Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion ani åtgärder för uppgörande av riktlinjer för reglering och planläggning av b eloy g g elsen i Bohusläns fiskelägen.

1945-03-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1945:3, Utlåtande i anledning av väckt motion ani åtgärder för uppgörande av riktlinjer för reglering och planläggning av b eloy g g elsen i Bohusläns fiskelägen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga- utskotts utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1945 kl. 7 em.

Första kammarens andra tillfälliga idskotts utlåtande i anledning av

väckt motion ani åtgärder för uppgörande av riktlinjer för reglering

och planläggning av b eloy g g elsen i Bohusläns fiskelägen.

I en inom riksdagens företa kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 39, hava herrar Gustavson och Arrhén hemställt, att riksdagen

hos Kungl. Maj :t ville begära, att en kommitté av personer, som äga ingående

kännedom örn fiskelägenas näringsliv, arbetsorganisation och bebyggelse

samt förfarenhet i plantekniska och praktiska värv, tillsättes med uppdrag att

framkomma med förslag till riktlinjer för reglering och planläggning av bebyggelsen

i Bohusläns fiskelägen.

I fråga örn motiveringen får utskottet (hänvisa till den med förenämnda

motion likalydande, i andra kammaren väckta motionen nr 70.

Över motionen hava i vederbörlig ordning utlåtanden inhämtats från länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, kammarkollegium, byggnadsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt egnahemsstyrelsen, varjämte

Svenska västkustfiskarnas centralförbund beretts tillfälle inkomma med yttrande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län anför i huvudsak följande:

Länsstyrelsen vill icke bestrida, att det finns planer, som äro mindre lämpliga.

De fastställda planer, beträffande vilkas huvuddrag det nu sagda gäller, torde

emellertid samtliga vara av gammalt datum. Att äldre planer kräva omarbetning

är icke något säreget lör Bohusläns fiskelägen utan en välkänd företeelse på

många håll och ganska naturlig med hänsyn till den utveckling, som såväl stadsbyggnadslagstiftningen

som stadsplanekonsten undergått under senare år. Omarbetning

av gamla planer och de kostnader detta medför måste man alltid

räkna med.

Även i under senare tid fastställda planer kunna brister finnas. Dessa brister

torde emellertid i regel antingen vara föranledda av alltför schematiska och

stränga krav på rymlighet i äldre byggnadsområden enligt den praxis, som rådde

vid tiden för planens fastställande eller också gälla mindre betydelsefulla förhållanden.

I det, förra fallet torde rättelse numera relativt lätt kunna åstadkommas,

sedan tillämpningen av gällande författningar under de sista åren gjorts väsentligt

smidigare än som tidigare varit vanligt. Sålunda har man i praxis blivit mera

benägen att åt vederbörande myndigheter, närmast byggnadsnämnderna, under

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 12 sami. 2 avd. Nr 3—•#. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

förutsättning att de till sitt förfogande hava stadsarkitekt eller annat motsvarande

sakkunnigt biträde, giva en betydligt vidsträcktare befogenhet att meddela undantag

från eljest gällande bestämmelser angående bebyggelsen än som förr ansågs

lämpligt. I båda fallen torde bristema i allmänhet relativt lätt kunna undanröjas,

örn vederbörande samhälle eller markägare genom kvalificerad stadsplaneteaniker

framlägger förslag till rättelse.

Länsstyrelsen erinrar om att fiskarebefolkningen vid flera, tillfällen visat sig

föredraga en modem hamn med kajer, som möjliggöra biltrafik och lastanordningar

av helt annan art än tidigare, framför att bevara den äldre bebyggelsen

och dess karaktär. Länsstyrelsen har i vissa fall lyckats finna lösningar, som i

vissa delar bevara den äldre bebyggelsen, medan fiskarenas intresse för moderna

hamnbyggnader kunnat tillgodoses i andra delar av hamnen.

Frågan i vad mån gamla sjöbodar och annan gammal bebyggelse böra vika för

att tillgodose modern fiskehamnstrafik eller vår tids krav vid utvecklingen i

allmänhet av ett livaktigt fiskeläge eller i vad mån dispositioner för att möjliggöra

för fisket erforderliga byggnader böra vidtagas torde icke kunna bestämmas genom

allmänna riktlinjer, uppdragna av en kommitté, utan endast efter ett kunnigt

och omsorgsfullt detaljstudium i varje särskilt fall.

Länsstyrelsen vill ej förneka, att arbetet med upprättande och fastställande

av planer i många fall försenats och att detta med åtföljande långvariga byggnadsförbud

medfört olägenheter, men detta torde i regel bero på någon av följande

omständigheter, nämligen att samhället anlitat stadsplanerare, som icke varit

uppgiften vuxen och vilkens förslag därför icke kunnat fastställas, att den anlitade

stadsplaneraren av skilda anledningar och utan eget förvållande blivit försenad med

arbetet, att erforderliga penningmedel till planarbetets bedrivande icke alltid

stått till förfogande, samt att det under nuvarande stora brist på stadsplanefackmän

icke varit möjligt att få planarbetena igångsatta och genomförda inom

rimlig tid.

Bortsett från att tillräckliga penningmedel ställas till förfogande torde den

viktigaste åtgärden för att hindra förseningar vid planernas utförande och fastställande

vara, att det göra möjligt för våra samhällen att i erforderlig utsträckning

få tillgång till väl kvalificerade stadsplanefackmän. Ur denna synpunkt

synes det vara av synnerlig vikt, att frågan örn utbildning av ett tillräckligt

stort antal fackmän och deras fördelning över landet snarast möjligt vinner

sin lösning.

Att lösa frågorna örn reglering och planläggning av bebyggelsen i Bohusläns

fiskelägen genom utarbetande av allmänna riktlinjer, som motionen syftar till,

torde icke låta sig göra. En sådan generalisering, som dylika riktlinjer lätt skulle

leda till, synes snarare kunna motverka den individuella behandling av. varje

särskilt samhälles egenartade behov, som just i dessa samhällen är särskilt påkallad.

Länsstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka tillsättandet av den i motionen

föreslagna kommittén. Skulle emellertid ytterligare utredning i frågan anses

påkallad, föreslår länsstyrelsen, att ärendet överlämnas till 1942 åns stadsplaneutredning.

Kammarkollegium anför bland annat, att då förhållandena i de olika fiskelägena

äro högst växlande och det framför allt är fråga om en anpassning efter

de lokala förhållandena i de särskilda fallen, kollegiet ställer sig tveksamt till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammaren andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3. 3

det praktiska värdet av att uppställa ytterligare allmänna principer för ifrågavarande

planläggningsarbeten. Den föreslagna utredningen skulle närmast kunna

få betydelse för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län för dess fortsatta arbete

med hithörande planärenden. Skulle länsstyrelsen finna en sådan utredning

vara av värde, anser sig kollegiet icke böra avstyrka bifall till motionärernas

hemställan.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att upprättade förelag till stadsplaner för

fiskelägen i Bohuslän i regel visat sig icke vara tillfredsställande, enär tillräckliga

hänsyn icke tagits till de inom fiskelägena rådande speciella förhållandena.

Endast i enstaka fall och då vanligen först efter upprepade omarbetningar hava

dessa planförslag blivit antagna och fastställda. Nödvändigheten av att få till

stånd smidiga planer, som icke alltför rigoröst gått fram över elen befintliga

bebyggelsen, har ofta icke stått klart för vederbörande planförfattare, vilket

även sammanhänger med bristen på utbildade och vana stadsplanemän.

Byggnadsstyrelsen erinrar vidare örn att på enskilt initiativ tillsatts en

kommitté med uppdrag att penetrera de frågor, som sammanhänga med bristerna

i regleringen och kontrollen av bebyggelsen i särskilt äldre, traditionsbetonade

samhällsbildningar, samt att göra de framställningar örn åtgärder, som kunde

befinnas lämpliga. I fråga örn utbildning av stadsbyggnadsfackmän har i mars

1944 gjorts en framställning till chefen för ecklesiastikdepartementet.

Ben i föreliggande motion begärda kommitténs arbetsfält skulle åtminstone

delvis komma att sammanfalla med den redan befintliga enskilda kommitténs.

Byggnadsstyrelsen anser sig icke böra motsätta sig, att en kommitté med statlig

auktoritet tillsättes. Det torde kunna förutsättas, att en sådan kommitté tillvaratar

det av den enskilda kommittén redan utförda utredningsarbetet. Styrelsen

anser sig dock böra framhålla, att även örn utarbetande av riktlinjer för

reglering och planläggning av bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen, vilket skulle

hilva den statliga kommitténs egentliga uppgift, kan vara till gagn för lösning

av ifrågavarande spörsmål, det dock ytterst kommer an på att stads- eller byggnadsplaner,

som smidigt anpassa sig efter de olika fiskelägenas lokala förhållanden

och behov, uppgöras samt att det blir möjligt att få tillgång till fackmän,

sorn kunna åtaga sig dessa uppgifter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som uppger sig äga kännedom om de i

motionen påtalade olägenheterna endast i vad avse de områden, som beröras av

fiskehamnsanläggningar, anför bland annat följande. Nu gällande stadsplanelag

torde i och för sig ej lägga hinder i vägen för reglering och planläggning av

bebyggelsen inom fiskelägena även enligt fullt moderna begrepp under hänsynstagande

ej enbart till tekniska utan även till ekonomiska, sociala och allmänt

kulturella synpunkter. De olägenheter, som enligt motionärerna åsamkats dylika

samhällen genom att vid upprättandet av byggnadsplaner tillräcklig hänsyn

Bd ovannämnda synpunkter, torde sålunda knappast kunna hänföras

till brister i lagstiftningen utan kunna, såsom i motionen antydes, bero på praxis

och darjnl, att vederbörande förra) tningsman saknat tillräcklig erfarenhet, och

möjlighet att riktigt bedöma föreliggande speciella problem. Det torde i sådant

fall kunna antagas, att av motionärerna efterlysta riktlinjer för reglering och

planläggning av bebyggelsen i fiskelägen skulle kunna bliva till nytta i "förevarande

^avseende. Dylika riktlinjer böra självfallet avse icke endast förhållanden

i Bohuslän utan fiskelägen i allmänhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammar eris andra tillfälliga utskotts uttal ande nr 3.

Lantbruksstyrelsen förordar bifall till motionen på i densamma anförda skäl.

Egnahemsstyrelsen vitsordar att regleringen av bebyggelsen i Bohusläns

fiskelägen otvivelaktigt stött på särskilda svårigheter och framhåller därjämte

i huvudsak följande. Hela det lagstiftningskomplex som avser stadsplanering och

byggnadsverksamhet är för närvarande föremål för översyn. Inom 1942 års

stadsplaneutredning vore utredningsarbetet beräknat bliva slutfört under första

halvåret 1945. Under sådana förhållanden synes det egnahemsstyrelsen lämpligt

att, innan åtgärd i det av motionärerna angivna syftet överväges, avvakta resultatet

av nyssnämnda snart slutförda utredning. Under den vidare behandlingen

av det eller de förslag, som sålunda äro att förvänta, lärer tillfälle icke komma

att saknas för vederbörande lokala myndigheter och även ortsbefolkningen att

giva till känna sina speciella synpunkter och önskemål. Egnahemsstyrelsen finnér

med hänsyn till det nu anförda att med frågan om tillsättande av en sådan

kommitté, som av motionärerna föreslås, tills vidare lämpligen bör anstå.

Svensina västkust fiskarnas centralförbund anför i huvudsak följande:

I de äldre kustsamhällena i Bohuslän är bebyggelsen tät. Den till byggnad

hörande tomtplatsen utgöres ofta endast av den mark, som huset står på. klarkén

mellan husen är i vissa fall en del av den stamfastighet, från vilken tomtplatserna

avstyckats. Den nyttjas av samhällets innevånare som allmän väg. Man

färdas således icke blott på speciella vägar eller gator, utan man tar sig fram

överallt mellan husen. Man har icke användning för den fria mark, som en

glesare bebyggejse skulle ge. Då man är oberoende av kravet pa lämpliga tomtformer,

inpassas husen i terrängen så, att byggnaderna placeras på de därför

bäst lämpade punkterna. Detta är med hänsyn till undvikande av dyrbar grundsprängning

av stor ekonomisk betydelse. Det är även värdefullt, att man. kan

röra sig fritt mellan husen och över allt välja den kortaste och bekvämaste vägen.

Det är°uppenbart, att denna bebyggelseart och denna typ av fastighetsindelning

i princip är ändamålsenlig för de samhällen, det här är fråga örn.

Det är emellertid o elma tydligt, att gällande stadsplanelagstiftning, vilken

som regel förutsätter stora tomter och husavstånd samt en uppdelning av marken

i gator och kvarter och all kvartersmarkens fördelning på tomterna, åtminstone

såsom den enligt gällande praxis tillämpas, icke är anpassad för denna sorts

bebyggelse.

I många samhällen har man under en lång följd av år med anlitande av

anbefallda sakkunniga arbetat med sina planfrågor och på dem lagt ut avsevärda

belopp, men trots detta kommit till resultat, som man funnit mycket nedslående.

Ett flertal exempel härpå anföres av förbundet.

Fiskare lia, när de på mycket oregelbundna tider komma hem från sitt

hårda arbete på sjön, ofta varken tid eller förutsättning att ägna sig åt de genom

omständliga föreskrifter invecklade stadsplanefrågorna och få därigenom små

möjligheter att bevaka sina intressen med påföljd som ovan antytts. Det är

därför nödvändigt att genom personer, som äro väl insatta i deras förhållanden,

få utrett, vilka former för bebyggelsereglering och fastighetsbildning, som kunna

tänkas lämpliga för fiskelägena.

Med anledning av det sålunda anförda tillstyrker förbundet på det livligaste

bifall till motionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

5

För egen del får utskottet anföra följande.

Den i motionen väckta frågan anser utskottet vara värd beaktande. Ty utan

tvivel förhåller det sig så, att reglering och planläggning av bebyggelsen i Bohusläns

fiskelägen i många fall icke äro tillfredsställande. Såsom motionärerna framhållit

och som även bestyrkts av de i ärendet avgivna yttrandena, beror dock

icke detta på att gällande författningar på området, stadsplanelagen och byggnadsstadgan,

skulle lägga hinder i vägen för en rationell lösning av ifrågavarande

problem. Dessa författningar innehålla icke några på denna fråga inverkande

bestämmelser, som äro av tvingande natur elier för vilka dispens icke kan lämnas.

Såsom framgår av det utav länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avgivna

yttrandet har det i syfte att möjliggöra en smidig anpassning efter ortsförhållandena

också blivit allt vanligare att lämna vederbörande byggnadsnämnder befogenhet

att meddela undantag från eljest gällande bestämmelser angående bebyggelsen,

under förutsättning att byggnadsnämnderna till sitt förfogande hava

stadsarkitekt eller annat motsvarande sakkunnigt biträde. Missförhållandena

torde fastmer hava sin grund däri, att det brustit när det gällt att med tillämpning

av gällande författningar i praktiken utforma med hänsyn till de skiftande

och egenartade förhållandena inom de bohuslänska fiskelägena ändamålsenliga

stadsplaner. Och detta torde i sin tur främst sammanhänga med bristen på

stadsplanetekniker, som äro förtrogna med de speciella problem som yppa sig

inom dessa fiskelägen.

Motionärerna hava nu föreslagit utarbetande av allmänna riktlinjer för

reglering och planläggning av bebyggelsen i nämnda fiskelägen. Utskottet måste

dock ställa sig mycket tveksamt inför detta förslag. Det måste nämligen vara

ytterligt svårt att upprätta dylika riktlinjer, som lämpa sig för alla de skiftande

förhållanden som här förekomma. Genom utfärdandet av dylika direktiv är det

väl fara värt, att en nödvändig individuell prövning skulle försvåras och att

alltså syftet med motionen icke skulle främjas utan snarare motverkas. Av

största vikt torde i stället vara att erfarna och med förhållandena väl förtrogna

stadsplanetekniker, som kunna ägna bebyggelsefrågoma ett individuellt studium,

stå till förfogande i erforderlig utsträckning.

I detta sammanhang må framhållas, att enligt vad utskottet erfarit 1942

års stadsplaneutredning inom den närmaste tiden kommer att framlägga förslag

till nya bestämmelser i hithörande ämnen. Ehuru detta förslag icke lärer komma

att innehålla några för bebyggelsen i de bohuslänska fiskelägena speciella föreskrifter,

torde dock även ortsmyndighetema vid remissbehandlingen av sagda

förslag få tillfälle att framlägga sina synpunkter. I avvaktan på stadsplaneutredningens

förslag och vad som kan framkomma under dess vidare behandling anser

utskottet i allt fall skäl saknas för riksdagen att begära någon utredning av

det slag som av motionärerna ifrågasatts.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1945.

På utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Heuman, Franzon, Nils Elowsson, Birger Andersson,

Emil Petersson*, Rosenberg*, Carl Eric Ericsson och Wahlund*.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.