Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn skrivelse till Konngen angående viss utvidgning av den s. k. kommunindelning skommitténs uppdrag.

1945-04-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1945:7, Utlåtande i anledning av väckt motion örn skrivelse till Konngen angående viss utvidgning av den s. k. kommunindelning skommitténs uppdrag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1945 kl. 2 em.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn skrivelse till Konngen angående

viss utvidgning av den s. k. kommunindelning

skommitténs uppdrag.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 214, har herr Gustaf Elofsson m. fl. hemställt,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att den s. k. kommunindelningskommittén

måtte få i uppdrag att utreda frågan, om det kan

vara nödvändigt att i den utsträckning som nu sker inkorporera stora områden

av landsbygden, som icke äga betydelse för stadens utveckling i framliden.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa lill motionen.

Över motionen hava i vederbörlig ordning utlåtanden inhämtats från kammarkollegium

och länsstyrelserna i Blekinge,- Kristianstads samt Göteborgs

och Bohus län ävensom från kommunindelningskommittén, varjämte svenska

landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet bereus tillfälle

yttra sig i ärendet.

Kammarkollegium framhåller bland annat: En typ av inkorporeringar

representeras av de fall, då av tvingande förvaltningsskäl en intill stad eller

köping uppvuxen tätort — municipal! eller oorganiserat samhälle — lagts

till staden eller köpingen. Ett sådant tättbebyggt till landskommun hörande

område har ofta burit upp sin kommun, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.

Efter ortens avskiljande skulle den minskade kommunen icke kunnat

bestå såsom självständig på grund av för svagt skatteunderlag eller för

liten befolkning. I dylika fall har man haft att välja mellan att förena hela

kommunen med staden eller att sammanföra nämnda del med en grannkommun

av landsbygdskaraktär. Så gott som undantagslöst har den kommunala

representationen och folkopinionen förordat den förra vägen, och

det har legat i det allmännas intresse att taga skälig hänsyn till en sådan

önskan. Ofia har överföring lill annan grannkommun varit utesluten på

grund av avstånd och bristfälliga kommunikationer. Direktiven för den arbetande

kommunindelningskommittén utgå ifrån att landsbygdens småkommuner

böra sammanföras till större enheter. En revision av den landskommunala

indelningen enligt dessa linjer skulle skapa större och bärkraftigare

enheter och härav skulle följa, att totalinkorporeringar med stad eller köBihang

till riksdagens protokoll 1945. 12 sami. 2 aud. Nr 7—S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande nr 1

ping i följd av tvångsläge av ovan antydd art skulle bliva väsentligen minskade.

Det är visserligen sant, att icke blott förvaltningstekniska utan ock

näringspolitiska synpunkter kunna tillmätas betydelse vid stads- och köpingsbildningar

samt inkorporeringar, men kollegiet kan icke finna, att en

förbudslagstiftning inom indelningslagens ram skulle kunna hejda den så

kallade flykten från landsbygden. På grund av vad sålunda anförts saknar

kollegiet anledning tillstyrka en utredning i motionens syfte.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida behov verkligen föreligger

att ändra gällande bestämmelser på hithörande område för vinnande

av motionens syfte, men länsstyrelsen vill icke motsätta sig den i motionen

föreslagna utredningen, därest på håll, där spörsmålet varit aktuellt, vunnen

erfarenhet skulle tala för önskvärdheten härav.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har intet att erinra mot att den föreslagna

utredningen kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att då kommunindelningskommittén

redan inom ramen för sitt nuvarande uppdrag kunnat beakta

de i motionen framhållna synpunkterna och kommittén i sitt betänkande

därför lärer komma att i ämnet framlägga utredning och förslag,

den i motionen föreslagna åtgärden torde få betraktas som obehövlig.

Kommunindelning skommittén anför:

Kommittén har väl beaktat den av motionärerna påtalade olägenheten vid

städernas inkorporering av förorter, att stora för städernas utveckling ej absolut

nödvändiga landsbygdsområden ingå i det eller de områden, som inkorporeras.

Såsom motionärerna framhålla händer det ofta, att när ett tättbebyggt

samhälle skall inkorporeras man sammanför hela kommunen med

staden under motivering att vad som återstår av kommunen blir för litet för

att bilda en kommunal enhet.

Kommunindelningskommittén ämnar föreslå sådana åtgärder att behovet

av inkorporering minskas väsentligt. Ett av de vanligaste motiven för inkorporering

av en tätort, belägen invid en stad, är att tätortens särskilda

behov rörande vatten, avlopp, gatuväsendet m. m. icke bliva tillfredsställande

ordnade så länge tätorten tillhör landskommun utan först sedan tätorten

blivit en del av staden. Landskommunerna ha nämligen enligt nu gällande

bestämmelser icke någon omedelbar skyldighet att vidtaga de särskilda åtgärder,

som erfordras inom en i kommunen liggande tätort och som påkallas

av den tätare bebyggelsen. Genom att bilda municipalsamhälle kunna

tätortens invånare få möjlighet att ordna sina egna angelägenheter, men detta

medför å andra sidan avsevärda olägenheter såsom extra beskattning och

i vissa fall dubbelbeskattning. Dessa olägenheter undvikas otvivelaktigt genom

inkorporering med staden. Följden blir ofta att hela kommunen måste

inkorporeras med staden. Kommunindelningskommittén ämnar föreslå sådana

ändringar i lagen örn kommunalstyrelse på landet och de s. k. stads
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga ulskolls utlåtande nr 7.

3

stadgorna att landskommunerna i viss utsträckning bliva skyldiga att även

ombesörja tätorternas särskilda behov. De strängare bestämmelser, som nu

gälla för municipalsamhälle^ skola alltså kunna föreskrivas för en tätort

utan att denna på något sätt behöver avskiljas från kommunen i övrigt.

Kommittén ämnar vidare föreslå större och bärkraftigare kommuner än

de nuvarande. Genom att de blivande kommunerna dels skola ha skyldighet

alt svara för tätorternas särskilda behov och dels få väsentligt större resurser

torde de kommunala behoven i tätorterna komma att tillgodoses på ett

annat sätt än för närvarande. Behovet av inkorporering för att få en tätorts

särskilda behov bättre tillgodosedda torde genom kommitténs ovannämnda

förslag minskas avsevärt.

Framkallas inkorporeringen av att en stad för sin utveckling kräver

större utrymme, behöver detta enligt kommitténs mening ej få till följd att

en hel grannkommun inkorporeras. De kommuner, som kommittén ämnar

föreslå, böra nämligen vara så stora och bärkraftiga, att de i regel kunna

tåla den minskning i folkmängd och skattekraft, som inkorporeringen kan

medföra. Vid uppgörandet av detaljerade förslag till ny kommunindelning

bör givetvis risken för inkorporering tagas med i beräkningen.

Kommunindelningskommittén ämnar vidare föreslå, att samarbete mellan

grannkommuner organiseras i de fall, då detta kan anses erforderligt.

Ett dylikt samarbete torde kunna ordnas lättare än nu, enär alla kommuner

enligt kommitténs förslag skola ha särskild byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd

etc. För städerna och deras grannkommuner torde detta förslag örn

samarbete få sin största betydelse och torde komma att bidraga till att frågor,

som under nuvarande förhållanden icke kunna lösas rationellt på annat

sätt än genom inkorporering, i stället ordnas genom överenskommelser mellan

de berörda kommunerna.

De av motionärerna berörda problemen bliva alltså vederbörligen beaktade

av kommunindelningskommittén.

Styrelsen för landskommunernas förbund framhåller, att ehuru styrelsen

för sin del knappast är benägen alt tillmäta inkorporeringsproblemet så stor

vikt för frågan om landsbygdens avfolkning som motionärerna — den omständigheten,

att ett utpräglat jordbruksområde tillföres en stad, medför ju

icke i och för sig, att jordbruket nedlägges men kan naturligtvis ofta betyda,

att förutsättningarna för kommunalförvaltningens rationella bedrivande

försämras inom exkorporeringskommunen — vill styrelsen å andra sidan

icke förneka, att motionen tangerar ett för landsbygdens vidkommande

synnerligen ömtåligt problem. Styrelsen uttalar vidare, bland annat, att intresset

från myndigheters, kommuners och enskildas sida att framdriva indelningsändringar

snarare tilltagit än avtagit, sedan kommunindelningskommittén

sommaren 1943 tillsattes. En rad indelningsfrågor av den mest

skiftande beskaffenhet och ofta av mycket stor räckvidd har sedan dess

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

Utskottet.

anhängiggjorts och i vissa fall redan hunnit avgöras. Denna företeelse kan

psykologiskt sett förklaras mot bakgrunden av osäkerheten om riktlinjerna

för den kommande nya lagstiftningen men är icke desto mindre betänklig.

Det vore naturligtvis vida att föredraga, örn de för indelningsändringar intresserade

kunde förmås alt intaga en avvaktande hållning, tills kommittén

offentliggjort grundlinjerna till den nya ordningen och statsmakterna fått

tillfälle att uttala sig örn dessa. En sådan önskan är icke orimlig; indelningsändringarna

äro i regel icke av någon brådskande natur.

Svenska stadsförbundets styrelse anför bland annat, att stadsområdenas

utvidgning till områden, som för överskådlig lid komma att förbliva landsbygd,

icke är något stadskommunalt intresse samt att totala inkorporeringar

av landskommuner ofta genomförts mot inkorporeringskommunens önskan.

Då olägenheterna av en alltför vidlyftig gränsdragning för nya eller

utvidgade sladskommuner med skärpa framhållits såväl av vederbörande

kommuner som av stadsmyndigheterna och så långt ske kan i gällande

administrativ praxis beaktas, synes icke någon särskild utredning i av motionären

påyrkad riktning erforderlig.

För egen del får utskottet anföra följande.

I motionen har med utgångspunkt närmast från problemet rörande landsbygdens

avfolkning föreslagits en utredning genom kommunindelningskommittén

av frågan om nödvändigheten av att, såsom nu ofta sker vid inkorporeringar,

införliva stora områden av den egentliga landsbygden med stad.

Ehuru den omständigheten att ett utpräglat jordbruksområde tillföres en

stad i och för sig icke behöver medföra, att området undandrages jordbruksnäringen,

ha dock motionärerna enligt utskottets uppfattning berört ett

spörsmål, som förtjänar uppmärksamhet. Då emellertid föreliggande fråga

redan faller inom ramen för kommunindelningskommitténs uppdrag och,

såsom framgår av kommitténs i ärendet avgivna yttrande, kommer att bliva

av kommittén beaktad under utredningen, torde anledning saknas för riksdagen

att i avvaktan på resultatet av sagda utredning göra någon framställning

till Kungl. Majit i ämnet. Utskottet får alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1945.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: Herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Nils Elowsson, Birger Andersson,

fru Siöström-Bengtsson samt herrar Wahlund och Sundelin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.