Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en statlig lånefond för driftskredit m. m. åt jordbrukare och jordbruksarbetare.

1945-06-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1945:65, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en statlig lånefond för driftskredit m. m. åt jordbrukare och jordbruksarbetare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en

statlig lånefond för driftskredit m. m. åt jordbrukare

och jordbruksarbetare.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) II: 179 av herr Hedlund i Rådom m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn allsidig utredning av frågan

örn inrättande av en statlig fond för lån till anskaffande av jordbruksinventarier

och till täckande av andra nödiga utgifter för igångsättade av driften

å jordbruksfastighet i de fall, då svårighet yppas att i annan ordning finansiera

dessa utgifter; samt

2) 1:200 av herr Persson, Ivar, m. fl. och 11:183 av herr Johnsson i

Skoglösa m. fl., likalydande, vari anhållits, att riksdagen hos Kungl. Maj:t

måtte begära skyndsam utredning angående inrättande av en statlig lånefond

för driftskredit med belåningsmöjligheter i lösöreegendom utan borgen åt

jordbrukare och jordbruksarbetare samt att Kungl. Maj :t för riksdagen ville

framlägga förslag i ärendet.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för dessa yrkanden får utskottet

— i den mån en närmare redogörelse icke lämnas därför i det följande —

hänvisa till motionerna.

Frågan örn bättre möjligheter för unga driftiga jordbruksarbetare och jordbrukarsöner

att på billiga villkor erhålla lån till övertagande av jordbruk

var föremål för behandling vid såväl 1943 som 1944 års riksdagar till följd

av motioner i ämnet. Enligt dessa motioner skulle låneverksamheten begränsas

till att avse personer som ämnade övertaga jordbruk på arrende. Utskottet

till vilket motionerna hänvisades avstyrkte i sina av riksdagen godkända

utlåtanden nr 42/1943 och 5/1944 bifall till motionerna under i huvudsak

den motiveringen att motionärernas önskemål visserligen syntes erbjuda

åtskilligt av intresse ur sociala synpunkter men att, därest statligt stöd

för inventarieanskaffning lämnades åt arrendatorer, skäl talade för att liknande

förmån bereddes jämväl personer som begynte jordbruk genom

att förvärva sådana med äganderätt. En dylik låneverksamhet kunde förväntas

bliva av en sådan omfattning att den med hänsyn till bland annat ,

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 10 sami. Nr 65—67. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

det statsfinansiella läget icke kunde tillstyrkas. Med rådande priser på jordbruksinventarier

syntes dessutom en viss försiktighet böra iakttagas vid begynnande

av jordbruksdrift.

I de förevarande motionerna föreslås en verksamhet där möjlighet att erhålla

lån skulle tillkomma såväl arrendatorer som självägande jordbrukare.

Ehuru i rubriken till motionen II: 179 lånen angivas skola avse anskaffning

av jordbruksinventarier och i rubriken till de likalydande motionerna 1:200

och II: 183 lånen angivas skola avse driftskredit, framgår av motiveringarna

att samtliga motionärer tänkt sig att lånen skulle avse anskaffning av såväl

inventarier som driftsförnödenheter av olika slag. Även i fråga om förutsättningarna

för låns erhållande föreligger överensstämmelse mellan motionerna

så till vida som lån ifrågasättas skola utlämnas icke endast till obemedlade

utan även till mindre bemedlade personer.

I alla tre motionerna anföres vidare att lånesökandenas personliga kvalifikationer

skulle tillmätas betydelse, i det att lån borde utlämnas endast till

personer som prövades äga förutsättningar att driva jordbruk och i övrigt

vore skötsamma och kända för god vandel. Som förebild för den föreslagna

verksamheten borde enligt samtliga motionärer i huvudsak tjäna den s. k.

arrendelåneverksamheten. En kortare redogörelse för denna verksamhet torde

därför böra lämnas.

Riktlinjerna för aiTendeegnahemsverksamheten uppdrogos vid 1934 års

riksdag (prop. nr 268; jordbr.utsk. uti. nr 93; r. skr. nr 349). Verksamheten

avser att skapa stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning genom

upplåtelse på arrende till obemedlade och mindre bemedlade personer av

genom statens försorg iordningställda lägenheter å kronan tillhörig jord

(arrendeegnahem). I samband med dylik upplåtelse kan till arrendator utlämnas

lån av statsmedel (arrendelån) för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier,

utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga

utgifter för igångsättande av driften. Enligt den ursprungliga kungörelsen

i ämnet nr 279/1934 var maximibeloppet för dylikt lån 4 000 kronor.

Verksamheten skulle enligt samma kungörelse handhas av statens jordnämnd.

Numera handhas arrendeegnahemsverksamheten av egnahemsorganen

(prop. nr 236/1939; jordbr.utsk. uti. nr 83/1939; r. skr. nr 444/1939;

prop. nr 130/1940; jordbr.utsk. uti. nr 33/1940; r. skr. nr 273/1940) och

bestämmelserna angående verksamheten ha inarbetats i kungörelsen angående

den statliga egnahemsverksamheten nr 589/1940. Högsta lånebelopp är

numera 4 500 kronor. Lånen utlämnas från arrendelånefonden.

I fråga om storleken av de ifrågasatta lånen föreslås i de likalydande

motionerna 1:200 och II: 183 att lånebeloppen skulle stå i visst förhållande

till storleken på vederbörande gårdar. Lånemaximum borde vidare vara

högre än vad som gäller för arrendelånen.

Beträffande säkerheten för utlämnade lån synes i motionen II: 179 ifrågasättas

att i nämnda avseende skulle tillämpas samma principer som gälla

i fråga om arrendelån. I den förut omnämnda propositionen nr 268/1934 anförde

departementschefen bland annat följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

3

Att kräva att fullgod säkerhet alltid skall ställas för arrendelån låter sig

uppenbarligen icke göra. Till ställande av dylik säkerhet sakna ifrågakommande

arrendatorer i allmänhet möjligheter. Den enda säkerhet, arrendator

torde vara i stånd att erbjuda, är inteckning i jordbruksinventarierna. Sådan

säkerhet synes han i regel böra lämna.

I de likalydande motionerna I: 200 och II: 183 föreslås att till säkerhet

för de ifrågasatta lånen skulle läggas inteckning i lösegendom utan borgen.

Enligt vad utskottet har sig bekant pläga sparbanker och jordbrukskassor

vid sådan kreditgivning varom här är fråga fordra borgen. Anses denna svag,

lärer understundom en inventarieinteckning godtagas såsom fyllnad.

Beträffande institutet inteckning i jordbruksinventarier må nämnas följande.

Institutet tillskapades år 1932 för att bereda möjlighet för jordbrukare

att använda jordbruksinventarier såsom kreditunderlag. I ämnet gäller

lagen den 3 juni 1932 (nr 171) om inteckning i jordbruksinventarier. Enligt

densamma medför en dylik inteckning icke panträtt utan allenast förmånsrätt

enligt 17 kap. 7 § handelsbaden om gäldenären försättes i konkurs. Om

gäldenären avyttrar, bortför eller förstör inventarierna, upphör inteckningsrätten.

Något straffansvar för dylika förfoganden finnes icke. Inventarierna kunna

vidare bli föremål för exekutiv försäljning för betalning av annans fordran,

utan att härvid innehavare av inventarieinteckning kan göra gällande någon

rätt vid utmätningen.

Emellertid innehåller lagen en del bestämmelser som avse att skydda inteckningshavaren

mot gäldenärens förfoganden över intecknad egendom. Sålunda

äger inteckningshavaren rätt att, även om hans fordran ej är förfallen,

kräva omedelbar betalning för densamma, örn antingen jordbruket helt eller

till väsentlig del nedlägges eller överlåtes, eller om inventariebeståndet genom

försäljning, bortföring eller förstöring av inventarier väsentligen nedgår,

eller om det skäligen kan befaras, att på grund av gäldenärens förvållande

inteckningshavarens säkerhet kommer att märkligt minskas. Där inteckningshavaren

sålunda utnyttjar sin uppsägningsrätt men gäldenären ej betalar

fordringen, kan den förre tydligen lagsöka gäldenären och därefter vinna

utmätning i hans egendom eller också omedelbart föranstalta om gäldenärens

försättande i konkurs, i vilket sistnämnda fall den på inteckningen grundade

förmånsrätten kan göras gällande. Vidare äger inteckningshavaren, om

intecknad egendom avyttras och köpeskilling vid konkursens inträffande utestår

ogulden, njuta samma rätt i denna som han ägt i det försålda. Motsvarande

rätt får också anses gälla i fråga om ogulden ersättning för intecknad

egendom, som varit föremål för försäkringsfall. För att förmånsrätten skall

kunna erhållas förutsättes alt inteckning i inventarierna meddelats i den ordning

som föreskrives i lagen.

Beträffande den närmare utformningen av den ifrågasatta verksamheten

innehålla de likalydande motionerna 1:200 och 11:183 mera utförliga förslag.

Härom anföres bland annat följande.

För tillgodoseende av föreliggande behov av driftskredit kan tänkas inrättandet

av en särskild statlig lånefond, men också att utvidga statens se
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

Utskottet.

kundärlånefond för jordbrukare. I det senare fallet vinnes den fördelen att

organisationen redan är uppbyggd och att den utan dyrbara anordningar

och onödig tidsutdräkt skulle kunna träda i verksamhet. Ävenledes kan man

i detta fall utnyttja jordbrukskasserörelsen som låneförmedlare.

Ehuru utskottet ifrågasätter, huruvida icke motionärerna överskattat betydelsen

av förevarande, ånyo inför riksdagen bragta fråga vill utskottet icke

bestrida, att behov understundom torde förefinnas för obemedlade och

mindre bemedlade personer som ämna börja jordbruk att kunna erhålla lån

på förmånliga villkor till anskaffande av jordbruksinventarier och täckande

av andra med driften förenade utgifter.

Vad beträffar självägande jordbrukare synes, såsom alternativt föreslagits

i de likalydande motionerna I: 200 och II: 183, frågan i viss mån kunna lösas

genom att ökade möjligheter beredas att kunna erhålla lån från statens sekundärlånefond

för jordbrukare. Dylika lån få enligt gällande bestämmelser

meddelas till högst sjuttiofem procent av det i vederbörlig ordning fastställda

belåningsvärdet å den egendom som är i fråga. Det är utskottets uppfattning

att — utan att förluster för statsverket därigenom skulle uppstå — till vinnande

av det i motionerna angivna syftet nämnda gräns skulle kunna sättas något

högre.

I fråga om personer som börja jordbruksdrift genom övertagande av

arrende kan däremot en dylik metod icke komma till användning. För sådana

fall torde därför andra möjligheter få övervägas. Det i motionerna framkastade

förslaget att såsom enda säkerhet för utlämnade lån skulle läggas inteckningar

i jordbruksinventarier finner utskottet dock betänkligt ur flera

synpunkter. Den form av säkerhet som med nu gällande bestämmelser erhålles

genom detta institut synes nämligen vara av ett så omstritt värde, att

institutets tillämpning icke ytterligare bör uppmuntras. Det synes visserligen

kunna göras gällande, att reglerna skulle kunna omarbetas. I detta sammanhang

torde emellertid få erinras om vad som anfördes av dåvarande chefen

för justitiedepartementet i den proposition, som ligger till grund för de nuvarande

bestämmelserna i ämnet. Departementschefen anförde där bland

annat, att varje försök att av inteckning i jordbruksinventarier skapa en säkerhetsrätt

som ensam för sig skulle utgöra en tillräcklig grund för kreditgivning

torde få anses mindre välbetänkt. En säkerhetsrätt av sådan styrka

skulle nämligen nödvändiggöra så långt gående ingrepp i jordbrukarnas förfoganderätt

över inventarierna att själva syftet med säkerhetsrätten i hög

grad skulle motverkas. Denna uppfattning, till vilken riksdagen uttalade sin

anslutning, torde fortfarande stå oemotsagd.

Av det anförda framgår, att utskottet icke ställer sig avvisande mot motionernas

syfte. Då utskottet emellertid förutsätter att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet

riktad på frågan synes någon riksdagens åtgärd i anslutning till

motionerna för närvarande icke böra vidtagas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

5

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna II: 179 samt I: 200 och II: 183, de sistnämnda

likalydande, må anses besvarade med vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 8 juni 1945.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Gabrielsson, Anderberg, Dahlström,

Svedberg, Bror Nilsson, Hagman och Sundelin samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Carlström, Larsson i Karlstad,

Jacobson i Vilhelmina, Andersson i Hedensbyn, Persson i Vinberg, Jonsson i Järvsand

och fru Eriksson.

Reservation

av herr Carl Edmund Eriksson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.