Sök i Ratio Lex

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13

1945-05-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1945:13, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 4 em.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i

anledning av väckt motion angående upphävande av viss

föreskrift örn järnvägens fungerande som inlämningsställe

för motböcker m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 289, av herr Björck m. fl. har yrkats, att riksdagen ville besluta

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder

för upphävande av avdelning B. i järnvägsstyrelsens order i skrivelse

av den 22 april 1943, d.nr Gxbr 235/15, angående järnvägens fungerande som

inlämningsställe för motböcker och likvid samt som utlämningsställe för spritdrycker

i gemensam förpackning till flera mottagare.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden från

järnvägsstyrelsen och kontrollstyrelsen. Härjämte har utskottet berett Sveriges

nykterhetsvänners landsförbund, centralstyrelsen för statens järnvägars personalförbund

och Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse tillfälle att yttra

sig över motionen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott, till vilket en likalydande motion,

II: 450, hänvisats, har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från 1944 års

nykterhetskommitté samt berett bl. a. Järnvägsmännens helnykterhetsförbund

tillfälle att yttra sig över motionen.

Av dessa yttranden har utskottet jämväl tagit del.

Sammanfattningsvis må meddelas, att den i motionen begärda åtgärden tillstyrkes

av Järnvägsmännens helnykterhetsförbund och Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, medan avstyrkande yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen,

kontrollstyrelsen samt Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse. För den händelse

emellertid utskottet med anledning av motionen skulle vara berett tillstyrka

en utredning, förordar kontrollstyrelsen, att utredningsuppdraget lämnas

1944 års nykterhetskommitté, vilken i sitt yttrande meddelar, att den i

motionen upptagna frågan hör till de frågor, som kommittén framdeles torde

få taga ståndpunkt till i ett större sammanhang.

Bihang till riktdagent protokoll 1945. IS tami. 1 avd. Nr lt.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Ur de avgivna remissyttrandena förtjänar följande återgivas.

Järnvägsstyrelsen åberopar sitt tidigare yttrande i ärendet den 22 april 1939

samt meddelar vidare, att styrelsen för att tillmötesgå vissa framförda önskemål

genom skrivelse den 17 oktober 1944 lämnat distriktscheferna bemyndigande

att inskränka ntlämningen av spritsändningar på sön- och helgdagar.

Vidare meddelar järnvägsstyrelsen, att beträffande trafikens omfattning enligt

alternativ B i styrelsens skrivelse den 22 april 1943 har en utredning för

januari 1945 visat, att antalet paket uppgick till 27 533 st. och fraktinkomsten

härför till kr. 17 113: —.

Kontrollstyrelsen hänvisar till vad den anfört i yttrande över personalorganisationernas

besvär hos Kungl. Majit örn upphävande av järnvägsstyrelsens

beslut rörande järnvägens fungerande såsom inlämningsställe för motböcker

m. m. samt meddelar, att styrelsen efter avgivandet av nyssnämnda utlåtande

låtit verkställa särskild utredning angående systembolagens försändning av rusdrycker

under år 1943, avseende försändningsverksamhetens omfattning och

former samt kostnaderna för densamma. Örn utredningens resultat meddelar

styrelsen:

Av den sålunda verkställda utredningen har framgått, att det totala antalet

försändelser av rusdrycker från systembolagen (s. k. hemsändning å försäljningsorten

icke medräknad) år 1943 utgjorde ca 2 030 200, varav 1 852 500

(91,2 %) vid s. k. fri försändning och 177 700 (8,8 %) vid övrig försändning.

I liter räknat omfattade försändningen 3 161 500 liter, motsvarande ett genomsnitt

av 1,56 liter per försändelse. Antalet utlämningsställen utgjorde 520,

varav 418 järnvägsutlämningsställen. Av dessa sista anlitades ett stort antal

dock endast i ringa omfattning. Systembolagens totala kostnader för ifrågavarande

försändning utgjorde 1 789 300 kronor, från vilket belopp emellertid

böra avdragas influtna försändningsavgifter med 91 500 kronor, varför kostnaderna

kunna angivas till ca 1 697 800 kronor.

Av totala antalet försändelser hänförde sig icke mindre än 96,4 % till följande

försändningsformer, nämligen:

A) utlämningsställe i systembolagens egen regi,

B) utlämningsställe hos handlande, hantverkare etc.,

C) järnvägsutlämningsställe,

D) försändning med järnväg direkt till kunden och

E) försändning med omnibus eller lastbil.

Övriga försändningsformer (post- och fartygsbefordran m. m.), som således

omfattade allenast 3,6 % av hela antalet försändelser, lämnas helt å sido.

Försändningsverksamhetens fördelning på de fem här ovan angivna försändningsformerna

samt kostnaderna per försänd liter vid var och en av dessa ävensom

antalet utlämningsställen vid de försändningsformer, där sådana ifrågakomma,

framgår av följande sammanställning:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 3

A

B

Utlämn.-ställe

i systembola- gens egen regi

Utlämn. ställe

hos handl.,

hantv. etc.

Antal försändelser..

128 574

303 807

I % av samtl.....

6,3

15,o

Försänt litertal ....

193 368

451 231

Antal utl.-ställen ...

Kostn., öre per lit.

9

71

frakt ...........

5,4

10,o

övr. kostn.......

33,3

29,5

inalles..........

1-

00

CO

39,5

c

D

E

Järnvägsutlämn.-ställe

statens järnv. inalles

Försända

med järnväg

dir. t. kunden

Försända,

m. omnibus

eller lastbil

322 915

491 098

330 048

704 230

15,o

24,2

16,2

34,7

522 761

755 110

551 962

1 075 134

333

418

—

—

42,8

41,o

41,2

41,o

16,i

16,5

24,8

19,i

CJr

00

''to

57„5

66,o

60,,

Kontrollstyrelsen påpekar vidare, att möjligheten att anlita den enligt sammanställningen

billigaste försändningsformen, utlämningsställe i systembolags

egen regi, är begränsad till de fåtaliga fall, då försändningen till viss ort är av

synnerligen stor omfattning.

En övergång till denna försändningsform även å orter med mindre försändningsfrekvens

skulle snabbt stegra genomsnittskostnaden och således visa sig

oekonomisk. Ett bortfallande av järnvägsutlämningsställena kan därför icke

antagas annat än i ringa omfattning föranleda försändningens omläggning till

dylika av bolagen själva drivna utlämningsställen. Såsom alternativ till jämvägsutlämningsställena

har man alltså — i den mån inköpen icke komma att

göras annorledes än medelst försändning — väsentligen att räkna med de tre

övriga här upptagna försändningsformerna. Av dessa erbjuder försändning

genom utlämningsställe hos handlande, hantverkare eller annan, med vilken

avtal härom träffats, den billigaste formen i det att försändningskostnaden för

liter vid så anordnad försändning ligger 18 öre lägre än vid anlitande av järnvägsutlämningsställe.

Härtill bör emellertid anmärkas, att den alldeles övervägande

delen av kostnaden vid sistnämnda försändningsform (41 av 57,5 öre)

utgöres av fraktkostnad, d. v. s. innebär en inkomst för vederbörande trafikföretag,

vilket för ungefär två tredjedelar av ifrågavarande försändning är

statens järnvägar. Inalles hade statens järnvägar under år 1943 en fraktinkomst

för försändning av rusdrycker från systembolagen vid järnvägsutlämningsställena

av nära 224 000 kronor. Kontrollstyrelsen håller dessutom före,

att en övergång i större utsträckning till utlämning av rusdrycker hos handlande,

hantverkare etc. av principiella skäl, bland annat med hänsyn till konkurrensförhållanden

och övervakningssvårigheter, icke innebär en önskvärd

utveckling. Vid övergång från järnvägsutlämningsställe till försändning med

järnväg direkt till kunden uppkommer en betydande fördyring. För år 1943

skulle en dylik omläggning från försändningsform C till försändningsform D

enligt sammanställningen här ovan lia medfört en omedelbar kostnadsökning

för systembolagen av ca 6G 000 kronor utan inkomstökning för statens järnvägar.

Härtill kommer kostnaden för personalförstärkning, som förmodligen bleve

oundgänglig vid bolag med omfattande försändning, vilken kostnad icke låter

sig på förhand med bestämdhet beräkna. Sannolikt skulle emellertid totalkost
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

naden för en dylik omläggning för systembolagens del icke stanna under 100 000

kronor per år. Vad slutligen angår övergång från försändning via järnvägsutlämningsställe

till försändning med omnibus eller lastbil, torde en sådan

med hänsyn till järnvägs- och busslinjernas olika sträckningar endast i begränsad

omfattning vara att förvänta. En viss, ehuru mindre, kostnadsökning uppkommer

även vid en dylik omläggning av distributionssättet, vartill kommer,

att utlämning från buss i många fall torde erbjuda större vanskligheter i kontrollhänseende.

I det föregående har endast diskuterats omläggningen olika försändningsfÖrmer

emellan i händelse av järnvägsutlämningsställenas bortfallande. I sådan

händelse kan emellertid på grund av därigenom uppkommande större

kostnader och omgång för den köpande allmänheten emotses också en annan

utveckling, nämligen ökad frekvens av inköp genom ombud. Då införandet av

den s. k. fria försändningen väsentligen förestavades av en önskan att nedbringa

antalet inköp genom ombud, skulle detta syfte genom bifall till den

föreliggande motionen i avsevärd mån motverkas.

Kontrollstyrelsens yttrande utmynnar i, att den förevarande motionen icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, i anslutning vartill kontrollstyrelsen

framhåller följande:

Skulle emellertid en ändring av rusdrycksförsändningens organisation i den

av motionärerna avsedda riktningen av utskottet övervägas, synes en dylik

ändring, vilken på en betydelsefull punkt skulle ingripa i rusdrycksförsäljningens

anordnande överhuvud taget, icke böra ske utan närmare utredning,

i vilket fall frågan i dess helhet torde böra hänskjutas till 1944 års nykterhetskommitté

att av denna tagas under närmare övervägande i samband med dess

prövning av övriga frågor rörande den svenska nykterhetslagstiftningens framtida

innehåll och utformning.

1944 års nykterhet skommitté säger sig efter övervägande av frågan ha kommit

till den uppfattningen, att den för egen del icke för närvarande kan taga

ståndpunkt i ärendet:

I kommitténs uppdrag ingår att verkställa en allsidig och förutsättningslös

omprövning av hela försäljningslagstiftningen beträffande rusdrycker. Spörsmålet

örn rätten till kostnadsfri försändning av sådana drycker blir givetvis

beroende av den utformning denna försäljningslagstiftning erhåller. Den i

motionen upptagna frågan örn de lämpliga formerna för järnvägsmännens medverkan

vid den fria försändningen hör sålunda till de frågor, som kommittén

framdeles torde få taga ståndpunkt till i ett större sammanhang.

Vid sådant förhållande har 1944 års nykterhetskommitté funnit sig ur de

synpunkter, från vilka kommittén närmast har att bedöma frågan, icke nu

böra taga ställning till det i motionen framförda förslaget.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund anför, att av de former för försändning

av rusdrycker, vilka f. n. i någon större omfattning förekomma, ger

landsförbundet för sin del obetingat företräde åt försändning till utlämningsställe

i systembolagets egen regi. Dylika försändningsställen kunna emellertid

endast anordnas, när försändningen till orten har så betydande omfattning, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 5

det kan anses ekonomiskt försvarligt att inrätta lokal och särskild personal

för ändamålet. Landsförbundet anför härefter:

I andra fall blir det — så länge statsmakterna vidmakthålla sin uppfattning,

att det ur nykterhetspolitisk synpunkt är önskvärt, att försändning^

ersätta tidigare ombudsresor till utminuteringsorten — nödvändigt att välja

någon av de övriga försändningsformerna. Att därvid lita till utlämningsställen

hos handlande eller andra privata företagare måste enligt landsförbundets

mening betraktas som ett betänkligt tillbakasteg från den avveckling av

det enskilda vinstintresset i rusdryckshandeln, som är ett av den svenska nykterhetslagstiftningens

huvudsyften. Landsförbundet finner jämväl av flera skäl

en ökad transport med busslinjer mindre önskvärd. Vilka olägenheter, som än

kunna vara förbundna med järnvägstransporterna, kan landsförbundet därför

icke förorda en åtgärd, som skulle medföra en ökad inkoppling av privata företagare

eller bussar i försändningarna.

Landsförbundet påpekar fortsättningsvis, att motionärerna icke heller förordat

en dylik åtgärd:

De hemställa endast, att den ena av de två försändningsformer, vilka för

närvarande tillämpas å järnvägarna, alternativ B, må utgå. Den avgörande

omständigheten synes därvid vara, att mottagandet av motbok och pengar för

de absolutistiska järnvägsmännen ter sig som ett tillhandagående med^ anskaffande

av rusdrycker och att ett dylikt tillhandagående synts dem sta i strid

med av dem avgivet nykterhetslöfte och som en kränkning av deras samveten.

Landsförbundet antecknar med tillfredsställelse, att järnvägsstyrelsen för

sin del sökt undanröja en sådan karaktär av detta mottagande genom föreskriften,

att vederbörande järnvägstjänsteman icke har skyldighet att kontrollera,

att avlämnad likvid motsvarar priset enligt priskurant^! på de varor,

som rekvirerats. Denna föreskrift har emellertid icke kunnat hindra, att vissa

motboksägare begärt sådan medverkan och att vägran föranlett anmälan från

missnöjd motboksägare. De helnyktra järnvägsmännen pressas därför lätt in i

en handledningstjänst som påminner örn utminuteringspersonalens.

Landsförbundet finner det för sin del förklarligt, örn detta mött allvarliga

gensagor från den helnyktra järnvägspersonalens sida, varför förbundet frågar

sig, örn icke på sätt, som motionärerna synas avse, är möjligt att med bevarande

av försändningen hos järnvägen göra alternativ A till den enda försändningsformen.

Örn landsförbundet är riktigt underrättat, tillämpas inom ett flertal distrikt

uteslutande denna försändningsfonn. Skulle en dylik begränsning visa sig

vansklig, synes i varje fall en sådan omläggning av alternativ B böra ske, som

undanröjer de allvarligaste av de olägenheter, som hittills yppat sig. Landsförbundet

finner därför det av motionärerna förebragta spörsmålet förtjänt

att utan onödigt dröjsmål göras till föremål för utredning.

Centralstyrelsen för statens järnvägars b efälsförbund framhåller, att när

järnvägsstyrelsen införde de nu gällande föreskrifterna för förmedling av

spritinköp skedde detta endast för att kunna betjäna trafikanterna på ett tillfredsställande

sätt och för att kunna erbjuda järnvägens trafikanter samma

förmåner som de trafikanter, vilka anlitade bussarna, vilket måste kunna ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

R Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

om statens järnvägar skola kunna hävda sig som ett modernt kommunikations

medel. Förbundet anför vidare:

Om de av järnvägsstyrelsen utfärdade bestämmelserna skulle upphöra att

gälla, skulle följden endast bli den, att ifrågavarande spritsändningar åter

komma att överflyttas till busslinjerna, i det dessa i så fall skulle kunna erbjuda

större bekvämlighet. Att stoppa ifrågavarande tillvägagångssätt för inköp av

spritdrycker torde sålunda vara omöjligt och ett förbud för järnvägarna att

förmedla spritinköp för övrigt mindre lämpligt. Även bussförarna måste nämligen

anses vara trafiksäkerhetens vårdare, varför en utökning av dessas befattning

med inköp och distribuering av spritdrycker skulle stå i strid med

motionärernas strävanden. Frågan örn spritförsändelserna, järnvägsledes eller

med bussar, bottnar i det av statsmakterna införda systemet med försäljning

av spritdrycker, varigenom försäljningsställen för sådana drycker endast få

finnas på vissa bestämda större orter. Trafikanterna på landsbygden och de

mindre orterna böra därvid ha rätt att fordra att få göra sina inköp av spritdrycker

utan alltför stora extra kostnader och med minsta möjliga olägenheter.

Centralstyrelsen framhåller slutligen, att det torde vara ett relativt litel

antal järnvägsmän, som beröras av ifrågavarande bestämmelser örn spritförsändning

på järnväg. Även med hänsyn härtill sällnäs enligt centralstyrelsens

åsikt anledning att ändra det av statens järnvägar tillämpade förfaringssättet

för rekvisition och distribuering av spritdrycker i gemensam förpackning till

flera mottagare.

Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse anför följande:

Strax efter det järnvägsstyrelsens i motionen omförmälda skrivelse den 21

september 1938 utfärdats, kunde förbundsstyrelsen förmärka en viss opinion

bland järnvägspersonalen, att denna fick sig ålagt att expediera motboksinnehavares

inköp av spritdrycker. Opinionen föranleddes troligtvis närmast av

den anledningen, att expedieringspersonalen på vissa platser pålades ett merarbete,

som personalen nog ansåg icke tillhöra den egentliga järnvägst jönsten.

Det torde emellertid med säkerhet kunna sägas, att sedan år 1939 har icke

någon som helst erinran gjorts av förbundets avdelningar eller enskilda medlemmar

mot det tillämpade förfaringssättet, vilket nog kan tydas som att järnvägspersonalen

numera betraktar expedieringen såsom en kundtjänst.

■Järnvägsmännens helnykterjietsförbund erinrar, att under den vid olika tillfällen

förda diskussionen angående förläggningen till järnvägsstationer av

inlämningsställen för motböcker och likvid samt av utlämningsställen för spritdrycker

i gemensam förpackning till flera mottagare har det ofta framhållits,

att den nämnda anordningen skulle förhindra spritens försändning med bussar

och det därmed sammanhängande oskicket att spriten börjar konsumeras redan

under bussresan. I anslutning härtill anför förbundet:

Härtill kan först genmälas, att detta oskick till stor del borde kunna stävjas

genom lämpligt utformade ordningsföreskrifter, innehållande bl. a. förbud,

liksom vid tågresor, mot att under bussfärd förtära spritdrycker. Tydliga anslag

härom och örn påföljden — avvisande från bussen — av förbudets överträdande

skulle finnas uppsatta i bussarna. Anslagen borde även innehålla en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 7

uppmaning till bussresandena att i ordningens och den gemensamma trevnadens

intresse till vederbörande bussförare anmäla, därest medresande bryter

mot spritförtäringsförbudet. I bussförarens åliggande skulle ingå att ovillkorligen

från bussen avvisa den resande, som bröte emot förbudet. Även örn emellertid

en del av oskicket trots allt komme att fortfara, bör detta rimligtvis icke

motivera kvarståendet av ett annat missförhållande, beordringen av en hel

statstjänarkår till ett ovidkommande uppdrag såsom systembolagsombud. Avvecklingen

av detta sistnämnda missförhållande behövde givetvis icke medföra,

att spritens översändning överfördes från järnvägen till bussarna. De tre

samverkande personalsammanslutningarna ha i sin aktion mot spritförmedlingstvånget

aldrig yrkat på en dylik överflyttning. De ha tvärtom framhållit,

att farhågor ej torde behöva hysas, att järnvägen ginge miste om ifrågavarande

transporter, därest in- och utlämningsställen i överensstämmelse med rusdrycksförsäljningsförordningens

anda anordnades utanför järnvägens område. »Man

lärer», heter det sålunda i den underdåniga framställningen örn undanröjande

av personalens spritförmedlingstvång, »väl icke heller behöva befara, att vare

sig kontrollstyrelsen eller systembolagen skola anse det med de statliga intressena

förenligt att undandraga järnvägarna här avsedda transport till förmån

för enskilda affärsintressen, vilka icke heller kunna garantera samma kontroll

över transporterna som ett statens ämbetsverk». Skulle det i fråga örn platser,

dit endast ett jämförelsevis litet antal spritsändningar expedieras, ställa sig

för kostsamt att ordna särskilda in- och utlämningsställen, finnes ju, såsom

i motionen antydes, möjligheten av direktförsändning till köparen. Härvid

torutsättes visserligen att denne får underkasta sig besväret att själv hos systembolaget

rekvirera varan. Endast vid en överdriven månhet om spritkonsumenterna.

kan emellertid avseende fästas härvid. Konsumentens intresse torde

få anses i fullaste mån tillgodosett genom den rekvirerade varans avgiftsfria

försändning till honom. Även vid direktförsändning till köparen tillhandahåller

järnvägen numera särskilda tomlådor, varigenom systembolagens del i transportangelägenheten

underlättas. I fråga örn denna sistnämnda detalj kan påpekas,

att den tillkommit i visst samförstånd med personalsammanslutningarna.

Detta nämnes såsom ett exempel på att vi under försvaret av viktiga principer

dock icke hemfallit åt ofruktbart principrytteri, och att vi icke förbisett önskvärdheten

av järnvägstransporternas praktiska ordnande.

Förbundet framhåller vidare, att det förmodligen skulle verka chockerande,

om en annan kår än järnvägspersonalen, exempelvis polismannakåren, beordrades

ombesörja denna förmedling. Och dock är detta uppdrag lika ovidkommande

för järnvägspersonalens som för övriga i helt andra syften tillkomna

och verksamma kårers del. Förbundet tillägger:

Järnvägspersonalens odiskutabla skyldighet visavi spriten inskränker sig,

såsom av oss upprepade gånger framhållits, till transportering av densamma.

Vi beklaga, att denna i en sällsynt enig samverkan mellan fackligt, ideellt och

kristligt intresserade järnvägsmän framförda mening icke vunnit verksstyrelsens

gillande.

Samtidigt vilja vi härmed avslutningsvis uttala vår förhoppning örn bifall

till den nu föreliggande, här berörda riksdagsmotionen och örn en avveckling

i samband därmed av bestämmelser, vilka tydligen aldrig kommit till stånd,

örn riksdagen på sin tid, såsom riktigt varit, haft tillfälle att behandla frågan

örn desamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Det i motionen berörda försändningssystemet har i försälj ningsapparatén

inkopplat en tjänstepersonal, som icke tagit sin anställning för att fungera som

ombud för systembolagen. Särskilt för helnykter personal kan en sådan uppgift

medföra samvetskonflikter. Det är emellertid onekligt att vissa fördelar

ur kontroll- och nykterhetssynpunkt äro förenade med det omstridda försändningssystemet.

En utredning rörande möjligheterna att förändra bestämmelserna

så att järnvägsmännens samvetsfrihet lämnas okränkt utan att försändningssystemets

företräden minskas bör därför komma till stånd och lämpligast

vore måhända att utredningsuppdraget anförtroddes åt 1944 års nykterhetskommitté.

Med vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren med anledning av förevarande motion,

I: 289, för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer örn utredning av den i motionen berörda

frågan.

Stockholm den 8 maj 1945.

På utskottets vägnar:

HERMAN ERICSSON.

Närvarande: herrar Ericsson, Söderkvist, Fahlander, Nilsson, Arrhén, Jonsson, fru Svenson*)

och herr Englund.

*'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1946 - Gaston Press Boktryckeri

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.