Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning i vissa fall av arbetarsmåbrukslån m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1945-03-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1945:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning i vissa fall av arbetarsmåbrukslån m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1945 kl. 10 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning
i vissa fall av arbetarsmåbrukslån m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 2 februari 1945 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 64, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva att bestämmelser angående den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten
må utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som förordats i propositionen.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
1) II: 458 av herrar Karlsson i Stuvsta och Persson i Landafors vari anhållits,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att bestämmelserna
för statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet i kungörelsen den
7 juni 1940 (nr 590) skulle fa avseende även å en i motionen angiven typ av
bostadslägenhet för skogsarbetare och därmed likställda, därvid enahanda
villkor som gälla för arbetarsmåbrukslån skulle gälla för lån till anskar
ande och färdigställande av dylik lägenhet, ävensom att bestämmelserna
i kungörelsen måtte ändras så att de lämnade möjlighet för flera innehavare
av arbetarsmabruk att där sa befunnes lämpligt uppföra gemensam
ladugård;
2) 1: 296 av herr Näsström m. fl. och 11:460 av herr Ericsson i Sörsjön
m. fl., likalydande, vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av ifrågavarande
proposition måtte besluta att arbetarsmåbrukslåntagare i viss omfattning
skulle kunna tillerkännas rätt till odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
Beträffande den utredning som ligger till grund för Kungl. Maj:ts framställning
får utskottet, i den mån ej därför redogöres närmare i det följande,
hänvisa till propositionen. I avseende å de skäl som anförts till stöd för
motionerna hänvisas till desamma.
Genom beslut den 26 maj 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt egnahemsstyrelsen
att verkställa utredning rörande orsakerna till att föreskrivna byggnadsoch
förbättringsarbeten i vad avsåge under åren 1935—1938 förmedlade
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 10 sami. Nr 8—9. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
arbetarsmåbrukslån i vissa fall icke slutförts inom vederbörlig tid samt därefter
inkomma med förslag till de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.
I anledning härav har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 17 november 1944
med överlämnande av den genom styrelsens försorg verkställda utredningen
bland annat hemställt om bemyndigande att bevilja vissa arbetarsmåbrukslåntagare
förhöjning av erhållna arbetarsmåbrukslån. Vid skrivelsen fanns
fogat särskilt yttrande beträffande ett i skrivelsen berört spörsmål av ledamöterna
i egnahemsstyrelsen riksdagsmannen J. A. Andersson i Tungelsta
och generaldirektören O. H. Malmberg.
I särskilda till jordbruksdepartementet den 30 augusti, respektive den 7
december 1944 inkomna framställningar ha vidare Svärdsjö sockens kommunalnämnd
m. fl. samt Hällesjö egnahemskommitté m. fl. hemställt, att till
arbetarsmåbrukslåntagare måtte utgå odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
Slutligen ha fyra arbetarsmåbrukslåntagare i Töreboda i en den 28
mars 1944 till jordbruksdepartementet inkommen framställning hemställt
örn ekonomiskt understöd utöver förut erhallna arbetarsmabrukslan för färdigställande
av deras fastigheter.
Över egnahemsstyrelsens skrivelse och de till departementet inkomna framställningarna
från Svärdsjö sockens kommunalnämnd m. fl. samt Hällesjö egnahemskommitté
m. fl. ha yttranden avgivits av statskontoret och norrlandskommittén.
Därjämte har egnahemsstyrelsen avgivit yttranden över de inkomna
framställningarna. Vid styrelsens yttrande över framställningen från
fyra arbetarsmåbrukslåntagare i Töreboda ha fogats yttranden av egnahemsnämnden
i Skaraborgs län och Töreboda egnahemskommitté.
Vid 1933 års riksdag (prop. nr 181; r. skr. nr 280) beslöts inrättande av
arbetarsmåbrukslånefonden. Enligt de för användningen av denna fond numera
gällande bestämmelserna, meddelade i kungörelsen den 7 juni 1940
(nr 590) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet, må från fonden
utlämnas arbetarsmåbruksstatslån till landskommuner, vilka med anlitande
därav bevilja arbetarsmåbrukslån till skogsarbetare och därmed likställda
arbetare för att giva dem tillfälle att förvärva mindre lägenheter, ägnade
att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan
verksamhet. Högsta lånebeloppet utgör 7 000 kronor. Med avseende a
återbetalningen skall lånet delas i en stående del och en amorteringsdel. Den
stående delen skall fastställas till belopp, motsvarande kostnaden för jordförvärvet
jämte, i förekommande fall, 60 procent av beräknad kostnad för
sådant förbättringsarbete, som avses i gällande bestämmelser angående statsbidrag
till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Amorteringsdelen
skall från och med sjätte kalenderåret efter det, då lånet beviljats, återbetalas
med en trettiondel årligen. I kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 485) ha
meddelats föreskrifter angående förhöjning i vissa fall av beviljade arbetarsmåbrukslån.
Jordbruksutskottets utlåtande nr S.
3
Med anledning av det åt egnahemsstyrelsen lämnade utredningsuppdraget
Tiar styrelsen företagit en undersökning beträffande ifrågavarande småbruk,
avseende läget den 1 november 1944. Av sammanlagt 319 kommuner med
arbetarsmåbruk av årsgrupperna 1935—1938 hade enligt vad styrelsen upplyst
273 inkommit med uppgifter i sådan tid att dessa kunnat bearbetas av styrelsen.
Inom övriga 46 kommuner funnes 513 småbruk av ifrågavarande årsklasser.
Under hand hade egnahemsstyrelsen inhämtat att ungefär 150 av
sistnämnda småbruk ännu icke vore fullt färdiga.
Av det sålunda införskaffade materialet har egnahemsstyrelsen funnit
följande framgå.
Det totala antalet arbetarsmåbruk av årsklasserna 1935—1938 inom de
273 kommuner, varifrån inkomna uppgifter blivit bearbetade, uppgår till
3 969. Av dessa ha 990 (25 procent) uppgivits vara ännu icke färdigställda.
Arbeten å enbart bostadshusen återstå i 54 fall, å enbart ekonomibyggnaderna i
112 fall och med enbart^nyodling i 50 fall, medan i övriga 774 fall de återstående
arbetena avse såväl bostadshusen som ekonomibyggnaderna. I 167
av sistnämnda fall återstå även odlingsarbeten.
Anledningen till att de 990 arbetarsmåbruken ännu icke hunnit färdigställas
har i närmare hälften eller i 477 fall uppgivits vara militärinkallelser. Inkallelsetiden
har för de olika småbrukarna varierat betydligt. Sedan den 1 januari
1943 har den för de nämnda 477 låntagarna uppgått till i genomsnitt
128 dagar. Brist på vissa byggnadsmaterialier, såsom olja, plåt m. m., bär
angivits såsom orsak till dröjsmålet i 234 fall, brist på fackkunnig arbetskraft
i 205 fall, dödsfall, sjukdom eller olycksfall i hemmen i 164 fall, betungande
försörjningsplikt i 151 fall, brist på erforderliga medel i 370 fall,
ombyte av ägare, därvid ny ägare ej medhunnit det återstående arbetet, i
50 fall o. s. v. I ej så få fall har även bristande företagsamhet hos innehavarna
angivits såsom en väsentlig orsak till att småbruken icke blivit i behörig tid
färdigställda. I allmänhet ha dock två eller flera av förenämnda anledningar
tillsammans bidragit till dröjsmålet. I ett 50-tal fall ha några särskilda orsaker
till förseningen icke blivit angivna.
Kostnaden för färdigställandet av de 990 ännu ej färdiga småbruken har
i de inkomna uppgifterna beräknats till sammanlagt 1 132 712 kronor eller
till i genomsnitt 1 144 kronor per småbruk. De återstående arbetena äro
emellertid till omfattning mycket varierande från enbart rätt oväsentliga detaljer,
som ansetts kunna utföras för 100 kronor och därunder, till mera
omfattande ombyggnadsarbeten, vilka i enstaka fall kostnadsberäknats ända
upp till 10 000 kronor. Antalet småbruk, vars färdigställande beräknats draga
en kostnad av över 2 000 kronor per styck, har uppgivits vara 132. Till
kostnadernas bestridande ha i 279 fall ännu outtagna arbetarsmåbrukslånemedel
redovisats finnas lill ett belopp av i genomsnitt ungefär 600 kronor
per småbruk. I 225 fall ha småbrukarna uppgivits komma att erhålla ekonomisk
hjälp från sina kommuner med i genomsnitt ungefär 800 kronor per
låntagare. Genom egna insatser i form av arbete eller pengar lia 700 småbrukare
beräknats kunna bidraga lill sina småbruks färdigställande med envar
i genomsnitt cirka 385 kronor. I 106 fall lia låntagarna angivits kunna
påräkna hjälp i form av bidrag eller lån från anhöriga eller andra med envar
i genomsnitt omkring 650 kronor. Antalet fall, där medel till småbrukens
färdigställande ansetts helt eller delvis komma att fattas, har uppgivits vara
410. I 25 av dessa fall överstiger bristen 2 000 kronor men ej 3 000 kronor. I
32 fall utgör bristen över 3 000 kronor per småbruk. I 8 av dessa 57 fall
med brist över 2 000 kronor torde arbetarsmåbrukslånen eventuellt komma
4
Jordbmksutskottets utlåtande nr 8.
att genom kommunernas försorg helt inlösas. Den sammanlagda medelsbristen
har beräknats till ungefär 460 000 kronor eller till i genomsnitt omkring
1 120 kronor för vart och ett av sagda 410 småbruk.
Vad angår den ytterligare tid, som de 990 låntagarna ansetts behöva för
sina småbruks färdigställande, ha 81 låntagare beräknats kunna få sina
ställen fullt färdiga före 1944 års utgång, 763 låntagare före 1945^ års utgång,
21 låntagare ej förrän till 1946 års utgång, medan i 125 fall någon tid
för småbrukens färdigställande icke blivit angiven.
Egnahemsstyrelsen har funnit den verkställda utredningen giva vid handen,
att hjälpåtgärder från statsmakternas sida borde vidtagas för att flertalet
av innehavarna av de arbetarsmåbruk av årsgrupperna 1935 1938,
som alltjämt kvarstode i ej färdigställt skick, skulle förmå utföra de återstående
arbetena. Detta stöd borde enligt styrelsens mening främst lämnas i
form av förhöjning av redan erhållna lån intill högst 9 000 kronor. Styrelsen
funne sig emellertid kunna antaga, att även de låntagare, som erhållit lån
under åren 1939—1944 eller som komme att beviljas lån under åren 1945
och 1946, skulle möta i stort sett samma svårigheter vid färdigställandet av
sina småbruk. På grund därav syntes jämväl dessa låntagare böra kunna få
lån intill ett belopp av högst 9 000 kronor.
Såsom ytterligare hjälpåtgärder har egnahemsstyrelsen föreslagit beviljande
av uppskov med arbetenas färdigställande samt förlängning av den amorteringsfria
tiden för arbetarsmåbrukslån.
Egnahemsstyrelsen har i sin skrivelse även upptagit frågan, om åtgärder
borde vidtagas för att möjliggöra förbättringar av bostadshusen å de äldsta
arbetarsmåbruken, samt härom anfört följande.
Styrelsen har jämväl beaktat den omständigheten, att bostadshusen a vissa
arbetarsmåbruk, tillhörande särskilt de båda äldsta arsgrupperna 1933 och
1934, ej torde vara sådana, att de uppfylla de krav på standard, som numera
böra ställas på bostadshus av hithörande slag. Detta sammanhänger förutom
med den under de sistförflutna tio åren skedda allmänna höjningen av
fordringarna på standarden hos bostadshusen på landsbygden främst därmed,
att lånebeloppen från början genomgående voro låga — för år 1933
i genomsnitt 4 500 och för år 1934 i genomsnitt omkring 4 700 kronor - och att kontrollen över byggnadsverksamheten vid arbetarsmåbruken i början
var otillfredsställande'' I det närmaste varje arbetarsmåbruk av 1935 års
och senare årsklasser har från egnahemsstyrelsens och egnahemsnämndernas
sida blivit besiktigat, därvid i upprättade protokoll angivits, vilka brister
som ansetts böra avhjälpas, innan småbruken kunde godkännas såsom färdiga.
Den bristande standard, som i varje fall torde förefinnas å vissa av de
äldsta årgångarnas småbruk, beräknar styrelsen emellertid kunna upphjälpas
genom den alltjämt med statsmedel understödda bostadsförbättiingsverksamheten
på landsbygden. De arbetarsmabrukslantagare, varom sålunda
kan bliva fråga, torde enligt styrelsens förmenande böra vara oförhindrade
att för sina bostäders behövliga upprustning till vederbörande hälsovårdsnämnder
ingiva ansökningar örn bostadsförbättringsbidrag och eventuellt nybyggnadslån
eller förbättringslån och därvid ha samma förutsättningar att
få sina ansökningar beaktade som andra, vilka i denna form komma i åtnjutande
av statlig hjälp till sina bostäders förbättrande. Styrelsen räknar härvid
även med, att ett intimt och förtroendefullt samarbete skall komma att
äga rum mellan de arbetarsmåbrukslåneförmedlande organen inom kommu
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
5
nema och de organ — i första hand hälsovårdsnämnderna — som handhava
bostadsförbältringsverksamheten. Styrelsen har för avsikt att i nu berörda
angelägenhet närmare informera nyssberörda organ. Härvid synes bland annat
de arbetarsmåbrukslåneförmedlande organens uppmärksamhet böra fästas
på möjligheten att, därest planläggningen eller igångsättandet av arbetet
med avhjälpande av väsentliga brister hos arbetarsmåbruken icke bedrives
med erforderlig kraft och skyndsamhet, direkt hos egnahemsstyrelsen påkalla
det bistånd som må befinnas nödigt för rättelses vinnande.
Ledamöterna i egnahemsstyrelsen J. A. Andersson och O. II. Malmberg
ha i sitt förenämnda, vid styrelsens skrivelse fogade särskilda yttrande beträffande
ifrågavarande spörsmål anfört i huvudsak följande.
Egnahemsstyrelsens uppfattning, att de brister, varmed bostadshusen, särskilt
i fråga om arbetarsmåbruk tillhörande årsgrupperna 1933 och 1934,
äro behäftade, böra kunna avhjälpas genom den med statsmedel understödda
bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, kan icke biträdas. En sådan
anordning synes medföra att endast en del av de bostäder, varom här
är fråga, kommer att förbättras. Det gäller här bostäder vittm uppförts för
omkring 10 år sedan med hjälp av arbetarsmåbrukslån. Då bostäderna,
främst på grund av att lånen varit otillräckliga, erhållit en alltför låg standard,
synas bristerna böra avhjälpas genom åtgärder från de organs sida,
vilka handhava arbetarsmåbruksverksamheten. Egnahemsstyrelsen synes
därför böra företaga en undersökning rörande antalet bostäder å nyssberörda
arbetarsmåbruk vilka äro av sådan beskaffenhet, att de ej böra godkännas
som familjebostäder, och till Kungl. Maj :t ingiva förslag till åtgärder för avhjälpande
av bristerna.
I förenämnda framställningar från Svärdsjö sockens kommunalnämnd m.
fl. samt Hällesjö egnahemskommitté m. fl. har föreslagits, att odlingsbidrag
utan återbetalningsskyldighet måtte beviljas arbetarsmåbrukslåntagare enligt
de grunder, som gälla för erhållande av bidrag till förstärkning av ofullständiga
jordbruk m. m.
I framställningen från fyra arbetarsmåbrukslåntagare i Töreboda har
framhållits, att stegrade byggnadskostnader samt ofta återkommande beredskapstjänstgöring
medfört att låntagarna icke kunnat iordningställa sina
småbruk enligt den fastställda planen med anlitande av de lånemedel, som
ställts till deras förfogande. De hemställde därför om ytterligare ekonomiskt
stöd från statsmakternas sida.
Statskontoret och norrlandskommittén ha i sina yttranden över egnahemsstyrelsens
skrivelse samt framställningarna från Svärdsjö sockens kommunalnämnd
m. fl. och Hällesjö egnahemskommitté m. fl. i princip tillstyrkt
de av egnahemsstyrelsen föreslagna åtgärderna till stöd för arbetarsmåbrukslåntagarna.
Statskontoret har härvid ultalat, att, i den mån fördröjningen
av arbetena förorsakats av stegrade arbets- och byggnadskostnader, ytterligare
statlig medverkan till färdigställandet av småbruken syntes motiverad.
Beträffande innehållet i norrlandskommitténs yttrande hänvisas till s. 7
och 8 i propositionen. Kommittén bär bland annat uttalat sig lör att lånemaximum
borde höjas till 10 000 kronor.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
Angående innehållet i egnahemsstyrelsens yttrande över framställningarna
från Svärdsjö sockens kommunalnämnd m. fl. hänvisas till s. 8—10 i propositionen.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, har i
ärendet anfört följande:
»Den av egnahemsstyrelsen verkställda utredningen giver vid handen, att
arbetarsmåbruk, till vilkas iordningställande arbetarsmåbrukslån förmedlats
under åren 1935—1938, i ett icke obetydligt antal fall ej blivit färdigställda
inom avsedd tid. Utredningen visar även, att anledningen därtill främst
är att söka i de av nuvarande krisläge föranledda förhållandena. Sålunda
ha i 477 fall inkallelser till beredskapstjänstgöring angivits såsom orsak till
dröjsmål med småbrukens iordningställande, medan brist på byggnadsmaterial
och avsaknad av erforderliga medel i 234 respektive 370 fall uppgivits
vara anledning till dröjsmålet. I allmänhet synas dock två eller flera av dessa
eller liknande orsaker ha bidragit till förseningen. Såsom egnahemsstyrelsen
framhållit, torde i stort sett samma svårigheter komma att möta de låntagare,
som erhållit lån under åren 1939—1944 eller komma att erhålla lån under
åren 1945 och 1946.
I likhet med egnahemsstyrelsen finner jag angeläget att från statsmakternas
sida vidtagas åtgärder, ägnade att sätta de ifrågavarande arbetarsmåbrukslåntagarna
i stånd att utföra de arbeten som återstå å deras småbruk,
respektive att förvärva och iordningställa arbetarsmåbruk. Såsom styrelsen
föreslagit, torde främst böra ifrågakomma en tillfällig förhöjning av gällande
maximibelopp för arbetarsmåbrukslånen. Med hänsyn till att de återstående
arbetena å de arbetarsmåbruk, till vilkas förvärvande lån beviljades under
åren 1935—1938, huvudsakligen utgöras av byggnadsarbeten och i betraktande
av att byggnadskostnaderna stigit i väsentlig grad, anser jag i likhet
med norrlandskommittén, att maximibeloppet bör få höjas till 10 000 kronor.
Jag finner mig således böra föreslå, att arbetarsmåbruksstatslån må kunna
tilldelas kommun för möjliggörande av en förhöjning intill ett belopp av
10 000 kronor av under åren 1935—1944 beviljade arbetarsmåbrukslån och
för utlämnande under åren 1945 och 1946 av arbetarsmåbrukslån med högre
belopp än 7 000 kronor, dock högst 10 000 kronor. Det bör därvid ankomma
på egnahemsstyrelsen att för varje särskilt fall avgöra örn och i vad mån det
sammanlagda lånebeloppet må överstiga 7 000 kronor. Styrelsens prövning
bör avse såväl lånesökandens ekonomiska villkor som hans förhållanden i
övrigt. Vad beträffar återbetalningen av det belopp, varmed arbetarsmåbrukslån
kan komma att överstiga 7 000 kronor, tillstyrker jag förslaget, att beloppet
skall uppdelas så, att hälften därav hänföres till lånets stående del och
återstoden till lånets amorteringsdel. De ifrågasatta låneförhöjningama torde
kunna genomföras utan särskilt kapitaltillskott till arbetarsmåbrukslånefonden.
För att bereda arbetarsmåbrukslåntagarna ytterligare hjälp synes i överensstämmelse
med egnahemsstyrelsens förslag bemyndigande böra kunna lämnas
styrelsen att beträffande arbetarsmåbruk av årsgrupperna 1935—1938,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
7
för vilka tiden för amortering å lånen redan inträtt, medgiva uppskov med de
återstående arbetenas utförande intill utgången av år 1946 samt att i fråga örn
de arbetarsmåbrukslån, för vilka amorteringsskyldighet inträder år 1945 eller
senare, medgiva förlängning av den amorteringsfria tiden med högst två år.
Vad angår den inom egnahemsstyrelsen väckta frågan om förbättring av
bostadsstandarden å de äldsta arbetarsmåbruken, synas skäl tala för att egnahemsstyrelsen
verkställer närmare utredning i frågan samt inkommer med
det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Såsom egnahemsstyrelsen framhållit i sina yttranden över framställningarna
från Svärdsjö sockens kommunalnämnd m. fl. och Hällesjö egnahemskommitté
m. fl., äro innehavare av arbetarsmåbruk berättigade att för odlingsarbeten,
som icke föreskrivits i samband med beviljande av arbetarsmåbrukslån,
erhålla bidrag enligt kungörelsen den 30 juni 1939 angående statsbidrag
till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. För sådana odlingsarbeten
åter, som kontraktsenligt kunna åvila dem, äro arbetarsmåbrukslånen
avsedda att användas. Då, såsom jag i det föregående förordat, egnahemsstyrelsen
bör erhålla rätt att medgiva förhöjning av redan beviljade arbetarsmåbrukslån,
synas de innehavare av arbetarsmåbruk, för vilka uppstått
svårigheter att fullgöra dem åvilande odlingsskyldighet, erhålla möjlighet att
anskaffa för arbetena erforderliga medel. I avvaktan på erfarenhet hur dessa
av mig förordade ändringar i bestämmelserna rörande småbrukslån
komma att verka torde åtminstone ännu någon tid kunna anstå med ytterligare
åtgärder.
Det av norrlandskommittén berörda spörsmålet örn beviljande av lån även
för iordningställande och upprustande av redan förefintliga ofullständiga
jordbruk eller stödjordbruk till arbetarsmåbruk synes värt beaktande. Jag
förutsätter emellertid att denna fråga upptages till närmare övervägande
inom bostadssociala utredningen. I avbidan på slutförande av denna utredning
synes kunna ifrågasättas örn icke en viss återhållsamhet beträffande
bildande av nya arbetarsmåbruk bör iakttagas. Härvid bör särskilt hänsyn
tagas till möjligheterna för lånesökande att erhålla arbete inom orten.»
Den svåra ställning vari de arbetarsmåbrukslåntagare, som ännu icke färdigställt
byggnaderna på sina småbruk, råkat genom de under krigsåren inträdda
stegringarna i byggnadskostnaderna har berörts i flera under senare
år till utskottet hänvisade motioner. I dessa ha även uppmärksammats svårigheterna
för nämnda småbrukare att med erhållna lånebelopp kunna fullgöra
föreskriven odlingsskyldighet. I utlåtanden över motionerna har utskottet
förklarat sig ense med motionärerna örn att åtgärder från statsmakternas
sida borde vidtagas för att sätta ifrågavarande låntagare i stånd
att utföra återstående arbeten på lägenheterna samt uttalat sig för att utredning
borde företagas i ämnet.
Med utgångspunkt från en dylik av egnahemsstyrelsen företagen utredning
har Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit att arbetarsmåbruksstatslån
skulle kunna tilldelas kommun för möjliggörande av en förhöjning
Utskottet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
intill ett belopp av 10 000 kronor av under åren 1935—1944 beviljade arbetarsmåbrukslån
och för utlämnande under åren 1945 och 1946 av arbetarsmåbrukslån
med högre belopp än 7 000 kronor, dock högst 10 000 kronor.
Vidare har föreslagits att egnahemsstyrelsen skulle bemyndigas att för arbetarsmåbruk
av årsgrupperna 1935—1938, beträffande vilka amorteringsskyldighet
redan inträtt, medgiva uppskov med de återstående arbetenas utförande
intill utgången av år 1946 samt att i fråga om arbetarsmåbrukslån, för
vilka amorteringsskyldighet inträder år 1945 eller senare, medgiva förlängning
av den amorteringsfria tiden med högst två år.
De sålunda föreslagna åtgärderna synas ägnade att i avsevärd mån lindra
de påtalade svårigheterna för arbetarsmåbrukslåntagarna. Genom de ifrågasatta
amorteringsbestämmelserna för tilläggslån en, som innebära att lånebelopp
som överstege 7 000 kronor skulle uppdelas så att hälften därav hänfördes
till lånets stående del och återstoden till lånets amorteringsdel, synes
vidare sörjt för att de sammanlagda amorteringarna icke skola bliva alltför
betungande. Utskottet kan därför tillstyrka bifall till de i propositionen framlagda
förslagen.
I fråga om det i egnahemsstyrelsens skrivelse berörda spörsmålet, huruvida
åtgärder borde vidtagas för förbättring av bostadshusen å de äldsta arbetarsmåbruken,
delar utskottet departementschefens uppfattning, att detta
problem bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Egnahemsstyrelsen synes sålunda
böra företaga ytterligare utredning i ämnet och framlägga de förslag
som därav må föranledas.
Vad härefter angår de i ämnet väckta motionerna synes yrkandet i de likalydande
motionerna I: 296 och II: 460 om odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet
till arbetarsmåbrukslåntagare i allt väsentligt sammanfalla med
de förslag som framförts i de i propositionen redovisade framställningarna
av Svärdsjö sockens kommunalnämnd m. fl. Utskottet får i detta sammanhang
erinra om att, såsom även framhållits av departementschefen, innehavare
av arbetarsmåbruk torde vara berättigade att för odlingsarbeten, som
icke föreskrivits i samband med beviljande av arbetarsmåbrukslån, erhålla bidrag
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1939 angående statsbidrag
till förstärkning av ofullständiga jordbruk. Att dylika eller liknande
bidrag skulle kunna utlämnas även till den kontraktsenliga odlingen på ett
arbetarsmåbruk kan utskottet, åtminstone innan erfarenhet vunnits rörande
verkningarna av de i propositionen föreslagna hjälpåtgärderna, icke tillstyrka.
Beträffande det i motionen II: 458 framlagda förslaget att arbetarsmåbrukslån
skulle få utgå även till förvärv och iordningställande av bostadslägenheter
för skogsarbetare och därmed likställda vill utskottet framhålla,
att detta förslag icke synes stå i överensstämmelse med de principer, som
enligt statsmakternas beslut ligga till grund för arbetarsmåbruksverksamheten.
Denna verksamhet har nämligen till uppgift att bereda lägenhetsinnehavarna
tillskott i deras försörjning genom jordbruk, drivet vid sidan av
annan verksamhet. Eftersom vidare frågan om förbättrade bostäder åt bland
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
9
annat skogsarbetare torde vara under övervägande inom bostadssociala utredningen,
synes anledning icke förefinnas att nu avlata skrivelse i ämnet till
Kungl. Majit.
Vad slutligen angår det i samma motion framställda yrkandet att författningsbestämmelserna
rörande den statsunderstödda arbetarsmabruksverksamheten
borde omarbetas så att de öppnade möjlighet för ett flertal innehavare
av arbetarsmåbruk att i de fall omständigheterna vore lämpade härför
uppföra gemensam ladugård, synes detta förslag erbjuda åtskilligt av
intresse. Emellertid har åt norrlandskommittén uppdragits bland annat att
söka utröna möjligheterna att vid mindre brukningsdelar sammanföra djuren
i gemensamma ladugårdar i syfte att bättre utnyttja arbetskraften ävensom
i övrigt förbättra driften vid dylika jordbruk. I sammanhanget ma även
erinras örn att statsmakterna understött ett försök med uppförande av en
för vissa fastigheter i Bjärme i Näs socken, Jämtlands län, gemensam ladugård.
Innan mera ingående erfarenheter vunnits rörande verkningarna av
sistnämnda försök och resultaten av norrlandskommittens undersökningar i
ämnet blivit kända, synas skäl icke föreligga att hemställa om sådan författningsändring,
som föreslagits av motionärerna.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
1) att förevarande proposition må av riksdagen bifallas;
2) att motionen II: 458 samt de likalydande motionerna
I: 296 och II: 460 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1945.
På jordbruksutskottets vägnar:
ABEL ANDERSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Jacob Hansson, Anderberg,
Näslund, Bondeson, Jonsson och Hagman samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson i
Sörsjön, Jacobson i Vilhelmina, Svensson i Ljungskile, Nilsson i Göingegården, Andersson
i Hedensbyn och Karlsson i Stuvsta.
Reservationer:
dels av herr Ericsson i Sörsjön;
dels ock av herr Karlsson i Stuvsta, vilken ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till motionen II: 458.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 10 sami. Nr 8—9.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:93 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till djupborrning efter salt och olja m. m. vid Hällvike s. 8 i texten