Utlåtande i anledning av väckt motion angående landsbygdens trafikförsörjning genom omnibusföretag.
1945-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1945:13, Utlåtande i anledning av väckt motion angående landsbygdens trafikförsörjning genom omnibusföretag.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
7
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 3 em.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående landsbygdens trafikförsörjning
genom omnibusföretag.
I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion nr 216 har herr Wahlund m. fl. hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att det uppdrages åt 1944
års trafikutredning eller särskilt tillkallade sakkunniga dels att inventera
befintlig och inför freden planerad trafikförsörjning genom omnibusföretag
inom olika delar av landet, dels att efter verkställd inventering inkomma
med de förslag, vilka vid en allsidig prövning kunna befinnas lämpade att
intensifiera landsbygdens trafikförsörjning.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen hava utlåtanden inhämtats från järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
länsstyrelserna i Jämtlands och Kopparbergs län, 1944 års
trafikutredning, varjämte handelskamrarnas nämnd och svenska omnibusägareförbundet
beretts tillfälle yttra sig i ärendet.
För det huvudsakliga innehållet i de avgivna yttrandena lämnas i det följande
en redogörelse.
Järnvägsstyrelsen har icke något att erinra mot att en förutsättningslös
undersökning av de i motionen berörda frågorna kommer till stånd, och
styrelsen finner liksom motionärerna lämpligt, att undersökningen uppdrages
åt 1944 års trafikutredning eller åt för ändamålet särskilt tillkallade
sakkunniga; vad trafikförsörjningen i Norrland angår förutsättes, att samarbete
kommer att ske med Norrlandskommittén.
Generalpoststyrelsen framhåller — till bemötande av motionärernas antagande,
att de s. k. kulturlinjerna skulle ha drabbats hårdare än andra linjer
av nu gällande trafikrestriktioner — att flera av postverkets diligenslinjer,
vilka måste anses tillhöra nämnda kategori, hållits i gång i förhållandevis
stor utsträckning. Generalpoststyrelsen uttalar vidare, att det först efter
en ingående utredning torde kunna bedömas, huruvida och i vilken omfattning
vissa landsdelar eller områden — med bortseende från nuvarande krisförhållanden
på trafikförsörjningens område — äro otillräckligt tillgodosedda
med reguljär linjetrafik eller helt i avsaknad av sådan. Det är möjligt,
att en undersökning i detta avseende skulle komma att visa, att vissa
trakter äro eftersatta i kommunikationshänseende och att det ur samhällets
synpunkt kan vara lämpligt, att åtgärder vidtagas i syfte att åstadkomma
en förbättring härutinnan. Vid sådant förhållande och då den angelägen
-
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
het, motionärerna fäst uppmärksamheten på, i viss mån sammanhänger
med de trafikproblem, vilka komma alt aktualiseras efter kriget, synes frågan,
i enlighet med motionärernas förslag, lämpligen böra för utredning
och övervägande hänskjutas till 1944 års trafikutredning.
Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, att den i motionen väckta
frågan har stor betydelse för Jämtlands län, där befolkningen i stor utsträckning
är hänvisad till landsvägstransporter. I vissa fall framträder jämväl
behov av en sådan förbättring av befintliga kommunikationer, som knappast
kan genomföras utan statens medverkan. Den föreliggande frågan bör
därför i och för sig utredas. Emellertid har densamma, såvitt Norrland angår,
redan upptagits av Norrlandskommittén. I avvaktan på resultatet av
Norrlandskommitténs utredning i föreliggande ämne torde ytterligare utredning
för länets del ej vara erforderlig.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att några särskilda åtgärder
från statsmakternas sida icke synas erforderliga för tillgodoseende av behovet
av omnibus trafik inom länet. De enskilda företagen inom branschen ha
städse visat stort intresse för tillskapande av nya och utökning av redan
befintliga förbindelser. Så snart nu gällande restriktioner på området kunna
hävas, är det sannolikt att utvecklingen av omnibustrafiken på landsbygden
kommer att ta ny fart utan särskilda ingripanden. Länsstyrelsen finner
sålunda ej skäl att i vad avser delta län tillstyrka den föreliggande motionen.
1944 ärs trafikutredning anför bland annat: Det synes trafikutredningen
som om busstrafikens starka utveckling, vilken även av motionärerna vitsordas,
lett till ett i allmänhet tämligen »fullständigt» nät av busslinjer i
skilda delar av landet. Detta mera allmänna intryck bestyrkes av en undersökning,
som enligt vad utredningen erfarit verkställts av några länsstyrelser
i mellersta och norra Sverige på begäran av statens biltrafiknämnd. Undersökningen
har tillgått så, att länsstyrelserna på kartor över landets för biltrafik
öppnade vägar angivit, beträffande vilka vägsträckor busstrafikkoncessioncr
före kriget meddelats. Härvid har framgått, att — om man undantager
kortare tiliiörseivägar samt med järnväg paralleilgående vägar — den
helt övervägande delen av vägnätet i varje fall i ifrågavarande län berördes
av busslinjer.
Såsom motionärerna framhållit Ira emellertid under kriget bussförbindelserna
avsevärt försämrats. Man har emellertid all anledning förvänta, att
så snart försörjningsläget det möjliggör en förbättring — sannolikt till 1939
års standard eller därutöver — snabbt kommer att inträda. Det torde emellertid
icke vara möjligt eller i varje fall lämpligt att nu verkställa den av
motionärerna föreslagna inventeringen av de planer, som härutinnan föreligga.
Även om säkerligen flera omnibusföretag redan uppgjort mer eller
mindre preciserade planer på utvidgning av omnibustrafiken vid en förbättring
i försörjningsläget, torde dock för närvarande en sammanställning av
dessa planer giva en mycket ofullständig bild av den busstrafik, som faktiskt
torde komma till stånd inom loppet av några få år. I många fall torde nämligen
ovissheten om tidpunkten och omständigheterna för försörjningslägets
förbättring samt om priserna på bussar, bensin och andra förnödenheter —
överhuvud taget de driftekonomiska förutsättningarna — göra det omöjligt
för vederbörande företag att nu förutsäga utvecklingen ens på ganska
kort sikt. Under kriget inträdda tekniska förbättringar kunna också inom
kort inverka förändrande på nyssnämnda förutsättningar. Även därest man
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13 9
anser det önskvärt, att samhället på av motionärerna antytt sätt ingriper för
en förbättring av landsbygdens bussförbindelser, torde alltså bakgrunden
till och därmed behovet av åtgärder i sådant syfte icke kunna bedömas
förrän örn någon tid, kanske ett par år.
Trafikutredningen får därför hemställa att den remitterade motionen icke
måtte föranleda någon åtgärd.
Handelsknmrcirnas nämnd anför, att det skulle vara tämligen utsiktslöst
att redan nu söka inventera inför freden planerad trafikförsörjning genom
omnibusföretag. En sådan inventering skulle först och främst vara omöjlig
att få fullständig, då de företag och enskilda, som planera på detta område,
på grund av ovissheten beträffande biltrafikens framtida utveckling självfallet
icke kunna göra annat än högst approximativa beräkningar. Därtill
kommer att den av motionärerna ifrågasatta inventeringen ändock kommer
att så småningom verkställas utan en särskild sakkunnigutredning i ämnet,
nämligen allteftersom de olika koncessionsansökningarna komma att ingivas
till de tillståndsgivande myndigheterna på området. Enligt nu gällande bestämmelser
om tillståndsgivning för biltrafiken beror trafikens omfattning
m. m. i sista hand på inställningen till frågan hos de tillståndsgivande myndigheterna.
Vad motionärerna anfört örn behovet av en inventering av befintlig trafikförsörjning
genom omnibusföretag synes kunna lämnas helt åsido. En dylik
inventering har nämligen redan verkställts av statens trafikkommission
i samband med vidtagande av åtgärder för att under nuvarande förhållanden
söka nedbringa antalet turlistkilometer för busstrafiken i landet.
Trafikbehovet inom olika landsdelar kommer med största sannolikhet att
självt göra sig gällande, allteftersom landets försörjningsläge tillåter en utvidgning
av nuvarande starkt kringskurna trafik samt i den mån vägnätet
förbättras och utvidgas. Den av motionärerna ifrågasatta statliga subventioneringen
torde för övrigt lämpligen kunna ske via vägväsendet. Så snart
en för bilar trafikabel väg blivit uppförd, dröjer det enligt hittills vunna
erfarenheter på detta område icke länge förrän trafik av olika slag kommer
i gång på vägen i fråga. Detta torde även gälla vägar tili jämförelsevis glest
befolkade bygder. De former, varunder trafiken sedan lämpligen skall bedrivas.
måste självfallet bedömas efter de inom varje bygd föreliggande förhållandena.
Handelskamrarnas nämnd hemställer, att motionen icke måtte föranleda
någon åtgärd.
Svenska omnibusågarcförbundet framhåller, att den kraftiga utveckling,
som utmärkt omnibustrafiken här i landet under tiden före kriget, är en
frukt av det enskilda, fria initiativet. Förbundet är övertygat om att en
fortsatt, kraftig utveckling av omnibustrafiken på landsbygden efter kriget
bäst främjas, örn detta initiativ fortfarande får göra sig gällande. Härvid
bör kanske dock tilläggas, att förbättringen av våra landsvägar även är cn
viktig faktor, när det är fråga om att utveckla omnibustrafiken. Någon varaktig
förbättring genom subventioner synes förbundet icke kunna förväntas.
Förbundet erinrar vidare örn att Norrlandskommittén är sysselsatt med Norrlands
trafikproblem. Förbundet avstyrker motionen.
För egen del får utskottet anföra följande.
I likhet med motionärerna anser utskottet det vara en angelägenhet av
utomordentlig vikt för samhället, alt även avsides liggande bygder i rimlig
lii hany lill riksdagens protokoll W4!>. 12 sami. 2 avd. Nr 12—13. 2
Utskottet.
10
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
omfattning erhålla en tillfredsställande trafikförsörjning. Utskottet finner
därför moionen i och för sig värd beaktande. Under tiden före kriget ägde
en kraftig utveckling rum på förevarande område. Betydande inskränkningar
ha emellertid måst ske i omnibustrafiken till följd av den med tidsförhållandena
sammanhängande knappheten å drivmedel och andra för
sagda trafik erforderliga förnödenheter. Uppenbart är, att detta kunnat
medföra allvarliga olägenheter för sådana bygder, som för sina förbindelser
äro beroende av omnibustrafiken, särskilt om sagda trafik helt nedlagts. I
och med att försörjningsläget förbättras, kan det emellertid förväntas att
omnibustrafiken snart skall nå minst samma omfattning som före kriget; med
den utveckling å det tekniska området, som ägt rum under senare år, torde
det väl till och med vara berättigat att räkna med en i förhållande till förkrigstiden
icke oväsentlig ökning i sagda trafik. Då man sålunda synes
kunna förutsätta, alt förhållandena på förevarande område komma att utan
några ingripanden från statens sida undergå betydande förbättringar inom
en snar framtid och då många av de faktorer, som äro av betydelse för att
kunna rätt bedöma ifrågavarande trafikproblem i framtiden, för närvarande
äro ovissa, synes det utskottet icke lämpligt att nu igångsätta en sådan inventering,
som föreslagits i motionen. Härtill kommer att Norrlandskommittén,
enligt vad utskottet erfarit, har sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande
problem i vad avser norrlandslänen, inom vilka väl de av motionärerna
berörda kommunikationssvårigheterna främst göra sig gällande.
Örn utskottet sålunda icke anser sig böra tillstyrka motionen, vill utskottet
dock uttala angelägenheten av att länsstyrelser och andra myndigheter,
som ha att bevaka de intressen, varom här är fråga, med uppmärksamhet
följa utvecklingen på området och vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas
påkallade.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 maj 1945.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman. Franzon, Nils Elowsson. Birger Andersson*,
Rosenberg och Sundelin*.
* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.
Statens lleproduktionsaristalt. Stockholm 1945
1 0 9 4 5
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.