Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänsteoch familjepensioner.

1945-06-08 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:50, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänsteoch familjepensioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa

äldre tjänste- och familjepensioner.

I nedannämnda till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade

motioner hava förslag framställts i fråga om förbättring av vissa äldre

tjänste- och familjepensioner.

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 178 i första kammaren

av herr Wagnsson jämte tjugufem av kammarens övriga ledamöter

och den andra under nr 295 i andra kammaren av herr Holmström jämte

fyrtio av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen beträffande

alla dem, som åtnjuta pension enligt före den 1 juli 1939 gällande

grunder i civila eller militära tjänstepensionsreglementen eller i

tjänstepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst, måtte besluta, att

deras pensionsunderlag från och med den 1 juli 1945 må beräknas i förhållande

till lönen å G-ort enligt bestämmelserna i närmast före den 1 juli

1939 gällande avlöningsreglementen med dyrtidstillägg och kristillägg enligt

de grunder, som nu gälla för sådana f. d. befattningshavare, vilka avgått

före sistnämnda datum».

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 179 i törsta kammaren

av herr Wagnsson jämte femton av kammarens övriga ledamöter och

den andra under nr 296 i andra kammaren av herr Holmström jämte trettiosex

av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen beträffande

alla de lärare vid folk- och småskolor, vilka åtnjuta pension från statens

pensionsanstalt enligt före den 1 juli 1939 gällande grunder, måtte besluta,

att deras pensionsunderlag från och med den 1 juli 1945 må beräknas

i förhållande till lönen på C-ort enligt bestämmelserna i närmast före den

1 juli 1939 gällande avlöningsreglementen med dyrtidstillägg och kristillägg

enligt de grunder, som nu gälla för lärare, vilka avgått efter sistnämnda

datum». , ! > ! i 1 i 1

1 en inom andra kammaren under nr 294 väckt motion hemställer herr

Senander jämte fyra av kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte

besluta örn en sådan höjning av pensionerna för de statstjänstemän, som

avgått från sina befattningar före den 1 juli 1939, alt dessa uppgå till samma

belopp som gälla för de statspensionärer, som avgått efter nämnda tidpunkt».

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 264 i första kammaren

av herrar Löfgren och Leander och den andra under nr 416 i andra

kammaren av herr Eriksson i Stockholm jämte tre av kammarens övriga

Bihang till riksdagens protokoll 1045. 8 sami. Nr 50. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

ledamöter, hems läll es, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att reglera de från 1944 års

riksdagsdebatt undantagna pensionstagargruppernas pensioner och att de

pensionstagare, som efter en dylik reglering icke kunna komma i åtnjutande

av förhöjda pensioner, måtte tillerkännas en mot 1944 års riksdagsbeslut

svarande pensionsförbättring».

I en inom första kammaren under nr 57 väckt motion hemställa herr

Petersson, Emil, och herr Berg, Robert, »att riksdagen måtte medverka till

att envar av de i samband med försvarsbeslutet 1925 tvångspensionerade

arbetarna vid Karlskrona örlogsvarv från 1/i 1945 erhåller en pensionsförbättring

å 200 kronor».

1 en inom andra kammaren under nr 287 väckt motion hemställa fru

Rönn-Christiansson och fru Linderot, »att riksdagen måtte besluta, att de

barnmorskor, vilka avgått före 1943 års utgång, komma i åtnjutande av den

år 1944 fastställda högre pensionen».

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 180 i första kammaren

av herr Wagnsson jämte tjugufem av kammarens övriga ledamöter och

den andra under nr 297 i andra kammaren av herr Holmström jämte trettioåtta

av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen må i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning

på vad sätt en förbättring av familjepensioner av äldre typ må kunna

beredas änkor och barn efter befattningshavare och arbetare i statens tjänst

samt därefter snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen må föranleda».

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 181 i första kammaren

av herrar Wagnsson och Hage och den andra under nr 298 i andra

kammaren av herr Holmström, jämte två av kammarens övriga ledamöter,

hemställes, »att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte låta verkställa utredning på vad sätt en förbättring av familjepensioner

av äldre typ må kunna beredas änkor och barn efter folkskolans

befattningshavare samt därefter snarast möjligt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen må föranleda».

A. Tjänstepensioner.

Frågan om förbättring av de statliga tjänstepensionerna har under en följd

av år varit aktuell beträffande pensionstagare, vilkas pensioner utgå enligt

andra grunder än de nu gällande.

De statliga tjänstepensionerna kunna indelas i följande tre huvudgrupper:
1.

Tjänstepensioner, som fastställts enligt vid 1941—1943 års riksdagar genomförda

tjänstepensionsregleringar och vilka sålunda utgå enligt allmänna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

3

tjänstepensionsreglementet, 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och

folkskolans tjänstepensionsreglemente (trädde i kraft den 1 juli 1942) samt

tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna . (trädde i kraft

den 1 juli 1943). Ifrågavarande pensionsregleringar ha omfattat de befattningshavare

m. fl., vilka blivit delaktiga av de under åren 1939—1943 genomförda

allmänna löneregleringarna, och ha i viss utsträckning gjorts tillämpliga på de

tjänstemän och arbetare, vilka under tiden 1 juli 1939—30 juni 1942 (1 juli

1939—30 juni 1943) avgått med rätt till pension enligt då gällande pensionsreglementen

(jfr grupp 2 nedan). Här avsedda pensioner ha enligt använd

terminologi benämnts nyaste pensioner.

2. Tjänstepensioner, som bestämts å s. k. nyreglerad lön, varmed avses lön

enligt det vid 1920-talets början införda lönesystemet. Dessa pensioner utgå i

huvudsak enligt 1920 års pensionslag för affärsverken, 1921 års kungörelse (nr

456) med pensionsbestämmelser för tjänstemän vid civila statsförvaltningen,

1934 års civila och 1935 års militära tjänstepensionsreglementen, 1938 års

tjänstepensionsreglemente för lärare vid folk- och småskolor m. fl., 1939 års

tjänstepensionsreglemente för lärare vid högre kommunala skolor och 1934

års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Här avsedda pensioner ha benämnts

nyare pensioner.

3. Tjänstepensioner, som avvägts med hänsyn till s. k. oreglerad lön och som

utgå enligt andra pensionsbestämmelser än de nyss nämnda. Ifrågavarande

pensioner ha benämnts äldre pensioner.

De nyaste pensionerna, vilka beräknats i förhållande till slutlönen å C-ort

i stället för — såsom fallet varit i fråga om de nyare pensionerna — i förhållande

till slutlönen å A-ort, överstiga nivån för nyare pensioner med 2,4—

12,0 procent i lönelägena A 1—6, med 14,7—10,5 procent i lönelägena A 7

—15 samt med 9,8—6,8 procent i högre lönelägen å A-löneplanen. Motsvarande

procenttal för arbetarpersonalen utgör 0,5—12,0. Att märka är

dock, att relationen mellan nyaste och nyare pensioner i de lägre lönegraderna

förändrats genom den förhöjning av de nyare pensionerna, som

genomförts enligt beslut av 1943 och 1944 års riksdagar.

De äldre pensionerna ligga i regel på en lägre nivå än övriga pensioner. Någon

enhetlig pensionsnivå förefinnes emellertid icke inom denna grupp. Olika pensionsbelopp

förekomma för befattningshavare, som pensionerats å befattningar

i en och samma tjänsteställning, beroende på de successivt genomförda pensionsregleringarna.

Genom särskilt beslutade löne- och pensionsförbättringar ha

de äldre pensionerna uppbringats till sådan storlek, att de i allmänhet utgöra

omkring 90 procent av motsvarande nyare pensioner.

En relativt betydande skillnad föreligger alltså mellan de pensioner, som

från och med den 1 juli 1939 utgå enligt de senast fastställda pensionsreglementena,

och de pensioner, som utgå enligt dessförinnan gällande bestämmelser.

Skillnaden är i regel större ju äldre de senare pensionerna äro.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

De olika pensionsnivåerna ha uppkommit därigenom, att de tid efter annan

beslutade pensionsregleringarna icke erhållit retroaktiv tillämpning på redan

avgångna befattningshavare.

Det främsta hindret mot en retroaktiv tillämpning har givetvis varit hänsynen

till de statsfinansiella synpunkterna. Det skulle ju bli betydligt dyrare att

genomföra en önskvärd pensionsreglering för i tjänst varande befattningshavare,

om konsekvensen skulle bli, att redan avgångna tjänstemän samtidigt

finge komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Olika synpunkter på det berättigade i det tillämpade förfaringssättet ha kommit

till uttryck under diskussionen. Å ena sidan har gjorts gällande, att staten

gentemot de redan avgångna fullgör vad som rimligen bör ankomma på en

arbetsgivare. Staten utbetalar ju den pension, som vederbörande blivit tillförsäkrad.

Om pensionerna för senare avgångna tjänstemän höjas, är detta en

sak för sig. Staten betalar ju dessutom såsom viss kompensation för den inträdda

försämringen i penningvärdet dyrtids- och kristillägg. Å andra sidan

har framhållits, att rättvisa och billighet kräva, att skillnaderna i pensionsbeloppen

olika grupper pensionärer emellan utjämnas. Såsom skäl för en utjämning

har i huvudsak anförts följande. De tidigare avgångna ha fullgjort

samma arbetspensum som de senare avgångna. De lia tjänat staten i minst

samma utsträckning och ofta kanske under svårare förhållanden än de nu

tjänstgörande. Flertalet av dem har gått miste örn den lönereglering, som

först 1939 kom till stånd efter mer än ett decenniums utredningsarbete.

En viss anpassning av gamla och nya pensioner har emellertid i princip fastslagits

av statsmakterna. På denna punkt torde det vara lämpligt att lämna en

kort redogörelse för pensionsfrågans utveckling sedan början av 1920-talet.

Då pensionerna reglerades i anslutning till den lönereglering för statstjänstemännen,

som genomfördes successivt från början av 1920-talet, uppkom såsom

förut nämnts en högre pensionsnivå än den tidigare rådande. I syfte att utjämna

skillnaden mellan nyare och äldre pensioner genomfördes under 1920-talet två

pensionsregleringar. Är 1922 höjdes de lägre pensionerna (intill 2 500 kronor)

med högst 180 kronor och lägst 60 kronor för år. År 1925 förbättrades de äldre

pensionerna med i princip hälften av skillnaden mellan dessa och de nyare pensionerna.

Dessa pensionsförhöjningar ha kommit samtliga pensionerade statliga

befattningshavare ävensom enligt beslut av 1938 års riksdag pensionerade lärare

vid folk- och småskolor till del.

Därefter var det tämligen lugnt på pensionsfronten ända till slutet av 1930- talet. En betydelsefull omläggning av pensionsförhållandena genomfördes visserligen

åren 1934 och 1935 (civila och militära tjänstepensionsreglementena

samt 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare) samt åren 1938 och

1939 (tjänstepensionsreglementet för folk- och småskollärare m. fl. samt tjänstepensionsreglementet

för högre kommunala skolor). Omläggningen berörde

dock ej pensionsbeloppen, vilka bibehöllos vid nivån från början av 1920-talet.

Den länge undanskjutna löneregleringen för statstjänstemännen blev emellertid

alltmer aktuell mot slutet av 1930-talet. En provisorisk löneförhöjning beviljades

1937. Löneregleringsförslaget genomfördes 1939. Jämsides med denna utveckling

på lönefronten uppkommo allt starkare krav på pensionsförbättringar

från pensionärerna. Vid såväl 1938 som 1939 års riksdagar väcktes motioner

om provisorisk pensionsförstärkning. Bankoutskottet uttalade år 1938 sin anslutning

till tanken att, i avvaktan på en definitiv lösning av pensionsfrågan,

provisoriska åtgärder vidtoges till förbättring av pensionärernas ställning. På

hemställan av utskottet anhöll 1938 års riksdag örn utredning och förslag från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

5

Kungl. Majit till 1939 års riksdag. Riksdagsskrivelsen avsåg samtliga pensionärer,

såväl äldre som nyare. I anledning av denna skrivelse framlade Kungl.

Majit år 1939 proposition med förslag till förbättring av vissa äldre tjänste- och

familjepensioner (nr 296). Beträffande tjänstepensionerna var emellertid förslaget

av mycket begränsad omfattning. Förslaget tog endast sikte på före år

1920 avgångna pensionärer, och av dessa erhöllo endast några smärre grupper

militära pensionärer förbättring. De s. k. riksdagspensionerna inbegrepos ej

i förslaget. Förslaget hade grundats på en inom finansdepartementet verkställd

utredning, som utvisade, att i det övervägande antalet fall skillnaden mellan de

äldre tjänstepensionerna och deras nyreglerade motsvarigheter var så obetydlig,

att man i allmänhet kunde jämställa de två grupperna. Genom 1922 och

1925 års pensionsregleringar hade nämligen pensionsnivån för de äldre pensionerna

höjts till i genomsnitt omkring 90 % av pensionerna enligt civila pensionsreglementet.

Propositionen tillstyrktes av bankoutskottet och godkändes

av riksdagen. Väckta motioner örn en generell provisorisk pensionsförstärkning

avstyrktes denna gång av utskottet under hänvisning till att frågan örn

pensionsnivån för dåvarande pensionärer icke borde upptagas, förrän pensionsnivån

blivit fastställd för de befattningshavare, som blivit underkastade

de vid samma års riksdag fastställda nya avlöningsbestämmelserna.

Vid 1940 års riksdag väcktes ånyo motioner örn provisorisk pensionsförstärkning.

Bankoutskottet avstyrkte på samma skäl som år 1939 dessa motioner

men uttalade sig för att förslag örn möjligt framlades om en reglering av pensionerna

till redan avgångna befattningshavare i samband med att pensionerna

för blivande pensionärer fastställdes.

Vid 1941 års höstriksdag kom den nya pensionsregleringen för flertalet befattningshavare

i statens tjänst till stånd (allmänna tjänstepensionsreglementet;

trädde i kraft den 1 juli 1942). Nya tjänstepensionsreglementen antogos vidare

dels år 1942 för arbetare och för folkskolan, dels år 1943 för lärare vid högre

kommunala skolor.

Storleken av den pensionsförbättring, som nyssnämnda pensionsregleringar

medförde i förhållande till den dessförinnan gällande nivån (för 1920—1939),

framgår av ovan å sid. 3 anförda sifferuppgifter. Pensionsförbättringen

föranleddes dels av 1939 års lönereglering, vilken innebar en generell löneförhöjning

av 300 kronor, och dels av att pensionerna beräknades i förhållande

till slutlönen å C-ort i stället för -—- såsom tidigare — i förhållande

till slutlör.en å A-ort. De nyaste pensionsbeloppen tillämpas såsom redan

sagts på fr. o. m. den 1 juli 1939 avgångna tjänstemän och arbetare.

1943 års pensionsförbättring.

Sedan pensionsnivån sålunda i huvudsak blivit genom 1941—1943 års riksdagsbeslut

fastställd, upptogs sistnämnda år frågan om förbättring av pensionsförmånerna

jämväl för dem, som på grund av pensionsavgång före den

1 juli 1939 icke blivit delaktiga av regleringen.

I propositionen nr 170 till 1943 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

örn förbättring av vissa äldre tjänstepensioner. Förslaget godkändes av riksdagen.

Utredning hade verkställts i finansdepartementet rörande pensionsförliållandena

för 21 000 pensionärer. Förslaget omfattade emellertid endast omkring

7 000 pensionstagare. 1 propositionen anfördes beträffande omfattningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

av pensionsregleringen, att den avsåg sådana f. d. anstållningshavare, som därest

de kvarstått i tjänst skulle ha ägt övergå till något av de nyaste pensionsreglementena.

På grand härav uteslötos från pensionsförbättringen följande pensionstagargrupper:
1.

pensionärer, vilka innehaft sådan anställning i den civila statsförvaltningen,

som ännu är att betrakta som i avlöningshänseende oreglerad;

2. f. d. innehavare av icke statliga befattningar med pensionsrätt i statens

pensionsanstalt, utom lärare vid folk- och småskolor;

3. f. d. militära beställningshavare å övergångsstat och reservstat samt f. d.

personal i försvarsväsendets reserver;1

4. innehavare av pensioner, som genom särskilda beslut beviljats av riksdagen;
5.

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt de i kungörelsen nr

585/1934 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal

i statens tjänst;

6. f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader, pensionerad enligt kungörelsen

nr 859/1918;

7. f. d. befattningshavare, vilka i samband med olika omorganisationer

beviljats förtidspension enligt särskilda grunder;

8. pensionärer, till vilka utgår uppskjuten pension; samt

9. Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare ävensom pensionerade

båtsmän och marinsoldater.

Pensionsförbättringen begränsades till pensioner å högst 1 800 kronor,

oberäknat dyrtids- och kristillägg (inberäknat dessa förmåner 2 626 kronor).

Nyssnämnda pension gällde för lönelägena A 5 och A 6.

Vid pensionsregleringen skildes mellan pensioner, som avvägts efter lönenivån

närmast före 1939 års lönereglering (= nyare pensioner), och pensioner,

som avvägts efter s. k. oreglerad lön (= äldre pensioner). Beträffande

de nyare pensionerna medgavs en förbättring, som för den lägsta pensionärsgruppen

(icke yrkesutbildade kvinnliga arbetare) åstadkom full paritet

med den pension, som utgår enligt de nyaste reglementena. För de

däröver liggande pensionärsgrupperna utgick förbättringen med lika stort

belopp som för den lägsta gruppen, dock att pensionen icke fick överstiga

2 626 kronor. De, som redan tidigare hade högre pensioner, fingo icke

någon förhöjning. Förbättringen utgjorde högst 183 kronor och lägst (i

A 6) 84 kronor för år. Genom pensionsregleringen fick således endast den

lägsta pensionärsgruppen pensionerna uppbringade till den nyaste pensionsnivån.

För övriga pensionärsgrupper utjämnades skillnaden mellan

den nyare och den nyaste pensionsnivån endast delvis.

Tekniskt sett genomfördes pensionsregleringen så, att för de gamla pensionerna

uträknades nya grundpensioner, på vilka sedan proportionellt dyrtidstillägg

skulle utgå. Tidigare hade dyrtidstillägget å pensioner intill 1 800

kronor beräknats på ett förhöjt tilläggsunderlag.

1 Genom beslut av 1944 års riksdag medgavs pensionsförbättring åt vissa f. d. militära

beställningshavare å tvångsvis övergångsstat och å reservstat (se sid. 9).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

7

Vad beträffar de äldre pensionerna innebar 1943 års reglering, att pensionsförbättringen

beräknades till 2/3 av skillnaden mellan utgående belopp

och 2 626 kronor, dock högst till 300 kronor. Härjämte bestämdes, att den

omräknade pensionen icke fick överstiga 2 626 kronor. Även i detta fall

beräknades proportionellt dyrtidstillägg.

Avkortade pensioner förbättrades endast örn grundbeloppet för däremot

svarande hel pension understeg 1 800 kronor. En arbetare med avkortad

pension å exempelvis 1 500 kronor erhöll sålunda icke någon förbättring,

om hans pension vid fullt antal tjänstår skulle ha uppgått till eller överstigit

1 800 kronor. Vid avkortad pension i sådana fall, där full pension understeg

1 800 kronor, beräknades förbättringen i proportion till förbättringen för

hel pension.

1943 års reglering beräknades kosta 850 000 kronor. Såsom framgår av

det sagda, var regleringen begränsad till de lägsta pensionstagargrupperna

bland de f. d. befattningshavare, som därest de kvarstått i anställningen

skulle ha ägt övergå till något av de nyaste pensionsreglementena.

1944 års pensionsförbättring.

I särskilda motioner vid 1944 års riksdag (1:94 och 11:151), avseende

f. d. tjänstemän och arbetare i statens tjänst, f. d. lärare vid folk- och småskolor

samt f. d. lärare vid kommunala skolor m. fl., framställdes förslag om

en allmän pensionsreglering. Samtliga nyare och äldre pensioner skulle enligt

motionerna från och med den 1 juli 1944 uppbringas till samma belopp

som de nyaste. Alternativt yrkades, att pensionerna skulle höjas till belopp,

motsvarande två tredjedelar av lönen å C-ort enligt de närmast före

den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementena.

I sitt utlåtande nr 66 framhöll bankoutskottet såsom önskvärt, att en

mera omfattande pensionsreglering än den år 1943 genomförda komme till

stånd snarast möjligt. Verkställda kostnadsberäkningar utvisade, att en förhöjning

av de nyare och äldre pensionerna till samma belopp, som utgå

enligt de senast fastställda pensionsreglementena, skulle — exklusive kostnaden

för 1943 års pensionsreglering — medföra en merutgift för statsverket

av 10,1 miljoner kronor. En omräkning av pensionerna efter C-ortslön

i stället för A-ortslön skulle draga en kostnad utöver 1943 års pensionsreglering

av i det närmaste 7 miljoner kronor. En utgift av den betydande

storleksordning, som dessa alternativ inneburo, ansåg sig utskottet icke

kunna i dåvarande statsfinansiella läge tillråda. Härefter anförde utskottet:

Utskottet har därför undersökt vissa andra vägar att utjämna eller minska

.skillnaden mellan de olika pensionsnivåerna. Bland de alternativ, som i

sådant avseende varit under omprövning inom utskottet, har utskottet till

särskilt övervägande förehaft ett, som i stort sett innebär, att samtliga pensioner

skulle, oavsett storleken av desamma, förhöjas med vissa bestämda

belopp, nämligen de nyare pensionerna med 200 kronor och de äldre med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

300 kronor. Å pensionsförbättringen skulle dock avräknas den pensionsförhöjning,

som kommit vissa pensionstagare till del enligt 1943 års beslut,

varjämte skulle iakttagas, att pensionerna genom den sammanlagda förbättringen

icke skulle få överstiga motsvarande nyaste pensioner. Kostnaderna

för ett genomförande av detta förslag lia beräknats till 3,3 miljoner kronor.

Även detta belopp måste med hänsyn till det ansträngda budgetära läget

anses vara för högt, i synnerhet som det här rör sig örn utgifter, beträffande

vilka särskild återhållsamhet påkallas med hänsyn till den av statsmakterna

förda restriktiva pris- och lönepolitiken. Enligt utskottets mening

bör den årliga utgiften för den nu tilltänkta tjänstepensionsregleringen hålla

sig inom en kostnadsram av högst 2 miljoner kronor. Med hänsyn härtill

har, då en reducering av den ifrågasatta pensionsförhöjningen under 200

respektive 300 kronor icke synts böra ifrågakomma, någon annan utväg icke

stått till buds än att låta pensionsregleringen stanna vid en viss högsta gräns

å pensionsskalan och därmed omfatta endast lägre samt i viss utsträckning

medelstora pensioner. För en dylik åtgärd tala för övrigt samma skäl, som

voro avgörande vid 1943 års pensionsreglerings begränsning till de lägre

pensionerna, nämligen att den för ändamålet disponibla summan därigenom

kommer dem till godo, för vilka behovet av en pensionsförbättring är mest

framträdande.

Från nu angivna utgångspunkter har utskottet stannat vid att föreslå en

på det sätt begränsad pensionsreglering, att förbättringen skall utgå med i

princip 200 kronor å nyare och 300 kronor å äldre pensioner, samt att

pension jämte förbättring i intet fall må överstiga ett belopp av 3 735 kronor

för år, räknat vid nuvarande indexläge, vilket belopp svarar mot beloppet

för nyare pension i lönegrad A 12 jämte pensionsförbättring. Kostnaden för

en dylik pensionsreglering, utformad på sätt framgår av det följande, uppgår

till 1,9 miljoner kronor.

Regleringen skulle innebära, att nyare pensioner till f. d. befattningshavare

i lönegrad A 12 (Eo 13) eller lägre löneställning förhöjas med i princip 200

kronor, såvitt angår pensioner vilka omreglerats år 1943 efter avdrag dock

av därvid redan erhållen förbättring. Då för kvinnliga pensionstagare pensionen

beräknats efter näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad,

kommer för dessa begränsningen att inträda vid lönegrad A 13 (Eoll).

Nyare pensioner till f. d. militära beställningshavare komma med angivna

utgångspunkter att förbättras i de fall, där pensionen beräknats efter underlaget

för någon av lönegraderna Oa 1 (fänrik), UO 1 (sergeant), Mb 1 (högbåtsman)

och Mb 2 (flaggkorpral).

Vad härefter angår äldre pensioner får utskottet föreslå, att — i anslutning

till vad som skedde vid 1943 års pensionsreglering -—- förbättringen

bestämmes till två tredjedelar av skillnaden mellan maximibeloppet, 3 735

kronor, och gamla pensionsbeloppet, i princip dock högst 300 kronor. Då,

såsom redan angivits, pensionsnivån för äldre pensioner i genomsnitt ligger

10 procent under motsvarande nivå för nyare pensioner, vilket ungefär motsvarar

skillnaden mellan pensionsbeloppen för två på varandra följande lönegrader

i mellanlägena, kommer en pensionsförbättring i enlighet med utskottets

förslag att i huvudsak omfatta äldre pensioner i löneställning närmast

motsvarande högst lönegrad A 14, varjämte vad angår militära beställningshavare

en mindre förbättring skulle komma jämväl de pensionärer till

del, vilka närmast äro att hänföra till lönegrad UO 2 (fanjunkare).

En pensionsförbättring, sådan som den av utskottet nu skisserade, kan i

princip utgå med ett enhetligt belopp av 200 resp. 300 kronor. Av praktiska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

9

skäl och med hänsyn jämväl till de mindre önskvärda förskjutningar i relationen

mellan olika pensioner, som skulle uppkomma vid förändringar i

indexläget, därest pensionsförbättringen fastställdes till ett bestämt belopp,

synes emellertid förbättringen, på sätt skedde i fjol, böra inarbetas i grundpensicnen,

så att det omreglerade grundbeloppet jämte vederbörliga tillägg

vid nuvarande indexläge medför en pensionsförbättring å i runda tal nyss

angivna belopp.

Vid en omreglering, som här avses, måste i varje fall iakttagas, att den

förhöjda pensionen icke kommer att överstiga motsvarande med tillämpning

av nu gällande tjänstepensionsreglemente beräknade pension. Likaså bör

äldre pension i intet fall förhöjas till sådant belopp, att den kommer att

utgå med högre belopp än motsvarande nyare pension.

Beträffande avkortade pensioner föreslog utskottet i huvudsak samma regler

som vid 1943 års pensionsreglering.

Med avseende å omfattningen av pensionsregleringen förutsatte utskottet,

att regleringen i princip begränsades till pensionstagare, vilka innehaft

sådan anställning, som avses i de nyaste tjänstepensionsreglementena, men

vilka på grund av tidigare avgång icke ägt övergå på dessa teglemtenfen.

Samma pensionstagargrupper borde sålunda uteslutas från pensionsförbättringen

som vid 1943 års reglering, dock föreslog utskottet medtagande av

f. d. militära beställningshavare å tvångsvis övergångsstat och å reservstat,

å vilka allmänna tjänstepensionsreglementet år 1944 blivit i viss omfattning

tillämpligt.

I fråga örn ett par andra pensionärsgrupper, som enligt utskottets förslag

icke omfattades av pensionsförbättringen, nämligen innehavare av s. k.

riksdagspensioner samt f. d. arbetare med pension enligt de s. k. summariska

arbetarpensionsbestämmelserna, anförde utskottet:

Inom utskottet har den uppfattningen varit företrädd, att jämväl dessa

grupper borde komma i åtnjutande av pensionsförbättring. Denna uppfattning

kan i och för sig ej frånkännas berättigande ur den synpunkten, att

det här rör sig örn pensionstagare, vilkas pensioner i allmänhet äro jämförelsevis

låga. Emellertid har utskottet icke ansett sig kunna beträffande

dessa grupper framlägga något förslag. Beträffande riksdagspensionerna har

i propositionen nr 103 till 1943 års riksdag anförts, att frågan örn en jämkning

av dessa pensioner i anledning av tillkomsten av de nya pensionsreglementena

varit föremål för övervägande inom finansdepartementet men att

det då icke ansetts lämpligt att genomföra någon närmare anpassning av

riksdagspensionerna till de nya tjänstepensionsunderlagen. Detta uttalande

föranledde icke någon erinran från riksdagens sida. Vad de s. k. summariska

arbetarpensionerna angår fastställdes desamma så sent som år 1942 utan

att de då undergingo någon höjning i samband med alt pensionsnivån för

de till tjänstepensionsreglementet anslutna arbetarna förhöjdes. Då sålunda

för ifrågavarande grupper någon skillnad icke föreligger i beloppen för de

pensioner, som beviljats före och efter de nya pensionsreglementenas tillkomst,

saknas grund för en särskild reglering av förstnämnda (äldre) pensioner

i nu förevarande sammanhang. Enligt utskottets mening synes emel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

lertid en eventuell framtida höjning av pensionsbeloppen för nya pensioner

av här förevarande art böra föranleda, att frågan om en reglering jämväl

av redan beviljade pensioner upptages till övervägande.

Pensionsförbättringen beräknades tillkomma sammanlagt 14 300 pensionärer

eller ungefär dubbelt så många som blevo delaktiga av 1943 års reglering.

Det ytterligare antal pensionärer, som nu skulle erhålla pensionsförbältring

genom den övre gränsens höjning från lönegraden A 6 till lönegraden

A 12, uppgick alltså till mer än 7 000.

I en reservation inom utskottet yrkade två ledamöter, att pensionsregleringen

skulle utsträckas att omfatta samtliga före den 1 juli 1939 avgångna

pensionärer. Ett bifall härtill skulle medföra en ytterligare kostnad av 1,4

milj. kronor för år. Ytterligare yrkades reservationsvis av en ledamot i huvudsak,

att de lägre nyare pensionerna upp till lönegraden A 6 skulle uppbringas

till samma belopp, som utgå enligt de nyaste reglementena, samt

att motsvarande äldre pensioner skulle erhålla förhöjning med samma belopp.

I särskilt uttalande framhöllo två ledamöter av utskottet, att förslaget

vore att anse såsom en på behovsprincipen byggd provisorisk lösning, och

uttalade den förhoppningen, att Kungl. Majit måtte, då förhållandena det

medgåve, taga frågan i sin helhet till omprövning och därvid även undersöka

möjligheten att låta pensionstagare i högre lönegrader erhålla skälig

pensionsförbättring.

Utskottets förslag godkändes av riksdagen. Andra kammaren beslöt dessutom,

att till utskottets yttrande skulle fogas ett tillägg av det innehåll, som

innefattades i nyssnämnda av två utskottsledamöter gjorda särskilda uttalande.

Pensionsregleringen trädde i kraft den 1 januari 1945.

Motioner vid 1945 års riksdag.

I motionerna 1:178 och 11:295 (likalydande), avseende f. d. tjänstemän

och arbetare i statens tjänst, samt 1:179 och 11:296

(likalydande), avseende f. d. lärare vid folk- och småskolor,

har liksom i fjol förslag framställts om en allmän pensionsreglering. Samtliga

nyare och äldre pensioner skulle enligt motionerna fr. o. m. den 1 juli

1945 beräknas i förhållande till lönen å C-ort enligt bestämmelserna i närmast

före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementen, varvid dyrtidstillägg

och kristidstillägg skulle utgå å de omräknade pensionerna.

Ett genomförande av förslaget beräknas i motionerna för1 budgetåret

1945/46 medföra en ökning av pensionsutgifterna med 4,6 milj. kronor för

att sedermera successivt nedgå.

Såsom framgår av en tabell å sid. 12 i motionen I: 178, skulle en uppräkning

av pensionerna till C-ort öka förmånerna för en f. d. befattningshavare

i A 10 med (3 432—3 353 =) 79 kronor, i A 15 med 379 kronor, i A 21 med

443 kronor och i A 30 med 324 kronor. Befattningshavarna i de lägsta löne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

11

graderna ha emellertid genom 1944 års pensionsreglering fått sina pensioner

höjda till belopp, överstigande vad som skulle utgå genom en uppräkning

till C-ort, och kunna därför icke ernå någon ytterligare förhöjning vid ett

bifall till motionärernas förslag (se exempel i motionen beträffande lönegraden

A 5).

I motionerna rörande pensionsförbättring för pensionerade lärare vid folkoch

småskolor (I: 179 och II: 296) erinras, att 1943 års reglering omfattade

varken folkskollärare eller folkskollärarinnor samt att flertalet småskollärarinnor

likaledes ställdes utanför. 1944 års pensionsreglering nådde samtliga

f. d. småskollärarinnor (utom de med s. k. uppskjutna pensioner), varjämte

f. d. ordinarie folksköllärarinnor erhöllo en förhöjning av 96 kr. De manliga

pensionerade folkskollärarna berördes ej av pensionsregleringen. Av en i motionen

I: 179 intagen tablå framgår skillnaden mellan äldre och nyare pensioner

å ena sidan samt nyaste pensioner å andra sidan.

Vidare hemställes i motionen II: 294 örn en sådan höjning av pensionerna

för samtliga statstjänstemän, som avgått från sina befattningar

före den 1 juli 1939, att pensionerna komma att uppgå till samma belopp

som gälla för de statspensionärer, som avgått efter nämnda tidpunkt.

Ytterligare yrkas i motionerna 1:264 och 11:416 (likalydande), att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning i

syfte att reglera de från 1944 års riksdagsbeslut undantagna pensionst

ägargruppernas pensioner. I motionerna tages särskilt

sikte på

1) pensioner, som beviljats genom särskilda beslut av riksdagen (s. k.

riksdagspensioner);

2) pensioner, som utgå enligt de s. k. summariska arbetarpensionskungörelserna

av år 1934 (nr 585) och år 1942 (nr 696); samt

3) pensioner, som utgå till f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader

enligt kungörelsen nr 859/1918.

En höjning av dessa pensioner, vilkas belopp i allmänhet äro jämförelsevis

små, synes motionärerna påkallad, oavsett att höjningen icke kan motiveras

såsom en åtgärd att utjämna olika pensionsnivåer.

I motionen 1:57 har framlagts förslag örn beredande av en pensionsförbättring

å 200 kronor åt vissa i samband med 1925 års försvarsbeslut

tvångspensionerade arbetare vid Karlskrona örlogsv

a r v.

över förevarande motion bar utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som hört försvarets civilförvaltning.

Försvarets civilförvaltning har anfört:

1 en till Kungl. Majit ställd, av Edv. Carlsson i Karlskrona undertecknad

skrift hemställdes föregående år örn förbättrade pensionsförmåner för vissa

förtidspensionerade löntagare vid marinen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande nr 50.

Civilförvaltningen avgav utlåtande i ärendet den 10 mars 1944 oell anförde

därvid följande:

»I kungörelsen den 30 juni 1943, nr 578, har Kungl. Majit med stöd av

riksdagens beslut meddelat bestämmelser angående omreglering av vissa

äldre tjänstepensioner

Enligt 1 och 2 §§ sagda kungörelse äro vissa pensionstagare med äldre

pensioner — bland andra f. d. befattningshavare, vilka i samband med omorganisation

beviljats förtidspension enligt särskilda grunder — undantagna

från bestämmelsernas tillämplighet.

1 förevarande framställning avsedda varvsarbetare uppbära förtidspension

enligt kungörelsen den 15 januari 1926, nr 10, angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och

marinen. De äro följaktligen hänförliga till sådana pensionärer, som

undantagits från rätt till pensionsförbättring enligt ovannämnda kungörelse

den 30 juni 1943, nr 578.

Vad angår ifrågavarande varvsarbetares pensionsförmåner äro — på sätt

framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till 1925 års riksdag (sid. 186—- 187) -— grundbeloppen av pensionerna desamma, som för motsvarande

arbetare finnas angivna i kungörelsen den 24 augusti 1920, nr 645, angående

pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare. För erhållande

av grundpension enligt sistnämnda kungörelse erfordras en tjänstetid

av 25 år, under det att enligt kungörelsen den 15 januari 1926, nr 10,

en anställningstid av allenast 15 år berättigade till grundpension jämte

pensionstillägg.

Enär .frågan rörande förbättring av äldre tjänstepensioner nyligen varit

föremål för prövning av Kungl. Majit och riksdagen och då ett tillmötesgående

av förevarande framställning sannolikt skulle framkalla anspråk

på pensionsförbättring jämväl från andra grupper av pensionstagare, som

icke omfattats av den nya pensionsregleringen, anser försvarets civilförvaltning

sig icke kunna tillstyrka framställningen.»

Genom beslut den 19 januari 1945 fann Kungl. Majit framställningen

icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

På grund av vad sålunda förekommit och då här ifrågavarande tvångspensionerade

varvsarbetare icke helier vid den under nästlidet år beslutade

omregleringen av vissa äldre tjänstepensioner ansetts böra komma i åtnjutande

av pensionsförbättring, anser civilförvaltningen sig icke kunna

tillstyrka motionen.

Statskontoret har anfört:

I utlåtande över en tidigare framställning örn förbättring av pensionsförmånerna

för här avsedda löntagare vid marinen —- av Kungl. Majit enligt

beslut den 8 oktober 1943 lämnad utan åtgärd — erinrade statskontoret,

att högsta beloppet av förtidspension för daglönare enligt kungörelsen

nr 10/1926 utgjorde 980 kronor. Med detta pensionsbelopp följde

pensionsförhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 samt dyrtids- och kristillägg.

Pensionär, som vore berättigad till högsta pensionsbeloppet, uppbure

sålunda för månad kronor 153: 56, samtliga tillägg inräknade.

En år 1943 verkställd utredning rörande pensionsförhållandena för ett

hundratal av de f. d. löntagare, som då uppburo pension från statskontoret,

utvisade, att för något mer än hälften av dessa pensionsförmånerna uppgingo

till 1 800 kronor för år medan för återstoden pensionsförmånerna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

13

varierade mellan 1 500 och 1 800 kronor. Då här avsedda pensionärer icke

ansetts böra innefattas under de år 1943 och 1944 beslutade omregleringarna

av äldre tjänstepensioner kan statskontoret icke tillstyrka, att en

förbättring för denna pensionstagargrupp i särskild ordning genomföres.

Slutligen yrkas i motionen II: 287, att de distriktsbarnmorskor,

vilka avgått från tjänsten före 1943 års utgång, måtte få komma i åtnjutande

av den från och med år 1944 gällande förhöjda tjänstepensionen.

Över sistnämnda motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statens pensionsanstalt, som anfört:

Intill den 1 januari 1944 utgjorde distriktsbarnmorskas tjänstepensionsunderlag

(= hel ålderspension) 1 000 kronor. Å pension, avpassad efter

detta pensionsunderlag, utgår pensionsförhöjning (förhöjning I) enligt kungörelsen

nr 280/1925 ävensom dyrtidstillägg och kristillägg. De förmåner,

som för närvarande utgå till före nämnda dag avgångna distriktsbarnmorskor

med rätt till hel pension, utgöra l

pension ........

1 000

—

pensionsförhöjnin

rr

o • • •

....... »

176

—

dyrtidstillägg . . .

....... »

420

—

kristillägg ......

....... »

274

56

eller

tillhopa kronor

1 870

56.

l samband med den av 1943 års riksdag beslutade omorganisationen av

barnmorskeväsendet, vilken innefattade bland annat en effektivisering av

distriktsbarnmorskornas arbete samt ökning av den för dem tidigare fastställda

minimilönen, höjdes tjänstepensionsunderlaget för samtliga distriktsbarnmorskebefattningar

från och med den 1 januari 1944 till 1 560 kronor.

I fråga örn förste innehavare av distriktsbarnmorskebefattning med tjänstepensionsunderlaget

1 560 kronor bestämdes, att, för att det förhöjda

underlaget skulle bliva gällande för föregående tjänstetid, huvudmannen

hade att erlägga engångsavgift, motsvarande värdet av den avgiftsökning

distriktsbarnmorskan skulle haft att vidkännas, därest underlaget under

sagda tid varit förhöjt. Därvid skulle så anses, som örn tjänstepensionsunderlaget

höjts från 1 176 kronor till 1 560 kronor. Huvudmannen ägde

göra sig betald för engångsavgiften genom att uttaga ersättning av distriktsbarnmorskan

genom löneavdrag. Denna kunde emellertid efter ansökan

vinna befrielse från löneavdragen, varvid engångsavgiften bortföll. I sådant

fall skulle pensionen minskas med så stort belopp, som enligt försäkringsteknisk

beräkning svarade mot engångsavgiften. Örn för distriktsbarnmorska

tjänstepensionsunderlaget 1 560 kronor gällt allenast för en del av

tjänstetiden, skulle tjänstepensionen alltid beräknas försäkringstekniskt.

Nu angivna bestämmelser rörande tillämpningen av det högre tjänstepensionsunderlaget

överensstämma med de bestämmelser, som meddelades,

då distriktssköterskornas tjänstepensionsunderlag från och med den 1 juli

1936 höjdes från 1 000 till 1 560 kronor.

De förmåner, som utgå till pensionerad distriktsbarnmorska, för vilken

pensionsunderlaget 1 560 kronor gällt under 25 tjänstår, d. v. s. det antal

tjänslår som erfordras för hel ålderspension, utgör i nuvarande indexläge

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

pension .................... kronor 1 560: —

dyrtidstillägg ............... » 504: —

kristillägg .................. » 222:56

eller tillhopa kronor 2 286: 56.

Motionärernas hemställan synes till sin innebörd ej fullt klar men torde

få anses gå ut på att distriktsbarnmorska, som med rätt till genast börjande

tjänstepension avgått från distriktsbarnmorskebefattning med tjänstepensionsunderlaget

1 000 kronor, skall åtnjuta tjänstepension med det belopp,

som skulle tillkommit henne, därest underlagshöjningen trätt i kraft omedelbart

före avgången och hon vunnit förut omförmälda befrielse från

löneavdrag.

Då antalet ifrågavarande pensionerade distriktsbarnmorskor uppgår till

inemot 950 och den förmånsförbättring distriktsbarnmorska med hel äldre

tjänstepension enligt motionärernas förslag skulle erhålla utgör omkring

450 kronor, skulle den ifrågasatta pensionsförhöjningen medföra en betydande

ökning av statens pensionsanstalts utgifter för pensioner. Betydelsefullare

är emellertid, att ett bifall till motionen måste antagas få prejudicerande

verkningar ej endast beträffande pensionerade distriktssköterskor

utan även i fråga om samtliga övriga tjänstepensionstagare, såväl

statliga som icke-statliga, vilkas pensioner avpassats efter lägre tjänstepensionsunderlag

än de vid senaste pensionsregleringar fastställda. Ett

beslut i enlighet med motionen skulle sålunda komma att medföra vittgående

och svåröverskådliga konsekvenser. Med hänsyn härtill och i betraktande

av att sådan retroaktiv tillämpning av en ny pensionsreglering,

som motionärerna föreslagit i fråga om distriktsbarnmorskorna, hittills i

regel icke medgivits inom vare sig det statliga eller statsunderstödda pensionsväsendet,

anser pensionsanstalten att förevarande motion icke bör av

riksdagen bifallas.

B. Familj epensioner.

De egentliga kostnaderna för familjepension efter befattningshavare

i statens tjänst ha sedan gammalt — till skillnad mot tjänstepensionen

— ansetts böra helt bestridas av befattningshavarna själva. Sålunda voro de

pensioner till efterlevande, som utgingo från familjepensionskassorna, grundade

enbart å befattningshavarnas egna avgifter. Jämväl när statsverket med

tillkomsten av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente övertog ansvaret

för befattningshavarnas familjepensionering, bibehölls i princip grundsatsen,

att kostnaderna för den författningsenliga familjepensionen väsentligen skulle

täckas av befattingshavarnas bidrag till pensioneringen. Enligt förarbetena till

sagda reglemente beräknades vid bestämmandet av befattningshavarnas bidrag,

att staten skulle tillskjuta ett fast årligt belopp å 120 kronor till grundpensionen

samt att utgifterna för familjepensionens rörliga del, vilken motsvarade dyrtidstillägget

å lönerna, skulle bestridas av statsverket. — Staten hade tidigare

bestritt kostnaderna för dyrtidstillägg å pensionerna från kassorna. — Det sedermera

å såväl äldre som nyare pensioner tillkomna kristillägget gäldas även

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

15

av statsmedel. 1941 års allmänna familjepensionsreglemente har icke medfört

någon ändring av fördelningen mellan befattningshavarna och statsverket av

kostnaderna för familjepensioneringen.

De äldre familjepensionerna, däri inbegripna såväl förenämnda kassapensioner

som ock äldre familjepensioner efter befattningshavare vid folkskoleväsendet

m. fl., lia vid tvenne tillfällen blivit föremål för reglering genom

direkta tillskott från statens sida. Är 1922 beviljade statsmakterna vissa pensionstillägg

å pensioner, i allmänhet understigande 600 kronor för år (kung.

nr 361/1922). På grundval av en inom finansdepartementet vidtagen utredning

av de äldre familjepensionerna genomfördes vid 1939 års riksdag en mera betydande

och allmän pensionsförbättring (kung. nr 508/1939 angående ny familjepension

i vissa fall). Denna pensionsförbättring ansågs betingad av de

ojämnheter, som förefunnos i de äldre familjepensionernas nivå vid jämförelse

såväl mellan pensioner, som ursprungligen utgått från olika kassor, som ock

mellan de förmåner, som vid skilda tidpunkter eller eljest efter olika grunder

beviljats inom samma kassa. Därtill kom att genom bestämmelserna i 1936 års

familjepensionsreglemente pensionsförmånerna i regel, särskilt åt efterlevande

efter befattningshavare i lägre löneställning, undergått icke oväsentliga förhöjningar.

Pensionsförbättringen avpassades så, att ny familjepension enligt

sistnämnda kungörelse skulle utgöra 70 procent av motsvarande pension enligt

1936 års familjepensionsreglemente.

1939 års kungörelse innebar i allmänhet, där en förbättring av pensionsläget

förefallit särskilt påkallad, avsevärda förhöjningar av pensionerna. Såsom

exempel på kungörelsens verkningar i dessa fall må anföras, att mer än 600

pensionärer torde ha fått sina pensionsförmåner fördubblade samt att flera

än tusentalet bekommit en höjning av pensionen med inemot 60 procent.

1941 års allmänna familjepensionsreglemente medförde icke någon reell

höjning av de efterlevandes pensionsförmåner. — Relationen mellan äldre och

nyare familjepensioner har alltså ej heller undergått någon förändring sedan

1939 års provisoriska pensionsförbättring genomfördes.

Vad angår familjepensionerna efter arbetare i statens tjänst må

framhållas, att familjepensionsrätt tillförsäkrades dessa först med ikraftträdandet

från och med den 1 juli 1937 av 1936 års familjepensionsreglemente

för arbetare, samt att även här gäller, att det numera tillämpliga 1942 års

familjepensionsreglemente icke medfört någon höjning av pensionsnivån. De

understöd, som efter behovsprövning i enlighet med vissa vid 1930 års riksdag

fastställda grunder beviljats och alltjämt kunna beviljas änkor och barn efter

arbetare i statens tjänst ha icke inbegripits i förenämnda 1939 års pensionsreglering.

Denna inbegrep icke heller de familjepensioner, som beviljats av

riksdagen (riksdagspensioner).

Vad härefter angår pensionerna till efterlevande till befattningshavare

vid folkskolan, utgår — bortsett från Övningslärare — familjepension

i fråga om lärare, avgångna efter den 30 juni 1939, enligt folkskolans

opaginerad Kontrollera mot PDF

!fi

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

familjepensionsreglemente av år 1942, i fråga om lärare, avgångna under

tiden 1 januari 1938—30 juni 1939, enligt familjepensionsreglementet för

folkskollärare m. fl. av år 1938 saint i fråga om lärare, avgångna före den

1 januari 1938, enligt äldre pensionsreglementen, nämligen reglementet för

statens pensionsanstalt eller reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

De enligt förstnämnda båda reglementen — de nyare reglementena

— utgående pensionerna äro i stort sett likvärdiga. Vad övningslärarna angår,

utgår pension åt efterlevande till dem enligt reglementet för statens

pensionsanstalt.

Till familjepensioner av äldre typ äro att hänföra de enligt förberörda äldre

reglementen beviljade pensionerna åt efterlevande efter innehavare av sådana

ämneslärarbefattningar vid folkskolan, å vilka de nyare reglementena efter

1937 års utgång blivit tillämpliga. Dessa efterlevande hava blivit delaktiga i den

provisoriska förbättring av äldre familjepensioner i allmänhet — i första hand

de till efterlevande efter statstjänstemän utgående — vilken statsmakterna beslöto

1939 och vilken reglerats genom kungörelsen nr 508/1939 angående ny

familjepension i vissa fall. Demia förbättring innebar, såsom nyss nämnts, i

stort sett, alt familjepensionerna av äldre typ, rörliga tilläggsförmåner inberäknade,

i förekommande fall uppbringades till omkring 70 procent av de förmåner,

som skulle utgått vid tillämpning av de nyare familjepensionsreglementena.

Genom den provisoriska pensionsförbättringen erhöllo de enligt reglementet

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa pensionerade, d. v. s. efterlevande

efter sådana ämneslärare vid folkskola, vilka avgått före ikraftträdandet den 1

januari 1920 av reglementet för statens pensionsanstalt, väsentligt ökade förmåner,

i vissa fall innebärande en fördubbling av utgående pensionsbelopp.

För det övervägande flertalet numera kvarlevande äldre familjepensionärer,

nämligen de som erhållit pension enligt reglementet för statens pensionsanstalt

efter lärare, avgångna under åren 1920—1937, medförde däremot tillämpningen

av den förut angivna förhöjningsregeln allenast en tämligen obetydlig pensionsförbältring,

beroende på att dessa pensioner redan från början avvägts efter

en högre pensionsnivå. Sålunda ökades exempelvis från och med den 1 juli

1939 de med hel änkepension efter folkskollärare förenade årliga förmånerna

ej med mera än 33 kronor eller från 1 122 kronor till 1 155 kronor.

Vad slutligen angår pensionerna till efterlevande till lärare vid de

högre kommunala skolorna utgår — bortsett från Övningslärare

—- familjepension i fråga örn lärare, avgångna efter den 30 juni 1939, enligt

familjepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna av år 1943,

i fråga om lärare, avgångna under tiden 1 januari—30 juni 1939, efter

familjepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor av år 1939

samt i fråga om lärare, avgångna före den 1 januari 1939, enligt äldre reglementen,

nämligen enligt reglementet för statens pensionsanstalt eller reglementet

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Vad övningslärarna angår,

utgår pension till dem enligt reglementet för statens pensionanstalt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

17

Pensionsförbättringar till efterlevande till här avsedda lärarpersonal lia

utgått enligt samma grunder, som tillämpats i fråga örn efterlevande till befattningshavare

vid folkskolan.

I anledning av vissa i motioner vid 19H års riksdag gjorda uttalanden framhöll

bankoutskottet i sitt utlåtande nr 66 angående förbättring av vissa äldre

tjänstepensioner följande:

Den av utskottet ovan förordade pensionsregleringen avser uteslutande tjänstepensioner.

I motionerna I: 94 och II: 151 har framhållits önskvärdheten av att

även äldre familjepensioner — d. v. s. samtliga familjepensioner,

vilka icke bestämts enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente, folkskolans

familjepensionsreglemente eller 1942 års familjepensionsreglemente för

arbetare — måtte bli föremål för en omreglering i syfte att utjämna skillnaden

i förhållande till de pensioner, som utgå enligt nyssnämnda reglementen. Utskottet

vill erinra, att ifrågavarande äldre familjepensioner genom beslut av

1939 års lagtima riksdag (prop. nr 296), i den mån desamma understego 70

procent av jämförlig änkepension enligt 1938 års allmänna familjepensionsreglemente,

förbättrades intill sistnämnda procenttal. Vidare vill utskottet erinra,

att familjepensionernas nivå vid senaste pensionsregleringen år 1941 icke undergick

någon förhöjning. På grund härav ligga de nyare och de nyaste familjepensionerna

på i stort sett samma nivå. Huruvida och i vad mån förutsättningar

för en reglering av de äldre familjepensionerna ändock må anses föreligga,

är en fråga, som utskottet i delta sammanhang icke ansett sig böra ingå

på, då denna frågas bedömande i första hand torde böra ankomma på Kungl.

Majit.

Motioner vid 1945 års riksdag.

I motionerna I: 180 och II: 297 (likalydande), avseende efterlevande

till befattningshavare och arbetare i statens tjänst, samt

1:181 och 11:298 (likalydande), avseende efterlevande till befattningshavare

vid folkskolan, hemställes, att riksdagen hos Kungl.

Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag i syfte att ernå en förbättring av

familjepensioner av äldre typ.

I motionerna belyses den ojämnhet, som alltjämt är rådande mellan äldre

och nyare familjepensioner (nyaste pensioner finnas ej här1). Skillnaden mellan

pensionsbeloppen är, såsom framgår av motionerna, betydande.

I särskilda yttranden över motionerna har statskontoret ansett sig icke kunna

tillstyrka de i motionerna begärda utredningarna. Statskontoret har härvid

hänvisat till alt den år 1939 genomförda regleringen medfört en i många fall

avsevärd förbättring av de äldre pensionerna samt att omläggningen i början

av 1940-talet av familjepensioneringen — till skillnad mot den samtidigt genomförda

tjänstepensionsregleringen — icke innebar någon reell höjning av

pensionsförmånerna. Förslaget örn en utredning i syfte alt förbättra de äldre

1 Att marka är emellertid, att å pensioner enligt 1941 och 1942 års familjepensionsreglementen

utgår rörligt tillägg, medan å övriga pensioner utgår dyrtidstillägg eller procentuellt

tillägg.

Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 8 sand. Nr 50.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

famiijepensionerna efter folkskolornas ämneslärare (antalet dylika pensioner

uppgår till inemot 1 500) avstvrkes i avgivet utlåtande jämväl av statens pensionsanstalt.

Utskottets yttrande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, ha statsmakterna vad angår

tjänstepensioner åren 1943 och 1944 beslutat vissa pensionsförbättringar

i syfte att utjämna skillnaden mellan å ena sidan nyaste pensioner,

grundade på de i anslutning till senaste löneregleringar för statsanställd

personal m. fl. fastställda tjänstepensionsreglementena (allmänna tjänstepensionsreglementet,

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, folkskolans

tjänstepensionsreglemente och tjänstepensionsreglementet för de

högre kommunala skolorna) och å andra sidan övriga tjänstepensioner.

Dessa senare pläga indelas i nyare pensioner, vilka ansluta sig till det vid

början av 1920-talet införda statliga lönesystemet, samt äldre pensioner, vilka

äro grundade på äldre s. k. oreglerade löner. Pensionsförbättringarnas omfattning

har emellertid på olika sätt begränsats. Sålunda ha desamma förbehållits

pensionstagare, vilka innehaft sådan anställning, som avses i de

förenämnda nu gällande tjänstepensionsreglementena, men vilka på grund

av tidigare avgång icke ägt övergå på dessa reglementen. Från pensionsförbättringarna

ha i anslutning härtill undantagits ett flertal pensionstagargrupper

(se sid. 6), bland vilka här må nämnas f. d. innehavare av icke statliga

befattningar med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, utom lärare vid folkoch

småskolor, innehavare av s. k. riksdagspensioner, f. d. anställningshavare

med pension enligt de i kungörelsen 585/1934 meddelade s. k. summariska

pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal i statens tjänst, f. d.

arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning

med pension enligt kungörelsen 589/1918 samt f. d. befattningshavare,

vilka i samband med beslutade organisationsförändringar inom

statsförvaltningen beviljats förtidspension enligt särskilda grunder. — Huvudsakligen

av statsfinansiella skäl ha vidare pensionsförbättringarna tillkommit

endast pensionärer med lägre pensioner. Förbättringarna ha i

princip utgjort sammanlagt för innehavare av nyare pension 200 kronor

och för innehavare av äldre pension 300 kronor, vilka belopp endast beträffande

de allra lägsta pensionerna (kvinnliga arbetare i pensionsgrupp 1) inneburit

en uppräkning av pensionsförmånerna till den enligt de senast beslutade

pensionsreglementena utgående pensionen. I intet fall ha de nyare pensionerna

genom förbättringarna uppbringats till högre belopp än 3 735 kronor,

motsvarande beloppet av nyare pension i lönegraden A 12 jämte pensionsförbättring

(för kvinnliga tjänstemän A 13). För äldre pensioner har den

sammanlagda förbättringen bestämts till två tredjedelar av skillnaden mellan

3 735 kronor och det gamla pensionsbeloppet, i princip dock högst 300 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

19

De under åren 1943 och 1944 genomförda pensionsförbättringarna lia således

i fråga om såväl belopp som omfattning endast tillgodosett de mest

trängande behoven. Från pensionsförbättring ha sålunda uteslutits f. d. befattningshavare

med pension i lönegrader över A 12 (A 13) ävensom åtskilbga

pensionstagargrupper, som vid kvarstående i tjänst ej skulle ha blivit

underkastade de nu gällande statliga avlöningsreglementena. De vidtagna

förbättringarna kunna med hänsyn härtill i viss mån betecknas såsom provisorier.

I åtskilliga vid innevarande års riksdag väckta motioner ha ock framförts

krav på mera omfattande åtgärder för utjämnande av skillnaden mellan

de nyaste samt de nyare och äldre pensionerna, liksom på att jämväl de

i fjol uteslutna pensionstagargrupperna nu skulle komma i åtnjutande av

pensionsförbättring.

Syftet med de i motionerna framställda yrkandena är enligt utskottets

uppfattning värt beaktande. De nyare och äldre pensionerna understiga alltjämt

— frånsett vissa av de lägsta pensionerna —- motsvarande nyaste pensioner.

Erinras må jämväl, att å pensionerna utgående tilläggsförmåner

(dyrtidstillägg och rörligt tillägg) icke medföra full kompensation för den

inträdda stegringen av levnadskostnaderna. Det måste framstå såsom förenligt

med rättvisa och billighet, att en allmän reglering av ifrågavarande

pensioner åvägabringas genom åtgärder, vilka, så långt detta är möjligt med

hänsyn till det statsfinansiella läget, innefatta en mera definitiv lösning

av pensionsfrågan för de pensionstagargrupper, som ej uppbära pensioner

enligt de nyaste tjänstepensionsreglementena. Det synes därutöver vara

angeläget, att de pensionärsgrupper, som uteslutits vid 1943 och 1944 års

beslut, så vitt möjligt nu erhålla pensionsförbättring, detta så mycket hellre

som dessa grupper inrymma ett jämförelsevis stort antal lägre pensioner.

Örn utskottet sålunda finner en hela tjänstepensionsbeståndet omfattande

pensionsreglering önskvärd, är utskottet likväl icke för närvarande berett

att framlägga ett utformat förslag i sådan riktning. Ett dylikt förslag måste

nämligen grundas på en ingående undersökning av pensionärsstockens storlek

och sammansättning samt av de utgående pensionsbeloppen. Det statistiska

material, på vilket 1943 års pensionsförbättring byggde och som låg

till grund jämväl för 1944 års pensionsförbättring, hänförde sig till förhållandena

under år 1942. Först efter ingående översyn av ifrågavarande

material och sedan uppgifter beträffande de tidigare uteslutna pensionärsgrupperna

införskaffats och bearbetats, blir det överhuvud taget möjligt att

erhålla en fullständig överblick av förhållandena och en tillförlitlig grund

för en kostnadskalkyl. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i sådant

avseende liksom även i fråga örn ärendets fortsatta beredning vidtaga erforderliga

åtgärder samt att låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

om en mera allmän reglering av de pensioner, som fastställts med utgångspunkt

från tidigare gällande lönenivåer. Utskottet anser sig därför böra inskränka

sig lill att föreslå, alt riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:t gör fram
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

ställning i sådant syfte. Samtidigt vill utskottet uttala önskvärdheten av att

utredningen bedrives med sådan skyndsamhet, att resultatet av densamma

kan föreläggas riksdagen snarast möjligt, i vart fall senast vid nästkommande

riksdag. I vidare mån än vad i det föregående anförts synas några riktlinjer

för utredningen icke nu böra uppdragas. Utskottet har emellertid i detta

sammanhang velat framhålla en del synpunkter i anledning av vissa av

de väckta motionerna.

I fråga örn sättet för åstadkommande av en mera allmän utjämning av

pensionsnivåema har i motionerna I: 178 och II: 295 samt I: 179 och II: 296

yrkats, att samtliga nyare och äldre pensioner .skulle omräknas med hänsyn

till lönen å C-ort enligt bestämmelserna i de närmast före den 1 juli 1939

gällande avlöningsreglementena. Såvitt utskottet kunnat finna, torde emellertid

ett genomförande av enbart detta förslag icke komma att innebära en

tillfredsställande lösning. Såsom närmare belysts å sid. 10 skulle en uppräkning

av pensionerna på basis av C-ortslönerna ge till resultat ganska ojämna

förbättringsbelopp. Medan pensionärer i mellangraderna skulle erhålla den

största förhöjningen, skulle pensionärer i lägre grader, vilka blivit delaktiga

av 1943 och 1944 års förbättringar, icke alls komma i åtnjutande av någon

förhöjning eller få endast en jämförelsevis ringa sådan. Framhållas må

vidare, att en omräkning med hänsyn till C-ortslön icke är möjlig, då det

gäller de äldre pensionerna samt nyare pensioner till chefstjänstemän, enär

dessa pensioner icke avvägts efter dyrortsgraderade löner. Med hänsyn härtill

och då den blivande pemsionsregleringen icke onödigtvis bör kompliceras,

synes det tveksamt, huruvida den av motionärerna anvisade lösningen innebär

en framkomlig väg. Förslaget torde emellertid böra undersökas jämsides

med andra tänkbara alternativ. Självfallet böra härvid även möjligheterna

att ernå en fullständig anpassning av de äldre och nyare pensionerna

till nivån för de nyaste pensionerna komma under omprövning.

Det i motionerna I: 264 och II: 416 framställda yrkandet om en pensionsreglering

för de från 1943 och 1944 års pensionsförbättringar undantagna

pensionstagargrupperna synes främst avse dels de s. k. riksdagspensionerna,

dels pensioner enligt de summariska arbetarpensionskungörelserna, dels ock

pensioner enligt kungörelsen nr 859/1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

Vad de summariska pensionsbestämmelserna beträffar, må

erinras, att utskottet i fjol övervägde att föreslå en förhöjning av de enligt

dessa bestämmelser utgående pensionerna. Då man beträffande de summariska

arbetarpensionerna icke kunde tala om några olika pensionsnivåer,

i det att i de år 1942 utfärdade bestämmelserna icke vidtogs någon höjning

av de tidigare gällande, år 1934 fastställda pensionsbeloppen, ansåg utskottet

emellertid grund saknas för reglering av pensionerna i då förevarande

sammanhang. Vid en framtida höjning av beloppen för nya pensioner av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

21

här förevarande art borde emellertid enligt utskottets mening frågan örn en

reglering jämväl av redan beviljade pensioner upptagas till omprövning.

Utskottet delar den i sist omförmälda motioner uttalade uppfattningen,

att frågan örn en höjning av de summariska arbetarpensionerna snarast bör

komma under förnyad prövning. Denna fråga kompliceras i viss mån därav,

att de enligt 1942 års kungörelse utgående summariska pensionerna vid nuvarande

indexläge äro lägre än motsvarande pensioner enligt 1934 års kungörelse.

Detta sammanhänger med att å de förra pensionerna beräknas dyrtidstillägg

å förhöjda underlag, medan å de senare utgår rörligt tillägg. Vidare

måste vid en förhöjning av de summariska pensionerna beaktas, att desamma

böra understiga motsvarande pensioner enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare med belopp, som kunna anses skäliga i betraktande av

att pensionsavgifter icke erlagts. Nu berörda spörsmål synas lämpligen böra

upptagas i sammanhang med den av utskottet ovan förordade utredningen

om en allmän pensionsförbättring. Därvid synes jämväl böra övervägas en

höjning av de pensioner, som enligt kungörelsen 859/1918 utgå till arbetare

vid statens järnvägsbyggnader m. fl. och vilka äro jämställda med pensioner

enligt de summariska bestämmelserna.

Vad härefter angår de s. k. riksdagspensionerna, ha dessa beträffande

tjänstemän plägat avvägas med hänsyn till de pensionsunderlag, som före

tillkomsten av de nyaste pensionsreglementena gällde för anställningshavare

med i huvudsak jämförliga arbetsuppgifter, varvid pensionsbeloppen reducerats

på grund av att pensionsavgifter ej erlagts, samt beträffande arbetar - personal avvägts med hänsyn till de pensionsbelopp, som angivas i de summariska

arbetarpensionsbestämmelserna. Frågan om en närmare anpassning

av riksdagspensionerna efter de förhöjda pensionsunderlagen i 1941 års

allmänna tjänstepensionsreglemente har tidigare varit föremål för övervägande

inom finansdepartementet (jfr prop. 65/1942 och prop. 103/1943), men

av olika skäl ha dessa överväganden icke lett till någon åtgärd. Enligt utskottets

mening synes denna fråga nu icke längre böra undanskjutas. Utskottet

förutsätter, att frågan av Kungl. Majit upptages till förnyat övervägande,

så att de förhöjda pensionsbelopp, som må befinnas skäliga, kunna

tillämpas vid beviljande av riksdagspensioner under nästkommande riksdag.

Möjligheterna för en förbättring av de äldre riksdagspensionerna synas i

samband härmed böra bli föremål för utredning.

Frånsett lärare vid folk- och småskolor samt lärare vid de högre kommunala

skolorna, hava från delaktighet i 1943 och 1944 års pensionsförbättringar

uteslutits samtliga f. d. innehavare av icke-statliga befattningar

med pensionsrått i statens pensionsanstalt. Den svårlösta frågan örn en närmare

anpassning till de statliga pensionsreglementena av bestämmelserna i

reglementet för nämnda anstalt är för närvarande under utredning av särskilda

sakkunniga (1944 års pensionsutredning). Först då resultatet av denna

utredning föreligger, blir det möjligt att erhålla en utgångspunkt för bodö
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

mande av frågan om en förbättring av redan utgående pensioner från anstalten.

Det synes med hänsyn härtill vara av vikt, att utredningen bedrives med

all möjlig skyndsamhet. Uteslutet är emellertid icke, att en närmare undersökning

kan giva vid handen, att förutsättningar finnas för beredande av

förbättring av vissa från anstalten utgående äldre pensioner i sådana fall,

där nya högre pensionsunderlag nyligen blivit fastställda. Sålunda skulle

måhända exempelvis de i motionen II: 287 avsedda distriktsbarnmorskorna

kunna tillerkännas en pensionsförbättring, utan att resultatet av 1944 års

pensionsutredning därför behöver föregripas. I detta sammanhang må erinras,

att utskottet i sitt utlåtande nr 42 vid innevarande riksdag förutsatt,

att 1944 års pensionsutredning vid prövning av frågan om en närmare anpassning

av de från statens pensionsanstalt utgående s. k. uppskjutna pensionerna

efter de för statliga befattningshavare i allmänhet gällande grunderna

för beräknande av pensionsförmån vid förtidsavgång jämväl kommer

att ägna uppmärksamhet åt spörsmålet beträffande redan avgångna befattningshavare.

Till de grupper av pensionstagare, som uteslutits vid 1943 och 1944 års

pensionsregleringar, höra även f. d. anställningshavare, vilka i samband

med olika omorganisationer beviljats förtidspension enligt särskilda grunder.

En grupp av sådana pensionstagare utgöres av de tvångspensionerade arbetare

vid Karlskrona örlogsvarv, beträffande vilka i motionen I: 57 hemställts

om beviljande av pensionsförbättring. En annan grupp är viss d indragningsstat

vid domänverket överförd personal. Utskottet vill erinra, att utskottet i

sitt utlåtande nr 47 vid 1943 års riksdag uttalade som sin uppfattning, att en

förhöjning av pensionerna till denna personal borde övervägas i samband

med en blivande mera omfattande pensionsreglering. Enligt utskottets mening

bör frågan om pensionsförbättring jämväl åt här ifrågavarande pensionsgrupper

— liksom övriga i det föregående ej omförmälda, från 1943

och 1944 års pensionsförbättringar uteslutna grupper — upptagas till omprövning

i samband med ovan förordade utredning.

I motionerna 1:180 och 11:297 samt 1:181 och 11:298 har framställning

gjorts om utredning i syfte att ernå en förbättring av f amiljepens

i o n e r av äldre typ. Såsom statsutskottet i avgivet yttrande anfört, genomfördes

år 1939 en reglering av dessa pensioner, varigenom desamma i

förekommande fall uppbringades till omkring 70 procent av de förmåner,

som skulle utgått vid tillämpning av de nu gällande familjepensionsreglementena

(nyare pensioner). Med hänsyn till den skillnad i pensionsförmåner,

som sålunda alltjämt är rådande mellan äldre och nyare familjepensioner,

finner utskottet sig böra tillstyrka, att frågan om möjligheterna av ytterligare

förbättring av de förstnämnda pensionerna göres till föremål för utredning

genom Kungl. Maj:ts försorg. Denna utredning synes även böra omfatta

understöd, som efter behovsprövning i enlighet med vissa vid 1930 års riks
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

23

dag fastställda grunder av Kungl. Majit beviljats och alltjämt kunna beviljas

efterlevande till anställningshavare i statens tjänst, ävensom familjepensioner,

vilka beviljats eller komma att beviljas genom särskilda beslut av

riksdagen (riksdag spensioner). Ifrågavarande understöd och pensioner ökades

icke i samband med förenämnda vid 1939 års riksdag beslutade pensionsreglering.

Utredningen rörande familjepensionernas förbättring synes lämpligen

böra anknyta till den ovan förordade utredningen beträffande vissa

tjänstepensioner. Utskottet vill uttala den förhoppningen, att utredningen om

familjepensionerna skall kunna slutföras jämsides med eller, om detta icke

låter sig göra, snarast möjligt efter tjänstepensionsutredningens slutförande.

Såsom redan framhållits, kunna de enligt äldre bestämmelser utgående

pensionerna indelas i två huvudgrupper, äldre och nyare pensioner. Under

det att de nyare pensionerna äro enhetligt avvägda efter lönegrader respektive

pensionsgrupper, utgå de äldre pensionerna med i hög grad skiftande

belopp till f. d. innehavare av numera i löne- och pensionshänseende likställda

befattningar. Huvudsakligen sammanhänger detta med den successiva

höjningen av löne- och pensionsnivån. I icke obetydlig omfattning

kunna emellertid skiljaktigheterna i pensionsförmånerna hänföras till olikheter

i de stadganden, som reglerat pensionsbeloppens bestämmande. Till

följd härav ha betydande ojämnheter uppkommit i fråga om pensionsbeloppens

storlek. Genom förekomsten av ett stort antal äldre pensionsbestämmelser

— lagar, reglementen, kassapensionsbestämmelser samt löne- och

pensionsföreskrifter av olika slag — till vilka hänsyn i viss omfattning alltjämt

måste tagas och vilka inrymma sinsemellan olikartade bestämmelser,

vidlådes dessutom pensionslagstiftningen för närvarande av oöverskådlighet

och bristande enhetlighet, vilket bidrager till att försvåra tillämpningen

av pensionsbestämmelserna. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes

det önskvärt, att i samband med den av utskottet ovan förordade tjänste- och

familjepensionsutredningen jämväl undersökes, huruvida en sammanfattning

och förenkling av de bestämmelser, som gälla för äldre och nyare pensioner,

må kunna åstadkommas.

Vare sig en dylik huvudsakligen författningsmässig omläggning kommer

till stånd eller icke, torde möjligheten av en avveckling av de gamla dyrtidstilläggsgrunderna

böra övervägas i samband med den av utskottet ovan

förordade pensionsförbättringen. I stället för dyrtidstillägg (procentuellt tilllägg)

skulle härvid i fortsättningen utgå rörligt tillägg enligt de i de nyaste

pensionsreglementena meddelade bestämmelserna. Ett beslut i sådan riktning

skulle avsevärt förenkla tillämpningen på området.

Jämväl den vid början av 1910-talet tillkomna och därefter vid upprepade

tillfällen kompletterade pensionslagstiftningen kan betecknas såsom svåröverskådlig,

trots att densamma måste anses innebära ett stort framsteg i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

fråga om systematisering. Detta förhållande förklaras väsentligen därav,

att statsförvaltningens alltmer komplicerade struktur med dess mångfald

förvaltningsgrenar framtvungit olikartade pensioneringsregler för personal

tillhörande skilda områden av statsverksamheten. Vidare ha strävandena

att åstadkomma en så rättvis avvägning av förmånerna som möjligt mellan

olika pensionstagargrupper jämte önskemålet att hålla pensionskostnaderna

nere givit upphov till en mängd detaljföreskrifter och begränsningsregler.

På grund av det anförda framstår det såsom önskvärt, att en allmän översyn

av de nyaste pensionsbestämmelserna kömer till stånd i syfte att såvitt

möjligt ernå mera enkla och lättillämpliga regler än vad för närvarande

är fallet. Även örn härvid hänsynen till kostnaderna måste medföra en

given begränsning, då det gäller att ernå mera enhetliga regler, torde oöverkomliga

hinder icke behöva möta mot en förenkling inom vissa gränser av

pensioneringsbestämmelserna. En dylik översyn lärer, enligt vad utskottet

under hand inhämtat, icke kunna igångsättas inom den närmaste framtiden.

I första hand bör nämligen den av utskottet i det föregående förordade utredningen

rörande pensionsförbättring för de äldre pensionstagarna fullföljas.

För närvarande pågå dessutom vissa pensionsutredningar, vilkas

slutförande ej heller bör fördröjas av en allmän teknisk överarbetning av

pensionsbestämmelserna. Emellertid vill utskottet uttala den förhoppningen,

att det ändock skall visa sig möjligt att inom rimlig tid underkasta pensionslagstiftningen

den översyn, som betingas av önskemålet om ökad rationalisering

och förenkling av bestämmelserna på förevarande område.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Majit ville i anslutning till vad utskottet ovan

anfört låta verkställa dels skyndsam utredning angående

allmän reglering av tjänste- och familjepensioner, som utgå

enligt andra grunder än de vid 1941—1943 års riksdagar

fastställda, dels ock en allmän översyn av gällande pensionsbestämmelser

i syfte att ernå större enkelhet och överskådlighet,

ävensom för! riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen och översynen kunna föranleda, vad beträffar

utredningen senast vid 1946 års riksdag; samt

2) att förevarande motioner I: 178 och II: 295, I: 179 och

11:296, 11:294, 1:264 och 11:416, 1:57 samt 11:287 ävensom

I: 180 och II: 297 samt I: 181 och II: 298 må anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 8 juni 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

25

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander,

Edin, Löfgren och Petersson i Karlskrona;

från andra kammaren: herrar Svedman*, Paulsen*, Andersson i Munkaljungby,

Eriksson i Sandby, Johnsson i Kastanjegården*, Sundberg, Persson i Norrby och

Fagerholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Andersson i Munkaljungby och Eriksson i Sandby, vilka ansett, att

utskottets utlåtande bort hava följande innehåll:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha statsmakterna åren 1943

och 1944 beslutat vissa pensionsförbättringar, såväl i vad rör nyare som äldre

tjänstepensioner. Förbättringarna, vilka huvudsakligen av statsfinansiella

skäl förbehållits pensionärer med lägre pensioner, ha i princip utgjort

sammanlagt för innehavare av nyare pension 200 kronor och för innehavare

av äldre pension 300 kronor samt begränsats till pensioner, som uppgå till

högst 3 735 kronor. I motionerna 1:178 och 11:295, 1:179 och 11:296 samt

II: 294 påyrkas nu en allmän pensionsreglering omfattande samtliga nyare och

äldre pensioner. Enligt utskottets mening bör emellertid den behovsprövning,

som kommit till uttryck i de vid 1943 och 1944 års riksdagar genomförda pensionsregleringarna,

alltjämt vara vägledande vid frågans bedömande. En ytterligare

förbättring av ifrågavarande pensioner finner utskottet sig således icke

nu kunna förorda. På grund härav avstyrker utskottet den av motionärerna

begärda utredningen, i vad gäller dessa pensioner.

I motionerna 1:264 och 11:416 ha framställts yrkanden om en utredning

rörande pensionsreglering för de från 1943 och 1944 års pensionsförbättringar

undantagna pensionstagargrupperna (se s. 6). Till dessa grupper höra bl. a.

dels de s. k. riksdagspensionerna, dels pensioner enligt de summariska arbetarpensionskungörelserna,

dels ock pensioner enligt kungörelsen nr 859/1918 angående

pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Utskottet delar till fullo motionärernas

uppfattning, att en förbättring av ifrågavarande pensioner måste

anses som behjärtansvärd med hänsyn till att desamma i allmänhet äro jämförelsevis

låga. På grund härav tillstyrker utskottet, att en utredning i det av

motionärerna angivna syftet kommer till stånd. Denna utredning bör jämväl

omfatta övriga vid de tidigare pensionsförbättringarna uteslutna pensioner,

som uppgå till högst 3 735 kronor. I enlighet härmed hör frågan örn pcnsionsförbättring

åt de i motionerna II: 287 och I: 57 avsedda pensionstagargrupperna,

Bihang till riksdagens protokoll 1045. 8 sami. Nr 50.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

nämligen vissa distriktsbarnmorskor samt tvångspensionerade arbetare vid

Karlskrona örlogsvarv, inbegripas i den ovan förordade utredningen.

I motionerna 1:180 och 11:297 samt 1:181 och 11:298 har framställning

gjorts örn utredning i syfte att ernå en förbättring av familjepensioner

av äldre typ. Såsom statskontoret anfört, genomfördes år 1939 en reglering av

dessa pensioner, varigenom desamma i förekommande fall uppbringades till

omkring 70 procent av de förmåner, som skulle utgått vid tillämpning av de

nu gällande familjepensionsreglementena. Med hänsyn till den skillnad i pensionsförmåner,

som sålunda alltjämt är rådande mellan äldre och nyare familjepensioner,

finner sig utskottet böra tillstyrka, att frågan örn möjligheterna

av ytterligare förbättring av de äldre familjepensioner, där behovet av en sådan

förbättring är mest framträdande, göres till föremål för utredning genom Kungl.

Maj:ts försorg.

I samband med behandlingen av förevarande pensionsfrågor har inom utskottet

uttalats önskvärdheten av en allmän översyn av hela det statliga pensionsväsendet

i syfte att skapa större likställighet och mera enkla och lättilllämpliga

regler än vad nu är fallet. En sådan översyn lärer, enligt vad utskottet

under hand inhämtat, icke kunna igångsättas inom den närmaste framtiden.

Utskottet har därför icke ansett sig nu böra framlägga förslag härom. Intill

dess en sådan utredning kan komma till stånd, böra enligt utskottets uppfattning

statsmakternas strävanden liksom hittills främst taga sikte på att genomföra

sådana förbättringar av de äldre pensionerna, som avse att avhjälpa de mest

trängande behoven.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 264

och 11:416 samt 1:57 och 11:287 ävensom I: 180 och 11:297

samt I: 181 och II: 298, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville i anslutning till vad utskottet ovan anfört

låta verkställa utredning angående omreglering av dels vissa

vid 1943 och 1944 års pensionsförbättringar undantagna tjänstepensioner,

dels ock vissa äldre familjepensioner; samt

2) att förevarande motioner 1:178 och 11:295, 1:179 och

II: 296 och II: 294 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

»

Centraltryckeriet. Esselte ab. Stockholm 1945

542214

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:464 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänsteoch familjepensioner. a1 i texten