Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning i vissa fall av arbetarsmåbrukslån m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1945-03-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1945:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning i vissa fall av arbetarsmåbrukslån m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1945 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning

i vissa fall av arbetarsmåbrukslån m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 2 februari 1945 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 64, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva att bestämmelser angående den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten

må utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som förordats i propositionen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) II: 458 av herrar Karlsson i Stuvsta och Persson i Landafors vari anhållits,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att bestämmelserna

för statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet i kungörelsen den

7 juni 1940 (nr 590) skulle fa avseende även å en i motionen angiven typ av

bostadslägenhet för skogsarbetare och därmed likställda, därvid enahanda

villkor som gälla för arbetarsmåbrukslån skulle gälla för lån till anskar

ande och färdigställande av dylik lägenhet, ävensom att bestämmelserna

i kungörelsen måtte ändras så att de lämnade möjlighet för flera innehavare

av arbetarsmabruk att där sa befunnes lämpligt uppföra gemensam

ladugård;

2) 1: 296 av herr Näsström m. fl. och 11:460 av herr Ericsson i Sörsjön

m. fl., likalydande, vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av ifrågavarande

proposition måtte besluta att arbetarsmåbrukslåntagare i viss omfattning

skulle kunna tillerkännas rätt till odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

Beträffande den utredning som ligger till grund för Kungl. Maj:ts framställning

får utskottet, i den mån ej därför redogöres närmare i det följande,

hänvisa till propositionen. I avseende å de skäl som anförts till stöd för

motionerna hänvisas till desamma.

Genom beslut den 26 maj 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt egnahemsstyrelsen

att verkställa utredning rörande orsakerna till att föreskrivna byggnadsoch

förbättringsarbeten i vad avsåge under åren 1935—1938 förmedlade

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 10 sami. Nr 8—9. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.

arbetarsmåbrukslån i vissa fall icke slutförts inom vederbörlig tid samt därefter

inkomma med förslag till de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

I anledning härav har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 17 november 1944

med överlämnande av den genom styrelsens försorg verkställda utredningen

bland annat hemställt om bemyndigande att bevilja vissa arbetarsmåbrukslåntagare

förhöjning av erhållna arbetarsmåbrukslån. Vid skrivelsen fanns

fogat särskilt yttrande beträffande ett i skrivelsen berört spörsmål av ledamöterna

i egnahemsstyrelsen riksdagsmannen J. A. Andersson i Tungelsta

och generaldirektören O. H. Malmberg.

I särskilda till jordbruksdepartementet den 30 augusti, respektive den 7

december 1944 inkomna framställningar ha vidare Svärdsjö sockens kommunalnämnd

m. fl. samt Hällesjö egnahemskommitté m. fl. hemställt, att till

arbetarsmåbrukslåntagare måtte utgå odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

Slutligen ha fyra arbetarsmåbrukslåntagare i Töreboda i en den 28

mars 1944 till jordbruksdepartementet inkommen framställning hemställt

örn ekonomiskt understöd utöver förut erhallna arbetarsmabrukslan för färdigställande

av deras fastigheter.

Över egnahemsstyrelsens skrivelse och de till departementet inkomna framställningarna

från Svärdsjö sockens kommunalnämnd m. fl. samt Hällesjö egnahemskommitté

m. fl. ha yttranden avgivits av statskontoret och norrlandskommittén.

Därjämte har egnahemsstyrelsen avgivit yttranden över de inkomna

framställningarna. Vid styrelsens yttrande över framställningen från

fyra arbetarsmåbrukslåntagare i Töreboda ha fogats yttranden av egnahemsnämnden

i Skaraborgs län och Töreboda egnahemskommitté.

Vid 1933 års riksdag (prop. nr 181; r. skr. nr 280) beslöts inrättande av

arbetarsmåbrukslånefonden. Enligt de för användningen av denna fond numera

gällande bestämmelserna, meddelade i kungörelsen den 7 juni 1940

(nr 590) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet, må från fonden

utlämnas arbetarsmåbruksstatslån till landskommuner, vilka med anlitande

därav bevilja arbetarsmåbrukslån till skogsarbetare och därmed likställda

arbetare för att giva dem tillfälle att förvärva mindre lägenheter, ägnade

att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan

verksamhet. Högsta lånebeloppet utgör 7 000 kronor. Med avseende a

återbetalningen skall lånet delas i en stående del och en amorteringsdel. Den

stående delen skall fastställas till belopp, motsvarande kostnaden för jordförvärvet

jämte, i förekommande fall, 60 procent av beräknad kostnad för

sådant förbättringsarbete, som avses i gällande bestämmelser angående statsbidrag

till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Amorteringsdelen

skall från och med sjätte kalenderåret efter det, då lånet beviljats, återbetalas

med en trettiondel årligen. I kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 485) ha

meddelats föreskrifter angående förhöjning i vissa fall av beviljade arbetarsmåbrukslån.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr S.

3

Med anledning av det åt egnahemsstyrelsen lämnade utredningsuppdraget

Tiar styrelsen företagit en undersökning beträffande ifrågavarande småbruk,

avseende läget den 1 november 1944. Av sammanlagt 319 kommuner med

arbetarsmåbruk av årsgrupperna 1935—1938 hade enligt vad styrelsen upplyst

273 inkommit med uppgifter i sådan tid att dessa kunnat bearbetas av styrelsen.

Inom övriga 46 kommuner funnes 513 småbruk av ifrågavarande årsklasser.

Under hand hade egnahemsstyrelsen inhämtat att ungefär 150 av

sistnämnda småbruk ännu icke vore fullt färdiga.

Av det sålunda införskaffade materialet har egnahemsstyrelsen funnit

följande framgå.

Det totala antalet arbetarsmåbruk av årsklasserna 1935—1938 inom de

273 kommuner, varifrån inkomna uppgifter blivit bearbetade, uppgår till

3 969. Av dessa ha 990 (25 procent) uppgivits vara ännu icke färdigställda.

Arbeten å enbart bostadshusen återstå i 54 fall, å enbart ekonomibyggnaderna i

112 fall och med enbart^nyodling i 50 fall, medan i övriga 774 fall de återstående

arbetena avse såväl bostadshusen som ekonomibyggnaderna. I 167

av sistnämnda fall återstå även odlingsarbeten.

Anledningen till att de 990 arbetarsmåbruken ännu icke hunnit färdigställas

har i närmare hälften eller i 477 fall uppgivits vara militärinkallelser. Inkallelsetiden

har för de olika småbrukarna varierat betydligt. Sedan den 1 januari

1943 har den för de nämnda 477 låntagarna uppgått till i genomsnitt

128 dagar. Brist på vissa byggnadsmaterialier, såsom olja, plåt m. m., bär

angivits såsom orsak till dröjsmålet i 234 fall, brist på fackkunnig arbetskraft

i 205 fall, dödsfall, sjukdom eller olycksfall i hemmen i 164 fall, betungande

försörjningsplikt i 151 fall, brist på erforderliga medel i 370 fall,

ombyte av ägare, därvid ny ägare ej medhunnit det återstående arbetet, i

50 fall o. s. v. I ej så få fall har även bristande företagsamhet hos innehavarna

angivits såsom en väsentlig orsak till att småbruken icke blivit i behörig tid

färdigställda. I allmänhet ha dock två eller flera av förenämnda anledningar

tillsammans bidragit till dröjsmålet. I ett 50-tal fall ha några särskilda orsaker

till förseningen icke blivit angivna.

Kostnaden för färdigställandet av de 990 ännu ej färdiga småbruken har

i de inkomna uppgifterna beräknats till sammanlagt 1 132 712 kronor eller

till i genomsnitt 1 144 kronor per småbruk. De återstående arbetena äro

emellertid till omfattning mycket varierande från enbart rätt oväsentliga detaljer,

som ansetts kunna utföras för 100 kronor och därunder, till mera

omfattande ombyggnadsarbeten, vilka i enstaka fall kostnadsberäknats ända

upp till 10 000 kronor. Antalet småbruk, vars färdigställande beräknats draga

en kostnad av över 2 000 kronor per styck, har uppgivits vara 132. Till

kostnadernas bestridande ha i 279 fall ännu outtagna arbetarsmåbrukslånemedel

redovisats finnas lill ett belopp av i genomsnitt ungefär 600 kronor

per småbruk. I 225 fall ha småbrukarna uppgivits komma att erhålla ekonomisk

hjälp från sina kommuner med i genomsnitt ungefär 800 kronor per

låntagare. Genom egna insatser i form av arbete eller pengar lia 700 småbrukare

beräknats kunna bidraga lill sina småbruks färdigställande med envar

i genomsnitt cirka 385 kronor. I 106 fall lia låntagarna angivits kunna

påräkna hjälp i form av bidrag eller lån från anhöriga eller andra med envar

i genomsnitt omkring 650 kronor. Antalet fall, där medel till småbrukens

färdigställande ansetts helt eller delvis komma att fattas, har uppgivits vara

410. I 25 av dessa fall överstiger bristen 2 000 kronor men ej 3 000 kronor. I

32 fall utgör bristen över 3 000 kronor per småbruk. I 8 av dessa 57 fall

med brist över 2 000 kronor torde arbetarsmåbrukslånen eventuellt komma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbmksutskottets utlåtande nr 8.

att genom kommunernas försorg helt inlösas. Den sammanlagda medelsbristen

har beräknats till ungefär 460 000 kronor eller till i genomsnitt omkring

1 120 kronor för vart och ett av sagda 410 småbruk.

Vad angår den ytterligare tid, som de 990 låntagarna ansetts behöva för

sina småbruks färdigställande, ha 81 låntagare beräknats kunna få sina

ställen fullt färdiga före 1944 års utgång, 763 låntagare före 1945^ års utgång,

21 låntagare ej förrän till 1946 års utgång, medan i 125 fall någon tid

för småbrukens färdigställande icke blivit angiven.

Egnahemsstyrelsen har funnit den verkställda utredningen giva vid handen,

att hjälpåtgärder från statsmakternas sida borde vidtagas för att flertalet

av innehavarna av de arbetarsmåbruk av årsgrupperna 1935 1938,

som alltjämt kvarstode i ej färdigställt skick, skulle förmå utföra de återstående

arbetena. Detta stöd borde enligt styrelsens mening främst lämnas i

form av förhöjning av redan erhållna lån intill högst 9 000 kronor. Styrelsen

funne sig emellertid kunna antaga, att även de låntagare, som erhållit lån

under åren 1939—1944 eller som komme att beviljas lån under åren 1945

och 1946, skulle möta i stort sett samma svårigheter vid färdigställandet av

sina småbruk. På grund därav syntes jämväl dessa låntagare böra kunna få

lån intill ett belopp av högst 9 000 kronor.

Såsom ytterligare hjälpåtgärder har egnahemsstyrelsen föreslagit beviljande

av uppskov med arbetenas färdigställande samt förlängning av den amorteringsfria

tiden för arbetarsmåbrukslån.

Egnahemsstyrelsen har i sin skrivelse även upptagit frågan, om åtgärder

borde vidtagas för att möjliggöra förbättringar av bostadshusen å de äldsta

arbetarsmåbruken, samt härom anfört följande.

Styrelsen har jämväl beaktat den omständigheten, att bostadshusen a vissa

arbetarsmåbruk, tillhörande särskilt de båda äldsta arsgrupperna 1933 och

1934, ej torde vara sådana, att de uppfylla de krav på standard, som numera

böra ställas på bostadshus av hithörande slag. Detta sammanhänger förutom

med den under de sistförflutna tio åren skedda allmänna höjningen av

fordringarna på standarden hos bostadshusen på landsbygden främst därmed,

att lånebeloppen från början genomgående voro låga — för år 1933

i genomsnitt 4 500 och för år 1934 i genomsnitt omkring 4 700 kronor - och att kontrollen över byggnadsverksamheten vid arbetarsmåbruken i början

var otillfredsställande'' I det närmaste varje arbetarsmåbruk av 1935 års

och senare årsklasser har från egnahemsstyrelsens och egnahemsnämndernas

sida blivit besiktigat, därvid i upprättade protokoll angivits, vilka brister

som ansetts böra avhjälpas, innan småbruken kunde godkännas såsom färdiga.

Den bristande standard, som i varje fall torde förefinnas å vissa av de

äldsta årgångarnas småbruk, beräknar styrelsen emellertid kunna upphjälpas

genom den alltjämt med statsmedel understödda bostadsförbättiingsverksamheten

på landsbygden. De arbetarsmabrukslantagare, varom sålunda

kan bliva fråga, torde enligt styrelsens förmenande böra vara oförhindrade

att för sina bostäders behövliga upprustning till vederbörande hälsovårdsnämnder

ingiva ansökningar örn bostadsförbättringsbidrag och eventuellt nybyggnadslån

eller förbättringslån och därvid ha samma förutsättningar att

få sina ansökningar beaktade som andra, vilka i denna form komma i åtnjutande

av statlig hjälp till sina bostäders förbättrande. Styrelsen räknar härvid

även med, att ett intimt och förtroendefullt samarbete skall komma att

äga rum mellan de arbetarsmåbrukslåneförmedlande organen inom kommu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.

5

nema och de organ — i första hand hälsovårdsnämnderna — som handhava

bostadsförbältringsverksamheten. Styrelsen har för avsikt att i nu berörda

angelägenhet närmare informera nyssberörda organ. Härvid synes bland annat

de arbetarsmåbrukslåneförmedlande organens uppmärksamhet böra fästas

på möjligheten att, därest planläggningen eller igångsättandet av arbetet

med avhjälpande av väsentliga brister hos arbetarsmåbruken icke bedrives

med erforderlig kraft och skyndsamhet, direkt hos egnahemsstyrelsen påkalla

det bistånd som må befinnas nödigt för rättelses vinnande.

Ledamöterna i egnahemsstyrelsen J. A. Andersson och O. II. Malmberg

ha i sitt förenämnda, vid styrelsens skrivelse fogade särskilda yttrande beträffande

ifrågavarande spörsmål anfört i huvudsak följande.

Egnahemsstyrelsens uppfattning, att de brister, varmed bostadshusen, särskilt

i fråga om arbetarsmåbruk tillhörande årsgrupperna 1933 och 1934,

äro behäftade, böra kunna avhjälpas genom den med statsmedel understödda

bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, kan icke biträdas. En sådan

anordning synes medföra att endast en del av de bostäder, varom här

är fråga, kommer att förbättras. Det gäller här bostäder vittm uppförts för

omkring 10 år sedan med hjälp av arbetarsmåbrukslån. Då bostäderna,

främst på grund av att lånen varit otillräckliga, erhållit en alltför låg standard,

synas bristerna böra avhjälpas genom åtgärder från de organs sida,

vilka handhava arbetarsmåbruksverksamheten. Egnahemsstyrelsen synes

därför böra företaga en undersökning rörande antalet bostäder å nyssberörda

arbetarsmåbruk vilka äro av sådan beskaffenhet, att de ej böra godkännas

som familjebostäder, och till Kungl. Maj :t ingiva förslag till åtgärder för avhjälpande

av bristerna.

I förenämnda framställningar från Svärdsjö sockens kommunalnämnd m.

fl. samt Hällesjö egnahemskommitté m. fl. har föreslagits, att odlingsbidrag

utan återbetalningsskyldighet måtte beviljas arbetarsmåbrukslåntagare enligt

de grunder, som gälla för erhållande av bidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk m. m.

I framställningen från fyra arbetarsmåbrukslåntagare i Töreboda har

framhållits, att stegrade byggnadskostnader samt ofta återkommande beredskapstjänstgöring

medfört att låntagarna icke kunnat iordningställa sina

småbruk enligt den fastställda planen med anlitande av de lånemedel, som

ställts till deras förfogande. De hemställde därför om ytterligare ekonomiskt

stöd från statsmakternas sida.

Statskontoret och norrlandskommittén ha i sina yttranden över egnahemsstyrelsens

skrivelse samt framställningarna från Svärdsjö sockens kommunalnämnd

m. fl. och Hällesjö egnahemskommitté m. fl. i princip tillstyrkt

de av egnahemsstyrelsen föreslagna åtgärderna till stöd för arbetarsmåbrukslåntagarna.

Statskontoret har härvid ultalat, att, i den mån fördröjningen

av arbetena förorsakats av stegrade arbets- och byggnadskostnader, ytterligare

statlig medverkan till färdigställandet av småbruken syntes motiverad.

Beträffande innehållet i norrlandskommitténs yttrande hänvisas till s. 7

och 8 i propositionen. Kommittén bär bland annat uttalat sig lör att lånemaximum

borde höjas till 10 000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.

Angående innehållet i egnahemsstyrelsens yttrande över framställningarna

från Svärdsjö sockens kommunalnämnd m. fl. hänvisas till s. 8—10 i propositionen.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, har i

ärendet anfört följande:

»Den av egnahemsstyrelsen verkställda utredningen giver vid handen, att

arbetarsmåbruk, till vilkas iordningställande arbetarsmåbrukslån förmedlats

under åren 1935—1938, i ett icke obetydligt antal fall ej blivit färdigställda

inom avsedd tid. Utredningen visar även, att anledningen därtill främst

är att söka i de av nuvarande krisläge föranledda förhållandena. Sålunda

ha i 477 fall inkallelser till beredskapstjänstgöring angivits såsom orsak till

dröjsmål med småbrukens iordningställande, medan brist på byggnadsmaterial

och avsaknad av erforderliga medel i 234 respektive 370 fall uppgivits

vara anledning till dröjsmålet. I allmänhet synas dock två eller flera av dessa

eller liknande orsaker ha bidragit till förseningen. Såsom egnahemsstyrelsen

framhållit, torde i stort sett samma svårigheter komma att möta de låntagare,

som erhållit lån under åren 1939—1944 eller komma att erhålla lån under

åren 1945 och 1946.

I likhet med egnahemsstyrelsen finner jag angeläget att från statsmakternas

sida vidtagas åtgärder, ägnade att sätta de ifrågavarande arbetarsmåbrukslåntagarna

i stånd att utföra de arbeten som återstå å deras småbruk,

respektive att förvärva och iordningställa arbetarsmåbruk. Såsom styrelsen

föreslagit, torde främst böra ifrågakomma en tillfällig förhöjning av gällande

maximibelopp för arbetarsmåbrukslånen. Med hänsyn till att de återstående

arbetena å de arbetarsmåbruk, till vilkas förvärvande lån beviljades under

åren 1935—1938, huvudsakligen utgöras av byggnadsarbeten och i betraktande

av att byggnadskostnaderna stigit i väsentlig grad, anser jag i likhet

med norrlandskommittén, att maximibeloppet bör få höjas till 10 000 kronor.

Jag finner mig således böra föreslå, att arbetarsmåbruksstatslån må kunna

tilldelas kommun för möjliggörande av en förhöjning intill ett belopp av

10 000 kronor av under åren 1935—1944 beviljade arbetarsmåbrukslån och

för utlämnande under åren 1945 och 1946 av arbetarsmåbrukslån med högre

belopp än 7 000 kronor, dock högst 10 000 kronor. Det bör därvid ankomma

på egnahemsstyrelsen att för varje särskilt fall avgöra örn och i vad mån det

sammanlagda lånebeloppet må överstiga 7 000 kronor. Styrelsens prövning

bör avse såväl lånesökandens ekonomiska villkor som hans förhållanden i

övrigt. Vad beträffar återbetalningen av det belopp, varmed arbetarsmåbrukslån

kan komma att överstiga 7 000 kronor, tillstyrker jag förslaget, att beloppet

skall uppdelas så, att hälften därav hänföres till lånets stående del och

återstoden till lånets amorteringsdel. De ifrågasatta låneförhöjningama torde

kunna genomföras utan särskilt kapitaltillskott till arbetarsmåbrukslånefonden.

För att bereda arbetarsmåbrukslåntagarna ytterligare hjälp synes i överensstämmelse

med egnahemsstyrelsens förslag bemyndigande böra kunna lämnas

styrelsen att beträffande arbetarsmåbruk av årsgrupperna 1935—1938,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.

7

för vilka tiden för amortering å lånen redan inträtt, medgiva uppskov med de

återstående arbetenas utförande intill utgången av år 1946 samt att i fråga örn

de arbetarsmåbrukslån, för vilka amorteringsskyldighet inträder år 1945 eller

senare, medgiva förlängning av den amorteringsfria tiden med högst två år.

Vad angår den inom egnahemsstyrelsen väckta frågan om förbättring av

bostadsstandarden å de äldsta arbetarsmåbruken, synas skäl tala för att egnahemsstyrelsen

verkställer närmare utredning i frågan samt inkommer med

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Såsom egnahemsstyrelsen framhållit i sina yttranden över framställningarna

från Svärdsjö sockens kommunalnämnd m. fl. och Hällesjö egnahemskommitté

m. fl., äro innehavare av arbetarsmåbruk berättigade att för odlingsarbeten,

som icke föreskrivits i samband med beviljande av arbetarsmåbrukslån,

erhålla bidrag enligt kungörelsen den 30 juni 1939 angående statsbidrag

till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. För sådana odlingsarbeten

åter, som kontraktsenligt kunna åvila dem, äro arbetarsmåbrukslånen

avsedda att användas. Då, såsom jag i det föregående förordat, egnahemsstyrelsen

bör erhålla rätt att medgiva förhöjning av redan beviljade arbetarsmåbrukslån,

synas de innehavare av arbetarsmåbruk, för vilka uppstått

svårigheter att fullgöra dem åvilande odlingsskyldighet, erhålla möjlighet att

anskaffa för arbetena erforderliga medel. I avvaktan på erfarenhet hur dessa

av mig förordade ändringar i bestämmelserna rörande småbrukslån

komma att verka torde åtminstone ännu någon tid kunna anstå med ytterligare

åtgärder.

Det av norrlandskommittén berörda spörsmålet örn beviljande av lån även

för iordningställande och upprustande av redan förefintliga ofullständiga

jordbruk eller stödjordbruk till arbetarsmåbruk synes värt beaktande. Jag

förutsätter emellertid att denna fråga upptages till närmare övervägande

inom bostadssociala utredningen. I avbidan på slutförande av denna utredning

synes kunna ifrågasättas örn icke en viss återhållsamhet beträffande

bildande av nya arbetarsmåbruk bör iakttagas. Härvid bör särskilt hänsyn

tagas till möjligheterna för lånesökande att erhålla arbete inom orten.»

Den svåra ställning vari de arbetarsmåbrukslåntagare, som ännu icke färdigställt

byggnaderna på sina småbruk, råkat genom de under krigsåren inträdda

stegringarna i byggnadskostnaderna har berörts i flera under senare

år till utskottet hänvisade motioner. I dessa ha även uppmärksammats svårigheterna

för nämnda småbrukare att med erhållna lånebelopp kunna fullgöra

föreskriven odlingsskyldighet. I utlåtanden över motionerna har utskottet

förklarat sig ense med motionärerna örn att åtgärder från statsmakternas

sida borde vidtagas för att sätta ifrågavarande låntagare i stånd

att utföra återstående arbeten på lägenheterna samt uttalat sig för att utredning

borde företagas i ämnet.

Med utgångspunkt från en dylik av egnahemsstyrelsen företagen utredning

har Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit att arbetarsmåbruksstatslån

skulle kunna tilldelas kommun för möjliggörande av en förhöjning

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.

intill ett belopp av 10 000 kronor av under åren 1935—1944 beviljade arbetarsmåbrukslån

och för utlämnande under åren 1945 och 1946 av arbetarsmåbrukslån

med högre belopp än 7 000 kronor, dock högst 10 000 kronor.

Vidare har föreslagits att egnahemsstyrelsen skulle bemyndigas att för arbetarsmåbruk

av årsgrupperna 1935—1938, beträffande vilka amorteringsskyldighet

redan inträtt, medgiva uppskov med de återstående arbetenas utförande

intill utgången av år 1946 samt att i fråga om arbetarsmåbrukslån, för

vilka amorteringsskyldighet inträder år 1945 eller senare, medgiva förlängning

av den amorteringsfria tiden med högst två år.

De sålunda föreslagna åtgärderna synas ägnade att i avsevärd mån lindra

de påtalade svårigheterna för arbetarsmåbrukslåntagarna. Genom de ifrågasatta

amorteringsbestämmelserna för tilläggslån en, som innebära att lånebelopp

som överstege 7 000 kronor skulle uppdelas så att hälften därav hänfördes

till lånets stående del och återstoden till lånets amorteringsdel, synes

vidare sörjt för att de sammanlagda amorteringarna icke skola bliva alltför

betungande. Utskottet kan därför tillstyrka bifall till de i propositionen framlagda

förslagen.

I fråga om det i egnahemsstyrelsens skrivelse berörda spörsmålet, huruvida

åtgärder borde vidtagas för förbättring av bostadshusen å de äldsta arbetarsmåbruken,

delar utskottet departementschefens uppfattning, att detta

problem bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Egnahemsstyrelsen synes sålunda

böra företaga ytterligare utredning i ämnet och framlägga de förslag

som därav må föranledas.

Vad härefter angår de i ämnet väckta motionerna synes yrkandet i de likalydande

motionerna I: 296 och II: 460 om odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet

till arbetarsmåbrukslåntagare i allt väsentligt sammanfalla med

de förslag som framförts i de i propositionen redovisade framställningarna

av Svärdsjö sockens kommunalnämnd m. fl. Utskottet får i detta sammanhang

erinra om att, såsom även framhållits av departementschefen, innehavare

av arbetarsmåbruk torde vara berättigade att för odlingsarbeten, som

icke föreskrivits i samband med beviljande av arbetarsmåbrukslån, erhålla bidrag

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1939 angående statsbidrag

till förstärkning av ofullständiga jordbruk. Att dylika eller liknande

bidrag skulle kunna utlämnas även till den kontraktsenliga odlingen på ett

arbetarsmåbruk kan utskottet, åtminstone innan erfarenhet vunnits rörande

verkningarna av de i propositionen föreslagna hjälpåtgärderna, icke tillstyrka.

Beträffande det i motionen II: 458 framlagda förslaget att arbetarsmåbrukslån

skulle få utgå även till förvärv och iordningställande av bostadslägenheter

för skogsarbetare och därmed likställda vill utskottet framhålla,

att detta förslag icke synes stå i överensstämmelse med de principer, som

enligt statsmakternas beslut ligga till grund för arbetarsmåbruksverksamheten.

Denna verksamhet har nämligen till uppgift att bereda lägenhetsinnehavarna

tillskott i deras försörjning genom jordbruk, drivet vid sidan av

annan verksamhet. Eftersom vidare frågan om förbättrade bostäder åt bland

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.

9

annat skogsarbetare torde vara under övervägande inom bostadssociala utredningen,

synes anledning icke förefinnas att nu avlata skrivelse i ämnet till

Kungl. Majit.

Vad slutligen angår det i samma motion framställda yrkandet att författningsbestämmelserna

rörande den statsunderstödda arbetarsmabruksverksamheten

borde omarbetas så att de öppnade möjlighet för ett flertal innehavare

av arbetarsmåbruk att i de fall omständigheterna vore lämpade härför

uppföra gemensam ladugård, synes detta förslag erbjuda åtskilligt av

intresse. Emellertid har åt norrlandskommittén uppdragits bland annat att

söka utröna möjligheterna att vid mindre brukningsdelar sammanföra djuren

i gemensamma ladugårdar i syfte att bättre utnyttja arbetskraften ävensom

i övrigt förbättra driften vid dylika jordbruk. I sammanhanget ma även

erinras örn att statsmakterna understött ett försök med uppförande av en

för vissa fastigheter i Bjärme i Näs socken, Jämtlands län, gemensam ladugård.

Innan mera ingående erfarenheter vunnits rörande verkningarna av

sistnämnda försök och resultaten av norrlandskommittens undersökningar i

ämnet blivit kända, synas skäl icke föreligga att hemställa om sådan författningsändring,

som föreslagits av motionärerna.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

1) att förevarande proposition må av riksdagen bifallas;

2) att motionen II: 458 samt de likalydande motionerna

I: 296 och II: 460 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1945.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Jacob Hansson, Anderberg,

Näslund, Bondeson, Jonsson och Hagman samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson i

Sörsjön, Jacobson i Vilhelmina, Svensson i Ljungskile, Nilsson i Göingegården, Andersson

i Hedensbyn och Karlsson i Stuvsta.

Reservationer:

dels av herr Ericsson i Sörsjön;

dels ock av herr Karlsson i Stuvsta, vilken ansett att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionen II: 458.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 10 sami. Nr 8—9.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:93 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till djupborrning efter salt och olja m. m. vid Hällvike s. 8 i texten