Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänsteoch familjepensioner.
1945-06-08 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1945:50, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänsteoch familjepensioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
1
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa
äldre tjänste- och familjepensioner.
I nedannämnda till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade
motioner hava förslag framställts i fråga om förbättring av vissa äldre
tjänste- och familjepensioner.
I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 178 i första kammaren
av herr Wagnsson jämte tjugufem av kammarens övriga ledamöter
och den andra under nr 295 i andra kammaren av herr Holmström jämte
fyrtio av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen beträffande
alla dem, som åtnjuta pension enligt före den 1 juli 1939 gällande
grunder i civila eller militära tjänstepensionsreglementen eller i
tjänstepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst, måtte besluta, att
deras pensionsunderlag från och med den 1 juli 1945 må beräknas i förhållande
till lönen å G-ort enligt bestämmelserna i närmast före den 1 juli
1939 gällande avlöningsreglementen med dyrtidstillägg och kristillägg enligt
de grunder, som nu gälla för sådana f. d. befattningshavare, vilka avgått
före sistnämnda datum».
I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 179 i törsta kammaren
av herr Wagnsson jämte femton av kammarens övriga ledamöter och
den andra under nr 296 i andra kammaren av herr Holmström jämte trettiosex
av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen beträffande
alla de lärare vid folk- och småskolor, vilka åtnjuta pension från statens
pensionsanstalt enligt före den 1 juli 1939 gällande grunder, måtte besluta,
att deras pensionsunderlag från och med den 1 juli 1945 må beräknas
i förhållande till lönen på C-ort enligt bestämmelserna i närmast före den
1 juli 1939 gällande avlöningsreglementen med dyrtidstillägg och kristillägg
enligt de grunder, som nu gälla för lärare, vilka avgått efter sistnämnda
datum». , ! > ! i 1 i 1
1 en inom andra kammaren under nr 294 väckt motion hemställer herr
Senander jämte fyra av kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte
besluta örn en sådan höjning av pensionerna för de statstjänstemän, som
avgått från sina befattningar före den 1 juli 1939, alt dessa uppgå till samma
belopp som gälla för de statspensionärer, som avgått efter nämnda tidpunkt».
I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 264 i första kammaren
av herrar Löfgren och Leander och den andra under nr 416 i andra
kammaren av herr Eriksson i Stockholm jämte tre av kammarens övriga
Bihang till riksdagens protokoll 1045. 8 sami. Nr 50. 1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
ledamöter, hems läll es, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att reglera de från 1944 års
riksdagsdebatt undantagna pensionstagargruppernas pensioner och att de
pensionstagare, som efter en dylik reglering icke kunna komma i åtnjutande
av förhöjda pensioner, måtte tillerkännas en mot 1944 års riksdagsbeslut
svarande pensionsförbättring».
I en inom första kammaren under nr 57 väckt motion hemställa herr
Petersson, Emil, och herr Berg, Robert, »att riksdagen måtte medverka till
att envar av de i samband med försvarsbeslutet 1925 tvångspensionerade
arbetarna vid Karlskrona örlogsvarv från 1/i 1945 erhåller en pensionsförbättring
å 200 kronor».
1 en inom andra kammaren under nr 287 väckt motion hemställa fru
Rönn-Christiansson och fru Linderot, »att riksdagen måtte besluta, att de
barnmorskor, vilka avgått före 1943 års utgång, komma i åtnjutande av den
år 1944 fastställda högre pensionen».
I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 180 i första kammaren
av herr Wagnsson jämte tjugufem av kammarens övriga ledamöter och
den andra under nr 297 i andra kammaren av herr Holmström jämte trettioåtta
av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen må i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning
på vad sätt en förbättring av familjepensioner av äldre typ må kunna
beredas änkor och barn efter befattningshavare och arbetare i statens tjänst
samt därefter snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen må föranleda».
I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 181 i första kammaren
av herrar Wagnsson och Hage och den andra under nr 298 i andra
kammaren av herr Holmström, jämte två av kammarens övriga ledamöter,
hemställes, »att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit måtte låta verkställa utredning på vad sätt en förbättring av familjepensioner
av äldre typ må kunna beredas änkor och barn efter folkskolans
befattningshavare samt därefter snarast möjligt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen må föranleda».
A. Tjänstepensioner.
Frågan om förbättring av de statliga tjänstepensionerna har under en följd
av år varit aktuell beträffande pensionstagare, vilkas pensioner utgå enligt
andra grunder än de nu gällande.
De statliga tjänstepensionerna kunna indelas i följande tre huvudgrupper:
1.
Tjänstepensioner, som fastställts enligt vid 1941—1943 års riksdagar genomförda
tjänstepensionsregleringar och vilka sålunda utgå enligt allmänna
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
3
tjänstepensionsreglementet, 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och
folkskolans tjänstepensionsreglemente (trädde i kraft den 1 juli 1942) samt
tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna . (trädde i kraft
den 1 juli 1943). Ifrågavarande pensionsregleringar ha omfattat de befattningshavare
m. fl., vilka blivit delaktiga av de under åren 1939—1943 genomförda
allmänna löneregleringarna, och ha i viss utsträckning gjorts tillämpliga på de
tjänstemän och arbetare, vilka under tiden 1 juli 1939—30 juni 1942 (1 juli
1939—30 juni 1943) avgått med rätt till pension enligt då gällande pensionsreglementen
(jfr grupp 2 nedan). Här avsedda pensioner ha enligt använd
terminologi benämnts nyaste pensioner.
2. Tjänstepensioner, som bestämts å s. k. nyreglerad lön, varmed avses lön
enligt det vid 1920-talets början införda lönesystemet. Dessa pensioner utgå i
huvudsak enligt 1920 års pensionslag för affärsverken, 1921 års kungörelse (nr
456) med pensionsbestämmelser för tjänstemän vid civila statsförvaltningen,
1934 års civila och 1935 års militära tjänstepensionsreglementen, 1938 års
tjänstepensionsreglemente för lärare vid folk- och småskolor m. fl., 1939 års
tjänstepensionsreglemente för lärare vid högre kommunala skolor och 1934
års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Här avsedda pensioner ha benämnts
nyare pensioner.
3. Tjänstepensioner, som avvägts med hänsyn till s. k. oreglerad lön och som
utgå enligt andra pensionsbestämmelser än de nyss nämnda. Ifrågavarande
pensioner ha benämnts äldre pensioner.
De nyaste pensionerna, vilka beräknats i förhållande till slutlönen å C-ort
i stället för — såsom fallet varit i fråga om de nyare pensionerna — i förhållande
till slutlönen å A-ort, överstiga nivån för nyare pensioner med 2,4—
12,0 procent i lönelägena A 1—6, med 14,7—10,5 procent i lönelägena A 7
—15 samt med 9,8—6,8 procent i högre lönelägen å A-löneplanen. Motsvarande
procenttal för arbetarpersonalen utgör 0,5—12,0. Att märka är
dock, att relationen mellan nyaste och nyare pensioner i de lägre lönegraderna
förändrats genom den förhöjning av de nyare pensionerna, som
genomförts enligt beslut av 1943 och 1944 års riksdagar.
De äldre pensionerna ligga i regel på en lägre nivå än övriga pensioner. Någon
enhetlig pensionsnivå förefinnes emellertid icke inom denna grupp. Olika pensionsbelopp
förekomma för befattningshavare, som pensionerats å befattningar
i en och samma tjänsteställning, beroende på de successivt genomförda pensionsregleringarna.
Genom särskilt beslutade löne- och pensionsförbättringar ha
de äldre pensionerna uppbringats till sådan storlek, att de i allmänhet utgöra
omkring 90 procent av motsvarande nyare pensioner.
En relativt betydande skillnad föreligger alltså mellan de pensioner, som
från och med den 1 juli 1939 utgå enligt de senast fastställda pensionsreglementena,
och de pensioner, som utgå enligt dessförinnan gällande bestämmelser.
Skillnaden är i regel större ju äldre de senare pensionerna äro.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
De olika pensionsnivåerna ha uppkommit därigenom, att de tid efter annan
beslutade pensionsregleringarna icke erhållit retroaktiv tillämpning på redan
avgångna befattningshavare.
Det främsta hindret mot en retroaktiv tillämpning har givetvis varit hänsynen
till de statsfinansiella synpunkterna. Det skulle ju bli betydligt dyrare att
genomföra en önskvärd pensionsreglering för i tjänst varande befattningshavare,
om konsekvensen skulle bli, att redan avgångna tjänstemän samtidigt
finge komma i åtnjutande av pensionsförbättring.
Olika synpunkter på det berättigade i det tillämpade förfaringssättet ha kommit
till uttryck under diskussionen. Å ena sidan har gjorts gällande, att staten
gentemot de redan avgångna fullgör vad som rimligen bör ankomma på en
arbetsgivare. Staten utbetalar ju den pension, som vederbörande blivit tillförsäkrad.
Om pensionerna för senare avgångna tjänstemän höjas, är detta en
sak för sig. Staten betalar ju dessutom såsom viss kompensation för den inträdda
försämringen i penningvärdet dyrtids- och kristillägg. Å andra sidan
har framhållits, att rättvisa och billighet kräva, att skillnaderna i pensionsbeloppen
olika grupper pensionärer emellan utjämnas. Såsom skäl för en utjämning
har i huvudsak anförts följande. De tidigare avgångna ha fullgjort
samma arbetspensum som de senare avgångna. De lia tjänat staten i minst
samma utsträckning och ofta kanske under svårare förhållanden än de nu
tjänstgörande. Flertalet av dem har gått miste örn den lönereglering, som
först 1939 kom till stånd efter mer än ett decenniums utredningsarbete.
En viss anpassning av gamla och nya pensioner har emellertid i princip fastslagits
av statsmakterna. På denna punkt torde det vara lämpligt att lämna en
kort redogörelse för pensionsfrågans utveckling sedan början av 1920-talet.
Då pensionerna reglerades i anslutning till den lönereglering för statstjänstemännen,
som genomfördes successivt från början av 1920-talet, uppkom såsom
förut nämnts en högre pensionsnivå än den tidigare rådande. I syfte att utjämna
skillnaden mellan nyare och äldre pensioner genomfördes under 1920-talet två
pensionsregleringar. Är 1922 höjdes de lägre pensionerna (intill 2 500 kronor)
med högst 180 kronor och lägst 60 kronor för år. År 1925 förbättrades de äldre
pensionerna med i princip hälften av skillnaden mellan dessa och de nyare pensionerna.
Dessa pensionsförhöjningar ha kommit samtliga pensionerade statliga
befattningshavare ävensom enligt beslut av 1938 års riksdag pensionerade lärare
vid folk- och småskolor till del.
Därefter var det tämligen lugnt på pensionsfronten ända till slutet av 1930- talet. En betydelsefull omläggning av pensionsförhållandena genomfördes visserligen
åren 1934 och 1935 (civila och militära tjänstepensionsreglementena
samt 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare) samt åren 1938 och
1939 (tjänstepensionsreglementet för folk- och småskollärare m. fl. samt tjänstepensionsreglementet
för högre kommunala skolor). Omläggningen berörde
dock ej pensionsbeloppen, vilka bibehöllos vid nivån från början av 1920-talet.
Den länge undanskjutna löneregleringen för statstjänstemännen blev emellertid
alltmer aktuell mot slutet av 1930-talet. En provisorisk löneförhöjning beviljades
1937. Löneregleringsförslaget genomfördes 1939. Jämsides med denna utveckling
på lönefronten uppkommo allt starkare krav på pensionsförbättringar
från pensionärerna. Vid såväl 1938 som 1939 års riksdagar väcktes motioner
om provisorisk pensionsförstärkning. Bankoutskottet uttalade år 1938 sin anslutning
till tanken att, i avvaktan på en definitiv lösning av pensionsfrågan,
provisoriska åtgärder vidtoges till förbättring av pensionärernas ställning. På
hemställan av utskottet anhöll 1938 års riksdag örn utredning och förslag från
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
5
Kungl. Majit till 1939 års riksdag. Riksdagsskrivelsen avsåg samtliga pensionärer,
såväl äldre som nyare. I anledning av denna skrivelse framlade Kungl.
Majit år 1939 proposition med förslag till förbättring av vissa äldre tjänste- och
familjepensioner (nr 296). Beträffande tjänstepensionerna var emellertid förslaget
av mycket begränsad omfattning. Förslaget tog endast sikte på före år
1920 avgångna pensionärer, och av dessa erhöllo endast några smärre grupper
militära pensionärer förbättring. De s. k. riksdagspensionerna inbegrepos ej
i förslaget. Förslaget hade grundats på en inom finansdepartementet verkställd
utredning, som utvisade, att i det övervägande antalet fall skillnaden mellan de
äldre tjänstepensionerna och deras nyreglerade motsvarigheter var så obetydlig,
att man i allmänhet kunde jämställa de två grupperna. Genom 1922 och
1925 års pensionsregleringar hade nämligen pensionsnivån för de äldre pensionerna
höjts till i genomsnitt omkring 90 % av pensionerna enligt civila pensionsreglementet.
Propositionen tillstyrktes av bankoutskottet och godkändes
av riksdagen. Väckta motioner örn en generell provisorisk pensionsförstärkning
avstyrktes denna gång av utskottet under hänvisning till att frågan örn
pensionsnivån för dåvarande pensionärer icke borde upptagas, förrän pensionsnivån
blivit fastställd för de befattningshavare, som blivit underkastade
de vid samma års riksdag fastställda nya avlöningsbestämmelserna.
Vid 1940 års riksdag väcktes ånyo motioner örn provisorisk pensionsförstärkning.
Bankoutskottet avstyrkte på samma skäl som år 1939 dessa motioner
men uttalade sig för att förslag örn möjligt framlades om en reglering av pensionerna
till redan avgångna befattningshavare i samband med att pensionerna
för blivande pensionärer fastställdes.
Vid 1941 års höstriksdag kom den nya pensionsregleringen för flertalet befattningshavare
i statens tjänst till stånd (allmänna tjänstepensionsreglementet;
trädde i kraft den 1 juli 1942). Nya tjänstepensionsreglementen antogos vidare
dels år 1942 för arbetare och för folkskolan, dels år 1943 för lärare vid högre
kommunala skolor.
Storleken av den pensionsförbättring, som nyssnämnda pensionsregleringar
medförde i förhållande till den dessförinnan gällande nivån (för 1920—1939),
framgår av ovan å sid. 3 anförda sifferuppgifter. Pensionsförbättringen
föranleddes dels av 1939 års lönereglering, vilken innebar en generell löneförhöjning
av 300 kronor, och dels av att pensionerna beräknades i förhållande
till slutlönen å C-ort i stället för -—- såsom tidigare — i förhållande
till slutlör.en å A-ort. De nyaste pensionsbeloppen tillämpas såsom redan
sagts på fr. o. m. den 1 juli 1939 avgångna tjänstemän och arbetare.
1943 års pensionsförbättring.
Sedan pensionsnivån sålunda i huvudsak blivit genom 1941—1943 års riksdagsbeslut
fastställd, upptogs sistnämnda år frågan om förbättring av pensionsförmånerna
jämväl för dem, som på grund av pensionsavgång före den
1 juli 1939 icke blivit delaktiga av regleringen.
I propositionen nr 170 till 1943 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
örn förbättring av vissa äldre tjänstepensioner. Förslaget godkändes av riksdagen.
Utredning hade verkställts i finansdepartementet rörande pensionsförliållandena
för 21 000 pensionärer. Förslaget omfattade emellertid endast omkring
7 000 pensionstagare. 1 propositionen anfördes beträffande omfattningen
6
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
av pensionsregleringen, att den avsåg sådana f. d. anstållningshavare, som därest
de kvarstått i tjänst skulle ha ägt övergå till något av de nyaste pensionsreglementena.
På grand härav uteslötos från pensionsförbättringen följande pensionstagargrupper:
1.
pensionärer, vilka innehaft sådan anställning i den civila statsförvaltningen,
som ännu är att betrakta som i avlöningshänseende oreglerad;
2. f. d. innehavare av icke statliga befattningar med pensionsrätt i statens
pensionsanstalt, utom lärare vid folk- och småskolor;
3. f. d. militära beställningshavare å övergångsstat och reservstat samt f. d.
personal i försvarsväsendets reserver;1
4. innehavare av pensioner, som genom särskilda beslut beviljats av riksdagen;
5.
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt de i kungörelsen nr
585/1934 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal
i statens tjänst;
6. f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader, pensionerad enligt kungörelsen
nr 859/1918;
7. f. d. befattningshavare, vilka i samband med olika omorganisationer
beviljats förtidspension enligt särskilda grunder;
8. pensionärer, till vilka utgår uppskjuten pension; samt
9. Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare ävensom pensionerade
båtsmän och marinsoldater.
Pensionsförbättringen begränsades till pensioner å högst 1 800 kronor,
oberäknat dyrtids- och kristillägg (inberäknat dessa förmåner 2 626 kronor).
Nyssnämnda pension gällde för lönelägena A 5 och A 6.
Vid pensionsregleringen skildes mellan pensioner, som avvägts efter lönenivån
närmast före 1939 års lönereglering (= nyare pensioner), och pensioner,
som avvägts efter s. k. oreglerad lön (= äldre pensioner). Beträffande
de nyare pensionerna medgavs en förbättring, som för den lägsta pensionärsgruppen
(icke yrkesutbildade kvinnliga arbetare) åstadkom full paritet
med den pension, som utgår enligt de nyaste reglementena. För de
däröver liggande pensionärsgrupperna utgick förbättringen med lika stort
belopp som för den lägsta gruppen, dock att pensionen icke fick överstiga
2 626 kronor. De, som redan tidigare hade högre pensioner, fingo icke
någon förhöjning. Förbättringen utgjorde högst 183 kronor och lägst (i
A 6) 84 kronor för år. Genom pensionsregleringen fick således endast den
lägsta pensionärsgruppen pensionerna uppbringade till den nyaste pensionsnivån.
För övriga pensionärsgrupper utjämnades skillnaden mellan
den nyare och den nyaste pensionsnivån endast delvis.
Tekniskt sett genomfördes pensionsregleringen så, att för de gamla pensionerna
uträknades nya grundpensioner, på vilka sedan proportionellt dyrtidstillägg
skulle utgå. Tidigare hade dyrtidstillägget å pensioner intill 1 800
kronor beräknats på ett förhöjt tilläggsunderlag.
1 Genom beslut av 1944 års riksdag medgavs pensionsförbättring åt vissa f. d. militära
beställningshavare å tvångsvis övergångsstat och å reservstat (se sid. 9).
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
7
Vad beträffar de äldre pensionerna innebar 1943 års reglering, att pensionsförbättringen
beräknades till 2/3 av skillnaden mellan utgående belopp
och 2 626 kronor, dock högst till 300 kronor. Härjämte bestämdes, att den
omräknade pensionen icke fick överstiga 2 626 kronor. Även i detta fall
beräknades proportionellt dyrtidstillägg.
Avkortade pensioner förbättrades endast örn grundbeloppet för däremot
svarande hel pension understeg 1 800 kronor. En arbetare med avkortad
pension å exempelvis 1 500 kronor erhöll sålunda icke någon förbättring,
om hans pension vid fullt antal tjänstår skulle ha uppgått till eller överstigit
1 800 kronor. Vid avkortad pension i sådana fall, där full pension understeg
1 800 kronor, beräknades förbättringen i proportion till förbättringen för
hel pension.
1943 års reglering beräknades kosta 850 000 kronor. Såsom framgår av
det sagda, var regleringen begränsad till de lägsta pensionstagargrupperna
bland de f. d. befattningshavare, som därest de kvarstått i anställningen
skulle ha ägt övergå till något av de nyaste pensionsreglementena.
1944 års pensionsförbättring.
I särskilda motioner vid 1944 års riksdag (1:94 och 11:151), avseende
f. d. tjänstemän och arbetare i statens tjänst, f. d. lärare vid folk- och småskolor
samt f. d. lärare vid kommunala skolor m. fl., framställdes förslag om
en allmän pensionsreglering. Samtliga nyare och äldre pensioner skulle enligt
motionerna från och med den 1 juli 1944 uppbringas till samma belopp
som de nyaste. Alternativt yrkades, att pensionerna skulle höjas till belopp,
motsvarande två tredjedelar av lönen å C-ort enligt de närmast före
den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementena.
I sitt utlåtande nr 66 framhöll bankoutskottet såsom önskvärt, att en
mera omfattande pensionsreglering än den år 1943 genomförda komme till
stånd snarast möjligt. Verkställda kostnadsberäkningar utvisade, att en förhöjning
av de nyare och äldre pensionerna till samma belopp, som utgå
enligt de senast fastställda pensionsreglementena, skulle — exklusive kostnaden
för 1943 års pensionsreglering — medföra en merutgift för statsverket
av 10,1 miljoner kronor. En omräkning av pensionerna efter C-ortslön
i stället för A-ortslön skulle draga en kostnad utöver 1943 års pensionsreglering
av i det närmaste 7 miljoner kronor. En utgift av den betydande
storleksordning, som dessa alternativ inneburo, ansåg sig utskottet icke
kunna i dåvarande statsfinansiella läge tillråda. Härefter anförde utskottet:
Utskottet har därför undersökt vissa andra vägar att utjämna eller minska
.skillnaden mellan de olika pensionsnivåerna. Bland de alternativ, som i
sådant avseende varit under omprövning inom utskottet, har utskottet till
särskilt övervägande förehaft ett, som i stort sett innebär, att samtliga pensioner
skulle, oavsett storleken av desamma, förhöjas med vissa bestämda
belopp, nämligen de nyare pensionerna med 200 kronor och de äldre med
8
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
300 kronor. Å pensionsförbättringen skulle dock avräknas den pensionsförhöjning,
som kommit vissa pensionstagare till del enligt 1943 års beslut,
varjämte skulle iakttagas, att pensionerna genom den sammanlagda förbättringen
icke skulle få överstiga motsvarande nyaste pensioner. Kostnaderna
för ett genomförande av detta förslag lia beräknats till 3,3 miljoner kronor.
Även detta belopp måste med hänsyn till det ansträngda budgetära läget
anses vara för högt, i synnerhet som det här rör sig örn utgifter, beträffande
vilka särskild återhållsamhet påkallas med hänsyn till den av statsmakterna
förda restriktiva pris- och lönepolitiken. Enligt utskottets mening
bör den årliga utgiften för den nu tilltänkta tjänstepensionsregleringen hålla
sig inom en kostnadsram av högst 2 miljoner kronor. Med hänsyn härtill
har, då en reducering av den ifrågasatta pensionsförhöjningen under 200
respektive 300 kronor icke synts böra ifrågakomma, någon annan utväg icke
stått till buds än att låta pensionsregleringen stanna vid en viss högsta gräns
å pensionsskalan och därmed omfatta endast lägre samt i viss utsträckning
medelstora pensioner. För en dylik åtgärd tala för övrigt samma skäl, som
voro avgörande vid 1943 års pensionsreglerings begränsning till de lägre
pensionerna, nämligen att den för ändamålet disponibla summan därigenom
kommer dem till godo, för vilka behovet av en pensionsförbättring är mest
framträdande.
Från nu angivna utgångspunkter har utskottet stannat vid att föreslå en
på det sätt begränsad pensionsreglering, att förbättringen skall utgå med i
princip 200 kronor å nyare och 300 kronor å äldre pensioner, samt att
pension jämte förbättring i intet fall må överstiga ett belopp av 3 735 kronor
för år, räknat vid nuvarande indexläge, vilket belopp svarar mot beloppet
för nyare pension i lönegrad A 12 jämte pensionsförbättring. Kostnaden för
en dylik pensionsreglering, utformad på sätt framgår av det följande, uppgår
till 1,9 miljoner kronor.
Regleringen skulle innebära, att nyare pensioner till f. d. befattningshavare
i lönegrad A 12 (Eo 13) eller lägre löneställning förhöjas med i princip 200
kronor, såvitt angår pensioner vilka omreglerats år 1943 efter avdrag dock
av därvid redan erhållen förbättring. Då för kvinnliga pensionstagare pensionen
beräknats efter näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad,
kommer för dessa begränsningen att inträda vid lönegrad A 13 (Eoll).
Nyare pensioner till f. d. militära beställningshavare komma med angivna
utgångspunkter att förbättras i de fall, där pensionen beräknats efter underlaget
för någon av lönegraderna Oa 1 (fänrik), UO 1 (sergeant), Mb 1 (högbåtsman)
och Mb 2 (flaggkorpral).
Vad härefter angår äldre pensioner får utskottet föreslå, att — i anslutning
till vad som skedde vid 1943 års pensionsreglering -—- förbättringen
bestämmes till två tredjedelar av skillnaden mellan maximibeloppet, 3 735
kronor, och gamla pensionsbeloppet, i princip dock högst 300 kronor. Då,
såsom redan angivits, pensionsnivån för äldre pensioner i genomsnitt ligger
10 procent under motsvarande nivå för nyare pensioner, vilket ungefär motsvarar
skillnaden mellan pensionsbeloppen för två på varandra följande lönegrader
i mellanlägena, kommer en pensionsförbättring i enlighet med utskottets
förslag att i huvudsak omfatta äldre pensioner i löneställning närmast
motsvarande högst lönegrad A 14, varjämte vad angår militära beställningshavare
en mindre förbättring skulle komma jämväl de pensionärer till
del, vilka närmast äro att hänföra till lönegrad UO 2 (fanjunkare).
En pensionsförbättring, sådan som den av utskottet nu skisserade, kan i
princip utgå med ett enhetligt belopp av 200 resp. 300 kronor. Av praktiska
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
9
skäl och med hänsyn jämväl till de mindre önskvärda förskjutningar i relationen
mellan olika pensioner, som skulle uppkomma vid förändringar i
indexläget, därest pensionsförbättringen fastställdes till ett bestämt belopp,
synes emellertid förbättringen, på sätt skedde i fjol, böra inarbetas i grundpensicnen,
så att det omreglerade grundbeloppet jämte vederbörliga tillägg
vid nuvarande indexläge medför en pensionsförbättring å i runda tal nyss
angivna belopp.
Vid en omreglering, som här avses, måste i varje fall iakttagas, att den
förhöjda pensionen icke kommer att överstiga motsvarande med tillämpning
av nu gällande tjänstepensionsreglemente beräknade pension. Likaså bör
äldre pension i intet fall förhöjas till sådant belopp, att den kommer att
utgå med högre belopp än motsvarande nyare pension.
Beträffande avkortade pensioner föreslog utskottet i huvudsak samma regler
som vid 1943 års pensionsreglering.
Med avseende å omfattningen av pensionsregleringen förutsatte utskottet,
att regleringen i princip begränsades till pensionstagare, vilka innehaft
sådan anställning, som avses i de nyaste tjänstepensionsreglementena, men
vilka på grund av tidigare avgång icke ägt övergå på dessa teglemtenfen.
Samma pensionstagargrupper borde sålunda uteslutas från pensionsförbättringen
som vid 1943 års reglering, dock föreslog utskottet medtagande av
f. d. militära beställningshavare å tvångsvis övergångsstat och å reservstat,
å vilka allmänna tjänstepensionsreglementet år 1944 blivit i viss omfattning
tillämpligt.
I fråga örn ett par andra pensionärsgrupper, som enligt utskottets förslag
icke omfattades av pensionsförbättringen, nämligen innehavare av s. k.
riksdagspensioner samt f. d. arbetare med pension enligt de s. k. summariska
arbetarpensionsbestämmelserna, anförde utskottet:
Inom utskottet har den uppfattningen varit företrädd, att jämväl dessa
grupper borde komma i åtnjutande av pensionsförbättring. Denna uppfattning
kan i och för sig ej frånkännas berättigande ur den synpunkten, att
det här rör sig örn pensionstagare, vilkas pensioner i allmänhet äro jämförelsevis
låga. Emellertid har utskottet icke ansett sig kunna beträffande
dessa grupper framlägga något förslag. Beträffande riksdagspensionerna har
i propositionen nr 103 till 1943 års riksdag anförts, att frågan örn en jämkning
av dessa pensioner i anledning av tillkomsten av de nya pensionsreglementena
varit föremål för övervägande inom finansdepartementet men att
det då icke ansetts lämpligt att genomföra någon närmare anpassning av
riksdagspensionerna till de nya tjänstepensionsunderlagen. Detta uttalande
föranledde icke någon erinran från riksdagens sida. Vad de s. k. summariska
arbetarpensionerna angår fastställdes desamma så sent som år 1942 utan
att de då undergingo någon höjning i samband med alt pensionsnivån för
de till tjänstepensionsreglementet anslutna arbetarna förhöjdes. Då sålunda
för ifrågavarande grupper någon skillnad icke föreligger i beloppen för de
pensioner, som beviljats före och efter de nya pensionsreglementenas tillkomst,
saknas grund för en särskild reglering av förstnämnda (äldre) pensioner
i nu förevarande sammanhang. Enligt utskottets mening synes emel
-
10
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
lertid en eventuell framtida höjning av pensionsbeloppen för nya pensioner
av här förevarande art böra föranleda, att frågan om en reglering jämväl
av redan beviljade pensioner upptages till övervägande.
Pensionsförbättringen beräknades tillkomma sammanlagt 14 300 pensionärer
eller ungefär dubbelt så många som blevo delaktiga av 1943 års reglering.
Det ytterligare antal pensionärer, som nu skulle erhålla pensionsförbältring
genom den övre gränsens höjning från lönegraden A 6 till lönegraden
A 12, uppgick alltså till mer än 7 000.
I en reservation inom utskottet yrkade två ledamöter, att pensionsregleringen
skulle utsträckas att omfatta samtliga före den 1 juli 1939 avgångna
pensionärer. Ett bifall härtill skulle medföra en ytterligare kostnad av 1,4
milj. kronor för år. Ytterligare yrkades reservationsvis av en ledamot i huvudsak,
att de lägre nyare pensionerna upp till lönegraden A 6 skulle uppbringas
till samma belopp, som utgå enligt de nyaste reglementena, samt
att motsvarande äldre pensioner skulle erhålla förhöjning med samma belopp.
I särskilt uttalande framhöllo två ledamöter av utskottet, att förslaget
vore att anse såsom en på behovsprincipen byggd provisorisk lösning, och
uttalade den förhoppningen, att Kungl. Majit måtte, då förhållandena det
medgåve, taga frågan i sin helhet till omprövning och därvid även undersöka
möjligheten att låta pensionstagare i högre lönegrader erhålla skälig
pensionsförbättring.
Utskottets förslag godkändes av riksdagen. Andra kammaren beslöt dessutom,
att till utskottets yttrande skulle fogas ett tillägg av det innehåll, som
innefattades i nyssnämnda av två utskottsledamöter gjorda särskilda uttalande.
Pensionsregleringen trädde i kraft den 1 januari 1945.
Motioner vid 1945 års riksdag.
I motionerna 1:178 och 11:295 (likalydande), avseende f. d. tjänstemän
och arbetare i statens tjänst, samt 1:179 och 11:296
(likalydande), avseende f. d. lärare vid folk- och småskolor,
har liksom i fjol förslag framställts om en allmän pensionsreglering. Samtliga
nyare och äldre pensioner skulle enligt motionerna fr. o. m. den 1 juli
1945 beräknas i förhållande till lönen å C-ort enligt bestämmelserna i närmast
före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementen, varvid dyrtidstillägg
och kristidstillägg skulle utgå å de omräknade pensionerna.
Ett genomförande av förslaget beräknas i motionerna för1 budgetåret
1945/46 medföra en ökning av pensionsutgifterna med 4,6 milj. kronor för
att sedermera successivt nedgå.
Såsom framgår av en tabell å sid. 12 i motionen I: 178, skulle en uppräkning
av pensionerna till C-ort öka förmånerna för en f. d. befattningshavare
i A 10 med (3 432—3 353 =) 79 kronor, i A 15 med 379 kronor, i A 21 med
443 kronor och i A 30 med 324 kronor. Befattningshavarna i de lägsta löne
-
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
11
graderna ha emellertid genom 1944 års pensionsreglering fått sina pensioner
höjda till belopp, överstigande vad som skulle utgå genom en uppräkning
till C-ort, och kunna därför icke ernå någon ytterligare förhöjning vid ett
bifall till motionärernas förslag (se exempel i motionen beträffande lönegraden
A 5).
I motionerna rörande pensionsförbättring för pensionerade lärare vid folkoch
småskolor (I: 179 och II: 296) erinras, att 1943 års reglering omfattade
varken folkskollärare eller folkskollärarinnor samt att flertalet småskollärarinnor
likaledes ställdes utanför. 1944 års pensionsreglering nådde samtliga
f. d. småskollärarinnor (utom de med s. k. uppskjutna pensioner), varjämte
f. d. ordinarie folksköllärarinnor erhöllo en förhöjning av 96 kr. De manliga
pensionerade folkskollärarna berördes ej av pensionsregleringen. Av en i motionen
I: 179 intagen tablå framgår skillnaden mellan äldre och nyare pensioner
å ena sidan samt nyaste pensioner å andra sidan.
Vidare hemställes i motionen II: 294 örn en sådan höjning av pensionerna
för samtliga statstjänstemän, som avgått från sina befattningar
före den 1 juli 1939, att pensionerna komma att uppgå till samma belopp
som gälla för de statspensionärer, som avgått efter nämnda tidpunkt.
Ytterligare yrkas i motionerna 1:264 och 11:416 (likalydande), att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning i
syfte att reglera de från 1944 års riksdagsbeslut undantagna pensionst
ägargruppernas pensioner. I motionerna tages särskilt
sikte på
1) pensioner, som beviljats genom särskilda beslut av riksdagen (s. k.
riksdagspensioner);
2) pensioner, som utgå enligt de s. k. summariska arbetarpensionskungörelserna
av år 1934 (nr 585) och år 1942 (nr 696); samt
3) pensioner, som utgå till f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader
enligt kungörelsen nr 859/1918.
En höjning av dessa pensioner, vilkas belopp i allmänhet äro jämförelsevis
små, synes motionärerna påkallad, oavsett att höjningen icke kan motiveras
såsom en åtgärd att utjämna olika pensionsnivåer.
I motionen 1:57 har framlagts förslag örn beredande av en pensionsförbättring
å 200 kronor åt vissa i samband med 1925 års försvarsbeslut
tvångspensionerade arbetare vid Karlskrona örlogsv
a r v.
över förevarande motion bar utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört försvarets civilförvaltning.
Försvarets civilförvaltning har anfört:
1 en till Kungl. Majit ställd, av Edv. Carlsson i Karlskrona undertecknad
skrift hemställdes föregående år örn förbättrade pensionsförmåner för vissa
förtidspensionerade löntagare vid marinen.
12 Bankoutskottets utlåtande nr 50.
Civilförvaltningen avgav utlåtande i ärendet den 10 mars 1944 oell anförde
därvid följande:
»I kungörelsen den 30 juni 1943, nr 578, har Kungl. Majit med stöd av
riksdagens beslut meddelat bestämmelser angående omreglering av vissa
äldre tjänstepensioner
Enligt 1 och 2 §§ sagda kungörelse äro vissa pensionstagare med äldre
pensioner — bland andra f. d. befattningshavare, vilka i samband med omorganisation
beviljats förtidspension enligt särskilda grunder — undantagna
från bestämmelsernas tillämplighet.
1 förevarande framställning avsedda varvsarbetare uppbära förtidspension
enligt kungörelsen den 15 januari 1926, nr 10, angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och
marinen. De äro följaktligen hänförliga till sådana pensionärer, som
undantagits från rätt till pensionsförbättring enligt ovannämnda kungörelse
den 30 juni 1943, nr 578.
Vad angår ifrågavarande varvsarbetares pensionsförmåner äro — på sätt
framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till 1925 års riksdag (sid. 186—- 187) -— grundbeloppen av pensionerna desamma, som för motsvarande
arbetare finnas angivna i kungörelsen den 24 augusti 1920, nr 645, angående
pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare. För erhållande
av grundpension enligt sistnämnda kungörelse erfordras en tjänstetid
av 25 år, under det att enligt kungörelsen den 15 januari 1926, nr 10,
en anställningstid av allenast 15 år berättigade till grundpension jämte
pensionstillägg.
Enär .frågan rörande förbättring av äldre tjänstepensioner nyligen varit
föremål för prövning av Kungl. Majit och riksdagen och då ett tillmötesgående
av förevarande framställning sannolikt skulle framkalla anspråk
på pensionsförbättring jämväl från andra grupper av pensionstagare, som
icke omfattats av den nya pensionsregleringen, anser försvarets civilförvaltning
sig icke kunna tillstyrka framställningen.»
Genom beslut den 19 januari 1945 fann Kungl. Majit framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
På grund av vad sålunda förekommit och då här ifrågavarande tvångspensionerade
varvsarbetare icke helier vid den under nästlidet år beslutade
omregleringen av vissa äldre tjänstepensioner ansetts böra komma i åtnjutande
av pensionsförbättring, anser civilförvaltningen sig icke kunna
tillstyrka motionen.
Statskontoret har anfört:
I utlåtande över en tidigare framställning örn förbättring av pensionsförmånerna
för här avsedda löntagare vid marinen —- av Kungl. Majit enligt
beslut den 8 oktober 1943 lämnad utan åtgärd — erinrade statskontoret,
att högsta beloppet av förtidspension för daglönare enligt kungörelsen
nr 10/1926 utgjorde 980 kronor. Med detta pensionsbelopp följde
pensionsförhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 samt dyrtids- och kristillägg.
Pensionär, som vore berättigad till högsta pensionsbeloppet, uppbure
sålunda för månad kronor 153: 56, samtliga tillägg inräknade.
En år 1943 verkställd utredning rörande pensionsförhållandena för ett
hundratal av de f. d. löntagare, som då uppburo pension från statskontoret,
utvisade, att för något mer än hälften av dessa pensionsförmånerna uppgingo
till 1 800 kronor för år medan för återstoden pensionsförmånerna
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
13
varierade mellan 1 500 och 1 800 kronor. Då här avsedda pensionärer icke
ansetts böra innefattas under de år 1943 och 1944 beslutade omregleringarna
av äldre tjänstepensioner kan statskontoret icke tillstyrka, att en
förbättring för denna pensionstagargrupp i särskild ordning genomföres.
Slutligen yrkas i motionen II: 287, att de distriktsbarnmorskor,
vilka avgått från tjänsten före 1943 års utgång, måtte få komma i åtnjutande
av den från och med år 1944 gällande förhöjda tjänstepensionen.
Över sistnämnda motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statens pensionsanstalt, som anfört:
Intill den 1 januari 1944 utgjorde distriktsbarnmorskas tjänstepensionsunderlag
(= hel ålderspension) 1 000 kronor. Å pension, avpassad efter
detta pensionsunderlag, utgår pensionsförhöjning (förhöjning I) enligt kungörelsen
nr 280/1925 ävensom dyrtidstillägg och kristillägg. De förmåner,
som för närvarande utgå till före nämnda dag avgångna distriktsbarnmorskor
med rätt till hel pension, utgöra l
pension ........
1 000
—
pensionsförhöjnin
rr
o • • •
....... »
176
—
dyrtidstillägg . . .
....... »
420
—
kristillägg ......
....... »
274
56
eller
tillhopa kronor
1 870
56.
l samband med den av 1943 års riksdag beslutade omorganisationen av
barnmorskeväsendet, vilken innefattade bland annat en effektivisering av
distriktsbarnmorskornas arbete samt ökning av den för dem tidigare fastställda
minimilönen, höjdes tjänstepensionsunderlaget för samtliga distriktsbarnmorskebefattningar
från och med den 1 januari 1944 till 1 560 kronor.
I fråga örn förste innehavare av distriktsbarnmorskebefattning med tjänstepensionsunderlaget
1 560 kronor bestämdes, att, för att det förhöjda
underlaget skulle bliva gällande för föregående tjänstetid, huvudmannen
hade att erlägga engångsavgift, motsvarande värdet av den avgiftsökning
distriktsbarnmorskan skulle haft att vidkännas, därest underlaget under
sagda tid varit förhöjt. Därvid skulle så anses, som örn tjänstepensionsunderlaget
höjts från 1 176 kronor till 1 560 kronor. Huvudmannen ägde
göra sig betald för engångsavgiften genom att uttaga ersättning av distriktsbarnmorskan
genom löneavdrag. Denna kunde emellertid efter ansökan
vinna befrielse från löneavdragen, varvid engångsavgiften bortföll. I sådant
fall skulle pensionen minskas med så stort belopp, som enligt försäkringsteknisk
beräkning svarade mot engångsavgiften. Örn för distriktsbarnmorska
tjänstepensionsunderlaget 1 560 kronor gällt allenast för en del av
tjänstetiden, skulle tjänstepensionen alltid beräknas försäkringstekniskt.
Nu angivna bestämmelser rörande tillämpningen av det högre tjänstepensionsunderlaget
överensstämma med de bestämmelser, som meddelades,
då distriktssköterskornas tjänstepensionsunderlag från och med den 1 juli
1936 höjdes från 1 000 till 1 560 kronor.
De förmåner, som utgå till pensionerad distriktsbarnmorska, för vilken
pensionsunderlaget 1 560 kronor gällt under 25 tjänstår, d. v. s. det antal
tjänslår som erfordras för hel ålderspension, utgör i nuvarande indexläge
14
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
pension .................... kronor 1 560: —
dyrtidstillägg ............... » 504: —
kristillägg .................. » 222:56
eller tillhopa kronor 2 286: 56.
Motionärernas hemställan synes till sin innebörd ej fullt klar men torde
få anses gå ut på att distriktsbarnmorska, som med rätt till genast börjande
tjänstepension avgått från distriktsbarnmorskebefattning med tjänstepensionsunderlaget
1 000 kronor, skall åtnjuta tjänstepension med det belopp,
som skulle tillkommit henne, därest underlagshöjningen trätt i kraft omedelbart
före avgången och hon vunnit förut omförmälda befrielse från
löneavdrag.
Då antalet ifrågavarande pensionerade distriktsbarnmorskor uppgår till
inemot 950 och den förmånsförbättring distriktsbarnmorska med hel äldre
tjänstepension enligt motionärernas förslag skulle erhålla utgör omkring
450 kronor, skulle den ifrågasatta pensionsförhöjningen medföra en betydande
ökning av statens pensionsanstalts utgifter för pensioner. Betydelsefullare
är emellertid, att ett bifall till motionen måste antagas få prejudicerande
verkningar ej endast beträffande pensionerade distriktssköterskor
utan även i fråga om samtliga övriga tjänstepensionstagare, såväl
statliga som icke-statliga, vilkas pensioner avpassats efter lägre tjänstepensionsunderlag
än de vid senaste pensionsregleringar fastställda. Ett
beslut i enlighet med motionen skulle sålunda komma att medföra vittgående
och svåröverskådliga konsekvenser. Med hänsyn härtill och i betraktande
av att sådan retroaktiv tillämpning av en ny pensionsreglering,
som motionärerna föreslagit i fråga om distriktsbarnmorskorna, hittills i
regel icke medgivits inom vare sig det statliga eller statsunderstödda pensionsväsendet,
anser pensionsanstalten att förevarande motion icke bör av
riksdagen bifallas.
B. Familj epensioner.
De egentliga kostnaderna för familjepension efter befattningshavare
i statens tjänst ha sedan gammalt — till skillnad mot tjänstepensionen
— ansetts böra helt bestridas av befattningshavarna själva. Sålunda voro de
pensioner till efterlevande, som utgingo från familjepensionskassorna, grundade
enbart å befattningshavarnas egna avgifter. Jämväl när statsverket med
tillkomsten av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente övertog ansvaret
för befattningshavarnas familjepensionering, bibehölls i princip grundsatsen,
att kostnaderna för den författningsenliga familjepensionen väsentligen skulle
täckas av befattingshavarnas bidrag till pensioneringen. Enligt förarbetena till
sagda reglemente beräknades vid bestämmandet av befattningshavarnas bidrag,
att staten skulle tillskjuta ett fast årligt belopp å 120 kronor till grundpensionen
samt att utgifterna för familjepensionens rörliga del, vilken motsvarade dyrtidstillägget
å lönerna, skulle bestridas av statsverket. — Staten hade tidigare
bestritt kostnaderna för dyrtidstillägg å pensionerna från kassorna. — Det sedermera
å såväl äldre som nyare pensioner tillkomna kristillägget gäldas även
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
15
av statsmedel. 1941 års allmänna familjepensionsreglemente har icke medfört
någon ändring av fördelningen mellan befattningshavarna och statsverket av
kostnaderna för familjepensioneringen.
De äldre familjepensionerna, däri inbegripna såväl förenämnda kassapensioner
som ock äldre familjepensioner efter befattningshavare vid folkskoleväsendet
m. fl., lia vid tvenne tillfällen blivit föremål för reglering genom
direkta tillskott från statens sida. Är 1922 beviljade statsmakterna vissa pensionstillägg
å pensioner, i allmänhet understigande 600 kronor för år (kung.
nr 361/1922). På grundval av en inom finansdepartementet vidtagen utredning
av de äldre familjepensionerna genomfördes vid 1939 års riksdag en mera betydande
och allmän pensionsförbättring (kung. nr 508/1939 angående ny familjepension
i vissa fall). Denna pensionsförbättring ansågs betingad av de
ojämnheter, som förefunnos i de äldre familjepensionernas nivå vid jämförelse
såväl mellan pensioner, som ursprungligen utgått från olika kassor, som ock
mellan de förmåner, som vid skilda tidpunkter eller eljest efter olika grunder
beviljats inom samma kassa. Därtill kom att genom bestämmelserna i 1936 års
familjepensionsreglemente pensionsförmånerna i regel, särskilt åt efterlevande
efter befattningshavare i lägre löneställning, undergått icke oväsentliga förhöjningar.
Pensionsförbättringen avpassades så, att ny familjepension enligt
sistnämnda kungörelse skulle utgöra 70 procent av motsvarande pension enligt
1936 års familjepensionsreglemente.
1939 års kungörelse innebar i allmänhet, där en förbättring av pensionsläget
förefallit särskilt påkallad, avsevärda förhöjningar av pensionerna. Såsom
exempel på kungörelsens verkningar i dessa fall må anföras, att mer än 600
pensionärer torde ha fått sina pensionsförmåner fördubblade samt att flera
än tusentalet bekommit en höjning av pensionen med inemot 60 procent.
1941 års allmänna familjepensionsreglemente medförde icke någon reell
höjning av de efterlevandes pensionsförmåner. — Relationen mellan äldre och
nyare familjepensioner har alltså ej heller undergått någon förändring sedan
1939 års provisoriska pensionsförbättring genomfördes.
Vad angår familjepensionerna efter arbetare i statens tjänst må
framhållas, att familjepensionsrätt tillförsäkrades dessa först med ikraftträdandet
från och med den 1 juli 1937 av 1936 års familjepensionsreglemente
för arbetare, samt att även här gäller, att det numera tillämpliga 1942 års
familjepensionsreglemente icke medfört någon höjning av pensionsnivån. De
understöd, som efter behovsprövning i enlighet med vissa vid 1930 års riksdag
fastställda grunder beviljats och alltjämt kunna beviljas änkor och barn efter
arbetare i statens tjänst ha icke inbegripits i förenämnda 1939 års pensionsreglering.
Denna inbegrep icke heller de familjepensioner, som beviljats av
riksdagen (riksdagspensioner).
Vad härefter angår pensionerna till efterlevande till befattningshavare
vid folkskolan, utgår — bortsett från Övningslärare — familjepension
i fråga om lärare, avgångna efter den 30 juni 1939, enligt folkskolans
opaginerad Kontrollera mot PDF
!fi
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
familjepensionsreglemente av år 1942, i fråga om lärare, avgångna under
tiden 1 januari 1938—30 juni 1939, enligt familjepensionsreglementet för
folkskollärare m. fl. av år 1938 saint i fråga om lärare, avgångna före den
1 januari 1938, enligt äldre pensionsreglementen, nämligen reglementet för
statens pensionsanstalt eller reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
De enligt förstnämnda båda reglementen — de nyare reglementena
— utgående pensionerna äro i stort sett likvärdiga. Vad övningslärarna angår,
utgår pension åt efterlevande till dem enligt reglementet för statens
pensionsanstalt.
Till familjepensioner av äldre typ äro att hänföra de enligt förberörda äldre
reglementen beviljade pensionerna åt efterlevande efter innehavare av sådana
ämneslärarbefattningar vid folkskolan, å vilka de nyare reglementena efter
1937 års utgång blivit tillämpliga. Dessa efterlevande hava blivit delaktiga i den
provisoriska förbättring av äldre familjepensioner i allmänhet — i första hand
de till efterlevande efter statstjänstemän utgående — vilken statsmakterna beslöto
1939 och vilken reglerats genom kungörelsen nr 508/1939 angående ny
familjepension i vissa fall. Demia förbättring innebar, såsom nyss nämnts, i
stort sett, alt familjepensionerna av äldre typ, rörliga tilläggsförmåner inberäknade,
i förekommande fall uppbringades till omkring 70 procent av de förmåner,
som skulle utgått vid tillämpning av de nyare familjepensionsreglementena.
Genom den provisoriska pensionsförbättringen erhöllo de enligt reglementet
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa pensionerade, d. v. s. efterlevande
efter sådana ämneslärare vid folkskola, vilka avgått före ikraftträdandet den 1
januari 1920 av reglementet för statens pensionsanstalt, väsentligt ökade förmåner,
i vissa fall innebärande en fördubbling av utgående pensionsbelopp.
För det övervägande flertalet numera kvarlevande äldre familjepensionärer,
nämligen de som erhållit pension enligt reglementet för statens pensionsanstalt
efter lärare, avgångna under åren 1920—1937, medförde däremot tillämpningen
av den förut angivna förhöjningsregeln allenast en tämligen obetydlig pensionsförbältring,
beroende på att dessa pensioner redan från början avvägts efter
en högre pensionsnivå. Sålunda ökades exempelvis från och med den 1 juli
1939 de med hel änkepension efter folkskollärare förenade årliga förmånerna
ej med mera än 33 kronor eller från 1 122 kronor till 1 155 kronor.
Vad slutligen angår pensionerna till efterlevande till lärare vid de
högre kommunala skolorna utgår — bortsett från Övningslärare
—- familjepension i fråga örn lärare, avgångna efter den 30 juni 1939, enligt
familjepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna av år 1943,
i fråga om lärare, avgångna under tiden 1 januari—30 juni 1939, efter
familjepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor av år 1939
samt i fråga om lärare, avgångna före den 1 januari 1939, enligt äldre reglementen,
nämligen enligt reglementet för statens pensionsanstalt eller reglementet
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Vad övningslärarna angår,
utgår pension till dem enligt reglementet för statens pensionanstalt.
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
17
Pensionsförbättringar till efterlevande till här avsedda lärarpersonal lia
utgått enligt samma grunder, som tillämpats i fråga örn efterlevande till befattningshavare
vid folkskolan.
I anledning av vissa i motioner vid 19H års riksdag gjorda uttalanden framhöll
bankoutskottet i sitt utlåtande nr 66 angående förbättring av vissa äldre
tjänstepensioner följande:
Den av utskottet ovan förordade pensionsregleringen avser uteslutande tjänstepensioner.
I motionerna I: 94 och II: 151 har framhållits önskvärdheten av att
även äldre familjepensioner — d. v. s. samtliga familjepensioner,
vilka icke bestämts enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente, folkskolans
familjepensionsreglemente eller 1942 års familjepensionsreglemente för
arbetare — måtte bli föremål för en omreglering i syfte att utjämna skillnaden
i förhållande till de pensioner, som utgå enligt nyssnämnda reglementen. Utskottet
vill erinra, att ifrågavarande äldre familjepensioner genom beslut av
1939 års lagtima riksdag (prop. nr 296), i den mån desamma understego 70
procent av jämförlig änkepension enligt 1938 års allmänna familjepensionsreglemente,
förbättrades intill sistnämnda procenttal. Vidare vill utskottet erinra,
att familjepensionernas nivå vid senaste pensionsregleringen år 1941 icke undergick
någon förhöjning. På grund härav ligga de nyare och de nyaste familjepensionerna
på i stort sett samma nivå. Huruvida och i vad mån förutsättningar
för en reglering av de äldre familjepensionerna ändock må anses föreligga,
är en fråga, som utskottet i delta sammanhang icke ansett sig böra ingå
på, då denna frågas bedömande i första hand torde böra ankomma på Kungl.
Majit.
Motioner vid 1945 års riksdag.
I motionerna I: 180 och II: 297 (likalydande), avseende efterlevande
till befattningshavare och arbetare i statens tjänst, samt
1:181 och 11:298 (likalydande), avseende efterlevande till befattningshavare
vid folkskolan, hemställes, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag i syfte att ernå en förbättring av
familjepensioner av äldre typ.
I motionerna belyses den ojämnhet, som alltjämt är rådande mellan äldre
och nyare familjepensioner (nyaste pensioner finnas ej här1). Skillnaden mellan
pensionsbeloppen är, såsom framgår av motionerna, betydande.
I särskilda yttranden över motionerna har statskontoret ansett sig icke kunna
tillstyrka de i motionerna begärda utredningarna. Statskontoret har härvid
hänvisat till alt den år 1939 genomförda regleringen medfört en i många fall
avsevärd förbättring av de äldre pensionerna samt att omläggningen i början
av 1940-talet av familjepensioneringen — till skillnad mot den samtidigt genomförda
tjänstepensionsregleringen — icke innebar någon reell höjning av
pensionsförmånerna. Förslaget örn en utredning i syfte alt förbättra de äldre
1 Att marka är emellertid, att å pensioner enligt 1941 och 1942 års familjepensionsreglementen
utgår rörligt tillägg, medan å övriga pensioner utgår dyrtidstillägg eller procentuellt
tillägg.
Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 8 sand. Nr 50.
2
18
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
famiijepensionerna efter folkskolornas ämneslärare (antalet dylika pensioner
uppgår till inemot 1 500) avstvrkes i avgivet utlåtande jämväl av statens pensionsanstalt.
Utskottets yttrande.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, ha statsmakterna vad angår
tjänstepensioner åren 1943 och 1944 beslutat vissa pensionsförbättringar
i syfte att utjämna skillnaden mellan å ena sidan nyaste pensioner,
grundade på de i anslutning till senaste löneregleringar för statsanställd
personal m. fl. fastställda tjänstepensionsreglementena (allmänna tjänstepensionsreglementet,
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, folkskolans
tjänstepensionsreglemente och tjänstepensionsreglementet för de
högre kommunala skolorna) och å andra sidan övriga tjänstepensioner.
Dessa senare pläga indelas i nyare pensioner, vilka ansluta sig till det vid
början av 1920-talet införda statliga lönesystemet, samt äldre pensioner, vilka
äro grundade på äldre s. k. oreglerade löner. Pensionsförbättringarnas omfattning
har emellertid på olika sätt begränsats. Sålunda ha desamma förbehållits
pensionstagare, vilka innehaft sådan anställning, som avses i de
förenämnda nu gällande tjänstepensionsreglementena, men vilka på grund
av tidigare avgång icke ägt övergå på dessa reglementen. Från pensionsförbättringarna
ha i anslutning härtill undantagits ett flertal pensionstagargrupper
(se sid. 6), bland vilka här må nämnas f. d. innehavare av icke statliga
befattningar med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, utom lärare vid folkoch
småskolor, innehavare av s. k. riksdagspensioner, f. d. anställningshavare
med pension enligt de i kungörelsen 585/1934 meddelade s. k. summariska
pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal i statens tjänst, f. d.
arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning
med pension enligt kungörelsen 589/1918 samt f. d. befattningshavare,
vilka i samband med beslutade organisationsförändringar inom
statsförvaltningen beviljats förtidspension enligt särskilda grunder. — Huvudsakligen
av statsfinansiella skäl ha vidare pensionsförbättringarna tillkommit
endast pensionärer med lägre pensioner. Förbättringarna ha i
princip utgjort sammanlagt för innehavare av nyare pension 200 kronor
och för innehavare av äldre pension 300 kronor, vilka belopp endast beträffande
de allra lägsta pensionerna (kvinnliga arbetare i pensionsgrupp 1) inneburit
en uppräkning av pensionsförmånerna till den enligt de senast beslutade
pensionsreglementena utgående pensionen. I intet fall ha de nyare pensionerna
genom förbättringarna uppbringats till högre belopp än 3 735 kronor,
motsvarande beloppet av nyare pension i lönegraden A 12 jämte pensionsförbättring
(för kvinnliga tjänstemän A 13). För äldre pensioner har den
sammanlagda förbättringen bestämts till två tredjedelar av skillnaden mellan
3 735 kronor och det gamla pensionsbeloppet, i princip dock högst 300 kronor.
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
19
De under åren 1943 och 1944 genomförda pensionsförbättringarna lia således
i fråga om såväl belopp som omfattning endast tillgodosett de mest
trängande behoven. Från pensionsförbättring ha sålunda uteslutits f. d. befattningshavare
med pension i lönegrader över A 12 (A 13) ävensom åtskilbga
pensionstagargrupper, som vid kvarstående i tjänst ej skulle ha blivit
underkastade de nu gällande statliga avlöningsreglementena. De vidtagna
förbättringarna kunna med hänsyn härtill i viss mån betecknas såsom provisorier.
I åtskilliga vid innevarande års riksdag väckta motioner ha ock framförts
krav på mera omfattande åtgärder för utjämnande av skillnaden mellan
de nyaste samt de nyare och äldre pensionerna, liksom på att jämväl de
i fjol uteslutna pensionstagargrupperna nu skulle komma i åtnjutande av
pensionsförbättring.
Syftet med de i motionerna framställda yrkandena är enligt utskottets
uppfattning värt beaktande. De nyare och äldre pensionerna understiga alltjämt
— frånsett vissa av de lägsta pensionerna —- motsvarande nyaste pensioner.
Erinras må jämväl, att å pensionerna utgående tilläggsförmåner
(dyrtidstillägg och rörligt tillägg) icke medföra full kompensation för den
inträdda stegringen av levnadskostnaderna. Det måste framstå såsom förenligt
med rättvisa och billighet, att en allmän reglering av ifrågavarande
pensioner åvägabringas genom åtgärder, vilka, så långt detta är möjligt med
hänsyn till det statsfinansiella läget, innefatta en mera definitiv lösning
av pensionsfrågan för de pensionstagargrupper, som ej uppbära pensioner
enligt de nyaste tjänstepensionsreglementena. Det synes därutöver vara
angeläget, att de pensionärsgrupper, som uteslutits vid 1943 och 1944 års
beslut, så vitt möjligt nu erhålla pensionsförbättring, detta så mycket hellre
som dessa grupper inrymma ett jämförelsevis stort antal lägre pensioner.
Örn utskottet sålunda finner en hela tjänstepensionsbeståndet omfattande
pensionsreglering önskvärd, är utskottet likväl icke för närvarande berett
att framlägga ett utformat förslag i sådan riktning. Ett dylikt förslag måste
nämligen grundas på en ingående undersökning av pensionärsstockens storlek
och sammansättning samt av de utgående pensionsbeloppen. Det statistiska
material, på vilket 1943 års pensionsförbättring byggde och som låg
till grund jämväl för 1944 års pensionsförbättring, hänförde sig till förhållandena
under år 1942. Först efter ingående översyn av ifrågavarande
material och sedan uppgifter beträffande de tidigare uteslutna pensionärsgrupperna
införskaffats och bearbetats, blir det överhuvud taget möjligt att
erhålla en fullständig överblick av förhållandena och en tillförlitlig grund
för en kostnadskalkyl. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i sådant
avseende liksom även i fråga örn ärendets fortsatta beredning vidtaga erforderliga
åtgärder samt att låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
om en mera allmän reglering av de pensioner, som fastställts med utgångspunkt
från tidigare gällande lönenivåer. Utskottet anser sig därför böra inskränka
sig lill att föreslå, alt riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:t gör fram
-
20
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
ställning i sådant syfte. Samtidigt vill utskottet uttala önskvärdheten av att
utredningen bedrives med sådan skyndsamhet, att resultatet av densamma
kan föreläggas riksdagen snarast möjligt, i vart fall senast vid nästkommande
riksdag. I vidare mån än vad i det föregående anförts synas några riktlinjer
för utredningen icke nu böra uppdragas. Utskottet har emellertid i detta
sammanhang velat framhålla en del synpunkter i anledning av vissa av
de väckta motionerna.
I fråga örn sättet för åstadkommande av en mera allmän utjämning av
pensionsnivåema har i motionerna I: 178 och II: 295 samt I: 179 och II: 296
yrkats, att samtliga nyare och äldre pensioner .skulle omräknas med hänsyn
till lönen å C-ort enligt bestämmelserna i de närmast före den 1 juli 1939
gällande avlöningsreglementena. Såvitt utskottet kunnat finna, torde emellertid
ett genomförande av enbart detta förslag icke komma att innebära en
tillfredsställande lösning. Såsom närmare belysts å sid. 10 skulle en uppräkning
av pensionerna på basis av C-ortslönerna ge till resultat ganska ojämna
förbättringsbelopp. Medan pensionärer i mellangraderna skulle erhålla den
största förhöjningen, skulle pensionärer i lägre grader, vilka blivit delaktiga
av 1943 och 1944 års förbättringar, icke alls komma i åtnjutande av någon
förhöjning eller få endast en jämförelsevis ringa sådan. Framhållas må
vidare, att en omräkning med hänsyn till C-ortslön icke är möjlig, då det
gäller de äldre pensionerna samt nyare pensioner till chefstjänstemän, enär
dessa pensioner icke avvägts efter dyrortsgraderade löner. Med hänsyn härtill
och då den blivande pemsionsregleringen icke onödigtvis bör kompliceras,
synes det tveksamt, huruvida den av motionärerna anvisade lösningen innebär
en framkomlig väg. Förslaget torde emellertid böra undersökas jämsides
med andra tänkbara alternativ. Självfallet böra härvid även möjligheterna
att ernå en fullständig anpassning av de äldre och nyare pensionerna
till nivån för de nyaste pensionerna komma under omprövning.
Det i motionerna I: 264 och II: 416 framställda yrkandet om en pensionsreglering
för de från 1943 och 1944 års pensionsförbättringar undantagna
pensionstagargrupperna synes främst avse dels de s. k. riksdagspensionerna,
dels pensioner enligt de summariska arbetarpensionskungörelserna, dels ock
pensioner enligt kungörelsen nr 859/1918 angående pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.
Vad de summariska pensionsbestämmelserna beträffar, må
erinras, att utskottet i fjol övervägde att föreslå en förhöjning av de enligt
dessa bestämmelser utgående pensionerna. Då man beträffande de summariska
arbetarpensionerna icke kunde tala om några olika pensionsnivåer,
i det att i de år 1942 utfärdade bestämmelserna icke vidtogs någon höjning
av de tidigare gällande, år 1934 fastställda pensionsbeloppen, ansåg utskottet
emellertid grund saknas för reglering av pensionerna i då förevarande
sammanhang. Vid en framtida höjning av beloppen för nya pensioner av
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
21
här förevarande art borde emellertid enligt utskottets mening frågan örn en
reglering jämväl av redan beviljade pensioner upptagas till omprövning.
Utskottet delar den i sist omförmälda motioner uttalade uppfattningen,
att frågan örn en höjning av de summariska arbetarpensionerna snarast bör
komma under förnyad prövning. Denna fråga kompliceras i viss mån därav,
att de enligt 1942 års kungörelse utgående summariska pensionerna vid nuvarande
indexläge äro lägre än motsvarande pensioner enligt 1934 års kungörelse.
Detta sammanhänger med att å de förra pensionerna beräknas dyrtidstillägg
å förhöjda underlag, medan å de senare utgår rörligt tillägg. Vidare
måste vid en förhöjning av de summariska pensionerna beaktas, att desamma
böra understiga motsvarande pensioner enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare med belopp, som kunna anses skäliga i betraktande av
att pensionsavgifter icke erlagts. Nu berörda spörsmål synas lämpligen böra
upptagas i sammanhang med den av utskottet ovan förordade utredningen
om en allmän pensionsförbättring. Därvid synes jämväl böra övervägas en
höjning av de pensioner, som enligt kungörelsen 859/1918 utgå till arbetare
vid statens järnvägsbyggnader m. fl. och vilka äro jämställda med pensioner
enligt de summariska bestämmelserna.
Vad härefter angår de s. k. riksdagspensionerna, ha dessa beträffande
tjänstemän plägat avvägas med hänsyn till de pensionsunderlag, som före
tillkomsten av de nyaste pensionsreglementena gällde för anställningshavare
med i huvudsak jämförliga arbetsuppgifter, varvid pensionsbeloppen reducerats
på grund av att pensionsavgifter ej erlagts, samt beträffande arbetar - personal avvägts med hänsyn till de pensionsbelopp, som angivas i de summariska
arbetarpensionsbestämmelserna. Frågan om en närmare anpassning
av riksdagspensionerna efter de förhöjda pensionsunderlagen i 1941 års
allmänna tjänstepensionsreglemente har tidigare varit föremål för övervägande
inom finansdepartementet (jfr prop. 65/1942 och prop. 103/1943), men
av olika skäl ha dessa överväganden icke lett till någon åtgärd. Enligt utskottets
mening synes denna fråga nu icke längre böra undanskjutas. Utskottet
förutsätter, att frågan av Kungl. Majit upptages till förnyat övervägande,
så att de förhöjda pensionsbelopp, som må befinnas skäliga, kunna
tillämpas vid beviljande av riksdagspensioner under nästkommande riksdag.
Möjligheterna för en förbättring av de äldre riksdagspensionerna synas i
samband härmed böra bli föremål för utredning.
Frånsett lärare vid folk- och småskolor samt lärare vid de högre kommunala
skolorna, hava från delaktighet i 1943 och 1944 års pensionsförbättringar
uteslutits samtliga f. d. innehavare av icke-statliga befattningar
med pensionsrått i statens pensionsanstalt. Den svårlösta frågan örn en närmare
anpassning till de statliga pensionsreglementena av bestämmelserna i
reglementet för nämnda anstalt är för närvarande under utredning av särskilda
sakkunniga (1944 års pensionsutredning). Först då resultatet av denna
utredning föreligger, blir det möjligt att erhålla en utgångspunkt för bodö
-
22
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
mande av frågan om en förbättring av redan utgående pensioner från anstalten.
Det synes med hänsyn härtill vara av vikt, att utredningen bedrives med
all möjlig skyndsamhet. Uteslutet är emellertid icke, att en närmare undersökning
kan giva vid handen, att förutsättningar finnas för beredande av
förbättring av vissa från anstalten utgående äldre pensioner i sådana fall,
där nya högre pensionsunderlag nyligen blivit fastställda. Sålunda skulle
måhända exempelvis de i motionen II: 287 avsedda distriktsbarnmorskorna
kunna tillerkännas en pensionsförbättring, utan att resultatet av 1944 års
pensionsutredning därför behöver föregripas. I detta sammanhang må erinras,
att utskottet i sitt utlåtande nr 42 vid innevarande riksdag förutsatt,
att 1944 års pensionsutredning vid prövning av frågan om en närmare anpassning
av de från statens pensionsanstalt utgående s. k. uppskjutna pensionerna
efter de för statliga befattningshavare i allmänhet gällande grunderna
för beräknande av pensionsförmån vid förtidsavgång jämväl kommer
att ägna uppmärksamhet åt spörsmålet beträffande redan avgångna befattningshavare.
Till de grupper av pensionstagare, som uteslutits vid 1943 och 1944 års
pensionsregleringar, höra även f. d. anställningshavare, vilka i samband
med olika omorganisationer beviljats förtidspension enligt särskilda grunder.
En grupp av sådana pensionstagare utgöres av de tvångspensionerade arbetare
vid Karlskrona örlogsvarv, beträffande vilka i motionen I: 57 hemställts
om beviljande av pensionsförbättring. En annan grupp är viss d indragningsstat
vid domänverket överförd personal. Utskottet vill erinra, att utskottet i
sitt utlåtande nr 47 vid 1943 års riksdag uttalade som sin uppfattning, att en
förhöjning av pensionerna till denna personal borde övervägas i samband
med en blivande mera omfattande pensionsreglering. Enligt utskottets mening
bör frågan om pensionsförbättring jämväl åt här ifrågavarande pensionsgrupper
— liksom övriga i det föregående ej omförmälda, från 1943
och 1944 års pensionsförbättringar uteslutna grupper — upptagas till omprövning
i samband med ovan förordade utredning.
I motionerna 1:180 och 11:297 samt 1:181 och 11:298 har framställning
gjorts om utredning i syfte att ernå en förbättring av f amiljepens
i o n e r av äldre typ. Såsom statsutskottet i avgivet yttrande anfört, genomfördes
år 1939 en reglering av dessa pensioner, varigenom desamma i
förekommande fall uppbringades till omkring 70 procent av de förmåner,
som skulle utgått vid tillämpning av de nu gällande familjepensionsreglementena
(nyare pensioner). Med hänsyn till den skillnad i pensionsförmåner,
som sålunda alltjämt är rådande mellan äldre och nyare familjepensioner,
finner utskottet sig böra tillstyrka, att frågan om möjligheterna av ytterligare
förbättring av de förstnämnda pensionerna göres till föremål för utredning
genom Kungl. Maj:ts försorg. Denna utredning synes även böra omfatta
understöd, som efter behovsprövning i enlighet med vissa vid 1930 års riks
-
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
23
dag fastställda grunder av Kungl. Majit beviljats och alltjämt kunna beviljas
efterlevande till anställningshavare i statens tjänst, ävensom familjepensioner,
vilka beviljats eller komma att beviljas genom särskilda beslut av
riksdagen (riksdag spensioner). Ifrågavarande understöd och pensioner ökades
icke i samband med förenämnda vid 1939 års riksdag beslutade pensionsreglering.
Utredningen rörande familjepensionernas förbättring synes lämpligen
böra anknyta till den ovan förordade utredningen beträffande vissa
tjänstepensioner. Utskottet vill uttala den förhoppningen, att utredningen om
familjepensionerna skall kunna slutföras jämsides med eller, om detta icke
låter sig göra, snarast möjligt efter tjänstepensionsutredningens slutförande.
Såsom redan framhållits, kunna de enligt äldre bestämmelser utgående
pensionerna indelas i två huvudgrupper, äldre och nyare pensioner. Under
det att de nyare pensionerna äro enhetligt avvägda efter lönegrader respektive
pensionsgrupper, utgå de äldre pensionerna med i hög grad skiftande
belopp till f. d. innehavare av numera i löne- och pensionshänseende likställda
befattningar. Huvudsakligen sammanhänger detta med den successiva
höjningen av löne- och pensionsnivån. I icke obetydlig omfattning
kunna emellertid skiljaktigheterna i pensionsförmånerna hänföras till olikheter
i de stadganden, som reglerat pensionsbeloppens bestämmande. Till
följd härav ha betydande ojämnheter uppkommit i fråga om pensionsbeloppens
storlek. Genom förekomsten av ett stort antal äldre pensionsbestämmelser
— lagar, reglementen, kassapensionsbestämmelser samt löne- och
pensionsföreskrifter av olika slag — till vilka hänsyn i viss omfattning alltjämt
måste tagas och vilka inrymma sinsemellan olikartade bestämmelser,
vidlådes dessutom pensionslagstiftningen för närvarande av oöverskådlighet
och bristande enhetlighet, vilket bidrager till att försvåra tillämpningen
av pensionsbestämmelserna. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes
det önskvärt, att i samband med den av utskottet ovan förordade tjänste- och
familjepensionsutredningen jämväl undersökes, huruvida en sammanfattning
och förenkling av de bestämmelser, som gälla för äldre och nyare pensioner,
må kunna åstadkommas.
Vare sig en dylik huvudsakligen författningsmässig omläggning kommer
till stånd eller icke, torde möjligheten av en avveckling av de gamla dyrtidstilläggsgrunderna
böra övervägas i samband med den av utskottet ovan
förordade pensionsförbättringen. I stället för dyrtidstillägg (procentuellt tilllägg)
skulle härvid i fortsättningen utgå rörligt tillägg enligt de i de nyaste
pensionsreglementena meddelade bestämmelserna. Ett beslut i sådan riktning
skulle avsevärt förenkla tillämpningen på området.
Jämväl den vid början av 1910-talet tillkomna och därefter vid upprepade
tillfällen kompletterade pensionslagstiftningen kan betecknas såsom svåröverskådlig,
trots att densamma måste anses innebära ett stort framsteg i
24
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
fråga om systematisering. Detta förhållande förklaras väsentligen därav,
att statsförvaltningens alltmer komplicerade struktur med dess mångfald
förvaltningsgrenar framtvungit olikartade pensioneringsregler för personal
tillhörande skilda områden av statsverksamheten. Vidare ha strävandena
att åstadkomma en så rättvis avvägning av förmånerna som möjligt mellan
olika pensionstagargrupper jämte önskemålet att hålla pensionskostnaderna
nere givit upphov till en mängd detaljföreskrifter och begränsningsregler.
På grund av det anförda framstår det såsom önskvärt, att en allmän översyn
av de nyaste pensionsbestämmelserna kömer till stånd i syfte att såvitt
möjligt ernå mera enkla och lättillämpliga regler än vad för närvarande
är fallet. Även örn härvid hänsynen till kostnaderna måste medföra en
given begränsning, då det gäller att ernå mera enhetliga regler, torde oöverkomliga
hinder icke behöva möta mot en förenkling inom vissa gränser av
pensioneringsbestämmelserna. En dylik översyn lärer, enligt vad utskottet
under hand inhämtat, icke kunna igångsättas inom den närmaste framtiden.
I första hand bör nämligen den av utskottet i det föregående förordade utredningen
rörande pensionsförbättring för de äldre pensionstagarna fullföljas.
För närvarande pågå dessutom vissa pensionsutredningar, vilkas
slutförande ej heller bör fördröjas av en allmän teknisk överarbetning av
pensionsbestämmelserna. Emellertid vill utskottet uttala den förhoppningen,
att det ändock skall visa sig möjligt att inom rimlig tid underkasta pensionslagstiftningen
den översyn, som betingas av önskemålet om ökad rationalisering
och förenkling av bestämmelserna på förevarande område.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Majit ville i anslutning till vad utskottet ovan
anfört låta verkställa dels skyndsam utredning angående
allmän reglering av tjänste- och familjepensioner, som utgå
enligt andra grunder än de vid 1941—1943 års riksdagar
fastställda, dels ock en allmän översyn av gällande pensionsbestämmelser
i syfte att ernå större enkelhet och överskådlighet,
ävensom för! riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen och översynen kunna föranleda, vad beträffar
utredningen senast vid 1946 års riksdag; samt
2) att förevarande motioner I: 178 och II: 295, I: 179 och
11:296, 11:294, 1:264 och 11:416, 1:57 samt 11:287 ävensom
I: 180 och II: 297 samt I: 181 och II: 298 må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 8 juni 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
25
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander,
Edin, Löfgren och Petersson i Karlskrona;
från andra kammaren: herrar Svedman*, Paulsen*, Andersson i Munkaljungby,
Eriksson i Sandby, Johnsson i Kastanjegården*, Sundberg, Persson i Norrby och
Fagerholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Andersson i Munkaljungby och Eriksson i Sandby, vilka ansett, att
utskottets utlåtande bort hava följande innehåll:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha statsmakterna åren 1943
och 1944 beslutat vissa pensionsförbättringar, såväl i vad rör nyare som äldre
tjänstepensioner. Förbättringarna, vilka huvudsakligen av statsfinansiella
skäl förbehållits pensionärer med lägre pensioner, ha i princip utgjort
sammanlagt för innehavare av nyare pension 200 kronor och för innehavare
av äldre pension 300 kronor samt begränsats till pensioner, som uppgå till
högst 3 735 kronor. I motionerna 1:178 och 11:295, 1:179 och 11:296 samt
II: 294 påyrkas nu en allmän pensionsreglering omfattande samtliga nyare och
äldre pensioner. Enligt utskottets mening bör emellertid den behovsprövning,
som kommit till uttryck i de vid 1943 och 1944 års riksdagar genomförda pensionsregleringarna,
alltjämt vara vägledande vid frågans bedömande. En ytterligare
förbättring av ifrågavarande pensioner finner utskottet sig således icke
nu kunna förorda. På grund härav avstyrker utskottet den av motionärerna
begärda utredningen, i vad gäller dessa pensioner.
I motionerna 1:264 och 11:416 ha framställts yrkanden om en utredning
rörande pensionsreglering för de från 1943 och 1944 års pensionsförbättringar
undantagna pensionstagargrupperna (se s. 6). Till dessa grupper höra bl. a.
dels de s. k. riksdagspensionerna, dels pensioner enligt de summariska arbetarpensionskungörelserna,
dels ock pensioner enligt kungörelsen nr 859/1918 angående
pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Utskottet delar till fullo motionärernas
uppfattning, att en förbättring av ifrågavarande pensioner måste
anses som behjärtansvärd med hänsyn till att desamma i allmänhet äro jämförelsevis
låga. På grund härav tillstyrker utskottet, att en utredning i det av
motionärerna angivna syftet kommer till stånd. Denna utredning bör jämväl
omfatta övriga vid de tidigare pensionsförbättringarna uteslutna pensioner,
som uppgå till högst 3 735 kronor. I enlighet härmed hör frågan örn pcnsionsförbättring
åt de i motionerna II: 287 och I: 57 avsedda pensionstagargrupperna,
Bihang till riksdagens protokoll 1045. 8 sami. Nr 50.
3
26
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
nämligen vissa distriktsbarnmorskor samt tvångspensionerade arbetare vid
Karlskrona örlogsvarv, inbegripas i den ovan förordade utredningen.
I motionerna 1:180 och 11:297 samt 1:181 och 11:298 har framställning
gjorts örn utredning i syfte att ernå en förbättring av familjepensioner
av äldre typ. Såsom statskontoret anfört, genomfördes år 1939 en reglering av
dessa pensioner, varigenom desamma i förekommande fall uppbringades till
omkring 70 procent av de förmåner, som skulle utgått vid tillämpning av de
nu gällande familjepensionsreglementena. Med hänsyn till den skillnad i pensionsförmåner,
som sålunda alltjämt är rådande mellan äldre och nyare familjepensioner,
finner sig utskottet böra tillstyrka, att frågan örn möjligheterna
av ytterligare förbättring av de äldre familjepensioner, där behovet av en sådan
förbättring är mest framträdande, göres till föremål för utredning genom Kungl.
Maj:ts försorg.
I samband med behandlingen av förevarande pensionsfrågor har inom utskottet
uttalats önskvärdheten av en allmän översyn av hela det statliga pensionsväsendet
i syfte att skapa större likställighet och mera enkla och lättilllämpliga
regler än vad nu är fallet. En sådan översyn lärer, enligt vad utskottet
under hand inhämtat, icke kunna igångsättas inom den närmaste framtiden.
Utskottet har därför icke ansett sig nu böra framlägga förslag härom. Intill
dess en sådan utredning kan komma till stånd, böra enligt utskottets uppfattning
statsmakternas strävanden liksom hittills främst taga sikte på att genomföra
sådana förbättringar av de äldre pensionerna, som avse att avhjälpa de mest
trängande behoven.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 264
och 11:416 samt 1:57 och 11:287 ävensom I: 180 och 11:297
samt I: 181 och II: 298, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville i anslutning till vad utskottet ovan anfört
låta verkställa utredning angående omreglering av dels vissa
vid 1943 och 1944 års pensionsförbättringar undantagna tjänstepensioner,
dels ock vissa äldre familjepensioner; samt
2) att förevarande motioner 1:178 och 11:295, 1:179 och
II: 296 och II: 294 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
»
Centraltryckeriet. Esselte ab. Stockholm 1945
542214
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:464 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänsteoch familjepensioner. a1 i texten