Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbyggnad av kvåvegödningstillverkningen.

1945-05-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:134, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbyggnad av kvåvegödningstillverkningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 134.

1

Nr 134.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbyggnad av kvåvegödningstillverkningen.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

B. Nilsson m. fl. (I: 166) och den andra inom andra kammaren av herr O.

Werner m. fl. (II: 171) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa därom, att hela frågan örn såväl tillgodoseendet

av det inhemska jordbrukets behov av artificiell kvävegödning som jämväl

anläggandet eller utbyggnad av den industriella kvävegödningstillverkningen

medelst elektrometoden, med hänsyn jämväl tagen till eventuella exportmöjligheter,

måtte skyndsamt utredas.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionen II: 171.

över motionerna hava, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits dels den 28 februari 1945 av norrlandskommittén

(Bilaga 1), dels ock den 9 mars 1945 av lantbruksstyrelsen (Bilaga 2), som

därvid överlämnat ett från Sveriges lantbruksförbund införskaffat, den 9 mars

1945 dagtecknat yttrande (Bilaga 3).

Inledningsvis må erinras, att 1944 års riksdag fann två likalydande motioner,

I: 103 och II: 171, örn utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen

under statlig medverkan ej föranleda någon riksdagens åtgärd. I

sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 46 anförde jordbruksutskottet

följande.

En lönande^ tillverkning av kvävehaltiga gödselmedel enligt den av motionärerna

ifrågasatta elektrolytiska metoden synes förutsätta tillgång till

synnerligen billig elektrisk kraft samt kalk av jämförelsevis hög renhetsgrad.

Såsom framhålles i motionerna finnes otvivelaktigt inom landet en

avsevärd reserv av outnyttjad vattenkraft. Icke heller synes råda brist på

lämplig kalksten. Naturliga förutsättningar kunde därför synas föreligga

för genomförandet av det i motionerna ifrågasatta projektet, som går ut på

att staten i syfte att den nu förefintliga importen av kvävegödsel må kunna

minskas skulle medverka vid anläggandet av en fabrik för framställning av

dylika varor enligt nyss angivna metod.

Emellertid framgår av utredningen i ärendet, att vattenfallen i Sverige

till följd av i allmänhet rätt ringa fallhöjd kräva betydligt högre utbyggnadskostnader

än i exempelvis Norge. De därav föranledda jämförelsevis

höga ränte- och amorteringskostnaderna måste sålunda alltid få en ogynnsam

inverkan på kraftpriset. Ett tillhandahållande av så billig elektrisk

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 134. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 134.

kraft som i förevarande sammanhang är nödvändigt synes därför förutsätta

avsevärt stöd från statsmakternas sida, antingen i form av subventioner

eller genom att staten investerar kapitäl i någon anläggning, vilket

kapital omedelbart därpå avskrives.

Det av motionärerna ifrågasatta projektet synes därjämte inrymma ett

transportproblem av stor räckvidd. Det ojämförligt största antalet avnämare

av konstgödsel inom landet är nämligen att finna i södra och mellersta

delarna av riket. Därest en fabrik skulle förläggas i anslutning till

lämpligt vattenfall i nordligaste Sverige, måste sålunda, även om i orten

skulle finnas tillgång till tillräckliga kvantiteter lämplig kalksten, den färdiga

varan transporteras högst avsevärda sträckor, antingen på järnväg eller

_ vilket torde ställa sig billigare — per båt. Det senare förfaringssättet

synes emellertid i dylikt fall knappast utan kostsam användning av isbrytare

kunna komma till användning, enär flertalet norrländska hamnar i allmänhet

äro tillfrusna under den viktigaste förbrukningsperioden, som är om varén.

Därest en fabrik skulle förläggas till ort i södra eller mellersta delarna av

landet med bättre skeppningsmöjligheter, måste man å andra sidan rakna

med avsevärda kostnader för överföring av den elektriska kraften. Salida i

första fallet tillgång till lämplig råvara icke skulle finnas i närheten, mäste

man räkna med transportkostnader även för denna. Vid brytning av kalksten

i fjälltrakterna måste man därjämte räkna med svåra brytningsförhallanden.

Med hänsyn till det anförda och då enligt vad utskottet erfarit en betydande

fabrikation av kvävegödselmedel enligt annan metod, än den av motionärerna

ifrågasatta, inom kort torde komma att igångsättas, kan utskottet

icke tillstyrka bifall till motionerna.

Den inhemska tillverkningskapaciteten av kväve för gödningsändamål är

enligt uppgift för närvarande:

Ljungaverk1 35 000 ton ljungasalpeter med 15-5 % kväve 5 400 t. kväve

10 000 » ammonsulfat med 20''8 % kväve 2 080 » »

Stockviksverken1 59 000 * kalkkväve med 18 % kväve..... 10 620 » >

Alby1 25 000 » » » » » * 4500 » »

Fosfatbolagets kapacitet 22 600 t. kväve

Gasverken och den

statsägda anläggningen

vid Kvarntorp
-

4 000 ton ammonsulfat med 20.8 % kväve 830 » »

Summa 23 430 t. kväve.

Utöver denna nu befintliga i drift varande kapaciteten beräknar Kooperativa

förbundet att under sista halvåret 1945 komma i gång med sin nya anläggning

vid Köping, vilken anläggning är planlagd för produktion av 40 000

ton kalkammonsalpeter med 15,5% kväve = 6 200 ton kväve. Tillsammans

skulle, när Köpingsfabriken kommer i gång, den totala tillverkningskapaciteten

av kväve för gödseländamål således komma att uppgå till 29 630 ton.

Därutöver har fosfatbolaget vid sin fabrik i Ljungaverk stora anläggningar

för tillverkning av salpetersyra och ammoniumnitrat för sprängämnen for

militära och civila ändamål.

1 Stockholms superfosfatfabriksaktiebolag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 134.

3

Ett huvudvillkor för utvecklingen av ett livskraftigt svenskt jordbruk är,

såsom motionärerna anfört, att dess alltjämt kraftigt växande behov av kvävegödning

kan tillgodoses i erforderlig utsträckning och till billigt pris. Såväl

på grund härav som också på grund av kväveprodukternas betydelse för

sprängämnestillverkningen måste en väl utvecklad inhemsk kväveindustri

framstå som ett viktigt nationellt intresse. Utskottet delar motionärernas uppfattning,

att Sverige på grund av sina tillgångar på vattenkraft liksom även

på kalk borde hava vissa naturliga förutsättningar för att inom landet kunna

täcka den alldeles övervägande delen av sina egna behov.

Av verkställda utredningar framgår emellertid, att nian redan nu måste

börja räkna med den tidpunkt, då våra vattenkrafttillgångar skola vara praktiskt

taget helt exploaterade. Bland fackmännen anses också, att man så småningom

måste börja taga hänsyn till att den svenska vattenkraftens användning

för tillverkningar, vilka kräva så stora energimängder till så lågt pris

som kväveproduklerna, utgör en mindre god nationell hushållning.

Det är också att märka, att Sverige beträffande de i motionerna närmast

åsyftade, för jordbruksändamål avsedda kväveprodukterna redan för närvarande

har en kväveindustri, motsvarande nära nog landets förkrigsförbrukning

och 75 procent av den närmaste efterkrigstidens antagna förbrukning.

Härvid bär då medräknats Kooperativa förbundets nya anläggning i Köping,

vilken står i det allra närmaste färdig.

Som belysande för denna svenska industrigrens konkurrenskraft må meddelas,

att kväveprodukterna med två åtminstone för närvarande mindre väsentliga

undantag, nämligen ammonsulfat och ammonnitrat, ej åtnjuta tullskydd.

Jämsides med den svenska produktionen har en betydande import pågått

av kalksalpeter från Norge och av salpeter från Chile.

Att dessa planläggningsproblem måste bedömas med den största försiktighet

framgår dock av erfarenheterna från de förra krigs- och efterkrigsåren.

Till följd främst av att de vitt syftande planerna på en kvävefabrik vid Harsprånget

ej kunde efter inträdda omkastningar i konjunkturläget förverkligas,

måste en år 1918 beslutad utbyggnad av detta vattenfall några år senare avbrytas.

Till ytterligare belysning må i detta avseende tjäna, att redan före

senaste kriget världens syntetiska kväveindustri, enligt vad från fackkunnigt

håll upplysts, ej kunde utnyttja mer än hälften av sin kapacitet. Det måste

självfallet antagas, att en del anläggningar förstörts eller åtminstone mer eller

mindre allvarligt skadats under kriget. Å andra sidan ha under de senare

åren, på grund av hithörande produkters grundläggande betydelse för tillverkningen

av sprängämnen, skett stora ytterligare utbyggnader särskilt i

Amerika.

När det gäller att bedöma kväveindustriens framtidsutsikter är emellertid

kraftfrågan och då främst kraftpriset en synnerligen viktig faktor. I detta

avseende torde ett beslut örn anslag till påbörjande ånyo av Harsprångsutbyggnaden

ej kunna frånkännas stor betydelse. I särskilt utlåtande tillstyrker

utskottet ett sådant beslut

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 134.

Utskottet, som alltså ej kan åtminstone för närvarande finna tillräckliga

skäl föreligga för en framställning i ämnet från riksdagen, får hemställa,

att motionerna I: 166 och II: 171 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo,

Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Mannerskantz, Heiding, Boman, Gillström,

Wiklund och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Andersson i Malmö,

Mårtensson, Staxäng, Malmborg i Skövde, Viklund och Åkerström.

Reservationer:

1) av herr Svensson i Grönvik, som ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionerna och alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 166 och

II: 171 i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att hela frågan

om såväl tillgodoseendet av det inhemska jordbrukets behov

av artificiell kvävegödning som jämväl anläggandet eller utbyggnad

av den industriella kvävegödmngstillverknmgen medelst

elektrometoden, med hänsyn jämväl tagen till eventuella

exportmöjligheter, måtte skyndsamt utredas.

2) av herr Åkerström.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 134.

5

Bilaga 1.

Till riksdagens statsutskott.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 februari 1945 har norrlandskommittén

anbefallts att avgiva yttrande över de likalydande motionerna I: 166 och

II: 171 angående utbyggande av den industriella kvävegödningstillverkningen

m. m. Med anledning härav får kommittén anföra följande.

Motionärerna lia i huvudsak motiverat sitt förslag med att den nuvarande

inhemska tillverkningen av kvävegödning icke är tillräcklig för att täcka det

svenska jordbrukets behov härav. Det synes ha betraktats såsom ett utan

vidare givet önskemål, att vårt land i förevarande hänseende gör sig oberoende

av import. Emellertid kan det ej undgås, att ur jordbrukarnas synpunkt stor

vikt måste fästas vid vilket pris som skulle behöva åsättas den inom landet

tillverkade kvävegödningen. Det kan ej utan närmare undersökning avgöras,

om en utvidgad inhemsk tillverkning skulle kunna konkurrera med varor,

som komma att kunna inköpas från annat håll. Att under närmaste tiden

verkställa en tillförlitlig bedömning av detta spörsmål torde vara uteslutet.

Vilket pris kvävegödningen utomlands kommer att betinga efter kriget kan

ej nu avgöras. Ej heller torde det vara möjligt att för närvarande upprätta

en tillförlitlig kalkyl beträffande det erforderliga tillverkningspriset inom

landet.

På grund av det här anförda finner kommittén det icke vara lämpligt,

att den i motionerna behandlade frågan nu upptages till övervägande. Vad

kommittén framhållit utesluter emellertid icke, att frågan framdeles vid en

lämpligare tidpunkt göres till föremål för övervägande.

I detta ärendes handläggning ha, förutom undertecknade, deltagit ledamöterna

Collin, Enström, Granström, Hedlund, Jonsson, Kempe, Mäler, Sandberg,

Sten, Strindlund, Tjällgren och Velander.

Stockholm den 28 februari 1945.

NILS MALMFORS.

Yngve Ericsson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 134.

Bilaga 2.

Till riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 9 februari 1945 har Kungl. Majit anbefallt kungl, lantbruksstyrelsen

att, efter det Sveriges lantbruksförbund beretts tillfälle yttra

sig i ärendet, till Eder avgiva yttrande över de inom riksdagen väckta, till

Eder hänvisade likalydande motionerna I: 166 och II: 171 angående utbyggande

av den industriella k vävegödningstill verkningen m. m.

Med överlämnande av ett från Sveriges lantbruksförbund inhämtat yttrande

i ärendet får lantbruksstyrelsen anföra följande.

För upprätthållande av vårt lands jordbruksproduktion och därmed för

tryggandet av folkförsörjningen under avspärmingsförhållanden är det av

vital betydelse, att vårt jordbruk äger möjlighet att tillgodose sitt behov av

växtnäringsämnen av olika slag. Bland dessa intager kvävet en viktig plats.

Den totala förbrukningen av kvävegödselmedel uppgick under åren närmast

före nu pågående världskrig till omkring 170 000 ton årligen. Under de gångna

krigsåren har förbrukningen i genomsnitt överstigit 200 000 ton för år. Den

nuvarande användningen av kvävegödselmedel representerar — bortsett från

nu rådande ransonering å området — icke en optimal kvävegödseltillförsel

vid växtodlingens nuvarande inriktning. Det framtida behovet av kvävegödselmedel

kommer självfallet att bestämmas av växtodlingens inriktning och

prisförhållandenas gestaltning, men man torde dock hava anledning att räkna

med att användningen av kvävegödselmedel framdeles kommer att ökas i betydande

omfattning.

Hittills har kapaciteten hos den svenska kvävegödselmedelindustrien motsvarat

något mer än hälften av vårt lands förbrukning men densamma kommer

inom kort att utökas genom tillkomsten av ytterligare en fabrik för framställning

av kvävegödselmedel, varigenom den sammanlagda kapaciteten kommer

att i det närmaste motsvara den förbrukning, som förefanns före år 1939.

Med den ökning av användningen av kvävegödselmedel, vilken framdeles kan

förväntas, torde oavsett nyssnämnda utökning av tillverkningskapaciteten

densamma bliva otillräcklig för att helt tillgodose det svenska kvävegödselmedelsbehovet.

En viss import av ifrågavarande gödselmedel synes fördenskull

allt framgent bliva erforderlig, därest icke en ytterligare utvidgning av den

inhemska tillverkningen äger rum. En dylik utvidgning ifrågasättes i föreliggande

motioner, i vilka motionärerna emellertid jämväl berört möjligheterna

av en svensk kvävegödselmedeltillverkning utav sådan omfattning, att

icke endast det inhemska behovet tillgodosåges, utan även en viss export skulle

kunna ifrågakomma.

Förutsättningen för en export av kvävegödselmedel liksom också för att en

utvidgning av tillverkningskapaciteten överhuvud taget, utöver vad som kan

anses erforderligt ur beredskapssynpunkt, skall vara berättigad, är emellertid,

att tillverkningen kan beräknas bliva konkurrenskraftig gentemot de utomlands

producerade kvävegödselmedlen. Huruvida så kan förväntas bliva fallet,

låter sig icke med säkerhet bedöma av i motionerna lämnade uppgifter, liksom

ej heller av motionerna i samma ämne vid 1944 års riksdag och de över

desamma avgivna yttrandena. Av dessa yttranden synes emellertid framgå,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 134.

7

att det torde erbjuda svårigheter att uppfylla nämnda förutsättning vid en på

hydro-elektrisk kraft baserad kväveindustri. En dylik skulle däremot medföra

den fördelen att tillverkningen bleve oberoende av import av kol.

Motionärerna synas närmast hava avsett, att den nu ifrågasatta kvävegödselmedelfabriken

borde förläggas till övre Norrland, varest den för tillverkningen

erforderliga elektriska kraften rikligast står till buds. Förläggningen

av en sådan industri till Norrland skulle enligt motionärernas mening

samtidigt kunna bidraga till en önskvärd differentiering av det norrländska

näringslivet. Lämpligheten av ovannämnda förläggning torde emellertid först

kunna bedömas efter mera ingående överväganden rörande de fördelar och

nackdelar, som olika tänkbara förläggningsorter kunna erbjuda ur transportsynpunkt.

En utredning av i motionerna avsett slag vore ägnad bidraga till att belysa

nyssnämnda förhållanden liksom även förutsättningarna överhuvud taget för

den föreslagna utvidgningen av kvävegödselmedelsindustrien i vårt land. Med

hänsyn till svårigheten att under nu rådande förhållanden bedöma den framtida

internationella utvecklingen på ifrågavarande område och i anseende till

att den väntade ökningen av den inhemska förbrukningen av kvävegödselmedel

först så småningom torde komma att göra sig gällande, synes det emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida en sådan utredning lämpligen bör företagas

i nuvarande läge. En utredning i ämnet torde kunna förväntas bliva av

större värde för bedömandet av föreliggande spörsmål, därest densamma

kommer till stånd först sedan möjligheter föreligga att bättre överblicka nyssnämnda

förhållanden.

På grund av vad ovan anförts anser lantbruksstyrelsen sig icke böra tillstyrka

bifall till förevarande motioner.

Stockholm den 9 mars 1945.

H. SYLWAN.

ADOLF GRANSTRÖM.

Bilaga 3.

Till kungl, lantbruksstyrelsen.

Genom remiss den 13 februari 1945 har Sveriges lantbruksförbund berens

tillfälle alt yttra sig över motionerna I: 166 och II: 171 angående utbyggnad

av den industriella kvävegödningstillverkningen m. m.

Med anledning därav får förbundet anföra följande.

I motionerna framhålles bl. a., att en avgörande faktor för ökning av

skördarna och för odling av högvärdiga grödor obestridligen är en ökad tillgång

av kvävegödning och ett förbilligande av detta för jordbruket viktiga

produktionsmedel.

Förbundet vill för sin del instämma i detta uttalande och därvid särskilt

understryka kostnadssynpunktens betydelse för en utvidgad användning av

detta gödselmedel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 134.

Lämpligheten av en större inhemsk tillverkning på detta område torde sålunda

intimt sammanhänga med möjligheterna att inom landet skapa en

industri, som kan effektivt konkurrera med den utländska industriella tillverkningen

och importen från Chile. Ett flertal av svårigheterna på detta

område ha berörts i de remissyttranden, som avgivits över motionerna i

samma ärende till föregående års riksdag och torde ha varit avgörande för

jordbruksutskottets ställningstagande. Förbundet vill för sin del endast anföra

följande i denna fråga.

Motionärerna ha utgått ifrån att de förutsättningar, som förelegat i Norge

att med hjälp av den hydro-elektriska kraften framskapa en kväveindustri,

skulle förefinnas i lika hög grad i Sverige. Tillgängliga uppgifter rörande

förkrigsförhållandena tyda dock på att utbyggnadskostnadema för den

norska kraften ställde sig väsentligt lägre än för den svenska. Norsk Hydros

anläggningar, som nu torde vara kraftigt nedskrivna, ha vidare dimensionerats,

så att de driftsekonomiskt torde vara överlägsna en svensk kvävefabrikation,

som utbyggts enbart med tanke på den inhemska konsumtionen,

även om sistnämnda konsumtion beräknas väsentligt högre än förkrigstidens.

Vid bedömande av inom landet föreliggande avsättningsmöjligheter bör

hänsyn även tagas'' till att den inhemska produktionen, när KF :s fabrik

i Köping blivit fullt utbyggd, torde uppgå till ca 150 000 å 170 000 ton 15,5- procentig vara. I detta sammanhang torde även böra observeras, att den

mycket stora importen 1939 delvis var av beredskapskaraktär.

Beträffande fabrikens förläggning framhålla motionärerna, att kraften

skulle kunna transporteras söderut, därest det ur fraktsynpunkt skulle kunna

befaras oekonomiskt att förlägga fabrikationen till Norrland. Därest detta

alternativ väljes, bli givetvis strömkostnadema högre jämfört med norska

förhållanden. Om å andra sidan fabriken förlägges till övre Norrland, som

motionärerna i första hand tänkt sig, måste man oavsett strömkostnadema

taga hänsyn till den dubblering av frakterna, som uppstår, därest kalken

måste tagas från exempelvis Gotland.

Ett bedömande av dessa kostnadsfrågor är uppenbarligen mycket svårt att

göra utan tillgång till en förutsättningslös utredning. Förhållandena kunna ju

vidare i en efterkrigsperiod te sig väsentligt annorlunda än under förkrigstiden

i avseende å världsproduktionen av kväve och den internationella prisbildningen,

handelspolitiska förhållanden, arbetslöshetssituationen inom landet,

exportmöjligheter m. m. Även örn utsikterna att utan statssubvention göra en

inhemsk tillverkning med utnyttjande av outbyggda vattenkraftstillgångar

ekonomiskt lönande i konkurrens med de hittills mycket goda importmöjligheterna

vid ett ytligt betraktande för närvarande förefalla mindre ljusa,

anser därför förbundet, att en förutsättningslös utredning i frågan skulle

vara av värde.

Stockholm den 9 mars 1945.

Sveriges lantbruksförbund

CARL UTTERSTRÖM.

/ Lage Leijon.

457952. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.