Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av läckt motion angående vissa fiskefartygs jämställande i mönstrin. gshänseende, med handelsfartyg i utrikes fart.

1945-04-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1945:4, Utlåtande i anledning av läckt motion angående vissa fiskefartygs jämställande i mönstrin. gshänseende, med handelsfartyg i utrikes fart.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1945 kl. 4 em.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av

läckt motion angående vissa fiskefartygs jämställande i mönstrin.

gshänseende, med handelsfartyg i utrikes fart.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 218, har herr Arrhén hemställt, att riksdagen måtte besluta

att fiskefartyg, överstigande 30 bruttoregisterton och som bedriva fiske å internationellt

vatten, erhålla jämställighet i mönstringshänseende med handelsfartyg

i utrikes fart, örn så önskas.

I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till den med förenämnda motion

likalydande, i andra kammaren väckta motionen nr 184.

Över motionen hava yttranden avgivits av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,

handelsflottans pensionsanstalt, Sveriges redareförening och Landsorganisationen

i Sverige.

De av kommerskollegium och handelsflottans pensionsanstalt avgivna yttrandena

finnas såsom bilagor fogade till detta utlåtande (Bil. A och B).

Lantbruksstyrelsen anför bland annat:

Det kan måhända anses skäligt, att fiskarena i likhet med annat sjöfolk beredas

möjlighet att erhålla pension utöver vanlig folkpension och att åtgärder i

sådant syfte därför borde vidtagas. Att märka är emellertid, att de fiskare det

här närmast gäller, nämligen västkustfiskarena, i regel äro egna företagare och

alltså icke löntagare som besättningarna på handelsflottan. Detta har alltid ansetts

vara en stor fördel ur såväl social som näringsekonomisk synpunkt och såvitt

lantbruksstyrelsen har sig bekant har någon mera allmän önskan att frångå detta

system icke gjort sig gällande bland fiskarena. Tydligt är också att åstadkommande

av möjlighet för fiskare att mera allmänt erhålla pension från handelsflottans

pensionsanstalt eller på annat därmed jämförligt sätt, vore en åtgärd

som kunde medföra ganska oberäkneliga konsekvenser och som även måste medföra

genomgripande ändringar av sjömanspensioneringens administration och

finansiering. Åtminstone för närvarande finner lantbruksstyrelsen sig därför icke

kunna förorda dylika åtgärder.

Beträffande den i motionen berörda frågan örn beredande av möjlighet för

fiskefartyg att erhålla sjömansrulla över besättningarna, så anser lantbruksstyrelsen

det i hög grad önskvärt att åtgärder vidtagas i dylikt syfte.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 12 sami. 2 avd. Nr 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

Sveriges redareförening framhåller bland annat följande:

Enligt vad föreningen kan finna synes icke något hinder föreligga att påmönstra

besättning å fiskefartyg jämlikt den formulering, som givits 33 § kungörelsen

angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring. I 33 §

2 mom. av denna förordning föreskrives nämligen, att fartygsbefälhavare vare

obetaget att, även i fall där skyldighet enligt 1 mom. samma paragraf att påmönstra

besättning icke stadgas, låta påmönstra fartygets besättning. — Då det

jämväl för fiskefartyg kan vara av värde att vid anlöpandet av utländska hamnar

hava tillgång till ett officiellt dokument av den art, som en sjömansrulla utgör,

har föreningen intet att invända mot att, om så skulle anses nödvändigt, ett förtydligande

av sjömanshuskungörelsen i detta hänseende vidtages. — Huvudsyftet

med motionen torde emellertid vara att bereda jämväl fiskare möjlighet att bliva

pensionerade genom inbetalandet av avgifter till handelsflottans pensionsanstalt.

Genom den formulering, som motionens hemställan erhållit, kan enligt föreningens

uppfattning detta syfte icke ernås. Härför erfordras en ändring av de författningar

angående sjöfolks pensionering, vilka tillkommo 1943.

Efter att hava erinrat örn att den nuvarande sjöfolkspensioneringen är inskränkt

till sjömän i utrikes fart, framhåller föreningen, att fiskarena endast i

begränsad omfattning kunna anses arbeta under samma förhållanden som dylika

sjömän. Enligt föreningens förmenande torde utredning rörande behovet och intresset

hos fiskarena själva i fråga örn pensionering genom handelsflottans pensionsanstalt

först vidtagas, innan slutgiltig ställning tages till förslaget. Skulle

det visa sig, att ett verkligt behov och intresse förefinnes och hinder i övrigt icke

möter, har föreningen icke något att erinra mot att pensionering sker genom

pensionsanstalten.

Landsorganisationen i Sverige har i sin tur hört Svenska sjöfolksförbundet.

Sistnämnda förbund anför:

Det med motionen avsedda syftet är uppenbarligen att tillförsäkra fiskare

möjlighet till pension från handelsflottans pensionsanstalt. Häremot skulle i och

för sig icke finnas anledning till invändning, örn den för handelsfartyg föreskrivna

tonavgiften obligatoriskt föreskreves även för fiskefartyg, åtminstone i de fall då

påmönstring av besättningen äger rum. Dessa fartyg ägas visserligen som regel

kollektivt av fiskelaget, men ingenting hindrar att den för fartyget föreskrivna

tonavgiften uttages av den del av fiskets bruttoinkomst, som vid fördelningen tillfaller

fartyget. I de fall enskilda personer eller företag äro ägare av fartyget och

de ombordvarande äro att betrakta som direkt anställda, skulle skälen till bifall

kunna sägas vara ännu större. Dessutom är det otvivelaktigt så, att en god del

ynglingar från västkustens fiskeridistrikt göra sina första så att säga högsjömässiga

lärospån ombord å fiskefartygen för att sedan övergå till handelsflottan, där

de oftast utgöra den bäst kvalificerade delen av i varje fall däcksbemanningen. I

många fall återgå också dessa till fisket, när de kommit upp i medelåldern. Ett

bifall till motionen skulle givetvis innebära en viss icke obetydlig fördel för personer

av denna kategori och dessutom innebära ett visst mått av rättvisa.

Det är emellertid en annan omständighet, som i varje fall från handelssjöiartens

sida kan vara ägnad att åstadkomma tveksamhet. Det bidrag till sjömans
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

3

pensioneringen, som utgår med statsmedel och nu — vilket motionärerna också

angiva ■—- beräknas utgöra 3 i/> % av sjömannens inkomst, har tillkommit bl. a.

såsom ett vederlag till sjömännen i handelsflottan för att staten under en mångfald

år tagit sjömännens för pensioneringsändamål obligatoriskt pålagda avgifter

till sjömanshusen i anspråk för dessas arbetskostnader, trots att sjömanshusen

huvudsakligen varit statsinstitutioner. I denna fordran på staten ha fiskare icke

någon del. Ty även om motionärernas historieskrivning är riktig i vad den avser

de sista årtiondena, så var det dock aldrig så under tidigare tidsperioder att fiskefartygens

besättningar påmönstrades; fiskare erlade då heller icke någon avgift

till sjömanshusen. Havsfiskets utövare lia således icke, enligt vår mening, samma

rätt att kräva statens medverkan till sin särskilda pensionering som handelsflottans

sjömän ha.

Då emellertid —- som anförts — åtskilliga omständigheter tala för bifall till

motionen, synas förbundet tillräckligt starka skäl för dess avstyrkande icke föreligga.

Detta så mycket mera som — såvitt vi nu kunna finna — handelsflottans

sjömäns intressen beträffande pension från handelsflottans pensionsanstalt icke

därigenom på något sätt skulle trädas för nära.

Landsorganisationen har såsom eget yttrande åberopat vad sjöfolksförbundet

sålunda anfört. Med hänsyn till grunderna för pensionering från handelsflottans

pensionsanstalt synes landsorganisationen den omständigheten, att fiskarena ej

under tidigare skeden erlagt avgift till sjömanshusen, icke böra tagas till intäkt

för att utesluta dem från anslutning till sjömanspensioneringen.

För egen del får utskottet anföra följande.

Av de i ärendet avgivna yttrandena framgår, att bestämmelserna i kungörelsen

den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i riket samt sjömäns påoch

avmönstring m. m. tolkas olika så till vida, att det på vissa håll anses, att även

fiskefartygs besättningar kunna påmönstras, medan enligt en annan uppfattning

sådan möjlighet icke skulle förefinnas. Emellertid torde väl den meningen, åt

vilken kommerskollegium givit uttryck, få anses vara den, som överensstämmer

med vad vid författningens tillkomst förutsatts, nämligen att påmönstring är avsedd

att ske allenast i fråga om handelsfartygs besättningar. Under tid fiskefartyg

nyttjas för handelssjöfart är det dock i förevarande hänseende likställt med handelsfartyg.

Genom att få i motionen avsedda fiskefartyg jämställda i mönstringshänseende

med handelsfartyg i utrikes fart har motionären velat tillgodose två syften,

nämligen dels att berörda fiskare skulle bliva delaktiga i sjöfolkets pensionering,

dels ock att fiskefartygen i sjömansrullan skulle erhålla ett officiellt dokument

av värde vid besök i utländska hamnar för legitimering av sina besättningar.

Det nuvarande systemet för pensionering av sjöfolk bär trätt i tillämpning

från och med den 1 juli 1944 efter det att 1943 års riksdag fattat beslut i ärendet.

Pensionsverksamheten handhaves av handelsflottans penisonsanstalt. Bestämmelser

äro meddelade i lagen den 30 juni 1943 (nr 516) örn avgifter för sjöfolks pensionering

och i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt, utfärdat den 4

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Färsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

februari 1944 (nr 42). Den obligatoriska pensioneringen är begränsad till svenska

sjömän, som varit påmönstrade för utrikes fart å svenska handelsfartyg. Pensioneringen

finansieras genom avgifter från sjömännen själva (hyresavgifter) och

från redarna (redareavgifter) ävensom genom bidrag av allmänna medel. Redovisningen

och kontrollen av hyres- och redareavgiftema hava knutits till den för

utrikes fart utfärdade sjömansrullan, varigenom sjömanspensioneringen blivit nära

sammankopplad med mönstringsbestämmelsema.

Den närmare utformningen av pensionssystemet grundar sig på en av särskilda

sakkunniga verkställd utredning, och pensionsavgifter, statsbidrag samt

pensioner äro avvägda med hänsyn till de i den utrikes handelssjöfarten sysselsatta

sjömännens speciella förhållanden, varav de sakkunniga låtit företaga ingående

undersökningar. Såsom även framgår av de i ärendet avgivna yttrandena

är det därför icke möjligt att utan vidare låta en ny yrkeskategori såsom fiskarena

bliva delaktiga i sjömanspensioneringen. Det låter sig uppenbarligen icke göra

att inordna fiskarena i sagda pensionering med mindre en särskild utredning först

verkställes i fråga örn förutsättningarna härför och, därest sådana skulle visas

föreligga, örn de särskilda villkor, som böra gälla för denna pensionering, ävensom

rörande finansieringen av densamma.

Såsom ovan framhållits omfattar den nuvarande obligatoriska sjömanspensioneringen

allenast i utrikes handelssjöfart sysselsatta sjömän. Av förarbetena

framgår, att denna begränsning gjorts med hänsyn till att dessa sjömän i fråga

örn betingelserna för sin livsföring befinna sig i ett annat läge än de sjömän, som

göra tjänst inrikes. De egenartade förhållanden, under vilka de i utrikes sjöfart

sysselsatta sjömännen framleva sitt liv och som ansetts motivera statliga åtgärder

till tryggande av deras ålderdomsförsörjning, hava i viss utsträckning sin motsvarighet

för de fiskare, som bedriva sin näring ute på haven långt från våra

kuster och vilka liksom sjömännen hava att utföra ett krävande och ofta riskfyllt

arbete av stor betydelse för folkförsörjningen. Enligt utskottets uppfattning tala

därför vägande skäl för att berörda fiskare genom statens medverkan må kunna

beredas ålderspension på motsvarande sätt som sjömännen i utrikes fart. På grund

härav och då enligt vad utskottet erfarit intresse för denna fråga förefinnes från

fiskarenas sida anser sig utskottet böra förorda en utredning i ämnet. Härvid har

utskottet icke förbisett den skillnad som förefinnes mellan sjömännen och fiskarena

i fråga örn deras ställning inom respektive yrken. Medan sjömännen sålunda äro

anställda ombord i fartygen mot lön, äro de fiskare, varom nu är fråga, i regel

sina egna företagare; de utöva sitt yrke sammanslutna i fiskelag, vilkas medlemmar

gemensamt äga båt och redskap. Denna olikhet måste bland annat medföra en

annan metod för beräknande av pensionsavgifterna än den som tillämpas i fråga

örn sjömännen, för vilka såväl hyresavgifter som redareavgifter utgå efter viss

procent av lönen. Det torde emellertid icke vara omöjligt att skapa något lämpligt

avgiftssystem för fiskarenas del.

I detta sammanhang må erinras om att inskrivning vid sjömanshus medför

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 5

vissa förmåner — utöver möjlighet till pension från handelsflottans pensionsanstalt,

när förutsättningar därför i övrigt äro för handen — nämligen dels rätt

för sjömans änka att under vissa omständigheter från det sjömanshus där mannen

senast varit inskriven åtnjuta ett efter sjömanshusets tillgångar lämpat årligt

understöd, dels ock möjlighet för såväl sjöman som hans änka och barn att

från sjömanshuset erhålla tillfälliga mindre understöd. Denna sjömanshusens

understödsverksamhet bestrides av medel, som härröra från handelssjöfarten och

dess män (tonavgifter och fonderade hyresavgifter) eller som donerats i avsikt

att bereda understöd åt ifrågavarande sjömän och deras efterlevande. Ett eventuellt

jämställande av vissa fiskare i mönstringshänseende med de i handelssjöfart

sysselsatta sjömännen tarvar därför i berörda avseende särskilt beaktande för

tryggandet av handelssjöfartens intressen.

Vad härefter angår den i motionen berörda frågan om behovet av att fiskefartygen

för legitimering av sina besättningar vid besök i utländska hamnar förses

med ett officiellt dokument, så torde, såsom kommerskollegium framhållit, Kungl.

Maj :t, därest det prövas erforderligt, kunna härom utfärda bestämmelser, vilka

icke behöva sammankopplas med mönstringsbestämmelsema för handelsfartyg.

Framställning till Kungl. Maj :t i sådant syfte torde lämpligen böra göras av

vederbörande fiskarorganisation. I denna del synes motionen därför icke påkalla

något riksdagens beslut.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte i anledning av ifrågavarande

motion för sin del besluta, att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer

dels örn utredning i anslutning till de utav utskottet här

ovan angivna synpunkterna av frågan örn beredande av ålderspension

åt fiskare, dels ock om framläggande för riksdagen av

de förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 6 april 1945.

På utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Heuman, Franzon, Nils Elowsson, Albert Andersson,

Birger Andersson, Carl Eric Ericsson, Grym och Sundelin.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

Bä. a.

Kungl. Kommerskollegium.

Genom nådig remiss den 9 februari 1945 har det anbefallts Kungl. Kommerskollegium

att till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott avgiva

yttrande över motionen II: 184 angående jämställdhet i mönstringshänseende av

vissa fiskefartyg med handelsfartyg i utrikes fart.

Kollegium har i anledning härav infordrat yttranden från direktionerna för

sjömanshusen i Gävle, Göteborg, Hälsingborg, Lysekil, Marstrand, Stockholm,

Strömstad och Uddevalla ävensom från Sveriges Segelfartygsförening.

Överlämnande de sålunda införskaffade yttrandena1 får Kollegium, som jämväl

tagit del av ett av Handelsflottans Pensionsanstalt direkt till utskottet avgivet

yttrande i ärendet, för egen del anföra följande.

Motionärerna hemställa, att Riksdagen måtte besluta, ”att fiskefartyg, överstigande

30 bruttoregisterton och som bedriva fiske å internationellt vatten, erhålla

jämställighet i mönstringshänseende med handelsfartyg i utrikes fart, om så önskas”.

Av den lämnade motiveringen framgår, att med denna hemställan avsetts,

dels att bereda besättningarna å de berörda fiskefartygen, i den mån de så önska,

jämställdhet i pensionshänseende med å svenska handelsfartyg i utrikes fart påmönstrade

sjömän, dels att möjliggöra att dessa besättningar för sin legitimation

vid fartygens besök i utländska hamnar erhålla ett dokument av den officiella

karaktär som en för utrikes fart utfärdad sjömansrulla äger. Det sistnämnda

önskemålet skulle kunna vinnas på så sätt att gällande bestämmelser örn påmönstring

av sjömän å handelsfartyg i utrikes fart gåves tillämplighet å ifrågavarande

fiskare.

I vad framställningen avser pensionsfrågan får Kollegium, under hänvisning

till vad Handelsflottans Pensionsanstalt därutinnan anfört, meddela, att Kollegium

biträder Anstaltens i saken gjorda uttalande och att Kollegium sålunda

finner fiskare icke kunna tillerkännas delaktighet i sjöfolkspensioneringen utan

ändring av gällande bestämmelser härom samt utvidgning av de finansiella grundvalarna

för densamma, vilket kräver utredning örn förutsättningarna härför,

främst av försäkringsmatematisk natur.

Beträffande spörsmålet örn de ifrågakommande fiskarenas jämställande i

mönstringshänseende med de å handelsfartyg i utrikes fart anställda sjömännen

må följande framhållas.

Gällande bestämmelser örn påmönstring av sjömän finnas i Kungl, kungörelsen

den 9 juni 1936 (nr 306) angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och

avmönstring m. m. Såväl av kungörelsens allmänna karaktär och ändamål som av

vissa föreskrifters formulering synes framgå, att med kungörelsen endast åsyftats

handelssjöfarten och de å handelsfartygen anställda sjömännen.

Sålunda föreskrives i 33 § 1 morn., att å svenskt handelsfartyg örn 20 registertons

nettodräktighet eller däröver besättning skall påmönstras i den ordning

som stadgas i kungörelsen, a) örn fartyget går i utrikes fart och b) örn fartyget

går i inrikes fart och är att hänföra till passagerarfartyg, såvida fartyget enligt

gällande passagerarfartygscertifikat må nyttjas till passagerares befordran i kustfart

eller vidsträcktare fart samt ej utgår allenast på lustresa eller annan tillfällig

resa. I paragrafens 2 mom. stadgas visserligen, att det är fartygsbefälhavare obetaget

att även i andra än i 1 mom. nämnda fall låta påmönstra fartygets besätt
-

1 Här ej intagna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1. 7

ning, men detta stadgande lärer med hänsyn till dess sammanhang med övriga

bestämmelser i författningen endast kunna anses åsyfta möjlighet till påmönstring

av handelsfartygs besättning jämväl då det icke är uttryckligen föreskrivet.

Vid påmönstring skall bl. a. iakttagas, att svensk man tillhörande den egentliga

besättningen med undantag för den som avlagt svensk sjöofficersexamen och

innehar eller innehaft beställning på stat vid flottan .skall vara inskriven vid

svenskt sjömanshus och försedd med giltig sjöfartsbok (35 §). Denna sammankoppling

av påmönstring och inskrivning vid sjömanshus visar, att påmönstring

varit avsedd att ske allenast i fråga örn handelsfartygs besättning, alldenstund

för inskrivning vid sjömanshus enligt 13 § bl. a. fordras, att vederbörande skall

visa eller göra sannolikt, att han vunnit eller skall råma anställning å handelsfartyg.

Detta förhållande bestyrkes jämväl därav att i förarbetena till kungörelsen

icke förekommer något uttalande som tyder på att man velat göra ändring i förut

gällande bestämmelser härutinnan (1911 års sjömanshusförordning), råka uttryckligen

angåvos gälla endast handelsfartyg.

Slutligen må framhållas, att det varit denna mönstringsinstitutets karaktär

som föranlett att redovisningen och kontrollen av de för sjömanspensioneringen

utgående hyres- och redareavgiftema, på sätt i Handelsflottans Pensionsanstalts

yttrande närmare angivits, knutits till den för utrikes fart utfärdade sjömansrullan.

Beträffande mönstringsförfarandet må utöver ovanstående följande nämnas.

Sedan vederbörliga uppgifter rörande fartyget, dess förestående resa eller

resor, besättningen och dennas tjänsteavtal lämnats och hinder för påmönstring

ej funnits mota, skall vederbörande mönstringsförrättare dels förse sjömans sjöfartsbok

med bevis om påmönstringen, dels göra vederbörliga anteckningar örn densamma

i en hos mönstringsförrättaren förd mönstringsliggare och dels slutligen

utfärda sjömansrulla, därest fartyget ej redan är försett med gällande sådan

handling. Genom rullans utfärdande är påmönstringen fullbordad (36 §).

I sjömansrulla!!, vilken avfattas enligt av Kungl. Maj :t fastställt formulär,

skola vid påmönstring införas, förutom uppgifter angående fartyget och den eller

de resor för vilka rullan skall gälla, uppgifter som beröra de å fartyget anställda

personerna, bl. a. beträffande det sjömanshus vid vilket envar är inskriven och

hans registernummer vid sjömanshuset. När sedermera påmönstrad sjöman lämnar

sin anställning ombord eller rulla upphör att gälla, skall avmönstring ske inför

mönstringsförrättare, varvid jämväl vederbörliga anteckningar beträffande

avmönstringen, däribland, då rullan gällt för utrikes fart, uppgift örn erlagda

hyresavgifter, skola införas i mönstringsliggaren och sjömansrullan (42 och 43 §§).

Slutligen må påpekas, att inskrivning vid sjömanshus medför vissa förmåner

— utöver möjlighet till pension från Handelsflottans pensionsanstalt, när förutsättningar

därför i övrigt äro för handen — nämligen dels rätt för sjömans änka

att under vissa omständigheter från det sjömanshus där mannen senast varit inskriven

åtnjuta ett efter sjömanshusets tillgångar lämpat årligt understöd, dels

ock möjlighet för såväl sjöman som hans änka och barn att från sjömanshuset

erhålla tillfälliga mindre understöd (19 §). Såsom direktionen för Stockholms

sjömanshus i dess yttrande särskilt framhållit, bestrides denna sjömanshusens

understödsverksamhet av medel .sorn härröra från handelssjöfarten och dess män

(tonavgifter och fonderade hyresavgifter) eller som donerats i avsikt att bereda

understöd åt ifrågavarande sjömän och deras efterlevande.

Av det anförda torde framgå, att varken nuvarande eller förut gällande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

mönst ringsbestämmelser avsetts för fiskefartyg. Visserligen har, såsom antytts i

motionen och även bekräftats i yttrandena från de bohuslänska sjömanshusen i

ärendet, i viss utsträckning förekommit, att besättningar å fiskefartyg påmönstrats,

men detta förfarande kan enligt Kollegii mening knappast anses stå i överensstämmelse

med författningens bestämmelser och syfte. Förfarandet torde hava

föranletts av det av Handelsflottans Pensionsanstalt antydda förhållandet, att

fiskefartygen stundom nyttjas i handelssjöfart, då de givetvis falla under mönstringsbes

tämmelserna.

Gällande mönstringsbestämmelser äro även så sammanvävda med bestämmelserna

örn sjömännens pensions- och understödsväsende samt inskrivning vid sjömanshus,

att de icke utan vidare kunna göras tillämpliga å fiskefartyg. Endast

för den händelse att ett pensionssystem, överensstämmande med det för sjömännen

gällande, skulle bliva tillämpligt å fiskarena, torde det kunna ifrågakomma

att i nu berörda hänseende inordna dessa bland handelssjöfartens näringsutövare.

Emellertid torde, därest det kan anses föreligga ett mera allmänt behov av

att fiskefartygen för legitimering av sina besättningar vid besök i utländska hamnar

förses med ett officiellt dokument motsvarande sjömansrullan, särskilda bestämmelser

härom kunna utfärdas av Kungl. Maj :t utan sammankoppling med

mönstringsbestämmelsema för handelsfartyg. Därvid bör tillses att den handling

som fastställes såsom rulla för fiskefartyg utformas på sådant sätt att förväxling

med sjömansrulla för utrikes fart icke kan ske, vilket är önskvärt med hänsyn till

sjömansrullans ovanberörda betydelse för redovisningen och kontrollen av hyresoch

redareavgiftema för sjömännens pensionering.

Stockholm den 7 mars 1945.

STIG SAHLIN

G. Böös

/Ema Frodi

Bil. B.

Handelsflottans pensionsanstalt.

Genom remiss den 31 januari 1945 har Handelsflottans pensionsanstalt beretts

tillfälle att avgiva yttrande över motionen II: 184. I anledning härav har

direktionen över anstalten äran anföra följande.

I motionen hemställes örn beslut av Riksdagen, att ”fiskefartyg, överstigande

30 bruttoregisterton och som bedriva fiske å internationellt vatten, erhålla jämställighet

i mönstringshänseende med handelsfartyg i utrikes fart, örn så önskas”.

Av motiveringen synes framgå, att denna hemställan förestavats av tvenne

olika önskemål för ifrågavarande fiskares del: det ena att fiskare måtte ha möjlighet

att bli delaktig i sjöfolkspensioneringen, det andra att fiskefartyg skulle

kunna förses med sjömansrulla att företes som legitimationshandling i utländsk

hamn.

Socialförsäkringens historia i vårt land kan sägas börja med den år 1884

tillsatta s. k. arbetareförsäkringskommittén. I sitt betänkande (del III: 4 av år

1888) konstaterade emellertid denna kommitté, att för en enskild yrkesklass, han
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Forsla kammarens and ra Ullf allina utskotts utlåtande nr i. 9

delssjöfolket, i sjömanshusen och Handelsflottans pensionsanstalt redan funnes

eli begynnelse till olycksfalls- och ålderdomsförsäkring. Det är ur detta gamla

understöds- och pensionsväsende för sjöfolk i utrikes fart (örn dess uppkomst, se

bilagda p. m.1) som den nuvarande sjöfolkspensioneringen utvecklats.

Lag om avgifter för sjöfolks pensionering antogs av Riksdagen år 1943. Dessförinnan

hade alltifrån 1880-talet ett flertal kommittéer — i samband med eller

oberoende av utredningarna om olycksfallsförsäkring och folkpensionering — sysslat

med frågan örn ett förbättrat pensioneringssätt för sjöfolk. Ett förslag i ämnet

år 1904 av den s. k. sjömanspensioneringskommittén erbjuder i detta sammanhang

särskilt intresse. Enligt detta förslag, som omspände olycksfalls-, invaliditets-

och ålderdomsförsäkring för allt svensk sjöfolk, skulle härunder inordnas

även de som sysselsattes i det s. k. storfisket, nämligen å fartyg som ”användes i

fångstxart eller fiske å öppna havet, dock endast för så vidt fartyget är heldäckat”.

Sjömanspensioneringskommitténs förslag blev dock aldrig framlagt för Riksdagen.

1 senare förslag angående sjöfolkspensionering framkommo olika meningar

örn huruvida det inrikes sjöfolket borde medtagas. Pensionsfrågan för fiskare

upptogs däremot icke, ej heller i den senaste, på Riksdagens initiativ 1941 tillkomna

utredningen (SOU 1942: 55), som ledde till utfärdande av de fr. o. m.

den 1 juli 1944 gällande bestämmelserna örn tjänstepensionering för sjöfolk.

Lagen örn avgifter för sjöfolks pensionering (SFS 1943: 516) föreskriver,

att intill viss ålder avgifter skola erläggas för sjöman, som för utrikes fart påmönstrats

ä svenskt handelsfartyg (3 §). Som sjöman anses i lagen envar, som

är inskriven vid sjömanshus, och med handelsfartyg förstås fartyg, som nyttjas

till handeissjofall; eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som med

handelssjöfarten har gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- och dykeriföretag

(2 §). Enligt reglementet för handelsflottans pensionsanstalt (SFS

1944: 42) är pensionsrätten beroende av erlagda avgifter (för de närmare pensionsbestämmelserna

redogöres i bifogad p. m.). Redovisningen av avgifter och

kontrollen häröver är knuten till sjömans rullan. Redovisningsskyldighet föreligger

för redaren, när för fartyget utfärdats sjömansrulla för utrikes fart (22 §

kung. den 4. 2.1944, nr 43, om ändring i sjömanshuskungörelsen). I och för kontrollen

erhåller pensionsanstalt en fortlöpande uppgifter från sjömanshusombudsmännen

såväl örn utfärdande av sjömansrulla för utrikes fart (härom skall jämväl

konsul avgiva rapport) som att sådan rulla upphört att gälla (47 § kung:en

den 4. 2. 1944).

På grund av vad som framgått av den nu lämnade redogörelsen torde beträffande

i motionen framfört önskemål örn fiskares delaktighet i sjöfolkspensioneringen

allenast kunna konstateras, att sjöfolkspensioneringen icke är avsedd för

annan yrkesgrupp än handelssjöfolket (i utrikes fart) och att gällande bestämmelser

icke medgiva inordnande av fiskare under denna pensionering. Häremot

strider icke, att den som är anställd å fiskefartyg, som tidvis söker sig till utrikes

fraktfart, för sådan tid skall påmönstras för utrikes fart, varigenom avgifts- och

pensionsbestämmelsema bli tillämpliga för den tid mönstringen omfattar.

Under angivna förhållanden lär det ej ankomma på direktionen att i sale

ingå på bedömande av spörsmål örn pensionering av fiskare. Samband finns emellertid,

som ovan antytts, mellan denna yrkesgrupp och liandersj öfolket. För den

händelse det verkligen skulle framkomma ett starkt intresse för pensionsfrågan

från fiskenäringens sida och, efter utredning, det skulle anses fördelaktigt att

1 Här ej intagen.

/lilläng till riksdagens protokoll 1945. 12 sami. 2 avd. Nr 4.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kmmnarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

samordna fiskares oell sjömäns pensionering, kan direktionen icke se att hinder

skulle föreligga mot att den organisation, som nu finnes för sjöfolkspensioneringen,

jämväl utnyttjades för fiskares pensionering.

Vad beträffar det i motionen ytterligare framförda önskemålet örn att fiskefartyg

skulle kunna förses med sjömansrulla för utrikes fart vill direktionen endast

hänvisa till den centrala betydelse som utrikes sjömansrulla erhållit för

redovisnings- och kontrollsystemet i sjöfolkspensioneringen genom de nya bestämmelser

i sjömanshuskungörelsen, som ovan berörts.

Slockholm den 7 mars 1945.

Knut Tofft

G. BÖÖS

Stockholm. Tryckeriaktiebolaget Tiden. 1045

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:468 Skrivelse till Konungen angående ålderspension åt fiskare TO. TO. a1 i texten