Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente.

1945-12-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:67, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 67.

1

Nr (>7.

Ankom till riksdagens kansli den 4 december 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans

tjänstepensionsreglemente.

I en den 2 november 1945 dagtecknad proposition, nr 380, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna vid propositionen

fogat förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 4 punkten övergångsbestämmelserna

till folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 (nr

699).

Berörda kungörelseförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 4 punkten övergångsbestämmelserna

till folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli

1942 (nr 699).

Härigenom förordnas, att 4 punkten övergångsbestämmelserna till folkskolans

tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

4. För befattningshavare, hänförd till lönegrad LO 17, LO 16, LEo 15 eller

LEo 14, vilken är född under tiden 1 januari 1883—30 juni 1885, inträder pensionsåldern

vid utgången av det redovisningsår, varunder befattningshavaren

uppnått följande levnadsålder:

för befattningshavare, född under tiden 1 januari 1883—30 juni

1884 ...................................................... 60 år,

för befattningshavare, född under tiden 1 juli 1884—30 juni 1885 .... 61 år.

Beträffande befattningshavare, som är född efter den 30 juni 1884, skall

dock såsom förutsättning härför gälla, att han före den 1 februari 1946 till

vederbörande skolstyrelse skriftligen anmält sin önskan örn tillämpning å

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 8 sami. Ar 67—68. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 67.

honom av den sålunda stadgade pensionsåldern. Det åligger skolstyrelse att

snarast möjligt efter nämnda tidpunkt till statens vederbörande folkskolinspektör

lämna uppgift om inkomna anmälningar.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1946.

Intill den 1 juli 1938 var pensionsåldern för folkskollärare 60 år. Vid

den pensionsreglering för folkskolans lärare, som trädde i kraft nämnda

dag, höjdes pensionsåldern för folkskollärare till 63 år. Den förhöjda pensionsåldern

erhöll dock ej omedelbar tillämplighet. Genom ett stadgande i

övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet föreskrevs en övergångstid

av tio år, under vilken pensionsåldern stegvis skulle höjas.

Vid 1942 års pensionsreglering för folkskolans lärare bibehölls den år 1938

genomförda huvudregeln i fråga örn pensionsålder för folkskollärare. Enligt

7 § av det nu gällande folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli

1942 (nr 699) inträder pensionsåldern för ordinarie och extra ordinarie folkskollärare

(»befattningshavare, hänförd till lönegrad LO 17, LO 16, LEo 15

eller LEo 14») vid utgången av det redovisningsår, under vilket befattningshavaren

uppnått en levnadsålder av 63 år. Även i 1942 års pensionsreglemente

har intagits en övergångsbestämmelse, som reglerar huvudregelns

successiva genomförande, i detta fall under åren 1944—1950. Enligt denna

bestämmelse pensionerades år 1944 de lärare, som voro födda under tiden

1 januari 1883—30 juni 1884. Är 1945 sker ingen pensionering, utan de

lärare, som äro födda under tiden 1 juli 1884—30 juni 1885, alltså i stort

sett 61-åringarna, komma att pensioneras år 1946. Därpå inträder åter en

paus i pensioneringen år 1947, varefter 62-åringarna pensioneras år 1948.

Efter ytterligare en paus år 1949 uppnås slutligen pensionering vid 63 års

ålder år 1950.

I skrivelse den 12 oktober 1945 ha 1945 års seminariesakkunniga anfört,

att den rådande bristen på folkskollärare kunde beräknas komma att utvisa

en så betydande stegring under de närmast kommande läsåren, att enligt

de sakkunnigas uppfattning särskilda åtgärder måste vidtagas för att minska

bristen. Bland åtgärder, som därvid kunde komma i fråga, vore enligt de

sakkunnigas mening en allmän höjning av folkskollärarnas pensionsålder. En

sådan höjning skulle nämligen utgöra ett gott medel att öka antalet för

tjänstgöring disponibla lärare under de närmaste åren.

En höjning av pensionsåldern kunde — framhålla de sakkunniga —- tänkas

ske på två sätt: antingen kunde pensionsåldern höjas till 65 år eller ock kunde

åtgärden begränsas till att de nuvarande övergångsbestämmelserna i fråga om

pensionsåldern slopades, med påföljd att 63-årsåldern omedelbart skulle tilllämpas

såsom pensionsålder. De sakkunniga funne det senare alternativet

lämpligast.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 67.

3

Av de överväganden, som fört de sakkunniga till denna ståndpunkt, torde

följande få återgivas. De sakkunniga lia i en tabell åskådliggjort resultaten

av de båda alternativa förslagen i fråga om pensionsålderns höjande. Tabellen

har nedanstående utseende.

Antalet pensionerade

därest

ökning ( + ), resp. minskning

(—) av antalet för folkskolan

disponibla iärarkrafter

År

enligt nuva- rande bestäm- melser

a)

pensionsåldern

höjes till 65 år

b)

nuv. över- gångsbestäm- melser upp- hävas

enligt a)

enligt b)

1946 ..........

284

+ 284

+ 284

1947 ..........

_

_

—

—

1948 ..........

301

_

284

+ 301

+ 17

1949 ..........

_

301

—

-301

1950 ..........

305

284

305

+ 21

—

1951 ..........

323

301

323

+ 22

—

1952 ..........

326

305

326

+ 21

—

I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört:

Tabellen visar, att en höjning av pensionsåldern till 65 år skulle giva ett

betydande tillskott till det disponibla antalet lärare för folkskolan. Även det

andra alternativet skulle medföra en behövlig ökning av lärarnas antal under

de tre första åren, men denna fördel skulle därefter helt motverkas av det år

1949 ökade antalet pensionerade.

Om man ser detta problem uteslutande ur lärarrekryterings- eller kanske

snarare arbetsmarknadssynpunkt, borde man givetvis förorda en höjning eiv

pensionsåldern till 65 år. Jämväl ur vissa andra synpunkter kan en sådan åtgärd

framstå såsom motiverad. I t. ex. Danmark och Norge är pensionsåldern

för lärarna högre än hos oss. Och för befattningshavare i vårt eget land, vilka

äro underkastade allmänna pensionsreglementet, är 65 år den vanliga pensionsåldern

för de grupper som äro placerade i lönegrader motsvarande folkskollärarnas.

Ehuru åtskilliga skäl sålunda tala för en höjning av folkskollärarnas pensionsålder

till 65 år, äro de sakkunniga dock icke nu beredda att förorda en

sådan åtgärd. Folkskolans lärare undervisa i regel i skolans samtliga ämnen,

däribland även i gymnastik med lek och idrott, samt leda lärjungarnas friluftsdagar.

Även om en betydande del av lärarna äro vid full vigor vid 65 års

ålder, kan det dock icke bortses från att många vid denna ålder äro så slitna,

att det ur det allmännas synpunkt måste betraktas som en fördel, att de få

draga sig tillbaka från det aktiva skolarbetet. En höjning av pensionsåldern

skulle dessutom säkerligen medföra ökad sjukledighet bland lärarna och

därav följande större vikariebehov och höjda kostnader för det allmänna.

Slutligen skulle en sådan åtgärd också medföra en minskning av den vikariereserv,

som de pensionerade lärarna normalt utgöra. Från dessa synpunkter

är det lämpligare, att den nuvarande pensionsåldern bibehålies incn att de i

pensionsåldern varande lärare, som ha förutsättning därför, få kvarstå i

tjänst ytterligare någon tid. Den restriktiva praxis, som myndigheterna hittills

tillämpat på detta område, skulle med fördel kunna uppmjukas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr 67.

Det är vidare att märka, att barnantalet i folkskolorna om 10 eller 15 år

sannolikt åter kommer att sjunka och lärarbehovet följaktligen att minska.

I sådant fall skulle en höjning nu av pensionsåldern kunna komma att visa

sig mindre välbetänkt ur arbetsmarknadssynpunkt. Frågan om en höjning

av pensionsåldern torde dessutom kanske böra ses i ett större sammanhang.

Trots de fördelar, som pensionsåldershöjningen skulle medföra ur arbetsmarknadssynpunkt,

anse sig de sakkunniga icke böra framlägga förslag härom.

Däremot synas skäl tala för att de nu gällande övergångsbestämmelserna

rörande pensionsålderns inträdande upphävas och att alltså 6.3-årsåldern som

pensionsålder omedelbart tillämpas. Även örn icke på långt när samma fördelar

därmed vinnas, skulle åtgärden dock medföra en bestämd lättnad i läget

under de allra närmaste läsåren. Örn myndigheterna därefter ville i större

utsträckning än hittills medgiva kvarstående i tjänst utöver pensionsåldern,

.skulle lättnader vinnas även under ett par följande år.

I enlighet med de anförda synpunkterna ha de sakkunniga föreslagit, att

de nuvarande övergångsbestämmelserna i fråga örn pensionsålderns inträdande

för folkskollärare skola upphävas.

För de lärare, som enligt gällande bestämmelser skola avgå med pension

den 30 juni 1946, kan emellertid, framhålla seminariesakkunniga, en förskjutning

nu av tidpunkten för vederbörandes pensionering, på sätt de sakkunniga

föreslagit, vara olämplig. En lärare, för vilken detta är fallet, bör

enligt de sakkunnigas mening tillerkännas rätt att avgå med pension den 30

juni 1946, därest han så önskar. Härom anföra de sakkunniga följande.

För åtskilliga av de lärare, som enligt nu gällande regler skulle pensioneras

1946, torde emellertid ett framskjutande av deras pensionering till 1948 medföra

bestämda olägenheter. Lärarna av denna ålderskategori ha redan i stor

utsträckning berett sig på att lämna skolarbetet vid föreskriven pensionsålder,

och många av dem ha måhända träffat anstalter för en kommande verksamhet,

som de i mån av hälsa och krafter hoppas kunna sköta under ett antal

år efter pensioneringen. Det är också mycket troligt, att lärare, som inneha

tjänstebostad — flertalet landsbygdslärare — i icke ringa omfattning redan

skaffat sig andra bostäder, kanske t. o. m. på annan ort.

Det är måhända obilligt att med så kort varsel, varom nu skulle bli fråga,

tvinga dessa lärare att kvarstå i tjänst efter den 1 juli 1946.

För de lärare åter, som äro i besittning av god kroppslig och andlig vigor

och som icke träffat särskilda dispositioner med anledning av sin förestående

pensionering, skulle en höjning av pensionsåldern till 63 år icke medföra några

olägenheter eller kanske t. o. m. hälsas med tillfredsställelse. En omständighet,

som synes kunna stimulera dem till att vilja kvarstå, utgöres av det

förslag, som framlagts örn förändrat sätt för skatteuppbörd. De eftersläpande,

numera ytterst tyngande skatterna äro under de första pensionsåren ett allvarligt

bekymmer för pensionärerna. Därest den föreslagna uppbördsreformen

komrae att genomföras med verkan från år 1947, skulle detta otvivelaktigt

medföra en önskan hos lärarna att kvarstå i tjänst.

Föredragande departementschefen har i likhet med de sakkunniga ansett

lämpligt, att den nu ifrågavarande övergångsbestämmelsen i fråga om folkskollärarnas

pensionsålder upphäves. Möjlighet har därvid, som de sakkunniga

föreslagit, ansetts böra beredas lärare, som enligt gällande bestämmelser

skola avgå med pension den 30 juni 1946, att få pensioneras vid denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 67.

5

tidpunkt därest de så önska. Departementschefen har emellertid erinrat, att

anstånd med avsked efter pensionsålderns inträde kan beviljas sådana lärare

enligt därom gällande bestämmelser.

Det föreliggande förslaget innebär, att i folkskolans tjänstepensionsreglemente

intagna övergångsbestämmelser rörande pensionsålderns inträdande

skulle med viss modifikation i vad rör folkskollärare, som enligt gällande

bestämmelser skola avgå med pension den 30 juni 1946, upphävas. Härigenom

skulle den för folkskollärare numera gällande pensionsåldern av

63 år komma att omedelbart tillämpas. Utskottet finner sig böra tillstyrka

det föreliggande förslaget, vars genomförande är ägnat att minska den inom

folkskolan motsedda lärarbristen under den närmaste framtiden. I samma

riktning skulle givetvis verka, om under de närmaste åren tillstånd att kvarstå

i tjänst efter pensionsålderns inträde lämnades i större utsträckning än

hittills varit fallet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 4 december 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander,

Edin*, Löfgren* och Petersson i Karlskrona;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby, Mattsson*,

Sundberg, von Seth*, Nilsson i Landskrona och Stjärne*

Utskottet.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:598 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av tjänsteoch familjepensioneringen för personal vid Halmstad—Nässjö och Nä s. 9 i texten