Utlåtande i anledning av väckt motion örn skrivelse till Konngen angående viss utvidgning av den s. k. kommunindelning skommitténs uppdrag.
1945-04-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1945:7, Utlåtande i anledning av väckt motion örn skrivelse till Konngen angående viss utvidgning av den s. k. kommunindelning skommitténs uppdrag.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1945 kl. 2 em.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn skrivelse till Konngen angående
viss utvidgning av den s. k. kommunindelning
skommitténs uppdrag.
I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 214, har herr Gustaf Elofsson m. fl. hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att den s. k. kommunindelningskommittén
måtte få i uppdrag att utreda frågan, om det kan
vara nödvändigt att i den utsträckning som nu sker inkorporera stora områden
av landsbygden, som icke äga betydelse för stadens utveckling i framliden.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa lill motionen.
Över motionen hava i vederbörlig ordning utlåtanden inhämtats från kammarkollegium
och länsstyrelserna i Blekinge,- Kristianstads samt Göteborgs
och Bohus län ävensom från kommunindelningskommittén, varjämte svenska
landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet bereus tillfälle
yttra sig i ärendet.
Kammarkollegium framhåller bland annat: En typ av inkorporeringar
representeras av de fall, då av tvingande förvaltningsskäl en intill stad eller
köping uppvuxen tätort — municipal! eller oorganiserat samhälle — lagts
till staden eller köpingen. Ett sådant tättbebyggt till landskommun hörande
område har ofta burit upp sin kommun, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.
Efter ortens avskiljande skulle den minskade kommunen icke kunnat
bestå såsom självständig på grund av för svagt skatteunderlag eller för
liten befolkning. I dylika fall har man haft att välja mellan att förena hela
kommunen med staden eller att sammanföra nämnda del med en grannkommun
av landsbygdskaraktär. Så gott som undantagslöst har den kommunala
representationen och folkopinionen förordat den förra vägen, och
det har legat i det allmännas intresse att taga skälig hänsyn till en sådan
önskan. Ofia har överföring lill annan grannkommun varit utesluten på
grund av avstånd och bristfälliga kommunikationer. Direktiven för den arbetande
kommunindelningskommittén utgå ifrån att landsbygdens småkommuner
böra sammanföras till större enheter. En revision av den landskommunala
indelningen enligt dessa linjer skulle skapa större och bärkraftigare
enheter och härav skulle följa, att totalinkorporeringar med stad eller köBihang
till riksdagens protokoll 1945. 12 sami. 2 aud. Nr 7—S.
2
Första kammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande nr 1
ping i följd av tvångsläge av ovan antydd art skulle bliva väsentligen minskade.
Det är visserligen sant, att icke blott förvaltningstekniska utan ock
näringspolitiska synpunkter kunna tillmätas betydelse vid stads- och köpingsbildningar
samt inkorporeringar, men kollegiet kan icke finna, att en
förbudslagstiftning inom indelningslagens ram skulle kunna hejda den så
kallade flykten från landsbygden. På grund av vad sålunda anförts saknar
kollegiet anledning tillstyrka en utredning i motionens syfte.
Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida behov verkligen föreligger
att ändra gällande bestämmelser på hithörande område för vinnande
av motionens syfte, men länsstyrelsen vill icke motsätta sig den i motionen
föreslagna utredningen, därest på håll, där spörsmålet varit aktuellt, vunnen
erfarenhet skulle tala för önskvärdheten härav.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har intet att erinra mot att den föreslagna
utredningen kommer till stånd.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att då kommunindelningskommittén
redan inom ramen för sitt nuvarande uppdrag kunnat beakta
de i motionen framhållna synpunkterna och kommittén i sitt betänkande
därför lärer komma att i ämnet framlägga utredning och förslag,
den i motionen föreslagna åtgärden torde få betraktas som obehövlig.
Kommunindelning skommittén anför:
Kommittén har väl beaktat den av motionärerna påtalade olägenheten vid
städernas inkorporering av förorter, att stora för städernas utveckling ej absolut
nödvändiga landsbygdsområden ingå i det eller de områden, som inkorporeras.
Såsom motionärerna framhålla händer det ofta, att när ett tättbebyggt
samhälle skall inkorporeras man sammanför hela kommunen med
staden under motivering att vad som återstår av kommunen blir för litet för
att bilda en kommunal enhet.
Kommunindelningskommittén ämnar föreslå sådana åtgärder att behovet
av inkorporering minskas väsentligt. Ett av de vanligaste motiven för inkorporering
av en tätort, belägen invid en stad, är att tätortens särskilda
behov rörande vatten, avlopp, gatuväsendet m. m. icke bliva tillfredsställande
ordnade så länge tätorten tillhör landskommun utan först sedan tätorten
blivit en del av staden. Landskommunerna ha nämligen enligt nu gällande
bestämmelser icke någon omedelbar skyldighet att vidtaga de särskilda åtgärder,
som erfordras inom en i kommunen liggande tätort och som påkallas
av den tätare bebyggelsen. Genom att bilda municipalsamhälle kunna
tätortens invånare få möjlighet att ordna sina egna angelägenheter, men detta
medför å andra sidan avsevärda olägenheter såsom extra beskattning och
i vissa fall dubbelbeskattning. Dessa olägenheter undvikas otvivelaktigt genom
inkorporering med staden. Följden blir ofta att hela kommunen måste
inkorporeras med staden. Kommunindelningskommittén ämnar föreslå sådana
ändringar i lagen örn kommunalstyrelse på landet och de s. k. stads
-
Första kammarens andra tillfälliga ulskolls utlåtande nr 7.
3
stadgorna att landskommunerna i viss utsträckning bliva skyldiga att även
ombesörja tätorternas särskilda behov. De strängare bestämmelser, som nu
gälla för municipalsamhälle^ skola alltså kunna föreskrivas för en tätort
utan att denna på något sätt behöver avskiljas från kommunen i övrigt.
Kommittén ämnar vidare föreslå större och bärkraftigare kommuner än
de nuvarande. Genom att de blivande kommunerna dels skola ha skyldighet
alt svara för tätorternas särskilda behov och dels få väsentligt större resurser
torde de kommunala behoven i tätorterna komma att tillgodoses på ett
annat sätt än för närvarande. Behovet av inkorporering för att få en tätorts
särskilda behov bättre tillgodosedda torde genom kommitténs ovannämnda
förslag minskas avsevärt.
Framkallas inkorporeringen av att en stad för sin utveckling kräver
större utrymme, behöver detta enligt kommitténs mening ej få till följd att
en hel grannkommun inkorporeras. De kommuner, som kommittén ämnar
föreslå, böra nämligen vara så stora och bärkraftiga, att de i regel kunna
tåla den minskning i folkmängd och skattekraft, som inkorporeringen kan
medföra. Vid uppgörandet av detaljerade förslag till ny kommunindelning
bör givetvis risken för inkorporering tagas med i beräkningen.
Kommunindelningskommittén ämnar vidare föreslå, att samarbete mellan
grannkommuner organiseras i de fall, då detta kan anses erforderligt.
Ett dylikt samarbete torde kunna ordnas lättare än nu, enär alla kommuner
enligt kommitténs förslag skola ha särskild byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd
etc. För städerna och deras grannkommuner torde detta förslag örn
samarbete få sin största betydelse och torde komma att bidraga till att frågor,
som under nuvarande förhållanden icke kunna lösas rationellt på annat
sätt än genom inkorporering, i stället ordnas genom överenskommelser mellan
de berörda kommunerna.
De av motionärerna berörda problemen bliva alltså vederbörligen beaktade
av kommunindelningskommittén.
Styrelsen för landskommunernas förbund framhåller, att ehuru styrelsen
för sin del knappast är benägen alt tillmäta inkorporeringsproblemet så stor
vikt för frågan om landsbygdens avfolkning som motionärerna — den omständigheten,
att ett utpräglat jordbruksområde tillföres en stad, medför ju
icke i och för sig, att jordbruket nedlägges men kan naturligtvis ofta betyda,
att förutsättningarna för kommunalförvaltningens rationella bedrivande
försämras inom exkorporeringskommunen — vill styrelsen å andra sidan
icke förneka, att motionen tangerar ett för landsbygdens vidkommande
synnerligen ömtåligt problem. Styrelsen uttalar vidare, bland annat, att intresset
från myndigheters, kommuners och enskildas sida att framdriva indelningsändringar
snarare tilltagit än avtagit, sedan kommunindelningskommittén
sommaren 1943 tillsattes. En rad indelningsfrågor av den mest
skiftande beskaffenhet och ofta av mycket stor räckvidd har sedan dess
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
Utskottet.
anhängiggjorts och i vissa fall redan hunnit avgöras. Denna företeelse kan
psykologiskt sett förklaras mot bakgrunden av osäkerheten om riktlinjerna
för den kommande nya lagstiftningen men är icke desto mindre betänklig.
Det vore naturligtvis vida att föredraga, örn de för indelningsändringar intresserade
kunde förmås alt intaga en avvaktande hållning, tills kommittén
offentliggjort grundlinjerna till den nya ordningen och statsmakterna fått
tillfälle att uttala sig örn dessa. En sådan önskan är icke orimlig; indelningsändringarna
äro i regel icke av någon brådskande natur.
Svenska stadsförbundets styrelse anför bland annat, att stadsområdenas
utvidgning till områden, som för överskådlig lid komma att förbliva landsbygd,
icke är något stadskommunalt intresse samt att totala inkorporeringar
av landskommuner ofta genomförts mot inkorporeringskommunens önskan.
Då olägenheterna av en alltför vidlyftig gränsdragning för nya eller
utvidgade sladskommuner med skärpa framhållits såväl av vederbörande
kommuner som av stadsmyndigheterna och så långt ske kan i gällande
administrativ praxis beaktas, synes icke någon särskild utredning i av motionären
påyrkad riktning erforderlig.
För egen del får utskottet anföra följande.
I motionen har med utgångspunkt närmast från problemet rörande landsbygdens
avfolkning föreslagits en utredning genom kommunindelningskommittén
av frågan om nödvändigheten av att, såsom nu ofta sker vid inkorporeringar,
införliva stora områden av den egentliga landsbygden med stad.
Ehuru den omständigheten att ett utpräglat jordbruksområde tillföres en
stad i och för sig icke behöver medföra, att området undandrages jordbruksnäringen,
ha dock motionärerna enligt utskottets uppfattning berört ett
spörsmål, som förtjänar uppmärksamhet. Då emellertid föreliggande fråga
redan faller inom ramen för kommunindelningskommitténs uppdrag och,
såsom framgår av kommitténs i ärendet avgivna yttrande, kommer att bliva
av kommittén beaktad under utredningen, torde anledning saknas för riksdagen
att i avvaktan på resultatet av sagda utredning göra någon framställning
till Kungl. Majit i ämnet. Utskottet får alltså hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 april 1945.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: Herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Nils Elowsson, Birger Andersson,
fru Siöström-Bengtsson samt herrar Wahlund och Sundelin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.