Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv jämte i ämnet väckta motioner.

1945-04-27 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:101, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101.

1

ÄT 101.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående

i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till

arv jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 185 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 februari 1945,

gjort framställning i fråga om sättet för beredande av livränta samt örn avstående

i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv.

l:o) Sättet för beredande av livränta. 1 statsrådsprotokollet redogöres inledningsvis

(s. 3—7) för en verkställd utredning angående sättet för beredande

av livräntor genom ianspråktagande av kvarlåtenskap, som tillfallit

allmänna arvsfonden. I ärendet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen och kammaradvokatfiskalsämbetet.

Efter 1934 ha dylika livräntor i regel anvisats att utgå ur en särskild för

ändamålet bildad fond, allmänna arvsfondens livräntefond.

Föredragande statsrådet Ewerlöf har i denna fråga för egen del anfört

följande.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen föranleddes inrättandet

av allmänna arvsfondens livräntefond därav, att i ett särskilt fall det för inköp

av vissa livräntor ansågs åtgå ett alltför betydande belopp av kvarlåtenskapen.

Någon större vikt synes mig icke kunna fästas vid detta ekonomiska

skäl. Det är uppenbarligen så, att avgörande för frågan, huruvida det beträffande

viss livräntetagare är ekonomiskt fördelaktigare för allmänna arvsfonden

att inköpa livräntan eller att låta den utgå ur livräntefonden, uteslutande

— om man bortser från variationer i ränteläget — är den ålder,

livräntetagaren kommer att uppnå. Då denna är okänd, kan likväl merkostnad

uppstå genom den för egen räkning bedrivna verksamheten som kostnadsminskning.

Det är också otvivelaktigt så, att till följd av rörelsens ringa

omfattning någon sådan utjämning, varå försäkringsbolagen bygga sina kalkyler,

icke kan ske inom livräntefonden.

Statskontoret har i sitt förslag dragit konsekvenserna av de sålunda föreliggande

förhållandena. Ämbetsverkets förslag innebär nämligen i stort sett att

riskerna för merkostnader i förhållande till kostnaderna vid livränteköp

skulle avlyftas från eller i allt fall väsentligt minskas för den med allmänna

arvsfondens medel bedrivna livränteverksamheten. Detta skulle ske genom

att livräntor skulle utgå ur allmänna arvsfondens livräntefond i allmänhet

endast, då desamma motiverats nied livräntetagarens sjukdom eller kropps
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. G sami. Nr 101. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 101.

Utskottet.

liga svaghet. En sådan gränsdragning synes mig emellertid såväl svår att

genomföra som också ur andra synpunkter olämplig.

Även om alltså med min inställning ekonomiska skäl icke lära kunna åberopas

för att icke alltid inköpa ifrågavarande livräntor, kunna givetvis andra

motiv tala härför. Det synes mig sålunda principiellt sett icke vara orimligt,

att allmänna arvsfonden står självrisk för den ifrågavarande understödsverksamheten.

Men i så fall borde enligt min mening livräntorna lämpligen bestridas

direkt från allmänna arvsfonden. Härmed skulle vinnas icke blott att

all särredovisning av de olika livränteavsättningama skulle upphöra — åtminstone

med nu gällande regler torde denna särredovisning bereda svårigheter

— utan också att större del av de arvsmedel, som föranlett livräntorna,

omedelbart skulle vara tillgänglig för utdelning än vad som är möjligt med

nuvarande anordning.

En sådan omläggning av systemet, som nu angivits, kan genomföras först

efter det viss ändring vidtagits i lagen om allmänna arvsfonden. Emellertid

tala vissa skäl häremot. Den livränteverksamhet, varom här är fråga, är givetvis

främmande för allmänna arvsfondens syften. Den ligger även utanför

statskontorets vanliga verksamhetsområde. Det synes i och för sig naturligare,

att verksamheten handhaves av det statliga organ, som det åligger att

bedriva en motsvarande verksamhet. Vid prövning av de olika på frågans bedömande

inverkande omständigheterna har jag också kommit till den uppfattningen

att övervägande skäl tala för att inköp av ifrågavarande livräntor

alltid sker hos pensionsstyrelsen. Härigenom skulle den nu bestående livräntefonden

så småningom komma att upphöra.

Såsom pensionsstyrelsen erinrat har Kungl. Maj:t i kungörelse den 6 september

1935 (nr 599) meddelat föreskrifter angående anordnande av pensionsstyrelsens

på frivilliga avgifter grundade försäkring. Härigenom har bestämts

inbetalningarnas högsta tillåtna storlek ävensom den ålder, från vilken

livränta tidigast får utgå. I de fall livräntor på sätt här förordats inköpas

enligt statsmakternas beslut, torde, där så erfordras, undantag böra av

Kungl. Majit medgivas från dessa föreskrifter.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot vad föredragande statsrådet

i ämnet anfört och får hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna

vad utskottet anfört.

2:o) Rätten till arv efter hemmansägaren Axel Andersson från Västerfärnebo

socken. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag (s. 8 och 9) hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter hemmansägaren Axel

Andersson från Västerfärnebo socken må avstås en tredjedel

till envar av Anna Maria Olsson, Axel Ragnar Olsson och

Erik Gunnar Olsson.

3:o) Rätten till arv efter förre hemmansägaren Erik Andersson från Hammerdals

socken. Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag (s. 10 och 11)

hemställer utskottet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101.

3

att riksdagen må medgiva, att en allmänna arvsfonden genom

arv efter förre hemmansägaren Erik Andersson från

Hammerdals socken tillfallen fordran å 3 000 kronor hos

Runa Edlund, född Bohman, må efterskänkas.

4:o) Rätten till arv efter förre trädgårdsarbetaren Karl Alexander Andersson

från Göteborg. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (s. 11 och 12) hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter förre trädgårdsarbetaren Karl

Alexander Andersson från Göteborg må till Sven Julius Johansson

avstås en tredjedel av fastigheten Krokslätt 79 kvarteret

Älgsjön nr 3 i Göteborg.

5:o) Rätten till arv efter förra cigarrarbeterskan Ida Bengtsson från Malmö.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (s. 12 och 13) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter förra cigarrarbeterskan

Ida Bengtsson från Malmö må avstås till Oscar Waldemar

Bengtsson.

6:o) Rätten till arv efter Elna Blucker, född Persson, från Vellinge socken.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (s. 13 och 14) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att hälften av behållningen i

boet efter Elna Blucker, född Persson, från Vellinge socken

må avstås till Nils Blucker.

7 :o) Rätten till arv efter skräddaren Karl Erhard Frössman från Västerås.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (s. 14 och 15) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter skräddaren Karl Erhard

Frössman från Västerås må avstås ett belopp av 6 000

kronor till Alma Karolina Brunsberg.

8:o) Rätten till arv efter Anna Maria Johansson, född Eriksson, från

Fläckebo socken. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (s. 15 och 16)

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter Anna Maria Johansson,

född Eriksson, från Fläckebo socken må avstås till förmån

för Erik Wilhelm Johansson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 101.

9:o) Rätten till arv efter Ebon Hedvig Isabella Johansson från Göteborg.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (s. 16—18) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter Ebon Hedvig Isabella Johansson

från Göteborg må avstås hälften till Alfhild Elisabeth

Andrén samt en fjärdedel till vardera av Gunhild Katarina

Hermansson och Ruth Lilly Hermansson.

10:o) Rätten till arv efter förre jordbruksarbetaren Janne Johansson från

Grevie socken. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (s. 18 och 19)

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter förre jordbruksarbetaren Janne

Johansson från Grevie socken må avstås ett belopp av

3 000 kronor till vardera av Hilma Ekman, född Svensson,

och Anna Andreasson, född Svensson.

ll:o) Rätten till arv efter förra litografarbeterskan Maria Charlotta Jonsson

från Styrestads socken. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (s. 19)

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att den allmänna arvsfonden tillfallna

kvarlåtenskapen efter förra litografarbeterskan Maria

Charlotta Jonsson från Styrestads socken må avstås till Rudolf

Emanuel Andersson och dennes hustru Axelina Dorotea

Andersson.

12 :o) Rätten till arv efter resehandlare!! Gustaf Emil Magnusson från

Tegelsmora socken. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (s. 20 och

21) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter resehandlaren Gustaf Emil

Magnusson från Tegelsmora socken må avstås till Ragnar

Bengt Almgren och Alfred Blomgren med hälften till vardera.

13:o) Rätten till arv efter guldsmeden Lars Gustaf Hampus Malmström

från Boden. Kungl. Majit Ilar (s. 21—26) föreslagit riksdagen medgiva, att

av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter guldsmeden Lars

Gustaf Hampus Malmström från Boden ett belopp av 50 000 kronor må avstås

till Lars Jerker Martin Sundström.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till

behandling förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101.

o

kammaren av herr F. Ström (I: 331) och den andra inom andra kammaren

av herr O. W. Lövgren (11:493), vari hemställts, att riksdagen måtte föreslå

Kungl. Majit att hälften av ifrågavarande kvarlåtenskap må avstås till sonen

Lars Jerker Sundström.

Guldsmeden Lars Gustaf Hampus Malmström från Boden, vilken var född

den 28 maj 1865, avled den 17 januari 1940, utan att, såvitt framgår av en

efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

I bouppteckningen, som utvisade en behållning av 302 949 kronor, upptogos

bland tillgångarna värdehandlingar till ett sammanlagt belopp av

263 277 kronor 20 öre.

Genom ett den 14 mars 1925 upprättat, av kammaradvokatfiskalsämbetet

godkänt testamente hade Malmström förordnat, bland annat, att hans »egendom

i Boden med guldsmedslager, lagret av dyrbarare arbeten med pedor o.

brillianter, samt lösa pedor och briljanter o. stenar, perlcolliers Äkta perlow

skulle omhändertagas av »Sveriges Guldsmeds- o. Juvelerareförbunds»

styrelse, som skulle av avkastningen därav utdela resestipendier till guldsmedslärlingar

under vissa närmare angivna villkor. Genom Kungl. Maj:ts

dom den 23 mars 1944 har fastslagits, att omförmälda värdehandlingar icke

ingå i de tillgångar, som skola tillfalla förbundet.

Till allmänna arvsfonden ha inlevererats dels kontant sammanlagt 98 013

kronor 61 öre, dels ock obligationer till ett nominellt värde av sammanlagt

196 000 kronor.

Hos Kungl. Majit har rörarbetaren Lars Jerker Martin Sundström i Stockholm

anhållit, att ifrågavarande, allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskap

måtte helt eller till skälig del avstås till honom och därvid hänvisat dels

till vissa domstolsprotokoll, vari återgivas vittnesförhör, som för dödsfalls

skull hållits med sju personer, dels ock intyg av komministern Eijnar Öhnell

i Stockholm samt av kyrkoherden Oscar Håkansson och dennes hustru

Margit Håkansson i Boden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och kammaradvokatfiskalsämbetet lia avgivit

yttranden i ämnet. Ämbetet har därvid ansett sig kunna tillstyrka, att

50 000 kronor av kvarlåtenskapen avstås till sökanden.

Föredragande statsrådet Ewerlöf har för egen del anfört följande.

De upplysningar, som lämnats i förevarande ärende, giva enligt min mening

tydligt vid handen, att sökanden var utomäktenskaplig son till den avlidne.

Denne har visserligen icke i nämnvärd mån bidragit till sökandens underhåll

under uppväxttiden, men den senare har uppenbarligen icke varit

honom främmande. Av vittnesutsagor framgår, att den avlidne ofta talat om

sonen, vars fotografi han förvarat i sitt skrivbord, att han vid olika tillfällen

haft för avsikt att skriva testamente till sonens förmån och en gång uppsatt

ett sådant, ehuru detta icke kunnat återfinnas, samt att han ett par gånger

besökt sonen och därvid hyst en önskan alt taga denne till sig. Det synes

mig sannolikt, alt de intyg, som avgivits av komministern Öhnell och kyrkoherden

Håkansson och vilka jag i det föregående återgivit, lämna en riktig

bild av den avlidnes tankar och känslor i fråga om sonen. På grund härav

ansluter jag mig till den av länsstyrelsen i Norrbottens län och kammar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 101.

advokatfiskalsämbetet omfattade meningen, att viss del av ifrågavarande arv

bör avstås till sökanden. Det belopp, som ifrågasatts av kammaradvokatfiskalsämbetet,

synes mig lämpligt avvägt.

Utskottet. På de skäl föredragande statsrådet anfört anser jämväl utskottet att viss

del av ifrågavarande arv bör avstås till Sundström, som är arvlåtarens son

utom äktenskap. Vidkommande storleken av denna del har utskottet funnit

Kungl. Maj :ts förslag örn ett belopp av 50 000 kronor innebära en tillfredsställande

lösning av den föreliggande frågan. På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionerna I: 331 och II: 493 medgiva, att av den

allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter guldsmeden

Lars Gustaf Hampus Malmström från Boden ett belopp

av 50 000 kronor må avstås till Lars Jerker Martin

Sundström.

14 :o) Rätten till arv efter direktören Adolf Philip Möller från Hälsingborg.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (s. 26—30) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter direktören Adolf Philip Möller

från Hälsingborg må avstås

a) vad som åtgår för beredande genom pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring av livräntor från och med den 1 juli 1945

åt följande personer under deras återstående livstid, nämligen

åt Karin Beata Holm med 300 kronor om året, åt Janne Andersson

med 600 kronor örn året och åt Kristian Andersson

med 480 kronor om året,

b) såsom understöd för tiden den 1 januari—den 30 juni

1945, 150 kronor åt Karin Beata Holm, 300 kronor åt Janne

Andersson och 240 kronor åt Kristian Andersson,

c) ett belopp av 3 500 kronor åt Carl Leonard Persson.

15 :o) Rätten till arv efter Ida Nilsson från Hällaryds socken. Med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag (s. 31 och 32) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter Ida Nilsson från Hällaryds

socken må avstås 3 000 kronor åt Ernst Joel Svensson och

dennes hustru Ruth Linnéa Svensson, född Lundquist, samt

att av härefter återstående del av kvarlåtenskapen må avstås

en fjärdedel åt vardera av Bernhardina Elvira Nilsson, född

Svensson, och Julius Svensson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101.

7

16:o) Rätten till arv efter Mathilda Elfrida (Frida) Nilsson, född Liberg,

från Stockholm. Kungl. Maj:t har (s. 32—36) föreslagit riksdagen medgiva,

dels att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Mathilda

Elfrida (Frida) Nilsson, född Liberg, från Stockholm må avstås vad som

åtgår till beredande genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av livränta

med 3 600 kronor om året åt Elsa Karolina Elisabet Nilsson, född Lidberg,

från och med den 1 juli 1945 under hennes återstående livstid ävensom 5 400

kronor såsom understöd åt henne för tiden den 1 januari 1944—den 30 juni

1945, dels ock att Elsa Karolina Elisabet Nilsson må ur ifrågavarande kvarlåtenskap

efter gottfinnande uttaga lösören med ett sammanlagt bouppteckningsvärde

av högst 3 500 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr E. Malmborg i Stockholm

väckt motion (II: 524), vari hemställts, att riksdagen må medgiva dels

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Mathilda

Elfrida (Frida) Nilsson, född Liberg, från Stockholm må avstås vad som åtgår

till beredande genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av livränta

med 4 200 kronor om året åt Elsa Karolina Elisabet Nilsson, född Lidberg,

från och med den 1 juli 1945 under hennes återstående livstid ävensom 6 300

kronor såsom understöd åt henne för tiden den 1 januari 1944—den 30 juni

1945, dels ock att Elsa Karolina Elisabet Nilsson må ur ifrågavarande kvarlåtenskap

uttaga lösören med ett sammanlagt bouppteckningsvärde av 7 187

kronor 50 öre.

Änkan Mathilda Elfrida (Frida) Nilsson, född Liberg, från Stockholm,

vilken var född den 3 november 1869, avled den 18 september 1943 utan att,

såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon

arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter henne uppgick enligt bouppteckningen

till 101 984 kronor 93 öre. Kvarlåtenskapen efter den avlidna hax

ännu icke i-edovisats till allmänna arvsfonden.

Bland tillgångarna i boet upptogos i bouppteckningen bland annat lösören

till ett värde av 7 187 kronor 50 öre.

Till god man för allmänna ai-vsfonden vid boutredningen efter den avlidna

har förordnats förste amanuensen vid Stockholms rådhusrätt H. Sandberg.

Hos Kungl. Majit har Elsa Karolina Elisabet Nilsson, född Lidberg, anhållit,

att allmänna arvsfondens rätt till ifrågavarande arv måtte avstås till förmån

för henne.

Sökanden, som är född den 25 februari 1897, är änka efter Frida Nilssons

den 18 oktober 1931 avlidne son, legitimerade läkaren Gösta Nilsson.

Gode mannen, Överståthållarämbetet och kammaradvokatfiskalsämbetet

hava utlåtit sig i ärendet.

Föredragande statsrådet Ewerlöf har för egen del anfört följande.

Den avlidna bar uppenbarligen, enligt vad handlingarna i förevarande ärende

utvisa, hyst en önskan att kunna trygga sökandens framtida ekonomiska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 101.

Utskottet.

försörjning. För tillgodoseendet av detta önskemål synes det även mig lämpligt

att sökanden genom ianspråktagande av ifrågavarande arvsmedel herodes

en årlig livränta. Det är också med hänsyn till sökandens ställning såsom

änka efter den avlidnas ende son och den nära personliga förbindelse,

i vilken den avlidna och sökanden stått med varandra, samt med beaktande

av sökandens sjuklighet, som gör henne oförmögen till arbete, min åsikt, att

livräntebeloppet ej bör tillmätas för snävt. Att detta bäst överensstämmer med

den avlidnas önskan framgår av de åtgärder, som den avlidna i livstiden

vidtog men vilka icke före hennes död hunnit slutföras i syfte att tillförsäkra

sökanden en årsinkomst av minst 7 000 kronor.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har ifrågasatt, att livräntan skulle bestämmas

till 250 kronor i månaden eller alltså till 3 000 kronor om året. Själv har

jag med beaktande av de omständigheter, som nyss angivits, samt av de

upplysningar, som i ärendet lämnats angående sökandens omkostnader för

sitt uppehälle och för lindring av sjukdomen och angående de medel, som

härför stå till sökandens förfogande, kommit till den uppfattningen, att

livräntan bör bestämmas till ett något högre belopp. Jag förordar, att livräntebeloppet

bestämmes till 3 600 kronor om året, således 300 kronor i

månaden.

Livräntan bör, i överensstämmelse med vad jag förut anfört, inköpas hos

pensionsstyrelsen. Enligt vad jag inhämtat skulle, om livräntan bestämmes

till det av mig förordade beloppet och börjar utgå den 1 juli 1945, för inköp

av densamma åtgå ett belopp av i runt tal 70 800 kronor.

Då den avlidna under sin livstid ekonomiskt bistått sökanden, synes det

mig skäligt, att sökanden från och med kalenderåret efter ifrågavarande

dödsfall och till den 1 juli 1945 beredes understöd med 300 kronor i månaden

eller alltså med sammanlagt 5 400 kronor, att utgå av ifrågavarande kvarlåtenskap.

Vad angår ansökningen, i vad den avser rätt för sökanden att ur kvarlåtenskapen

utbekomma i bouppteckningen efter den avlidna upptagna lösören,

finner jag i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet, att sökanden bör förklaras

berättigad att efter eget gottfinnande ur boet uttaga lösören med ett

sammanlagt bouppteckningsvärde av högst 3 500 kronor.

Utskottet, som tagit del av handlingarna i ärendet, får med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

nied avslag å motionen II: 524 medgiva,

a) att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Mathilda Elfrida (Frida) Nilsson, född Liberg,

från Stockholm må avstås vad som åtgår till beredande genom

pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av livränta med

3 600 kronor om året åt Elsa Karolina Elisabet Nilsson, född

Lidberg, från och med den 1 juli 1945 under hennes återstående

livstid ävensom 5 400 kronor såsom understöd åt

henne för tiden den 1 januari 1944—den 30 juni 1945,

b) att Elsa Karolina Elisabet Nilsson må ur ifrågavarande

kvarlåtenskap efter gottfinnande uttaga lösören med ett sammanlagt

bouppteckningsvärde av högst 3 500 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101.

9

17 :o) Rätten till arv efter Ingrid Olsson, född Håkansson, från Köpingsocken.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (s. 36—38) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter Ingrid Olsson, född Håkansson,

från Köpinge socken, må avstås 950 kronor till envar av

Svante Jönsson, Oskar Jönsson, Nils Jönsson, Per Jönsson och

Bror Gösta Jönsson.

18:o) Rätten till arv efter filosofie doktorn Per Abraham Roman från

Stocksunds köping. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (s. 38—40) hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter filosofie doktorn Per

Abraham Roman från Stocksunds köping må avstås,

a) vad som åtgår för beredande genom pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring av livränta med 600 kronor om året åt

Gerda Maria Ericsson från och med den 1 juli 1945 under

hennes återstående livstid,

b) 750 kronor såsom understöd åt Ericsson för tiden den 1

april 1944—den 30 juni 1945.

19:o) Rätten till arv efter förre domsagohiträdet Helge John Abraham

Rundbäck från Öjaby socken. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag (s.

41) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter förre domsagohiträdet Helge

John Abraham Rundbäck från Öjaby socken må avstås ett

belopp av 2 000 kronor till Karl Gustav Emanuel Boije och

dennes hustru Elsa Emilia Elisabet Boije, född Håkansson.

20:o) Rätten till arv efter lägenhetsägaren Ulrik Sundqvist från Överluleå

socken. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag fs. 42) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter lägenhetsägaren Ulrik Sundqvist

från Överluleå socken en tjugondedel må avstås till

Adina Augustsson, född Sundqvist.

21 :o) Rätten till arv efter Inga Maria Westberg från Marstrand. Med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag (s. 43—45) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter Inga Maria Westberg från

Marstrand må avstås

Bihang till riksdagens protokoll 1945. G sami. Nr 101.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 101.

a) vad som erfordras för beredande genom pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring av livräntor åt följande personer

från och med den 1 juli 1945 under deras återstående livstid,

nämligen åt Hildur Carolina Carlsson med 400 kronor örn

året och åt Mariana Florentina Andersson med 600 kronor

örn året,

b) såsom understöd för tiden den 1 januari—den 30 juni

1945, 200 kronor åt Hildur Carolina Carlsson och 300 kronor

åt Mariana Florentina Andersson,

c) 2 000 kronor till Ruth Margareta Fröberg.

22 :o) Rätten till arv efter Mathilda Josefina Österlind, född Jansson, från

Uppsala. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (s. 45 och 46) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter Mathilda Josefina Österlind,

född Jansson, från Uppsala må avstås hälften till Emma

Lovisa Österlind, född Jansson, samt en tolftedel till envar

av Susanna Josefina Ekh, född Österlind, Dorothea Grundin,

född Österlind, Gottfrid Österlind, Rickard Österlind,

Edit Österlind och Hulda Lovisa Österlind.

Stockholm den 27 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Sven Larsson,

Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf Karlsson,

Gustaf Iwar Anderson, Wiklund och Gustav Emil Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i istockholm, Danielsson, Pettersson i Dahl,

Staxäng, Viklund, Holmström, Lindholm, fru Alvén, herrar Åkerström, Hoppe, Petterson

i Degerfors och Johansson i Mysinge.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101.

11

Reservation

vid punkten 13:o) (Rätten till arv efter guldsmeden Lars Gustaf Hampus

Malmström från Boden) av herrar Lindström, Karl Andersson, Wiklund,

Danielsson, Viklund, Holmström, fru Alvén och herr Hoppe, vilka ansett,

att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»På de---utom äktenskap.

Vidkommande storleken av denna del har utskottet funnit övervägande

skäl tala för det i motionerna framlagda förslaget, enligt vilket kvarlåtenskapen

skall delas lika mellan allmänna arvsfonden och Sundström. Såsom

motionärerna bland annat framhållit råder i vida kretsar den uppfattningen,

att utomäktenskapliga barn böra äga arvsrätt efter sin fader, och måhända

kommer utvecklingen att gå i riktning mot full likställighet i detta avseende

mellan utomäktenskapliga barn och barn inom äktenskap. Det är enligt utskottets

uppfattning under dessa omständigheter ej fullt tillfredsställande,

att staten genom allmänna arvsfonden lägger beslag på så stor del av kvarlåtenskapen,

att sonen icke erhåller vad som skulle ha utgjort hans laglott,

därest dylik likställighet varit genomförd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

med bifall till motionerna 1:331 och II: 493 medgiva, att

hälften av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter guldsmeden Lars Gustaf Hampus Malmström från

Boden må avstås till Lars Jerker Martin Sundström.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:203 Skrivelse till Kungl. Maj:t i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av alK manna arvsfondens rätt till arv jämte i ämnet väckta s. 1 i texten