Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skattegrupperingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1945-11-27 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1945:6, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skattegrupperingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

1

Nr (i.

Ankom till riksdagens kansli den 30 november 1945 kl. 12 m.

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition angående skattegrupperingen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I proposition nr 343 angående skattegrupperingen m. m. har Kungl. Majit,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 19 oktober 1945, föreslagit riksdagen medgiva, att gällande skattegruppering

må, utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370), erhålla förlängd giltighet till och med utgången

av år 1947.

Genom propositionen har Kungl. Majit tillika berett riksdagen tillfälle att

taga ställning till de förslag angående metoderna för mätningen av de lokala

levnadskostnadsskillnaderna m. m., som framlagts av 1943 års dyrortskommitté,

vilken haft i uppdrag att verkställa den av 1943 års riksdag begärda

allsidiga och förutsättningslösa utredningen om dyrortsgrupperingens framtida

bestånd och allmänna utformning (skr. hr 119/1943).

I anledning av propositionen ha inom riksdagen väckts följande motioner,

nämligen de likalydande motionerna nr 417 i första kammaren av herr

Holmberg och nr 626 i andra kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl.,

de likalydande motionerna nr 424 i första kammaren av herr Sundelin och

nr 654 i andra kammaren av herr Malmborg i Skövde m. fl., de likalydande

motionerna nr 425 i första kammaren av herr Gränebo m. fl. och nr 652 i

andra kammaren av herr Pehrsson-Brarnstorp m. fl., de likalydande motionerna

nr 426 i första kammaren av herr Karl Emil Johanson m. fl. och nr

655 i andra kammaren av herr förste vice talmannen Magnusson m. fl.,

motionen nr 627 i andra kammaren av herrar Fröderberg och Ståhl samt

motionen nr 653 i samma kammare av herr Spångberg m. fl.

Förenämnda proposition och motioner, som hänvisats till bevillningsutskottet,

ha enligt överenskommelse mellan statsutskottet och bevillningsutskottet

hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och bevillningsutskott.

De yrkanden, som framställts i motionerna, återgivas i det följande i anslutning

till en redogörelse för den huvudsakliga innebörden av Kungl. Maj:ts

föreliggande förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 19b5. 6 sami. 2 avd. Nr 6. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, vilka motionärerna anfört till stöd

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Dyrortsgrupperingens syfte och allmänna betydelse.

Dyrortskommittén har till behandling upptagit frågan om det syfte, som

legat bakom den vidsträckta användning dyrortsgrupperingen erhållit inom

svenskt samhällsliv. Efter att ha berört de skäl, som åberopats vid införandet

av den allmänna graderingen efter levnadskostnaderna av statstjänstemännens

löner och av ortsavdragen vid den statliga och kommunala beskattningen, och

senare framkomna synpunkter på frågan har kommittén för sin del uttalat,

att dyrortsgrupperingens uppgift borde vara att utgöra ett underlag för en

interlokal utjämning av realvärdet av löner och vissa andra förmåner under

den givna förutsättningen, att en interlokal spridning i levnadskostnaderna

av viss storlek förelåge. Av en inom kommittén utförd provundersökning

rörande levnadskostnaderna på 545 orter i april 1944, för vilken en kort

redogörelse lämnats i propositionen (s. 63—69), har kommittén bibragts uppfattningen

att denna förutsättning vore för handen.

Kommittén har framhållit, att utjämningen av realvärdet av löner, skatteavdrag

m. m. vöre att anse såsom ett rättvisekrav. För den enskilde måste det

enligt kommitténs mening framstå såsom en gärd av rättvisa, att kontantlönen

för en viss arbetsprestation avpassas så, att den ger samma reella fördelar,

oavsett på vilken ort arbetet utföres. Ortsgraderingen av de skattefria avdragen

har kommittén funnit önskvärd därför, att utan en sådan gradering icke funnes

möjlighet åstadkomma, att en viss skattesats träffade samma realinkomst

lika på alla orter. Vidare har kommittén uttalat, att en väl utförd dyrortsgruppering

torde bidraga till att upprätthålla lugnet på arbetsmarknaden

genom att den bildar ett sakligt underlag för bedömandet av skäligheten av

lönerna på olika orter, dock utan att kunna eller böra vara enda grunden

för ett sådant bedömande.

Kommittén har betonat den begränsning, som läge i dyrortsgrupperingens

syfte, och framhållit att detta syfte icke ens i teorien kunde vara att bilda

underlag för en sådan avvägning av lönerna mellan olika orter, att det bleve

lika fördelaktigt för löntagarna att bo på den ena orten som på den andra.

Kommittén har bland annat framhållit följande.

Mycket av den oro, som skapats kring dyrortsfrågan, bottnar i att missförstånd

rått beträffande syftet och att besvikelse följt, sedan man funnit, att

dyrortsgrupperingen icke motsvarat förväntningarna. Dyrortsgrupperingen

kan —- även om inga tekniska svårigheter föreligga — icke bli annat än

ett redskap för utjämning av realvärdet av vissa inkomstbelopp och dylikt.

Eftersom realvärdesynpunkten icke är den enda synpunkt en människa anlägger

då hon överväger olika orters fördelar och olägenheter, följer att dyrortsgrupperingen

icke heller kan utjämna alla de olikheter i förutsättningarna

för bosättning, som råda mellan skilda orter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6. 3

Vidare har kommittén behandlat frågan om de återverkningar, som den

statliga dyrortsgrupperingen möjligen hade på det ekonomiska livet, och

bland annat strukit under, att den s. k. flykten från landsbygden icke kunde

ha betingats därav. Denna överflyttning vore en internationell företeelse, som

berott på att industri, handel och samfärdsel utvecklats starkare än jordbruket

och i större utsträckning än denna näring haft behov av arbetskraft. Kommittén

har även framhållit, att den nuvarande interlokala variationen i lönerna

på den allmänna arbetsmarknaden vore större än inom det statliga

lönesystemet. En variation i lönerna mellan olika orter hade redan tidigt

uppkommit under kollektivavtalens utveckling och förelegat före den statliga

lönegrupperingens införande.

Två reservanter inom kommittén ha ansett dyrortsgrupperingen inom det

statliga löne- och skattesystemet böra avskaffas och gjort gällande, att dessa

grupperingar verkat orättvist och lett till uppenbara missförhållanden.

Departementschefen har i huvudsak anfört följande.

»Vad kommittémajoriteten anfört om det principiella syftet med dyrortsgraderingen

av löner, skatteavdrag och andra förmåner föranleder ingen

erinran från min sida. Även om tidigare dyrortsgrupperingar varit i olika

avseenden bristfälliga och den gällande grupperingen vid nuvarande prisförhållanden

framstår såsom betänkligt föråldrad, synas mig de motiv, som legat

till grund för grupperingarna, vara hållbara. Jag finner också uppenbart, att

grupperingssystemet i praktiken trots att enskilda orters placering och

måhända även spännvidden i den statliga löneskalan kunnat ge anledning

till berättigad kritik, i stort sett medfört större rättvisa medborgarna emellan

än örn någon gradering av förmånerna efter orternas dyrhet alls icke skett.

Frågan om behovet av en dyrortsgruppering i fortsättningen är uppenbarligen

beroende av de levnadskostnadsskillnader, som nu föreligga och som

kunna antagas komma att föreligga i framtiden. Jag delar kommittémajoritetens

uppfattning, att dessa skillnader äro och under de år, för vilka en

reglering nu är aktuell, komma att förbli så betydande, att en dyrortsgradering

av de statsanställdas löner och skatteavdragen är påkallad.»

I olika motioner ha framförts yrkanden om dyrortsgrupperingarnas avskaffande

eller om principuttalanden i sådan riktning. Till dessa yrkanden

återkommer utskottet vid behandlingen av lönegrupperingen, respektive skattegrupperingen.

Metoderna för mätning av levnadskostnaderna på olika orter.

Husliållsbudgcten. Dyrortsgruppering innebär en fördelning av orterna

efter levnadskostnadernas höjd. Avgörande frågor äro fördenskull, vad som

skall anses höra till levnadskostnaderna och huru dessa kostnader skola

mätas.

Dgrortskommittén har bl. a. framhållit följande angående levnadskostnadsmätningens

principiella innebörd och begränsning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

Levnadskostnadsmätningen bör principiellt vara en jämförelse mellan

kostnaderna för en och samma levnadsstandard på olika orter. Till levnadsstandarden

höra alla de reella fördelar, som kunna fås ut av inkomsterna

på olika older, icke blott materiella utan även andra fördelar. Men svårigheterna

att i praktiken tillämpa denna princip äro enligt kommitténs

mening stora, och i vissa avseenden är principen omöjlig att genomföra. De

icke materiella fördelarna kunna vara förenade med utgifter för den enskib

de konsumenten, såsom då han betalar inträdesbiljetter till museer eller

föreställningar, och de kunna vara sådana som erhållas gratis eller som

följa med själva miljön på orten, såsom behaget av ortens utseende och allmänna

karaktär eller den trygghet, som ortens sociala inrättningar skänka.

Sådana miljöfaktorer undandraga sig i allmänhet helt att fångas i en statistisk

dyrortsberäkning. Men även vissa av de övriga icke materiella fördelarna

bereda betydande svårigheter. Att dessa fördelar för den enskilde dock

äro något reellt och ofta i hög grad standardbestämmande, är icke dess

mindre otvivelaktigt. Varje statistisk beräkning av levnadskostnaderna på

olika orter måste därför vara försedd med en reservation för icke mätbara

men dock reella fördelar, som följa med livet på vissa orter. En dyrortsgradering

av t. ex. lönerna kan aldrig göras sådan, att det blir lika angenämt

för löntagarna att bo på alla orter.

Vid levnadskostnadsjämförelser är man av praktiska skäl hänvisad att

i allt väsentligt identifiera hushållens levnadsstandard med deras konsumtion.

Mätningen av levnadskostnaderna innebär sålunda en beräkning av huru

stora levnadskostnaderna på olika orter skulle bli för en viss familj, örn

familjen levat vid en och samma standard på de olika orterna och de vid

tidpunkten för prisinsamlingen konstaterade priserna på olika orter gällt

hela året. Levnadskostnadstalen kunna sägas ange kostnaderna för familjens

årsförbrukning av olika nyttigheter och tjänster, alltså kostnaderna folden

s. k. hushållsbudgeten.

Kommittén har ansett, att den hushållsbudget, som skall läggas till grund

för lönegrupperingen, lämpligen, liksom vid 1941 års prisgeografiska undersökning,

bör avse förbrukningen för ett familjehushåll örn man, hustru

och ungefär två barn, bosatt i städer och andra tätorter och åtnjutande en

inkomst, motsvarande det nuvarande löneläget för en tjänsteman i ungefaili

:e löneklassen av civila avlöningsreglementet. Jämväl "raderingen av skatteavdragen

har kommittén ansett kunna grundas på denna budget, oaktat

dessa avdrag gälla även andra samhällsgrupper.

En måttstock för sammanpressningen av löneplanen i högre lönegrader

borde enligt kommitténs mening erhållas av en särskild beräkning, grundad

på en budget för en tjänstemannafamilj i ungefär 28 :e löneklassen.

Kommittén har utgått från den vid 1941 års undersökning använda hushållsbudgeten

och endast förordat vissa mindre ändringar i denna. Konstruktionen

av en ny budget på basis av nya hushållsundersökningar skulle enligt

kommitténs mening vålla alltför stort dröjsmål med genomförandet av en

ny dyrortsgruppering. I budgeten har kommittén föreslagit den kompletteringen,

att ytterligare några personliga tjänster (enklare skrädderiarbete,

flyttningshjälp, tandvård och telefonabonnemang) skulle noteras, medan lokala

uppgifter om priserna för biografbesök inte längre skulle inhämtas,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6. 5

enär dessa uppgifter måhända avsåge olika standard. Kostnaden skulle i

stället medräknas i det för alla orter lika beloppet.

Kommittén har i princip ställt sig avvisande mot lokala variationer av

budgeten med hänsyn till riskerna för att därmed mäta kostnaden för olika

standard. Hänsyn till lokala särdrag i hushållningen kunde dock tagas, då

»besläktade» varor byttes mot varandra. Likaså borde självklart sådana särdrag

i konsumtionssammansättningen beaktas, som vore framtvungna av

eventuellt förekommande ransonering, om levnadskostnaderna höjdes till

följd av densamma. Kommittén har ej heller ansett det uteslutet, att en viss

ökning av de mest kalorialstrande födoämnena borde införas i budgeten vid

beräkningar för övre Norrland, då klimatet i denna landsdel otvivelaktigt

ställde större krav på näringstillförseln. Likaså vore det värt att överväga,

örn icke hänsyn borde tagas till att klimatet i de kallare delarna av Norrland

ställer större krav också på klädedräkten.

Departementschefen har biträtt kommitténs förslag beträffande hushållsbudgeten.

Frågan om skilda budgeter för löne- och skattegrupperingen borde

enligt hans mening bedömas ur praktiska synpunkter. Skäl kunde visserligen

anföras för att välja en lägre inkomstnivå för skattegrupperingen. Erfarenhetsmässigt

betydde mindre förändringar i hushållsbudgetens inkomstläge

dock relativt litet för levnadskostnadsskillnaderna. Om man nu åsyftade

att vid båda grupperingarna fastställa samma gruppantal, skulle det

emellertid vara påtagligt olämpligt att bygga på olika budgeter, för den händelse

detta för några orter skulle medföra skiljaktig placering i ortsgrupp i

löne- och skattehänseende.

Departementschefen delade uppfattningen, att stor försiktighet borde iakttagas

vid införandet av lokala variationer i budgeten. Det borde ankomma

på socialstyrelsen att pröva de tillägg i budgeten, som funnes nödvändiga på

grund av klimatets växlingar m. m.

Det hade, enligt vad departementschefen framhåller, varit önskvärt örn

den kommande dyrortsgrupperingen kunnat grundas på en ny hushållsbudget.

Nya budgetundersökningar vore visserligen planerade men torde icke

kunna igångsättas förrän tidigast under nästa budgetår, enär de ansetts böra

grundas på mera normala försörjnings- och prisförhållanden än som föreligga

för närvarande. Behovet att snarast möjligt få till stånd en ny dyrortsgruppering

ansåge departementschefen vara så trängande, att han icke kunde

förorda ett uppskov med dess utförande i avvaktan på konstruktionen av

en ny hushållsbudget på basis av nämnda budgetundersökningar, i ali synnerhet

som en sådan ny budget icke kunde garanteras bli mera representativ

för förbrukningen under den kommande grupperingens giltighetstid än

den budget, som läge till grund för de fortlöpande levnadskostnadsindexberäkningarna,

eller den, som använts vid 1941 års prisgeografiska undersökning.

Hinder borde dock icke föreligga för socialstyrelsen att, där så läte

sig göra ulan tidsspillan, utnyttja eventuellt föreliggande resultat av de nya

budgetundersökningama till ledning vid fastställandet av budgeten för den

nu aktuella dyrortsgrupperingen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

Prisinsamlmgen. Dyrortskonunittén har ingående granskat förfarandet vid

insamlingen av prisuppgifter på de olika orterna och understrukit vikten av

att socialstyrelsen lämnade tillräckligt noggranna beskrivningar av de varukvaliteter,

för vilka priser skola insamlas, så att största möjliga garantier

erhållas för att prisuppgifterna komma att avse samma kvalitet. Yarulistan

borde i vissa fall kompletteras med illustrationer av föremålen.

Kommittén har även funnit angeläget att pröva den kritik, som mött socialstyrelsens

förfarande att i vissa fall avvika från de lämnade prisuppgifterna.

Efter granskning av några av de mest omstridda fallen från 1941 års

undersökning (Eksjö, Hultsfred, Vimmerby och Ronneby) har kommittén

kommit till den uppfattningen, att socialstyrelsens ändringar i stort sett

varit befogade. Anledning funnes dock icke att betvivla, att de noterade priserna

förekommit, men all sannolikhet talade för att de i allmänhet gällt

andra kvaliteter än dem styrelsen avsett.

Kommittén har ansett att den år 1941 införda medverkan vid de kommunala

myndigheternas prisinsamling av de närmast berörda parterna i

form av lokala prisinsamlingsnämnder borde bibehållas. I syfte att skapa

ökat förtroende till och större säkerhet vid prisinsamlingen har kommittén

därutöver föreslagit inrättande av en för hela riket gemensam dyrortsnämnd

och härom bland annat anfört följande.

Oron kring dyrortsgrupperingen kan till en viss del hänföras — icke till

grupperingen som sådan — utan till dyrortsfrågans tekniskt invecklade natur

och de missförstånd som till följd härav uppstå i den allmänna föreställningen

örn hithörande ting. Det skulle därför innebära en väsentlig fördel,

om vissa klagomål och framställningar till myndigheterna med anledning

av dyrortsgrupperingen finge granskas av en särskild dyrortsnämnd.

sammansatt av t. ex. fyra representanter för de av grupperingen närmast

intresserade parterna under ordförandeskap av en opartisk ordförande. Dess

uppgift skulle vara att avgiva yttranden i särskilt tveksamma fall av lokal

natur och sålunda vara analog med, men väsentligt mera begränsad, än

den uppgift som utövas av allmänna lönenämnden. Förtroendet till myndigheternas

handhavande av hithörande frågor skulle härigenom stärkas.

Departementschefen har biträtt kommitténs förslag beträffande prisinsamlingen

och även tillstyrkt inrättandet av en dyrortsnämnd med representanter

för de av grupperingen närmast intresserade parterna under ledning av

en opartisk ordförande. I anledning av vid remissbehandlingen framkomna

önskemål om vidgad befogenhet för nämnden och ökning av antalet ledamöter,

så att olika landsdelar, olika löneklasser och andra intressen kunde

bli mera representerade, har departementschefen uttalat, att nämndens uppgift

utan olägenhet syntes kunna vidgas så, att nämnden skulle ha att avgiva

remissutlåtanden icke endast angående tveksamma fall av lokal natur

utan även i fråga om ändring av varvdistan och principiella spörsmål angående

dyrortsgrupperingen. Departementschefen ville icke heller motsätta

sig en mindre ökning av antalet ledamöter i nämnden och avsåge att sedermera

underställa Kungl. Majit förslag angående nämndens sammansättning

och sättet för bestridande av kostnaderna för dess verksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6. 7

Bostadspostcn. Dyrortskommittén har framhållit den stora betydelsen av

att finna en invändningsfri metod för beräkning av bostadsposten, vilken

varit föremål för mycken uppmärksamhet i den allmänna debatten.

Kommittén bar instämt i den kritik, som av 1936 års lönekommitté riktats

mot förfaringssättet vid 1934 års dyrortsundersökning, då man för landsbygdens

del i huvudsak byggde på de kommunala myndigheternas uppskattningar

av hyresbeloppet för »medelgoda lägenheter efter ortens förhållanden»

och icke heller för tättbebyggda samhällen med utbildad hyresmarknad

bearbetade det genom hyresräkning införskaffade materialet på ett sådant

sätt, att det för levnadskostnadsberäkningen grundläggande kravet på

en jämförelse av kostnaden för bostäder på olika orter av samma kvalitet

tillgodosågs. Dyrortskommittén har ingående granskat en av nämnda lönekommitté

utarbetad metod, som åsyftade att jämföra hyrestal för bostäder

av samma standard för landsbygdsorter och tätorter. Genom denna metod

har bostadspostens beräkning enligt dyrortskommitténs mening förts upp på

samma nivå som beräkningen av övriga poster. För att utröna örn metoden

ytterligare kunde förbättras har kommittén emellertid underkastat 1939 års

hyresräkningsmaterial en grundlig specialbearbetning, men icke funnit nödvändigt

att påyrka någon förändring av densamma. Kommittén har emellertid

uttalat vissa synpunkter och önskemål, som borde beaktas och närmare

prövas vid nästa hyresräkning. Bland annat borde prövas vilken betydelse ett

hänsynstagande till den mellan olika orter varierande ytstorleken och vissa

andra kvalitetsegenskaper hos bostaden kunde ha. Vidare borde socialstyrelsen

överväga en modifikation i sättet för anknytningen mellan bostadskostnadsberäkningen

för landsbygden och hyresräknade orter.

Beträffande innebörden av nyssnämnda metod, som tillämpades vid 1941

års prisgeografiska undersökning, inhämtas av propositionen följande.

Metoden innebar beträffande de hyresräknade orterna ett noggrannare hänsynstagande

till bostädernas kvalitet och beträffande övriga orter, att uppskattningen

av hyran för medelgoda bostäder efter ortens förhållanden ersattes

av en beräkning, grundad på en jämförelse mellan anskaffningskostnaderna

för en egnahemsbostad på ett antal mindre, hyresräknade orter och på

icke hyresräknade orter. Denna beräkning grundades på antagandet att den

konstaterade skillnaden mellan anskaffningskostnaderna skulle ha motsvarats

av en lika stor skillnad i hyresnivåerna, örn sådan nivå funnits på de icke

hyresräknade orterna.

För de hyresräknade orterna var förfaringssättet följande. På grundval

av material från 1939 års allmänna hyresräkning har man beräknat den

genomsnittliga standardräknade (jfr nedan) nettobyran per eldstad (boningsrum

eller kök) i sådana städer, köpingar, municipalsamhällen eller

landskommunernas icke municipala delar, för vilka i hyresräkningen redovisats

minst 50 hyreslägenheter utan brister (av nedan angivna slag).

Vidare skulle där vara representerade minst 6 av följande 9 lägenhetskategorier,

nämligen bostadslägenheter örn 1, 2 och 3 rum och kök, tillhörande

kvalitetsgrupperna 1 (med centralvärme och enskilt badrum), 2

(med centralvärme, utan enskilt badrum) och 3 (utan centralvärme). Som

lägenheter med brist betraktades de lägenheter, vilka bruslo i fråga om

minst en av följande fordringar: a) golvets nivå minst 30 cm över angrän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

sande mark, b) rumshöjden i varje rum ej lägre än 2,1 m, c) alla boningsrum

möjliga att uppvärma samt d) tillgång till både vatten- och avloppsledning.

Beträffande var och en av de undersökta orterna (tillhopa 327) beräknades

medelhyran (exklusive värmekostnad) för var och en av de 9 nyssnämnda

lägenhetskategorierna (lägenheter om 1, 2 och 3 rum och kök inom

kvalitetsgrupperna 1, 2 och 3). 1 de fall, då den redovisade hyran för

centraluppvärmda lägenheter innefattade ersättning för värme (och eventuellt

varmvatten), erhölls nettohyran genom att den sålunda redovisade

bruttohyran minskades med en uppskattad värmekostnad, därvid uppskattningen

baserade sig dels på socialstyrelsens statistik över minuthandelspriser

å koks, dels på uppgifter från fastighetsägareföreningar i vissa städer örn

kokspriserna i juni 1939.

Å orter, där hyresuppgifter saknades för en eller flera av de 9 angivna

lägenhetskategorierna eller där en eller flera av dessa kategorier i materialet

representerades av mindre än 4 bostadslägenheter, uppskattades medelhyran

för respektive lägenhetsgrupper med ledning av de relationer, som konstaterats

mellan medelhyrorna för de olika kategorierna inom vissa större

landsdelar.

Sedan sålunda för varje ort beräknats (respektive uppskattats) medelhyran

per eldstad inom vardera av de 9 angivna lägenhetskategorierna, erhölls

en standardräknad medelhyra per eldstad för varje ort genom att medelhyrorna

för respektive lägenhetskategorier sammanvägdes med hänsyn till

den relativa frekvensen av varje kategori i samtliga de 327 orter, för vilka

hvrestal beräknades.

För var och en av de 327 undersökta orterna beräknades en (standardräknad)

medelhyra för 3 eldstäder (motsvarande 2 rum och kök). Beträffande

orter med 50—100 hyreslägenheter (utan brist) beräknades vidare

medeltal för den standardräknade medelhyran för 3 eldstäder inom vardera

av följande områden: Stockholms förortsområde (655 kronor), östra

Sverige i övrigt (455 kronor), Småland och öarna (365 kronor), södra Sverige

(430 kronor), västra Sverige (480 kronor), norra Sverige (450 kronor).

För samtliga icke hgresräknade orter antogos nyssnämnda medeltal representera

hyreskostnaden för en bostad örn 3 eldstäder. Undersökningen rörande

byggnadskostnadema för en egnahemsbostad av enhetlig standard dels

på 124 hyresräknade orter, dels på 65 icke hyresräknade orter med övervägande

jordbruksbefolkning gav nämligen vid handen, att skillnaden mellan

byggnadskostnadema på de båda slagen av orter var så liten att det ansågs

befogat bortse ifrån den. Den konstaterade genomsnittliga kostnaden inom

de olika landsdelarna på hyresräknade och andra orter var följande.

Beräknad genomsnittlig

byggnadskostnad (kr) i

Östra

Sverige

Småland

och öarna

Södra

Sverige

Västra

Sverige

Norra

Sverige

Hela

riket

a) hyresräknade orter

med 50—100 lag. utan

brist................

14 7S9

13 918

14 483

14 493

14 586

14 450

b) icke hyreräknade orter

14 445

13 350

14 319

13817

14 576

14 083

b) i % av a)........

97''7

95-9

98''9

95-3

999

97-5

Då man sålunda fastställt bostadskostnaderna i de icke hyresräknade

orterna m. m. inom varje landsdel lika med ett medeltal av de standardräknade

medelhyroma i vissa hyresräknade orter, kom den sålunda beräknade

bostadskostnaden att överstiga den standardräknade medelhyran i

vissa av de orter, som ingingo i medeltalsberäkningen. Det ansågs lämpligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

9

att göra uppskattningen av bostadskostnaderna i de mindre orterna enhetlig

så till vida, att man icke för någon hyresräknad ort fastställde en lägre bostadskostnad

än på den kringliggande landsbygden. I de orter, där den standardräknade

medelhyran var lägre än den för landsbygden i samma region

bestämda bostadskostnaden, insatte man därför den sistnämnda kostnaden

i stället för ortens standardräknade medelhyra.

En reservant inom kommittén (herr Nilsson i Spånstad) har förordat, att

bostadsposten åtminstone försöksvis skulle beräknas med ledning av hyreskostnaderna

för en nybyggd standardlägenhet.

Beträffande de synpunkter, som framkommit vid remissbehandlingen,

hänvisas till propositionen (s. 31—35).

Departementschefen har i anslutning till dyrortskommitténs uttalanden

strukit under, att den vid 1941 års prisgeografiska undersökning vidtagna omläggningen

av bostadspostens beräkning för hyresräknade orter innebar att

mera noggrann hänsyn än tidigare togs till bostädernas kvalitet, i det att

man helt bortsåg från det sämsta bostadsbeståndet och av de övriga bostäderna

medräknade hyrestalen för olika kvalitetsgrupper av lägenheter i samma

proportioner för alla orter, allt i syfte att den beräknade bostadskostnaden

skulle avse en bostad av samma standard på olika orter. För landsbygden

och andra orter, där ingen eller för liten hyresmarknad fanns att

hyresräkna, tillgodosågs detta krav, enligt vad departementschefen framhållit,

genom att den tidigare av vederbörande kommunalmyndigheter verkställda

uppskattningen av hyran för »medelgoda lägenheter efter ortens förhållanden»

ersattes av en hyresberäkning, som grundade sig pa en jämförelse mellan

byggnadskostnaderna på landsbygden och på de mindre, hyresräknade

orterna för en enhetlig egnahemsbostad. Då byggnadskostnaderna på

landsbygden visade sig ligga endast obetydligt lägre än kostnaderna på ifrågavarande

hyresräknade orter, bortsågs i praktiken från denna skillnad. För

landsbygden sattes sålunda samma hyrestal, som vid hyresräkningen erhållits

för de mindre, hyresräknade orterna inom vederbörande landsdel.

Vidare har departementschefen anfört följande angående de synpunkter,

som vid remissbehandlingen m. m. framkommit angående bostadspostens

beräkning.

»Mot den angivna metoden ha principiella invändningar vid remissbehandlingen

gjorts av svenska arbetsgivareföreningen, som ansett, att beräkningen

för landsbygdens del alltför mycket avlägsnat sig från de hyror, som taktisk!

betalas där. Föreningen har karakteriserat hyrestalen som rena fiktioner,

vilka icke kunde ge någon verklig vägledning för lönesättningen, åtminstone

ej på den privata arbetsmarknaden. Det är onekligen riktigt, att

de beräknade hyrestalen i regel betydligt avvika från de faktiska kostnaderna

för landsbygdens genomsnittligt rätt dåliga bostäder, men detta torde

icke vara en avgörande invändning. Om levnadskostnadsberäkningen såsom

avsetts skall läggas till grund för den statliga lönesättningen, där kravet pa

lika reallön för samma arbete på olika orter är allmänt godtaget, synas

mig hyrestal, avseende samma standard, vara ofrånkomliga fiktioner vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

beräkningen. I annat fall kan med fog från landsbygdens tjänstemän resas

den invändningen, att de få lägre löner, därför att de bo sämre. Huruvida

i praktiken den använda metoden så att säga något överdriver kravet på

lika standard till förmån för den tidigare missgynnade landsbygden, kan

givetvis diskuteras. Arbetsgivareföreningens påpekande att den stadsmässiga

bebyggelsen på grund av brandfara och sanitära olägenheter mäste hållas

på en högre standard än bebyggelsen på landsbygden, synes icke sakna fog.

Även kan erinras att man vid kostnadsjämförelsen bortsett från de högre

tomtkostnaderna i tätorter. Ä andra sidan bör mot dessa omständigheter vägas,

att hänsyn icke tagits till de av kommittén berörda löpande kostnaderna

för vatten och avlopp på landsbygden. Det synes mig under alla förhållanden

obestridligt, att denna metod ger väsentligt mera rättvisande resultat än det

tidigare förfaringssättet.

Av en reservant inom kommittén har, åtminstone för tillämpning försöksvis,

ifrågasatts en metod att för städer och stadsliknande samhällen

grunda bostadsposten icke på allmän hyresräkning utan på en beräkning

av hyran för en nybyggd standardlägenhet å olika orter. Härigenom skulle

visserligen mera påtagligt kravet på lika standard tillgodoses och förfarandet

skulle rätt väl svara mot förhållandena för en tjänstemannafamilj, som

flyttar från en stationeringsort till en annan och måste söka sig bostad i nybyggt

hus. Metoden synes mig likväl utesluten redan därför, att dess tilllämpning

måste inrymma alltför mycket av godtycklig prövning för vederbörande

myndighet, exempelvis i fråga örn valet av läge i en storstad. Detta

val bleve ju helt avgörande för den tomtkostnad, som skulle inräknas i hyran

för standardlägenheten. Metoden skulle också, såsom socialstyrelsen

påpekat, ge ett resultat, som icke vore representativt för hyresnivån på olika

orter, eftersom tillbörlig hänsyn icke skulle tagas till de faktiska kostnadsskillnader,

som föreligga mellan olika orter för icke nybyggda lägenheter av

enahanda kvalitet. Att endast taga hänsyn till en flyttande tjänstemannafamiljs,

alltså en speciell grupps, förhållanden synes vidare, såsom styrelsen

även framhållit, strida mot de grundprinciper, som hittills tillämpats

vid dyrortsgrupperingarna. För min del kan jag av dessa skäl icke godtaga

denna metod utan finner nödvändigt att bostadspostens beräkning

även i fortsättningen bygger på hyresräkning för sådana orter, där hyresmarknad

av viss omfattning föreligger.

I vissa yttranden lia önskemål framställts därom, att de vid hvresräkningen

framkomna hyrestalen skulle omräknas med hänsyn till rummens ytstorlek.

Det har gjorts gällande, att kravet på samma standard icke är uppfyllt, så

länge jämförelsen icke avser lägenheter av samma ytstorlek. Dyrortskommittén

har, som förut nämnts, även varit inne på detta spörsmål och framhållit

såsom önskvärt att få betydelsen därav belyst genom en undersökning.

Trots de svårigheter, som föreligga att införskaffa uppgiftsmaterial på detta

område, vill jag i anledning av de framkomna önskemålen förorda, att en

representativ undersökning verkställes. För närvarande saknas underlag för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

en bedömning, huruvida så stora skillnader i bostädernas ytstorlek verkligen

föreligga, att hänsyn därtill bör tagas.

Vidare har vid remissbehandlingen påyrkats, att hänsyn skulle tagas till

bostadsrättslägenheter m. m. vid bostadspostens beräkning. Sådana lägenheter

torde dock icke kunna medtagas vid hyresräkningen, eftersom man

beträffande dem icke har några avtalsmässigt fastställda hyror att utgå

från och de av taxeringsmyndigheterna årligen fastställda hyresvärdena knappast

synas lämpade som underlag. Däremot synes man, som dyrortskommittén

antytt, vid fastställandet av de proportioner, i vilka liyrestalen för olika

kvalitetsgrupper av lägenheter på de olika orterna skola medräknas, kunna

taga hänsyn till bostadsrättslägenheterna. Nämnda proportioner för standardräkningen

grundades vid 1941 års levnadskostnadsundersökning pa fördelningen

av hela det hyresräknade materialet. Även örn åtgärden icke kan antagas

få någon större betydelse för hyrestalen, vill jag tillstyrka, att bostadsrättslägenheterna

i så måtto medräknas vid nästa dyrortsgruppering.

Slutligen har vid remissbehandlingen föreslagits en ytterligare modifikation

beträffande standardräkningen av hyrestalen. Förslaget innebär, att varje

orts relativa hyresnivå skulle beräknas i förhållande till genomsnittet för

samtliga hyresräknade orter i riket på grundval av ortens egna proportioner

av lägenheter i olika kvalitetsgrupper under antagande att samma proportioner

gällde för hela rikets bestånd av hyresräknade lägenheter. Jämförelsen

mellan olika orter inbördes skulle sedan grundas på dessa relationstal. Den

år 1941 tillämpade standardräkningen innebär däremot, som förut nämnts,

att hyrestalen för varje enskild ort beräknas under antagande att proportionerna

av lägenheter i olika kvalitetsgrupper inom hela rikets bestånd av hyresräknade

lägenheter gällt för orten. Konsekvenserna i olika avseenden av

den föreslagna modifikationen synas mig svåra att överblicka. Jag finner mig

för den skull icke nu kunna förorda dess tillämpning. Den år 1941 använda

metoden synes mig ha åtminstone ett psykologiskt företräde framför den

föreslagna, så till vida att den på ett enkelt sätt markerar kravet på lika standard

mellan olika orter. Jag förutsätter emellertid, att socialstyrelsen ägnar

uppmärksamhet åt spörsmålet och till Kungl. Majit inkommer med det förslag

i ämnet, vartill övervägandena kunna föranleda.»

Bostadspostens beräkning har berörts i flertalet av de i ämnet väckta motionerna.

I motionerna /: ål7 och 11: 626 har bland annat anförts, att skillnaden i

bostadskostnaden för dem, som bodde i nybyggda hus, och dem, som bodde

i äldre fastigheter, lämnats ur räkningen och att i fråga örn de olika bostadskvaliteterna

lägenheternas olika ytinnehåll inom olika orter icke medtagits

vid jämförelsen.

I motionerna I: 425 och II: 652 bar framhållits, att ett ovillkorligt krav vid

bostadspostens beräkning måste vara, att hyreskostnaderna avsåge bostäder

av samma kvalitet och standard på olika orter. Ehuru det nu tillämpade

beräkningssättet på grundval av allmänna hyresräkningar syntes vara överlägset

tidigare använda metoder, uppfyllde det enligt motionärernas mening

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

icke helt detta krav. Utan att taga bestämd ställning till värdet av den av en

reservant föreslagna metoden att inom tätorterna grunda beräkningen på

hyreskostnaderna för en nybyggd standardlägenhet på olika orter ville motionärerna

dock framhålla, att den syntes ge till resultat en mera rättvis uppskattning

av hyreskostnaderna för en bostad av samma kvalitet än den nu

tillämpade metoden.

I motionerna 1:426 och 11:655 har anförts följande beträffande bostadspostens

beräkning.

Enligt vår mening bör man till grund för beräkningen lägga byggnadskostnaden

för en standardlägenhet på de olika orterna. Det föreligger nämligen

en stark tendens till utjämning av dessa kostnader och därmed hyrorna,

i och med att nya bostäder uppföras eller gamla moderniseras, vilken tendens

föranletts av bl. a. statsmakternas prispolitik och fackföreningarnas

lönepolitik under de senaste åren. Den nödvändiga saneringen av landets

bostadsbestånd mäste också enligt vår uppfattning i första hand insättas beträffande

landsbygdens bostäder, och i samma mån som detta sker komma

hyreskostnaderna att utjämnas.

Slutligen har i motionen II: 627 uttalats, att dyrortskommittén endast sett

bakåt men icke framåt beträffande bostadskostnaderna, då kommittén till

grund för sin beräkning lagt de befintliga bostäderna med deras betydande

standardskillnad, dock med frånräknande av »bostäder med brister», i stället

för att utgå ifrån nybvggnadskostnaderna för en likvärdig bostad.

Skatteposten. Frågan om de direkta skatterna borde medräknas vid mätningeh

av de lokala levnadskostnadsskillnaderna har dyrortskommittén besvarat

jakande under hänvisning till att beräkningen borde omfatta alla de

ändamål, för vilka medborgarna gåve ut sina inkomster. Detta vore så mycket

viktigare, som skatteutgifterna varierade starkt mellan olika orter. Kommittén

har föreslagit, att de inkomstbelopp och de skatteavdrag, på vilka

skattepostens beräkning grundades, skulle liksom vid 1941 års undersökning

variera mellan olika orter i enlighet med nu gällande löne- och skattegrupperingar,

men att socialstyrelsen skulle äga rätt till viss skälighetsprövning i

sådana fall, då inkomstens fastställande blivit alltför schablonmässig. För

att icke en tillfälligt hög eller låg kommunal debitering inom en primärkommun

skulle avgöra grupperingsresultatet har kommittén föreslagit den

avvikelsen från förfarandet år 1941, att den kommunala genomsnittsdebiteringen

för de sista fem åren skulle läggas till grund i stället för sista årets

debitering.

Departementschefen har biträtt uppfattningen, att de direkta skatterna

skulle medräknas vid dyrorts jämförelsen med hänsyn till att de kommunala

skatterna fortfarande varierade så starkt, att ett borttagande av skatteposten

skulle framstå som en betydande orättvisa mot invånarna i de skattetyngda

kommunerna.

Beträffande de inkomst- och avdragsbelopp, som föreslagits skola läggas

till grund för beräkningen, har departementschefen förordat en modifikation

av kommitténs förslag och anfört följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

13

»Dyrortskommittén synes vara enig om att det inkomstbelopp, på vilket

skatten beräknas, icke bör vara enhetligt för hela riket utan principiellt bör

variera med levnadskostnaderna, och att ortsavdragen likaså böra variera.

Kommittémajoriteten, som velat anknyta beräkningen till existerande förhållanden,

har såsom en lämplig approximation förordat, att inkomsten och

avdragen på varje ort skalle bestämmas efter nu gällande löne- och skattegrupperingar.

För att motverka de orättvisor, som kunde uppkomma genom

detta schablonmässiga sätt att bestämma inkomsten, skulle socialstyrelsen

enligt förslaget äga rätt att jämka efter skälighetsprövning. Häremot

ha två reservanter gjort gällande, att beräkningssättet bleve felaktigt, eftersom

gällande lönegruppering ingalunda motsvarade de nu föreliggande dyrhetsskillnaderna.

I stället har den ene reservanten föreslagit, att skatterna

skulle beräknas proportionellt mot de av kommittén konstaterade levnadskostnadsskillnadema.

Vid remissbehandlingen ha liknande kritiska synpunkter

mot kommittéförslaget gjorts gällande av socialstyrelsen och landsorganisationen.

Jag delar uppfattningen, att nu gällande grupperingar äro så föråldrade,

att den av kommittén föreslagna metoden för ett mycket stort antal

orter skulle till en början ge påtagligt felaktiga resultat i fråga om levnadskostnadstalen.

En justering efteråt av dessa levnadskostnadstal, i den

mån de medfört placering inom en felaktig ortsgrupp, skulle på grund av

de kanske talrika omräkningar och skälighetsprövningar, som bleve erforderliga,

vara rätt betungande och dessutom måhända verka mindre förtroendeingivande

hos allmänheten. I princip bör skatteposten enligt min mening

beräknas på ett inkomstbelopp, som motsvarar de totala levnadskostnaderna.

Den av socialstyrelsen angivna metoden tillgodoser detta önskemål

och synes jämväl beträffande de statliga ortsavdragen ge ett mera tillfredsställande

resultat än en tillämpning av kommittéförslaget. Styrelsen har visserligen

ansett sig icke kunna utan vissa provundersökningar taga definitiv

ställning till frågan, om detta förfaringssätt bleve mindre arbetskrävande än

kommitténs metod med skälighetsprövningar. Även örn det administrativa

arbetet eventuellt skulle bli något ökat enligt den av styrelsen angivna metoden,

synes mig dock denna metod vara att föredraga både av principiella

och psykologiska skäl.

Vad slutligen angår den kommunala skattesatsen har ifrågasatts, att en

avräkning skulle ske för den skillnad i förmåner, som skattebetalarna på

olika orter kunna erhålla för en och samma skatt. Teoretiskt synes mig detta

önskemål icke obefogat, men dess praktiska genomförande torde möta betydande

vanskligheter och påkalla skönsmässiga avgöranden i sådan utsträckning,

att det troligen icke skulle öka tilltron till dyrortsgrupperingen. Kommitténs

förslag, att man skall utgå från den kommunala genomsnittsdebiteringen

för de sista fem åren för att därmed undgå risken för att de tillfälligheter,

som sista årets debitering kan innefatta, få i högre grad påverka den

kommande dyrortsgrupperingen, vill jag icke motsätta mig, även örn värdet

av denna omläggning kan diskuteras. Det är ju icke osannolikt, att man därigenom

avlägsnar sig från det skattetryck, som kommer alt gälla under

grupperingens giltighetstid.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

I motionerna I: 417 och II: 626 har anmärkts, att skattepostens beräkning

enligt kommitténs förslag byggde på »antagandet», att inkomsten för alla

inkomsttagare varierade i enlighet med statstjänstemännens löneskalor. Hänsyn

hade icke heller tagits till skillnaden i förmåner, som skattebetalarna

i olika kommuner kunde erhålla för en och samma kommunala skattesats,

och genomsnittet för de sista fem åren avlägsnade sig måhända från skattetrycket

under grupperingens giltighetstid.

I motionerna I: 425 och 11: 652 har anförts, att kommitténs tillvägagångssätt

icke vore tillfredsställande, dels därför att löner och skatteavdrag enligt

gällande grupperingar ej längre motsvarade rådande skillnader i dyrhet,

dels ock därför att hänsyn ej tagits till olikheten i de förmåner av social och

kulturell art, som invånarna i olika kommuner kunde erhålla för sina kommunalskatter.

Liknande synpunkter ha framförts i motionerna I: 426 och II: 655.

Avståndskostnaderna. Vid tidigare undersökningar har hänsyn icke tagits

till avståndskostnaderna. Dyrortskommittén har kommit till uppfattningen,

att en allsidig utredning av levnadskostnadsskillnadema icke kunde

begränsas till att avse priserna vid inköpskällan på de förnödenheter, varom

vore fråga, utan borde omfatta hänsynstagande till även andra omständigheter,

bland annat de rese- och transportkostnader, som uppstode till följd

av avstånden mellan bostaden och den plats, där varor och tjänster inköptes

eller eljest övertoges av konsumenterna. Kommittén har i huvudsak framhållit

följande allmänna synpunkter på frågan.

Resor och transporter företagas dels då konsumenterna anskaffa livsmedel,

husgeråd m. m., som krävas för den egentliga hushållsdriften, dels när de

själva förflytta sig inom orten eller till andra orter för att komma lill sitt

arbete eller för att komma i åtnjutande av behövlig sjukvård, rekreation

o. s. v. Kostnaderna härför kunna utgå i form av penningutlägg eller (och)

som kraft- och tidsförlust.

Principiellt förefaller det klart, att man vid en dyrortsundersökning bör

taga skälig hänsyn till alla med hushållningen förenade kostnader för resor

och transporter, som krävas för att den levnadsstandard skall kunna upprätthållas,

som ligger till grund för dyrortsjämförelsen.

Med uttrycket »skälig hänsyn» menas, att hänsynen bör tagas under förutsättning

att en viss anpassning efter orternas växlande förhållanden äger

rum på de punkter, där anpassning är möjlig, t. ex. då det gäller inköp av

förnödenheter till hushållet. Den anpassning det här är fråga om gäller antalet

inköpstillfällen. Väl är det sannolikt, att de täta inköpstillfällen, som

de korta avstånden i tätorterna möjliggöra, verka till att där höja standarden

i jämförelse med vad fallet är på landsbygden, men betydelsen härav

torde i den allmänna föreställningen vara avsevärt överdriven. Utrymmet

för klok anpassning synes tvärt om tämligen stort på denna punkt. Att förutsätta,

att den enhetliga standard, som dyrortsjämförelsen avser, endast

kunde uppnås genom tillämpning av tätortsbefolkningens vanor i fråga örn

butjksbesök synes därför icke logiskt nödvändigt. En sådan förutsättning

skulle också leda till orimliga resultat. Vid en dyrortsjämförelse bör och kan

man icke rimligen förutsätta att tätorternas frekvens är nödvändig för att

uppnå tätorternas standard.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

15

Hur många resor och transporter som skola anses erforderliga på orter

med långa avstånd för att levnadsstandarden icke skall bli lägre än på orter

med korta avstånd och hur kostnaden för dessa resor och transporter skall

beräknas, torde emellertid kunna avgöras endast efter skälighetsprövning.

Frågan om avståndskostnadema blir härigenom i väsentlig mån av

annan beskaffenhet än övriga problem, som måste lösas vid en dyrortsjämförelse.

Det sagda gäller sådana resor och transporter, beträffande vilka en viss

anpassning till orternas förhållanden kan anses rimlig. Beträffande de övriga

— t. ex. resor i samband med sjukdomsfall — kan den allmänna regeln

formuleras, att antalet resor och transporter lämpligen bör svara mot det

genomsnittliga behovet av desamma. Att här förutsätta färre resor

än genomsnittsbehovet, vore obilligt, och att räkna med flera, synes heller

icke motiverat. En beräkning efter individuella behov är icke möjlig.

Detta innebär, att de enskilda hushåll, vilka till äventyrs ha större behov

av resor och transporter än genomsnittet, icke kunna genom den dyrortsgraderade

lönen uppnå samma standard som personer med det genomsnittliga

behovet av resor. De som ha behov av färre resor och transporter än genomsnittet

återigen kunna nå en högre standard än genomsnittet.

Med denna utgångspunkt har kommittén funnit det praktiskt taget ogörligt

att vid dyrortsgrupperingen på ett rimligt sätt taga hänsyn till andra

avståndskostnader än sådana, som avse resor och transporter, varmed alla

behöva räkna.

Kostnaderna för barns resor och inackordering på skolorter för erhållande

av högre undervisning har kommittén icke ansett böra mediagas vid levnadskostnadsberäkningen.

Dessa kostnader hörde till det slags avståndskostnader,

som träffade somliga hushåll hårt och andra icke alls. Ehuru kommittén

livligt behjärtade önskemålet, att alla barn oavsett bostadsorten

skulle beredas samma möjligheter till utbildning, hade kommittén funnit,

att generell hänsyn till dessa kostnader — som innebure, att ersättningen

fördelades på samtliga löntagare — skulle medföra ett så litet tillägg, att de

familjer, som verkligen hade sådana skolbarn, icke bleve hjälpta därav.

Kommittén har ansett, att hänsyn icke heller borde tagas till kostnaderna

för resor till och från arbetet eller för rekreationsresor för tätorternas befolkning.

Kommittén har diskuterat olika metoder för beräkning av de tillägg för

rese- och transportkostnader, som landsbygdsorterna borde erhålla, men

stannat vid att den hänsyn, som kunde tagas till avståndskostnadema, i det

väsentliga måste grundas på en skälighetsprövning. Tilläggen kunde icke

sägas täcka kostnaderna för vissa resor utan skulle representera de merkostnader,

som landsbygdens hushåll finge vidkännas för resor och

transporter på grund av bebyggelsens gleshet. Detta hindrade icke, att man

som grundval för skälighetsprövningen kunde föreställa sig ett konkret antal

resor för vissa uppgivna ändamål. Kommittén har som utgångspunkt för

beräkning av den ungefärliga kostnadsramen angivit kostnaderna enligt en

försöksvis prövad men sedermera ej godtagen kalkyl, avseende 12 inköpsresor

till den s. k. huvudorten, 6 resor till läkare (därav en bilresa) och 6 till

tandläkare per år samt transport av ett paket från huvudorten per vecka.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

Kostnaderna varierade enligt kalkylen från ett fyrtiotal till upp emot 350

kronor per år. Med denna utgångspunkt har kommittén framlagt följande

förslag beträffande tillämpningen av avståndstilläggen vid kommande dyrortsgruppering.

Tillämpningen av metoden för avståndsberäkningen måste i praktiken

komma att bli så schematisk att särskild hänsyn icke kan tagas till flera

än ett avstånd och det synes då lämpligt att anknyta tilläggen till avståndet

mellan den ort som skall dyrortsplaceras och huvudinköpsorten. Följande

huvudregler torde kunna angivas.

För avstånd kortare än 6 km räknas intet avståndstillägg. För längre

avstånd utgå tilläggen med lägst 50 kronor och därefter med jämna 50- kronorsintervaller upp till högst 350 kronor vid nuvarande rese- och transporttariffer.

Sju grader av tillägg skulle alltså förekomma.

Avståndstillägg skulle åsättas alla orter, som icke själva äro huvudinköpsorter.

Varje kommun (särort) betraktas därvid som en enhet, och avstånden

räknas från kommunens befolkningscentrum till huvudortens centrum,

eller — för större huvudorter — till butikscentrums periferi.

Mot kommitténs förslag ha fyra reservanter anmält avvikande mening

under framhållande att de föreslagna avståndstilläggen enligt deras mening

vore för låga. Två av reservanterna ha därvid biträtt kommitténs uppfattning,

att skolkostnadema icke skulle medräknas, medan de två andra ansett,

att så borde ske.

Beträffande de motiv, som anförts i reservationerna, torde få hänvisas till

propositionen (s. 52—53). Även beträffande de synpunkter, som framkommit

vid remissbehandlingen, hänvisar utskottet till propositionen (s.

53—59).

Departementschefen har framhållit, att de föreslagna avståndstilläggen betecknade

en principiell nyhet för dyrortsjämförelsema. Denna hade i allmänhet

tillstyrkts av remissmyndighetema. Även om införandet av dylika

objektivt svårberäkneliga element på dyrortsgrupperingens relativt känsliga

område kunde medföra vissa olägenheter, vöre departementschefen beredd att

för sin del godtaga principen. Intresset att åstadkomma en i stort sett mera

rättvis avvägning vid levnadskostnadsjämförelsen måste enligt hans mening

väga tyngre än de administrativa olägenheterna av de talrika invändningar

över godtycke och orättvisor, som till äventyrs kunde följa av den

anvisade metoden.

Departementschefen har jämväl tillstyrkt kommitténs förslag beträffande

avståndstilläggens storlek m. m. och härom anfört följande.

»Flertalet remissmyndigheter bär, som nämnts, tillstyrkt kommitténs förslag.

Det av två reservanter framförda yrkandet att kostnaderna på landsbygden

för sådana kulturella och sociala förmåner, som de större städerna

bjuda sina invånare, skulle medräknas vid levnadskostnadsjämförelsen har

dock såtillvida tillstyrkts av ett par myndigheter, att de ifrågasatt medräknande

av åtminstone kostnaderna för barns skolgång utom hemorten. I ytterligare

några remissutlåtanden ha tilläggsbeloppen ansetts väl låga. Å andra

sidan har i flera yttranden påyrkats, att hänsyn skulle tagas jämväl till resor

till och från arbetsplatsen och andra nödvändiga resor i de större städerna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

17

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har jag

ansett mig icke kunna frångå den av kommittén verkställda avvägningen Jag

delar uppfattningen att hänsyn till de nyssnämnda skolkostnaderna icke bör

tagas vid levnadskostnadsjämförelsen. Frågan om studiehjälp för landsbygdens

barn kan uppenbarligen icke vinna en tillfredsställande lösning inom

dyrortsgrupperingens ram, vilket medgivits av personalorganisationerna. De

önskemål, som eljest framställts om höjning av tilläggsbeloppen, böra bedömas

under beaktande av att tilläggen endast avse att täcka merkostnaderna

för landsbygdens hushåll. I det inkomstläge, varom här är fråga, representera

redan de föreslagna tilläggen betydande utgiftssummor; maximibeloppet innebär

ju ett tillägg till budgeten av samma storleksordning som hela bostadskostnaden

för billigare orter. En ytterligare utbyggnad av avståndstilläggen

lär icke heller kunna göras utan ett samtidigt tillmötesgående av de enligt min

mening principiellt icke obefogade kraven på hänsynstagande till arbetsresor

m. m. i storstäderna. Genom ett sådant mera allsidigt medräknande av resekostnaderna

vid dyrortsjämförelsen skulle givetvis betydelsen av landsbygdens

tillägg i avsevärd grad reduceras.

De olika synpunkter, som vid remissbehandlingen framkommit rörande de

vanskligheter, som komma att möta vid fastställandet av avståndstilläggen

för de olika orterna, böra av socialstyrelsen noga beaktas. Metoderna kunna

icke sägas ha blivit definitivt utformade ännu. Det synes önskvärt att styrelsen

i god tid före nästa gruppering grundligt arbetar igenom de problem,

som här kunna möta, och i möjligaste mån fixerar reglerna för den praktiska

tillämpningen av systemet, så att utrymmet för mera subjektiva bedömningar

begränsas.»

I motionerna I: Ali och 11: 626 har bland annat framhållits, att i de föreslagna

avståndstilläggen icke inräknats vare sig kostnaderna för mistad arbetsförtjänst

under restiden, de högre skolkostnaderna för landsbygden eller

kostnaderna för resor till och från arbetsplatserna.

I motionerna 1: 424 och II: 65A har föreslagits en höjning av avståndstillläggen

genom dels upptagande av en högre rese- och transportfrekvens, dels

slopande av den föreslagna maximigränsen, 350 kronor. En ökning med

50 procent har synts motionärerna ägnad att på ett bättre sätt än kommittéförslaget

tillgodose de av 1943 års riksdag uttalade önskemålen örn beaktande

av landsbygdsbefolkningens ifrågavarande kostnader.

I motionerna I: A25 och 11: 652 har uttalats, att den föreslagna uppskattningsvis

fastställda summan för landsbygdsbefolkningens inköp och resor

sannolikt upptagits till för lågt belopp.

I motionerna I: 426 och II: 655 har anmärkts, att de föreslagna avståndstilläggen

inte gåve skälig kompensation för de betydligt sämre möjligheter,

som laijdsbygdens befolkning hade i jämförelse med städernas invånare, då

det gällde att tillfredsställa behov på exempelvis kulturlivets område. Motionärerna

lia godtagit kommittéförslaget, såvitt anginge kostnaderna för barns

Bihang till riksdagens protokoll 19t5. G sand. 2 avd. Nr G. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

uppfostran och utbildning å annan ort, under förutsättning att statsmakterna

genom stipendier eller på annat sätt beredde kompensation för dessa

merkostnader och att studiehjälpen åt landsbygdens ungdom utbyggdes. Vid

beräkningen av tilläggen borde enligt motionärernas mening ha inräknats

kostnaden för tidsspillan. Vidare borde hänsyn tagits till befolkningsspridningen

inom kommunerna, d. v. s. ytterområdenas avstånd till centrum.

Med åberopande av dessa omständigheter ha motionärerna föreslagit, att

maximeringen av avståndstilläggen vid 350 kronor skulle slopas och att även

avstånd under 6 km skulle kompenseras.

Riktlinjer för en ny lönegruppering.

Som underlag för bedömandet av dyrortsgrupperingens berättigande och

framtida- utformning har dyrortskommittén verkställt en provundersökning,

ägnad att belysa de faktiskt rådande olikheterna i levnadskostnaderna mellan

skilda landsändar och olika typer av orter. Provundersökningen, som i

huvudsak hänför sig till prisläget i april 1944 och omfattar 545 orter, är

grundad på samma hushållsbudget, som användes vid 1941 års prisgeografiska

undersökning. Resultaten från båda undersökningarna äro för den skull

jämförbara, och kommittén har på grundval av detta material gjort jämförelser

mellan levnadskostnadstalens spridning för ifrågavarande 545 orter

år 1941 och 1944."

Beträffande resultaten av denna provundersökning hänvisar utskottet till

den i propositionen lämnade redogörelsen (s. 63—69).

Med utgångspunkt från de vid provundersökningen konstaterade skillnaderna

i levnadskostnader mellan olika orter har dyrortskommittén gått att

pröva principerna för utformningen i dyrortshänseende av löneplanerna i

de statliga avlöningsreglementena. Enligt direktiven skulle kommittén taga

ställning endast till frågan om behovet av en omreglering, den lämpliga tidpunkten

och riktlinjerna för en sådan omreglering, medan den närmare utformningen

skulle upptagas till behandling i särskild ordning, sedan genom

kommitténs arbete en utgångspunkt erhållits för erforderliga förhandlingar

angående löneplanernas utformning.

En fortsatt lönegruppering har kommittén funnit utan tvekan vara motiverad

med hänsyn till nu föreliggande levnadskostnadsskillnader. Kommittén

har sammanfattat skälen sålunda.

Trots det utjämnande inflytandet från den statliga prisregleringen består

för närvarande en olikhet mellan dyraste och billigaste ort på omkring 24

procent, om tillägg för rese- och transportkostnader icke inräknas. Bortser

man från extremfall, kvarstår en skillnad på omkring 21 procent, räknat på

den dyrare ortens tal. Tilläggas skäliga belopp för rese- och transportkostnader

— av kommittén uppskattade till 50 å 100 kronor för de billigaste

orterna — sjunker sistnämnda differens till omkring 20 procent. För extrema

fall synes man böra räkna med en spännvidd på omkring 22 procent.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6. 19

Dessa skillnader anser kommittén vara så betydande, att en fortsatt lönegruppering

utan tvekan är motiverad.

Den angivna skillnaden i levnadskostnaderna — 20 procent — gäller i

första hand tjänstemän i lägre löneklasser och upp till omkring Ilie löneklassen.

För högre placerade tjänstemän torde skillnaden vara mindre och

i 28 :e löneklassen vara av en storleksordning av ungefär 15 procent. Även

denna spännvidd är enligt kommitténs mening stor nog att motivera en ortsdifferentiering

av lönerna.

Tanken på ett lönesystem med endast regionala tillägg har av kommittén

avvisats under hänvisning till den betydande skillnad, som levnadskostnaderna

visade mellan städer och landsbygd.

Beträffande frågan, huru gruppgränserna på dyrhetsskalan borde dragas,

har kommittén förordat, att Stockholm skulle placeras mitt i den dyraste

ortsgruppen och nedre gränsen av den lägsta gruppen vid den punkt på

skalan, där —• med bortseende från extremorter — billigare orter läge till

ett icke obetydligt antal, eller 20 procent lägre än Stockholm. Genom att placera

nedre gruppgränsen och icke mitten av. gruppen vid sistnämnda punkt

har kommittén åstadkommit en i viss mån godtycklig, automatisk sammanpressning

av den maximala levnadskostnadsskillnaden motsvarande halva

den nedre gruppen.

Spännvidden i den blivande löneskalan har kommittén — som velat pröva

sakskälen för och emot full överensstämmelse mellan löneskala och dyrhetsskillnader

med hänsyn uteslutande till vad som kunde anses skäligt

gentemot löntagarna på olika orter — föreslagit till 18 procent, alltså mindre

än den siffermässigt konstaterade dyrhetsskillnaden. Tillika har kommittén

uttalat, att en ytterligare sammanpressning till 15 procent borde kunna

övervägas, och härom anfört bland annat följande.

Med vistelsen på orter av vissa typer följa olägenheter, som icke siffermässigt

komma till uttryck vid en dyrortsjämförelse, varvid den allmänna

tendensen är, att de glest bebyggda landskommunerna — trots medräknandet

av vissa avståndskostnader i dvrortskalkylen — bli något för lågt placerade

i förhållande till tätorterna. Då landskommunerna i allmänhet tillhöra

de låga dyrortsgrupperna, talar denna omständighet för en viss sammanpressning

av löneskalan, varigenom dessa orters tjänstemän skulle få en

relativt högre lönesättning än den som anges av den siffermässigt framräknade

kostnadsskillnaden.

Beräkningsmetoden vid dyrortsjämförelsen efter de förbättringar, som

föreslagits av 1936 års lönekommitté och av dyrortskommittén, torde få

anses väsentligt mera fullständig än den, varpå nuvarande lönegruppering

vilar. Redan dyrortsskalans konstruktion enligt kommitténs förslag innebär

en sammanpressning av den konstaterade dyrortsskillnaden från — om

man tar hänsyn även till de extrema fallen — 22 procent lill 18 procent.

Det torde dock vara ovisst, huruvida denna sammanpressning möjliggör

skälig kompensation för nyssberörda i dyrortsjämförelsen ej inrymda omständigheter.

Kommittén anser därför, att en ytterligare sammanpressning

av löneskalan till en spännvidd, som dock ej bör understiga 15 procent, bör

kunna övervägas. Resultatet skulle således bli, alt kommittén — i rådande

situation vad angår levnadskostnadernas variationer — räknar med en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

maximal skillnad på 18 procent i levnadskostnaderna vid orternas inplacering

i dyrortsgrupper men anser att en sammanpressning av spännvidden mellan

lönebeloppen i yttergrupperna till 15 procent ändock kan övervägas.

Vid bedömandet av denna fråga måste givetvis hänsyn tagas även tili

de statsfinansiella verkningarna. Enligt senare åberopade kostnadsberäkningar,

vilka dock äro mycket osäkra, skulle verkningarna härav i förhållande

tili sammanlagda lönekostnaden icke vara synnerligen betydande.

Frågan örn antalet ortsgrupper har kommittén ansett vara en ren lämplighetsfråga,

som tillmätts en alltför stor betydelse i den allmänna diskussionen.

Kommittén bar funnit fem lönegrupper vara det lämpligaste antalet

vid den föreslagna lönespännvidden 18 procent och har till stöd för minskningen

från nio till fem åberopat dels att antalet närliggande orter, som

bomme att hänföras till skilda ortsgrupper, kunde antagas bli färre än vid

nuvarande gruppantal, dels att det skulle vara en administrativ förenkling,

om löne- och skattegrupperingarna praktiskt taget överensstämde.

Kommittén har vidare gjort en grovt approximativ kalkyl över statens

kostnader för de ifrågasatta förändringarna i lönegrupp eringen. Beräkningen

är grundad på förutsättningen, att nuvarande löner på I-ort skulle bibehållas

oförändrade i högsta ortsgruppen och att alltså den minskade spännvidden

skulle taga sig uttryck i en höjning av lönerna för de lägre grupperna,

men kommittén har betonat, att denna förutsättning icke innebure något ställningstagande

till frågan, huru den framtida löneregleringen skulle utföras.

Vid en löneskala av 18 procents spännvidd ha merkostnaderna beräknats till

omkring 19 miljoner kronor för tjänstemännen (exklusive rörliga tillägg och

kristillägg) och omkring 6 miljoner kronor för statsanställda arbetare med

löner enligt kollektivavtal, som reglerats i anslutning till lönegrupperingen.

Med inräknande av kostnadsökningen för rörliga tillägg och kristillägg, 6 miljoner

kronor, skulle kostnaderna enligt denna beräkning bli 31 miljoner kronor.

Om löneskalan ytterligare sammanpressades till 15 procent, skulle den

beräknade kostnadsökningen stiga till 45 miljoner kronor.

Mot kommitténs förslag ha fyra reservanter anmält avvikande meningar,

därvid två påyrkat avskaffande av den nuvarande lönegrupperingen och två

ansett, att kommittén mera bestämt borde lia förordat 15 procents spännvidd

i löneskalan.

Beträffande remissyttrandena hänvisas till propositionen (s. 79—90).

Departementschef en har för sin del anfört följande.

»Genom dyrortskommilléns utredning och förslag angående riktlinjer forén

ny lönegruppering har, såsom avsetts, erhållits en utgångspunkt för en överarbetning

av löneplanerna. På min föredragning har Kungl. Maj:t den 29

sistlidne juni tillsatt en lönekommitté, benämnd 1945 års lönekommilté, med

uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare

vid den civila och militära statsförvaltningen och det statsunderstödda

kommunala skolväsendet. Åt denna kommitté har överarbetningen

av löneplanerna anförlrotts.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

21

Vid kommitténs tillsättande framhöll jag såsom angeläget, alt tjänstemännens

löner så snart som möjligt, sedan det europeiska kriget upphört, avvägdes

efter den standard, som kunde anses skälig ined hänsyn till efterkrigslägets

förhållanden. Vid löneutredningen skulle, med aktgivande på utvecklingen

av det ekonomiska läget och löneutvecklingen på den enskilda

arbetsmarknaden, prövas i vilken mån och på vilka vägar den genomsnittliga

lönenivån kunde återföras till förkrigstidens reailönestandard. Den centrala

uppgiften för löneutredningen komme att bli utarbetandet av nya löneplaner.

Fastställandet av däri ingående lönebelopp och löneplanernas konstruktion

i övrigt finge göras beroende på de resultat, som erhölles vid prövning

av såväl frågan örn den allmänna lönestandarden och lönernas dyrortsgradering

som olika andra lönespörsmål, vilkas lösning i större eller mindre

utsträckning bleve bestämmande för den verkliga löneställningen.

Beträffande lönebeloppens dyrortsgradering framhöll jag, att dyrortskommitténs

förslag jämte däröver avgivna yttranden — utom vad anginge metoderna

för fastställandet av levnadskostnadernas variationer olika orter

emellan, vilken fråga avsågs skola jämte frågan om skattegrupperingen upptagas

i det nu förevarande propositionsärendet — borde tagas till utgångspunkt

vid de överväganden i dyrortsfrågan, som skulle äga rum vid löneplanernas

omarbetning. Jag ansåg mig dock redan då kunna fastslå, att en

dyrortsgradering alltfort borde ingå i lönesystemet och att den kommande

dyrortsgraderingen borde innebära en minskning av den nuvarande spännvidden

å löneskalan. Graden av denna minskning och sättet för dess genomförande

komme att starkt påverka löneställningen för de av frågan närmast

berörda löntagargrupperna och även lönenivån i genomsnitt. De närmare avvägningarna

härutinnan ävensom bestämmandet av antalet ortsgrupper borde

vid löneregleringen bli föremål för vidare prövning med ledning av det

föreliggande utredningsmaterialet.

Vad som förekommit vid remissbehandlingen av dyrortskommitténs betänkande

synes icke giva anledning till avvikelse från de riktlinjer för dyrortsfrågans

behandling i samband med löneregleringen, vilka uppdragits i

direktiven för lönekommittén. Förrän denna kommitté — vilken skall fungera

icke blott som sakkunnigutredning utan jämväl som delegation för

löneförhandlingar med representanter för av utredningen berörda personalgrupper

— framlagt förslag i ämnet, bör sålunda närmare ståndpunkt till

löneplanernas utformning icke tagas.

Vad angår den tidpunkt, då en lönereglering med ny allmän dyrortsgruppering

kan genomföras, är det avsett alt lönekommitténs arbete skall bedrivas

i sådan takt, att av riksdagen godkända nya löneplaner skola kunna träda

i tillämpning så snart det är tekniskt möjligt att genomföra en ny ortsgruppering

enligt de metoder, varom förslag nu föreligger. Av socialstyrelsens

yttrande framgår, att prisinsamlingen och det egentliga grupperingsarbetet

skulle, under förutsättning av en ytterligare pressning av tidsmarginalerna

i jämförelse med vad sorn skett vid tidigare grupperingar, kunna färdigställas

på sådan tid, alt den nya grupperingen kunde träda i kraft den 1 juli

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

1947. Givetvis hade det varit önskvärt att kunna grunda den nya grupperingen

på ett statistiskt material hänförande sig till mera stabiliserade förhållanden

än som blir möjligt vid ett påskyndande av grupperingsarbetet

på sätt nu angivits. I anslutning till den uppfattning, som uttalats av dyrortskommittén,

vill jag emellertid med hänsyn till angelägenheten av att

snarast få en omreglering av lönerna till stånd icke förorda så långt ytterligare

uppskov med löneregleringsfrågan, som bleve nödvändigt, om man

skulle avvakta ett förbättrat tekniskt utgångsläge för dyrortsgrupperingens

genomförande.»

Frågan om lönernas gradering efter dyrort har ägnats mycken uppmärksamhet

i motionerna. Yrkandena i dessa ha i flertalet fall avsett denna

fråga.

I motionerna I: 117 och II: 626 har bland annat hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i princip uttala sig för slopandet av dyrortsgrupperingen

samt i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn ny skyndsam utredning i

sådant syfte, dock att detta principbeslut icke finge föranleda ytterligare

dröjsmål med statstjänstemännens lönereglering.

I motionerna I: 425 och II: 652 har bland annat hemställts, att riksdagen

måtte uttala, att nu gällande dyrortsgruppering av lönerna borde avskaffas

och pågående utredningar verkställas på sådant sätt, att lönerna fastställdes

att utgå efter enhetliga, för hela riket gemensamma grunder, samt att i avvaktan

härpå befattningshavare på lägre dyrorter måtte från och med nästa

budgetår tillerkännas provisoriska lönetillägg efter lämpliga grunder.

I motionerna I: 426 och II: 655 har bland annat hemställts, att riksdagen

måtte uttala, att en spännvidd mellan lägsta och högsta ortsgrupp av 12 procent

borde läggas till grund vid utformningen av det statliga lönesystemet,

och att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att nästa års

riksdag i avbidan på en sådan omreglering måtte föreläggas förslag till provisorisk

utjämning av lönerna, innebärande en högsta spännvidd av 18 procent.

I motionen II: 653 har hemställts, att riksdagen måtte, i avbidan på den

kommande löne- och dyrortsregleringen, hemställa om förslag till provisoriskt

ordnande av dyrortsgrupperingsfrågan, så att de olika orterna i lönehänseende

komme att motsvara för orterna konstaterade indextal.

Skattegrupperingen.

Dyrortskommittén har haft i uppdrag att i första hand pröva frågan örn

skattegrupperingens avskaffande. Teoretiskt sett skulle ett sådant avskaffande

kunna ske antingen i den formen att skatteavdragen överhuvud taget

avlägsnas ur skattelagstiftningen eller så att ett för alla orter lika skatteavdrag

införes, varvid exempelvis kan väljas skatteavdraget för någon av nuvarande

ortsgrupper. Ett gemensamt avdrag efter någon helt ny regel kan

också tänkas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

23

Det första alternativet, avskaffandet av avdragssystemet överhuvud, har

dgrortskommittén avböjt helt kort med följande motivering.

Avdragen äro enligt sin tillkomsthistoria avsedda att skydda ett visst minimum

av inkomst från att tagas i anspråk för skatteändamål. Även örn det

nuvarande systemet blott bristfälligt fyller denna uppgift, är det dock tydligt,

att om skatteavdragen skulle avskaffas utan alt ersättas av något annat,

skulle detta medföra att skattskyldighet komme att inträda i många fall.

där skatteförmåga saknas. En förpliktelse till formen, som icke kan uppehållas

i verkligheten, kan icke vara lämplig ur principiell synpunkt.

Kommitténs undersökningar ha icke speciellt inriktats på denna fråga.

Det framgår dock indirekt av de utredningar, som gjorts av kommittén, att

en väsentlig utvidgning av skatteenheternas antal skulle komma att äga rum,

i händelse avdragen helt avskaffas, samt att denna ökning framför allt

skulle omfatta inkomsttagare i de lägsta inkomstskikten, icke minst familjeförsörjare,

som för närvarande tack vare avdragen äro fria från skatt. Inom

kommunerna skulle borttagandet av avdragen på flera håll, särskilt i de

största städerna, medföra en avsevärd överflyttning av skattebelastningen

från de högre till de lägre inkomsttagarna. Om dessa följder skulle kunna

förebyggas, skulle säkerligen en ganska ingripande förändring av beskattningsreglerna

bli nödvändig. Varken kommunalskatteberedningen eller familjebeskattningssakkunniga

ha ifrågasatt avdragens avskaffande. Dyrortskommittén

anser sig icke heller kunna förorda en sådan åtgärd.

Beträffande det andra alternativet, avskaffandet av skattegrupperingen genom

införande av enhetliga avdrag för hela riket, har kommittén låtit verkställa

undersökningar beträffande verkningarna dels för den statliga och dels

för den kommunala beskattningen. Undersökningarna ha verkställts på det

sätt att för ett material av skattskyldiga, som torde få anses vara representativt,

lika avdrag för hela riket beräknats enligt reglerna för var och en av

nu gällande fem skattegrupper och jämförts med resultatet av nu gällande

fem olika avdrag för de särskilda skattegrupperna (för en viss del har beräkningen

endast genomförts med avdrag enligt skattegrupper I, III och V).

Något alternativ med avdrag enligt helt nya grunder har kommittén icke

ansett i detta sammanhang erforderligt att undersöka.

I fråga om resultaten av dessa undersökningar hänvisas till den i propositionen

lämnade redogörelsen (s. 95—97).

Det ifrågasatta utbytet av nuvarande varierande avdrag mot ett för riket

enhetligt avdrag har kommittén avböjt och därvid bland annat framhållit

följande.

Ett blott utbyte av nuvarande varierande avdrag mot något av de för

en viss skattegrupp gällande, vilket skulle tillämpas för hela riket, har visat

sig i åtskilliga fall medföra en tendens till överflyttning av beskattning från

ensamstående och makar utan barn till makar med barn och från högre till

lägre inkomsttagare, således ett understrykande av vissa svagheter i nuvarande

system. Den lättnad i beskattningen för de lägsta ortsgruppernas befolkning,

som man måhända trott sig kunna förvänta, skulle icke komma att inträffa,

om man ej övergår till något av de högsta avdragen.

Ur allmän synpunkt och såvitt angår statsbeskattningen synes den starka

reduktionen av beskattningsenlieternas antal i de högre alternativen erbjuda

de största betänkligheterna, och delta så mycket mera som skalle
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

befrielsen särskilt skulle komma att gälla de ensamstående. För att undvika

detta icke önskvärda resultat torde krävas en omprövning av reglerna

för skattskyldighet även ur andra synpunkter än dem dyrortskommittén har

att beakta.

I fråga om den kommunala beskattningen medför ett slopande av skattegrupperingen

medelst införande av avdrag för någon av nu gällande kommunala

skattegrupper särskilt betydelsefulla, men i den allmänna diskussionen

ofta förbisedda verkningar. Vikten ligger här på kommunerna, icke

på den enskilde skattebetalaren. Landskommunerna tillhöra för närvarande

till alldeles övervägande del skattegrupp 1. Ett utbyte av där gällande skatteavdiag

mot avdrag för högre grupp skulle framför allt för de små kommunerna

medföra en understundom betydande minskning av skatteunderlaget

för icke-fastighetsägare och övervältring av beskattningen från dem till fastighetsägarna

samt en ofta avsevärd ökning av utdebiteringen per skattekrona. I

de städer, som tillhöra högsta skattegruppen, skulle ett minskat skatteavdrag

överflytta en mängd nu skattefria till skattskyldiga samt medföra ökat skatteunderlag

och minskad debitering, vilken torde komma särskilt de högre inkomsterna

tillgodo. Då hela den kommunala skattelagstiftningen för närvarande

är föremål för utredning, torde det icke kunna ifrågakomma att isolerat

vidtaga så ingripande åtgärder.

Kommittén har ansett, att de två principer, på vilka skattegrupperingen

vilat, fortfarande borde tillerkännas giltighet, nämligen dels principen att

skattskyldigheten skall rätta sig efter skatteförmågan, sådan denna bestämmes

av försörjningsbördan och beskattningsortens dyrhet, dels principen att

vid den kommunala beskattningen hänsyn skall tagas till skatteunderlaget

och skattebelastningen i kommunerna, därvid särskilt fastighetsägarnas beskattning

bör beaktas. Kommittén har strukit under bristerna i det nuvarande

avdragssystemet men ansett att önskemålet ur rättvisans synpunkt måste

bil en reformering, icke ett avskaffande av systemet. Så länge en spridning

i levnadskostnaderna på omkring 22 procent kvarstode och de direkta skatterna

hade nått en sådan tyngd som för närvarande även för de lägre inkomsttagarna,

skulle ett borttagande av skattegrupperingen enligt kommitténs

mening strida mot syftet att utjämna den reella skattebelastningen.

På grund av de komplicerade verkningarna av ändringen i skatteavdragen

och det nära sambandet mellan nuvarande avdragssystem och andra under

utredning varande skattefrågor har kommittén funnit, att hela frågekomplexet

borde bli föremål för behandling i annat sammanhang. Kommittén har

emellertid förordat en allmän omgruppering av orterna, sedan en ny levnadskostnadsmätning

verkställts pa samma sätt som vid lönegrupperingen.

Två reservanter ha ansett, att ortsgraderingen av skatteavdragen borde slopas,

såvitt anginge statsbeskattningen, men bibehållas i det kommunala skattesystemet

i avvaktan på kommunalskattereformens genomförande.

Beträffande remissyttrandena hänvisas till propositionen (s. 100—103).

Departementschefen har anslutit sig till kommitténs uppfattning om behovet

av en skattegrupperiig och uttalat, att slopandet av skatteavdragens

principiella anpassning efter den lokala dyrheten enligt hans mening icke stöde

i överensstämmelse med önskemålet om rättvisa och likställighet medborgarna

emellan vid beskattningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande m 6.

25

Beträffande behovet av ändringar i ortsavdragen och möjligheterna att genomföra

sådana ändringar har departementschefen, efter att lia berört kommitténs

ståndpunktstagande, framhållit följande.

»Efter den framlagda utredningen framstår det emellertid såsom ett önskemål,

att ortsavdragen liksom lönerna i olika grupper bringas i en riktig relation

till de konstaterade levnadskostnadsskillnaderna. Åtminstone i fråga

örn de statliga avdragen torde svårigheterna att realisera detta önskemål

vara relativt begränsade. De komplicerade verkningarna av rubbningar i de

kommunala avdragen kunde tänkas motivera att omläggningen uppskjutes

alt ske i samband med lösningen av övriga kommunala beskattningsfrågor.

Olägenheterna av måttliga förändringar i avdragsbeloppen böra dock

icke överdrivas. Örn den kommunala skattegrupperingens syftemål att på

ett för olika orter enhetligt sätt avväga den kommunala skattebelastningen

mellan olika samhällsgrupper skall kunna realiseras, måste man vara beredd

att godtaga de förskjutningar i skattebördan mellan större och mindre

inkomsttagare samt mellan fastighetsägare och andra, vilka bli en följd av

att avdragen på ett riktigt sätt avvägas efter levnadskostnaderna. Förskjutningar

av denna art ha dock icke ansetts utgöra hinder för kommitténs tillstyrkan

av en allmän omgruppering av orterna, trots att därav skulle följa

ändringar i avdragen, vanligen i höjande riktning, för en betydande del av

alla orter. Enligt socialstyrelsens beräkning skulle av de 545 orter, för vilka

kommittén undersökt levnadskostnaderna, icke mindre än omkring 30 procent

flyttas i ortsgrupp vid en allmän omgiuppering enligt kommitténs

förslag, och i många fall skulle förskjutningarna i skattebördan bli större än

som följer av en jämkning i avdragsbeloppens inbördes relationer.

Även utan att dyrortskommittén framlagt förslag till riktlinjer för en

reform på området, torde det dock icke vara uteslutet, att den jämkning i avdragsbeloppen,

som finnes skälig med hänsyn till nu föreliggande interlokala

levnadskostnadsskillnader, kan, eventuellt i samband med lösningen av andra

skattespörsmål, verkställas och bli färdig att genomföras till den tidpunkt, då

den allmänna omgrupperingen av orterna kan äga rum. Som förut nämnts

har socialstyrelsen beräknat, att grupperingsarbetet såvitt angår lönegrupperingen

kan vara klart tidigast den 1 juli 1947. Då förändringar i skatteavdragen

av taxeringsskäl måste äga rum vid kalenderårsskifte, har styrelsen förutsatt,

att den nya skattegrupperingen skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Enligt min uppfattning är det ett befogat önskemål, alt reviderade avdragsbestämmelser

samtidigt skola träda i kraft.»

Slutligen har departementschefen anfört följande örn behovet av en förlängning

av gällande skattegruppering.

»En förlängning av nu gällande skattegruppering, vars giltighet utgår den

31 december 1945, är, såsom framgår av det förut anförda, påkallad för

tiden intill utgången av år 1947. Frågan bör av denna anledning underställas

riksdagen. Jag förordar, att Kungl. Maj:t genom proposition inhämtar

riksdagens medgivande att gällande skattegruppering må erhålla förlängd giltighet

intill utgången av år 1947.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

Vid motsvarande bemyndigande för innevarande år förutsattes, att Kungl.

Maj:t skulle äga vidtaga de smärre provisoriska jämkningar i dyrortsgrupperingen,

som kunde befinnas erforderliga för att avlägsna de mest framträdande

ojämnheterna i gällande grupperingar i avseende å såväl löner som

beskattning. Jag utgår ifrån att motsvarande befogenhet för Kungl. Maj:t

skall innefattas jämväl i det nu ifrågasatta medgivandet om förlängd giltighet

av gällande ska t tegruppering.»

Beträffande skattegrupperingen har i motionerna föreslagits följande.

I motionerna I: 417 och II: 626 har hemställts, att riksdagen måtte i princip

uttala sig för slopande av dyrortsgrupperingen och i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa om ny skyndsam utredning i sådant syfte, därvid borde utarbetas

förslag till nya skatteavdrag, vilka motsvarade ett ur folkhälsans synpunkt

godtagbart existensminimum. Tillika har föreslagits, att Kungl. Majits

förslag i övrigt måtte godkännas att gälla, intill dess definitivt beslut i dyrortsgrupperingsfrågan

fattats av riksdagen.

I motionerna I: 425 och II: 652 har hemställts, att riksdagen måtte uttala,

att nu gällande dyrortsgruppering av bevillningsfria avdrag måtte avskaffas

— dock att skattegrupperingen vid kommunalbeskattningen måtte erhålla

förlängd giltighet till och med utgången av år 1947 — och pågående utredningar

verkställas på sådant sätt, att skatteavdragen fastställdes efter enhetliga,

för hela riket gemensamma grunder.

I motionerna I: 426 och II: 655 har hemställts, att riksdagen måtte uttala,

att endast den kommunala skattegrupperingen måtte erhålla förlängd giltighet

till och med utgången av år 1947, samt att vid utformningen av ortsavdragen

vid stalsbeskatlningen en spännvidd av 12 procent borde läggas till

grund. Tillika har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skulle

hemställa, att nästa års riksdag, i avbidan på en sådan omreglering, måtte

föreläggas förslag till provisorisk utjämning av skatteavdragen, innebärande

en högsta spännvidd av 18 procent.

I motionen II: 627 har slutligen föreslagits, att skattegrupperingen, såvitt

anginge den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, skulle upphöra och

avdragen i stället fastställas att motsvara de nuvarande avdragen i skattegrupp

III.

Utskottets yttrande och hemställan.

Den av dyrortskommittén verkställda levnadskostnadsundersökningen i

april 1944 har visat en skillnad i kostnaderna mellan dyraste och billigaste

ort av omkring 24 procent eller — om nian bortser från extremt billiga orter

och endast fäster avseende vid de levnadskostnader, som beräknats gälla

för ett mera avsevärt antal billiga landsbygdsorter — i runt tal 21 procent.

Om skäliga tillägg till de beräknade levnadskostnadstalen för landsbygdsortema

göras för rese- och transportkostnader i enlighet med kommitténs förslag,

skulle sistnämnda skillnad enligt vad kommittén beräknat minskas

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

till omkring 20 procent. Den sålunda konstaterade dyrhetsskillnaden är

mindre än motsvarande skillnad enligt 1941 års prisgeografiska undersökning

och utan tvivel betydligt mindre än den levnadskostnadsskillnad, som

förelåg vid 1934 års dyrortsgruppering. Det må anmärkas, att den verkliga

sammanpressningen av levnadskostnaderna sedan sistnämnda år icke låter

sig exakt angiva på grund av vidtagna metodomläggningar vid levnadskostnadsmätningen.

I vad mån den inträdda prisutjämningen betingats av

krigsförhållandena och därav föranledda statliga prisregleringar samt fördenskull

icke kan väntas bli bestående i framtiden, eller örn utvecklingen

till äventyrs kommer att fortskrida i samma riktning som under de senare

åren, synes omöjligt att med rimlig grad av säkerhet bedöma.

De nu föreliggande olikheterna i levnadskostnader mellan olika orter äro

emellertid så betydande, att utskottet i likhet med dyrortskommittén och departementschefen

funnit en dyrortsgradering av de statsanställdas löner och

av skatteavdragen påkallad, ehuru med en mindre spännvidd mellan dyraste

och billigaste ort än för närvarande. Ett slopande av dyrortsgrupperingen

skulle enligt utskottets mening i nuvarande läge medföra allvarliga

orättvisor såväl bland de statsanställda som mellan skattebetalarna inbördes.

En sådan åtgärd skulle nämligen betyda, att en statstjänsteman för en

och samma arbetsprestation skulle betalas med väsentligt olika reallön, allteftersom

prestationen utförts på en dyrare eller billigare ort, och att det

reala skattetrycket för personer i samma inkomstläge i princip skulle bli

hårdare, ju högre levnadskostnaderna vore på skattebetalarnas hemort. Utskottet

har funnit en reformering av dyrortsgraderingen

men icke ett avskaffande av systemet vara den lösning av frågan, som vid

nu föreliggande levnadskostnadsspridning bäst kan tillgodose rimliga anspråk

på rättvisa medborgarna emellan. Utskottet har sålunda icke kunnat

tillstyrka vare sig de förslag om principuttalanden från riksdagens sida angående

dyrortsgrupperingens avskaffande, vilka lia framlagts i de likalydande

motionerna 1:417 och 11:626 samt i de ävenledes likalydande motionerna

1:425 och 11:652, eller det i motionen 11:627 framlagda förslaget

örn omedelbart upphörande av gällande skattegruppering och införande i

hela riket av de för ortsgrupp III nu fastställda avdragen. Ej heller har

utskottet funnit anledning att efter den av dyrortskommittén verkställda

undersökningen påyrka igångsättande av ytterligare utredning i dyrortsfrågan,

på sätt föreslagits i de nyssnämnda motionerna I: 417 och II: 626.

Vid en reformering av dyrortsgrupperingssystemet blir det centrala problemet

att åstadkomma möjligast tillförlitliga metoder för mätning

av levnad sk os t na ds sk il Ina der na mellan olika orter. Dyrortskommittén

har underkastat de hittills tillämpade metoderna en ingående

granskning och framlagt förslag till förbättringar i olika avseenden. Genom

förevarande proposition har riksdagen berens tillfälle taga ställning till

nämnda metodfrågor. Med hänsyn till det allmänna intresse, sorn ägnats

dessa frågor, och de synpunkter på deni, som framkommit i motionerna —

merendels dock endast såsom motiveringar för ställda yrkanden — uppta
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

ger utskottet i fortsättningen till behandling de viktigare ändringsförslagen

härutinnan och följer därvid den ordning, i vilken de behandlats i propositionen.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

anfört och föreslagit beträffande den hushållsbudget, som avsetts skola läggas

till grund för nästkommande löne- och skattegrupperingar. I likhet med

departementschefen anser utskottet behovet av en revision av nu gällande

grupperingar vara så trängande, att ett ytterligare uppskov — utöver vad som

erfordras för verkställande av en ny levnadskostnadsmätning enligt nu omprövade

metoder och utförandet av nya grupperingar på grundval av denna

icke bör äga rum i anledning av önskemålet, att beräkningarna skulle

kunna bygga på en ny hushållsbudget.

Ej heller förslagen angående prisinsamlingen ha föranlett någon erinran

från utskottets sida. Inrättandet av en särskild dyrortsnämnd med de arbetsuppgifter

och den sammansättning, som av departementschefen angivits,

synes ägnat att öka förtroendet för myndigheternas handläggning av

omstridda dyrortsgrupperingsfrågor och tillstvrkes av utskottet.

En beräkning av bostadsposten på sådant sätt, att endast kostnader för

bostäder av samma standard jämföras, erbjuder onekligen stora vanskligheter.

Utskottet, som vill understryka vikten av att detta krav till fullo

upprätthålles, delar uppfattningen, att den av 1936 års lönekommitté utarbetade

metoden innefattar en väsentlig förbättring i förhållande till tidigare

beräkningssätt. Huruvida ytterligare förbättringar äro möjliga, synes svårt

att med nu föreliggande material bedöma. Utskottet har emellertid ej funnit

anledning till erinran mot de förslag till komplettering och förbättring av

metoden, som förordats av departementschefen.

Den av en reservant inom dyrortskommittén framförda tanken att åtminstone

försöksvis grunda jämförelsen av bostadskostnaderna för städer

och stadsliknande samhällen på en beräkning av hyran för en nybyggd standardlägenhet

har berörts i flera motioner. En utarbetad sådan metod föreligger

emellertid icke. Såvitt nu kan bedömas skulle den, såsom departementschefen

framhållit, inrymma ett betydande mått av godtycke vid tilllämpningen

och icke heller kunna ge ett lika representativt uttryck för hyresnivån

på de olika orterna som bearbetningen av hyresräkningsmaterialet.

Även enligt utskottets mening bör emellertid den tendens till utjämning av

hyreskostnaderna mellan skilda orter, som den livliga byggnadsverksamheten

under de senare krigsåren kan antagas lia medfört, påverka den kommande

dyrortsgrupperingen. Detta torde dock i tillbörlig omfattning ske på grundval

av det material, som införskaffas vid pågående allmänna liyresräkning

och i anslutning till denna utförda undersökningar. Utskottet förutsätter, att

socialstyrelsen vid bearbetningen av detta material ägnar uppmärksamhet

åt de förslag till förbättring och förfining av beräkningsmetoderna för bostadsposlen,

som framkommit vid frågans behandling, samt till Kungl. Maj :t

inkommer med de förslag, vartill övervägandena må kunna föranleda.

Beträffande beräkningen av skattepostcn lia i vissa motioner framförts

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6. 29

kritiska synpunkter mot ett förfaringssätt, enligt vilket skattekostnaderna

skulle beräknas på grundval av inkomst- och avdragsbelopp, som varierade

mellan olika orter i överensstämmelse med nu gällande, föråldrade löne- och

skattegrupperingar. Utskottet vill påpeka, att denna kritik icke kan göras

gällande mot det av departementschefen förordade förslaget, som härutinnan

avviker från dyrortskommitténs förslag. Utskottet, som håller för sannolikt,

att skillnaden mellan de båda metodernas resultat vid själva grupperingen

blir relativt ringa, har på de av departementschefen angivna skälen funnit

sig böra godtaga propositionens förslag, även örn därav skulle följa visst

administrativt merarbete.

Det i vissa motioner och även av departementschefen berörda önskemålet,

att vid skattepostens beräkning hänsyn skulle tagas till den olikhet i förmåner,

som en och samma kommunala skattesats kunde giva skattebetalarna

inom olika kommuner, anser jämväl utskottet vara i och för sig bealctansvärt.

I likhet med departementschefen har utskottet emellertid kommit till uppfattningen,

att ett praktiskt genomförande av en avräkning i detta hänseende

skulle erbjuda alltför stora vanskligheter för att vara tillrådligt.

Införandet av särskilda avstdndstillägg vid levnadskostnadsmätningen i

syfte att kompensera landsbygdens hushåll för merkostnaderna vid resor och

transporter anser utskottet vara ägnat att medföra ökad rättvisa i jämförelsen

mellan orter av olika typ. Utskottet kan i stort sett biträda vad departementschefen

föreslagit och delar uppfattningen, att kostnaderna för barns skolgång

utom hemorten icke böra medräknas vid levnadskostnadsjämförelsen.

En tillfredsställande lösning av frågan om studiehjälp åt landsbygdens ungdom

synes förutsätta, att så icke sker. Enligt utskottets mening bör lösningen

i stället sökas efter de riktlinjer, som lågo till grund för riksdagens beslut i

våras om anslag till stipendier och skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter,

och utskottet finner för sin del en utbyggnad av denna studiehjälp

önskvärd.

De önskemål örn höjning av avståndstilläggen, som framkommit i olika

motioner, anser utskottet böra bedömas mot bakgrunden av tilläggens syfte

att endast kompensera merkostnaderna på landsbygden samt med beaktande

av alt en mera betydande ökning av tilläggsbeloppen måste aktualisera kraven

på att jämväl de för storstäderna betydelsefulla resorna till och från arbetsplatserna

skulle medräknas vid jämförelsen. Ä andra sidan synes det

utskottet naturligt, att olika meningar göras gällande i frågan, huruvida de

belopp, till vilka dyrortskommittén kommit vid sin skälighetsprövning, motsvara

största möjliga rättvisa. Det material, på vilket kommitténs bedömning

grundats, har varit relativt begränsat, och metoderna för tilläggens beräkning

kunna, såsom departementschefen framhållit, ännu icke sägas vara

definitivt utformade. Med hänsyn härtill vill utskottet understryka önskemålet,

att socialstyrelsen före nästa gruppering grundligt arbetar igenom de problem,

som här kunna möta, och för Kungl. Maj:t framlägger de förslag, vartill

övervägandena kunna föranleda. Styrelsen bör därvid enligt utskottets mening

icke vara helt bunden av kommitténs avvägning utan även äga ompröva av
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

ståndstilläggens belopp, därest de erfarenheter, som vinnas vid den fortsatta

utredningen, motivera en sådan omprövning.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot vad i propositionen

föreslagits angående metoderna vid levnadskostnadsmätningen.

Beträffande riktlinjerna för en ny lönegruppering har departementschefen

framhållit, att en utgångspunkt för utarbetande av nya

löneplaner erhållits genom dyrortskommitténs utredning och förslag, men i

övrigt hänvisat till sina uttalanden i direktiven för 1945 års lönekommitté, åt

vilken överarbetningen av löneplanerna anförtrotts. Varken i dessa direktiv

eller i förevarande proposition har departementschefen ansett sig kunna

ingå närmare på frågan om löneplanernas utformning än till uttalandet i

nämnda direktiv, att en dyrortsgradering alltfort borde ingå i lönesystemet

samt att en minskning av spännvidden å löneskalan vore motiverad. Graden

av denna minskning, sättet för dess genomförande m. fl. problem, som vore

av stor betydelse för de närmast berörda löntagargrupperna, borde däremot

enligt departementschefens uppfattning bli föremål för vidare prövning med

ledning av det vid löneregleringen föreliggande utredningsmaterialet. Såsom

framgår av vad tidigare anförts, anser även utskottet, att behov av en dyrortsgradering

av lönerna föreligger under den regleringsperiod, som nu är i

fråga, och att spännvidden å löneskalan bör minskas. Jämväl utskottet har

funnit det icke vara lämpligt att nu taga närmare ståndpunkt till löneplanernas

utformning och avstyrker sålunda det i motionerna 1:426 och 11:655

framlagda förslaget, att riksdagen skulle uttala sig för en högsta spännvidd å

löneplanen av 12 procent. Erforderligt underlag för ett sådant ståndpunktstagande,

vilket skulle binda lönekommittén vid dess förhandlingar med personalorganisationerna,

synes icke föreligga, förrän kommittén efter slutfört

utredningsuppdrag framlagt förslag i ämnet.

Lönekommitténs arbete är, enligt vad departementschefen framhållit, avsett

att drivas i sådan takt, att löneregleringen skall kunna träda i kraft, så

snart det är tekniskt möjligt att genomföra en ny dyrortsgruppering enligt

de nu föreslagna metoderna. Det har i propositionen ställts i utsikt, att detta

skulle kunna ske från och med den 1 juli 1947. Även med en sådan takt i

utredningsarbetet, som utskottet finner i och för sig tillfredsställande, synes

emellertid det av kriget och andra omständigheter föranledda, redan nu betydande

dröjsmålet med ny dyrortsgruppering bli påfrestande för särskilt

tjänstemännen i de fyra lägsta ortsgrupperna. I anslutning till de i olika

motioner uttalade önskemålen har utskottet ansett det påkallat, att dessa

tjänstemän redan från och med nästa budgetår erhålla kompensation för den

inträdda sammanpressningen av levriadskostnadsskillnaderna. Då detta icke

lämpligen kan ske genom en omarbetning av löneplanerna och provisorisk

omgruppering av orterna, vill utskottet i stället förorda, att vid utformningen

av de provisoriska lönetilläggen för nästa budgetår hänsyn tages till den

minskning i spännvidden mellan levnadskostnaderna, som konstaterats genom

dyrortskommitténs undersökningar, och att därigenom i möjligaste mån

tillgodoses önskemålet om minskad spännvidd mellan lönerna å dyrare och

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6. 31

billigare orter. Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

framställer förslag härom.

I avseende å skattegrupperingen ansluter sig utskottet, såsom

framgår av vad tidigare anförts, till dyrortskommitténs och departementschefens

ståndpunkt, att skatteavdragens principiella anpassning efter den

lokala dyrheten vid nu föreliggande levnadskostnadsspridning icke rimligen

kan avskaffas. Kommittén har ansett en reformering av gällande avdragssystem

påkallad men under hänvisning bland annat till det nära sambandet

mellan detta system och andra aktuella skattespörsmål icke framlagt förslag

till riktlinjer för en reform på området. Enligt vad departementschefen framhållit

borde det emellertid icke vara uteslutet, att den jämkning i avdragsbeloppen,

som funnes skälig med hänsyn till föreliggande levnadskostnadsskillnader,

kunde genomföras i samband med den allmänna omgruppering

av orterna, som förutsatts skola ske på samma sätt som vid lönegrupperingen.

Enligt utskottets mening tala samma-skäl, som ansetts motivera en minskning

av spännvidden i löneskalan, för att spännvidden mellan ortsavdragen

å dyrare och billigare orter jämväl minskas. Att nu fastlåsa denna spännvidd,

såsom i de likalydande motionerna I: 426 och II: 655 föreslagits, till

12 procent finner utskottet icke sakligt motiverat av föreliggande prismaterial.

Utskottet vill för sin del stryka under angelägenheten av att den sammanpressning

av levnadskostnadsskillnaderna, som numera konstaterats, så

snart ske kan må komma till uttryck i spännvidden mellan ortsavdragen1.

Örn en sådan reform, på sätt departementschefen antytt, kan genomföras i

samband med den allmänna omgrupperingen av orterna — vilken på skatteområdet

avsetts skola träda i kraft den 1 januari 1948 — anser utskottet

icke heller tillräckliga skäl föreligga att påkalla några provisoriska jämkningar

i avdragsbeloppen och avstyrker sålunda i nyssnämnda motioner

framlagt förslag örn dylikt provisorium. Vid revisionen av avdragsbestämmelserna

bör enligt utskottets mening jämväl till prövning upptagas frågan, i

vad mån den allmänna stegringen i levnadskostnaderna bör föranleda en höjning

av avdragens nivå, som särskilt vid den kommunala beskattningen numera

synes alltför låg.

En förlängning av nuvarande skattegruppering, vars giltighet utgår den

31 december 1945, blir under sådana förhållanden erforderlig för åren 1946

och 1947. Utskottet tillstyrker, att riksdagen, med bifall till Kungl. Majlis

förslag, medgiver en sådan förlängning av gällande skattegruppering. Utskottet

förutsätter därvid att Kungl. Majit liksom vid motsvarande bemyndigande

för innevarande år skall äga befogenhet att vidtaga de smärre provisoriska

jämkningar, som må finnas erforderliga för att avlägsna de mest

framträdande ojämnheterna i gällande gruppering.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Majlis förevarande

proposition nr 343 och med avslag ej mindre på

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

motionen II: 627 av herrar Fröderberg och Ståhl än även

på följande motioner, i vad de avse skattegrupperingen, nämligen

de likalydande motionerna I: 417 av herr Holmberg och

II: 626 av herr Persson i Stockholm m. fl., de likalydande

motionerna I: 425 av herr Gränebo m. fl. och II: 652 av herr

Pehrsson-Bramstorp m. fl. samt de likalydande motionerna

I: 426 av herr Karl Emil Johanson m. fl. och II: 655 av herr

förste vice talmannen Magnusson m. fl. — medgiva, att gällande

skattegruppering må, utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), erhålla

förlängd giltighet till och med utgången av år 1947;

B) att riksdagen, i anledning av motionen 11:653 av herr

Spångberg m. fl. ävensom de nyssnämnda motionerna I: 425

och II: 652 samt I: 426 och II: 655, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t vid framläggande

av förslag till provisoriska lönetillägg åt statstjänstemännen

för nästa budgetår måtte beakta av utskottet i det föregående

angivna synpunkter; samt

C) att riksdagen måtte lämna utan åtgärd de likalydande

motionerna I: 424 av herr Sundelin och II: 654 av herr

Malmborg i Skövde m. fl. ävensom de förutnämnda motionerna

I: 417 och II: 626, I: 425 och II: 652 samt I: 426 och

II: 655, i den mån dessa icke kunna ansefc besvarade genom

vad utskottet förut anfört och hemställt.

Stockholm den 27 november 1945.

På sammansatta stats- och bevillningsutskottets vägnar:

ELON ANDERSSON.

Närvarande:

från statsutskottet

första kammaren: herrar Carlström*, Gustaf Iwar Anderson och Albertsson;

andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Pettersson i Dahl och Mårtensson;

från bevillningsutskottet

första kammaren: herrar Elon Andersson, friherre De Geer och Heriman Ericsson;

andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund och Janson i Frändesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

33

Reservationer:

I) av herr Albertsson, som ansett, att utskottets yttrande oell hemställan

bort hava följande lydelse:

»Den av---(s. 26—27)---—- säkerhet bedöma.

Skäl kunna anföras för antagande, att den verkliga levnadskostnadsskillnaden

mellan dyrare och billigare orter är ännu mindre än som framgår av

de siffror, till vilka dyrortskommittén kommit vid sin provundersökning. Olika

meningar kunna hävdas örn storleken av den reella dyrhetsskillnaden. Utskottet

delar emellertid dyrortskommitténs och departementschefens mening,

att denna skillnad alltfort är sådan, att ett slopande av dyrortsgraderingen beträffande

de statsanställdas löner icke i nuvarande läge kan ifrågakomma.

Vid detta ståndpunktstagande har utskottet även beaktat de betydande löneskillnader,

som föreligga på den allmänna arbetsmarknaden mellan olika

orter. I fråga örn lönesättningen för statstjänstemännen har utskottet sålunda

funnit en reformering av dyrortsgraderingen men icke

ett avskaffande av systemet vara den lösning av frågan, som för närvarande

bäst kan tillgodose rimliga anspråk på rättvisa. I fråga om de statliga ortsavdragen,

där man icke är bunden av hänsyn till växlingarna i löneläget på den

allmänna arbetsmarknaden eller av hänsyn till det kommunala skatteunderlaget,

anser däremot utskottet dyrortsgraderingen utan större olägenheter kunna

avskaffas genom införande, på sätt i motionen II: 627 föreslagits, av enhetliga

ortsavdrag för hela riket. Utskottet, som i det följande återkommer

till frågan om löne- och skattegrupperingarna, har sålunda icke kunnat tillstyrka

de förslag om principuttalanden från riksdagens sida angående dyrortsgrupperingens

generella avskaffande, som framlagts i de likalydande motionerna

I: 417 och II: 626 samt i de ävenledes likalydande motionerna I: 425

och II: 652. Ej heller har utskottet funnit anledning att efter den av dyrortskommittén

verkställda undersökningen påyrka igångsättande av ytterligare utredning

i dyrortsfrågan, på sätt föreslagits i de nyssnämnda motionerna I: 417

och II: 626.

Vid en--— (s. 27—31)---förslag härom.

I avseende å skattegrupperingen vill utskottet erinra örn att 1943

års riksdag fann behovet av en ändring i gällande gruppering så trängande,

att förslag i frågan örn möjligt borde framläggas för 1944 års riksdag. Så

skedde emellertid icke. Den nu framlagda propositionen föreslår icke heller

någon omedelbar ändring utan utmynnar i ett förslag om förlängning av

gällande gruppering till utgången av år 1947, trots alt dyrortskommittén konstaterat,

att nuvarande system för skatteavdrag iir behäftat med olika brister

och icke fyller sin uppgift att från skatt befria den del av inkomsten, som

kan anses svara mot existensminimum. Utskottet anser en omedelbar reform

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. G sami. 2 avd. Nr G.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

på området påkallad och vill i anslutning till det förslag, som framlagts

i motionen 11:627 förorda, att nuvarande skattegruppering, i vad angår de

statliga ortsavdragen, bringas att upphöra i och med utgången av innevarande

år och ersättes av för hela riket enhetliga avdragsbestämmelser,

motsvarande dem som nu gälla för ortsgrupp III. För ogifta böra på motsvarande

sätt för alla orter tillämpas de för ortsgrupp III gällande skattetabellerna.

Tsådant syfte bör riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit måtte utarbeta och för nästa års riksdag framlägga förslag

till erforderliga ändringar i skattelagstiftningen i så god tid, att taxeringsarbetet

under år 1946 kan i normal ordning fortlöpa utan hinder av reformen.

En sådan åtgärd skulle icke i högre grad påverka statens skatteinkomster

men däremot medföra en välbehövlig höjning av avdraget för familjeförsörjare

på landsbygden och andra billigare orter. Samtidigt skulle det förhållandet,

att statstjänstemännen på dyrare orter erhålla både högre löner

och större avdrag än löntagarna på billigare orter — vilket en utbredd

opinion funnit stötande — bringas att upphöra.

I fråga om de kommunala avdragen har utskottet på grund av de komplicerade

verkningarna av ändringar i dessa funnit sig böra biträda Kungl.

Majits förslag om förlängning av gällande gruppering till utgången av år 1947.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till motionen lii 627

av herrar Fröderberg och Ståhl samt i anledning av Kungl.

Majits förevarande proposition nr 343 och de likalydande

motionerna I: 417 av herr Holmberg och II: 626 av herr

Persson i Stockholm m. fl. ävensom de likalydande motionerna

U 425 av herr Gränebo m. fl. och II: 652 av herr PehrssonBramstorp

m. fl. samt med avslag på de likalydande motionerna

I: 426 av herr Karl Emil Johanson m. fl. och II: 655

av herr förste vice talmannen Magnusson m. fl., i vad motionerna

avse skattegrupperingen, — dels medgiva, att gällande

skattegruppering beträffande de kommunala ortsavdragen

må, utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), erhålla förlängd giltighet

till och med utgången av år 1947, dels ock i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte förelägga

nästa års riksdag förslag om sådana ändringar i skattelagstiftningen,

att de för ortsgrupp III nu gällande bestämmelserna

örn statliga ortsavdrag m. m. bli tillämpliga för hela

riket redan vid 1946 års taxeringsarbete;

B) att riksdagen---synpunkter; samt

C) att riksdagen--— och hemställt.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

35

II) av friherre De Geer och herr Pettersson i Dahl, vilka ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Den av dyrortskommittén i april 1944 verkställda levnadskostnadsundersökningen

har visat en skillnad i kostnaderna mellan dyraste och billigaste

ort av omkring 24 procent. Örn man bortser från levnadskostnaderna på de

allra billigaste orterna och endast fäster avseende vid de levnadskostnader,

som beräknats gälla för ett avsevärt antal billiga landsbygdsorter, blir skillnaden

i runt tal 21 procent. Örn vissa tillägg göras för rese- och transportkostnader

till levnadskostnadstalen på dessa orter skulle skillnaden enligt

kommitténs beräkningar minskas till omkring 20 procent. Den sålunda konstaterade

dyrhetsskillnaden är utan tvivel betydligt mindre än den som förelåg

enligt 1941 års prisgeografiska undersökning och väsentligt mindre än

den levnadskostnadsskillnad som förelåg då 1934 års dyrortsgruppering beslutades.

Det kan måhända i viss mån göras gällande, att den prisutjämning

som skett betingats av förhållandena under kriget och de därav föranledda

statliga prisregleringarna. Sannolikheten talar emellertid för att denna prisutjämning

även kommer att fortsätta för framtiden. Utskottet vill i detta

sammanhang hänvisa till att en betydande utjämning av levnadskostnaderna

försiggick redan före kriget. Särskilt var detta fallet med livsmedelskostnaderna.

Då kommunikationsförhållandena med all sannolikhet komma att

väsentligt förbättras i framtiden, är det skäl att antaga, att en liknande utjämning

kommer att ske även beträffande andra poster i levnadskostnadsbudgeten.

Såsom uti motionerna I: 425 och II: 652 anförts kunna vägande erinringar

göras mot de beräkningar, som gjorts av dyrortskommittén, och de metoder,

som därvid kommit till användning. Undersökningsmaterialet är ganska

bristfälligt, vartill kommer att icke alla levnadskostnadsposter kunna exakt

beräknas. I vissa fall har man varit nödsakad att lita till osäkra uppskattningar.

Vid de provundersökningar, som företagits av kommittén, ha endast 545

orter medtagits och av livsmedelspostens värde har 20 procent, bland annat

fisk, kalvkött, kaffebröd, skorpor, frukt m. m. icke varit föremål för ny

prisinsamling. Dessa värden lia, liksom priset på elektrisk ström samt bostadskostnaderna

och utgifterna för arbetshjälp tagits från socialstyrelsens

undersökning 1941. Hänsyn till kulturella förmåner och yrkesfördelar har

icke alls tagits och avståndskostnaderna lia beräknats mycket lågt. Bostadsposten,

som är av stor betydelse för normalfamiljens hushållsbudget, kräver

omsorg för att beräkningen av densamma skall bli tillfredsställande och

resultatet av en ortsgruppering icke skall bli skevt. Utskottet ansluter sig till

den uppfattningen, att den av 1936 års lönekommitté utarbetade metoden

innefattar en väsentlig förbättring i förhållande till tidigare beräkningssätt

men vill samtidigt understryka, att den dock icke kan anses tillfredsställande.

Enligt utskottets mening bör den av en reservant inom dyrortskommittén

framförda tanken att grunda jämförelsen av bostadskostnaderna för städer

och stadsliknande samhällen på en beräkning av hyran för en nybyggd stan
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

dardlägenhet givas företräde. Utskottet vill i detta sammanhang slutligen

erinra om att i levnadskostnaderna ingå många faktorer, vilka icke kunna

statistiskt mätas och vägas, men vilka likväl äro av väsentlig betydelse för

den enskildes eller normalfamiljens ekonomi.

Det nu anförda ger vid handen, att varken den nuvarande eller den. föreslagna

dyrortsgrupperingen på ett tillfredsställande sätt kan anses tillförsäkra

lika stor reallön å alla orter i en och samma löneklass. Utskottet har

kommit till den uppfattningen att största grad av rättvisa ernås genom dyrortsgrupperingens

avskaffande och införande av lika löner på alla orter. De

högre levnadskostnader, som göra sig gällande i vissa områden, framför allt

i Norrland, och bero på sådana speciella orsaker som klimatiska förhållanden,

frakter och andra avståndskostnader, äro dock av en sådan vikt att de böra

skyndsamt undersökas genom förnyad utredning. Den kompensation, som

därvid kan komma i fråga, bör kunna beredas i form av speciella lönetillägg.

Enhetliga löner å alla orter synas böra genomföras först i samband med

den lönereglering, som förberedes av den nu arbetande lönekommittén. Det

har i propositionen ställts i utsikt att löneregleringen skulle kunna träda i

kraft den 1 juli 1947. Även med en sådan takt i utredningsarbetet, som utskottet

finner i och för sig tillfredsställande, synes emellertid det av kriget

och andra omständigheter föranledda, redan nu betydande dröjsmålet med

omprövningen av gällande dyrortsgruppering blir påfrestande—- — — (s. 30

-—31)---förslag härom.

Även för skattegrupperingens avskaffande tala liknande skäl, som här

ovan anförts mot en dyrortsgruppering av de statliga lönerna. Utskottet vill

i princip hävda, att jämväl skattegrupperingen bör avskaffas. I fråga örn

statsskatterna bör denna princip genomföras utan uppskov varför förlängd

giltighetstid för gällande gruppering enligt utskottets mening ej är erforderlig

för deras del. Avdragen böra för hela riket fastställas till i ortsgrupp III

nu gällande belopp. Utskottet förutsätter att Kungl. Majit skyndsamt förelägger

riksdagen förslag till sådana författningsändringar, som påkallas härav.

Däremot torde avskaffandet av den kommunala skattegrupperingen av

lämplighetsskäl böra uppskjutas till dess rättvisare grunder för avdragen ha

kunnat fastställas. Av denna anledning tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag

om förlängning av giltighetstiden för den kommunala skattegrupperingen

till och med utgången av år 1947.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande

motionerna 1:425 av herr Gränebo m. fl. och 11:652 av

herr Pehrsson-Bramstorp m. fl. samt i anledning av Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 343 och motionen 11:627

av herrar Fröderberg och Ståhl, de likalydande motionerna

I: 417 av herr Holmberg och II: 626 av herr Persson i Stockholm

m. fl. samt med avslag på de likalydande motionerna

I: 426 av herr Karl Emil Johanson m. fl. och II: 655 av herr

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

37

förste vice talmannen Magnusson m. fl., i vad motionerna

avse skattegrupperingen — dels medgiva, att gällande skattegruppering

beträffande de kommunala ortsavdragen må, utan

hinder av 48 § 1 morn. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), erhålla förlängd giltighet till och med utgången

av år 1947, dels ock i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit måtte förelägga nästa års riksdag

förslag om sådana ändringar i skattelagstiftningen, att de för

ortsgrupp III nu gällande bestämmelserna om statliga ortsavdrag

m. m. bli tillämpliga för hela riket redan vid 1946 års

taxeringsarbete;

B) att riksdagen---synpunkter; samt

C) att riksdagen måtte — med uttalande att dyrortsgraderingen

av de statsanställdas löner vid kommande lönereglering

bör bringas att upphöra — lämna utan åtgärd de likalydande

motionerna I: 424 av herr Sundelin och lii 654 av herr

Malmborg i Skövde m. fl. ävensom de förutnämnda motionerna

1:417 och 11:626, 1:425 och 11:652 samt 1:426 och

11:655, i den mån dessa icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet anfört och hemställt.»

lil) av herrar Carlström och Janson i Frändesta, vilka ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Den av---(s. 26—27)---metodomläggningar vid levnads
kos

tnadsmätningen .

De nu föreliggande olikheterna i levnadskostnader mellan olika orter äro

emellertid så betydande, att utskottet i likhet med dyrortskommittén och departementschefen

funnit en dyrortsgradering av de statsanställdas löner och

av skatteavdragen påkallad, ehuru med en mindre spännvidd mellan dyraste

och billigaste ort än för närvarande. Ett slopande av dyrortsgrupperingen

skulle enligt utskottets mening i nuvarande läge medföra vissa ogynnsamma

verkningar i enlighet med vad som anförts i motionerna I: 426 och

11:655. Utskottet har funnit en reformering — — — (s. 27—28)

— ---kunna föranleda.

Beträffande beräkningen av skatteposten--— (s. 28—29)--—

avviker från dyrortskommitténs förslag. Utskottet har på de av departementschefen

och i berörda motioner angivna skälen funnit sig böra godtaga

propositionens förslag även örn därav skulle följa visst administrativt merarbete.

Det i---(s. 29)---anser jämväl utskottet vara beaktansvärt

vid en ny dyrortsundersökning.

Införandet av---(s. 29) —---studiehjälp önskvärd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

De erinringar, sorn beträffande avståndstilläggen anförts i motionerna

I: 426 och II: 655, anser utskottet böra läggas till grund för dessas beräkning.

Med hänsyn------(s. 29—30)--— sådan omprövning.

Beträffande riktlinjerna---(s. 30) —--bör minskas. Ut
skottet

anser, att riksdagen nu bör taga ställning till frågan örn spännvidden

i den blivande löneskalan. Att överlåta principavgörandet av denna så

viktiga fråga till Kungl. Maj :t synes icke befogat. Ett riksdagens uttalande nu

i denna sak skulle enligt utskottets mening icke binda lönekommittén vid

dess förhandlingar med personalorganisationerna, då därvid endast kan bliva

fråga om lönegrads- och löneklassplaceringar av berörda tjänstemanna- och

arbetargrupper i en löneskala med en viss fastställd spännvidd mellan ortsgrupperna

eller om sådana omständigheter som icke kunna inverka på

spännvidden.

Den spännvidd, som i detta sammanhang bör ifrågakomma, anser utskottet

böra bestämmas i enlighet med det yrkande, som framställts i motionerna

1:426 och 11:655 och där närmare motiverats, nämligen 12%. Visserligen

är utskottet fullt införstått med att en dylik spännvidd med 8 % understiger

den av dyrortskommittén konstaterade maximala levnadskostnadsskillnaden

mellan högsta och lägsta ortsgrupp enligt sakkunnigförslaget;

likväl anser utskottet sig böra förorda denna spännvidd i enlighet med grundtankarna

i nyssnämnda motioner, då de lägre ortsgrupperna därigenom i

lönehänseende skulle beredas förutsättningar för en önskvärd standardhöjning

i närmare anslutning till den normala standarden i de stora städerna.

Utskottet anser sig samtidigt böra förorda de i nyssnämnda motioner

framförda yrkandena om införande av vid sidan av löneskalan utgående

regionala, för varje ifrågakommande ort speciella tillägg, vilka — främst

grundade på avståndskostnaderna utöver den hänsyn, som därtill tagits i den

till grund för löneskalan liggande ievnadskostnadsberäkningen — böra utgöra

kompensation därför till befattningshavare på vissa mera isolerat liggande

orter, företrädesvis i Norrland, samt dessutom utgöra ersättning för sådana

omständigheter, vilka nu föranleda utgående av kallortstillägg.

En sådan realgruppering skulle enligt utskottets mening tillfredsställa sakligt

motiverade rättvisekrav i närvarande läge och under den regleringsperiod,

varom här är fråga, bland annat enär utskottet förutsätter, att lönerna

i nuvarande högsta ortsgrupper icke skola sänkas.

Ehuru det är förenat med stora vanskligheter att med någorlunda säkerhet

förutspå den framtida utvecklingen, såsom även i motionerna 1:426 och

II: 655 framhållits, talar enligt utskottets mening skäl för att skillnaderna i

dyrhet mellan olika orter alltmera komma att utjämnas, så att anledning att

upprätthålla en dyrortsgruppering, med bortseende från de i nyssnämnda

motioner föreslagna regionaltilläggen, så småningom kommer att försvinna.

Därför anser utskottet att en plan bör uppgöras för dyrortssystemets avveckling.

Därest utvecklingen skulle gå i den riktning, som utskottet nu förmodat,

torde nämligen en successiv avveckling icke kunna ske utan att någon

dylik plan föreligger. En dylik avveckling skulle kunna anordnas så, att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6. 39

grupperingsdifferenserna krympas med viss procent om året, varigenom hela

systemet, under förutsättning av en fortsatt stadig prisutjämning, skulle

kunna avvecklas under en relativt kort tid.

Lönekommitténs arbete--— (s. 30—31) — — — vid lönegruppe
ringen.

Enligt utskottets mening tala samma skäl, som ansetts motivera en minskning

av spännvidden i löneskalan, för att spännvidden mellan ortsavdragen

å dyrare och billigare orter jämväl minskas. Av samma skäl, som tidigare

av utskottet framhållits beträffande lönegrupperingen, anser utskottet i avseende

å de statliga ortsavdragen med bifall till yrkandena i motionerna

1:426 och 11:655, att riksdagen nu bör uttala sig för en spännvidd mellan

högsta och lägsta skattegrupp av 12 °/o för nästa regleringsperiod. Enär en

sådan reform endast torde kunna genomföras i samband med den allmänna

omgrupperingen av orterna — vilken på skatteområdet enligt departementschefen

avsetts skola träda i kraft först den 1 januari 1948 — anser utskottet

med bifall till nyssnämnda motioner skäl föreligga att anordna ett provisorium,

enligt vilket spännvidden mellan högsta och lägsta skattegrupp bör motsvara

genomsnittligt 18 °/o av samma skäl som i motionerna I: 426 och

11:655 framförts beträffande löneprovisorium. Utskottet föreslår, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag härom.

De komplicerade verkningarna av rubbningar i de kommunala skatteavdragen

måste däremot enligt utskottets mening anses motivera ett uppskov

av frågans avgörande i denna del.

På grund därav anser utskottet att Kungl. Maj:ts prop. nr 343 endast bör

bifallas med avseende å den kommunala skattegrupperingen. Under åberopande

av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte —med bifall till de likalydande motionerna

I: 426 av herr Karl Emil Johanson m. fl. och II: 655

av herr förste vice talmannen Magnusson m. fl. samt i anledning

av Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 343 och

med avslag på de likalydande motionerna 1:417 av herr

Holmberg och II: 626 av herr Persson i Stockholm m. fl., de

likalydande motionerna I: 425 av herr Gränebo m. fl. och

II: 652 av herr Pehrsson-Bramstorp m. fl., i vad motionerna

avse skattegrupperingen, samt motionen 11:627 av herrar

Fröderberg och Ståhl — dels medgiva, att gällande skattegruppering

beträffande de kommunala ortsavdragen må, utan

hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), erhålla förlängd giltighet till och med utgången

av år 1947, dels ock i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att den förestående revisionen av ortsavdragen vid den

statliga beskattningen måtte grundas på en spännvidd mellan

högsta och lägsta ortsgrupp av 12 procent, samt att förslag

skyndsamt förelägges riksdagen örn ett provisorium beträf
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 6.

tande nämnda avdrag, grundat på en spännvidd av 18 procent;
B)

att riksdagen---synpunkter; samt

C) att riksdagen måtte — med uttalande, att löneplanema

vid kommande lönereglering för de statsanställda skola

grundas på en spännvidd mellan högsta och lägsta ortsgrupp

av 12 procent — lämna utan åtgärd de likalydande motionerna

1:424 av herr Sundelin och II: 654 av herr Malmborg

i Skövde m. fl. ävensom de förutnämnda motionerna 1:417

och 11:626 samt 1:425 och 11:652, i den mån dessa icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt.

»

fridiam ''■! ''

: n

458857. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.