Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente.
1945-12-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1945:67, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 67.
1
Nr (>7.
Ankom till riksdagens kansli den 4 december 1945 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans
tjänstepensionsreglemente.
I en den 2 november 1945 dagtecknad proposition, nr 380, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna vid propositionen
fogat förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 4 punkten övergångsbestämmelserna
till folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 (nr
699).
Berörda kungörelseförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 4 punkten övergångsbestämmelserna
till folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli
1942 (nr 699).
Härigenom förordnas, att 4 punkten övergångsbestämmelserna till folkskolans
tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
4. För befattningshavare, hänförd till lönegrad LO 17, LO 16, LEo 15 eller
LEo 14, vilken är född under tiden 1 januari 1883—30 juni 1885, inträder pensionsåldern
vid utgången av det redovisningsår, varunder befattningshavaren
uppnått följande levnadsålder:
för befattningshavare, född under tiden 1 januari 1883—30 juni
1884 ...................................................... 60 år,
för befattningshavare, född under tiden 1 juli 1884—30 juni 1885 .... 61 år.
Beträffande befattningshavare, som är född efter den 30 juni 1884, skall
dock såsom förutsättning härför gälla, att han före den 1 februari 1946 till
vederbörande skolstyrelse skriftligen anmält sin önskan örn tillämpning å
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 8 sami. Ar 67—68. 1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 67.
honom av den sålunda stadgade pensionsåldern. Det åligger skolstyrelse att
snarast möjligt efter nämnda tidpunkt till statens vederbörande folkskolinspektör
lämna uppgift om inkomna anmälningar.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1946.
Intill den 1 juli 1938 var pensionsåldern för folkskollärare 60 år. Vid
den pensionsreglering för folkskolans lärare, som trädde i kraft nämnda
dag, höjdes pensionsåldern för folkskollärare till 63 år. Den förhöjda pensionsåldern
erhöll dock ej omedelbar tillämplighet. Genom ett stadgande i
övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet föreskrevs en övergångstid
av tio år, under vilken pensionsåldern stegvis skulle höjas.
Vid 1942 års pensionsreglering för folkskolans lärare bibehölls den år 1938
genomförda huvudregeln i fråga örn pensionsålder för folkskollärare. Enligt
7 § av det nu gällande folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli
1942 (nr 699) inträder pensionsåldern för ordinarie och extra ordinarie folkskollärare
(»befattningshavare, hänförd till lönegrad LO 17, LO 16, LEo 15
eller LEo 14») vid utgången av det redovisningsår, under vilket befattningshavaren
uppnått en levnadsålder av 63 år. Även i 1942 års pensionsreglemente
har intagits en övergångsbestämmelse, som reglerar huvudregelns
successiva genomförande, i detta fall under åren 1944—1950. Enligt denna
bestämmelse pensionerades år 1944 de lärare, som voro födda under tiden
1 januari 1883—30 juni 1884. Är 1945 sker ingen pensionering, utan de
lärare, som äro födda under tiden 1 juli 1884—30 juni 1885, alltså i stort
sett 61-åringarna, komma att pensioneras år 1946. Därpå inträder åter en
paus i pensioneringen år 1947, varefter 62-åringarna pensioneras år 1948.
Efter ytterligare en paus år 1949 uppnås slutligen pensionering vid 63 års
ålder år 1950.
I skrivelse den 12 oktober 1945 ha 1945 års seminariesakkunniga anfört,
att den rådande bristen på folkskollärare kunde beräknas komma att utvisa
en så betydande stegring under de närmast kommande läsåren, att enligt
de sakkunnigas uppfattning särskilda åtgärder måste vidtagas för att minska
bristen. Bland åtgärder, som därvid kunde komma i fråga, vore enligt de
sakkunnigas mening en allmän höjning av folkskollärarnas pensionsålder. En
sådan höjning skulle nämligen utgöra ett gott medel att öka antalet för
tjänstgöring disponibla lärare under de närmaste åren.
En höjning av pensionsåldern kunde — framhålla de sakkunniga —- tänkas
ske på två sätt: antingen kunde pensionsåldern höjas till 65 år eller ock kunde
åtgärden begränsas till att de nuvarande övergångsbestämmelserna i fråga om
pensionsåldern slopades, med påföljd att 63-årsåldern omedelbart skulle tilllämpas
såsom pensionsålder. De sakkunniga funne det senare alternativet
lämpligast.
Bankoutskottets utlåtande nr 67.
3
Av de överväganden, som fört de sakkunniga till denna ståndpunkt, torde
följande få återgivas. De sakkunniga lia i en tabell åskådliggjort resultaten
av de båda alternativa förslagen i fråga om pensionsålderns höjande. Tabellen
har nedanstående utseende.
Antalet pensionerade
därest
ökning ( + ), resp. minskning
(—) av antalet för folkskolan
disponibla iärarkrafter
År
enligt nuva- rande bestäm- melser
a)
pensionsåldern
höjes till 65 år
b)
nuv. över- gångsbestäm- melser upp- hävas
enligt a)
enligt b)
1946 ..........
284
+ 284
+ 284
1947 ..........
_
_
—
—
1948 ..........
301
_
284
+ 301
+ 17
1949 ..........
_
301
—
-301
1950 ..........
305
284
305
+ 21
—
1951 ..........
323
301
323
+ 22
—
1952 ..........
326
305
326
+ 21
—
I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört:
Tabellen visar, att en höjning av pensionsåldern till 65 år skulle giva ett
betydande tillskott till det disponibla antalet lärare för folkskolan. Även det
andra alternativet skulle medföra en behövlig ökning av lärarnas antal under
de tre första åren, men denna fördel skulle därefter helt motverkas av det år
1949 ökade antalet pensionerade.
Om man ser detta problem uteslutande ur lärarrekryterings- eller kanske
snarare arbetsmarknadssynpunkt, borde man givetvis förorda en höjning eiv
pensionsåldern till 65 år. Jämväl ur vissa andra synpunkter kan en sådan åtgärd
framstå såsom motiverad. I t. ex. Danmark och Norge är pensionsåldern
för lärarna högre än hos oss. Och för befattningshavare i vårt eget land, vilka
äro underkastade allmänna pensionsreglementet, är 65 år den vanliga pensionsåldern
för de grupper som äro placerade i lönegrader motsvarande folkskollärarnas.
Ehuru åtskilliga skäl sålunda tala för en höjning av folkskollärarnas pensionsålder
till 65 år, äro de sakkunniga dock icke nu beredda att förorda en
sådan åtgärd. Folkskolans lärare undervisa i regel i skolans samtliga ämnen,
däribland även i gymnastik med lek och idrott, samt leda lärjungarnas friluftsdagar.
Även om en betydande del av lärarna äro vid full vigor vid 65 års
ålder, kan det dock icke bortses från att många vid denna ålder äro så slitna,
att det ur det allmännas synpunkt måste betraktas som en fördel, att de få
draga sig tillbaka från det aktiva skolarbetet. En höjning av pensionsåldern
skulle dessutom säkerligen medföra ökad sjukledighet bland lärarna och
därav följande större vikariebehov och höjda kostnader för det allmänna.
Slutligen skulle en sådan åtgärd också medföra en minskning av den vikariereserv,
som de pensionerade lärarna normalt utgöra. Från dessa synpunkter
är det lämpligare, att den nuvarande pensionsåldern bibehålies incn att de i
pensionsåldern varande lärare, som ha förutsättning därför, få kvarstå i
tjänst ytterligare någon tid. Den restriktiva praxis, som myndigheterna hittills
tillämpat på detta område, skulle med fördel kunna uppmjukas.
4 Bankoutskottets utlåtande nr 67.
Det är vidare att märka, att barnantalet i folkskolorna om 10 eller 15 år
sannolikt åter kommer att sjunka och lärarbehovet följaktligen att minska.
I sådant fall skulle en höjning nu av pensionsåldern kunna komma att visa
sig mindre välbetänkt ur arbetsmarknadssynpunkt. Frågan om en höjning
av pensionsåldern torde dessutom kanske böra ses i ett större sammanhang.
Trots de fördelar, som pensionsåldershöjningen skulle medföra ur arbetsmarknadssynpunkt,
anse sig de sakkunniga icke böra framlägga förslag härom.
Däremot synas skäl tala för att de nu gällande övergångsbestämmelserna
rörande pensionsålderns inträdande upphävas och att alltså 6.3-årsåldern som
pensionsålder omedelbart tillämpas. Även örn icke på långt när samma fördelar
därmed vinnas, skulle åtgärden dock medföra en bestämd lättnad i läget
under de allra närmaste läsåren. Örn myndigheterna därefter ville i större
utsträckning än hittills medgiva kvarstående i tjänst utöver pensionsåldern,
.skulle lättnader vinnas även under ett par följande år.
I enlighet med de anförda synpunkterna ha de sakkunniga föreslagit, att
de nuvarande övergångsbestämmelserna i fråga örn pensionsålderns inträdande
för folkskollärare skola upphävas.
För de lärare, som enligt gällande bestämmelser skola avgå med pension
den 30 juni 1946, kan emellertid, framhålla seminariesakkunniga, en förskjutning
nu av tidpunkten för vederbörandes pensionering, på sätt de sakkunniga
föreslagit, vara olämplig. En lärare, för vilken detta är fallet, bör
enligt de sakkunnigas mening tillerkännas rätt att avgå med pension den 30
juni 1946, därest han så önskar. Härom anföra de sakkunniga följande.
För åtskilliga av de lärare, som enligt nu gällande regler skulle pensioneras
1946, torde emellertid ett framskjutande av deras pensionering till 1948 medföra
bestämda olägenheter. Lärarna av denna ålderskategori ha redan i stor
utsträckning berett sig på att lämna skolarbetet vid föreskriven pensionsålder,
och många av dem ha måhända träffat anstalter för en kommande verksamhet,
som de i mån av hälsa och krafter hoppas kunna sköta under ett antal
år efter pensioneringen. Det är också mycket troligt, att lärare, som inneha
tjänstebostad — flertalet landsbygdslärare — i icke ringa omfattning redan
skaffat sig andra bostäder, kanske t. o. m. på annan ort.
Det är måhända obilligt att med så kort varsel, varom nu skulle bli fråga,
tvinga dessa lärare att kvarstå i tjänst efter den 1 juli 1946.
För de lärare åter, som äro i besittning av god kroppslig och andlig vigor
och som icke träffat särskilda dispositioner med anledning av sin förestående
pensionering, skulle en höjning av pensionsåldern till 63 år icke medföra några
olägenheter eller kanske t. o. m. hälsas med tillfredsställelse. En omständighet,
som synes kunna stimulera dem till att vilja kvarstå, utgöres av det
förslag, som framlagts örn förändrat sätt för skatteuppbörd. De eftersläpande,
numera ytterst tyngande skatterna äro under de första pensionsåren ett allvarligt
bekymmer för pensionärerna. Därest den föreslagna uppbördsreformen
komrae att genomföras med verkan från år 1947, skulle detta otvivelaktigt
medföra en önskan hos lärarna att kvarstå i tjänst.
Föredragande departementschefen har i likhet med de sakkunniga ansett
lämpligt, att den nu ifrågavarande övergångsbestämmelsen i fråga om folkskollärarnas
pensionsålder upphäves. Möjlighet har därvid, som de sakkunniga
föreslagit, ansetts böra beredas lärare, som enligt gällande bestämmelser
skola avgå med pension den 30 juni 1946, att få pensioneras vid denna
Bankoutskottets utlåtande nr 67.
5
tidpunkt därest de så önska. Departementschefen har emellertid erinrat, att
anstånd med avsked efter pensionsålderns inträde kan beviljas sådana lärare
enligt därom gällande bestämmelser.
Det föreliggande förslaget innebär, att i folkskolans tjänstepensionsreglemente
intagna övergångsbestämmelser rörande pensionsålderns inträdande
skulle med viss modifikation i vad rör folkskollärare, som enligt gällande
bestämmelser skola avgå med pension den 30 juni 1946, upphävas. Härigenom
skulle den för folkskollärare numera gällande pensionsåldern av
63 år komma att omedelbart tillämpas. Utskottet finner sig böra tillstyrka
det föreliggande förslaget, vars genomförande är ägnat att minska den inom
folkskolan motsedda lärarbristen under den närmaste framtiden. I samma
riktning skulle givetvis verka, om under de närmaste åren tillstånd att kvarstå
i tjänst efter pensionsålderns inträde lämnades i större utsträckning än
hittills varit fallet.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 4 december 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander,
Edin*, Löfgren* och Petersson i Karlskrona;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby, Mattsson*,
Sundberg, von Seth*, Nilsson i Landskrona och Stjärne*
Utskottet.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:598 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av tjänsteoch familjepensioneringen för personal vid Halmstad—Nässjö och Nä s. 9 i texten