Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 51

1945-06-14 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:51, Bankoutskottets utlåtande nr 51

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt

befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa

av banken utgivna sedlar med guld m. m.

I. en den 27 april 1945 dagtecknad proposition nr 292, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden

från och med den 1 juli 1945 till och med den 30 juni 1946 vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter

deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva

anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar.

I skrivelse den 24 april 1945 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

riksbanken måtte för tiden från och med den 1 juli 1945 till och med den

30 juni 1946 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Fullmäktige i riksgäldskontoret

ha, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.

I en särskild till nämnda framställning anknuten skrivelse ha bankofullmäktige

vidare behandlat frågan örn riktlinjerna för den statliga penningpolitiken

och härvid anfört följande.

I propositionen nr 265 till innevarande års riksdag har chefen för finansdepartementet

i anslutning till den översikt över de ekonomiska framtidsutsikterna

som lämnats i årets statsverksproposition uttalat, att det sannolika

läget i Sverige efter fientligheternas upphörande skulle kunna karakteriseras

såsom en högkonjunktur komplicerad av fortsatt varubrist. I en sådan situation

förelåge alltjämt svårigheter för stabiliseringen av penningvärdet medan

däremot sysselsättningsproblemet i viss mån trädde i bakgrunden. Framtidsbedömningen

i statsverkspropositionen tog, såsom finansministern understryker,

sikte på förhållandena efter fientlighetemas upphörande och förbigick

därför i huvudsak de problem som dessförinnan vore att motse, om

handelsavspärrningen icke kunde hävas. Det framhölls endast, att om avspärrningen

bleve av längre varaktighet, så måste den inom vissa områden

medföra allvarliga svårigheter för sysselsättningen och försörjningen. I nyssnämnda

proposition framhålles att även örn handeln åter blir fri men importvaruförsörjningen

av andra skäl förblir otillräcklig, sådana svårigheter

tydligen kunna komma att göra sig gällande.

När fullmäktige senast behandlade frågan om riktlinjerna för den statliga

penningpolitiken i skrivelser den 30 mars och den 30 september 1944

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 8 sami. Nr 51. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

saknades ännu de utgångspunkter för en mera bestämd bedömning av handelsutvecklingen

och försörjningsläget, som ligga till grund för de ovan

återgivna uttalandena. I skrivelsen våren 1944 diskuterades i främsta rummet

principerna för penningpolitikens inriktning efter kriget medan i utlåtandet

den 30 sistliden september uppmärksamheten närmast inriktades på de omedelbara

problem för penningpolitiken som sammanhängde med kraven på

ytterligare lönekompensation för ökade levnadskostnader.

För stora delar av arbetsmarknaden ha under vintern nya avtal kommit

till stånd, men läget på denna präglas alltjämt i betydande omfattning av

ovisshet. Den minskade tillgången på vissa varor och riskerna för att varuknappheten

kommer alt fortbestå och kanske ytterligare skärpas under den

närmaste tiden efter ett vapenstillestånd i Europa ge även enligt fullmäktiges

mening anledning till farhågor för att allvarliga svårigheter för sysselsättningen

och försörjningen kunna komma att möta inom vissa områden.

Framför allt är det försämrade försörjningsläget beträffande bränsle ägnat

att inge farhågor på grund av de återverkningar detta kan komma att få

inom stora delar av hela näringslivet. Den senaste tidens erfarenheter ge vidare

ökad anledning att räkna med att ett betydande exportöverskott kommer

att föreligga under den första efterkrigstiden, varigenom marknaden

även under denna period kommer att tillföras köpkraft i större utsträckning

än som svarar mot varutillgången.

Enligt den uppfattning rörande de sannolika utvecklingstendenserna under

den närmaste tiden, som kommit till uttryck i propositionen nr 265 och till

vilken fullmäktige sålunda i huvudsak kunna ansluta sig, får risken för depression

anses ligga något längre fram i tiden än man tidigare räknat med.

Detta måste givetvis i olika hänseenden återverka på bedömningen av den

ekonomiska politikens detaljutformning. Fullmäktige vilja i detta sammanhang

erinra om att sedan fullmäktige senast uttalade sig i här berörda

spörsmål, riksbanken ansett sig böra justera ned räntenivån procent. Priskontrollen

och övriga regleringsåtgärder ha medfört, att räntenivåns höjd

icke för närvarande äger den betydelse för gestaltningen av konjunkturer och

prisutveckling som under normala förhållanden tillkommer den.

De förhållanden och utvecklingstendenser med vilka man enligt vad fullmäktige

här uttalat för närvarande har att räkna synas icke ge anledning

att ånyo upptaga de penningpolitiska problemen till principiell diskussion.

Vad i ovannämnda skrivelser samt i propositionen nr 252 till 1944 års riksdag

anförts rörande den allmänna målsättningen för penningpolitiken såväl

i rådande läge som efter kriget synes äga fortsatt giltighet. Penningpolitiken

bör alltså alltjämt avse en stabilisering av penningvärdet respektive inriktas

på en förbättring av detta, i den mån efter kriget den extraordinära varuknappheten

minskar samt import- och produktionskostnader nedgå.

Chefen för finansdepartementet har beträffande penningpolitiken anfört följande:
I

anslutning till framställningen om befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld ha fullmäktige liksom

under föregående år uttalat sig rörande riktlinjerna för den statliga penningpolitiken.

Fullmäktige ha härvid framhållit, att det icke syntes finnas anledning

att ånyo upptaga de penningpolitiska problemen till principiell diskussion,

då det av statsmakterna förra året fastställda programmet torde böra

äga fortsatt giltighet. Penningpolitiken borde i enlighet härmed alltjämt avse

en stabilisering av penningvärdet respektive inriktas på en förbättring av

detta i den mån efter kriget den extraordinära varuknappheten minskar samt

import- och produktionskostnader nedgå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

3

Med avseende å de ekonomiska framtidsutsikterna ha fullmäktige endast

hänvisat till de i olika sammanhang till årets riksdag lämnade redogörelserna.

I likhet med fullmäktige anser jag, att rådande förhållanden icke påkalla

vare sig en förnyad diskussion rörande de sannolika utvecklingstendenserna

eller en omprövning av det tidigare uppställda penningpolitiska programmet.

Det må blott framhållas, att den senaste tidens erfarenheter givit ökat stöd

åt uppfattningen, att ett mycket betydande exportöverskott är att motse under

den näi-maste tiden efter fientligheternas upphörande. Samtidigt har vårt

försörjningsläge beträffande vissa varor försämrats, varför det tidigare vid

olika tillfällen betonade sambandet mellan våra möjligheter till kreditgivning

till utlandet och importen av viktigare råvaror fått ökad aktualitet.

Den av riksbanken under våren genomförda räntesänkningen, om vilken

erinras i fullmäktiges skrivelse, föranleder icke heller något uttalande från

min sida. Jag vill i detta sammanhang endast erinra örn att det i fjol uppställda

programmet, enligt vad jag då framhöll, icke var avsett att fastlägga

en penningpolitik, som skulle tillämpas oberoende av den faktiska utvecklingen,

vilken tvärtom inom ramen för programmets allmänna principer måste

bli bestämmande för peningpolitikens utformning.

I likhet med bankofullmäktige och chefen för finansdepartementet anser

utskottet, att de av statsmakterna i fjol uppdragna riktlinjerna för penningpolitiken

böra äga fortsatt giltighet. Alltjämt bör således eftersträvas en stabilisering

av penningvärdet, respektive en förbättring av detsamma, i den

mån den extraordinära varuknappheten försvinner samt import- och produktionskostnader

nedgå. Utskottet finner sig i detta sammanhang böra rikta

uppmärksamheten på vissa drag i det ekonomiska läget, som under den närmaste

framtiden äro av betydelse för programmets genomförande.

Medan man tidigare höll för sannolikt, att efter fientligheternas upphörande

i Europa sysselsättningsproblemet skulle på grund av risk för depression

mera omedelbart träda i förgrunden, synes det numera uppenbart, att förhållandena

— möjligen efter en övergående demobiliseringskris — utvecklas

i annan riktning. Marknaden kommer emellertid att redan vid utgångsläget

kännetecknas av varubrist inom viktiga områden, vilken under den närmaste

efterkrigstiden av allt att döma kommer att ytterligare skärpas. Samtidigt

som vårt land i fråga om import kommer att under nämnda tid vara i hög

grad avstängt från världsmarknaden, måste man räkna med en betydande

ökning av exporten, väsentligen i samband med en omfattande kreditgivning

och hjälpverksamhet till grannländerna lii. fl. Genom det härav uppkomna

exportöverskottet kommer marknaden att tillföras köpkraft i större utsträckning

än som svarar mot varutillgången. Den ökade spänning mellan köpkraft

och varutillgång, som sålunda kan förutses och som kan bli än mer

framträdande, i den mån de under kriget uppsamlade penningtillgodohavandena

användas för att tillfredsställa varuhungern, innebär påtagliga risker

för prisstegringar.

På arbetsmarknaden lia under senaste tiden krav på ökad lönekompensation

framställts, vilka icke uteslutande begränsats till särskilt svårt ställda

grupper. I den mån lönestegringar komma till stånd och därigenom ny köpkraft

i större omfattning tillföres marknaden, måste detta med hänsyn till

Utskott

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

den avtagande varumängden i landet medföra ökade påfrestningar på prissystemet.

De höjda lönerna stegra dessutom produktionskostnaderna och

kunna framtvinga prishöjningar på priskontrollerade varor samt på längre

sikt försvaga näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet. Det förhållandet

att vår prisnivå redan nu stigit högre — inom vissa varubranscher avsevärt

högre — än i Amerikas förenta stater kan i förening med de svårigheter,

som yppat sig då det gällt att genom import tillföra landet erforderliga råvaror

och bränsle, medföra ogynnsamma konsekvenser för sysselsättningen

och försörjningen inom vissa områden av näringslivet.

Den uppfattning örn de sannolika utvecklingstendenserna, som sålunda i

korthet antytts och vilken överensstämmer med av departementschefen och

fullmäktige i olika sammanhang gjorda uttalanden, ger anledning till allvarliga

farhågor ur penningpolitisk synpunkt. Desto angelägnare är det därför,

att de valutavårdande myndigheterna, främst riksbanken, begagna sig

av alla till buds stående medel för att förhindra en försämring av penningvärdet

samt — vilket i nuvarande läge icke är mindre betydelsefullt — att i

övrigt alla instanser, som ha inflytande på den ekonomiska politikens utformning,

målmedvetet stödja stabiliseringssträvandena under den kritiska

tiden.

Liksom i fjol finner utskottet sig böra understryka det ömsesidiga samband,

som är rådande mellan prispolitiken och lönepolitiken. Med hänsyn

härtill är det av vikt, att priskontrollens effektivitet uppehälles, varför också

lönestegringar i möjligaste mån böra undvikas. I sistnämnda avseende

bör vetskapen om att en inflationsartad prisutveckling hårdast drabbar de

stora befolkningsgrupperna, särskilt de ekonomiskt svaga skikten av löntagare

och pensionärer, vara ägnad att verka återhållande. Framhållas må

jämväl, att de föreliggande svårigheterna, såvitt nu kan bedömas, väsentligen

kunna återföras till förhållandena under övergångsskedet mellan nuvarande

krishushållning och mera normala ekonomiska relationer. Sedan förbindelserna

med utlandet återknutits i full utsträckning, torde det vara att förvänta,

att den nuvarande extraordinära varuknappheten kommer att successivt avvecklas

samt jämvikten inom pris- och kostnadssystemet återställas. I den

mån härvid prissänkningar på råvaror och bränsle kunna ernås och samtidigt

rationaliseringen av näringslivet fullföljes, kommer det sålunda inträdda

förbättrade försörj ningsläget att inrymma större förutsättningar än för närvarande

för en önskvärd höjning av reallönenivån.

Räntepolitikens betydelse för gestaltningen av konjunkturer och prisutveckling

bör enligt utskottets mening icke underskattas, även om, såsom fullmäktige

anfört, betydelsen för närvarande är mindre än under normala förhållanden.

Olika meningar ha inom utskottet — liksom tidigare inom fullmäktige

— uttalats rörande lämpligheten ur stabiliseringssynpunkt av den under

februari i år genomförda sänkningen av räntenivån med 1/2 procent. Då

verkningarna av räntesänkningen helst böra bedömas mot bakgrunden av

en något längre tids erfarenhet än som nu står till buds, anser sig utskottet

för närvarande böra inskränka sig till att uttala sin förvissning om att full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51. 8

mäktige, under beaktande av räntans uppgift som stabiliserande faktor, med

uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område.

Vad slutligen angår förslaget örn fortsatt befrielse för riksbanken från

sedelinlösningsskyldigheten, har detsamma icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 14 juni 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från f ö r s ta kammaren: herrar Åkerberg, Sundvik, Friggeråker, Lindblom, Löfgren,

Fahlander*, Nordenson och Andersson i Tidaholm*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby, Mattsson,

Eriksson i Sandby, Wiberg, Stjärne och Severin i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation.

av herrar Nordenson och Wiberg mot utskottets uttalande angående räntepolitiken.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 8 sami. Nr 61.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:465 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedl a1 i texten