Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring av lagen den 6 juni 1924

1945-06-13 · 72 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1945:4, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring av lagen den 6 juni 1924

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring av lagen den 6 juni 1924

(nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd

(barnavårdslag), m. m., dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 23 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 227, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden,

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

lag angående ändring av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets

barnavård och ungdomsskydd (bamavårdslag) ävensom till lag angående

ändrad lydelse av 32 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården,

dels anhållit om riksdagens yttrande över vid propositionen fogat förslag

till förordning örn ändrad lydelse av 7 § stadgan den 29 maj 1931 (nr 172)

angående enskilda sjukhem och förlossningshem,

dels ock föreslagit riksdagen att

I) medgiva

att den i avlöningsstaten för Överståthållarämbetet upptagna anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må för budgetåret 1945/46

överskridas med högst 5 300 kronor,

samt att den i avlöningsstaten för länsstyrelserna upptagna anslagsposten

till övrig icke-ordinarie personal må för budgetåret 1945/46 överskridas med

högst 112 900 kronor;

II) godkänna

ej mindre följande personalförteckning för statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter:
Personalförteckning.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

13 fattigvårds- och bamavårdskonsulenter....................... Eo 23

än även följande avlöningsstat för samma konsulenter att tillämpas tillsvidare

från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis ____kronor 122 400

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 15 900

Summa kronor 138 300

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. 2 avd. Nr 4. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

III) för budgetåret 1945/46 anvisa

till Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Avlöningar

ett förslagsanslag av ......................... kronor 138 300

till Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Omkostnader

ett förslagsanslag av ...................... » 45 100

IV) medgiva, att till uppförande eller inrättande av barnhem samt till

driften av sådana hem må utgå statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som i propositionen angivits; samt

V) för budgetåret 1945/46 anvisa

till Bidrag till uppförande eller inrättande av barnhem ett

reservationsanslag av ............................... kronor 300 000

till Bidrag till driften av barnhem ett förslagsanslag av . . > 750 000

De till propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående ändring av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets

barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 och 2 mom. samt 17, 18, 20, 21, 33, 34,

39—42, 49—53, 55—57, 59, 60, 73, 80 och 86 §§ lagen den 6 juni 1924 om

samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag)1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, att till 85 § sagda lag skall fogas ett nytt

moment, betecknat 3 morn., av nedan angiven lydelse, att i samma lag skola

införas sex nya paragrafer, betecknade 41 a, 42 a, 42 b, 51 a, 60 a och 80 a §§,

av nedanstående lydelse, att i nämnda lag rubrikerna till 5 och 7 kap. ävensom

underrubrikerna näst före 39, 51 och 59 §§ skola erhålla ändrad lydelse

på sätt framgår av det följande, samt att näst före 60 a § skall insättas

en underrubrik av lydelse som nedan angives.

2 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden har---dess åtgärder.

Särskilt åligger det nämnden

att, i fall som avses i 22 §, taga befattning med misshandlade, vanvårdade

eller för annan fara till hälsan utsatta barn samt barn, som äro van
1

Senaste lydelse, se beträffande 2 § 1 mom. SFS 1944:168, beträffande 2 § 2 mom.

SFS 1936:266, beträffande 18, 20, 40 och 73 §§ SFS 1934:204, beträffande 21 § SFS

1937:387 samt beträffande 41, 42 och 59 §§ SFS 1931: 171.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i. 3

artade eller i fara att bliva vanartade, ävensom ungdom, som befinnes föra

ett oordentligt, lättjefullt eller sedeslöst liv eller eljest visat svår oart;

att, på sätt i 29 § stadgas, omhändertaga nödställda, sjuka och värnlösa

barn;

att, enligt bestämmelserna i 42 och 42 a §§ samt de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, övervaka de inom kommunen förefintliga barnavårdsanstalternas

verksamhet; samt

att, enligt bestämmelserna i 7 kap. och de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, öva kontroll över fosterbarnsvården.

Jämväl i —---och handhavande.

Hurusom den — — — i kommunallagarna.

2 mom. Barnavårdsnämnden bör verka för förbättrad barn- och ungdomsvård

och i sådant syfte, i den mån förhållandena därtill föranleda,

söka främja tillkomsten och utvecklingen av barnavårdsanstalter ävensom

andra åtgärder till barns och ungdoms välfärd.

17 §•

Vill någon---eller ordföranden.

Kommunal myndighet, befattningshavare i statens, landstingets eller kommunens

tjänst så ock i dylik tjänst ej anställd läkare, sjuksköterska eller

barnmorska hava att, då de i sin verksamhet erhållit kännedom örn förhållanden,

som böra föranleda nämndens ingripande, ofördröjligen göra

anmälan därom.

18 §.

Har hos —--nämndens överläggning.

Förekommer anledning antaga, att vanart eller annat missförhållande

är beroende på eller förenat med sjukdom eller kroppslig eller andlig brist

eller svaghet hos barnet, skall, till utrönande av behovet av ingripande och de

lämpliga formerna därför, läkares yttrande inhämtas. För sådant ändamål

må central för psykisk hama- och ungdomsvård anlitas. Har yttrande

inhämtats av läkare, som icke är knuten till sådan central, skall, örn

denne så finner erforderligt, hänvändelse ske till dylik central, som

må vara upprättad av vederbörande landsting. Nämnden har härvid i fall av

behov att medverka till att den, mot vilken ingripande ifrågasättes,

för undersökning eller observation inställes å centralen. Läkares yttrande

skall ock inhämtas, där missförhållande kan antagas bero på sjukdom hos

föräldrarna eller annan, som vistas i hemmet.

* Därest ingripande---i överläggningen.

Påkallas ingripande — — — befrämjas därigenom.

Därest utredning---i ärendet.

Tillhör den---i ärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

20 §.

Länsstyrelserna hava---omständigheterna påkallas.

Vid sin befattning med kommunernas barnavård skola länsstyrelserna

hava biträde av barnavårdskonsulenter och bamavårdsassistenter, vilka jämväl

skola hava till uppgift att tillhandagå med upplysningar och råd rörande

barnavården. Befattningen som bamavårdskonsulent skall innehavas av fattigvårdskonsulent,

varom förmäles i lagen om fattigvården. Konungen utfärdar

instruktion för fattigvårdskonsulentema i deras egenskap av jämväl

barnavårdskonsulenter samt meddelar närmare bestämmelser angående

bamavårdsassistentemas verksamhet.

Där så--— ungdoms vård.

21 §•

Jämte det övervakande av samhällets barnavård, som enligt 20 § åligger

länsstyrelserna, ankommer det på socialstyrelsen att med biträde av statens

inspektör för fattigvård och barnavård verka för barnavårdens ändamålsenliga

ordnande och främja dess utveckling. Verksamheten vid bamavårdsanstalter

varom i 5 kap. sägs skall stå under socialstyrelsens tillsyn. I fråga

om socialstyrelsens och inspektörens åligganden i här nämnda hänseenden

meddelar Konungen närmare föreskrifter.

Angående tillsyn---förordnar Konungen.

33 §.

Kan avgörande ej omedelbart träffas rörande den för omhändertaget barn

lämpligaste vårdformen, bör barnet, där så kan ske, tills vidare intagas i

upptagningshem, varom förmäles i 5 kap. Står plats å upptagningshem

inom landstingsområdet ej omedelbart till buds, må barnet för tillfället intagas

i anstalt, som omförmäles i 31 § lagen om fattigvården, men må ej

utan medgivande av länsstyrelsen vårdas därstädes under längre tid än en

månad.

34 §.

1 mom. Omhändertaget barn, som icke är vanartat, skall, där ej särskilda

omständigheter annat föranleda, utackorderas i ett för ändamålet lämpat

enskilt hem.

Inackordering får---rättigheter angivas.

2 morn. Föranleda särskilda---5 kap.

3 morn. Nämnden skall övervaka, att den, som mottagit barn till vård,

fullgör sina skyldigheter. Nämnden bör även med uppmärksamhet följa barnets

utveckling och verka för att det erhåller den utbildning, som med hän- *

syn till barnets anlag och övriga omständigheter finnes lämplig.

Har barnet överlämnats till barnhem inom annan kommun, skall anmälan

härom ofördröjligen göras hos barnavårdsnämnden därstädes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 5

5 kap. Om bamavårdsanstalter och skyddshem.

Barnavårdsanstalter.

39 §.

1 mom. Med barnavårdsanstalt förstås i denna lag för barns vård och uppfostran

avsedd anstalt, som ej är att hänföra till sjukhus, sjukhem, anstalt

för abnorma eller vanföra, skyddshem, allmän uppfostringsanstalt eller skoldistrikt

tillhörigt skolhem.

2 mom. Särskilda former av bamavårdsanstalter äro barnhem, barnkolonier

och anstalter för halvöppen barnavård.

Särskilda former av barnhem äro

a) spädbarnshem, för vård av späda barn, vilka icke åtföljas av sina

mödrar;

b) mödrahem, för vård huvudsakligen av späda barn med deras mödrar;

c) upptagningshem, för tillfällig vård och uppfostran samt observation av

barn, som fyllt ett år;

d) barnhem för varaktig vård, för vård och uppfostran under längre tid

av barn, som fyllt ett år.

Barnkolonier äro bamavårdsanstalter för sluten vård och uppfostran av

barn under sommaren eller eljest under viss begränsad del av året.

Anstalter för halvöppen barnavård äro bamavårdsanstalter för vård och

uppfostran av barn under begränsad del av dygnet.

40 §.

För varje landstingsområde skall Konungen, efter förslag av landstinget,

fastställa plan för barnhemsvårdens ordnande inom området. I planen skola

upptagas barnhem till sådant antal och av sådan art, att inom området förefintliga

behov av olika slag av barnhemsvård bliva tillgodosedda på ett ändamålsenligt

sätt. Jämväl ändring av planen fastställes av Konungen.

I den mån annan icke drager försorg därom, skall det åligga landsting att

anordna och driva barnhem, som finnas upptagna i den i första stycket omförmälda

planen. Det åligger ock landstinget att, i den mån erforderliga medel

icke annorledes tillhandahållas, bestrida kostnaderna för anordnande och

drift av annan tillhöriga barnhem, som upptagits i planen, försåvitt deras

vårdplatser äro avsedda för landstingsområdets gemensamma behov.

41 §.

1 mom. Ämnar kommun eller landsting upprätta barnhem, skall plan för

hemmet och dess verksamhet underställas Konungen eller, efter Konungens

bestämmande, socialstyrelsen. Planen må icke godkännas, med mindre hemmet

med hänsyn till belägenhet, utrymme, utrustning och övriga förhållanden

befinnes vara så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande

vård och uppfostran.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

2 mom. önskar annan än kommun eller landsting upprätta barnhem, skall

tillstånd därtill sökas hos Konungen eller, efter Konungens bestämmande,

hos socialstyrelsen. Tillstånd må ej lämnas, med mindre hemmet med hänsyn

till belägenhet, utrymme och utrustning befinnes vara så beskaffat, att

där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, samt

med hänsyn till hemmets ledning, personal och ekonomiska förhållanden

trygghet kan anses föreligga för hemmets ändamålsenliga skötsel.

Om lämnat —---års ålder.

På Konungen eller, där Konungen så bestämmer, socialstyrelsen ankommer

att pröva, huruvida för barnhem, som avses i detta moment, skall finnas

reglemente, samt fastställa sådant.

3 mom. Innan barnkoloni eller anstalt för halvöppen barnavård första

gången träder i verksamhet, skall anmälan därom göras hos socialstyrelsen

samt hos barnavårdsnämnden i den kommun, där anstalten är avsedd att

drivas.

4 mom. Vad i 1—3 morn. stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där

den som driver barnavårdsanstalt vill flytta denna till annan lägenhet, utvidga

anstalten eller vidtaga större förändring beträffande densamma eller

där ombyte av innehavare skall ske.

41a §.

1 mom. Medgivande till intagning i barnhem lämnas för varje särskilt fall

av hemmets styrelse eller, örn sådan icke finnes, av dess innehavare eller ock

av den, som därtill förordnats av styrelsen eller innehavaren. Är hemmet helt

eller till huvudsaklig del avsett för landstingsområdes gemensamma behov,

skall före intagningen, där så kan ske, samråd äga rum med barnavårdsassistenten.

Angående beslut örn intagning i barnhem för varaktig vård skall den som

meddelat beslutet ofördröjligen göra anmälan till barnavårdsassistenten.

Sådan anmälan är dock ej erforderlig, där barnavårdsassistenten vid samråd

jämlikt första stycket tillstyrkt intagningen.

2 mom. Styrelse för barnhem eller, örn sådan icke finnes, hemmets innehavare

skall före den 15 januari och den 15 juli varje år till bamavårdsassistenten

lämna skriftlig uppgift å de vid nästföregående halvårsskifte i

barnhemmet intagna barn, som åtnjutit bamhemsvård i sammanlagt över

ett år.

3 mom. Länsstyrelsen äger, där det med hänsyn till barnets bästa finnes

erforderligt, förordna att barn, som intagits i visst barnhem, icke vidare må

vårdas därstädes.

42 §.

1 mom. Barnavårdsnämnden skall noggrant tillse, att verksamheten vid

envar barnavårdsanstalt inom kommunen bedrives med iakttagande av gäl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

7

lande bestämmelser samt att förhållandena vid anstalten äro sådana, att där

intagna barn erhålla tillfredsställande vård och uppfostran och, vad angår

barnhem, erforderlig vård vid sjukdom. Särskild uppmärksamhet skall ägnas

vården av späda barn. I den mån så prövas påkallat, har nämnden att låta

verkställa undersökning av förhållandena i barnavårdsanstalt.

Finner barnavårdsnämnden, att barn, som överlämnats till barnhem inom

kommunen av barnavårdsnämnden i annan kommun, ej erhåller tillfredsställande

vård och uppfostran eller att det genom vanart utövar menlig inverkan

på andra barn, skall underrättelse härom ofördröjligen meddelas den nämnd,

som överlämnat barnet till barnhemmet. Leder sådan underrättelse icke till

åsyftad verkan, må barnavårdsnämnden antingen själv vidtaga åtgärd, som

för varje fall är i denna lag stadgad, eller ock om förhållandet göra anmälan

hos länsstyrelsen för åtgärd, som ankommer på denna myndighet.

2 mom. I den mån så prövas lämpligt, må socialstyrelsen tills vidare medgiva

barnavårdsanstalt befrielse från den i 1 mom. föreskrivna tillsynen.

Medgivande skall avse bestämd lägenhet; och må för detsamma uppställas de

villkor, som prövas erforderliga.

42 a §.

1 mom. Där barnavårdsnämnd efter anmälan jämlikt 17 § eller eljest finner,

att barnavårdsanstalt inom kommunen icke lämnar tillfredsställande

vård eller uppfostran eller att för anstalten gällande bestämmelser åsidosättas

eller att anledning eljest föreligger till anmärkning mot anstalten, dess personal

eller verksamhet, har nämnden att genom lämpliga föreställningar hos

anstaltens styrelse eller innehavare söka åstadkomma rättelse. Leda dessa

åtgärder icke till åsyftad verkan eller drives barnhem, som avses i 41 § 2

morn., utan tillstånd eller finner nämnden, att meddelat tillstånd bör återkallas,

har nämnden att anmäla saken hos länsstyrelsen.

Råda i barnavårdsanstalt sådana missförhållanden, att där intagna

barn icke kunna utan fara för liv eller hälsa kvarbliva i anstalten, till dess

länsstyrelsen eller socialstyrelsen hinner besluta i ärendet, har barnavårdsnämnden

att tillse, att å anstalten intagna barn omedelbart skiljas därifrån

samt att, där så erfordras, lämplig vård beredes dem. För detta ändamål må

nämnden omhändertaga barnen och med dem förfara såsom med barn, vilka

omhändertagits för samhällsvård. Beträffande sådant ärende skall vad i 31 §

första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har anmälan jämlikt 17 § andra stycket gjorts om missförhållande i

barnavårdsanstalt men underlåter barnavårdsnämnden att vidtaga de åtgärder,

till vilka omständigheterna föranleda, har den som gjort anmälan att

bringa förhållandet till länsstyrelsens kännedom.

2 morn. Finner länsstyrelsen, i anledning av anmälan eller eljest, att missförhållande

som i 1 mom. sägs föreligger vid barnavårdsanstalt, har länsstyrelsen

att ålägga anstaltens styrelse eller innehavare att vidtaga tjänliga åt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

gärder för missförhållandets avhjälpande. Länsstyrelsen skall underrätta

socialstyrelsen om åläggande, som sålunda av länsstyrelsen meddelas, samt i

övrigt om förhållanden i förevarande avseende av större vikt.

Finnes åläggande, som i nästföregående stycke avses, otjänligt eller utan

verkan, ankommer det på socialstyrelsen att återkalla lämnat tillstånd till

verksamhetens bedrivande eller meddela förbud mot barns mottagande å

anstalten.

42 b §.

Närmare föreskrifter angående tillämpning av de i detta kapitel givna bestämmelserna

om barnavårdsanstalter meddelas av Konungen.

7 Kap. Om fosterbarnsvård m. m.

49 §.

1 mom. Barn under sexton år, som fostras i annat enskilt hem än hos

föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden örn

barnet, benämnes i denna lag fosterbarn och står under barnavårdsnämndens

tillsyn i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

Barnavårdsnämnden äger, örn särskilda skäl därtill föreligga, beträffande

fosterbarn besluta, att barnet skall under viss tid, högst två år, efter uppnådda

sexton års ålder stå under barnavårdsnämndens tillsyn på sätt gäller

örn fosterbarn; dock att barnet icke må omhändertagas av barnavårdsnämnden

i enlighet med vad i 55 § 1 mom. stadgas.

2 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger barnavårdsnämnden

eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barn under

sexton år, vilket vistas i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller förmyndare,

som ovan sägs, men ej är jämlikt 1 mom. att hänföra till fosterbarn,

skall tills vidare anses såsom sådant; och skall i dylikt fall vad i detta kapitel

och i 73 § är stadgat äga tillämpning. Då sådant beslut meddelas av ordföranden,

skall anmälan därom göras vid nästa sammanträde hos nämnden,

som prövar, huruvida beslutet skall äga bestånd.

3 mom. I denna lag förstås med

fosterhem: enskilt hem, vari fosterbarn mottagits, samt

barnafostrare: den, som i fosterhem mottagit fosterbarn.

50 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga ej tillämpning å barn, som omhändertagits

av barnavårdsnämnd och vistas inom kommun, som utgör nämndens

verksamhetsområde.

Ansökan och anmälan om mottagande av fosterbarn m. m.

51 §.

1 mom. Ej må någon i sitt hem såsom fosterbarn mottaga barn under ett

års ålder, med mindre barnavårdsnämnden i den kommun, där hemmet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

9

finnes, lämnat tillstånd därtill. Ansökan om tillstånd skall göras av den,

som ämnar mottaga barnet.

2 mom. Barn som är ett år eller äldre må icke mottagas i enskilt hem såsom

fosterbarn förrän en vecka efter det anmälan därom gjorts hos barnavårdsnämnden

i den kommun där hemmet finnes. Nämnden må dock medgiva

att mottagandet må ske tidigare.

3 mom. Ansökan jämlikt 1 mom. och anmälan jämlikt 2 mom. skola innehålla

uppgift om

a) bamafostrarens namn och adress;

b) dens namn och adress, som ämnar överlämna barnet.

Vid ansökan och anmälan eller inom den tid, nämnden förelägger, skall

företes utdrag av födelse- och dopbok eller åldersbetyg rörande barnet samt

lämnas redogörelse för villkoren för mottagandet av barnet ävensom uppgift

om de förhållanden i övrigt, som hava betydelse för bedömande av

fosterhemmets lämplighet.

4 mom. Då fosterhem flyttas till annan lägenhet inom kommunen, åligger

det barnafostraren att därom göra anmälan hos barnavårdsnämnden,

i stad eller köping med egen kommunalförvaltning inom två dagar och

annorstädes inom en vecka.

5 mom. Flyttas fosterhem till annan kommun, är barnafostraren skyldig

att hos dess nämnd göra anmälan i enlighet med vad i 3 mom. sägs inom

den i 4 mom. angivna tiden.

Barnafostraren skall dessutom före avflyttningen göra anmälan därom hos

barnavårdsnämnden i avflyttningskommunen med uppgift örn den kommun,

till vilken flyttning kommer att äga ram.

6 mom. Har fosterbarn avlidit eller har barnafostraren lämnat detsamma

från sig, skall han hos barnavårdsnämnden göra anmälan därom, i stad

eller köping med egen kommunalförvaltning inom två dagar och annorstädes

inom en vecka, efter det barnet avlidit eller bortlämnats. Vid

anmälan att fosterbarn överlämnats till annan, skall tillika uppgivas dennes

namn och adress.

7 mom. Ansökan och anmälan varom i denna paragraf stadgas kan göras

skriftligen eller muntligen och må ske, utom hos nämnden, även hos de i

17 § första stycket omförmälda personer.

51a §.

Fosterbarn må ej mottagas av den, som lider av tuberkulos eller könssjukdom

i smittsamt skede eller i vars hem vistas någon, som är behäftad

med sådan sjukdom i smittsamt skede.

52 §.

1 mom. Då barnavårdsnämnd genom ansökan eller anmälan, som i 51 §

sägs, eller på annat sätt erhållit kännedom örn att någon ämnar i sitt hem

mottaga eller redan mottagit fosterbarn, bär nämnden att, såframt den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

icke redan äger noggrann kännedom om hemmet, ofördröjligen låta verkställa

undersökning angående dess beskaffenhet.

2 mom. Ansökan jämlikt 51 § 1 mom. må ej bifallas, där ej barnavårdsnämnden

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner det kunna

tagas för visst, att barnet kommer att hos sökanden erhålla tillfredsställande

vård och uppfostran.

3 mom. Där nämnden i anledning av undersökning, varom i 1 mom. förmäles,

eller eljest finner fara föreligga, att fosterbarn icke kommer att erhålla

tillfredsställande vård och uppfostran hos någon, som kan antagas

hava för avsikt att mottaga sådant barn, skall nämnden, örn så erfordras,

meddela förbud för honom att mottaga fosterbarn.

Befinnes lägenhet, som begagnas eller kan antagas komma att begagnas

såsom fosterhem, vara hälsovådlig, må förbud av nämnden utfärdas mot

fosterbarns mottagande i lägenheten.

53 §.

Barnavårdsnämnden har att öva noggrann tillsyn över alla fosterhem

inom kommunen i syfte att trygga, att fosterbarn komma i åtnjutande av

tillfredsställande vård och uppfostran samt, i händelse av sjukdom, den

särskilda vård, som omständigheterna påkalla. Synnerlig uppmärksamhet

skall ägnas åt vården av späda fosterbarn. Nämnden skall jämväl verka för

att fosterbarn erhåller den utbildning, som med hänsyn till barnets anlag

och övriga omständigheter finnes lämplig. I den mån så finnes påkallat har

nämnden att låta verkställa undersökning av förhållandena i fosterhem.

Nämnden bär att giva de barnafostrare, vilka äro i behov därav, erforderliga

föreskrifter rörande barns vård och uppfostran.

55 §.

1 mom. Prövar nämnden---för samhällsvård.

1 avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande

jämlikt detta moment skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för

samhällsvård äga motsvarande tillämpning.

Då åtgärd vidtagits enligt detta moment, åligger det nämnden att härom

ofördröjligen underrätta den, som är skyldig att taga vård örn barnet.

2 mom. Har barnavårdsnämnd vidtagit åtgärd, som i 1 mom. sägs, äger

nämnden tillika, om skäl därtill föreligger, meddela barnafostraren förbud

att vidare mottaga fosterbarn.

56 §.

Underlåter barnafostrare att söka tillstånd eller göra anmälan, som i

51 § förmäles, må barnavårdsnämnden, där den finner omständigheterna

därtill föranleda, vidtaga åtgärd enligt 55 § 1 mom. ävensom meddela förbud

för honom att mottaga fosterbarn.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

57 §.

11

1 morn. Förbud för viss person att mottaga fosterbarn fortfar att gälla

även om den, som förbudet avser, flyttar till annan kommun. Den bamavåidsnämnd,

som meddelat förbudet, skall, då den erhåller kännedom örn

avflyttningen, ofördröjligen lämna barnavårdsnämnden i den kommun, dit

inflyttningen uppgivits skola ske eller veterligen ägt rum, underrättelse om

förbudet. Barnavårdsnämnd, som erhållit sådan underrättelse, skall ock,

där den person, förbudet gäller, ånyo avflyttar till annan kommun, om

förbudet underrätta barnavårdsnämnden i sistnämnda kommun.

2 mom. Förbud må av barnavårdsnämnden återkallas, när förhållandena

giva anledning därtill. Ilar den, som förbjudits mottaga fosterbarn,

flyttat till annan kommun, ankommer på barnavårdsnämnden i denna kommun

att besluta om återkallelse av förbudet.

Särskilda bestämmelser angående vård i vissa enskilda hem.

59 §.

1 mom. Har, i annat fall än i 51 § 1 eller 2 mom. avses, barn som icke

fyllt sju år mot ersättning mottagits i annat enskilt hem än hos föräldrarna

eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om barnet, samt

vistats där en månad, åligger det den, som omhänderhar barnet, att inom

en vecka efter månadens utgång — därest barnet då icke uppnått nyssnämnda

ålder — göra anmälan om förhållandet hos barnavårdsnämnden i

den kommun, där hemmet finnes.

2 mom. Har, i annat fall än i 51 § 1 eller 2 mom. eller 1 mom. av denna

paragraf avses, barn som icke fyllt sexton år mottagits i annat enskilt hem

än hos föräldrarna eller förmyndare, varom i 1 mom. förmäles, samt vistats

där ett år, åligger det den, som omhänderhar barnet, att inom en vecka

efter årets utgång — därest barnet då icke uppnått nyssnämnda ålder —

göra anmälan om förhållandet hos barnavårdsnämnden i den kommun, där

hemmet finnes.

3 mom. Anmälan som i 1 eller 2 mom. sägs kan göras skriftligen eller

muntligen och må ske, utom hos nämnden, även hos de i 17 § första stycket

omförmälda personer.

4 mom. I fall, då anmälan enligt 1 eller 2 mom. skett eller, enligt vad barnavårdsnämnden

erfarit, bort verkställas, skall nämnden, därest den ej redan

äger kännedom om hemmet, så snart ske kan låta verkställa undersökning

angående dess beskaffenhet.

5 mom. Barn, som i 1 mom. avses, må ej mottagas i där omförmält hem

av den, för vilken förbud utfärdats att mottaga fosterbarn, med mindre

barnavårdsnämnden lämnat sitt medgivande därtill.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

60 §.

1 mom. Konungen må, där barnavårdsnämnd prövas hava vidtagit fullt

betryggande anordningar för tillsyn över barn, som av nämnden överlämnats

till fosterhem utom vederbörande kommun, medgiva befrielse tills

vidare under högst tio år, i den mån så prövas lämpligt, från tillämpningen

av bestämmelserna i detta kapitel, såvitt angår dylika barn. Nämnden är

dock skyldig att i sådant fall ofördröjligen efter överlämnandet göra anmälan

om förhållandet till barnavårdsnämnden i den kommun, där fosterhemmet

finnes.

2 mom. Barnavårdsnämnd må, då synnerliga skäl därtill föreligga, tills

vidare medgiva befrielse, i den mån så prövas lämpligt, från tillämpningen

av bestämmelserna i detta kapitel beträffande visst fosterhem inom kommunen.

Medgivande skall avse bestämd lägenhet; och må för detsamma

uppställas de villkor, som prövas erforderliga. Barnafostraren är dock alltid

pliktig att efter mottagande av fosterbarn ofördröjligen göra anmälan härom

till barnavårdsnämnden.

Tillämpningsbestämmelser.

60 a §.

Närmare föreskrifter örn tillämpning av vad ovan i detta kapitel stadgas

meddelas av Konungen.

73 §.

1 mom. Med böter från och med fem till och med etthundra kronor

straffes

den som försummar att fullgöra anmälningsskyldighet i fall, varom förmäles

i 41 § 3 eller 4 morn., 51 § 4, 5 eller 6 mom. eller 59 § 1 eller 2 mom.

samt

den som mottager barn i strid mot stadgandet i 51 § 2 morn.

2 mom. Med dagsböter, dock ej under fem, eller, då omständigheterna äro

synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader straffes

annan än kommun eller landsting, som driver barnhem utan tillstånd,

varom i 41 § 2 mom. förmäles, eller beträffande barnhem vidtager åtgärd,

som i 41 § 4 mom. sägs, utan att hava erhållit tillstånd, som där avses,

den som mottager barn i trots av förbud, varom i 42 a § 2 morn., 52 §

3 morn., 55 § 2 morn., 56 § eller 59 § 5 mom. sägs,

den som utan tillstånd mottager fosterbarn, som avses i 51 § 1 morn., samt

den som mottager fosterbarn med vetskap örn att hinder däremot enligt

51 a § föreligger.

80 §.

Barnavårdsnämnden skall årligen före januari månads utgång till bamavårdsassistenten

ävensom till provinsialläkaren eller extra provinsialläkaren

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

13

i det distrikt, dit kommunen hör, avgiva förteckning å samtliga under nämndens

tillsyn stående barn, som vid slutet av nästföregående år vårdades i

fosterhem och barnhem inom kommunen. Förteckningen skall för varje barn

innehålla uppgift å barnets namn och födelsedag, barnafostrarens namn och

adress ävensom, då barnet mottagits i barnhem, dettas benämning.

80 a §.

Vad i denna lag stadgas örn landsting och landstingsområde äger motsvarande

tillämpning å stad, som icke deltager i landsting.

85 §.

3 mom. Beslut, som enligt denna lag meddelas av socialstyrelsen, må

överklagas hos Konungen i den ordning, som i allmänhet är bestämd för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

86 §.

Länsstyrelses beslut enligt 3—7 kap. så ock socialstyrelsens beslut jämlikt

42 a § 2 mom. gå i verkställighet utan hinder därav att klagan föres.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946. Förslag till den i 40 § omförmälda

planen för barnhemsvårdens ordnande skall för varje landstingsområde

respektive stad, som ej deltager i landsting, senast den 1 oktober

1945 avlämnas till socialstyrelsen.

Anmälan om barnkoloni eller anstalt för halvöppen barnavård, vilken

trätt i verksamhet före den 1 januari 1946, skall före den 1 april 1946 ingivas

till såväl socialstyrelsen som barnavårdsnämnden i den kommun, där

anstalten finnes.

Tillstånd jämlikt 51 § 1 mom. erfordras icke i det fall, att barnet mottagits

före den 1 januari 1946.

Har barn, som före den 1 januari 1946 för fostran mottagits i annat enskilt

hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden

örn barnet, enligt äldre lag icke varit att anse såsom fosterbarn, skall

anmälan i enlighet med vad i 51 § 3 mom. stadgas ske hos barnavårdsnämnden

i den kommun, där hemmet finnes, senast den 7 januari 1946,

därest barnet då icke uppnått sexton års ålder.

Anmälningsskyldighet jämlikt 59 § 1 eller 2 mom. skall — under i övrigt

i dessa lagrum givna förutsättningar — föreligga även örn barnet mottagits

före den 1 januari 1946. Härvid skall iakttagas att om mottagandet

skett, i fall som avses i 1 morn., före den 1 december 1945 samt, i fall

varom i 2 mom. förmäles, före den 1 januari 1945 anmälan icke behöver

verkställas förrän den 7 januari 1946.

Vid försummelse av anmälningsskyldighet, varom i dessa övergångsbestämmelser

förmäles, skola stadgandena i 73 § 1 mom. och 76 § äga motsvarande

tillämpning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om

fattigvården.

Härigenom förordnas, att 32 § lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

32 §.

I fråga---övriga understödstagare.

Även i---önskar annorlunda.

Å anstalten---mån arbetsföra.

Till föreståndare---dylik befattning.

Minderårig må icke annat än tillfälligtvis och till dess annan anordning

hunnit träffas intagas å fattigvårdsanstalt, där ej en från den övriga anstalten

skild avdelning för barns omhändertagande och vårdande inrättats

samt blivit i den ordning 41 § barnavårdslagen stadgar godkänd såsom

barnhem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 7 § stadgan den 29 maj 1931 (nr 172) angående

enskilda sjukhem och förlossningshem.

Härigenom förordnas, att 7 § stadgan den 29 maj 1931 angående enskilda

sjukhem och förlossningshem skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

7 §•

1 mom. Enskilda sjukhem — ---allmänna läkarinstruktionen.

2 morn. Tillsyn å enskilda förlossningshem i andra hänseenden än i 1

mom. avses utövas under inseende av socialstyrelsen utav länsstyrelsernas

barnavårdsassistenter och barnavårdsnämnderna ävensom, där så finnes

erforderligt, av särskilt tillkallade personer.

3 mom. Föreståndare för förlossningshem, vilket ej tillika är att anse såsom

barnavårdsanstalt jämlikt barnavårdslagen, har att, sedan å hemmet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

15

intagen kvinna vårdats där under sammanlagt tre veckor efter förlossningen,

göra anmälan därom till barnavårdsassistenten vid länsstyrelsen

inom en vecka efter utgången av nämnda tid. Anmälan skall innehålla

uppgift om kvinnans namn, ålder, civilstånd och adress ävensom angående

tidpunkten för förlossningen.

Anmälan skall ske jämväl i det fall, att i förlossningshem intagen kvinna

vid utskrivningen kvarlämnar sitt barn å förlossningshemmet. Sådan anmälan

skall göras ofördröjligen efter utskrivningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946.

I anledning av propositionen ha inom riksdagen väckts tre motioner,

nämligen motionen i första kammaren nr 336 av fru Sjöström-Bengtsson

m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 492 av herr Hedlund i Östersund

och nr 526 av fröken Nygren m. fl.

I motionerna I: 336 och II: 526, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta, att 49 § 1 mom. första stycket samt samma paragraf

2 mom. barnavårdslagen måtte erhålla följande lydelse:

49 §.

1 mom. Barn under sexton år, som fostras i annat enskilt hem än hos

föräldrarna, benämnes i denna lag fosterbarn och står under barnavårdsnämndens

tillsyn i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

2 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger barnavårdsnämnden

eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barn under

sexton år, vilket vistas i annat enskilt hem än hos föräldrarna, men ej är

jämlikt 1 mom. att hänföra till fosterbarn, skall tills vidare anses såsom

sådant; och skall i dylikt fall vad i detta kapitel och i 73 § är stadgat äga

tillämpning. Då sådant beslut meddelas av ordföranden, skall anmälan

därom göras vid nästa sammanträde hos nämnden, som prövar, huruvida

beslutet skall äga bestånd.

I motionens 11:492 bär hemställts, att riksdagens måtte besluta,

att 21 § barnavårdslagen behålles oförändrad och alltså erhåller följande

lydelse: »Jämte det övervakande av samhällets barnavård, som enligt 20 §

åligger länsstyrelserna, ankommer det på socialstyrelsen att med biträde av

statens inspektör för fattigvård och barnavård verka för barnavårdens ändamålsenliga

ordnande och främja dess utveckling. I fråga örn socialstyrelsens

och inspektörens verksamhet i nämnda hänseende meddelar Konungen

närmare föreskrifter.

Angående tillsyn över verksamheten vid de i 5 kap. omförmälda .skyddshem

förordnar Konungen.» samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i,

att 40 och 41 §§ sagda lag så avfattas att länsstyrelsen blir den myndighet

som skall godkänna plan för bamavårdsanstalt.

Propositionen och motionerna hava, den förstnämnda såvitt angår författningsförslagen,

hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. I

övrigt har propositionen hänvisats till statsutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava

propositionen och motionerna hänskjutits till behandling i sammansatt statsoch

andra lagutskott.

Under utskottets behandling av propositionen har barnavårdsinspektrisen

hos socialstyrelsen Göta Rosén å socialstyrelsens vägnar ingivit en promemoria

med vissa ändringsförslag beträffande 59 § förslaget till ändring av

barnavårdslagen. För promemorians innehåll skall närmare redogörelse lämnas

i det följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit till stöd

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Socialvårdskommittén har i juli 1944 avlämnat ett med nr IX betecknat

betänkande (statens offentliga utredningar 1944:34), innehållande utredning

och förslag angående revision av lagstiftningen om barnavårdsanstalter

och fosterbarnsvård. Ungdomsvårdskommittén har i betänkande den 30 mars

1944 angående psykisk harna- och ungdomsvård (statens offentliga utredningar

1944: 30) bl. a. framlagt förslag till ändrad lydelse av 2 och 18 §§

bamavårdslagen. Sedan, efter remiss, yttranden inhämtats över betänkandena

av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar, hava däri framlagda

förslag blivit föremål för överarbetning inom socialdepartementet. Betänkandena

jämte vissa av socialstyrelsen den 28 augusti och den 18 oktober

1944 avgivna framställningar angående anslag till statens fattigvårds- och

barnavårdskonsulenter hava lagts till grund för förevarande proposition.

Utskottet följer i fortsättningen propositionens uppställning.

I. Lagstiftningen om barnavårdsanstalter.

A. Gällande förhållanden.

Med barnhem förstås enligt 39 § barnavårdslagen dels för stadigvarande

vård och uppfostran av barn avsedd anstalt, som ej är att hänföra till

skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt (barnhem för stadigvarande

vård), dels ock anstalt för tillfällig vård och för observation av barn eller

för vård av späda barn och deras mödrar (upptagningshem). Upptagningshemmens

funktion framgår även av 33 § barnavårdslagen. Där föreskrives

beträffande barn, som omhändertagits av barnavårdsnämnden, att örn avgörande

ej omedelbart kan träffas rörande den för omhändertaget barn

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

17

lämpligaste vårdformen, barnet bör, där så kan ske, tillsvidare intagas i

upptagningshem.

Örn upprättande av barnhem givas bestämmelser i 41 § barnavårdslagen.

Enligt 1 mom. skall, då barnhem upprättas av kommun eller landsting, för

hemmet uppgöras plan, vilken underställes länsstyrelsen i det län, där hemmet

är beläget. Länsstyrelsen prövar, huruvida hemmet med hänsyn till

belägenhet, utrymme och inredning är så beskaffat, att där intagna barn

kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran. På länsstyrelsen ankommer

vidare att bestämma, huruvida vid fattigvårdsanstalt inrättad särskild

avdelning för barn må kunna godkännas som barnhem.

Om annan än kommun eller landsting önskar upprätta barnhem, skall

enligt 41 § 2 mom. tillstånd därtill sökas hos länsstyrelsen i det län, där

hemmet skall förläggas. Vid ansökningen skall fogas plan över hemmet

samt uppgifter rörande dess utrustning, ledning och personal ävensom

erforderliga upplysningar för bedömande av dess verksamhet. Länsstyrelsen

prövar, huruvida hemmet med hänsyn till belägenhet, utrymme och utrustning

är så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande

vård och uppfostran, ävensom huruvida med hänsyn till hemmets ledning

och personal trygghet finnes för dess ändamålsenliga skötsel. Om lämnat

tillstånd skall meddelas skriftligt bevis, vari utsättas innehavarens namn,

barnhemmets benämning och belägenhet samt det högsta antal barn, som

må därstädes samtidigt vårdas, med särskilt angivande av antalet barn

under ett års ålder. Länsstyrelsen skall även pröva, örn för hemmet skall

finnas reglemente och i så fall fastställa sådant.

Länsstyrelsens tillstånd erfordras jämlikt 41 § 3 mom. barnavårdslagen

även, såvitt angår hem som innehaves av annan än kommun eller landsting,

i följande fall, nämligen om innehavaren vill flytta hemmet eller vidtaga

större förändring beträffande hemmet eller dess verksamhet eller örn

ombyte av innehavare skall ske. Om hemmet skall flyttas till annat län,

skall tillståndet sökas hos länsstyrelsen i detta län. De beträffande upprättande

av barnhem givna bestämmelserna skola i tillämpliga delar gälla.

Jämlikt 40 § barnavårdslagen skall föras förteckning enligt fastställt formulär

över dem, som intagas å barnhem.

Beträffande tillsynen över barnhem och andra barnavårdsanstalter är till

en början att mörka, att vissa mera allmänna bestämmelser om uppsikten

över samhällets barnavård äro givna i 2 kap. barnavårdslagen samt att dessa

bestämmelser äga tillämpning jämväl å barnhem. I nämnda kapitel, 20 §,

stadgas sålunda att länsstyrelserna ha att var för sitt län vaka över, att den

barnavårdsverksamhet, varom i barnavårdslagen förmäles, ändamålsenligt

ordnas och handhaves, så att de som äro i behov därav bliva föremål för de

åtgärder, vilka av omständigheterna påkallas, att länsstyrelserna i allt vad

som rör deras befattning med kommunernas barnavård skola lia biträde av

barnavårdskonsulenter, vilka jämväl skola ha till uppgift att tillhandagå

Bihang till riksdagens protokoll 6 sami. t’ aud. Nr -t. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

med upplysningar och råd rörande barnavården, att dylik befattning skall

innehavas av fattigvårdskonsulent, varom förmäles i lagen om fattigvården,

samt att länsstyrelse, där så prövas påkallat, må förordna vederbörande

tjänsteläkare att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende

å barns och ungdoms vård. Vidare föreskrives i 21 § att, jämte det

övervakande av samhällets barnavård som enligt vad nyss nämnts åligger

länsstyrelserna, det skall ankomma på socialstyrelsen att med biträde av

statens inspektör för fattigvård och barnavård verka för barnavårdens ändamålsenliga

ordnande och främja dess utveckling.

Speciellt för barnhem gäller, enligt 42 § barnavårdslagen, att länsstyrelsen

äger, när förhållandena vid barnhem befinnas vara sådana att barn ej

kunna där erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, förordna om de

åtgärder, som må vara erforderliga till missförhållandenas avhjälpande,

eller ock förbjuda, att barn vidare vårdas i hemmet. Tillstånd, som lämnats

jämlikt 41 § 2 eller 3 morn., må även av länsstyrelsen återkallas, när förhållandena

därtill föranleda.

Tillsyn över barnhem åligger jämväl barnavårdsnämnderna. I 2 § barnavårdslagen

givas sålunda en del allmänna bestämmelser, innebärande skyldighet

för barnavårdsnämnden att övervaka harna- och ungdomsvården

inom vederbörande kommun. Vidare givas i 7 kap. av lagen vissa särskilda

bestämmelser, enligt vilka kontrollen över fosterbarnsvården är anförtrodd

åt barnavårdsnämnderna. Härvid är att märka, att enligt 49 § 1 morn.,

barn under 16 år, som är intaget å barnhem, är att anse såsom fosterbarn,

oberoende av om ersättning utgår eller ej. Jämlikt 51 § barnavårdslagen

skall av barnafostrare anmälan göras hos barnavårdsnämnden dels örn mottagande

av barn, dels örn flyttning av fosterhem eller barnhem till annan

lägenhet inom kommunen, dels ock örn fosterbarns död eller bortlämnande.

Örn fosterhem eller barnhem flyttas till annan kommun, skall anmälan ske

såväl hos barnavårdsnämnden i sistnämnda kommun som hos barnavårdsnämnden

i avflyttningskommunen. — Barnavårdsnämnden har jämlikt 52 §

skyldighet att noggrant tillse, att fosterbarn kommer i åtnjutande av tillfredsställande

vård och uppfostran samt, i händelse av sjukdom, den särskilda

vård som omständigheterna påkalla. Synnerlig uppmärksamhet skall

ägnas vården av späda fosterbarn. Nämnden har att giva de barnafostrare,

vilka äro i behov därav, erforderliga föreskrifter rörande barns vård och

uppfostran. Enligt 53 § har nämnden att, när den erhållit vetskap om fosterbarns

mottagande i fosterhem eller barnhem, ofördröjligen låta verkställa

undersökning rörande hemmets beskaffenhet, såframt den icke redan äger

noggrann kännedom örn hemmet. Även eljest har nämnden att, i den mån

så prövas påkallat, låta verkställa undersökning av förhållandena i fosterhem

och barnhem. Finner barnavårdsnämnden, att barnhem icke är med

hänsyn till belägenhet, utrymme och utrustning så beskaffat, att där intagna

fosterbarn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran eller att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

19

hemmet icke står under sådan ledning eller har sådan personal, att trygghet

vinnes för dess ändamålsenliga skötsel, bör nämnden jämlikt 59 § 1 mom.

söka åstadkomma rättelse genom lämpliga föreställningar hos hemmets

innehavare eller hos dess styrelse, där sådan finnes. Detsamma skall gälla,

örn barnafostraren åsidosatt honom åliggande anmälningsskyldighet eller

då i anstalt vårdas flera än två fosterbarn under ett års ålder. Nämnden

äger dock i sistnämnda fall, om fullt betryggande åtgärder vidtagits, tillåta

att flera än två sådana barn vårdas i hemmet. — Om åtgärd som nyss

nämnts icke leder till åsyftad verkan, har nämnden jämlikt 59 § 2 mom.

att anmäla saken hos länsstyrelsen. Dylik anmälan skall även göras, när

nämnden finner, att barnhem drives utan tillstånd, där sådant erfordras,

eller att meddelat tillstånd bör återkallas. Råda i barnhemmet sådana missförhållanden,

att där intagna fosterbarn icke kunna utan fara för liv eller

hälsa kvarbliva i hemmet, till dess länsstyrelsen hinner besluta i ärendet,

har barnavårdsnämnden att omedelbart omhändertaga barnen och med

dem förfara såsom med barn, som omhändertagits för samhällsvård. -—- Om

barnavårdsnämnden finner, att barn, som överlämnats till barnhem inom

kommunen av barnavårdsnämnden i annan kommun, ej erhåller tillfredsställande

vård och uppfostran eller att det genom vanart utövar menlig inverkan

på andra barn skall, jämlikt 59 § 3 mom. jämfört med 58 §, underrättelse

härom ofördröjligen meddelas den nämnd, som överlämnat barnet

till barnhemmet. Leder sådan underrättelse icke till åsyftad verkan, må

barnavårdsnämnden antingen själv vidtaga vederbörlig åtgärd eller göra

anmälan örn förhållandet till länsstyrelsen. Vad i 59 § är stadgat örn barnhem

gäller även annan anstalt, där fosterbarn är intaget. — Anmärkas må

i detta sammanhang, att länsstyrelsen jämlikt 81 § 2 mom. har att — oavsett

örn besvär anförts eller ej -— då missförhållande föreligger, vars avhjälpande

enligt barnavårdslagen ankommer på barnavårdsnämnd eller styrelse

för anstalt, tillhålla nämnden eller styrelsen att vidtaga erforderlig

åtgärd.

Befrielse från tillämpning av bestämmelserna om barnavårdsnämnds tillsyn

över fosterbarn kan jämlikt 60 § barnavårdslagen meddelas i vissa fall.

Sålunda äger Konungen, där barnavårdsnämnd prövas ha vidtagit fullt

betryggande anordningar för tillsyn över barn, som av nämnden överlämnats

till fosterhem eller barnhem utom vederbörande kommun, medgiva

dylik befrielse tills vidare under högst tio år, såvitt angår barn som nu

nämnts. Sådant medgivande må även, där enahanda anordningar prövas

vara träffade, av Konungen meddelas styrelse för barnavårdsanstalt, som

är försedd med av Konungen fastställt reglemente, i avseende å barn som

tillhöra anstalten. Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Maj:t genom

kungörelse den 22 november 1940 (nr 956) medgivit, att direktionen över

allmänna barnhuset, Stockholms stads barnavårdsnämnd och barnavårdsnämnden

i Malmö må från och nied den t januari 1941 tills vidare intill

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

utgången av år 1945 vara befriade från tillämpning av bestämmelserna i

7 kap. barnavårdslagen, direktionen över allmänna barnhuset i avseende å

barn, som tillhöra barnhuset, samt Stockholms stads barnavårdsnämnd och

barnavårdsnämnden i Malmö såvitt angår barn, som av nämnden överlämnats

till fosterhem eller barnhem utom vederbörande kommun. — Slutligen

äger länsstyrelsen jämlikt 60 § 3 mom. barnavårdslagen, efter vederbörande

tjänsteläkares och barnavårdsnämnds hörande, tills vidare medgiva befrielse,

i den mån så prövas lämpligt, från bestämmelserna i 7 kap. sömma lag i

fråga örn annan barnavårdsanstalt än sådan, som har av Konungen fastställt

reglemente. Medgivande skall avse bestämd lägenhet, och för detsamma

må uppställas de villkor, som prövas erforderliga.

Allmänna barnhuset är en stiftelse, för vilken gäller ett av Kungl. Maj:t

den 21 november 1930 fastställt reglemente och som har till ändamål att i

enlighet med reglementets bestämmelser bereda vård och uppfostran åt

barn, som äro värnlösa eller eljest i behov av vård, ävensom i övrigt främja

åtgärder för barns vård och uppfostran. En av dess huvuduppgifter är att

lämna understöd för vissa slag av upptagningshem.

Inom samtliga län i riket ha bildats sammanslutningar av barnavårdsnämnder

inom länet för fullgörande av uppgifter på barnavårdens område,

s. k. barnavårds förbund. De båda skånska länen ha dock bildat gemensamt

sådant förbund. Barnavårdsförbunden ha icke offentligrättslig karaktär

utan äro rent privaträttsliga sammanslutningar, i vilka även andra för

barnavården i länet intresserade kunna vinna inträde. Barnavårdsförbunds

uppgift är i allmänhet att inom länet stödja det arbete, som enligt barnavårdslagen

åligger länets barnavårdsnämnder, och att i främsta rummet

sörja för att vårdplatser finnas tillgängliga för barn, som behöva omhändertagas

huvudsakligen för tillfällig vård och observation, samt för ensamstående

mödrar med späda barn ävensom att söka anskaffa lämpliga fosterhem.

I barnavårdsförbunds styrelse är i allmänhet landshövdingen självskriven

ordförande samt förste provinsialläkaren och statens fattigvårds- och

barnavårdskonsulent i distriktet självskrivna ledamöter. För varje län finnes

ett barnavårdsombud som är anställt hos vederbörande barnavårdsförbund

med uppgifter, vilka främst falla inom fosterhemsförmedlingens och fosterhemskontrollens

område. Barnavårdsombudens löner bestridas av allmänna

barnhuset.

Redogörelse för vissa faktiska förhållanden beträffande barnhemmen,

andra barnavårdsanstalter för sluten bax-navård och anstalter för halvöppen

barnavård givas å s. 21—29 i propositionen, vartill hänvisas.

B. Allmänna synpunkter.

Socialvdrdskommittén betonar i sitt betänkande behovet av en revision

av gällande bestämmelser rörande barnavårdsanstalter. Såsom skäl härför

framhåller kommittén, att samhället, ehuru betydelsen ur social synpunkt av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra tagutskotts utlåtande nr i.

21

den vid barnhemmen bedrivna verksamheten vore uppenbar och vård å

barnhem enligt bamavårdslagstiftningen inginge som ett led i de samhälleliga

åtgärderna till stöd och skydd för värnlösa och vanvårdade barn, samhället

dock icke åtagit sig ett uttryckligt ansvar för att erforderligt antal

platser å barnhem stöde till buds, att under nuvarande förhållanden ekonomien

för åtskilliga barnhem icke vöre tryggad, att behov förelåge av förstärkning

av det allmännas uppsikt över barnhemmen, att samhällets såväl

rättigheter som skyldigheter gentemot bamhemsverksamheten borde preciseras

samt att anstalterna för halvöppen barnavård och bamkolonierna

borde fogas in i bamavårdslagstiftningens bestämmelser angående anstaltsväsendet.

Kommittén betonar dock vikten av att man icke stötte ifrån sig

de krafter, som hittills utfört ett samhällsgagneligt arbete på barnavårdens

område och att även i fortsättningen en samverkan skedde mellan samhällsorganen

och de ideella organisationer och institutioner, som bedreve barnhemsverksamhet

och annan verksamhet för barns vård och fostran.

I yttrandena över socialvårdskommitténs betänkande har behovet av en

revision av ifrågavarande lagstiftning genomgående vitsordats.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför i propositionen

bl. a.:

Om barnhemmen i egentlig mening finnas åtskilliga bestämmelser i nu

gällande barnavårdslag. De där givna stadgandena avse i huvudsak dels

kontroll vid upprättande av barnhem, dels tillsyn över barnhemmen och

dels möjlighet till samhälleligt ingripande mot sådana barnhem, där barnen

ej erhålla tillfredsställande vård och uppfostran. Däremot saknas helt bestämmelser,

som garantera att barnhem inrättas i den utsträckning, som betingas

av föreliggande vårdbehov. Frågan örn införande av dylika bestämmelser

diskuterades visserligen under förarbetena till gällande barnavårdslag,

men man fann sig då kunna — utan att någon obligatorisk skyldighet

härutinnan stadgades — överlåta åt kommunerna att i samarbete med den

enskilda offervilligheten ordna efter förhållandena. Samtidigt uttalades en

förhoppning därom, att landstingens intresse för denna verksamhet skulle

väckas. Därjämte räknade man med att avkastningen av allmänna barnhusets

fonder framdeles skulle kunna i viss utsträckning användas såsom bidrag

till driften av barnhem, varigenom behovet av en direkt medverkan från

det allmännas sida för samma ändamål i motsvarande grad skulle minskas.

Utvecklingen har emellertid lett därhän, att huvudparten av barnhemmen

för närvarande drives av stiftelser och föreningar, som i större eller mindre

mån äro beroende av den enskildes offervilja och av bidrag, som lämnas

från allmänna barnhuset eller från annat håll. Många av barnhemmen ha

att dragas med stora ekonomiska svårigheter, beroende bl. a. på att allmänna

barnhuset icke kunnat öka sin bidragsgivning i samma grad som omkostnaderna

ökats samt på att jämväl i övrigt avkastningen av fonder och dylikt

lill följd av penningvärdets fall och andra därmed sammanhängande örn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

ständigheter icke varit tillräcklig för att de därav beroende barnhemmen

skulle kunna upprätthålla sin standard utan förhöjda avgifter eller ytterligare

understöd från det allmännas eller från enskildas sida. Uppenbarligen

har denna osäkerhet i finansiellt avseende varit ägnad att inverka

menligt på barnhemmens verksamhet.

Utredningen har vidare visat att, åtminstone inom vissa delar av landet,

antalet barnhemsplatser icke är tillräckligt. Såsom kommittén i annat sammanhang

framhållit bör visserligen, då det gäller att omhändertaga barn

som sakna föräldrahem eller av någon anledning icke kunna erhålla erforderlig

vård i föräldrahemmet, den ledande principen vara att barnen i så

stor utsträckning som möjligt placeras icke på anstalt utan i enskilda fosterhem.

Men det finnes en mängd fall, då detta icke låter sig göra. Anledningen

härtill kan vara, att barnet med hänsyn till sin ålder eller till sina

fysiska eller psykiska förutsättningar hellre bör erhålla anstaltsvård, att

lämpligt fosterhem icke kan anskaffas eller att andra förhållanden föreligga,

som göra vård i fosterhem mindre lämplig. Dessutom måste barn, som skola

omhändertagas av annan än föräldrarna, i många fall till en början intagas

för observation i ett barnhem för utrönande av den lämpligaste vårdformen.

Härtill komma alla de fall, då avsaknaden av erforderlig omvårdnad i föräldrahemmet

är beroende av omständigheter, som kunna antagas vara tämligen

snart övergående; i dylika fall kan uppenbarligen endast mera sällan

bli fråga om utplacering i fosterhem.

Av nu angivna skäl finner jag angeläget, att det genom lagstiftningen uttryckligen

fastslås att samhället är skyldigt att svara för att tillräckligt antal

platser finnes tillgängligt å barnhem av olika kategorier för att täcka det

föreliggande behovet. Härutöver torde — såsom i det följande kommer att

närmare beröras — erfordras en förstärkt tillsyn över barnhemsverksamheten

samt en noggrannare planläggning av denna verksamhet i syfte att

erhålla en bestämdare reglering av de olika formerna av barnhem och barnens

fördelning på dem.

Nu anförda omständigheter böra enligt min åsikt leda lill att frågan örn

en revision av barnavårdslagens bestämmelser om barnhem och vad därmed

sammanhänger utan uppskov upptages till prövning.

För den närmare innebörden av de ändringar i den gällande ordningen

på området, som jag har för avsikt att föreslå, kommer redogörelse att lämnas

i det följande. I detta sammanhang vill jag emellertid erinra om att gällande

bestämmelser i barnavårdslagen avse allenast barnhem men att vid

sidan av dem finnas åtskilliga andra för vård av barn avsedda anstalter,

vilka hittills icke blivit föremål för generell reglering i lag. De åsyftade anstalterna

äro dels vissa anstalter för sluten barnavård — barnpensionat,

feriehem, barnkolonier etc. — vilka icke ansetts kunna föras in under den

i barnavårdslagen givna definitionen på barnhem, och dels anstalter för

halvöppen barnavård, såsom daghem, barnträdgårdar eller lekskolor och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

23

eftermiddagshem. I viss utsträckning ha visserligen även dessa anstalter

blivit föremål för offentlig tillsyn, nämligen i samband med att statsbidrag

beviljats till deras verksamhet, men i den mån så icke skett äro de ej underkastade

tillsyn från det allmännas sida. Då ifrågavarande verksamhet är

av icke ringa betydelse och dessa anstalter dessutom äro stadda i stark utveckling,

synes det angeläget, att de nu fogas in under barnavårdslagstiftningens

bestämmelser angående anstaltsväsendet.

C. Begreppet barnavårdsanstalt. Olika slag av dylika anstalter.

Socialvårdskommittén föreslår, att termen barnavårdsanstalt införes i

bamavårdslagen såsom en gemensam beteckning på de anstalter för barns

vård och uppfostran, varå de i 5 kap. av lagen meddelade bestämmelserna

-—- med undantag av bestämmelserna örn skyddshem — skola äga tillämpning.

Med barnavårdsanstalt bör enligt kommittén därvid förstås för barns

vård och uppfostran avsedd anstalt, som ej är att hänföra till sjukhus, sjukhem,

anstalt för abnorma eller vanföra, skyddshem, allmän uppfostringsanstalt

eller skolhem, vilket tillhör skoldistrikt. Kommittén uttalar vidare,

att beträffande barnavårdsanstalterna en nomenklatur bör upprättas, som

bör erhålla officiell sanktion genom införande i bamavårdslagen. Bamavårdsanstalterna

föreslås enligt bestämmelserna skola indelas i barnhem, barnavård

sanstalter för halvöppen barnavård och barnkolonier. Beteckningarna å

de båda förstnämnda huvudgrupperna angiver kommittén såsom samlingsbeteckningar

med rent praktiskt syfte och anser grupperna icke behöva definieras

på annat sätt än att för envar av dem angivas vissa specialtyper av

anstalter, som närmare bestämmas. Den tredje huvudgruppen, bamkolonierna,

definieras såsom anstalter, vilka ha till syfte att bereda barn vard

och uppfostran under en begränsad del av året.

För barnhemmen föreslår kommittén, att följande typer skola angivas i

lagen, nämligen spädbarnshem, mödrahem, upptagning shem och barnhem

för varaktig vård, men betonar tillika, att uppräkningen icke är fullständig,

då nya typer kunna tillkomma.

Spädbarnshem definierar kommittén såsom hem för vård av späda barn,

vilka icke åtföljas av sina mödrar.

Mödrahem är enligt kommittén hem för vård av mödrar med späda barn

samt väntande mödrar och ensamma spädbarn. Med hänsyn till behovet av

differentiering av dessa hem allt efter klientelets beskaffenhet föreslår kommittén,

att av mödrahem skola finnas två typer, hemskolor och vårdhem.

Hemskolorna skola organiseras så, att utbildningsmomentet vid mödrahemsverksamheten

tillvaratages. Mödrarna skola — samtidigt som hemskolan

fullgör sin funktion av barnavårdsanstalt — erhålla undervisning i barnavård

och husligt arbete under en utbildningstid av omkring fem månader.

Vårtlen skall enligt förslaget vara kostnadsfri. Vårdhemmen skola vara av
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

sedda för mödrar, vilka icke kunna eller icke anse sig kunna vistas å mödraJiem

under hela den tid kursplanen för hemskolorna förutsätter, samt för

mödrar, vilka icke ha något behov av undervisning i barnavård och husligt

arbete eller vilka sakna de personliga förutsättningarna att tillgodogöra sig

sådan undervisning. Enligt kommittén bör vistelsen vid vårdhem icke — såsom

nu i allmänhet är fallet vid mödrahemmen — vara på förhand bestämd

till viss tid.

Upptagningshem utgör enligt kommitténs förslag hem för tillfällig vård

och uppfostran samt observation av barn. Enligt kommittén bör den nu

ofta förekommande kombinationen av barnhem för tillfällig vård och för

stadigvarande vård försvinna.

Barnhem för varaktig vård definierar kommittén såsom hem för vård

och uppfostran av barn under längre tidrymd.

Beträffande anstalterna för halvöppen barnavård upptager kommittén i

sitt förslag följande tre typer, nämligen daghem för heldagsvård av barn,

lekskolor för beredande av vistelse och fostran av barn under begränsad tid

av dagen samt eftermiddag shem för beredande åt skolbarn av vistelse under

tillsyn efter skolarbetets slut för dagen.

Bestämmelser i nu nämnda hänseenden skola enligt kommitténs förslag

införas i 39 § bamavårdslagen.

För innehållet i yttrandena över socialvårdskommitténs förslag beträffande

dessa spörsmål redogöres å s. 44—53 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen bl. a. följande:

Kommitténs förslag att i bamavårdslagen införa beteckningen barnavårdsanstalt

för de anstalter, å vilka de i förevarande sammanhang avsedda

bestämmelserna skola äga tillämpning, synes mig böra godtagas. Det är otvivelaktigt

en fördel att erhålla ett dylikt generellt begrepp, så att bamavårdslagens

ifrågavarande bestämmelser, främst de som gälla tillsynen, utan

särskilda föreskrifter bliva tillämpliga även på eventuellt uppkommande nya

former av anstalter. Icke heller synes något vara att erinra mot den begränsning

begreppet erhållit i kommitténs lagförslag genom att vissa kategorier

anstalter undantagits.

Även uppdelningen av barnavårdsanstaltema i de tre stora huvudgrupperna

barnhem, bamavårdsanstalter för halvöppen vård och barnkolonier

synes vara lämplig. Att såsom från något håll föreslagits i stället för uttrycket

barnavårdsanstalt för halvöppen vård använda det i 2 § barnavårdslagen

i annat sammanhang förekommande uttrycket anstalt till stöd för

hemuppfostran synes icke böra förordas. Det av kommittén föreslagna uttrycket,

vilket redan torde ha vunnit burskap såsom teknisk term, är mer

upplysande än det andra, vilket för övrigt — i den mening det nu användes

i barnavårdslagen — synes mig vara mera vidsträckt till sin innebörd.

Begreppet barnhem har i kommitténs förslag icke bestämts på annat

sätt än genom uppräkning av vissa typer dylika hem med angivande av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

25

föremålet för deras verksamhet. Jag finner icke heller nödvändigt att i

lagen intaga en allmän definition å detta begrepp. Det torde icke heller vara

möjligt att i lagen angiva det minimiantal platser, som skall stå till buds, för

att ett barnhem skall anses vara för handen. Tillräcklig bestämning får här

anses ligga i att barnhemmet skall vara en anstalt. Gränsfall kunna visserligen

uppkomma. Någon större olägenhet härav torde dock icke vara att

befara, särskilt om, såsom i det följande kommer att föreslås, viss anmälningsplikt

införes för den, som i sitt hem mot ersättning mottager barn, och

detta även örn barnet icke är att anse såsom fosterbarn.

Mot den föreslagna differentieringen av barnhemmen ha från flera håll

invändningar rests, varvid betonats att, åtminstone i vissa delar av landet,

en så långt gående differentiering i praktiken komme att medföra olägenheter,

bland annat ur ekonomisk synpunkt. Erforderlig vårddifferentiering

kunde erhållas även örn barnhem av olika typer förenades i en anstalt, blott

hemmet vore organiserat på olika avdelningar.

Enligt min åsikt äro de principer, som kommit till uttryck i kommitténs

förslag örn differentiering av barnhemsverksamheten, väl ägnade att tjäna

som riktlinjer för det framtida ordnandet av denna verksamhet. Ett sammanförande

av olika bamhemstyper i en anstalt medför lätt, att barnhemmens

anstaltskaraktär alltför mycket betonas och att deras egenskap av hem

skjutes åt sidan. Emellertid synes man vid omorganisationen av barnhemsverksamheten

böra gå fram med viss varsamhet. Förhållandena kunna i

det särskilda fallet vara sådana, att en kombination av två typer — exempelvis

av spädbarnshem och upptagningshem — kan framstå såsom motiverad.

Några formella hinder mot dylika kombinationer synas därför icke böra

uppställas, utan bör det överlämnas åt de övervakande och bidragsbeviljande

myndigheterna att bedöma, i vad mån sådana kombinationer kunna tillåtas.

Framhållas må dock att de skäl, som kommittén anfört mot kombinationen

upptagningshem = hem för varaktig vård, måste anses vara av den

art att denna kombination i den mån så är möjligt bör undvikas.

Den av kommittén föreslagna uppdelningen av mödrahemmen i två kategorier,

av kommittén betecknade hemskolor och vårdhem, har stött på motstånd

från många håll, där man bl. a. fruktat, att uppdelningen skulle medföra

en icke önskvärd klassificering av ifrågavarande anstalter i bättre och

sämre mödrahem. Emot de sålunda befarade olägenheterna med uppdelningen

står önskemålet att, i den mån så kan ske, meddela en mera effektiv

utbildning i husligt arbete och barnavård åt de mödrar, som hava behov av

och förutsättningar för en sådan utbildning. Värdet därav synes vara så

betydande att detta differentieringsförslag icke bör skrinläggas. Emellertid

synes man även här böra gå fram varsamt och först efter en tids — exem [Mivis

några års — försöksverksamhet taga definitiv ställning till frågan,

om en mera generell uppdelning av mödrahemmen bör genomföras. Lämpligen

bör man nu inrikta sig på att i olika delar av landet på försök vid
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

taga åtgärder, varigenom mödrahem med mera utvecklad utbildningsverksamhet

— i stort sett överensstämmande med de riktlinjer kommittén förordat

beträffande hemskoloma — komma till stånd. Benämningen hemskola.

som redan finnes i barnavårdslagen och där betecknar ett särskilt

slag av skyddshem, synes dock icke böra användas härvidlag. Tills vidare

torde knappast någon särskild beteckning vara erforderlig. För att underlätta

rekryteringen till dessa mödrahem torde det vara lämpligt att, såsom

kommittén förordat, lämna dem ett så kraftigt stöd från det allmänna att

vården där kan bliva avgiftsfri. Jag återkommer i det följande till detta

spörsmål. Då här är fråga allenast om en försöksverksamhet, är det icke

nödvändigt att nu taga bestämd ställning till den närmare beskaffenheten

av dessa mödrahem, till deras storlek och personalbehov, till personalens

kompetens m. fl. frågor, som i detta sammanhang diskuterats. Under försökstiden

torde olika möjligheter härutinnan böra prövas.

I enlighet med önskemål, som framställts av överstyrelsen för yrkesutbildning

i dess yttrande över kommitténs förslag, torde undervisningen i husligt

arbete och barnavård vid ifrågavarande utbildningsbetonade mödrahem —

i likhet med vad fallet redan är med yrkesundervisningen vid vissa skyddshem

— böra stå under inspektion av överstyrelsen.

Beträffande frågan, huruvida vid övriga mödrahem viss på förhand bestämd

vistelsetid bör eller icke bör uppställas såsom villkor för intagning på

hemmet, synes det knappast vara lämpligt att härutinnan införa någon

allmängiltig regel. Givetvis är det önskvärt, att mödrarna kvarstanna vid

mödrahemmen så länge som bröstuppfödning av barnet bör äga rum. Å

andra sidan är det angeläget, att mödrarna icke genom för stränga villkor

i förevarande hänseende avskräckas från intagning å mödrahem. En kortare

tids vistelse på mödrahem måste nämligen i de flesta fall anses bättre

än ingen alls. Villkor av dylik art torde för närvarande tämligen regelmässigt

uppställas. Lämpligt torde vara att försök göras med slopande av dessa

villkor; i stället bör träda upplysningsverksamhet och personlig påverkan

på mödrarna för att förmå dem att kvarstanna å hemmet under amningstiden.

I varje fall torde, såsom ock nu på många håll sker, villkoret örn viss

tids vistelse på hemmet böra eftergivas örn garantier för fortsatt lämplig

vård av barnet föreligga eller eljest godtagbara skäl för utskrivning lämnas.

Beträffande anstalterna för halvöppen barnavård — daghem

för heldagsvård av barn, lekskolor för beredande av vistelse och fostran

av barn under begränsad tid av dagen samt eftermiddagshem för beredande

åt skolbarn av vistelse under tillsyn efter skolarbetets slut för dagen

— må framhållas, att definition å dessa anstalter synes böra intagas i lagen,

varvid de böra betecknas såsom barnavårdsanstalter för vård och uppfostran

av barn under begränsad del av dygnet. Däremot synes det icke vara

erforderligt att i lagen införa bestämmelse örn nämnda särskilda typer av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

27

anstalter för halvöppen barnavård. Föreskrifter härom torde i stället böra

utfärdas i administrativ väg.

D. Huvudmannaskapet för barnhemsvården.

Socialväi‘dskommitténs förslag innebär, att landstingen och de städer, som

icke deltaga i landsting, skola vara legala huvudmän för barnhemsvården. I

40 § barnavårdslagen föreslås därför stadgande om att varje landstingsområde

(stad, som icke deltager i landsting) skall äga tillgång till erforderligt antal

platser å för områdets gemensamma behov avsedda, ändamålsenligt förlagda

och anordnade spädbarnshem, mödrahem, upptagningshem och barnhem för

varaktig vård samt att i den mån annan icke drager försorg härom, det skall

åligga landstinget (staden) att till erforderligt antal anordna och driva sådana

barnhem. För varje landstingsområde (icke=landstingsstad) skall genom

landstingets (stadens) försorg upprättas en plan för barnhemsvårdens ordnande,

vilken plan skall underställas socialstyrelsen för godkännande. Planerna

skola upprättas i så god tid, att de kunna behandlas under september

1945 och ingivas till socialstyrelsen senast den 1 oktober 1945. Landsting

(icke-landstingsstad) skall vidare vara skyldigt att, där erforderliga

medel icke annorledes tillhandahållas, bestrida kostnaderna för anordnandet

och driften av annan tillhöriga barnhem, vilka ingå som led i omnämnda

plan, i den mån deras vårdplatser äro avsedda för landstingsområdets

gemensamma behov.

Den fullständiga utbyggnaden av barnhemmen skall enligt kommittén vara

slutförd inom fem år efter lagstiftningens ikraftträdande, vilket i kommittéförslaget

uttryckts genom en övergångsbestämmelse av innehåll, att landstingets

skyldighet att svara för att det tillgängliga platsantalet är tillräckligt

skall inträda först efter utgången av det femte året från lagstiftningens

ikraftträdande.

Jämväl staten skall enligt kommitténs förslag bidraga till kostnaderna för

anordnande och drift av sådana barnhem, som äro upptagna i vederbörande

länsplan. Möjlighet skall finnas även för vissa andra barnhem att erhålla

statsbidrag, i den mån de finnas tillgodose ett allmänt behov. Statsbidrag till

anordnande av barnhem skola beviljas av Kungl. Majit efter socialstyrelsens

hörande, statsbidrag till driften av barnhem av socialstyrelsen.

Beträffande hem för psykopatiska och nervösa barn framhåller kommittén,

att det ej kunde anses lämpligt, att dessa hem omfattades av landstingens legala

huvudmannaskap. Enligt kommitténs mening bör frågan örn psykopatvården

för barn och i samband därmed om psykopathemmens framtida ställning göras

till föremål för särskild utredning.

I fråga örn allmänna barnhuset framhåller kommittén, alt även örn genom

den föreslagna lagstiftningen en väsentlig del av de uppgifter, som nu tillkomma

barnhuset, icke längre skulle åvila detsamma, barnhuset dock jämväl

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

i fortsättningen borde bestå som en särskild stiftelse. Dess framtida uppgifter

borde bliva föremål för särskild utredning.

Två av socialvårdskommitténs ledamöter ha — med instämmande av vissa

av kommittén tillkallade sakkunniga — i särskilt yttrande uttalat sig för att

staten skulle vara legal huvudman för barnhemsvården.

För innehållet i yttrandena över socialvårdskommitténs förslag rörande nu

behandlade spörsmål redogöres å s. 67—75 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför:

Av förut angivna skäl bör tydligen på området för barnhemsvården införas

ett legalt huvudmannaskap, innebärande ett obetingat ansvar för staten

eller viss samfällighet i fråga örn upprätthållande i nödig omfattning av

nämnda vård.

Kommittén har övervägt fyra olika möjligheter i detta hänseende, nämligen

att huvudmannaskapet skulle utövas av primärkommunerna, bamavårdsförbunden,

landstingen (städer, som icke deltaga i landsting) eller staten.

Såsom kommittén framhållit kunna — åtminstone med nuvarande kommunindelning

— primärkommunerna icke komma i fråga såsom huvudmän för

barnhemsvården; de flesta kommuner äro nämligen för små för att vara lämpliga

upptagningsområden för barnhem.

Vad barnavårdsförbunden angår kunna väl vissa skäl anses tala för att

huvudmannaskapet anförtros åt dem. Såsom kommittén påpekat förutsätter

emellertid en sådan anordning dels att förbunden legaliseras, så att medlemskap

i förbund blir obligatoriskt för alla kommuner inom dess verksamhetsområde,

och dels att förbunden erhålla ekonomiska möjligheter att utöva

huvudmannaskapet. Det kan emellertid ifrågasättas, örn icke en legalisering

av förbunden skulle medföra risk för att deras verksamhet tvingades in i

alltför stela former. Ordnandet av den ekonomiska sidan av saken stöter

dessutom på vissa svårigheter av administrativ art. På grund härav och då

bestämmelserna om huvudmannaskapet —- även vid ett godkännande av

något av de återstående båda alternativen — torde kunna erhålla sådan

utformning, att garanti vinnes för att den erfarenhet på barnhemsvårdens

område som finnes representerad i förbunden kommer att tillgodogöras, synas

förbunden icke böra ifrågakomma såsom legala huvudmän för barnhemsvården.

Tillräcklig anledning att oavsett detta meddela föreskrifter örn legalisering

av barnavårdsförbunden torde icke föreligga.

I valet mellan de återstående båda alternativen — landstings- och statsalternativen

— har enhällighet icke uppnåtts inom kommittén. Medan majoriteten

förordar landstingsalternativet, uttalar sig en minoritet för statsalternativet.

Även i de över kommitténs förslag avgivna yttrandena föreligger

stor meningsskiljaktighet härutinnan. I flertalet yttranden har dock landstingsalternativet

lämnats företräde.

Efter övervägande av de skäl, som tala för och emot de båda nu ifrågavarande

alternativen, har jag i likhet med kommitténs majoritet funnit mig

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

29

böra förorda landstingsalternativet. Det synes vara av vikt för utvecklingen

av barnhemsvården, att den erhåller lokal förankring. Såsom från olika håll

understrukits ha landstingen redan nu såväl direkt som indirekt, genom

bidragsgivning, varit verksamma på förevarande område, varför uppgiften

icke kan anses främmande för dem. Barnhemsvården har även ur många

synpunkter anknytning till sjukvården, som är en av landstingens huvuduppgifter.

I yttrandena från svenska landstingsförbundet och en del landsting har

såsom förutsättning för att landstingen skulle kunna åtaga sig huvudmannaskapet

för barnhemsvården angivits, att vissa andra uppgifter som nu åvilade

landstingen skulle, i enlighet med ett av kommunalskatteberedningen avgivet

förslag, avlyftas från dem. Jag är icke beredd att nu taga ställning till frågan

örn en sådan minskning av landstingens uppgifter men anser att, oavsett

örn kommunalskatteberedningens berörda förslag genomföres eller ej, spörsmålet

örn huvudmannaskapet för barnhemsvården bör lösas i av mig förordad

riktning.

Det legala huvudmannaskap för barnhemsvården varom här är fråga kan

sägas ha en organisatorisk och en ekonomisk sida. Vad den förstnämnda

sidan angår bör huvudmannaskapet innebära ansvar för att barnhemsvården

inom länet blir ordnad på ett ändamålsenligt sätt. I överensstämmelse med

vad nyss anförts bör härvid i allmänhet undersökas, om icke erforderliga

behov kunna fyllas med anlitande av de resurser som erbjudas av

kommuner, harna vårdsförbund, stiftelser, föreningar eller andra frivilliga

krafter. För varje landstingsområde och för varje stad, som icke deltager

i landsting, torde böra genom landstingets (stadens) försorg upprättas förslag

till plan för barnhemsvårdens ordnande inom vederbörande område.

Denna plan bör enligt min mening prövas och fastställas icke såsom kommittén

föreslagit av socialstyrelsen utan av Kungl. Maj:t. Planen torde

nämligen i allmänhet bliva avgörande för rätten till statsbidrag; den bör

dessutom — såsom jag strax skall närmare utveckla — angiva den takt,

i vilken utbyggnaden av barnhemsvården inom området skall äga rum.

Vid planens uppgörande bör en uppskattning ske av behovet av barnhemsvård

av olika slag inom området samt undersökas, i vad mån dessa behov

kunna tillgodoses genom redan befintliga barnhem och i vad mån

nya barnhem behöva upprättas. Av skäl som framgå av vad som anförts

i nästföregående avsnitt finner jag emellertid icke lämpligt att vid meddelande

i barnavårdslagen av föreskrifter rörande ifrågavarande planer uttryckligen

anknyta lill de i 39 § 2 mom. av lagen — enligt dess föreslagna

nya lydelse — angivna typerna av barnhem. Lämpligare synes en bestämmelse

vara, att i planen skola upptagas barnhem till sådant antal och av

sådan beskaffenhet, att inom området förefintliga behov av olika slag av

barnhemsvård tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.

Innebörden av huvudmannaskapets ekonomiska sida är, att huvudmannen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr h.

skall vara i sista hand ansvarig för att medel stå till förfogande för de i

planen upptagna barnhemmens anordnande och drift. Enligt kommittéförslaget

skall dock detta huvudmannens ekonomiska ansvar gälla allenast i den mån

vårdplatserna äro avsedda för områdets gemensamma behov. De skäl som

kommittén anfört för denna inskränkning finner jag bärande, trots de invändningar

som från ett par håll rests mot förslaget härutinnan. Nämnda

regel bör givetvis icke utgöra hinder för landstinget att, i den mån så befinnes

påkallat, lämna bidrag även till vårdplatser som endast få tagas i

anspråk för täckande av behovet inom ett mera begränsat område, exempelvis

en viss kommun. Sistnämnda vårdplatser måste ofta anses innebära en

sådan lättnad för landstingets här ifrågavarande ansvarighet, att bidraget

motiveras enbart därav.

I likhet med kommittén anser jag, att hemmen för psykopatiska och

nervösa barn icke böra omfattas av landstingens (städernas) legala huvudmannaskap.

Frågan om deras ställning anser jag mig icke böra upptaga i detta

sammanhang.

Kommitténs tanke är, att statsbidrag skola utgå såväl till anordnande som

till drift av de i planen upptagna barnhemmen i sådan utsträckning, att större

andel av kostnaderna kommer att åvila staten än vederbörande landsting

(stad). Mot denna princip synes ingen befogad erinran kunna göras, helst

som genom en lämplig avpassning av statsbidragen skatteutjämningssynpunkterna

— vilka anförts som ett av skälen för statsalternativet — kunna

i viss mån tillgodoses. Vad kommittén föreslagit därom, att statsbidrag skall

kunna utgå, förutom till kommun, landsting, förening eller stiftelse, jämväl

till enskild person, finner jag mig kunna tillstyrka. Även i fråga om sättet

för statsbidrags beviljande synes mig kommitténs ståndpunkt böra godtagas.

— — — Det må särskilt påpekas, att den plan över barnhemsvårdens

ordnande, som väsentligen bildar grundvalen för såväl statens som

den legale huvudmannens skyldighet att bidraga till kostnaderna för barnhemmen,

skall upprättas under huvudmannens medverkan och att denne

alltså redan på detta stadium får ett väsentligt inflytande på barnhemsvårdens

utformande i olika hänseenden. Statsbidragen torde alltså, såsom kommittén

föreslagit, böra beviljas av Kungl. Majit, där fråga är örn bidrag till

anordnande av barnhem, och av socialstyrelsen beträffande statsbidrag till

driften av barnhem. En central prövning av dylika frågor torde nämligen

vara oundgänglig. Lämpligen bör dock vederbörande landstings förvaltningsutskott

respektive vederbörande stad erhålla tillfälle att yttra sig över

ansökan om statsbidrag till anordnande av barnhem av annan än landstinget

eller staden. Till frågan om de närmare grunderna för statsbidragens

utgående återkommer jag i ett senare avsnitt.

Därest vad här föreslagits beträffande statsbidrag till barnhem genomföres,

synas bidrag till barnhem i allmänhet icke vidare böra utgå vare sig

ur allmänna arvsfonden eller av allmänna barnhusets medel. I detta sam
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

31

manhang vill jag framhålla, att jag icke nu är beredd att taga ställning till

frågan om allmänna barnhusets framtida uppgifter. Jag anser i likhet med

kommittén lämpligt, att barnhusets direktion erhåller uppdrag att verkställa

utredning i detta hänseende, varvid dock representanter för statsverket

böra medverka.

I detta sammanhang må framhållas, att hinder icke bör föreligga för två

landsting eller för landsting och stad, som icke deltager i landsting, att träda

i samverkan för handha vande av barnh emsvården eller viss del därav. Möjlighet

därtill finnes jämlikt bestämmelserna i lagen örn kommunalförbund.

Kommittén föreslår, att planerna skola vara upprättade i sådan tid, att de

kunna föreläggas 1945 års landstingsmöten och därefter ingivas till socialstyrelsen

före den 1 oktober 1945. Häremot har invänts, att tillräcklig tid

icke skulle stå till buds för planernas uppgörande. Det synes emellertid vara

av vikt, att hithörande förhållanden snarast möjligt bliva föremål för vederbörande

myndigheters prövning och att de statsbidrag till anordnande och

drift av barnhem, som komma att föreslås, kunna börja utgå redan under

nästkommande budgetår. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag på

denna punkt.

Enligt kommitténs förslag skall utbyggnaden av barnh emsvården äga rum

under fem år, varför de av kommittén ifrågasatta stadganden, som avse

huvudmannaskapets organisatoriska sida, enligt övergångsbestämmelse till

lagen icke skola gälla förrän fem år efter lagens ikraftträdande. Det är

självfallet, att en övergångstid måste finnas, under vilken barnhemsvården

successivt utbygges till önskad omfattning. Däremot finner jag det icke vara

lämpligt att på förhand generellt fastställa en dylik övergångstid, gällande

för samtliga landstingsområden och städer, som icke deltaga i landsting.

Såsom kommitténs utredning visar, är barnhefnsvårdens utveckling mycket

växlande i olika delar av landet. För vissa områden kan därför barnhemsvårdens

utbyggnad taga längre tid än för andra. Å andra sidan synes

landstingens (städernas) skyldighet att svara för planens genomförande böra

inträda omedelbart vid de nu föreslagna lagändringarnas ikraftträdande.

Det riktiga torde vara, alt i planen för barnhemsvården för varje landstingsområde

eller stad angives, i vilken takt utbyggandet av barnhemsvården

bör äga rum. Denna fråga kommer alltså under bedömande i samband

med prövningen av planerna. Någon uttrycklig bestämmelse i lagen

härom torde icke vara erforderlig. Den av kommittén föreslagna, här berörda

övergångsbestämmelsen synes av nu angivna skäl böra utgå. Det torde

emellertid böra förutsättas, att planerna i allmänhet skola vara genomförda

inom den av kommittén föreslagna tiden, fem år efter lagens ikraftträdande.

Härefter återstår frågan örn särskilda föreskrifter böra utfärdas rörande

formerna för landstingens utövande av huvudmannaskapet över barnhemmen.

I yttrandena över kommitténs betänkande lia väsentligen två olika

förslag i sådan riktning framkommit, nämligen dels förslag örn införande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

i landstingslagen av bestämmelse om skyldighet för landstingets förvaltningsutskott

(ev. landstingets hälsovårds- och sjukvårdsberedning) att vid

handläggning av ärenden rörande bamhemsvården tillkalla särskilda sakkunniga

på barnavårdens område, och dels förslag om inrättande av en särskild

styrelse för bamhemsvården med ordförande, utsedd av socialstyrelsen

eller länsstyrelsen, och med ledamöter till lika antal utsedda av landstinget

och länets barnavårdsförbund. Jag anser mig, i varje fall för närvarande,

icke böra tillstyrka någotdera av dessa förslag. I många fall torde sakkunskap

på barnavårdens område redan vara företrädd inom landstingets förvaltningsutskott.

När så icke är fället, synes det ligga i förvaltningsutskottets

eget intresse att antlita erforderlig sakkunskap, varför någon uttrycklig bestämmelse

örn skyldighet att tillkalla särskilda sakkunniga knappast är av

nöden. Att tillskapa en särskild styrelse med representanter från olika håll

synes näppeligen böra nu föreskrivas. Sedan landstingets huvudmannaskap

för bamhemsvården bestått någon tid, torde man kunna med större tillförlitlighet

bedöma behovet av särskilda organisatoriska åtgärder av här avsett

slag.

I motionen II: A92 har framhållits, såsom ovan anförts, att länsstyrelsen

skall bliva den myndighet, som godkänner plan för bamhemsvården. Som skäl

härför anföres, att för granskning av planerna erfordrades i alldeles särskild grad

lokalkännedom och att ingen central myndighet besutte denna i så hög grad

som länsstyrelsen. Vid central granskning av dessa planer löpte man risk,

att byggnadsfrågorna komme att bedömas standardmässigt.

E. Koncessionstvång och anmälningsplikt vid upprättande av barnavårds
anstalter.

Socialvårdskommittén föreslår i fråga om det allmännas kontroll vid upprättandet

av barnhem, vilka icke åtnjuta statsbidrag, den ändringen av gällande

bestämmelser i 41 § hama vårdslagen, att prövning av plan för barnhem,

tillhörigt kommun eller landsting, skall verkställas samt tillstånd till

upprättande av enskilt barnhem skall meddelas av socialstyrelsen i stället

för såsom nu av länsstyrelsen. Enligt förslaget må upprättande av enskilt

barnhem ej beviljas, med mindre socialstyrelsen finner, att hemmet med hänsyn

till belägenhet, utrymme och inredning är så beskaffat, att där intagna

barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, ävensom att med

hänsyn till hemmets ledning och personal samt ekonomiska förhållanden

trygghet finnes för dess ändamålsenliga skötsel. I fråga om barnhem, som

upprättas av landsting eller kommun, innebär kommitténs förslag även den

ändringen i förhållande till gällande bestämmelser, att den plan, som skall

underställas socialstyrelsen, skall omfatta icke blott själva lokaliteterna utan

jämväl verksamheten som sådan. Bestämmelserna skola äga motsvarande tilllämpning,

där den, som driver barnavårdsanstalt, vill flytta denna till annan

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

33

lägenhet, utvidga anstalten eller vidtaga annan större förändring beträffande

densamma eller där ombyte av innehavare skall ske. I olikhet med motsvarande

bestämmelse i gällande lag skall detta tillämpas även beträffande

barnhem, som drives av landsting eller kommun.

Enligt förslaget skola bestämmelserna örn skyldighet att söka godkännande

av plan för eller tillstånd till barnhem icke äga tillämpning, där enligt vad

särskilt stadgats statsbidrag beviljats till anstaltens anordnande eller drift.

Kommittén föreslår vidare, alt om någon ämnar upprätta barnavårdsanstalt

för halvöppen vård, anmälan därom skall, innan anstalten tages i bruk för

sådant ändamål, göras såväl hos socialstyrelsen som hos barnavårdsnämnden

i den kommun, där anstalten är belägen. Dylik anmälan skall ock ske.

innan barnkoloni första gången tages i bruk för avsett ändamål. Bestämmelsen

skall dock ej gälla, där statsbidrag beviljats. Anmälningsskyldighet

skall föreligga även då den, som driver anstalt, som nu sagts, vill flytta densamma

till annan lägenhet, utvidga anstalten eller vidtaga större förändring

beträffande densamma eller där ombyte av innehavare skall ske. Därvid

tillägges, att om anstalten skall flyttas till annan kommun anmälan skall ske

till barnavårdsnämnden i den kommun dit anstalten flyttats. Anmälningsskyldighet

skall föreligga beträffande samtliga vid lagstiftningens ikraftträdande

förefintliga anstalter av hithörande slag och skall verkställas inom sex

månader från ikraftträdandet räknat.

För innehållet i yttrandena över social vårdskommitténs förslag rörande nu

omförmälda spörsmål redogöres å s. 83—84 och 86 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen:

Upprättande av barnhem bör icke få äga rum utan kontroll från statlig

myndighets sida. Detta bör även gälla barnhem, som skall drivas av

landsting eller kommun. Sådan kontroll finnes redan nu; den utövas av

länsstyrelserna, vilka granska planer över de barnhem, som upprättas av

kommuner eller landsting, och meddela tillstånd till inrättande av andra

barnhem.

Kommitténs förslag innebär, att kontrollen vid upprättande av barnhem

skall centraliseras och överflyttas till socialstyrelsen. De bestämmelser härom,

som äro avsedda att inflyta i barnavårdslagen, skola dock enligt kommitténs

förslag icke avse de fall, då statsbidrag beviljats till barnhemmets

anordnande eller drift. Kontrollen avses då skola äga rum i samband med

prövning om ansökning om statsbidrag. Den skulle i dessa fäll komma

att handhavas av Kungl. Maj:t, då fråga är om statsbidrag till anordnande

av barnhem, och eljest av socialstyrelsen. Skälet till denna utformning av

bestämmelserna är, att man velat undvika dubbelprövning av hithörande

ärenden.

Enligt min åsikt är det emellertid önskvärt, att barnavårdslagens bestämmelser

örn ifrågavarande kontroll erhålla generell giltighet. Med de regler

om statsbidrag till barnhem, som kommittén föreslagit och som kunna av

Bihang lill riksdagens protokoll 1045. 0 sami. 2 aud. Nr 4. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

mig i huvudsak godtagas, måste det antagas, att statsbidrag kommer att

utgå till flertalet av de barnhem, som hädanefter komma att upprättas. Det

synes knappast vara tillfredsställande, att barnavårdslagens bestämmelser om

vad som skall iakttagas vid prövning av fråga om upprättande av nytt

barnhem formellt skola gälla allenast de måhända ganska fåtaliga fall, då

ansökan om statsbidrag icke göres.

Självfallet är emellertid, att dubbelprövning bör i möjligaste mån undvikas.

Fördenskull bör prövning av fråga örn upprättande av barnhem verkställas

i samma ordning, som gäller för beviljande av statsbidrag. Med hänsyn

härtill synas barnavårdslagens bestämmelser i förevarande hänseende

böra innebära, att prövning av fråga örn upprättande av barnhem skall

handhavas av Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t så bestämmer, av socialstyrelsen.

I administrativ ordning torde i anslutning härtill böra föreskrivas,

att prövningen bör handhavas av socialstyrelsen, dock att i det fall, att

statsbidrag till barnhemmets anordnande begäres, frågan skall underställas

Kungl. Maj:Is prövning.

I vissa yttranden har påyrkats, att prövningen av frågor örn upprättande

av barnhem alltjämt bör åvila vederbörande länsstyrelse. Av vad nyss anförts

framgår, att jag anser prövningen böra äga rum centralt. För att även

lokala synpunkter skola få tillfälle att göra sig gällande, bör dock regelmässigt

länsstyrelsens yttrande infordras före avgörandet av ärende av detta

slag. Uttrycklig lagbestämmelse härom synes dock icke vara erforderlig.

Liksom kommittén anser jag, att i samtliga hithörande ärenden granskning

bör ske icke blott av lokalernas och anordningarnas lämplighet utan

även av planläggningen av verksamheten och förutsättningarna för densamma,

bl. a. kompetenskraven på personalen. Vad kommittén i övrigt anfört

beträffande innebörden av prövningen föranleder icke heller någon erinran

från min sida.

Den kontroll, varom här är fråga, bör icke inskränka sig till upprättandet

av barnhem utan bör omfatta även de fall, då redan upprättade barnhem

förflyttas, utvidgas eller mera väsentligt förändras eller ock överlåtas. Vad

nu senast sagts synes i motsats till vad nu gäller böra ha avseende även å

barnhem, som drivas av kommun eller landsting.

Vidkommande därefter barnkolonier och anstalter för halvöppen

barnavård synes det mig välmotiverat att, såsom kommittén

föreslagit, stadga skyldighet att göra anmälan örn dylika anstalter till socialstyrelsen

och barnavårdsnämnden. Att här införa koncessionstvång synes

knappast vara av behovet påkallat, ej heller att utsträcka anmälningsplikten

till att omfatta jämväl anmälan till länsstyrelsen. Anmälningsplikten bör

gälla generellt, varvid märkes att ansökan örn statsbidrag givetvis kan innefatta

även anmälan om anstalten.

Anmälningsplikten bör jämväl avse barnkoloni eller anstalt för halvöppen

barnavård, som trätt i verksamhet före den dag, då den nya lagstiftningen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

35

träder i kraft. Särskild övergångsbestämmelse härom bör, såsom kommittén

föreslagit, givas.

I motionen II: 492 har, såsom ovan anförts, hemställts, att länsstyrelsen skall

vara den myndighet, sorn skall godkänna plan, varom här förmäles.

F. Särskilda föreskrifter rörande intagning i barnhem och vistelsetiden

vid sådana hem.

Socialvårdskonimittén, vilken, såsom i det följande kommer att närmare

beröras, föreslår inrättande vid länsstyrelserna, (dock icke vid Överståthållarämbetet)

av särskilda tjänster, barnavårdsassistenttjänster, med uppgift bl. a.

att öva tillsyn över barnavårdsanstalterna, föreslår införande i barnavårdslagen

av en ny paragraf, 41 a §, enligt vilken medgivande till intagning av visst barn

i barnhem skall lämnas av hemmets styrelse eller av styrelsen därtill förordnad

person eller, där styrelse ej finnes, av hemmets ägare. Innan barn intages

i barnhem, vars vårdplatser helt eller till huvudsaklig del äro avsedda för

landstingsområdes gemensamma behov, bör samråd ha ägt rum nied barnavårdsassistenten.

Intagning i barnhem för varaktig vård skall ej få ske med

mindre harnavårdsassistenten godkänner åtgärden. 4

Vidare föreslår kommittén en bestämmelse av innebörd, att barn ej må

vårdas å barnhem under en längre sammanlagd tidrymd än tolv månader,

med mindre harnavårdsassistenten lämnar medgivande därtill.

I Stockholm skall enligt kommitténs förslag godkännande och medgivande

som nu sagts lämnas av socialstyrelsens barnavårdsinspektris.

För innehållet i yttrandena över socialvårdskommitténs förslag rörande nu

omförmälda spörsmål redogöres å s. 91—93 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen bl. a.:

Mot principen, att barnhemmets ledning i allmänhet skall äga bestämmanderätt

i fråga om barns intagning i hemmet, synes intet vara att erinra.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas örn särskild lagbestämmelse härom verkligen

är erforderlig. Såsom bakgrund till den omedelbart därpå följande

bestämmelsen örn samråd synes den dock böra godtagas.

I det följande kommer att förordas, att i varje län skall finnas en särskild

befattningshavare, benämnd barnavårdsassistent, med vissa uppgifter inom

barnavårdens område, bl. a. i fråga örn tillsynen över barnavårdsanstalterna.

Kommitténs förslag att före intagning i barnhem, som är avsett för landstingsområdes

gemensamma behov, samråd med harnavårdsassistenten normalt

skall äga rum, synes mig ändamålsenligt och tillstyrkes därför. I

brådskande fall måste emellertid intagning kunna ske utan sådant samråd.

Såsom i vissa yttranden framhållits, torde däremot de föreslagna bestämmelserna

om att barnavårdsassistentens medgivande skulle erfordras för

intagning i barnhem för varaktig vård liksom även för vistelse i barnhem

under längre sammanlagd tidrymd än 12 månader föra något för långt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Ändamålet nied dessa föreskrifter är tydligen främst att få kontroll över

att barn icke vistas i barnhem under längre tid än som nied hänsyn till omständigheterna

finnes erforderligt. Det förefaller emellertid som örn en smidigare

form för uppnåendet av detta syfte skulle erhållas örn man, i stället

för skyldighet att söka tillstånd i angivna fall, föreskreve anmälningsplikt

till barnavårdsassistenten, som efter granskning av anmälningarna skulle

äga vidtaga behövliga åtgärder. Jag förordar därför att anmälningsplikt

föreskrives beträffande intagning av barn å barnhem för varaktig vård,

varvid undantag dock göres för det fall, att före intagningen samråd ägt

rum med barnavårdsassistenten och denne tillstyrkt intagning. För samtliga

barnhem bör vidare stadgas en periodvis — förslagsvis varje halvår

återkommande anmälningsplikt beträffande de barn, som vistats å barnhem

i över ett år. Anmälningarna, som lämpligen skola göras skriftligen, böra

innehålla sådana uppgifter, att därigenom de särskilda barnens behov av

fortsatt vård å det barnhem, varom fråga är, kan bedömas.

Däremot torde icke — såsom från vissa håll ifrågasatts — behov av särskilda

kontrollåtgärder beträffande intagning av barn å spädbarnshem vara

för handen. Visserligen är det i allmänhet ett önskemål, att spädbarnen

under anmingstiden vistas hos modern, men det synes icke vara lämpligt

att söka befordra uppfyllandet av detta önskemål genom att omgärda intagningen

å spädbarnshem med särskilda föreskrifter.

Den anmälningsplikt, som nu berörts, måste självfallet kompletteras med

befogenhet för den övervakande myndigheten, lämpligen länsstyrelsen, att.

vare sig anmälan skett eller ej, ingripa, när behov föreligger. För undvikande

av tvekan på denna punkt, bör i 41 a § intagas uttrycklig bestämmelse

örn länsstyrelsens befogenhet i förevarande avseende. Befogenheten

bör innefatta rätt att föreskriva, att visst å barnhem intaget barn icke vidare

får vårdas därstädes.

G. Tillsynen över barnavårdsanstalterna. Åtgärder mot missförhållanden

vid dessa.

Socialuårdskommittén föreslår till en början, att i 21 § barnavårdslagen skall

införas bestämmelse om att barnavårdsanstalterna skola stå under socialstyrelsens

tillsyn, men framhåller tillika, att detta icke får medföra, att länsstyrelserna

undandrages befattning med barnavårdsanstalterna. Den lokala tillsynen

bör enligt kommittén såsom nu åvila barnavårdsnämnderna och föreslår

i 42 § 1 mom. barnavårdslagen bestämmelse örn skyldighet för barnavårdsnämnden

att noggrant tillse, att verksamheten vid envar barnavardsanstalt,

som är belägen inom kommunen, bedrives med iakttagande av för anstalten

gällande bestämmelser samt att förhållandena vid anstalten äro sådana, att

där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran samt

vad angår barn, som äro intagna i barnhem, i händelse av sjukdom den

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

37

särskilda vård, som omständigheterna påkalla. — 12 mom. av samma paragraf

föreslår kommittén bestämmelse om rätt för socialstyrelsen att tills vidare

medgiva barnavårdsanstalt befrielse från barnavårdsnämndens tillsyn.

Beträffande åtgärder mot missförhållanden vid barnavårdsanstalt

föreslår kommittén bestämmelser i 42 a § barnavårdslagen,

vilka delvis äro av samma innebörd som de nuvarande bestämmelserna

i 59 § barnavårdslagen men i andra delar innebära vissa nyheter. I

deli nu föreslagna paragrafen stadgas sålunda, att om barnavårdsnämnd

efter anmälan eller eljest finner, att verksamheten vid barnavårdsanstalt, som

är belägen inom kommunen och som drives av annan än denna, bedrives

med åsidosättande av gällande bestämmelser, eller att förhållandena vid

dylik anstalt äro sådana, att barn ej kunna där erhålla tillfredsställande

vård och uppfostran, nämnden har att genom lämpliga föreställningar söka

åstadkomma lättelse. Om anmälan har gjorts jämlikt 17 § andra stycket

barnavårdslagen — d. v. s. av kommunal myndighet, befattningshavare i

statens, landstingets eller kommunens tjänst eller av i dylik tjänst ej anställd

läkare, sjuksköterska eller barnmorska — och nämnden underlåter

att vidtaga erforderliga åtgärder, skall den, som gjort anmälan, bringa förhållandet

till socialstyrelsens kännedom. Örn barnavårdsnämndens åtgärd

ej leder lill åsyftad verkan, har nämnden att anmäla saken hos socialstyrelsen.

Råda i barnavårdsanstalten sådana missförhållanden, att barn icke

kunna utan fara för liv eller hälsa vårdas där till dess socialstyrelsen hinner

besluta i ärendet, har barnavårdsnämnden att tillse, att å anstalten intagna

barn skiljas därifrån samt, där så finnes erforderligt, genom nämndens försorg

beredas lämplig vård. Om socialstyrelsen i anledning av anmälan eller

eljest finner, att missförhållande föreligger vid barnavårdsanstalt, skall anstaltens

styrelse eller dess innehavare åläggas att vidtaga tjänliga åtgärder

för missförhållandets avhjälpande. Finnes sådan åtgärd otjänlig eller utan

verkan, skall socialstyrelsen återkalla tillståndet till verksamhetens bedrivande,

där sådant lämnats, samt eljest meddela förbud för barns mottagande

å anstalten. — Slutligen föreskrives, alt vad sålunda stadgas skall

ilga motsvarande tillämpning, när barnavårdsnämnden eller socialstyrelsen

finner anledning antaga, att missförhållande kommer att föreligga vid barnavårdsanstalt

för halvöppen vård eller barnkoloni.

För innehållet i yttrandena över socialvårdskommitténs förslag rörande

nu omförmälda spörsmål redogöres å s. 99—102 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen bl. a. följande:

Kommitténs förslag i fråga örn tillsynen över barnavårdsanslalterna innebär

till en början, att denna tillsyn icke såsom nu skall vara reglerad som

ett särskilt slag av fosterbarnskontroll utan skall vara helt skild från denna

och att i samband därmed den nu gällande bestämmelsen om att å barnhem

intagna barn skola anses såsom fosterbarn upphäves. Vad kommittén

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

härutinnan föreslagit, vilket icke mött någon erinran i yttrandena, synes

välbetänkt, varför förslaget tillstyrkes.

I fråga om tillsynens ordnande innebär kommitténs förslag den nyheten,

att socialstyrelsen skall vara central tillsynsmyndighet över barnavårdsanstalterna.

I övrigt skall tillsynen enligt förslaget i princip vara ordnad

på samma sätt som nu, med barnavårdsnämnderna och länsstyrelserna

såsom lokala tillsynsorgan. Beslut örn återkallande av tillstånd att driva

visst barnhem samt om förbud mot barns mottagande i barnavårdsanstalt

skall det dock enligt förslaget ankomma på socialstyrelsen att meddela.

Uti några av de inkomna yttrandena har kommitténs förslag i denna del

vackt gensaga. Man har därvid ansett, att förslaget innebure en alltför stark

centralisering av tillsynsverksamheten och att en reform i denna riktning

i varje fall icke borde vidtagas, innan socialvårdens organisation i dess helhet

blivit föremål för prövning.

Vad först angår frågan om socialstyrelsens ställning som central tillsynsmyndighet

över barnavårdsanstalterna bör framhållas, att de ändrade bestämmelser

beträffande barnavårdsanstalternas — särskilt barnhemmens

— verksamhet, som jag i det föregående tillstyrkt, bl. a. innebära en allmän

översyn och planläggning av förhållandena på detta område i syfte

att rationalisera och effektivisera verksamheten i fråga. Detta syfte synes

bäst kunna förverkligas genom att en central myndighet erhåller tillsyn

över verksamheten. Erfarenheten har för övrigt även ur andra synpunkter

visat, att behov av en sådan tillsynsmyndighet föreligger. Härtill kommer,

att barnavårdsanstalterna i fortsättningen i väsentlig utsträckning torde

komma att drivas med bidrag av statsmedel, vilka torde böra beviljas

centralt. Det synes då vara naturligt, att den centrala myndighet, som skall

handlägga statsbidragsfrågorna, även erhåller ställning av tillsynsmyndighet.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag mig böra i princip

tillstyrka kommitténs förslag på denna punkt.

Jag förutsätter, att socialstyrelsen vid den centrala tillsynen över barnavårdsanstalterna

samråder med medicinalstyrelsen i frågor, som röra hälsooch

sjukvård. Särskilt stadgande härom i barnavårdslagen torde icke vara

erforderligt.

Vad angår grunddragen av tillsynens organisation i övrigt — sådana de

angivits i kommitténs motivering -— står jag på i huvudsak samma ståndpunkt

som kommittén. Tillsynen bör alltså i första hand i allmänhet åligga

barnavårdsnämnderna. Länsstyrelserna böra ha rätt och skyldighet att

övervaka och inspektera barnavårdsanstalternas verksamhet och ingripa

mot missförhållanden, varemot den strängaste åtgärden —- återkallande av

tillstånd att driva visst barnhem eller meddelande av förbud för viss barnavårdsanstalt

att vidare mottaga barn — bör ankomma på socialstyrelsen.

Vad sist sagts bör av praktiska skäl gälla även i de fall, att tillstånd meddelats

av Kungl. Majit.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stais- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

39

Emellertid synes den utformning, som bestämmelserna om åtgärder mot

missförhållanden vid barnavårdsans tält erhållit i 42 a § av kommitténs förslag,

icke giva klart uttryck för det sålunda förordade systemet. Länsstyrelsernas

skyldigheter och befogenheter i förevarande hänseende beröras

icke i bestämmelsen i fråga. Det stadgas bl. a., att barnavårdsnämnd skall

göra anmälan till socialstyrelsen, när de av nämnden vidtagna åtgärderna

icke leda tili åsyftad verkan, att anmälan till socialstyrelsen jämväl skall

ske, när kommunal myndighet, statlig eller kommunal befattningshavare,

läkare m. fl. gjort anmälan om missförhållande till barnavårdsnämnden

utan att detta föranlett någon nämndens åtgärd samt att det skall åligga

socialstyrelsen att ålägga harnavårdsanstalts innehavare eller styrelse att

vidtaga tjänliga åtgärder för avhjälpande av missförhållande. Visserligen

tillkommer det länsstyrelsen jämlikt 81 § 2 mom. barnavårdslagen — vilken

bestämmelse av kommittén förutsättes skola kvarstå oförändrad -— att då

missförhållande föreligger, vars avhjälpande enligt lagen ankommer på

barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt, tillhålla nämnden eller styrelsen

att vidtaga erforderlig åtgärd. Denna bestämmelse synes här icke vara tillräcklig.

Det bör t}rdligt utsägas, att länsstyrelserna skola kvarstå såsom

lokala övervakningsmyndigheter över barnavårdsanstalterna, och länsstyrelserna

böra erhålla befogenhet att ålägga barnavårdsanstalts innehavare

eller styrelse att vidtaga åtgärder för missförhållandens avhjälpande. Frånvaron

av dylika föreskrifter stämmer — såsom Överståthållarämbetet framhållit

i sitt yttrande —• icke väl överens med länsstyrelsernas egenskap av

besvärsinstans i förhållande till barnavårdsnämnderna och deras ställning

till kommunala organ överhuvud taget. Föreskrifter som nu sagts böra

införas i 42 a § barnavårdslagen. Som följd härav hör det även där stadgas,

att anmälan i de särskilda fall, som nyss nämnts, skall göras hos länsstyrelsen.

icke hos socialstyrelsen. Däremot böra de längst gående åtgärderna,

såsom förut framhållits, vara förbehållna socialstyrelsen.

Fråga uppkommer nu, huruvida även socialstyrelsen i egenskap av central

tillsynsmyndighet bör jämte länsstyrelserna äga befogenhet att ålägga

barnavårdsanstalts innehavare eller styrelse att vidtaga vissa åtgärder för

att avhjälpa missförhållande vid anstalten. Då det bär — åtminstone teoretiskt

— föreligger viss risk för kompetenskonflikter mellan socialstyrelsen

och länsstyrelserna, anser jag, att socialstyrelsen icke bör äga befogenhet

att direkt meddela sådant åläggande. Jag förutsätter härvid, att ett intimt

samarbete kommer att äga rum mellan socialstyrelsen och länsstyrelserna.

Emellertid synes det vara lämpligt, att i lagen gives uttrycklig föreskrift

örn skyldighet för länsstyrelse att fortlöpande lämna socialstyrelsen underrättelse

om de ingripanden, som vidtagas av länsstyrelsen, och örn övriga

förhållanden av större vikt beträffande barnavårdsanstalterna inom länet.

Kommittén föreslår en särbestämmelse beträffande anstalter för halvöppen

barnavård och barnkolonier av innebörd, att socialstyrelsen skulle

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

kunna ingripa mot en dylik barnavårdsanstalt redan innan den tratt i verksamhet,

örn nämligen styrelsen finner anledning föreligga till antagande, att

barn där icke komma att erhålla tillfredsställande vård och uppfostran. Det

kan emellertid ifrågasättas, om en dylik särbestämmelse är erforderlig. Om

socialstyrelsen, innan sådan anstalt börjar sin verksamhet, finner, att anstalten

icke bör komma till stånd, kan detta mål säkerligen nås därigenom,

att styrelsen underrättar anstaltens innehavare örn att styrelsen, därest anstalten

öppnas, kommer att ingripa mot densamma. Jag anser därför bestämmelsen

i fråga icke böra upptagas i lagen.

Liksom kommittén anser jag, att socialstyrelsen bör äga möjlighet att

föreskriva, att viss barnavårdsanstalt skall vara undantagen från barnavårdsnämndens

tillsyn. Däremot kan jag icke förorda det i ett par yttranden

framlagda förslaget, att vissa anstalter skola vara generellt undantagna

från barnavårdsnämndernas tillsyn. Avgörande synes här böra träffas från

fall till fall. Från länsstyrelsens och socialstyrelsens inspektion bör ingen

anstalt vara undantagen.

I motionen II: A92 avstyrkes såsom ovan nämnts förslaget, att socialstyrelsen

skall bliva central tillsynsmyndighet över barnavårdsanstalterna. I

motiveringen anföres bl. a.:

Länsstyrelsen är bättre än en centralmyndighet skickad att utöva tillsyn

över barnavårdsverksamheten, häri även inbegripet barnavårdsanstalterna.

Länsstyrelsen är väl förtrogen med de lokala förhållandena inom länet.

Den besitter en personkännedom, som är av utomordentligt värde för bedömandet

av hithörande frågor, och länsstyrelsen har till sitt förfogande

barnavårdskonsulenten, vilken givetvis äger förutsättningar att lämna länsstyrelsen

vägledande upplysningar för prövning av uppkomna ärenden.

I samma mån, som tillsynen över kommunal verksamhet förlägges till

central myndighet, försvåras samarbetet mellan tillsynsmyndigheten och

den kommunala myndigheten. En på 25-årig verksamhet byggd erfarenhet

har lärt mig uppskatta värdet av att den kommunala självbestänmingsrätten

— även örn densamma formellt är upphävd — åtminstone skenbart

hålles vid liv. Detta senare har möjliggjorts i vad det avser samhällets barnavård

genom förtroendefullt samarbete mellan länsstyrelsen och de kommunala

myndigheterna. Samarbetet upprätthålles genom personliga överläggningar.

Uppkomna missförhållanden ha under enkla former tillrättalagts,

och omfattande byggnadsplaner ha under samma former lösts på för

båda parter tillfredsställande sätt.

Värdet av nyss angivet samarbete är så påtagligt, att mycket starka skäl

böra kunna förebäras för att försvåra detta samarbete.

II. Fosterbarnslagstiftningen.

A. Nuvarande förhållanden.

Fosterbarn är enligt 49 § barnavårdslagen barn under 16 år, som mot ersättning

fostras hos annan än föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare,

vilken har vårdnaden örn barnet, eller som är intaget å barnhem. Då

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

41

särskilda omständigheter därtill föranleda, äger barnavårdsnämnden eller,

i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barn under 16 år, vilket vistas

hos annan än föräldrar eller förmyndare som nyss nämnts men icke enligt

vad nyss sagts är att hänföra till fosterbarn, skall tills vidare anses såsom

sådant.

I 49 § barnavårdslagen definieras vidare fosterhem såsom enskilt hem,

vari fosterbarn mottagits, och barnafostrare såsom den som i fosterhem

mottagit fosterbarn samt, då fråga är örn anstalt, dennas föreståndare.

Fosterbarn står under barnavårdsnämndens tillsyn i enlighet med de bestämmelser,

som äro givna i 7 kap. barnavårdslagen. Detta skall dock jämlikt

50 § samma lag icke gälla elev i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt

eller barn, som är intaget i anstalt för abnorma eller vanföra, ej

heller av kommunens barnavårdsnämnd omhändertaget barn, som vistas

inom kommunen.

Om mottagande av fosterbarn skall barnafostraren jämlikt 51 § barnavårdslagen

göra anmälan hos barnavårdsnämnden, i stad eller köping med

egen kommunalförvaltning inom två dagar och annorstädes inom åtta dagar

efter fosterbarnets mottagande. Anmälan skall av barnafostraren även göras

till barnavårdsnämnden, då fosterhem eller barnhem flyttas till annan lägenhet

inom kommunen. Flyttas fosterhem eller barnhem till annan kommun,

skall barnafostraren göra anmälan dels före avflyttningen lios barnavårdsnämnden

i avflyttningskommunen och dels hos barnavårdsnämnden i inflyttningskommunen.

Om fosterbarn avlidit eller barnafostraren lämnat

barnet ifrån sig, skall barnafostraren jämväl göra anmälan därom till barnavårdsnämnden,

i sistnämnda fall med uppgift örn namn och adress å den,

som övertagit barnet. Försummelse av anmälningsplikt medför jämlikt 73 §

böter. Barnavårdsnämnden äger dessutom i sådant fall jämlikt 57 § meddela

barnafostraren föreläggande att lämna barnet ifrån sig ävensom förbud

att vidare mottaga fosterbarn.

Beträffande barnavårdsnämndernas tillsyn över fosterbarnen gälla samma

bestämmelser som enligt vad i det föregående angivits äro givna beträffande

barnavårdsnämndernas tillsyn över barnhemmen (52 och 53 §§ barnavårdslagen)

.

Om åtgärder mot missförhållanden i fosterhem givas föreskrifter i 54—

58 §§ barnavårdslagen. Det stadgas här, att då barnavårdsnämnd finner, att

fosterbarn med hänsyn till barnafostrarens personliga egenskaper eller förhållandena

i övrigt icke hos honom erhåller tillfredsställande vård och uppfostran,

nämnden skall genom lämpliga föreställningar söka åstadkomma

rättelse. Nämnden kan därvid föreskriva, att barnafostraren skall anlita

lämplig, till stöd för barns hemuppfostran inrättad anstalt eller att barnet

skall hållas till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning. Örn dessa åtgärder

äro gagnlösa eller lia sådana åtgärder vidtagits, utan att rättelse vunnits,

skal! nämnden förelägga barnafostraren att inom viss tid lämna barnet

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

ifrån sig till elen som är skyldig taga vård om detsamma. Nämnden kan

även omhändertaga barnet för samhällsvård. Föreläggande eller omhändertagande,

som nu sagts, förutsättes regelmässigt skola äga rum, då fosterbarnet

icke uppnått ett års ålder och barnafostraren redan för vård omhänderhar

två sådana fosterbarn, men nämnden äger göra undantag från

denna princip, då särskild anledning därtill förekommer.

Örn nämnden, på sätt nu sagts, meddelat föreläggande för barnafostrare

att lämna fosterbarn ifrån sig eller omhändertagit fosterbarn, äger nämnden

tillika, örn skäl därtill föreligger, meddela barnafostraren förbud att vidare

mottaga fosterbarn. Redan innan fosterbarn mottagits, kan sådant förbud

meddelas person, som kan antagas ha för avsikt att mottaga fosterbarn,

om med hänsyn till hans personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt

fara föreligger, att fosterbarn icke kan hos honom erhålla tillfredsställande

vård och uppfostran. Nämnden kan även utfärda förbud mot fosterbarns

mottagande i hälsovådlig lägenhet. — Om en person erhållit förbud att mottaga

fosterbarn, gäller förbudet, även örn personen flyttar till annan kommun.

För att effektivisera denna bestämmelse lämnas i lagen föreskrifter örn inbördes

anmälningsskyldighet mellan barnavårdsnämnderna i avflyttnings- och

inflyttningskommunerna. Finner barnavårdsnämnden, att barn, som överlämnats

till fosterhem inom kommunen av barnavårdsnämnden i annan kommun,

ej erhåller tillfredsställande vård och uppfostran eller att det genom

vanart utövar menlig inverkan på andra barn, skall underrättelse härom

ofördröjligen meddelas den nämnd, som överlämnat barnet till fosterhemmet.

Beträffande undantag från bestämmelserna om fosterhems vård givas föreskrifter

i 60 § barnavårdslagen. I 1 och 2 mom. av denna paragraf äro

intagna stadganden, som gälla såväl barnhem som fosterhem. Angående

deras innehåll hänvisas till vad förut anförts örn barnhemmen. I 4 mom.

stadgas, att barnavårdsnämnden må, då synnerliga skäl därtill föranleda,

medgiva befrielse beträffande fosterhem från tillämpning av här ifrågavarande

bestämmelser, dock icke från den i 51 § stadgade anmälningsskyldigheten.

Å s. 106—108 i propositionen återgives härefter en redogörelse av socialvårdskommittén

angående fosferbarnskontrollens ordnande i övrigt.

B, Fosterbarnsbegreppet.

Socialvårdskommittén föreslår, att 49 § 1 mom. barnavårdslagen skall erhålla

sådan hädelse, att varje barn under 16 år, som fostras hos annan än

föräldrarna, skall betraktas såsom fosterbarn, alltså även om ersättning

icke utgår. Vidare föreslår kommittén införande av ett nytt moment (2

mom.) i 53 § av innehåll, att fosterbarn står under barnavårdsnämnds tillsyn,

intill dess barnet fyllt 16 år, men att nämnden må, där så prövas

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr h.

43

lämpligt för att förebygga vanart hos barnet eller för att främja dess yrkesutbildning

eller när eljest särskild anledning föreligger, besluta, att fosterbarn

skall stå under tillsyn viss tid därefter, dock i intet fall längre ån till

fyllda 18 år.

Beträffande barn, som fostras hos adoptant eller särskilt förordnad förmyndare,

anför kommittén:

Vad först angår barn. som fostras hos adoptant, så torde det otvivelaktigt

i vissa fall finnas fog för samhälleligt ingripande i annan form än genom

förebyggande åtgärder enligt barnavårdslagen eller omhändertagande för

samhällsvård och skyddsuppfostran. Med hänsyn till adoptivförhållandets

natur ingiver det dock betänkligheter att föreslå en utsträckning av foster - barnskontrollen att omfatta även adoptivbarn. Dessa böra även i det hänseende,

varom nu är fråga, jämställas med barn, som fostras hos sina naturliga

föräldrar, och frågan om en utvidgad samhällskontroll över dessa

barns vård bör därför enligt kommitténs mening behandlas i samband med

en framtida revision av samhällsvårds- och skyddsuppfostransinstituten.

Förhållandet är ett annat, när det gäller barn, som fostras hos förmyndare.

som tillika är vårdnadshavare. I vissa fall sker en automatisk överflyttning

av vårdnaden på förmyndaren, och varken domstol eller annan

myndighet beredes härvid tillfälle att pröva dennes personliga förutsättningar

som barn afostrare. Även i de fall, där prövning skett, kunna mången

gång efter längre elier kortare tid inträffa förändringar i förmyndarens hemmiljö

och i hans personliga förhållanden över huvud taget — icke minst i

hans förhållande till barnet -— vilka aktualisera ett behov av samhällelig

tillsyn. För närvarande beror det ofta på en slump, örn missförhållanden i

fråga örn förmyndarens rent personliga omvårdnad örn barnet komma i

dagen, medan hans ekonomiska förvaltning är underkastad en rigorös kontroll.

Kommittén har funnit lagstiftningens nuvarande ståndpunkt otillfredsställande

och föreslår därför, att även sådana barn, som vistas hos

förmyndare, vilken tillika är vårdnadshavare, skola anses som fosterbarn.

Kommittén framhåller, att den nuvarande möjligheten för barnavårdsnämnd

att genom särskilt beslut förklara ett barn under 16 år för fosterbarn

borde bibehållas.

För innehållet i yttrandena över socialvårdskommitténs förslag i vad angår

nu ifrågavarande spörsmål redogöres å s. lil—113 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen:

Kommitténs förslag beträffande innebörden av begreppet fosterbarn innebär

i förhållande till vad nu gäller å ena sidan en inskränkning av begreppet,

i det alt barn, som äro intagna i barnhem, icke vidare skola anses såsom

fosterbarn, och å andra sidan en utvidgning av begreppet til! att omfatta

dels fall, då ersättning icke utgår, dels ock fall, då barnet fostras bos särskilt

förordnad förmyndare, vilken bär vårdnaden om barnet.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört (avd. I G) föranleder den föreslagna

inskränkningen av begreppet ingen erinran från mili sida. Såsom fosterbarn

komma alltså i fortsättningen endast sådana barn att betraktas,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

vilka fostras i enskilda hem. Definitionen i 49 § 1 mom. torde böra utformas

i överensstämmelse härmed.

Förslaget att utvidga fosterbarnsbegreppet till att omfatta även fall, då

ersättning icke utgår, har mött invändningar från några håll. Farhågor ha

uttalats för att därigenom personer, sorn eljest skulle vara villiga att mottaga

barn utan ersättning, skulle bliva avskräckta därifrån. Vidare fruktar

man, att barnavårdsnämndernas arbetsbörda kommer att ökas alltför mycket

till men för fosterbarnskontrollens effektivitet.

De anförda invändningarna sakna ingalunda grund. Enligt min åsikt äro

emellertid de skäl, som kommittén anfört för sitt förslag i förevarande hänseende,

så starka, att invändningarna icke kunna tillmätas avgörande betydelse.

Den befarade avskräckande verkan av utvidgningen torde kunna motverkas

genom ett smidigt handhavande av fosterbarnskontrollen från barnavårdsmyndigheternas

sida. Jag anser mig därför böra tillstyrka den föreslagna

utvidgningen.

I enlighet med kommittén anser jag adoptivföräldrar i förevarande hänseende

böra såsom nu vara helt likställda med naturliga föräldrar.

Kommitténs förslag, att jämväl barn. som fostras hos särskilt förordnad

förmyndare, vilken tillika har vårdnaden om barnet, skall anses som fosterbarn.

finner jag mig icke kunna tillstyrka. Förmyndares vårdnadsskyldighet

grundar sig i dessa fall direkt eller indirekt på ett av domstol meddelat beslut.

och det synes med hänsyn härtill knappast vara lämpligt, att barnavårdsnämnden

skall äga ingripa mot dylik förmyndare under andra förutsättningar

än som gälla för ingripande mot föräldrar.

Av skäl, som kommittén anfört, synes det icke vara lämpligt att nu företaga

en allmän höjning av den för fosterbarnsbegreppet gällande åldersgränsen,

16 år. Kommitténs förslag att införa möjlighet för barnavårdsnämnd

att i särskilda fall besluta örn utsträckning av fostexkarnskontrollen till dess

barnet fyllt 18 år, finner jag emellertid välmotiverat och tillstyrker därför

detsamma. Bestämmelsen synes dock efter viss redaktionell omarbetning

böra överflyttas till 49 § 1 mom.

I motionerna 1: 336 och II: 526 har såsom förut nämnts yrkats bifall till

socialvårdskommitténs förslag att jämväl barn, som fostras hos särskilt förordnad

förmyndare, vilken har vårdnaden om barnet, skall anses såsom fosterbarn.

I motiveringen anföres härom bl. a.:

Det synes oss som örn departementschefen härvidlag alltför ensidigt betraktat

frågan ur juridisk synpunkt samt förbisett de psykologiska faktorerna.

När det gäller barn, som vårdas hos en särskild utsedd förmyndare,

kan man icke utan vidare räkna med förekomsten av de känsloband från

vårdnadshavare^ sida, som utgöra den förnämsta garantien för en god hemmiljö

för barnet. Redan av detta skäl synes det oss därför vara väl motiverat

alt utsträcka fosterbamstillsynen över förmyndarbarnen. Det måste dock

anses att samhället genom att på judiciell väg överflytta vårdnaden å förmyndaren

har åtagit sig ett visst ansvar för barnets fortsatta välfärd. Såsom

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

45

socialvårdskommittén framhållit, tager sig detta ansvar för närvarande

allenast uttryck i en rigorös ekonomisk kontroll. Visserligen prövar domstolen

i samband med vårdnadsbeslutet även frågan om förmyndarens lämplighet

som vårdnadshavare, men man kan dock icke förutsätta, att förmyndarens

hemmiljö och särskilt frågan örn dennes hustrus lämplighet som

vårdnadshavare alltid blir ingående prövad. Dessutom kunna, såsom socialvårdskommittén

framhåller, efter vårdnadsbeslutet inträffa förändringar i

hemmiljön, vilka kunna lända barnet till skada. Därtill kommer, att domstolen

i vissa speciella fall icke alls medverkar vid vårdnadens överflyttande.

I dessa vårdnadsförhållanden mäste man också tyvärr räkna med att just

förmyndarens ekonomiska målsmanskap över myndlingen kan leda till vissa

friktioner mellan förmyndaren och barnet, vilka icke kunna undgå att sätta

sin prägel å hemmiljön och sorn i vissa fall kunna göra en kontinuerlig kontroll

över vårdnaden erforderlig.

Departementschefen kan möjligen lia fruktat för en viss motsättning mellan

domstolen och barnavårdsnämnden, till exempel så att barnavårdsnämnden

skulle kort tid efter ett vårdnadsbeslut från domstolen förklara förmyndaren

olämplig såsom barnafostrare. I den män sådana farhågor lia medverkat

till departementschefens ståndpunktstagande torde de ha tillerkänts

alltför stor betydelse. Vid utövandet av fosterbarnstillsynen har barnavårdsnämnden

att följa barnavårdslagens bestämmelser, och det synes oss uteslutet

att en nämnd i oträngt mål skulle ingripa i ett vårdnadsförhållande,

som tillkommit efter domstolens beslut.

En utvidgning av fosterbarnsbegreppet på sätt socialvårdskommittén föreslagit

skulle säkerligen ej bli alltför betungande för barnavårdsnämnderna,

då tillsynen i åtskilliga fall, särskilt när släktskapsförhållande föreligger mellan

förmyndaren och myndlingen, ej behövde bliva regelbunden. Det är

emellertid av vikt. att barnavårdsnämnden får kännedom om dessa vårdnadsförhållanden

och sättes i tillfälle att i varje särskilt fall i den utsträckning

som finnes erforderlig följa förmyndarens sätt att fullgöra sin vårdnadsplikt

på det personliga området.

C. Koncessionstvång oell anmälningsplikt beträffande fosterbarn m. nr.

Socialvårdskommittén föreslår, att i 51 § barnavårdslagen ändringar av

i huvudsak följande innebörd skola göras.

1. För mottagande i fosterhem av barn under ett år erfordras tillstånd av

barnavårdsnämnden i den kommun, där fosterhemmet är beläget, varvid

ansökan örn tillstånd skall göras av den som ämnar mottaga barnet.

2. Örn barn över ett år skall överlämnas såsom fosterbarn till enskilt hem

skall i god tid och .senast tre dagar före överlämnandet (mottagandet) av

barnet anmälan hos barnavårdsnämnden i den kommun, där fosterhemmet

är beläget, göras såväl av den som överlämnar sorn den som mottager barnet.

3. Anmälan av barnafostrare till barnavårdsnämnden skall jämväl ske

innan fosterhem flyttas till annan lägenhet, varvid, örn fosterhemmet flyttas

till annan kommun, anmälan skall ske hos barnavårdsnämnd såväl i avflyttnings-

som inflyttningskommun.

Beträffande undersökning av fosterhems b e s k a f f e n b e t

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlätcmde nr 4.

stadgas i 52 § 1 mom. barnavårdslagen i dess av kommittén föreslagna

lydelse, att när ansökan eller anmälan jämlikt 51 § bamavårdslagen inkommit

till barnavårdsnämnden — liksom även då nämnden eljest finner anledning

antaga, att någon har för avsikt att mottaga fosterbarn — nämnden

» Ilar att ofördröjligen låta verkställa undersökning av hemmets beskaffenhet,

så framt den icke redan äger noggrann kännedom om hemmet. — Ytterligare

bestämmelser örn denna undersökning lämnas i ett av kommittén upprättat

förslag till stadga angående fosterbarnsvård och fosterbarnskontroll.

Det förutsättes här, att undersökningen skall verkställas genom personligt

besök i det tilltänkta fosterhemmet av särskilt utsedda personer, fosterbamsinspektörer,

eller andra lämpliga personer. Vidare stadgas, att där anledning

finnes att antaga, att barnafostraren eller annan i fosterhemmet boende är

behäftad med sjukdom, som kan komma att menligt inverka på barnets

kroppsliga eller själsliga hälsa, undersökaren skall söka föranstalta om läkarundersökning

av denne.

Socialvårdskommittén föreslår vidare, att i 52 § 2 inom. barnavårdslagen

skola införas vissa bestämmelser örn fosterhems beskaffenhet.

Det ålägges här till en början barnavårdsnämnderna att vid prövning

av fosterhems och bamafostrares lämplighet såvitt möjligt tillse, att

erforderliga förutsättningar äro för handen för att barnet skall erhålla vård

och uppfostran likvärdig med den som beredes i ett gott föräldrahem, ävensom

för att mellan fosterbarnet och barnafostraren skulle kunna uppkomma

samma band som mellan naturliga föräldrar och deras barn. Det anges vidare,

att barnafostrare i regel böra vara äkta makar, att ålderskillnaden

mellan barnafostrare och fosterbarn ej böra vara större än som med hänsyn

till barnets vård och fostran är lämpligt, att, där ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, i samma fosterhem icke må samtidigt vårdas flera än

två fosterbarn, med mindre samtliga äro syskon, samt att, om barnafostraren

har egna barn vilka vårdas i föräldrahemmet, fosterbarnet bör vara yngre

än dessa.

Nu nämnda stadgande kompletteras enligt kommitténs förslag av vissa

föreskrifter i 3 morn. samma paragraf. Sålunda skall barnavårdsnämnden,

där nämnden i anledning av ansökan, anmälan eller eljest finner fara föreligga,

att fosterbarn icke kan erhålla tillfredsställande vård och uppfostran

hos person, som kan antagas ha för avsikt att mottaga sådant barn, meddela

föx-bud för honom att mottaga fosterbarn. Vidare skall enligt 4 mom. av

paragrafen generellt förbud att mottaga fosterbarn gälla för den som lider

av tuberkulos i smittsamt skede eller könssjukdom i sådant skede, ävensom

för hem, i vilket hushållsmedlem är behäftad med sådan sjukdom. För åsidosättande

av förbud, som nu nämnts, stadgas straff i 73 §.

Tre av kommitténs ledamöter avstyrka i särskilt yttrande den i 51 § föreslagna

dubbla anmälningsskyldigheten och uttala, att anmälningsskyldighet

borde åligga endast den, som ämnade mottaga barnet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

47

För innehållet i yttrandena över social vårdskommitténs förslag rörande

nu behandlade spörsmål redogöres å s. 125—127 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen:

På varje fosterhem måste ställas det kravet, att där skall kunna lämnas

tillfredsställande vård och uppfostran, och det bör åligga barnavårdsmyndighetema

att tillse, att detta krav blir uppfyllt. Härför erfordras dels att

vederbörande myndighet får tillfälle att på ett så tidigt stadium som möjligt

taga ställning till frågan om fosterhemmets lämplighet, dels ock att en fortlöpande

kontroll över hemmen utövas från barnavårdsnämndernas sida.

Denna fortlöpande kontroll kommer att behandlas i ett följande avsnitt. Här

skall närmast upptagas frågan örn prövningen av fosterhems lämplighet och

därmed sammanhängande spörsmål.

I likhet med kommittén anser jag den prövning och kontroll, varom här

är fråga, i första hand böra åligga barnavårdsnämnderna. En mera centraliserad

prövning av fosterhemmens beskaffenhet torde knappast vara möjlig

att genomföra.

Den bästa garantien för att i varje särskilt fall lämpligt fosterhem erhålles

skulle uppenbarligen vinnas genom ett stadgande om att barn finge mottagas

såsom fosterbarn endast under förutsättning, att fosterhemmet blivit godkänt

av barnavårdsnämnden. I likhet med kommittén anser jag emellertid

det föra för långt att införa dylikt koncessionstvång för samtliga fosterhem.

I varje fall synes först böra prövas, örn icke tillfredsställande resultat skall

kunna uppnås med ett enklare system.

Kommitténs förslag går ut på att koncessionstvång skall gälla i begränsad

utsträckning, nämligen i fråga om fosterbarn under ett år, men att man i

övrigt skall inskränka sig tili en anmälningsskyldighet till barnavårdsnämnden,

vilken skyldighet dock, i motsats till vad nu gäller, skall fullgöras innan

barnet mottages såsom fosterbarn — senast tre dagar dessförinnan — och

skall åligga såväl den som överlämnar barnet som den som mottager detsamma.

De skäl, som kommittén anfört för införande av koncessionstvång beträffande

barn under ett år, synas bärande, och jag får alltså tillstyrka förslaget

i denna del. Bestämmelsen härom bör avse endast barn, som emottagas efter

det lagändringen trätt i kraft. Den, som före lagändringens ikraftträdande

mottagit fosterbarn under ett år, bör utan särskilt tillstånd av barnavårdsnämnden

vara oförhindrad att behålla barnet, såvida nämnden icke med stöd

av 55 § barnavårdslagen ålägger honom att lämna barnet ifrån sig. Härom

torde särskild övergångsbestämmelse böra införas.

Beträffande anmälningsskyldigheten i fråga örn övriga fosterbarn anser

jag kommitténs förslag såtillvida lämpligt, som den nuvarande regeln om

anmälan efter fosterbarns mottagande bör utbytas mot en skyldighet att

verkställa anmälan före mottagandet av barnet. De är otvivelaktigt ur foster
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

barnets synpunkt fördelaktigt, om barnavårdsnämnden har möjlighet att

pröva det blivande fosterhemmets beskaffenhet redan innan barnet mottages

där. Missförhållanden torde därigenom mången gång kunna förebyggas.

Att medhinna sådan prövning på den korta tiden av tre dagar synes

dock i många fall vara svårt. Det synes därför vara lämpligare att utsträcka

anmälningstiden till senast en vecka före den dag, då fosterbarnsförhållandet

skall anses taga sin början. Barnavårdsnämnden bör dock ha rätt att

medgiva, att barn må mottagas såsom fosterbarn kortare tid än en vecka

efter det anmälan gjorts.

I fråga örn barn, som redan före denna lags ikraftträdande mottagits för

fostran i annans hem men först genom ikraftträdandet bliva att betrakta

såsom fosterbarn, torde i särskild övergångsbestämmelse böra föreskrivas,

att anmälningsskyldigheten skall fullgöras inom en vecka efter lagens ikraftträdande.

Denna anmälningsskyldighet torde böra avse även barn under ett

år, som mottagits före lagens ikraftträdande.

Kommitténs förslag, att anmälningsskyldighet skall föreligga såväl för

den, som överlämnar barnet, som för den blivande barnafostraren, har mött

motstånd både inom kommittén själv och i åtskilliga yttranden. Visserligen

är det angeläget, alt barnavårdsnämnden erhåller kännedom örn alla de fall,

då fosterbarn mottagas inom kommunen. Det synes emellertid vara tvivel

underkastat, om den ökade garanti härför, som kan vinnas genom kommitténs

förslag, uppväger den tunga, som denna dubbla anmälningsskyldighet

kommer att utgöra. Jag förordar därför, att anmälningsskyldighet ålägges

endast den tilltänkte barnafostraren.

Kommittén föreslår, att vid flyttning av fosterhem anmälan därom skall

göras, innan flyttningen äger rum. Det synes emellertid icke erforderligt att

här fordra förhandsanmälan. Däremot torde liksom nu före avflyttning till

annan kommun anmälan böra ske till barnavårdsnämnden i avflvttningskommunen.

Vad kommittén anfört om den prövning, som skall åligga barnavårdsnämnderna

i förevarande hänseende, och örn de villkor, som i allmänhet

böra uppställas för fosterhem, kan i allmänhet av mig godkännas. De av

kommittén föreslagna bestämmelserna om fosterhemmens beskaffenhet synas

dock böra fattas endast såsom allmänna riktlinjer, vilka böra av barnavårdsnämnderna

följas vid prövning av hithörande frågor. Med hänsyn

härtill torde dessa bestämmelser icke böra införas i lagen. Däremot torde

motsvarande bestämmelser lämpligen böra intagas i en blivande stadga för

fosterbamsvård och fosterbarnskontroll.

Det av kommittén föreslagna absoluta förbudet att mottaga fosterbarn för

den, som lider av tuberkulos i smittsamt skede eller könssjukdom i sådant

skede eller i vars hushåll finnes medlem som är behäftad med dylik sjukdom,

tillstyrkes av mig. Däremot finner jag icke lämpligt att — såsom i

några yttranden ifrågasatts — utsträcka berörda absoluta förbud till att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

49

avse även andra fall. Den förhandsprövning av barnavårdsnämnden, som

förutsattes skola ske, får bär vara till fyllest.

I 52 § barnavårdslagen synes böra införas den bestämmelse örn rätt för

barnavårdsnämnd att meddela förbud mot fosterbarns mottagande i viss

lägenhet av hälsovådlig beskaffenhet, som nu är intagen i 56 § 1 mom.

tredje stycket.

D. Tillsyn över fosterbarn och fosterhem,

Socicdvärdskommittén säger sig icke ha funnit anledning föreslå någon

förändring av huvudgrunderna för tillsynen av fosterbarnsvården enligt gällande

lagstiftning. Barnavårdsnämnderna skola alltså jämväl i fortsättningen

ha det primära ansvaret. Kommittén föreslår, att den nu i 52 § 1 mom.

barnavårdslagen intagna bestämmelsen skall i obetydligt förändrat skick

överflyttas till 53 § 1 mom. samma lag. Enligt den föreslagna formuleringen

skall barnavårdsnämnden öva noggrann tillsyn över alla fosterhem inom

kommunen i syfte att trygga, att fosterbarn komma i åtnjutande av tillfredsställande

vård och uppfostran samt, i händelse av sjukdom, den särskilda

vård, som omständigheterna påkalla. Vidare föreslås ett tillägg av innehåll,

att nämnden jämväl bör verka för att fosterbarn erhåller den utbildning,

som med hänsyn till barnets anlag och övriga omständigheter finnes lämplig.

Kommittén säger sig vidare lia funnit önskvärt, att vissa riktlinjer i författningsväg

uppdragas för fosterbarnstillsynen, och upptager särskilda bestämmelser

härom i ett förslag till stadga angående fosterbarnsvård och fosterbarnskontroll,

bl. a. om tillsättande av kommunala fosterbarnsinspektörer och

omfattningen av dessas personliga besök i fosterhemmen.

För innehållet i yttrandena över socialvårdskommitténs förslag rörande nu

berörda spörsmål redogöres å s. 130—131 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen:

Kommitténs förslag beträffande tillsynen över fosterbarnsvården innebär

i princip ingen ändring i vad nu gäller. Tillsynen skall alltså i första hand

åvila barnavårdsnämnderna, vilka även skola ingripa i händelse av missförhållanden.

Den utformning barnavårdsnämndernas skyldigheter i ifrågavarande

hänseenden erhållit i kommitténs förslag föranleder i stort sett ingen

erinran från min sida. Även örn vissa skäl — såsom i ett yttrande framhålles

— kunna tala för en större centralisering av fosterbarnstillsynen, anser

jag emellertid, att densamma med nödvändighet i första hand bör vara

lokal. Det gäller alltså här närmast att erhålla garanti för denna lokala tillsyns

effektivitet. Den väg, som kommittén härutinnan anvisat -— tillsättande

av kommunala fosterbarnsinspektörer — synes mig framkomlig, särskilt örn

de synpunkter beträffande tillsynens samordnande med den förebyggande

barnavården, som medicinalstyrelsen anfört, bliva behörigen beaktade. Även

Bihang till riksdagens protokoll 1045. 6 samt. 2 avd. Nr 4. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

torde böra övervägas lämpligheten av att, där så kail ske, sammanföra befattningarna

såsom bamavårdsman och fosterbarnsinspektör.

Förslaget att i författningsväg reglera omfattningen av hembesöken, synes

mig emellertid icke lämpligt. En friare tillämpning med möjlighet till anpassning

efter förhållandena i det särskilda fallet torde här vara att föredraga.

Det synes böra tillkomma de inspekterande myndigheterna att särskilt verka

för, att hembesök verkställas i lämplig omfattning och på lämpligt sätt.

t. Anmälningsplikt i vissa fall för mottagande i enskilda hem av tjärn

i annan egenskap än som fosterbarn.

Socialvårdskommittén framhåller beträffande barn, som vårdas hos amian

än föräldrarna men där uppfostringsplikten kvarstår hos dessa, att de i vissa

täll äro föremål för vanvård eller bliva utsatta för skadliga miljöinflytelser,

ehuru detta med nuvarande ordning icke kommer till barnavårdsmyndigheternas

kännedom. Angående vården av nämnda barn föreslår kommittén vissa

särskilda bestämmelser i 59 § barnavårdslagen.

Kommittén anför vidare härom:

Kommitténs förslag i denna del innebär, att enskild person, som i sitt

flem mot ersättning mottagit annans barn utan att detta är att anse som fosterbarn,

skall, sedan vården fortfarit under åtta dagar, ofördröjligen göra anmälan

härom hos barnavårdsnämnden i den kommun, där hemmet är beläget.

Då en dylik anmälningsskyldighet skulle vara alltför betungande för sådana

enskilda hem, vilka regelbundet mottaga ett större eller mindre antal feriebarn.

föreslås emellertid^ vidare, att anmälan om mottagandet av feriebarn

endast skall ske första gången varje år, som hemmet upplåtes för sådant ändamål.

*

Avsikten med kommitténs förslag i denna del är icke, att barnavårdsnämnden

skall bevilja någon slags koncession för hemmet eller eljest uttryckligen

godkänna detsamma, utan de föreslagna bestämmelserna ha närmast till syfte

att bringa fall av ifrågavarande art till barnavårdsmyndigheternas kännedom

tor att sätta dem i tillfälle att i fall av behov förklara vederbörande barn

såsom fosterbarn. När anmälan ingått, skall nämnden enligt 59 § 2 morn.

verkställa undersökning angående hemmets beskaffenhet, därest den ej redan

äger noggrann kännedom örn hemmet. Dessa hem skola även eljest vara

föremål för barnavårdsnämndens uppsikt, ehuru denna enligt förslaget ej är

anordnad som en fosterbarnskontroll; enligt 59 § 2 mom. andra stycket skall

barnavårdsnämnden nämligen låta verkställa undersökning av förhållandena

i dessa enskilda hem i den mån så prövas påkallat.

Kommittén har funnit det ligga i sakens natur att den, för vilken förbud

utfärdats att mottaga fosterbarn, ej heller skall få mottaga barn, sorn här

avses. En uttrycklig bestämmelse härom meddelas i 59 § 3 mom.

I sitt förut omnämnda särskilda yttrande framhålla tre av kommitténs ledamöter,

att den föreslagna anmälningsplikten gjorts alltför vidsträckt. Undantag

hade bort göras för sådana fall, där någon i sitt hem mot ersättning mot
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

51

tagit endast ett barn för inackordering under skoltermin eller undervisningskurs.

Detsamma borde, örn flera barn mottagits, gälla, därest dessa vore syskon.

I dessa fall vöre det i regel föräldrarna, som valde inackorderingshem,

och det vore icke lämpligt att på sätt, som måste bliva följden av majoritetens

förslag, överflytta ansvaret för detta val från föräldrarna till barnavårdsnämnden.

Därtill komme, att den av majoriteten föreslagna anmälningsskyldigheten

med åtföljande undersökning och uppsikt kunde komma att leda

till en minskning av tillgången på goda inackorderingshem, vilket skulle komma

att försvåra utbildningsmöjligheterna för framför allt landsbygdens barn.

För innehållet i yttrandena över socialvårdskonnnitténs förslag rörande nu

berörda spörsmål redogöres å s. 134—135 i propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen: *

Kommitténs förslag örn särskild anmälningsplikt för det fall, att någon

mot ersättning mottager barn i sitt hem, utan att barnet är att anse såsom

fosterbarn, för mer än åtta dagar, avser att bereda barnavårdsnämnden

möjlighet att taga kännedom om förhållandena i hemmet och förebygga

att barnet utsättes för vanvård eller skadliga miljöinflytelser. Barnavårdsnämnden

har därvid möjlighet att med stöd av 49 § 2 mom. förklara barnet

för fosterbarn, varigenom hemmet automatiskt blir ställt under samma

kontroll som fosterhem och möjlighet öppnas för nämnden att vid missförhållanden

ingripa på sätt stadgas om dylika hem.

Otvivelaktigt förekommer det understundom, att i fall, som här avses,

sådana missförhållanden föreligga, att barnavårdsnämndens ingripande är

påkallat. Den föreslagna anmälningsplikten skulle giva barnavårdsnämnden

större möjligheter härtill. Då emellertid denna anmälningsplikt mången

gång torde framstå såsom betungande för den enskilde och även kommer

att medföra avsevärt ökat arbete för barnavårdsnämnderna, anser jag, att

man vid införandet av sådan skyldighet bör gå fram med försiktighet. Behovet

av kontroll på förevarande område föreligger främst beträffande yngre

barn. Med hänsyn härtill finner jag lämpligt att åtminstone tills vidare inskränka

anmälningsplikten till att avse barn under sju år. Härigenom tillmötesgår

man det av vissa kommittéledamöter och i åtskilliga yttranden uttalade

önskemålet om att skolinackorderingar skola undantagas från anmälningsskyldigheten.

Beträffande de sistnämnda må framhållas, att tillsynen genom

skolmyndigheter och skolläkare erbjuder ett visst skydd mot missförhållanden.

Någon särskild bestämmelse beträffande feriebarn torde icke heller

bliva erforderlig. Anmälningsplikt torde icke böra föreligga i det fall, att

barnet mottages av förmyndare, som har vårdnaden örn barnet.

Den tid av åtta dagar, efter vilken anmälningsplikten enligt kommitténs

förslag skall inträda, synes vara alltför kort. Jag föreslår, att anmälningsskyldighet

endast skall föreligga, därest vården varat en månad, och att

anmälan skall fullgöras inom en vecka efter denna månads utgång. Har förbud

utfärdats för någon att mottaga fosterbarn, bör detta gälla även mot
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

tagande av barn under de omständigheter, varom här är fråga, såvida barnavårdsnämnden

icke medgiver undantag.

Vid sidan av nu omförmälda anmälningsskyldighet torde det emellertid

vara lämpligt att införa en allmän skyldighet att hos barnavårdsnämnden

göra anmälan om barn, som mottagits i annat enskilt hem än hos föräldrar

eller särskilt förordnad förmyndare, för det fall att vistelsen i hemmet

varat ett år. Vistelsen har då erhållit sådan varaktighet, att det mången

gång kan ifrågasättas, örn barnet icke bör betraktas som fosterbarn, även örn

det från början icke varit avsikten, att barnet skulle omhändertagas för

fostran. Barnavårdsnämnden synes därför böra erhålla kännedom om dylika

fall och kan, örn så erfordras, efter att lia undersökt förhållandena, förklara,

att barnet är att anse såsom fosterbarn. Anmälningsskyldigheten torde böra

fullgöras inom en vecka efter årets utgång, därest barnet då icke uppnått

sexton års ålder.

T denna avdelning omförmäld anmälningsskyldighet torde böra föreligga,

även örn barnet mottagits före den nya lagstiftningens ikraftträdande. I

det fall, afl den föreslagna tiden av en månad, respektive ett år utgått före

denna tidpunkt, synes anmälningsskyldigheten dock icke behöva fullgöras

förrän en vecka efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelse härom torde

böra införas.

I socialstyrelsens förut omnämnda, till utskottet inlämnade promemoria

uttalas beträffande 59 § 1 morn., att tillkomsten av detta moment med den

i propositionen givna formuleringen lcomme att innebära en viss uppluckring

av fosterbarnsbegreppet och att de, som gärna ville slippa göra anmälan

om fosterbarn, finge ett visst stöd, när de påstode, att barnet icke

vore fosterbarn. Det praktiska värdet av det föreslagna 2 mom. vore med

säkerhet noll, då människor, som haft ett barn hos sig under ett år utan att

under den tiden göra anmälan örn barnet som fosterbarn, icke heller kornrne

att göra någon anmälan efter ett år. Bestämmelsen komme otvivelaktigt att

leda till att anmälningsskyldighetens fullgörande starkt försvagades, och

man komme att göra gällande, att det icke alls vore klart, att barnen skulle

fostras i det främmande hemmet, varför de borde falla under 59 § 2 mom.

Skulle man ändock vilja bibehålla detta moment, borde, för att åtminstone

minska skadeverkningarna av bestämmelsen, anmälningsskyldigheten inträda

långt tidigare än efter ett års vistelse. Tiden borde ur den angivna

synpunkten icke bestämmas högre än 3 månader. Resultatet bleve emellertid

i så fall, att man genom detta moment finge med skolinackorderingarna.

Utginge man från att de icke skulle med, kunde tiden ej gärna sättas kortare

än 6 månader. Slutresultatet bleve därför, att 2 mom. borde utgå.

Promemorian utmynnar i följande tre alternativa förslag, värderade i den

ordning de upptagas, nämligen

1) bifall till social vårdskommitténs förslag;

2) ändring av anmälningstiden jämlikt 59 § 1 mom. enligt propositionens

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

53

förslag till en vecka efter barnets mottagande samt borttagande av 59 § 2

morn., eventuellt kombinerat med följande tillägg till 59 § 2 moni.: »Om barn,

som mottagits i enskilt hem utan att vara fosterbarn, senare blir att betrakta

såsom fosterbarn, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos barnavårdsnämnden

i den kommun, där hemmet finnes»;

3) ändring av 59 § 1 mom. i enlighet med alternativ 2) samt förkortande

i 59 § 2 mom. av den vistelsetid, efter vilken anmälningsskyldighet föreligger,

till tre månader.

1 promemorian framhålles slutligen, att örn intet av dessa tre alternativ

godtoges utan valet stöde mellan propositionen eller ett slopande av all anmälningsplikt

för icke fosterbarn, det senare alternativet borde väljas.

III. Specialmotivering till författningsförslagen.

Beträffande motiveringen till de i propositionen intagna författningsförslagen

— i den mån redogörelse härför icke lämnats i det föregående —- hänvisas till s. 137—152 i propositionen. Följande må dock här anmärkas.

I 14 § t mom. barnavårdslagen stadgas, att barnavårdsnämnden bör, där

omfattningen av dess verksamhet därtill giver anledning, indela kommunen

1 kretsar, var och en stående under närmaste uppsikt av ett kretsombud,

vartill må utses ledamot i nämnden eller annan lämplig person samt att i

stället för eller jämte sådan kretsindelning nämnden äger vidtaga annan,

efter kommunens särskilda förhållanden lämpad fördelning av arbetet. — I

2 mom. föreskrives, att barnavårdsnämnden jämväl för annat ändamål än

i 1 mom. sägs må till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnor, att

till sådant biträde även må anlitas härför lämpad förening eller stiftelse

samt att nämnden, där kommunen sådant medgivit, må uppdraga åt särskild

styrelse eller ock åt förening eller stiftelse att förvalta anstalt eller ombesörja

barns utackordering eller handhava viss annan barnavårdsnämndens

angelägenhet.

Socialvårdskornmittén föreslår i syfte att effektivisera barnavårdsnämndernas

verksamhet såsom tillsynsorgan över barnavårdsanstalterna eli tilllägg

till 14 § 2 mom. barnavårdslagen, enligt vilket barnavårdsnämnd, där

ej särskilda omständigheter annat föranleda, skall utse en eller flera ledamöter

eller suppleanter att i egenskap av anstaltsdelegerade ägna särskild

uppmärksamhet åt de inom kommunen belägna barnavårdsanstalternas verksamhet.

Föredragande departementschefen anför härom:

Emot socialvårdskommitténs förslag, att särskilda delegerade skola utses

av barnavårdsnämnderna för tillsynen över barnavårdsanstalterna är intet

att i sak erinra. Dessa delegerade böra dock, liksom kretsombuden, kunna

utväljas även bland lämpliga personer utom barnavårdsnämnden. Någon

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

obligatorisk skyldighet ali tillsäita särskilda anstaltsdelegerade synes icke

böra stadgas. Understundom torde det vara lämpligt att uppgifterna såsom

kretsombud och anstaltsdelegerade förenas hos en och samma person. Då

stadgandet i 14 § redan i sin nuvarande lydelse lämnar anvisning örn lämpligheten

av en arbetsfördelning av ifrågavarande slag, anser jag icke påkallat

att nu vidtaga någon komplettering av lagen i denna del.

IV. Anslagsfrågor.

A. Fattigvårds- och barnavårdskoiisulenter och barnavårdsassistenter.

Gällande förhållanden. För tillsynen över fattigvården och barnavården

finnas inrättade särskilda konsulenttjänster. Härom stadgas i 43 § andra

stycket lagen den 14 juni 1918 om fattigvården, att i allt vad som rör Konungens

befallningshavandes befattning med fattigvårdsförvaltningen inom länen,

Konungens befallningshavande skola ha biträde av särskilt tillsatta tjänstemän,

fattigvårdskonsulenter, vilka jämväl skola lia till uppgift att tillhandagå

med upplysningar och råd rörande fattigvården. I 20 § barnavårdslagen

stadgas såsom ovan nämnts att länsstyrelserna i allt vad som rör deras befattning

med kommunernas barnavård skola lia biträde av barnavårdskonsulenter,

vilka jämväl skola lia till uppgift att tillhandagå med upplysningar

och råd rörande barnavården, samt att dylik befattning skall innehavas av

fattigvårdskonsulent.

Riket är jämlikt kungl, brev den 23 maj 1935 indelat i nio fattigvårdsocb

barnavårdskonsulentdistrikt, av vilka första distriktet omfattar Stockholms

stad. Stockholms län, Uppsala län och Södermanlands län, andra

distriktet Östergötlands, Kalmar och Blekinge län, tredje distriktet Jönköpings,

Kronobergs och Hallands län, fjärde distriktet Kristianstads och

Malmöhus län, femte distriktet Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län,

sjätte distriktet Skaraborgs och Värmlands län, sjunde distriktet Örebro,

Västmanlands och Kopparbergs län, åttonde distriktet Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län samt nionde distriktet Västerbottens och Norrbottens

län. Beträffande Gotlands län omhänderhavas de på fattigvårdsoch

barnavårdskonsulent ankommande åliggandena och befogenheterna av

assistenten hos statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör.

Till statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Avlöningar är för

budgetåret 1944/45 anvisat ett förslagsanslag å 101 000 kronor. Enligt gällande,

av Kungl. Majit den 15 juni 1944 fastställda personalförteckning, äro

konsulenterna extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 23. För konsulenterna

har Kungl. Majit nyssnämnda dag fastställt följande avlöningsstat

att tillämpas tills vidare från och med nämnda budgetår:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr l.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till iclce-ordinarie personal, förslagsvis .... kronor 89 300

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ......................... . » 11 700

Summa kronor 101 000

I samband härmed har Kungl. Maj:t föreskrivit bl. a., att statens fattigvårds-

och barnavårdskonsulent, åt vilken icke kan beredas arbetsrum med

telefon i av staten upplåten lokal, äger åtnjuta expensersättning med 500

kronor för år samt att konsulenterna — med undantag av konsulenten för

Gotlands län — må erhålla ersättning för kostnader, som de vederbörligen

styrkt sig lia haft för anlitande av biträde vid fullgörande av dem i tjänsten

åvilande skriv- och expeditionsarbete, envar av konsulenterna i första,

andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde och nionde distriktet med högst

625 kronor för år samt konsulenten i åttonde distriktet med högst 1 800

kronor för år. Dessa ersättningar skola bestridas från anslagsposten till avlöningar

till icke-ordinarie personal.

Till statens fattigvårds- och harna vårdskonsulenter: Omkostnader är för

budgetåret 1944/45 anvisat ett förslagsanslag å 33 500 kronor. För användningen

av anslaget har Kungl. Majit den 15 juni 1944 fastställt följande

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ......................... kronor 300

2. Reseersättningar, förslagsvis ......................... » 30 000

3. Expenser, förslagsvis ............................... » 3 200

Summa kronor 33 500

Socialvårdskommittén förordar en utökning av antalet fattigvårds- och

barnavårdskonsulenter med förslagsvis tre. Vidare föreslår kommittén anställande

av särskilda befattningshavare vid länsstyrelserna, barnavårdsassistenter,

med i huvudsak samma uppgifter som dem, vilka omhänderhavas

av barnavårdsförbundens barnavårdsombud. Vid Överståthållarämbetet

skall enligt kommitténs förslag någon sådan befattningshavare icke

finnas. Befattningarna föreslås skola vara extra ordinarie samt inordnas

under civila avlöningsreglementet och därvid inplaceras i 17 lönegraden.

För innehållet i de över innehållet i socialvårdskommitténs förslag i denna

del avgivna yttrandena redogöres å sid. 157—160 i propositionen.

I skrivelse den 28 augusti 1944 har socialstyrelsen hemställt att för tiden

från och med den 1 juli 1945 måtte inrättas fyra nya tjänster såsom statens

fattigvårds- och barnavårdskonsulent, liksom de nuvarande placerade i

lönegraden Eo 23. Enligt socialstyrelsens förslag skola distrikten lia följande

omfattning, nämligen första distriktet Stockholms stad, Stockholms

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

län och Uppsala län, andra distriktet Södermanlands och Västmanlands län,

tredje distriktet Östergötlands och Kalmar län, fjärde distriktet Jönköpings

och Kronobergs län, femte distriktet Blekinge och Kristianstads län, sjätte

distriklet Malmöhus län, sjunde distriktet Hallands och Göteborgs och Bohus

län, åttonde distriktet Älvsborgs län, nionde distriktet Skaraborgs län,

tionde distriktet Värmlands och Örebro län, elfte distriktet Kopparbergs och

Gävleborgs län, tolfte distriktet Västernorrlands och Jämtlands län och trettonde

distriktet Västerbottens och Norrbottens län.

Över socialstyrelsens framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av

ett flertal myndigheter och sammanslutningar. Redogörelse för yttrandena

lämnas å s. 162—163 i propositionen.

I sina i skrivelse den 28 augusti 1944 framlagda anslagsäskanden för

budgetåret 1945/46 har socialstyrelsen föreslagit dels att i anslaget till avlöningar

åt konsulenterna anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie

personal skulle höjas med 39 800 kronor och anslagsposten till rörligt tilllägg

med 5 200 kronor, varigenom hela anslaget till avlöningar skulle

komma att uppgå till 146 000 kronor, dels ock att anslaget till omkostnader

för konsulenterna måtte höjas med 15 000 kronor till 48 500 kronor.

Sedermera har socialstyrelsen i skrivelse den 18 oktober 1944 hemställt,

att anslaget till avlöningar åt konsulenterna måtte, för att högre ersättning

för skrivhjälp måtte kunna beredas konsulenterna, höjas med ytterligare

14 100 kronor till 160 100 kronor.

I statsverkspropositionen till 1945 års riksdag (femte huvudtiteln punkterna

76 och 77) ha ifrågavarande båda anslag preliminärt upptagits till

samma belopp som för löpande budgetår, eller alltså avlöningsanslaget till

101 000 kronor och omkostnadsanslaget till 33 500 kronor.

Föredragande departementschefen anför i propositionen i denna del:

För att den förordade revisionen av lagstiftningen örn harna vårdsanstalter

och fosterbarnsvård skall kunna nå sitt syfte att skapa bättre förhållanden

på förevarande område, erfordras, att de myndigheter, som handhava tillsynen

över barnavården, ha till sin disposition erforderliga resurser för

ändamålet. Särskilt gäller detta länsstyrelserna. Visserligen har i det föregående

föreslagits att de länsstyrelserna nu tillkommande befogenheterna

att pröva frågor om inrättande och förändring av barnhem saint örn förbud

för barnhem att vidare mottaga barn skola övergå å socialstyrelsen.

Emellertid är kontrollen av barnavårdsanstalterna avsedd att alltjämt väsentligen

äga lokal anknytning. De lokala områden, som i detta .sammanhang

komma i fråga, äro länen, och det är länsstyrelserna som måste bliva

de väsentliga bärarna av berörda kontroll. Även i vad angår fosterbarnsvården

komma länsstyrelsernas uppgifter uppenbarligen att utökas i och

med att fosterbarnsbegreppet får vidgad innebörd.

Länsstyrelserna ha för närvarande till sitt förfogande statens fattigvårds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

bl

och barnavårdskonsulenter, vilka enligt gällande föreskrifter skola biträda

länsstyrelserna vid fullgörandet av deras uppgifter jämlikt fattigvårds- och

barnavårdslagarna. Varje konsulentdistrikt har emellertid så stor omfattning

att konsulenterna blivit synnerligen arbetstyngda, vilket medfört, att

tillsynen icke i alla hänseenden blivit så effektiv, som i och för sig vore

önskvärt. Antalet kommuner inom distrikten är så stort, att inspektion av

kommun ofta icke kan ske mer än vart tredje år, i vissa fall med ännu

längre mellanrum.

Socialvårdskommitténs förslag innebär, att vid länsstyrelserna — dock

icke vid Överståthållarämbetet — skola inrättas särskilda tjänster, barnavårdsassistenttjänster.

Barnavårdsassistenterna skola enligt förslaget i

första hand svara för länsstyrelsens uppgifter i de hänseenden, varom här

närmast är fråga, men skola dessutom övertaga de uppgifter på fosterhemsförmedlingens

och fosterbarnskontrollens område, som nu handhavas av

barnavårdsombuden. Sistnämnda befattningar skola däremot försvinna och

allmänna barnhusets verksamhet för fosterhemsförmedlingen upphöra.

Kommitténs förslag har på denna punkt i åtskilliga yttranden utsatts för

kritik av det skälet att barnavårdsombudens nuvarande uppgifter — främst

fosterhemsförmedlingen — befarats komma att eftersättas till men för

fosterbarnsvården i kommunerna. I stället har föreslagits att barnavårdsombuden

skulle bibehållas vid sin nuvarande ställning och antalet konsulenttjänster

däremot ökas. I vissa yttranden har inrättandet av särskilda

barnavårdskonsulenter förordats.

Vad angår sistnämnda förslag, vilket diskuterades redan i samband med

tillkomsten av gällande barnavårdslag, skulle onekligen åtskilliga fördelar

vara förenade med en sådan anordning, vilken ter sig naturlig med hänsyn

till de vidgade samhälleliga åtagandena på barnavårdens område. Vissa

praktiska svårigheter kunna dock tänkas uppkomma därigenom att åtskilliga

ärenden, med vilka en konsulent har att taga befattning, äro av blandad

karaktär, i det ingripande kan ske såväl i fattigvårdens som i barnavårdens

form. Det torde därför vara lämpligast att spörsmålet närmare

överväges i samband med socialvårdskommitténs blivande förslag örn organisationen

inom socialvården.

Ett genomförande av socialvårdskommitténs förslag skulle innebära, att

länsstyrelserna till sitt förfogande erhölle särskilda tjänstemän, vilkas verksamhet

skulle vara .särskilt inriktad på tillsyn av barnavårdsanstalterna och

fosterbarnsvården. Härigenom torde de bästa förutsättningarna för en

effektiv tillsyn vinnas. .Tåg är därför beredd att i huvudsak godtaga det

förslag, som socialvårdskommittén i förevarande hänseende framlagt. Vid

varje länsstyrelse bör alltså tillsättas en särskild befattningshavare — i enlighet

med kommitténs förslag lämpligen benämnd länets barnavårdsassistent

— med uppgift främst att biträda vid den på länsstyrelsen ankommande

tillsynen över barnavårdsanstalterna och över barnavårdsnämndernas verk
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

samhet på fosterbarnsvårdens område samt handhava den förmedling av

fosterhem, som nu bedrives av barnavårdsombuden. Måhända kan det befinnas

lämpligt att dessutom giva länsstyrelserna befogenhet att i viss utsträckning

anlita assistenterna jämväl för andra uppgifter inom barnavården.

Närmare bestämmelser härom torde böra meddelas instruktionsiedes.

Assistenterna, som icke böra vara underställda fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna,

böra erhålla placering å landskansliet och närmast underställas

föredraganden i barnavårdsärenden därstädes. Om barnavårdsassistenternas

verksamhet i huvudsak begränsas till dessa uppgifter synas

de kunna medhinna dem utan att behöva tillgripa utvägen att låta den fosterhemsförmedlande

verksamheten eftersättas.

Av skäl, som anförts av Överståthållarämbetet, torde jämväl därstädes en

barnavårdsassistentbefattning böra inrättas.

I likhet med socialvårdskommittén förordar jag, att barnavårdsassistenterna

placeras i lönegraden Eo 17 enligt gällande civila icke-ordinariereglemente.

i anledning av statskontorets jämförelse med löneställningen för de

nuvarande barnavårdsombuden må framhållas det större ansvar och de

ökade arbetsuppgifter, som komma att vara förenade med de nya befattningarna.

Någon i författning stadgad företrädesrätt för barnavårdsombuden

till befattningarna anser jag icke böra ifrågakomma, ehuru väl vitsordad

tjänstgöring såsom barnavårdsombud bör tillerkännas stor betydelse

vid bedömandet av meriterna hos sökandena till barnavårdsassistentbefattning.

Barnavårdsassistentbefattningarna torde böra inrättas från och med den

1 juli 1945 och tillsättas av länsstyrelserna (Överståthållarämbetet).

Kostnaderna för avlöning åt barnavårdsassistepterna böra bestridas dels,

i vad angår överståthållarämbetets barnavårdsassistent, från förslagsanslaget

till Överståthållarämbetet: avlöningar, dels ock från förslagsanslaget till

länsstyrelserna: avlöningar. För ändamålet torde den å överståthållarämbetets

avlöningsstat uppförda anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal,

vilken i 1945 års statsverksproposition upptagits till 112 800 kronor, böra få

överskridas med 5 300 kronor samt den å avlöningsstaten för länsstyrelserna

uppförda anslagsposten till motsvarande ändamål, vilken i statsverkspropositionen

upptagits till 4 065 000 kronor, få överskridas med kostnaderna

för avlöning till övriga barnavårdsassistenter, vilka kunna beräknas

till 112 900 kronor. Härtill komma kostnader för rörligt tillägg, för sjukvård,

för resor och för expenser, vilka kostnader emellertid skola utgå ur

förslagsvis beräknade anslag eller anslagsposter.

Vad därefter angår frågan örn utökning av antalet statens fattigvårdsoch

barnavårdskonsulenter, synes den härutinnan förebragta utredningen

giva vid handen, att de nuvarande konsulentdistrikten äro alltför stora för

att en effektiv kontroll av fattigvården och barnavården skall kunna upprätthållas.

En minskning av distriktens storlek och som följd därav en

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 59

ökning av antalet konsulenter är enligt min bestämda mening uppenbart erforderlig

bl. a. för att tätare inspektionsbesök än vad nu är möjligt skola

kunna äga rum i kommunerna. Beträffande omfattningen av denna ökning

synes det lämpligt att för närvarande inskränka sig till vad socialstyrelsen

föreslagit eller att öka konsulenternas antal med fyra. Den föreslagna

distriktsindelningen finner jag lämplig.

Med hänsyn till att konsulenternas avlöningsförhållanden reglerats så

sent som vid föregående års riksdag och dessutom deras ställning kommer

att lörbättras genom att deras distrikt på sätt nu föreslagits minskas, synes

någon höjning av de till konsulenterna utgående ersättningsbeloppen för

skriv- och expeditionsarbete nu icke böra ifrågakomma.

Avlöningsstaten för fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna upptager

dels en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal, dels en anslagspost

till rörligt tillägg. Förstnämnda anslagspost synes — med anledning

av utökningen av antalet konsulenter — böra höjas nied sammanlagt

34 100 kronor, varav 26 000 kronor beräknas belöpa på nettoavlöningarna,

2 000 kronor på lokalersättningar till sådana konsulenter, åt vilka icke kan

beredas arbetsrum med telefon i av staten upplåtna lokaler, 2 500 kronor

på ersättningar för skriv- och expeditionsarbete samt 3 600 kronor på

vikariatsersättningar. Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra höjas med

4 200 kronor. Avlöningsanslaget torde alltså böra beräknas till (101 000 -f

34 100 + 4 200) 139 300 kronor.

Vad omkostnadsanslaget angår torde, såsom socialstyrelsen angivit, anslagsposterna

till sjukvård m. m. och till expenser till följd av ökningen av

antalet fattigvårds- och barnavårdskonsulenter böra höjas med 150 kronor

respektive 1 450 kronor. Vad däremot angår anslagsposten till reseersättningar

torde, med hänsyn till distriktens minskade omfattning, höjningen

kunna begränsas till 10 000 kronor. Omkostnadsanslaget torde i följd

härav böra för budgetåret 1945/46 upptagas till (33 500 -f 150 + 10 000 +

1 450) 45 100 kronor.

B. Statsbidrag till barnhem.

Socialvårdskommittén föreslår, att statsbidrag skall kunna utgå dels till

uppförande eller inrättande av barnhem, dels ock till driften av barnhem.

Statsbidrag till uppförande eller inrättande av barnhem, vilka avses

skola beviljas av Kungl. Majit efter socialstyrelsens hörande, föreslås skola

utgå för nybyggnad av barnhem med högst tre fjärdedelar av de verkliga

byggnadskostnaderna, dock högst 4 500 kronor för vårdplats, varvid i byggnadskostnaderna

icke skola inräknas kostnaderna för anskaffande av tomt

och inventarier. Statsbidrag med samma andel skall enligt förslaget även

kunna utgå till kostnaderna för inköp av byggnad samt för ombyggnadsoch

reparationsarbeten å denna ävensom til! kostnaderna för reparationer

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

och tillbyggnadsarbeten, som fordras för islåndsättande för barnhemsändamål

av en i huvudmannens ägo befintlig byggnad. Statsbidraget föreslås

dock i sådana fall skola maximeras till 3 000 respektive 2 000 kronor. Enligt

förslaget skall, örn synnerliga skäl därtill äro, retroaktivt bidrag kunna

beviljas landsting eller kommun, som efter den 1 januari 1942 påbörjat

uppförande eller inrättande av barnhem.

Beträffande statsbidrag till driften av barnhem föreslår kommittén, att

statsbidraget i allmänhet skall utgöra 1 krona 50 öre för dag och intaget

barn, väntande moder eller moder med barn; dock att i mödrahem av hemskoletyp

statsbidraget för dag och väntande moder eller moder med barn

skall utgöra 3 kronor 50 öre. Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag

skall enligt förslaget gälla, för hemskola att vårdavgift icke uttages, för

spädbarnshem och vårdhem, att vårdavgift för intaget ensamt spädbarn

icke uttages med högre belopp än 2 kronor för dag samt för övriga fall, att

vårdavgift icke uttages med högre belopp än 1 krona 50 öre för dag.

Kommittén beräknar kostnaderna för en utbyggnad av barnhemmen i

den omfattning, som kan anses skälig, till 11 423 000 kronor, varav

7 672 500 kronor i statsbidrag. Statsbidragen till driften av barnhem beräknas,

sedan full utbyggnad av barnhemsorganisationen skett, uppgå till

3 953 203 kronor årligen. För budgetåret 1945/46 anser kommittén ett anslag

å högst 3 miljoner kronor — för såväl anläggning som drift — erforderligt.

För innehållet i yttrandena över socialvårdskommitténs förslag redogöres

å sid. 171—172 i propositionen.

I 1945 års statsverksproposition har under punkterna 87 och 88 föreslagits,

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46

skulle beräknas dels ett reservationsanslag av 250 000 kronor till bidrag till

uppförande eller inrättande av barnhem, dels ock ett förslagsanslag av

750 000 kronor till bidrag till driften av barnhem.

Föredragande departementschefen anför i propositionen:

I princip innebär socialvårdskommitténs förslag, att statsbidrag skola

kunna utgå såväl till uppförande eller inrättande av barnhem som till driften

av .sådana hem, därvid statsbidragen av kommittén så utmätts, att staten

skulle komma att svara för den större delen av det allmännas utgifter för

barnhemmen. Till dessa principer har jag redan i det föregående uttalat

min anslutning. Det återstår nu att närmare behandla frågan örn de grunder.

efter vilka statsbidragen skola utgå.

Vad först angår statsbidragen till uppförande eller inrättande

av barnhem innebär socialvårdskommitténs förslag, att nämnda

bidrag skola utgå med högst tre fjärdedelar av de verkliga kostnaderna, i

vilka kostnaderna för tomt och inventarier därvid ej medräknats. Av statskontoret

har påyrkats, att statsbidraget skulle begränsas till hälften av kost
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i. 61

naderna, därvid åberopats att samma andel utginge i fråga om bidrag inom

vissa jämförliga områden. Någon generellt gällande grundsats härom finnes

emellertid ej; det må sålunda erinras örn att fjolårets riksdag fastställde

statsbidragen till hemmen för bildbara sinnesslöa till tre fjärdedelar av kostnaderna.

Vad nu förevarande fall beträffar vill jag bringa i erinran att, då

i valet mellan landstingen såsom huvudmän för barnhemsverksamheten och

statsalternativet den förra utvägen förordats, en förutsättning för detta mitt

ställningstagande varit att en kraftig avlyftning från statens sida skulle ske

av landstingens ekonomiska engagemang. Det står därför i överensstämmelse

härmed att, såsom socialvårdskommittén föreslagit, låta staten svara

för den övervägande delen av det allmännas utgifter för barnhemsvården.

Jag anser mig fördenskull böra förorda kommitténs förslag. Det bör dock

framhållas, att det här endast är fråga om en övre gräns för statsbidragen

och att, i den mån donationsmedel eller andra särskilda medel stå till förfogande

för ändamålet, dessa medel i första hand böra tagas i anspråk. I

dylika fall synes, örn bidragsskyldighet föreligger för landsting eller stad i

egenskap av legal huvudman för barnhemsvården, statsbidraget böra beräknas

till högst tre fjärdedelar av de kostnader, som icke på sätt nyss sagts

kunna täckas med särskilda medel.

Socialvårdskommittén föreslår även vissa absoluta maximibelopp för

ifrågavarande statsbidrag, nämligen 4 500 kronor för vårdplats vid uppförande

av nytt barnhem, 3 000 kronor för vårdplats vid anskaffande och

iståndsättande för ändamålet av redan befintlig byggnad samt 2 000 kronor

för vårdplats vid iståndsättande av byggnad, som redan tidigare varit i

barnhemsinnehavarens ägo. Kommittén har därvid utgått från en byggnadskostnad

av 6 000 kronor för vårdplats — en kostnad, som beräknats

med utgångspunkt från kostnaderna för vissa på senare år uppförda barnhem.

Vid beräkningen av denna byggnadskostnad torde hänsyn lia tagits

jämväl till den ökning av byggnadskostnaderna, som ägt rum under krisåren.

Enligt statskontorets mening åter bör till utgångspunkt för bestämmande

av maximibeloppet tagas vissa såsom normala ansedda byggnadskostnader.

Det är emellertid ett angeläget önskemål att, i den mån arbetskrafts-

och materielfrågoma ej lägga hinder i vägen, byggandet i enlighet

med fastställda planer av nya barnhem utan tidsutdräkt igångsättes. Någon

som helst säkerhet för att byggnadskostnaderna vid den aktuella tidpunkten

återgått till eller närmat sig förkrigsnivån finnes ej. Ett godtagande av förkrigskostnadsnivån

såsom utgångspunkt skulle därför kunna innebära, att

den utlovade statliga bidragsgivningen på indirekt väg delvis eliminerades.

Det riktiga synes mig i stället vara att acceptera kommitténs förslag och i

händelse av vikande byggnadskostnader regelmässigt i de enskilda fallen

begränsa de för vårdplats utmätta statsbidragen under maximigränsen. Först

då byggnadskostnaderna bliva stabila på en lägre nivå än de nuvarande

bör en sänkning av de fastställda maximibeloppen övervägas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Lika med kommittén anser jag möjlighet böra föreligga att bevilja retroaktiva

statsbidrag till uppförande eller inrättande av barnhem. Förutsättning

härför bör såsom kommittén föreslagit vara, att hemmet påbörjats efter

den 1 januari 1942. Dylikt bidrag bör emellertid kunna beviljas icke blott,

såsom kommittén föreslagit, kommun eller landsting utan även bamavårdsförbund.

Att ytterligare utsträcka möjligheten att erhålla retroaktivt .statsbidrag

för ifrågavarande ändamål synes däremot icke lämpligt.

Vad därefter angår statsbidragen till barnhemmens drift

innebär kommitténs förslag, att sådant bidrag skall utgå med ett fast belopp

för barn och vårddag. Som villkor för statsbidragets åtnjutande föreslås

skola gälla, att vårdavgift icke får uttagas med högre belopp än som i

kungörelsen angående statsbidrag finnes för det särskilda fallet stadgat.

Statsbidraget skall enligt förslaget i allmänhet utgöra 1 krona 50 öre för

dag och intaget barn, varvid i mödrahem av vårdhemstyp samma statsbidrag

jämväl skall utgå för väntande moder och för moder, som vårdas tillsammans

med sitt späda barn. För mödrahem av hemskoletyp skall däremot

statsbidraget enligt förslaget utgöra 3 kronor 50 öre för dag och väntande

moder eller moder med barn. Vid hemskolorna skola vårdavgifter icke få

uttagas. För spädbarnshem eller vårdhem må vårdavgiften utgöra högst

2 kronor för dag och intaget ensamt spädbarn samt eljest högst 1 krona

50 öre för dag.

De av kommittén föreslagna grunderna för ifrågavarande statsbidrag

synas mig skäliga, varför jag tillstyrker desamma. Ett tillgodoseende av

statskontorets önskemål att vid statsbidragens bestämmande hänsyn skall

tagas till i vad mån barnhemmet hade egna tillgångar eiler uppbure understöd

från annat håll torde icke komma att medföra någon större besparing

för statsverket men skulle däremot medföra större omgång vid statsbidragsärendenas

handläggning.

Vad slutligen angår kostnaderna för statsbidragen till barnhem har kommittén

verkställt vissa beräkningar angående behovet av barnhemsplatser

av olika slag. Det är givet att dessa beräkningar måste lida av en hög grad

av osäkerhet, och att en säker överblick av behovet kan vinnas först då de

föreslagna länsplanerna föreligga. Vad angår anslagsbehovet för budgetåret

1945/46 har kommittén uppskattat detta till sammanlagt 3 000 000 kronor.

I statsverkspropositionen har, såsom förut nämnts, preliminärt beräknats

dels till bidrag till uppförande eller inrättande av barnhem ett reservationsanslag

å 250 000 kronor, dels ock till bidrag till driften av barnhem ett förslagsanslag

å 750 000 kronor. Härvid har hänsyn tagits'' till att de nya bestämmelserna

i barnavårdslagen och som följd därav även statsbidragsbestämmelserna

torde böra träda i kraft först den 1 januari 1946. Vad förstnämnda

belopp angår torde förslaget örn rätt jämväl för barnavårdsförbund till

retroaktivt statsbidrag medföra en ökning av anslagsbehovet, varför en

mindre höjning av beloppet, förslagsvis till 300 000 kronor, torde vara erfor
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

63

Serlig. Anslaget till driftbidrag — vilket under nästa budgetår torde komma

att tagas i anspråk allenast för utgivande av förskott å statsbidrag — synes

kunna bibehållas vid det preliminärt beräknade beloppet, 750 000 kronor.

Förevarande proposition avser en reviderad lagstiftning inom två synnerligen

viktiga delar av barnavården, nämligen barnavårdsanstalterna och

fosterbarnsvården. I likhet med departementschefen finner utskottet, att förhållandena

på området förete väsentliga brister, samt anser, att dessa böra

snarast möjligt avhjälpas utan att den mera genomgripande revision av socialvården

i allmänhet avvaktas, som är under utredning inom socialvårdskommittén.

Vad till en början angår barnavårdsanstalterna har framhållits, att det allmänna

i avsevärt större utsträckning än nu bör ingripa reglerande på förevarande

områden. De nu gällande, i barnavårdslagen ingående bestämmelserna

avse huvudsakligen endast kontroll vid upprättande av barnhem och

tillsyn över deras fortsatta verksamhet, däri inbegripet möjlighet till ingripande

från myndigheternas sida. Departementschefen framhåller nu, att

sådana bestämmelser böra givas, att garanti från det allmännas sida gives

för att barnhem inrättas i sådan utsträckning, att tillräckligt antal vårdplatser

finnas för att täcka förefallande behov, samt även för att barnhemmens

ekonomi säkerställes, vilket för verksamhetens lugna fortgång måste

anses vara av väsentlig betydelse, önskvärt är även, att en ganska genomgripande

planläggning och rationalisering genomföres på förevarande område,

sa att i större utsträckning än nu olika typer av barnhem finnas upprättade,

differentierade efter klientelets beskaffenhet. Jämväl andra barnavårdsanstalter

än barnhem böra enligt propositionen omfattas av förevarande

lagstiftning, sa att kontroll från det allmännas sida i större omfattning

än nu är fallet kan utövas över dessa anstalter.

De principer, som sålunda ligga till grund för förslaget om revision avlagstiftningen

örn harna vårdsanslalt er, linner utskottet riktiga och ägnade

alt befordra en gynnsam framtida utveckling på ifrågavarande viktiga område

av barnavården.

Den föreslagna definitionen av begreppet barnavårdsanstalt — alltså för

barns vård och uppfostran avsedd anstalt, som ej är att hänföra sill sjuklius,

sjukhem, anstalt för abnorma eller vanföra, skyddshem, allmän uppfostringsanstalt

eller skoldistrikt tillhörigt skolhem — finner utskottet lämplig.

Utskottet förutsätter därvid, att lill anstalt för abnorma hänföras jämväl

de anstalter för bildbara sinnesslöa, som avses i lagen den 30 juni 1944 (nr

477-) örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa. Likaså linner utskottet

lämpligt att i lagen direkt angivas dels olika slag av barnavårdsanstalter

(barnhem, barnkolonier och anstalter för halvöppen barnavård), dels ock

olika typer av barnhem (spädbarnshem, mödrahem, upplagningshem och

barnhem för varaktig vård) med angivande av deras särskilda ändamål.

Vtskotiet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

Utskottet vili härvid framhålla, att även om det icke går att helt hålla de

särskilda typerna av barnhem isär, det dock ur många synpunkter är ömkligt

att man i så stor utsträckning som möjligt undviker den sammanblandning

av olika typer barnhem och deras sammanförande till en anstalt, som

nu i icke obetydlig omfattning förekommer. Några strikta bestämmelser i

detta hänseende synas icke böra givas utan möjlighet bör stå öppen att ordna

barnhemmen efter de i varje fall föreliggande särskilda förhållandena, så

att bästa resultat uppnås.

I detta sammanhang har utskottet särskilt uppmärksammat spörsmålet

om mödrahemmens differentiering och i samband härmed frågan, huruvida

vistelsen vid mödrahemmen på förhand bör bestämmas till viss tid. Såsom

av departementschefen framhållits är det lämpligt, att vid vissa mödraliem

anordna särskild utbildning i barnavård och husligt arbete under en viss på

förhand bestämd tid, och försök böra göras att genomföra denna tanke. Angelägenheten

härav har även understrukits i det av 1941 års befolkningsutredning

den 22 november 1944 avgivna betänkandet i abortfrågan. Det

synes lämpligt, att från det allmännas sida särskilda åtgärder vidtagas för

att befordra denna försöksverksamhet genom att i statsbidragshänseende

giva ifrågavarande hem en sådan förmånsställning, att därigenom möjliggöres,

att vården vid hemmen blir kostnadsfri. Att redan nu lagfästa denna

differentiering av mödrahemmen genom att i barnavårdslagen angiva de

båda typerna, anser dock utskottet i likhet med föredragande departementschefen

icke lämpligt. Beträffande frågan, om vistelsetiden vid mödrahemmen

bör, såsom nu mest är fallet, på förhand bestämmas eller ej, finner utskottet

skäl tala för att åtminstone på vissa håll försöksvis frångå denna praxis

och i stället genom upplysningsverksamhet och personlig påverkan söka

förmå mödrarna att kvarstanna på hemmen under den tid, som kan anses

behövlig och lämplig.

Ett av de mest omstridda spörsmålen i förevarande frågekomplex har

varit huvudmannaskapet för barnhemmen. Enighet synes råda därom att

det allmännas skyldighet att svara för att inom de skilda delarna av

riket finnes en på lämpligt sätt organiserad barnhemsvård av tillräcklig

omfattning bör fastslås i lag, men skiljaktiga meningar föreligga därom,

huruvida denna skyldighet bör läggas direkt på staten eller på landstingen

respektive städer, som icke deltaga i landsting. Aven om vissa skäl

tala för, att barnhemsvården skall anses som en rent statlig angelägenhet,

så att staten skall vara legal huvudman för barnhemmen, finner utskottet

dock de skäl som anförts för landstingsalternativet — särskilt behovet avlokal

förankring av barnhemsverksamheten — så bärande, att jämväl utskottet

vill förorda detsamma. Staten bör dock, såsom även i propositionen

förutsatts, bära huvudbördan av det allmännas understöd till barnhemsvården.

Utskottet vill slutligen understryka betydelsen av att de enskilda krafter,

som under den gångna tiden utfört ett fruktbringande arbete på detta om
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 65

råde, jämväl i fortsättningen i största möjliga utsträckning tages i anspråk.

Icke minst gäller detta den verksamhet, som utövas av barnavårdsförbunden.

Ett organiserande av barnhemsvården efter de riktlinjer som här anförts

fordrar en systematisk planläggning av barnhemsvården inom de olika landstingsområdena

och städerna. Denna synpunkt har enligt föreliggande förslag

tillgodosetts genom bestämmelsen att särskilda planer skola upprättas över

barnhemsvårdens organisation inom varje område. För att ett ur alla synpunkter

tillfredsställande resultat härvid skall uppnås erfordras uppenbarligen

en samordning mellan planiäggningsverksamheten inom de olika områdena,

och det synes därför nödvändigt att planerna bliva föremål för central

granskning och fastställelse. Det i motionen 11:492 framförda förslaget,

att planerna skola godkännas av vederbörande länsstyrelse, kan utskottet

därför icke förorda.

I fråga om godkännande av plan för barnhem, som upprättas av kommun

eller landsting, samt tillstånd till upprättande av enskilt barnhem innebär

propositionen den ändringen i förhållande till gällande lag, att prövning av

dylika ärenden skall åvila Kungl. Majit eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

socialstyrelsen i stället för såsom nu länsstyrelsen. I motionen II: 492

föreslås, att nu gällande bestämmelser i detta hänseende skola bibehållas.

Även örn utskottet — såsom nedan närmare skall beröras — finner de synpunkter

som i motionen anförts beaktansvärda, anser utskottet dock de skäl

som i propositionen anförts för en centraliserad prövning övertygande och

tillstyrker därför Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

I propositionen föreslås, att socialstyrelsen skall erhålla ställning av central

tillsynsmyndighet över barnavårdsanstalterna och i sammanhang därmed

äga befogenhet att besluta om återkallande av lämnat tillstånd till verksamhetens

bedrivande vid barnhem eller meddela förbud mot barns mottagande

å anstalten. Mot förslaget i detta hänseende ha i motionen 11:492

invändningar rests, varvid motionären förordat bibehållande av nuvarande

bestämmelser, att länsstyrelserna skola utöva tillsynen, medan socialstyrelsen

skall i allmänhet verka för barnavårdens ändamålsenliga ordnande och

främja dess utveckling. Utskottet ställer sig förstående till de synpunkter,

som framförts i motionen, och är ense med motionären däri, att en alltför

långt gående centralisering icke kan anses tillrådlig. Emellertid finner utskottet

i detta fall en viss centralisering berättigad och nödvändig. Det

är här fråga om att genomföra en i många hänseenden ganska genomgripande

rationalisering och förbättring av barnhemsverksamheten, och härför

torde erfordras ett centralt organ, som får samlad översikt över hela verksamheten

och erhåller ställning av tillsynsmyndighet. Utskottet vill emellertid

betona vikten av att den faktiska tillsynen över de enskilda anstalterna i

största möjliga utsträckning alltjämt utövas av de lokala organen, länsstyrelserna

och barnavårdsnämnderna, och att den centrala myndigheten i allmänhet

inskränker sig lill alt angiva huvudlinjerna för tillsynsverksamheten

Bihang till riksdagens protokoll 1945. G sami. 2 avd. Nr 4. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

och leda densamma i stort. Denna synpunkt synes även ha fått tillfredsställande

uttryck i den utformning lagtexten erhållit i propositionen. Ur denna

synpunkt kunde det möjligen ifrågasättas, om icke rätten att meddela förbud

mot barns intagande i viss barnavårdsanstalt alltjämt borde utövas av

länsstyrelsen. Med den ståndpunkt, som ovan intagits beträffande tillstånd

till inrättande av barnavårdsanstalt, torde dock detta icke vara möjligt.

De i propositionen i övrigt föreslagna bestämmelserna beträffande barnavårdsanstalter

föranleda icke någon erinran från utskottets sida. Blott på

en särskild punkt vill utskottet göra ett uttalande. I propositionen har icke

upptagits ett av socialvårdskommittén framlagt förslag om införande i 14 §

bamavårdslagen av bestämmelse örn att barnavårdsnämnd, där ej särskilda

omständigheter annat föranleda, skall utse en eller flera ledamöter eller

suppleanter i nämnden (anstaltsdelegerade) att ägna särskild uppmärksamhet

åt de inom kommunen belägna barnavårdsanstalternas verksamhet. Skälet

härtill är, att 14 § redan i sin nuvarande lydelse lämnar anvisning om

lämpligheten av en arbetsfördelning av ifrågavarande slag. Icke heller utskottet

finner någon ändring av gällande lag på denna punkt erforderlig

men vill betona vikten av att vid samtliga barnavårdsnämnder, där tillsyn

över barnavårdsanstalter ifrågakommer, sådana särskilda anordningar vidtagas,

att tillsynen blir i möjligaste mån effektiv.

Vad angår lagstiftningen om fosterbarnsvården innebär propositionen i

huvudsak dels en utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde till att

gälla jämväl andra barn än som omfattas av de nuvarande bestämmelserna,

dels vissa ändringar i skärpande riktning beträffande rätten att mottaga

fosterbarn.

1 förstnämnda hänseende föreslås till en början en utvidgning av fosterbarnsbegreppet

av innebörd, att barn under sexton år, som fostras i annat

enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken

har vårdnaden örn barnet, skall anses såsom fosterbarn, även örn ersättning

för vården icke utgår. Å andra sidan skola barn, som äro intagna i barnhem,

icke såsom nu lagtekniskt behandlas såsom fosterbarn.

Vad i propositionen i denna del föreslagits finner sig utskottet böra tillstyrka.

Väl kan det icke förnekas att den föreslagna utvidgningen av fosterbarnsbegreppet

och den utsträckning av den samhälleliga tillsynen över

barnavården, som följer därmed, medför risk att det blir svårare att finna

lämpliga personer, som äro villiga att utan ersättning mottaga barn som fosterbarn.

Härav kommer även att föranledas en ökad arbetsbörda för kontrollorganen

och som följd därav större utgifter för det allmänna. Emellertid

finner utskottet, att det samhälleliga intresset av större garanti för att barn,

som icke erhålla sin fostran i föräldrahemmet, komma att få växa upp i en

för barnens utveckling lämplig miljö, väga så mycket tyngre än nyss nämnda

olägenheter, att den föreslagna utvidgningen bör godkännas.

I motionerna 1:336 och II: 526 har — i överensstämmelse med social
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

67

vårdskommitténs förslag — yrkats en ytterligare utvidgning av fosterbarnsbegreppet,

nämligen till att avse jämväl barn, som fostras hos särskilt förordnad

förmyndare, vilken har vårdnaden om barnet. Utskottet finner visserligen,

att det i många fall kan finnas skäl för att dessa hem underställas

barnavårdsnämndens kontroll på samma sätt som fosterhem. Emellertid anser

utskottet vad departementschefen anfört om att förmyndarnas vårdnadsskyldighet

i dessa fall direkt eller indirekt grundar sig på ett av domstol

meddelat beslut och att det med hänsyn härtill knappast är lämpligt, att

barnavårdsnämnd skall äga ingripa mot dylik förmyndare under andra förutsättningar

än som gälla för ingripande mot föräldrar, utgöra ett avgörande

skäl mot bifall till motionärernas yrkande. Det torde även kunna ifrågasättas,

om ett dylikt stadgande kan införas utan ändring av de bestämmelser

i lagen örn barn i äktenskap och förmynderskapslagen, som stadga, att

förmyndaren vid föräldrarnas död skall ha vårdnaden om barnet. Utskottet

vill härjämte framhålla, att barnavårdsnämnden icke saknar möjlighet att

ingripa i förevarande fall. Sålunda kan nämnden jämlikt 12 kap. 16 § förmynderskapslagen

vid försummelse från förmyndarens sida hos domstolen

begära dennes entledigande.

Kungl. Maj:ts förslag innebär slutligen den utvidgningen av fosterbarnsbegreppet,

att barnavårdsnämnden skall äga beträffande fosterbarn besluta,

att barnet skall under viss tid, högst två år, efter uppnådda sexton års ålder

stå under barnavårdsnämndens tillsyn på sätt gäller örn fosterbarn. Icke heller

häremot synes anledning till erinran föreligga.

Beträffande rätten att mottaga fosterbarn innebära de föreslagna bestämmelserna

bl. a., att barn under ett år icke må mottagas utan tillstånd av

barnavårdsnämnden. I fråga örn äldre barn skall gälla, att barnet icke må

mottagas som fosterbarn förrän en vecka efter det anmälan därom gjorts

hos vederbörande barnavårdsnämnd. Utskottet, som finner synnerligen angeläget

att barnavårdsnämnden, på sätt sålunda föreslås, får tillfälle att på

förhand undersöka blivande fosterhems lämplighet, anser bestämmelserna

lämpliga och tillstyrker desamma.

Utöver denna anmälningsskyldighet beträffande fosterbarn i egentlig mening

upptog socialvårdskommitténs förslag i 59 § bamavårdslagen en bestämmelse

om skyldighet för enskild person, som i sitt hem mot ersättning

mottagit annans barn utan att detta är att anse som fosterbarn, att göra anmälan

därom till barnavårdsnämnden, sedan vården fortfarit åtta dagar.

Kommittén var emellertid icke enhällig, utan tre ledamöter yrkade vissa modifikationer

i bestämmelsen, varigenom i viss utsträckning skulle från anmälningsskyldigheten

undantagas sådana barn, som inackorderades för skoltermin

eller undervisningskurs. T propositionen bär denna anmälningsskyldighet

inskränkts till att gälla barn under sju år, vilka vistats i hemmet under

minst en månad. Därjämte har emellertid i 59 § 2 mom. föreslagits anmälningsskyldighet

beträffande samtliga barn, som under minst ett år vis
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

tafs i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare,

som har vårdnaden om barnet.

Mot Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt har kritik riktats i socialstyrelsens

till utskottet ingivna promemoria. Vad man här framför allt

befarar är, att genom de i propositionen föreslagna bestämmelserna en

uppluckring av fosterbarnsbegreppet kommer till stånd, så att kontrollen

över fosterhemmen kan komma att efter förslagets genomförande bliva

sämre än dessförinnan. Utskottet har övervägt de i promemorian anförda

synpunkterna, men finner de där uttalade farhågorna överdrivna. I alla de

fall, där det från början är klart, att det är fråga om att barnet skall för

fostran mottagas i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad

förmyndare, som har vårdnaden örn barnet, skola de för fosterbarn

stadgade bestämmelserna tillämpas. De i 59 § givna bestämmelserna skola

tillämpas i fall, då vid barnets mottagande avsikten varit, att barnet allenast

mera tillfälligt skulle vistas hos den som mottagit barnet. Vid införandet av

nu berörda bestämmelser rör man sig på ett alldeles nytt område, och det

synes vara nödvändigt att gå fram med en viss försiktighet, så att man icke

inför en för den enskilde betungande anmälningsskyldighet, om vars värde

tvekan kan råda. Att i dylika fall åtminstone till en början giva bestämmelserna

en mera moderat karaktär för att längre fram, då erfarenhet vunnits,

skärpa dem, örn så skulle befinnas erforderligt, synes lämpligare än att nu

införa relativt stränga bestämmelser, som framdeles kunna befinnas nödvändiga

att mildra. Möjligen kunde ifrågasättas att redan nu minska längden

av den tid, efter vilken anmälningsskyldighet jämlikt 59 § 2 mom. skulle inträda,

till exempelvis sex månader. Utskottet har dock icke heller härutinnan

velat ifrågasätta någon ändring i vad på denna punkt föreslagits i propositionen,

utan tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i denna del i oförändrat skick.

I övrigt föreslagna ändringar i barnavårdslagens bestämmelser örn fosterbarnsvård

föranleda ingen erinran från utskottets sida Detsamma gäller

förslagen till lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 14 juni 1918 (nr

422) örn fattigvården samt till förordning om ändrad lydelse av 7 § stadgan

den 29 maj 1931 (nr 172) angående enskilda sjukhem och förlossningshem.

Utskottet övergår härefter till att behandla föreliggande anslagsfrågor.

För att effektivisera bl. a. tillsynen över barnavården i riket föreslås i

propositionen en förstärkning av de organ, som syssla härmed. Sålunda

föreslås, att statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter, vilka nu äro

nio till antalet, skola utökas med fyra. Därjämte föreslås inrättande vid

länsstyrelserna och Överståthållarämbetet av särskilda befattningar, barnavårdsassistentbefattningar,

vilkas innehavare skola ha till uppgift att utöva

den tillsyn över barnavårdsanstalterna och fosterbarnsvården, som tillkommer

länsstyrelserna, samt även övertaga de uppgifter beträffande fosterhemsförmedling

och fosterbarnskontroll, som nu tillkomma barnavårdsombuden.

Den föreslagna utökningen av antalet fattigvårds- och barnavårds
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

69

konsulenter finner utskottet nödvändig, då de nuvarande konsulenternas

arbetsbörda torde vara alltför stor. Beträffande barnavårdsassistentbefattningarna

finner utskottet synnerligen lämpligt, att länsstyrelserna för fullgörande

av sina uppgifter på hithörande område få till sitt förfogande särskilda

tjänstemän. Möjligen kunde ifrågasättas, om det med hänsyn till de

särskilda förhållandena i Stockholm är erforderligt att inrätta en befattning

av ifrågavarande art vid Överståthållarämbetet. Utskottet har dock

icke velat motsätta sig det härom i propositionen framställda förslaget.

Vad av departementschefen anförts örn barnavårdsassistenternas uppgifter,

löneställning och tillsättning föranleder ingen erinran från utskottets

sida.

Utökningen av antalet fattigvårds- och barnavårdskonsulenter kommer

att medföra höjning av de nu för dessa tjänstemän avsedda anslagen. Såsom

departementschefen beräknat torde den i anslaget till avlöningar åt

konsulenterna ingående anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal

böra höjas med 34 100 kronor till 123 400 kronor och det i samma anslag ingående

anslaget till rörligt tillägg med 4 200 kronor till 15 900 kronor, varigenom

anslaget kommer att uppgå till 139 300 kronor. Omkostnadsanslaget

torde på sätt föreslagits böra ökas med 11 600 kronor till 41 500 kronor.

För avlöning till barnavårdsassistenterna torde, såsom föreslagits i propositionen,

den å överståthållarämbetets avlöningsstat uppförda anslagsposten

till övrig icke-ordinarie personal böra få överskridas med 5 300

kronor samt den å avlöningsstaten för länsstyrelserna upptagna anslagsposten

till motsvarande ändamål överskridas med 112 900 kronor.

Propositionen innefattar slutligen förslag om grunder för statsbidrag till

barnhem, dels för uppförande eller inrättande av dylika hem, dels ock för

driften av dem. Vad den förstnämnda statsbidragsformen angår har utskottet

icke någon erinran mot de av Kungl. Majit föreslagna grunderna för

statsbidragen — högst tre fjärdedelar av de faktiska kostnaderna för barnhemmets

inrättande, dock högst 4 500 kronor för vårdplats, om nybyggnad

för barnhemmet uppföres, högst 3 000 kronor för vårdplats, örn befintlig

byggnad för ändamålet inköpes och ombygges, samt högst 2 000 kronor för

vårdplats, där i vederbörandes ägo befintlig byggnad tages i anspråk. Beträffande

statsbidragets beräkning i det fall, att donationsmedel eller andra

särskilda medel stå till förfogande för ändamålet, har utskottet dock en

annan uppfattning än departementschefen. Medan denne anser statsbidraget

i sådant fall böra beräknas till högst tre fjärdedelar av de kostnader, som

icke kunna täckas med särskilda medel, anser utskottet det bäst stå i överensstämmelse

med den förut av utskottet förordade principen, att .staten

bör bära huvudparten av det allmännas kostnader för barnhemmen, att

statsbidraget beräknas på byggnadskostnaderna i deras helhet och alltså de

särskilda medlen komma att föranleda minskning i landstingets (stadens)

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

bidrag. Givetvis bör dock statsbidraget icke överstiga de kostnader, som icke

täckts av de särskilda medlen.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande viss retroaktiv tillämpning av

ifrågavarande statsbidrag tillstyrkes av utskottet.

Icke heller de föreslagna grunderna för statsbidrag till driften av barnhem

föranleda någon erinran från utskottets sida. Statsbidragen böra alltså

utgå som fasta belopp för barn och vårddag och i allmänhet utgöra 1 krona

50 öre för dag och intaget barn, varvid samma statsbidrag bör utgå för

väntande moder och för moder, som vårdas tillsammans med sitt späda

barn. Vid mödrahem, där särskild utbildning i barnavård och husligt arbete

på sätt förut angivits anordnats, bör dock statsbidraget utgöra 3 kronor

50 öre för dag och väntande moder eller moder med barn. Utskottet har i

sammanhang härmed uppmärksammat, att vissa barnhem, de s. k. dispensärbarnhemmen,

för närvarande kunna åtnjuta statsbidrag från anslaget till

understödjande av dispensärverksamhet. Med anledning härav vill utskottet

framhålla, att statsbidrag till ett och samma barnhem icke bör utgå såväl

från sistnämnda anslag som enligt här föreslagna regler. Samtidigt vill utskottet

betona, att dispensärbarnhemmen icke som följd därav böra erhålla

ur statsbidragssynpunkt sämre ställning än övriga barnhem.

För bestridande av kostnaderna för nu omförmälda statsbidrag finnar

utskottet i likhet med Kungl. Majit böra anvisas dels ett reservationsanslag

till bidrag till uppförande eller inrättande av barnhem å 300 000 kronor,

dels ock ett förslagsanslag till bidrag till driften av barnhem å 750 000

kronor.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

A) med avslag å motionerna 1:336 samt 11:492 och 526

antaga de genom propositionen framlagda förslagen till

1) lag angående ändring av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag)

samt

2) lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 14 juni

1918 (nr 422) om fattigvården;

B) i skrivelse till Kungl. Majit anmäla, att riksdagen vid

granskning icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen

intagna förslaget till förordning om ändrad

lydelse av 7 § stadgan den 29 maj 1931 (nr 172) angående

enskilda sjukhem och förlossningshem;

C) medgiva, att den i avlöningsstaten för Överståthållarämbetet

upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra tagutskotts utlåtande nr A.

71

icke-ordinarie personal må för budgetåret 1945/46 överskridas

med högst 5 300 kronor samt att den i avlöningsstaten

för länsstyrelserna upptagna anslagsposten till övrig

icke-ordinarie personal må för budgetåret 1945/46 överskridas

med högst 112 900 kronor;

D) godkänna ej mindre följande personalförteckning för

statens fattigvårds- och harna vårdskonsulenter:

Personalförteckning.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 20:

13 fattigvårds- och barnavårdskonsulenter ........ Eo 23

än även följande avlöningsstat för samma konsulenter att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................... kronor 123 400

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 15 900

Summa kronor 139 300

E) för budgetåret 1945/46 å driftbudgeten under femte

huvudtiteln anvisa

1) till Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter:

Avlöningar ett förslagsanslag av 139 300 kronor;

2) till Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter:

Omkostnader ett förslagsanslag av 45 100 kronor;

F) medgiva, att till uppförande eller inrättande av barnhem

samt till driften av sådana hem må utgå statsbidrag i

huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som ovan

angivits; samt

G) för budgetåret 1945/46 å driftbudgeten under femte

huvudtiteln anvisa

1) till Bidrag till uppförande eller inrättande av barnhem

ett reservationsanslag av 300 000 kronor;

2) till Bidrag till driften av barnhem ett förslagsanslag

av 750 000 kronor.

Stockholm den 13 juni 1945.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Bäckström, Carlström, E. O. Wiklund, K. G. Viklund,

fru Alvén och herr Johansson i Mysinge; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Hage, Hallagård, fru Nordgren,

herrar Hagård och Nilson i Eskilstuna.

Reservationer

1) av herr Nilson i Eskilstuna,

2) av fru Alvén,

3) av herrar Hage och K. G. Viklund, som ansågo, att utskottet bort

föreslå

dels sådan ändring av 59 § Kungl. Maj:ts förslag till lag angående ändring

av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd,

att samma paragraf i överensstämmelse med socialvårdskommitténs

förslag skulle erhålla följande lydelse:

59 §.

1 mom. Har enskild person i sitt hem mot ersättning mottagit annans

barn utan att detta är att anse som fosterbarn, skall, sedan vården fortfarit

under åtta dagar, anmälan ofördröjligen göras hos barnavårdsnämnden i

den kommun, där hemmet är beläget. Är barnet att anse som feriebarn, föreligger

anmälningsskyldighet, som nu sagts, allenast första gången varje år,

som hemmet upplåtes för sådant ändamål.

2 mom. Då barnavårdsnämnden erhållit vetskap om fall som i 1 mom.

avses, har nämnden att, såframt den ej redan äger noggrann kännedom om

hemmet, ofördröjligen låta verkställa undersökning angående dess beskaffenhet.

Även eljest har nämnden att, i den mån så prövas påkallat, låta verkställa

undersökning av förhållandena i enskilda hem, varom i 1 mom. förmäles.

3 mom. Den, för vilken förbud utfärdats att mottaga fosterbarn, må ej

mottaga barn, som i 1 mom. avses.

dels som följd härav sådan ändring av 73 § samma lagförslag, att i

1 mom. orden »59 § 1 eller 2 mom.» skulle utbytas mot »59 § 1 mom.» och

att i 2 mom. orden »59 § 5 mom.» skulle utbytas mot »59 § 3 morn.»;

dels ock borttagande av näst sista stycket av övergångsbestämmelserna

till samma lagförslag.

Iduns tryckeri. Esselte ab. Stockholm 1945

517314

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.