Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 136

1945-05-17 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:136, Statsutskottets utlåtande nr 136

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

1

Nr 136.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition angående särskilda

övergångsförmåner åt långtidsinkallad beredskapspersonal

jämte i ämnet väckta motioner.

(lia avd.)

I propositionen nr 225 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 2 mars 1945,

föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att särskilda förmåner till långtidsinkallad beredskapspersonal

ma i samband med beredskapens blivande avveckling utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen i förberörda statsrådsprotokoll

förordat,

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945/46 till

Särskilda övergångsförmåner till långtidsinkallad beredskapspersonal anvisa

ett förslagsanslag av 3 200 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr 1. Persson m. fl. (I: 327) och den andra inom andra kammaren av herr

J. W. Pettersson i Norregård m. fl. (II: 516), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte fastställa avvecklingsersättningens maximibelopp åt långtidsinkallad

beredskapspersonal till 450 kronor i alla ortsgrupper;

dels ock en inom andra kammaren av herr J. Ericsson i Kinna väckt motion

(II: 545), vari hemställts, att riksdagen måtte beakta i motionen anförda

synpunkter i fråga om övergångsförmåner dels vid återgång till före beredskapstjänstgöringen

innehavd anställning, dels ock i det fall att den långtidsinkallade

tages i anspråk för arbetsuppgifter, som sammanhöra med

beredskapens avveckling.

Beträffande motiveringarna till de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas,

i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen, till motionerna

II: 516 och II: 545.

Genom beslut den 14 september 1944 bemyndigade Kungl. Majit chefen

för försvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för alt inom

försvarsdepartementet biträda med omprövning av uppkommande frågor

Bihang till riksdagens protokoll 19*5. 6 sami. Nr 136. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 136.

om till beredskapstjänstgöring inkallad personals återförande till civil verksamhet.

Efter verkställt uppdrag ha de med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade

utredningsmännen, vilka antagit benämningen försvarsberedskapsavvecklingsutredning

nr 1, avgivit ett den 31 januari 1945 dagtecknat betänkande

(SOU 1945: 3). Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,

chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets

civilförvaltning, försvarsväsendets lönenämnd, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,

statskontoret, kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering,

socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, överstyrelsen för

yrkesutbildning, Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kristianstads län,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i örebro län, länsstyrelsen

i Norrbottens län, svenska landskommunernas förbund, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation,

centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden, svenska

reservunderofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund samt

värnpliktiga officerares riksförbund.

Allmänna synpunkter.

Efter att hava lämnat en redogörelse för de för utredningsmännens arbete

lämnade direktiven och för av utredningen anförda allmänna synpunkter

och innehållet i de i anledning härav avgivna utlåtandena har departementschefen

sammanfattat vad som sålunda anförts i denna del och i anslutning

därtill även angivit sin egen uppfattning genom att anföra följande till statsrådsprotokollet.

Ehuru det ännu icke kan bedömas vare sig när eller under vilka förhållanden

vårt försvarsväsende kan komma att återgå till fredsfot, synes det

erforderligt, att åtgärderna för försvarets omställning efter fredsförhållanden

redan nu planläggas och förberedas. Sålunda har, bland andra åtgärder, ansetts

lämpligt att undersöka möjligheterna för inkallad personal^ att vid beredskapens

upphörande återgå till civil verksamhet samt att i man av behov

förbereda vidtagandet av särskilda åtgärder fran statsmakternas sida för att

underlätta nämnda återgång. Arten och omfattningen av åtgärderna torde

böra vara i förväg i huvudsak fastställda för att deras genomförande icke

onödigtvis skall fördröjas och personalen i fråga därigenom komma i svårigheter.

I detta syfte lia särskilda utredningsmän varit tillkallade för att mom

försvarsdepartementet enligt meddelade direktiv biträda med omprövning

av uppkommande frågor angående återförande till civil verksamhet av personal,

som varit inkallad till beredskapstjänstgöring.

Till grund för sina förslag har utredningen lagt en undersökning rörande

dels den omfattning, i vilken personal av olika kategorier hosten 1944 befunnit

sig i praktiskt taget ständig tjänstgöring sedan minst två år tillbaka,

dels ock denna personals förutsättningar att utan hjälp av det allmänna

ordna sin återgång till civil verksamhet, då militärtjänstgöringen avslutas

vid försvarsberedskapens upphörande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

3

Av undersökningen framgår, att över 6 000 personer hösten 1944 voro i

militär tjänst sedan mera än två år tillbaka. Hälften av dessa hade t. o. m.

en tjänstgöringstid av mera än fyra är. Undersökningen visar vidare, att i

det närmaste 2 400 fullgjorde sin tjänstgöring på grund av militär myndighets

åläggande, d. v. s. voro att anse såsom tvångsinkallade. Återstoden eller

omkring 3 800 voro ianspråktagna för militär tjänstgöring efter eget medgivande

eller efter ansökan. Anmärkas må dock, att skillnaden mellan

tvångsinkallelse och frivillig tjänstgöring i vissa täll är svävande. Av undersökningen

framgår även, att omkring 70 procent av samtliga de långtidstjänstgörande

beräknas få svårigheter att lösa sina sysselsättnings- och försörjningsproblem

vid en avveckling av försvarsberedskapen.

1 anslutning till de meddelade direktiven och nied stöd av den verkställda

undersökningen har utredningen framlagt förslag till åtgärder för

alf bereda långtidsinkallad personal stöd vid den blivande återgången till

civil verksamhet.

I''Sredningens förslag innebär, att långtidstjänstgörande personal skulle erhålla

— förutom visst rådrum med övergången till civil verksamhet genom

fortsatt militärtjänstgöring för arbetsuppgifter, som sammanhöra med beredskapens

avveckling —- ekonomiskt stöd, efter eget val i form av antingen

en avvecklingsersättning, som .skulle utgå under viss övergångstid och beräknas

etter särskilda regler, eller yrkesutbildning i kombination med avvecklingsersättning

eller ock värnpliktslån. Förmånerna skulle emellertid

tillkomma endast dem, som tvångsvis varit tagna i anspråk för tjänstgöring

under en tid av minst två år och befinna sig i tjänstgöring vid den tidpunkt,

då beredskapen börjar avvecklas, dock med möjlighet för myndigheterna att

inom vissa närmare angivna gränser medgiva motsvarande förmåner jämväl

åt andra, därest särskilda omständigheter därtill föranleda. De av utredningen

föreslagna åtgärderna kunna i vissa fall bli förmånligare för

den enskilde än dem, som samhället kan komma att vidtaga för lösningen

av arbetslöshetsproblem i allmänhet. En dylik undantagsställning har dock

av utredningen ansetts befogad med hänsyn till att de till längre tids militärtjänstgöring

inkallade genom sin långa frånvaro från civil verksamhet

beräknas komma att möta större svårigheter än andra vid lösandet av för

deni uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem samt med beaktande

jämväl av den samhälleliga insats, de inkallade haft att utföra

under ofta påfrestande förhållanden.

l)e av utredningen framlagda förslagen lia i sina huvuddrag lämnats utan

erinran i de däröver avgivna utlåtandena.

för egen del finner jag med hänsyn till vad som framkommit vid den av

utredningen gjorda undersökningen rörande den långtidsinkallade personalens

förhållanden och på av utredningen anförda skäl uppenbart, att särskilda

åtgärder böra vidtagas för alt för inkallad personal underlätta återgången

till civil verksamhet efter beredskapens upphörande. 1 huvudsak

kan jag också biträda de förslag lill åtgärder, som av utredningen framlagts.

1 vissa avseenden äro dock ändringar enligt min mening påkallade.

Utredningen har föreslagit, att långtidsinkallad personal, som icke längre

erfordras för egentliga beredskapsuppgifter, skall erhålla tillfälle lill fortsal!

militärtjänstgöring i samma ordning sorn tidigare, d. v. s. i fråga örn

värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen, och ali personalen därunder

skall sysselsättas med avvecklingsåtgärder av skilda slag.

Även örn det ännu icke är möjligt afl i alla delar slutligt bedöma under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 136.

vilka former beredskapen kan komma att avvecklas, synas mig vissa hållpunkter

redan nu kunna angivas. Sålunda torde det böra ankomma på

Kungl. Majit att med beaktande av de särskilda förhållanden, som kunna

göra sig gällande inom olika försvaret tillhörande områden, avgöra, när

neutralitetsvakt icke längre kan anses erforderlig. Såsom huvudregel bör

gälla, att därefter några inkallelser till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen

icke må komma i fråga och att ej heller reservpersonal eller annan

med denna likställd personal utöver den. som i fredstid kan tågås i anspråk,

må inbeordras till tjänstgöring. Sådana till tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen

inkallade värnpliktiga, vilka vid ifrågavarande tidpunkt befinna

sig i tjänst för alt fullgöra dem enligt fredsbestämmelser åliggande tjänstgöring,

skola dock givetvis kvarbliva i tjänstgöring under därför bestämd

tid. Det synes böra ligga i Kungl. Maj:ts hand att för denna personal meddela

föreskrift, örn och i vad mån den efter beredskapens upphörande fortsatta

tjänstgöringen skall med avseende å de värnpliktiga tillkommande

ekonomiska förmåner anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen

eller enligt 27 § samma lag. Avgörandet härutinnan torde få träffas

under hänsynstagande till att dessa värnpliktiga varit berättigade till krigslön

och till familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen under den

del av tjänstgöringstiden, som sammanfallit med beredskapstiden, och att

en övergång till fredslön och fredsfamiljebidrag kan komma att, åtminstone

i vissa fall, medföra sämre förmåner, något som torde böra undvikas under

en sammanhängande tjänstgöringsperiod.

För utförandet av med försvarsberedskapens avveckling sammanhängande

särskilda arbetsuppgifter bör i första hand tagas i anspråk i fredsorganisationen

ingående personal. I den mån denna personal icke förslår, bör,

såsom också i vissa av de avgivna utlåtandena framhållits, civil personal

tillfälligt anställas för arbetets utförande. Därvid bör företräde lämnas långtidsinkallad

militär personal, som befinner sig i tjänstgöring vid tiden för

beredskapens upphörande. Härigenom vinnes även fördelen, att personalen

i fråga erhåller rådrum för att ordna sin slutliga återgång till civilt arbete.

Hinder synes emellertid icke böra möta att, om och i den mån så befinnes

lämpligt, bestämma utgående ersättning till belopp, svarande mot den krigsavlöning

och i förekommande fall familjebidrag jämte hemortslön, som utgått

under tiden för den militära tjänstgöringen. 1 fall, då militär personal

kan komma att erfordras för vissa särskilda arbetsuppgifter och detta personalbehov

icke kan tillgodoses inom ramen för fredsorganisationen, torde

frivillig militärtjänstgöring böra komma i fråga och sådan medgivas långtidsinkallad

personal, som eljest skulle ha hemförlovats. Jag förutsätter, att

det även för detta fail skall få ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva, att

den fortsatta tjänstgöringen efter beredskapens upphörande skall i fråga

om ekonomiska förmåner anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen.

Även frivillig personal av olika kategorier, som varit i tjänst under

beredskapstiden men likväl icke i likhet med tvångsvis ianspråktagen personal

anses böra bliva berättigad till ekonomiskt stöd för underlättande av

övergången til! civil vex-ksamhet, bör enligt mitt förmenande kunna ifrågakomma

för tillfällig civil anställning och för frivillig militärtjänstgöring av

förut angivet slag.

Möjligheten att nu nämnda åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende

av det vid avveckling av försvarsberedskapen uppkommande personalbehovet

torde emellertid icke kunna helt uteslutas. I undantagsfall kan det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

5

visa sig behövligt att för med avvecklingen sammanhörande uppgifter tvångsinkalla

värnpliktiga. I den mån så är möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas

art böra därvid i främsta rummet sådana värnpliktiga komma i

fråga som fullgjort ingen eller ringa beredskapstjänst. Dylika inkallelser

torde böra grundas på tor ändamålet stittad särskild lag. Det är min avsikt

att taga spörsmålet härom under ytterligare övervägande och för det fall

att så skulle visa sig påkallat framdeles föreslå åtgärder i detta avseende.

Den personal, som vid tidpunkten för beredskapens avveckling är i tjänstgöring

oell dä t yller villkoren för erhållande av stöd vid återgången till civil

verksamhet, bör enligt mitt förmenande bibehålla rätten härtill, även örn

den enskilde före denna återgång kommer afl — för arbetsuppgifter, som

sammanhänga med beredskapens avveckling — under längre eller koriare

tid tagas i anspråk i civil anställning eller för frivillig militär tjänstgöring.

Så bör dock icke under obegränsad tid vara fallet. Lämpligen bör på Kungl.

Maj:! ankomma att i den mån så är möjligt meddela föreskrift av innebörd

att avvecklingsperioden skall vid viss tidpunkt anses såsom avslutad, varav

följer, alt särskild personal icke därefter må inneha anställning eller vara

inkallad för hithörande uppgifter. Vid denna tidpunkt eventuellt återstående

uppgifter av angivet slag böra omhändertagas av inom fredsorganisationen

disponibel personal.

Utredningens förslag örn att rådrum för övergång till civil verksamhet

skall beredas reservpersonal och f. d. fast anställt manskap liven genom

irivillig tjänstgöring å vakanta, i vederbörliga fredsstater upptagna beställningar

finner jag mig böra biträda. Jag vill dock redan i detta sammanhang

framhålla, att jag icke kan finna rimligt att under alla förhållanden utesluta

dem, som erhålla möjlighet till dylik tjänstgöring, från det ekonomiska stöd

vid övergången, sorn skall tillkomma annan personal. Jag förutsätter .sålunda.

att jämväl denna personal skall, i den mån så prövas skäligt, äga

rätt till avvecklingsförmåner, därest tjänstgöringen å vakant beställning icke

kommer att sträcka sig över längre lid än förslagsvis ett år.

Den. sorn erhållit tillfällig civil anställning eller fullgör frivillig tjänstgöring

för utförande av arbetsuppgifter, sammanhängande med avvecklingen

av beredskapen, skall givetvis äga avbryta anställningen elier tjänstgöringen,

därest han får möjlighet att övergå till civil verksamhet. Det synes

önskvärt, att vederbörande i den mån så låter sig göra återgår till .sysselsättning

på den civila arbetsmarknaden vid en tidpunkt, då förhållandevis

goda arbetstillfällen erbjuda sig. I likhet med utredningen tinner jag påkallat.

att i nämnda syfte den nu frivilligt tjänstgörande personalen redan

före beredskapens upphörande uppmanas att söka ordna övergången till

civil verksamhet. Vissa åtgärder i detta syfte ha av mig vidtagits.

1 det följande ingår jag närmare på frågan örn de personalgrupper, vilkas

övergång till civil verksamhet bör underlättas, och till villkoren härför.

Vad därefter angår arten av de ekonomiska förmåner, som av utredningen

ansetts böra tillkomma de långtidsinkallade, alltså avvecklingsersättning,

yrkesutbildning jämte avvecklingsersättning och värnpliktslån. finner jag i

likhet med de hörda myndigheterna och sammanslutningarna desamma

vara lämpliga. Jag återkommer i det följande till frågan örn de olika förmånerna

samt de förhållanden, under vilka de böra få utnyttjas.

1 den i anledning av förevarande proposition väckta motionen II: 545, har,

såvitt nu är i fråga, erinrats örn att utredningsmännen för sin dei ansett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 136.

visst rådrum kunna beredas de långtidsinkallade genom att beredas möjlighet

til! fortsatt tjänstgöring för fullgörande av arbetsuppgifter, sammanhängande

med beredskapens avveckling, och att de på grund härav icke

syntes utredningsmännen hava behov av särskilda ekonomiska övergångsförmåner.

I motionen har vidare i anslutning härtill anförts i huvudsak

följande.

Någon erinran torde visserligen icke i och för sig kunna göras mot det

av departementschefen framlagda förslaget om att civilanställa personal för

utförande av vissa militära arbeten i samband med beredskapens avveckling,

men i praktiken komme detta system att vålla viss orättvisa, enär icke

alla långtidsinkallade torde kunna komma i åtnjutande av här avsedd civilanställning.

Därest sålunda vissa långtidsinkallade skulle ha möjlighet att

efter avslutad frivillig militärtjänstgöring utöver beredskapen dessutom få

komma i åtnjutande av avvecklingsersättning komme de i en förmånligare

ställning än andra långtidsinkallade. Den, som civilanställdes för arbetsuppgifter

i samband med avvecklingen, skulle nämligen först få det rådrum

för ordnande av övergången lill civil verksamhet, som den fortsatta tjänstgöringen

innebure för att sedan denna slutat erhålla samma rätt till avvecklingsersättning

som de långtidsinkallade, vilka icke kommit i åtnjutande

av de med civilanställningen förknippade fördelarna. Enligt propositionen

skulle dessa långtidsinkallade bibehålla rätten till avvecklingsersättning

i ena fallet under »icke obegränsad tid» och i andra fallet då tjänstgöringen

å vakant beställning uppgått till förslagsvis högst ett år. Emellertid

torde dessa långtidsinkallade, som på de olika sätt här ovan angivits fortsätta

i militär tjänst, därigenom erhålla tillräckligt rådrum för att kunna

ordna sina civila anställningsförhållanden. En extra förmån därutöver såsom

erhållande av avvecklingsersättning, sedan den frivilliga militärtjänsten en

gång upphört borde därför heller icke komma i fråga i dessa fall. Skulle å

andra sidan denna .frivilliga militärtjänstgöring utöver beredskapen pågå

under en kortare tidrymd än sex månader, kunde väl anses skäligt, att vederbörande

erhåller avvecklingsersättning för tidsskillnaden mellan å ena

sidan den frivilliga militärtjänsten och maximitiden för erhållande av avvecklingsersättning,

som i propositionen föreslås till sex månader.

Förutsättningar för åtnjutande av föreslagna förmåner lii. ni.

Utredningen har ansett de förmåner, som föreslagits med avseende å långtidsinkallades

övergång till civil verksamhet, böra förbehållas vissa personalgrupper

och inom dessa sådan personal som är i tjänstgöring vid tidpunkten

för beredskapens upphörande och som då tvångsvis fullgjort av beredskapen

föranledd, praktiskt taget sammanhängande tjänstgöring av viss varaktighet.

Rätt till ekonomisk hjälp skulle sålunda tillkomma värnpliktiga samt per
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

7

soimi i krigsmaktens reserver — med undantag för pensionsavgången personal

— ävensom i anledning av beredskapen över stat anställt manskap.

En förutsättning härför skulle vara, att de tvångsvis tagits i anspråk för

tjänstgöring och att tjänstgöringen avslutas i samband med beredskapens

avveckling. Förutsättningen skulle dock i vad angår tvångstjänstgöring icke

vara ovillkorlig, enär det i åtskilliga fall visat sig förenat med svårigheter att

bestämma tjänstgöringens karaktär. Detta har ansetts böra föranleda ett

jämförelsevis välvilligt bedömande vid prövning av frågan örn rätt för den

enskilde att erhålla avvecklingsförmåner. Från sådana förmåner skulle helt

uteslutas krigsfrivilliga, d. v. s. personer under eller över vämpliktsåldern

samt personer, som — ehuru i vämpliktsåldern — blivit frikallade från fullgörande

av värnplikt. I de avgivna utlåtandena ha vissa erinringar framställts

mot utredningens ifrågavarande förslag.

Departementschefen har funnit det vara principiellt riktigt, att rätten till

avvecklingsförmåner knytes till tvångsvis fullgjord tjänstgöring. Möjligheter

hava dock, såsom utredningen framhållit, synts departementschefen böra

föreligga att bevilja dylika förmåner även i fall, då tjänstgöringens karaktär

visar sig svår att fastställa. Därvid syntes böra gälla, att endast sådan tjänstgöring

som är uppenbart frivillig bör utesluta rätt till avvecklingsförmåner.

I princip bör vidare, framhåller departementschefen, tiden för den fredsmässiga

utbildningen enligt 27 § värnpliktslagen icke tagas i beräkning.

Har värnpliktig jämlikt 28 § nämnda lag varit inkallad för fullgörande av

honom enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring, skall således

denna tjänstgöring icke få inräknas i kvalifikationstiden.

Vidkommande de ifrågakommande personalgrupperna har departementschefen

funnit sig, i anslutning till utredningens förslag och med beaktande

av vad som framhållits i vissa av remissutlåtandena, böra förorda, att avvecklingsförmåner

— under förutsättning att övriga villkor äro uppfyllda —

skola tillkomma värnpliktiga samt fast anställd, icke ständigt tjänstgörande

personal — med undantag för dels personal på disponibilitetsstat, avgångsstat,

övergångsstat och reservstat, dels ock med tjänstepension från sådan

stat avgången personal — officerare och underofficerare i sjövärnskåren samt

i anledning av beredskapen över stat anställt manskap ävensom — under

särskild förutsättning, lill vilken departementschefen i det följande återkommer

— krigsfrivilliga och annan frivilligt tjänstgörande personal, som omedelbart

före krigsfrivilligtjänstgöringen fullgjort tvångstjänstgöring. En vidare

utsträckning i förhållande till utredningsmännens förslag av rätten till

avvecklingsförmåner än som sålunda förordats har departementschefen icke

funnit motiverad. Vad särskilt angår personal på övergångsstat och reservstat,

som enligt civilförvaltningens uppfattning i vissa fall skäligen borde

tillerkännas rätt till dylika förmåner, har departementschefen erinrat, att

ifrågavarande personal åtnjuter löneförmåner även under tid, varunder den

icke tages i anspråk för tjänstgöring, och att löneförmånerna äro av sådan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 136.

storleksordning, att del icke kan anses påkallat att därutöver medgiva särskilda

förmåner för ordnande av övergången till civil verksamhet.

Vad därefter angår den tjänstgöringstid, som skall fordras för erhållande

av rätt till avvecklingsförmåner, har utredningen föreslagit, att den skall

bestämmas till två år i oavbruten följd intill tidpunkten för tjänstgöringens

avslutande i anledning av beredskapens upphörande, därvid dock hänsyn

icke skall tagas till att ett avbrott av högst tre månaders varaktighet kan

ha förekommit. Utredningen har emellertid funnit befogat, att avvecklingsförmåner

skola kunna efter prövning i varje särskilt fall få åtnjutas, även

örn tjänstgöringen icke pågår vid tidpunkten för beredskapens avveckling,

därest fråga är örn person, som under de närmast förflutna tre åren fullgjort

beredskapstjänstgöring under sammanlagt minst två år. Gentemot dessa

förslag ha i huvudsak icke framställts andra erinringar än att den fordrade

tjänstgöringstiden av två år bör anses ha varit fortlöpande, även om flera

avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit, samt att hänsyn

bör i vidare utsträckning än av utredningsmännen förordats tagas till förhållandena

för dem, vilka avslutat sin tjänstgöring före tidpunkten för

påbörjandet av beredskapens avveckling men till följd av tjänstgöringstidens

längd åsamkats svårigheter vid övergången till civil verksamhet.

För egen del har departementschefen funnit såsom allmän regel böra

gälla, att tjänstgöringen skall pågå vid tidpunkten för beredskapens upphörande

och att tjänstgöringstidens längd under senast förflutna två år vid

nämnda tidpunkt skall ha uppgått till minst 21 månader samt att tjänstgöringen

i dess helhet varit föranledd av beredskapsförhållandena. Har

tjänstgöringen slutat dessförinnan, syntes efter prövning av den centrala

myndighet, som får sig ålagt att handlägga förevarande ärenden, sådana

förmåner likväl böra beviljas, därest tjänstgöringen i anledning av beredskapen

halt en varaktighet av minst tre år och avslutats tidigast ett år före

nämnda tidpunkt samt ett påtagligt orsakssammanhang kan anses förefinnas

mellan tjänstgöringstidens längd och svårigheten att erhålla utkomst

på den civila arbetsmarknaden.

För krigsfrivilliga och annan frivilligt tjänstgörande personal, som omedelbart

före den frivilliga tjänstgöringen fullgjort tvångstjänstgöring antingen

i egenskap av fast anställda eller såsom värnpliktiga, bör, framhåller

departementschefen, den särskilda förutsättningen uppställas, att tvångstjänstgöringens

längd uppgått till minst 21 månader inom en tidrymd av

två år och avslutats högst ett år före tidpunkten för beredskapens avveckling

samt att den därpå följande frivilliga tjänstgöringen försiggått utan avbrott

intill samma tidpunkt.

Den tid, inom vilken till avvecklingsförmåner berättigad skall ingiva ansökan

om sådana förmåner, har av utredningen föreslagits till en månad

efter avslutad tjänstgöring. I de avgivna utlåtandena har icke rests invändning

häremot i annan mån än att arbetsmarknadskommissionen erinrat om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

9

alt rätten att söka vämpliktslån enligt gällande vämpliktslåneförordning är

begränsad till en tid av tre månader närmast efter tjänstgöringens avslutande

och att i särskilda fall lån må sökas jämväl senare. Det har synts departementschefen

böra få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan meddela

erforderliga föreskrifter.

Vämpliktslån.

Vid den av utredningen verkställda undersökningen rörande de långtidsinkallades

förhållanden har framkommit, att åtskilliga av dessa uttalat

önskemål om att få komma i åtnjutande av lån för att därigenom få möjligheter

att ägna sig åt mera omfattande studier eller att etablera sig såsom

egna företagare eller näringsidkare. Med hänsyn härtill och då den nu gällande

värnpliktslåneförordningen icke ansetts tillgodose lånemöjligheterna i

erforderlig utsträckning, har utredningen framlagt särskilt förslag örn värnpliktslån

såsom en form av avvecklingsförmån åt de långtidsinkallade.

Utredningen har sålunda funnit sig böra förorda, att rätt till värnpliktslån,

som nu står öppen endast för värnpliktiga och underbefäl i krigsmaktens

reserver, skall utsträckas till att gälla samtliga de personalgrupper,

som ansetts böra ifrågakomma till avvecklingsförmåner. Vidare har utredningen

föreslagit, att värnpliktslån må beviljas även i fall, då lånebehovet

är föranlett av vederbörandes avsikt att påbörja studier och för igångsättande

av ny näring eller rörelse, samt att maximibeloppet för värnpliktslån

såvitt angår ifrågavarande personal skall höjas från nuvarande 5 000 kronor

till 7 000 kronor. Därjämte har utredningen förutsatt, att amorteringstid

och tidpunkt för amorteringens påbörjande av den lånebeviljande myndigheten

skall i det enskilda tället bestämmas med hänsyn till lånets ändamål

och låntagarens förhållanden inom ramen för den nu i värnpliktslåneförordningen

föreskrivna längsta lånetiden av tio år.

I de över utredningens betänkande avgivna utlåtandena har förslaget örn

värnpliktslån i huvudsak lämnats utan erinran. Vissa personalsammanslutningar

ha dock funnit lånens maximibelopp böra bestämmas till 10 000

kronor.

Departementschefen har anslutit sig till utredningens förslag. Departementschefen

har sålunda funnit skäl vara förhanden att medgiva rätt till

värnpliktslån även för de kategorier av personal, som funnits böra få komma

i åtnjutande av särskilt stöd av staten för ordnande av sin återgång till civil

verksamhet men som icke för närvarande äro hänförliga under värnpliktslåneförordningen.

Åtskilliga av de långtidsinkallade syntes icke före tjänstgöringens

början haft tillfälle att påbörja då planlagda studier. Förhållandena

kunde i dylika fäll vara sådana att vederbörande numera kunna vara

ur stånd att utan hjälp av det allmänna finansiera en mer omfattande utbildning

än som vid bifall till det i det följande framlagda förslaget anord
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 136.

nas genom statsverkets försorg. Den avvecklingsersättning, som av utredningen

föreslagits skola få utgå under tid för yrkesutbildning, erbjöde ju i

fall av denna art allenast begränsade möjligheter. Med hänsyn härtill har

departementschefen liksom utredningen funnit påkallat, att värnpliktslån

beviljas i dylika fall. Skäl synas departementschefen också föreligga att, såsom

utredningen föreslagit, medgiva lån för etablerande av egen näring eller

rörelse i sådana fall då förutsättningar härför äro för handen men vederbörande

saknar för ändamålet erforderlig kapitaltillgång, därest icke det allmänna

ställer medel till förfogande. Vidkommande vämpliktslånens maximibelopp

har departementschefen jämväl biträtt utredningens förslag. Departementschefen

har sålunda funnit sig icke kunna förorda personalsammanslutningarnas

förslag örn höjning av maximibeloppet till 10 000 kronor. I

likhet med försvarsväsendets lönenämnd har departementschefen utgått från

att det i vissa fall kan vara lämpligt att fördela beviljat lån på flera utbetalningar.

Till frågan örn de organ, som skola omhänderhava låneverksamheten

och örn den ordning, i vilken bestämmelserna örn dessa särskilda värnpliktslån

böra meddelas, ävensom till spörsmålet örn lånens finansiering återkommer

departementschefen i det följande.

Kungl. Majit har i annat sammanhang förelagt riksdagen förslag angående

omskolning av i militärtjänst skadade. Den omständigheten, att en långtidsinkallad

beredskapsinvalid vid bifall till nämnda förslag på sådan grund

kan bliva berättigad till vissa förmåner, bör givetvis, framhåller departementschefen,

icke få föranleda, att han försättes i sämre läge än annan långtidsinkallad.

Avvecklingsersättning.

I syfte att förbättra möjligheterna för de långtidsinkallade att lösa sina

försörjningsproblem i avvaktan på anställnings vinnande och under tid för

deltagande i fortbildnings- eller omskolningskurser samt för att i vissa fall

underlätta för dem att kunna antaga anställning med förhållandevis låga

löneförmåner Ilar utredningen föreslagit, att de långtidsinkallade på vissa

villkor skola komma i åtnjutande av en särskild avvecklingsersättning. Storleken

av denna ersättning föreslås bli beroende av de förmåner, som utgått

under tiden för den militära tjänstgöringen. För personal, som avlönas enligt

för fast anställda gällande grunder, skulle avvecklingsersättningen sålunda

bestämmas med hänsyn till månadslönens storlek och i vad gäller

över stat och i reserven anställt manskap även med hänsyn till de dem tillkommande

naturaförmånernas värde vid utbyte mot kontant ersättning. För

värnpliktsavlönade .skulle ersättningen beräknas med hänsyn till krigslön

jämte enligt krigsfamiljebidragsförordningen utgående bidrag vid tiden för

tjänstgöringens avslutande eller, örn bostadsbidrag icke utgått till ensamstående

värnpliktig, den inkvarteringsersättning, som enligt därom meddelade

bestämmelser i vissa fall skulle ha kunnat utbetalas till honom. Utred
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

11

ningen har dock förordat, att ersättningens belopp skall maximeras lill 400

kronor inom ortsgrupp I, till 450 kronor inom ortsgrupp II samt till 500

kronor inom ortsgrupp lil, därvid lill ortsgrupp I skulle hänföras A-, Boch

C-orter i det statliga lönesystemet, till ortsgrupp 11 D-, E- och F-orter

samt tili ortsgrupp III övriga orter. Enligt förslaget skulle avvecklingsersättningen

utgå under högst sex månader efter tjänstgöringens upphörande, varvid

dess belopp dock månatligen skulle reduceras med tio procent av det

för första månaden fastställda beloppet.

I de av myndigheterna och personalsammanslutningarna avgivna utlåtandena

har förslaget i huvudsak tillstyrkts. Vissa erinringar lia dock framställts.

Departementschefen har för egen del rörande avvecldingsersättningen anfört

följande.

Införandet av en särskild avvecklingsersättning synes mig vara en lämplig

form för beredande av hjälp åt de långtidsinkallade under den närmaste

tiden efter avslutad tjänstgöring vid försvarsväsendet i de fall då de icke

lyckas vinna en anställning. Jag får alltså tillstyrka, att denna form av

avvecklingsförmån införes och att avvecklingsersättningen må få utgå under

en tid av högst sex månader. I enlighet med utredningens förslag bör den

få tågås i anspråk vid arbetslöshet, under förutsättning att den arbetslöse

är anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen och denna icke förmått

bereda honom lämpligt arbete. Därvid böra föreskrifterna i 15 § arbetslöshetskasseförordningen

tillämpas, när det gäller att fastställa vad som skall

förstås med lämpligt arbete. Arbetet skall sålunda bland annat motsvara

vederbörandes krafter och färdigheter, varjämte särskilda omständigheter

i övrigt icke skola föreligga med hänsyn till sökandens personliga förhållanden

eller arbetets natur. Emellertid kunna uppenbarligen vissa svårigheter

uppkomma även för sådana långtidsinkallade, som vid beredskapens

avveckling visserligen erhålla arbete men i sin anställning åtnjuta lägre lön

än som svarar mot de förmåner, som kommit dem tillgodo under militärtjänsten.

I sådana fall föreligger ett behov av ekonomiskt bistånd för att

vederbörande skall kunna anpassa sig efter det ändrade läget. Jag förordar,

att en dylik anpassningshjälp då får utgå i form av lönefyllnad, oavsett örn

den långtidsinkallade återgår till den anställning han innehaft före militärtjänstgöringen

eller örn han — genom arbetsförmedlingens hjälp eller egna

åtgöranden — vinner ny anställning. Jag förutsätter, att de organ, som

skola omhänderha utbetalning av avvecklingsersättning, så långt möjligt är

skola utöva kontroll över att avvecklingsersättningen icke kommer att utgå

i andra fall eller med högre belopp än som avsetts. Givetvis skall den crsättningsberättigade

åläggas skyldighet att hålla vederbörligt organ underrättat

örn sina anställningsförhållanden, och därvid synes samma ordning kunna

tillämpas som när det gäller familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Med anledning av vad som framhållits i vissa remissutlåtanden rörande behovet

av att klargöra förhållandet mellan avvecklingsersättning och daghjälp

från arbetslöshetskassa, vill jag uttala, alt jag delar socialstyrelsens uppfattning,

att avvecklingsersättning bör betraktas såsom avlöning i den mening, som

avses i 18 § förordningen örn arbetslöshetskassor, varav följer att understöd

från arbetslöshetskassa icke bör utgå jämsides med avvecklingsersättning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 136.

Vad därefter angår sättet för bestämmande av avvec.klingsersättningens belopp

kan jag i huvudsak biträda utredningens förslag. För personal, som enligt

krigsavlöningsreglementet avlönas enligt de för fast anställd personal gällande

grunderna, bör ersättningsbeloppet alltså bestämmas med hänsyn tagen till

den under sista kalendermånaden före dagen för beredskapens upphörande

utgående månadslönen, beräknad efter vederbörandes dåvarande mantalsskrivningsort,

samt, i vad gäller personal med lön i likhet med fast anställt

manskap, i övrigt på sätt utredningen föreslagit. Därvid bör i förekommande

fall inkvarteringsersättningens belopp beräknas till vad som enligt gällande

bestämmelser örn inkvarteringsersättning utgår efter de lörsta femton dygnen.

Avgörande för avvecklingsersättningens maximibelopp bör vara vederbörandes

mantalsskrivningsort, varvid i syfte att förenkla uträkningen av beloppen —

idan avseende å ortsgrupperingen enligt avlöningsreglementena — mantalsskrivningsorten

bör räknas tili den ortsgrupp, till vilken den enligt lagen örn

folkpensionering är hänförlig. Härigenom vinnes, att avvecklingsersättningens

maximibelopp alltid blir detsamma i en och samma kommun, antingen fråga

är örn avvecklingsersättning för t. ex. reservofficer eller värnpliktig. Vidkommande

personal, som enligt krigsavlöningsreglementet åtnjuter lön efter för

värnpliktig gällande grunder, bör avvecklingsersättningen bestämmas på sätt

utredningen föreslagit, därvid givetvis i förekommande fall hänsyn också bör

tågås till hemortslön, som utgått under sista kalendermånaden före dagen för

beredskapens upphörande, och i förekommande fall till inkvarteringsersättning,

sorn skulle utgått efter femtonde dygnet.

Den av utredningen föreslagna reduktionsregeln, nämligen att avvecklingsersättningens

belopp för varje efterföljande månad efter den första, under

vilken den utgår, skall minskas med tio procent av första månadens belopp,

innebär, att avvecklingsersättningsbeloppet under sjätte, d. v. s. sista månaden

erler tjänstgöringens upphörande kommer att utgå med allenast hälften av

de! för första månaden fastställda beloppet. Mot denna regel lia erinringar

framställts i vissa remissutlåtanden. Härvid har gjorts gällande, dels att skäl

icke syntes föreligga för dylik reduktion, enär en arbetslös under senare delen

av perioden hade väl så stort behov av ekonomiskt stöd som under periodens

början, dels ock att reduktionen för värnpliktiga icke-familjeförsörjare bleve

för stor med hänsyn till att de värnpliktigas ersättningsbelopp för första månaden

i vissa fall måste bliva förhållandevis lågt. Enligt min mening är den

av utredningen förordade reduktionsregeln ägnad att tillgodose det därmed

avsedda syftet, nämligen att förebygga utnyttjandet av avvecklingsersättningen

såsom arbetsfri inkomst. 1 princip finner jag mig på grund härav böra förorda

utredningens förslag. A andra sidan synes det mig knappast erforderligt att i

liknande syfte förorda införande av den av socialstyrelsen föreslagna regeln,

att avvecklingsersättningen, om vederbörande antager ett arbete, skall minskas

endast med viss del av lönebeloppet. Vad angår utredningens förslag örn att

föi'' värnpliktiga — under hänsyntagande till familjebidrag, som utgått vid tidpunkten

för beredskapens upphörande — fastställt belopp för avvecklingsersättning

skall ändras, därest familjens sammansättning undergår förändring

eller familjemedlemmarnas inkomstförhållanden ändras, delar jag den i vissa

remissutlåtanden uttalade uppfattningen, att dylika förhållanden icke böra föranleda

ändring i avvecklingsersättningens belopp, enär detta dels skulle föranleda

svårigheter för vederbörande myndigheter, dels ock synes ha ringa fog

för sig med hänsyn till att avvecklingsersättningsbelopp för annan personal

icke avses skola påverkas av enahanda omständigheter. Däremot bör avvecklingsersättningens

månadsbelopp givetvis kunna undergå förändring, därest

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

13

den ersättningsberättigade själv kommer i åtnjutande av inkomst av tillfällig

anställning eller annan förvärvskälla. De av utredningen föreslagna maximibeloppen

för avvecklingsersättningen i ortsgrupperna I, II och lil, vilka belopp

lämnats utan erinran i remissutlåtandena, har jag för egen del funnit lämpligt

avvägda.

Jag återkommer i det följande till frågan om de organ, som böra omhänderha

fastställandet och utbetalningen av avvecklingsersättningen, och till sättet för

bestridandet av kostnaderna därför. Till spörsmålet huruvida visst f. d. fast

anställt manskap bör i enlighet med av utredningen framställt förslag erhålla

annan förmån än avvecklingsersättning återkommer jag jämväl i det följande.

I motionen II: 545 har, i anledning av departementschefens förslag att avvecklingsersättning

skall i form av lönefyllnad få utbetalas jämväl till den, som

återgår till före tjänstgöringen innehavd anställning, anförts i huvudsak

följande.

Systemet med avvecklingsersättning avser hl. a. att bereda de långtidsinkallade

en känsla av trygghet för sin försörjning under viss tid efter beredskapens

avveckling. Den, som under tjänstgöringstiden haft vetskap örn sin

möjlighet att vid avvecklingen få återgå till tidigare innehavd anställning, har

icke haft deri otrygghetskänsla under sin beredskapstjänst, som i anställningshänseende

sämre lottade kamrater plågats av, och behöver sålunda icke i olikhet

mot dessa med särskilda medel kompenseras härför. Det förefaller sålunda

föga motiverat att på sätt i propositionen föreslagits utvidga rätten till lönefyllnad

till förmån för sådana långtidsinkallade, vilka vid beredskapens avveckling

återgå till tidigare innehavd anställning. Det är föga troligt, att de sakkunnigas

förslag, som innebär att löneutfyllnaden skall begränsas till sådana långtidsinkallade,

vilka icke hava möjlighet att återgå till sin tidigare anställning,

skulle komma att missbrukas på så sätt, att den, som kan återgå till tidigare

anställning, likväl underlåter detta för att därigenom söka bliva berättigad till

avvecklingsersättning. Man får nämligen utgå ifrån, att arbetsförmedlingen gör

sig underrättad om vederbörandes föregående civila anställning och huruvida

denna fortfarande står till förfogande. Skulle så vara fallet men vederbörande

ändock vägrar att återgå till den förra anställningen utan i stället i avsikt att

erhålla löneutfyllnad begär anvisning av arbetsförmedlingen å ny anställning,

skall han enligt de sakkunnigas förslag mista rätten till i så fall eljest utgående

lönefyllnad. Vidare torde böra framhållas att propositionens förslag till utvidgning

av rätten att erhålla lönefyllnad inför ett nytt understödsklientel,

vilket kan medföra att själva organisationen för prövning och utbetalning av

bidragen kan komma att kompliceras.

I de likalydande motionerna I: 327 och II: 516 har till stöd för yrkandet att

avvecklingsersättningens maximibelopp måtte fastställas till 450 kronor i alla

ortsgrupper anförts följande.

Dyrortsgraderingen av avvecklingsersättningen motiveras med att de inkallades

månadslön och familjebidrag äro dyrortsgrupperade. Örn avvecklingspremien

maximerades vid ett och samma belopp skulle detta enligt departe
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 136.

mentschefens uppfattning innebära vissa olägenheter. Det står dock fast att

den orättvisa, som grade ringen efter s. k. dyrort av månadslön och familjebidrag

innebär gentemot olika kategorier inkallade, icke utgör någon orsak

att överföra denna orättvisa till avvecklingspremierna. Fastmer borde det vara

angeläget att eliminera rådande orättvisor och utbetala lika stor ersättning

för samma prestation. Motionärerna anse för sin del att avvecklingspremien

bör fastställas att utgå med ett och samma högsta belopp i hela riket, exempelvis

450 kr. eller med det belopp, som föreslagits utgå i ortsgrupp II. Statsverkets

kostnader torde härigenom förhållandevis bli oförändrade i förhållande

till Kungl. Maj:ts förslag.

Fastställande av avvecklingsersättningen med olika stora belopp i tre ortsgrupper

kommer även att stöta på åtskilliga praktiska svårigheter. Man torde

ha anledning att vänta en bestämd strävan hos de inkallade att mantalsskriva

sig på högre dyrorter för att komma i åtnjutande av den högre avvecklingspremien.

Vidare är det ingalunda säkert att den inkallade efter tjänstgöringens

slut kommer att bosätta sig just på mantalsskrivningsorten; utsikterna att

erhålla arbete kunna vara större på andra platser. Det är uppenbart att betydande

olägenheter kunna uppstå genom att ersättningspremierna äro dyrortsgraderade.

Enligt föreliggande förslag äro intervallen mellan olika ortsgrupper

50 kr., då avvecklingsersättningen utgår med maximibeloppet. Men däremot

finnes ingen antydan om hur stor intervallen eller avståndet mellan ortsgrupperna

skall vara, när premierna utgå med lägre belopp än maximibeloppen.

Även ur den synpunkten synes det rimligt att bestämma avvecklingsersättningen

åt den långtidsinkallade beredskapspersonalen till ett och samma belopp,

oberoende av mantalsskrivningsort.

Yrkesutbildning ni. ni.

Utredningen har inledningsvis erinrat örn alt Kungl. Majit i propositionen

1944: 281 anmälde fråga angående anvisande av anslag å allmän beredskapsstat

för budgetåret 1944/45, varvid upptogs till behandling bland andra vissa

med yrkesundervisningen sammanhörande frågor och närmast då spörsmålet

örn yrkesutbildning vid en arbetslöshetskris m. m. Efter en närmare redogörelse

för de i nyssnämnda proposition framlagda synpunkterna och förslagen

har utredningen understrukit angelägenheten av att de långtidsinkallade snarast

möjligt efter hemförlovning kunde inlemmas i det produktiva arbetet. För

uppnående av delta syfte har utredningen funnit erforderligt, att för en del av

de långtidsinkallade öppnas möjligheter till kompletterande yrkesutbildning

och för andra till omskolning till yrken, där behov av arbetskraft kan antagas

förefinnas vid beredskapens avveckling, och förutsatt, att denna utbildning

skall förläggas till tiden efter beredskapstjänstgöringens avslutande. Då det

icke synts utredningen möjligt att giva ifrågavarande långtidsinkallade företrädesrätt

till utnyttjande av normalt förefintliga yrkesutbildningsmöjligheter,

har det ansetts lämpligast alt i erforderlig omfattning anordna särskilda fortbildnings-

och omskolningskurser för dem. Under tiden för deltagande i yrkesutbildningen

borde de långtidsinkallade för tryggande av sin och sina eventuella

familjers försörjning vara berättigade att komma i åtnjutande av den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

15

avvecklingsersättning, som föreslagits skola utgå under viss tid vid arbetslöshet

efter avslutad tjänstgöring vid försvaret. Såsom förut framhållits avses

avvecklingsersättningens belopp skola reduceras för varje månad efter den

första, och det kan beräknas uppkomma fall, då den skulle komma att utgå

med lägre belopp än de bidrag, som i olika former tillkomma andra arbetslösa,

vilka hänvisas till eljest förekommande yrkesutbildning i beredskapskurser.

Med hänsyn härtill har utredningen föreslagit den jämkningen beträffande

reduktionen av ersättningens belopp, att ersättningen icke skall

komma att utgå med lägre belopp än som svarar mot elev i vanlig beredskapskurs

tillkommande förmåner. Kommer yrkesutbildning för långtidsinkallad

att få längre varaktighet än sex månader, d. v. s. fortgå utöver den tid, varunder

avvecklingsersättning må utgå, borde eleverna enligt utredningens mening

för den överskjutande tiden komma i åtnjutande av motsvarande förmåner

som dem, vilka tillkomma elever i vanliga beredskapskurser. Rätt till den föreslagna

yrkesutbildningen har ansetts böra tillkomma långtidsinkallade, som

anmält sig såsom arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen men

icke av denna kunnat anvisas lämpligt arbete. Deltagare i fortbildningskurs

skall vara skyldig avbryta utbildningen, därest honom anvisas lämpligt arbete

inom yrket, medan deltagare i omskolningskurs icke skall vara skyldig att avbryta

utbildningen för att taga erbjudet arbete.

Kostnaderna för kursverksamhetens bedrivande ha av utredningen förutsatts

skola i sin helhet bestridas av statsmedel.

I de över utredningens betänkande avgivna utlåtandena ha icke från något

håll framställts erinringar mot att långtidsinkallade erhålla möjligheter till

kompletterande yrkesutbildning eller till omskolning till nytt yrke. Däremot ha

vissa myndigheter framlagt förslag till ändringar i vad gäller utbildningens

organisation och sättet för beredande av förmåner åt elever i yrkesutbildningskurserna,

i den mån dessa kurser komma att pågå längre tid än den, varunder

avvecklingsersättning kommer att utgå.

Departementschefen har för egen del anfört följande rörande yrkesutbildning

m. m.

Då det är uppenbart, att åtskilliga av de långtidsinkallade under sin tjänstgöring

kunna ha till en del förlorat tidigare uppnådd yrkesfärdighet, synes

det mig lämpligt, alt dessa erhålla möjlighet till fortbildning inom sitt yrke,

när deras tjänstgöring i anledning av beredskapen upphört. Beroende på

arbetsmarknadsläget kan därjämte behov uppkomma att giva andra långtidsinkallade

tillfälle till omskolning liksom statsmakterna förutsatt, alt arbetslösa

i vanlig ordning skola få tillfälle till yrkesutbildning i beredskapskurser. Jag

tillstyrker alltså det av utredningsmännen framlagda förslaget om att yrkesutbildning

skall komma till stånd i syfte att därigenom öka de långtidsinkallades

möjligheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden efter beredskapst

jänstgöringens avslutande.

1 fråga örn denna yrkesutbildning har utredningen förordat anordnande av

särskilda kurser för de långtidsinkallade, medan vissa myndigheter framhållit

lämpligheten av alt förefintliga möjligheter lill inplacering av dem i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 136.

eljest för fortbildning eller omskolning anordnade kurser utnyttjas. Härutinnan

delar jag den av myndigheterna uttalade uppfattningen och förutsätter alltså,

att särskilda kurser för de långtidsinkallade icke skola anordnas i vidare mån

än detta kan befinnas erforderligt för att bereda tillfälle till yrkesutbildning i

skälig omfattning. Såsom överstyrelsen för yrkesutbildning framhållit, böra —

om särskilda yrkesutbildningskurser för långtidsinkallade visa sig nödvändiga

— dessa anordnas i enahanda ordning som de centrala arbetslöshetskursema

enligt överstyrelsens av statsmakterna godtagna förslag rörande kursverksamhet

för yrkesutbildning av arbetslösa.

Mot de av utredningen angivna villkoren för tillträde till yrkesutbildning,

nämligen att den långtidsinkallade skall vara anmäld såsom arbetssökande hos

arbetsförmedlingen och denna lia funnit sig icke kunna anvisa honom lämpligt

arbete, bär jag icke funnit anledning till erinran. Jag finner däremot icke

lämpligt att, såsom statskontoret och socialstyrelsen ifrågasatt, den som på

grund av arbetslöshet uppbär avvecklingsersättning skall kunna av myndigheterna

hänvisas tili yrkesutbildning, men förutsätter, att arbetsförmedlingen

skall komma att i dylikt fall framhålla värdet av att utnyttja möjligheterna att

förvärva yrkeskunskaper, som kunna underlätta arbetsanställnings vinnande.

Jag biträder utredningens förslag till regler beträffande skyldighet för den, som

är elev i yrkesutbildningskurs, att i vissa fall antaga arbete, som erbjudes under

tiden för utbildningen. Den som visar oförmåga eller bristande vilja att tillgodogöra

sig yrkesutbildning, som han påbörjat, bör givetvis skiljas från utbildningen.

Vad därefter angår den ersättning, vilken bör tillkomma långtidsinkallad,

som deltager i yrkesutbildning, finner jag mig kunna biträda utredningens förslag,

att avvecklingsersättning må utgå enligt samma regler som vid arbetslöshet.

För tid, varunder denna ersättning kan komma att visa sig för knapp,

liksom också för utbildningstid, som infaller efter det avvecklingsersättning

upphört att utgå, böra eleverna i mån av behov få komma i åtnjutande av

understöd enligt de grunder, som gälla för deltagare i yrkesutbildningskurser

för arbetslösa, därvid behovsprövningen dock bör verkställas av den statliga

centrala myndighet, som kommer att åläggas att i andra avseenden handlägga

ärenden angående avvecklingsförmåner åt långtidsinkallade. Kostnader för

dylika understöd, som beviljas av ifrågavarande myndighet, böra helt falla

å staten och icke såsom för arbetslösa i allmänhet fördelas mellan staten och

vederbörliga kommuner. Till sättet för bestridande av kostnaderna för kursverksamheten,

vilka kostnader ävenledes böra falla på staten, återkommer jag

i det följande. Av vad jag nyss anfört framgår, att jag icke anser skäl vara för

handen att för kursdeltagarna införa särskilda regler i fråga om reduktionen

av avvecklingsersättningens belopp under andra till och med sjätte månaden.

Ersättningen synes utan olägenhet kunna reduceras efter samma regler som

för sådana långtidsinkallade, vilka uppbära densamma till följd av arbetslöshet,

enär återstående behov för kursdeltagarnas del, vid bifall till vad jag

nyss förordat, kommer att tillgodoses genom beviljande av understöd av statsmedel.

Beträffande därefter frågan örn förmåner för avvecklingsersättningsberättigad,

som icke omedelbart efter avslutad beredskapstjänstgöring — trots

det att ansökan därom gjorts inom föreskriven tid av en månad — kail vinna

inträde i yrkesutbildningskurs, finner jag mig böra föreslå, att sådan långtidsinkallad

i vanlig ordning bör få komma i åtnjutande av avvecklingsersättning

under tiden mellan tjänstgöringens avslutande och till dess han vinner inträde

i yrkesulbildningskurs samt att han efter inträdet i yrkesutbildningskurs skall

— till dess de sex månader förflutit, varunder avvecklingsersättning må utgå —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

17

utfå sådan ersättning med å var och en av månaderna fallande belopp, i förekommande

fall med i det föregående angiven utfyllnad, medan han för återstoden

av utbildningstiden bör få komma i åtnjutande av understöd enligt

vad nyss sagts.

Till frågan om ledningen av yrkesutbildningen återkommer jag i det följande.

Ekonomiska förmåner i vissa fall åt värnpliktigt f. d. fast anställt manskap.

Utredningen har framhållit, att gruppen värnpliktigt f. d. fast anställt manskap

i viss mån intoge en särställning bland den av utredningens undersökningar

berörda personalen. Redan under normala förhållanden hade det nämligen

ansetts befogat att tillförsäkra de avgående fast anställda vissa förmåner

till hjälp för vinnande av anställning på den civila arbetsmarknaden. De fast

anställda vore alltså under vissa betingelser berättigade till s. k. anställning

på civilanställningsstat och kunde också komma i åtnjutande av avskedspremie.

då de lämnade den militära tjänsten. Dessa förmåner hade också tillförsäkrats

över stat anställt manskap, som i oavbruten följd under en tid av minst sex år

innehaft fast anställning såsom manskap och anställning över stat. Särskilda

organ funnes vidare tillskapade för handläggning av frågor rörande förmedling

av anställning åt avgående fast anställt manskap. I syfte att underlätta övergången

till civil statsanställning funnes vidare vissa företrädesrättsbestämmelser

meddelade (SFS 1936:505).

Utredningen har ansett skäl tala för att f. d. fast anställt manskap under

vissa betingelser såsom hjälp vid lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen

i samband med försvarsberedskapens avveckling beredas enahanda

civilanställningsförmåner som tillkomma i vanlig ordning avgående fast anställt

manskap med en minsta anställningstid av sex år. Såsom förutsättning härför

borde då gälla, att den förutvarande fast anställde tvångsvis tagits i anspråk

för beredskapstjänstgöring i omedelbar anslutning till avgången från den innehavda

manskapsbeställningen och att den sammanlagda tjänstgöringstiden härigenom

kommit att uppgå till minst sex år.

Departementschefen har funnit det vara ett vägande skäl att i fråga om rätt

till övergångsförmåner vid försvarsberedskapens avveckling jämställa de förutvarande

fast anställda, om vilka här är fråga, med i vanlig ordning avgående

fast anställt manskap, att rekryteringen av fast anställt manskap äger rum vid

förhållandevis låg levnadsålder, till följd varav den civila yrkesfärdigheten vid

inträdet i den militära tjänsten i flertalet fall är ringa och behovet av bistånd

vid övergången till civil verksamhet alltså särskilt stort.

Departementschefen har därför ansett sig böra biträda utredningens förslag

i denna del. Att vederbörande under tiden för den fortsatta militärtjänstgöringen

erhållit befordran till officer, underofficer eller flaggkorpral i reserven

har icke synts departementschefen böra utesluta rätt till civilanställningsförmåner.

1 likhet med försvarsväsendets lönenämnd funné departementschefen

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 136. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 136.

emellertid skäligt, att krav uppställes på att elen fasta anställningen skall ha

haft viss minsta varaktighet. Såsom lönenämnden föreslagit borde den fasta

anställningen ha innehafts under en tid av minst tre år.

Ett av underbefälsförbundet framfört förslag att löneförmånerna under tid

för eventuell anställning på civilanställningsstat skola fastställas med utgångspunkt

från att vederbörande vid tidpunkten för avgången från den militära

anställningen innehaft furirsbeställning har departementschefen ansett sig icke

kunna biträda. En sådan regel skulle nämligen innebära, att de förutvarande

fast anställda i vissa fall skulle kunna komma i ett bättre läge än i vanlig ordning

avgående fast anställda. Departementschefen funne sig därför böra biträda

utredningsförslaget, att löneförmånerna under tid för eventuell anställning på

civilanställningsstat i nu ifrågavarande fall skola beräknas som örn den inkallade

hela tiden kvarstått i sin vid tidpunkten för avskedet från den aktiva

tjänsten innehavda beställning.

Till frågan örn bestridandet av kostnaderna för förmånerna till visst förutvarande

fast anställt manskap återkommer departementschefen i det följande.

Rätt att förena förmåner m. in.

Utredningen har framhållit, att en och samma långtidsinkallad principiellt

borde kunna komma i åtnjutande av endast en av de föreslagna förmånerna.

Av praktiska skäl har utredningen, såsom framgått av det tidigare anförda,

emellertid föreslagit, att förmånerna av avvecklingsersättning och yrkesutbildning

skola kunna kombineras. Utredningens förslag innebär alltså, att de långtidsinkallade

skola kunna komma i åtnjutande av allenast endera av följande

förmåner, nämligen antingen värnpliktslån eller avvecklingsersättning vid arbetslöshet

eller såsom lönefyllnad eller ock yrkesutbildning kombinerad med

avvecklingsersättning.

I fråga om den tid efter hemförlovningen, inom vilken någon av de föreslagna

förmånerna skall sökas, har utredningen föreslagit uppställandet av bestämda

regler. Då det kunde förutsättas, att erforderligt planläggningsarbete

för ordnandet av fortbildnings- eller omskolningskurser för de långtidsinkallade

kunde bedrivas före avvecklingen av försvarsberedskapen, syntes de långtidsinkallade

i förhållandevis god tid före väntad hemförlovning kunna orienteras

örn här uppkommande möjligheter. Som regel syntes därför böra föreskrivas,

att ansökan örn deltagande i dylik fortbildnings- eller omskolningskurs skulle

föreligga senast en månad efter erhållen hemförlovning. Enahanda tidsbegränsning

syntes böra fastställas, såväl då det gällde rätten till avvecklingsersättning

som värnpliktslån.

1 vissa remissyttranden hava framställts erinringar mot utredningsmännens

ifrågavarande förslag.

Departementschefen har i denna del anfört i huvudsak följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

19

För egen del anser jag mig till en början böra erinra om att värnpliktiga

redan enligt gällande värnpliktslåneförordning äro berättigade att under vissa

betingelser komma i åtnjutande av värnpliktslån. Denna rätt föreligger enligt

av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser jämväl för underbefäl i reserven.

Kungl. Maj:t har vidare av 1944 års riksdag bemyndigats att utsträcka förordningens

tillämpning till att gälla vissa ytterligare personalkategorier. Den

omständigheten, att en värnpliktig eller ett underbefäl i reserven varit inkallad

till längre tids beredskapstjänstgöring, betager alltså icke vedex-börande

rätten att på den gällande värnpliktslåneförordningens grunder ansöka om och

erhålla värnpliktslån. Det av utredningen uttalade önskemålet, att allenast en

form av avvecklingsförmån skall kunna utgå i det särskilda fallet, kan alltså

icke tillgodoses med mindre uttrycklig föreskrift meddelas örn att till sådan

förmån berättigad långtidsinkallad skall vara utesluten från rätt till värnpliktslån

enligt den nu gällande värnpliktslåneförordningen. Detta synes mig

emellertid varken skäligt eller lämpligt.

Vid sitt ställningstagande till nu föreliggande spörsmål synes utredningen

närmast ha åsyftat, att de långtidsinkallade under tiden för militärtjänstgöringen

skola kunna förbereda lösningen av sysselsättnings- och försörjningsproblemen

så att de vid militärtjänstgöringens upphörande omgående skola

kunna realisera de uppgjorda planerna. Ehuru en sådan tanke givetvis kan

vara i och för sig fullt riktig, torde den i praktiken ofta nog icke kunna genomföras

Den situationen torde sålunda lätt kunna uppstå, att den långtidsinkallade

vid den tidpunkt, då hans militära tjänstgöring upphör, .saknar möjlighet

att genomftka de av honom uppgjoi-da planerna. Så kan exempelvis

bliva förhållandet beträffande den, som har för avsikt att fullfölja en gång

påbörjade studier eller återupptaga egen rörelse. I bägge fallen kan den militära

tjänstgöringen upphöra vid sådan tidpunkt, att föi’hållandevis lång tidrymd

kommer att förflyta, innan de praktiska förutsättningarna äro förhanden

för studiernas återupptagande respektive för nytt igångsättande av det egna

företaget. Då utredningen förutsatt, att för nu närmast ifrågavarande ändamål

i främsta rummet värnpliktslånemöjligheten skall utnyttjas, kan vid genomförande

av utredningens förslag den situationen uppkomma, att lånemöjligheterna

visa sig otillräckliga för det avsedda ändamålet, eftersom försörjningsproblemet

under väntetiden också måste lösas. Jag håller därför före, att åtnjutande

av endera av avvecklingsförmånerna i inskränkt mening, nämligen

avvecklingsersättning eiler yrkesutbildning kombinerad med sådan ersättning,

icke skall utesluta den långtidsinkallade från rätten att söka och erhålla värnpliktslån

enligt de av utredningen förordade gi-underna. Emellertid synes vid

prövning av värnpliktslåneansökan från långtidsinkallad, som redan kommit i

åtnjutande av annan avvecklingsförmån, hänsyn — såsom arbetsmarknadskommissionen

i sitt yttrande framhållit — böra tagas lill storleken av ifrågavarande

förmån.

Det ligger i sakens natur, att till f. d. fast anställt manskap, som kommer

i åtnjutande av civilanställningsförmåner, icke böra utgå jämväl andra ekonomiska

förmåner, örn vilka här är fråga, med undantag av värnpliktslån,

då förutsättningar för beviljande av sådant eljest föreligga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 136.

Organ för handläggning av ärenden rörande föreslagna förmåner ni. m.

Utredningen har föreslagit, att det skall uppdragas åt statens arbetsmarknadskommission

att fungera såsom centralt organ för handläggning av frågor

rörande sysselsättnings- och försörjningsproblem för de långtidsinkallade

i samband med försvarsberedskapens avveckling. Därvid har utredningen

i fråga om ordnandet av särskilda fortbildnings- och omskolningskurser

ävensom annan yrkesutbildning för dessa långtidsinkallade förutsatt,

att erforderligt samråd kommer att äga rum mellan kommissionen och överstyrelsen

för yrkesutbildning. Sistnämnda myndighet har föreslagits skola

medverka vid uppgörande av undervisningsplaner och i övrigt vid kursernas

anordnande och bedrivande m. m.

Ärenden rörande värnpliktslån åt långtidsinkallade ha föreslagits skola

handläggas av värnpliktslånenämnderna med biträde av familjebidragsnämnderna.

Beträffande handläggningen av frågor rörande avvecklingsersättningen

har utredningen föreslagit, att hithörande ärenden skola handläggas av

familjebidragsnämnderna. Då avvecklingsersättning enligt utredningens förslag

helt skulle gäldas av statsmedel, syntes dock av principiella skäl frågan

örn ersättningsbeloppets storlek i det enskilda fallet böra underställas det

centrala organ, som skulle handlägga dessa ärenden, d. v. s. enligt utredningens

förslag statens arbetsmarknadskommission. Skulle någon langtidsinkallad

icke åtnöja sig med arbetsmarknadskommissionens beslut i dylikt

ärende, syntes han böra äga att söka erhålla rättelse genom besvär hos

Kungl. Majit.

För f. d. fast anställt manskap, som blir berättigat till samma civilanställningsförmåner

som i vanlig ordning avgående fast anställt manskap, har utredningen

föreslagit, att hithörande ärenden skola handläggas centralt av

försvarsväsendets centrala civilanställningsbyra och lokalt av vederbörlig

civilanställningskommission eller, efter omorganisation av dessa organ, motsvarande

myndigheter. På de militära myndigheterna borde enligt utredningens

mening ankomma att utbetala eventuellt utgående avskedspremie

ävensom lön under tid för eventuell anställning på civilanställningsstat.

Departementschefen har förordat utredningens förslag. Arbetsmarknadskommissionen

borde jämväl ha att från fall till fall avgöra frågan om understöd

åt långtidsinkallad, som deltager i yrkesutbildning. Vad särskilt anginge

ledningen av yrkesutbildningen för de långtidsinkallade har det ansetts

böra ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att taga samma

befattning med denna utbildningsverksamhet som i fråga örn centrala

arbetslöshetskurser.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

21

Kostnadsberäkningar oeh anslagsfrågor.

Departementschefen har i detta ämne för egen del anfört följande.

Vid de av utredningen gjorda kostnadsberäkningarna har utgångspunkten

varit, att de långtidsinkallade skola kunna erhålla allenast endera av de tre

förmånerna värnpliktslån, avveckiingsersätilling samt yrkesutbildning kombinerad

med avveckiingsersättning. I det föregående har jag förordat, att de

egentliga avvecklingsförmånerna skola utgöras av avvecklingsersättning eller

yrkesutbildning kombinerad med nyssnämnda ersättning samt att de långtidsinkallade

härutöver skola kunna erhålla värnpliktslån enligt av utredningen

föreslagna grunder, därest behov av sådant lån anses föreligga. Jag

har också förordat en utsträckning i vissa hänseenden av rätten till avvecklingsförmåner.

Slutligen har jag funnit anledning föreslå, att understöd

åt deltagare i fortbildnings- och omskolningskurser i vissa fall skall få, i

mån av behov, beviljas dels den som åtnjuter avvecklingsersättning med

lägre belopp än som svarar mot maximalt understöd, dels ock den, för

vilken avvecklingsersättningen upphört att utgå, och att dessa understöd

1 sin helhet skola bestridas av statsmedel. Ett genomförande av dessa förslag

medför i förhållande till utredningsförslaget vissa kostnadsökningar.

Vad först gäller kostnaderna för värnpliktslåneverksamheten, har från

statens arbetsmarknadskommission inhämtats, att vid utgången av januari

månad detta år förelåg en behållning av något över 2 500 000 kronor å

tidigare för ändamålet anvisat anslag. Då nämnda belopp torde få anses

tillräckligt för att under budgetåret 1945/46 därmed skola kunna bestridas

kostnaderna jämväl för värnpliktslån, som kunna komma att beviljas långtidsinkallad

personal, finner jag icke påkallat, att ytterligare medel nu under

fonden för låneunderstöd anvisas till värnpliktslån.

Kostnaderna för avvecklingsersättning lia av utredningen beräknats till

2 250 000 kronor. Som inledningsvis framhållits, har jag emellertid förordat,

att rätt till sådan ersättning skall tillkomma vissa ytterligare personalkategorier.

Den av mig förordade bestämmelsen, att åtnjutande av avvecklingsersättning

icke skall utesluta rätt till värnpliktslån, torde vidare komma

att medföra, att ett antal långtidsinkallade under kortare tid kommer att

uppbära avvecklingsersättning för att därefter värnpliktslånevägen söka lösa

uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem. Kostnadsberäkningarna

för avvecklingsersättningen torde med hänsyn härtill böra grundas

på antagandet att omkring 2 000 långtidsinkallade komma att åtnjuta sagda

ersättning och omkring 700 yrkesutbildning kombinerad med avvecklingsersättning.

Med tillämpande i övrigt av utredningens grunder för kostnadsberäkningarna

skulle vid sådant förhållande för avvecklingsersättning erfordras

ett anslag av i avrundat tal ö 000 000 kronor.

Undervisningskostnaderna för den av utredningen föreslagna yrkesutbildningen

för långtidsinkallade i särskilda för deni organiserade fortbildningsoch

omskolningskurser lia av utredningen beräknats till i avrundat tal

400 000 kronor. Jag har utgått från att antalet deltagare i ifrågavarande

kurser kommer att bliva något större än det av utredningen beräknade, lill

följd varav undervisningskostnaderna komma att något öka. Denna kostnadsökning

kan nied tillämpning i övrigt av utredningens grunder för kostnadsberäkningarna

uppskattas lill omkring 60 000 kronor. I avrundat tal

skulle alltså undervisningskostnaderna för yrkesutbildningen kunna beräknas

lill 400000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 136.

I sitt i ärendet avgivna yttrande har överstyrelsen för yrkesutbildning anfört,

att det vore lämpligast, att undervisningskostnaderna för den här ifrågavarande

yrkesutbildningen bestridas av anslag under åttonde huvudtiteln,

och i samband därmed anmält, att ett av överstyrelsen för budgetåret

1945/46 äskat anslag för yrkesutbildning m. m. av nu nämnd anledning

syntes böra höjas från tidigare beräknat 3 000 000 kronor till 3 500 000 kronor.

Det synes mig lämpligt, att ifrågavarande kostnader bestridas i nyss

angiven ordning. Frågan om beräkningen av nyssnämnda anslag under åttonde

huvudtiteln torde i annat sammanhang få underställas riksdagens

prövning.

Kostnaderna för civilanställningsförmåner i vissa fall åt förutvarande fast

anställt manskap i enlighet med utredningens av mig biträdda förslag har

av utredningen ansetts böra bestridas från de normalt under fjärde huvudtiteln

för ändamålet upptagna anslagen. Med hänsyn till att kostnaderna för

civilanställningsförmåner åt här ifrågavarande personal sammanhöra med

den förstärkta försvarsberedskapen, synes det mig emellertid oriktigt, att

dessa kostnader skola bestridas från de normalt under fjärde huvudtiteln

anvisade anslagen till vissa civilanställningsåtgärder. Jag vill därför föreslå,

att för detta ändamål medel anvisas under särskilt, för här ifrågavarande

avvecklingsåtgärder avsett anslag. Medelsbehovet torde kunna grundas på

antagandet att omkring 100 förutvarande fast anställda bliva berättigade

till civil anställningsförmåner. Medelsbehovet härför torde kunna beräknas

till 125 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att från anslaget skola bestridas

jämväl kostnader för naturaförmåner samt för rörligt tillägg och kristillägg.

Vad därefter angår kostnaderna för understöd åt deltagare i fortbildnings-

och omskolningskurser i de fall, då försörjningsproblemet under hela

kurstiden icke kan lösas med utnyttjande av avvecklingsersättning, har jag,

såsom i det föregående framhållits, funnit skäl tala för att dessa helt bestridas

av statsmedel. Till följd härav torde särskild medelsanvisning för

ändamålet bliva erforderlig. Att uppskatta storleken av dessa kostnader är

förenat med vissa svårigheter. Det synes mig emellertid, som om medelsbehovet

skulle kunna med viss grad av tillförlitlighet uppskattas till

75 000 kronor.

Därest de med beredskapens avveckling sammanhörande arbetsuppgifterna

— på sätt jag i det föregående förordat —- skola fullgöras av civilanställd

personal och i vissa fall av frivilligt tjänstgörande militär personal,

föranledas självfallet härav vissa avlöningskostnader. Storleken av dessa

kostnader kan icke angivas, då omfattningen av de med beredskapens avveckling

sammanhängande göromålen icke nu kan bedömas. Jag förutsätter

emellertid, att dessa kostnader skola liksom vissa andra med avvecklingen

sammanhängande kostnader bestridas från förskottsstat. Till frågan härom

torde jag framdeles få återkomma.

För bestridande av de kostnader, som enligt vad jag nyss förordat böra

belasta riksstatens fjärde huvudtitel, bör under dennas rubrik E. Diverse

uppföras ett förslagsanslag av 3 200 000 kronor. Anslaget bör i anslutning

till det anförda disponeras på följande sätt:

Avvecklingsersättning, förslagsvis ............................ 3 000 000

Civilanställningsförmåner åt visst f. d. fast anställt manskap,

förslagsvis .............................................. 125 000

Understöd i vissa fall åt deltagare i fortbildnings- och omskolningskurser,

förslagsvis ................................... 75 000

Summa kronor 3 200 000

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

23

Med hänsyn lill de här ifrågavarande utgifternas sammanhang med försvarsberedskapen

torde dessa utgifter icke böra belasta den genom beslut

av 1942 års riksdag angivna kostnadsramen för försvaret under femårsperioden

1942/1947.

Departementschefen har slutligen anfört följande.

Vid beslut örn vidtagande av åtgärder i syfte att förhjälpa långtidsinkallad

personal till sysselsättnings- och försörjningsmöjligheter efter avslutad beredskapstjänstgöring

i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig i det

föregående angivna grunderna erfordras för åtgärdernas genomförande

utfärdande av vissa författningsbestämmelser. Då det icke i nuvarande läge

kan tillförlitligt bedömas, under vilka förhållanden och — med hänsyn till

bland annat läget på arbetsmarknaden — i vilken omfattning åtgärderna

behöva genomföras, bör det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de

erforderliga bestämmelserna i ämnet. Det ligger i sakens natur, att vissa

gränsfall kunna uppkomma. I betraktande härav synes Kungl. Majit jämväl

böra äga befogenhet att, där synnerliga skäl föreligga, efter prövning i varje

särskilt fall med avvikelse från de i det föregående angivna grunderna medgiva

långtidsinkallad att komma i åtnjutande av avvecldingsförmån. En

förutsättning härför bör emellertid vara, att ett påtagligt orsakssammanhang

föreligger mellan försörjningssvårigheterna och den fullgjorda militärtjänstgöringen.

Utskottet.

Utskottet finner med hänsyn till vad som fx-amkommit vid den gjorda undersökningen

rörande den långtidsinkallade personalens förhållanden och

på av departementschefen anförda skäl uppenbart, att särskilda åtgärder

böra vidtagas av statsmakterna i syfte att för långtidsinkallad personal underlätta

återgången till civil vei''ksamhet efter försvarsberedskapens upphöiande.

De av departementschefen framlagda förslagen rörande beredande av

.sålunda avsedd hjälp åt långtidstjänstgörande personal finner utskottet vara

i huvudsak lämpliga och väl ägnade att läggas till grund för de bestämmelser,

vilka böra av Kungl. Majit meddelas med hänsyn till vid tidpunkten

för avvecklingen rådande förhållanden på arbetsmarknaden m. m.

Vad först angår sättet för ordnande av försvarsberedskapens avveckling

finner utskottet icke anledning till erinran mot de av departementschefen

förordade riktlinjerna härför, innebärande att avvecklingsuppgiftema skola

handhavas av i fredsorganisationen ingående personal, av särskild för ändamålet

anställd civil personal samt av frivilligt tjänstgörande militär personal

och slutligen, därest så befinnes påkallat, av personal som inkallas för ändamålet

med stöd av särskilda bestämmelser, som sedermera avses skola underställas

riksdagen för godkännande.

Departementschefen har förutsatt, att rätt till avvecklingsförmaner skall

tillkomma viss långtidstjänstgörande personal, som är i tjänstgöring vid tidpunkten

för försvarsberedskapens upphörande, och att denna rätt skall kvarstå

för vederbörande, även örn han under viss tid därefter såsom frivilligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 136.

tjänstgörande eller civilanställd deltager i försvarsberedskapens avveckling

eller om han i egenskap av i reserven anställd beställningshavare efter

frivilligt åtagande tages i anspråk för tjänstgöring å vakant i gällande fredsstater

uppförd beställning. Mot departementschefens förslag i denna del hava

anförts vissa erinringar i motionen 11:545. I motionen har framhållits, att

den som tages i anspråk för avvecklingsuppgifter därigenom beredes ett rådrum,

när det gäller att ordna för övergången till civil verksamhet, och att

detta rådrum kan anses så värdefullt, att vederbörande med hänsyn härtill

icke kan anses skäligen böra tillerkännas särskilda förmåner i likhet med

den, vilken måste lämna militärtjänsten i samband med försvarsberedskapens

upphörande. Även örn vissa skäl kunna tala för den i motionen anförda

uppfattningen, synes likväl böra beaktas, att läget på arbetsmarknaden kan

komma att försämras under tiden för i anledning av beredskapens avveckling

fortsatt tjänstgöring eller innehavd civil anställning, och att behovet av

ekonomiskt stöd därför kan vara minst lika stort när den fortsatta tjänstgöringen

eller den tillfälliga civila anställningen upphör som vid tidpunkten

för försvarsberedskapens upphävande. Därjämte synes böra beaktas, att

övergångsförmånerna äro avsedda att vara en hjälp vid övergången från

tjänst vid försvaret till den civila arbetsmarknaden. Utskottet finner sig därför

böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker alitsa motionen i

denna del.

Vidkommande förutsättningarna för åtnjutande av övergångsförmåner,

innebärande bland annat att för rätt tili dylika förmåner skall fordras en

tjänstgöringstid av minst 21 månader under senast förflutna två år före tidpunkten

för beredskapens upphörande och att tjänstgöringen skall vara föranledd

av tjänstgöringsorder, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.

I likhet med departementschefen finner utskottet dock erforderligt, att möjlighet

att medgiva övergångsförmåner jämväl i andra fall bör förefinnas,

nämligen för fall då i annan ordning fullgjord tjänstgöring prövas vara

orsak till sysselsättnings- och försörjningssvårigheter. Utskottet tillstyrker

sålunda vad departementschefen härutinnan förordat.

Vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande beviljande av

värnpliktslån till långtidsinkallade föranleder icke utskottet till särskilt uttalande.

Införandet av en särskild avvecklingsersättning synes utskottet vara en

lämplig form för beredande av hjälp åt långtidsinkallade, som icke under

den närmaste tiden efter avslutad tjänstgöring vid försvarsväsendet lyckas

vinna anställning. Utskottet tillstyrker alltså, att denna form av övergångsförmån

införes och får utgå under en tid av högst sex månader på de av departementschefen

förordade villkoren. Utskottet har heller icke något att

erinra emot att avvecklingsersättning får utgå i form av lönefyllnad till dem,

som visserligen vinna arbetsanställning efter militärtjänstgöringens slut men

erhålla löneförmåner, som understiga avvecklingsersättningens belopp för

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

25

respektive månad. Departementschefen har föreslagit, att dylik lönefyllnad

skall få utbetalas jämväl till den som återgår till tidigare innehavd anställning.

Häremot har i motionen 11:545 anförts erinringar, därvid särskilt

framhållits att detta vore stridande mot principerna för införande av övergångsförmåner

åt långtidsinkallade och att det innebure införandet av ett

nytt understödsklientel. Då utskottet i likhet med motionären måste finna det

vara mindre påkallat att lämna ekonomiskt bistånd åt dem, som hava möjlighet

att återgå till tidigare innehavd arbetsanställning, t. ex. i allmän tjänst,

än åt dem, som lämna militärtjänsten utan att hava sin sysselsättningsfråga

löst, finner sig utskottet böra avstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

och tillstyrker alltså motionen i nu berörd del

Vad därefter angår avvecklingsersättningens belopp har departementschefen

i anslutning till utredningens förslag förordat, att denna skall bestämmas

med hänsyn till vad som tillkommit den långtidsinkallade i form av

krigslön och i förekommande fall familjebidrag samt hemortslön, därvid beloppet

skall bestämmas efter den ortsgrupp enligt den för allmänna folkpensioneringen

gällande ortsindelningen, vartill vederbörandes mantalsskrivningsort

är hänförd. Avvecklingsersättningens maximibelopp för första månaden

har ansetts böra bestämmas till 400 kronor i ortsgrupp I, till 450 kronor

i ortsgrupp II och till 500 kronor i ortsgrupp III.

I de likalydande motionerna 1:327 och 11:516 har yrkats, att ifrågavarande

maximibelopp måtte fastställas till 450 kronor i samtliga ortsgrupper,

enär några skäl för några ortsgrupperade belopp icke förefinnas.

Mot de av Kungl. Majit föreslagna grunderna för beräknande av avvecklingsersättningens

belopp har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet kan icke finna skäl vara för handen att tillstyrka det motionsvis

framlagda förslaget, att maximibeloppet skulle fastställas till 450 kronor för

samtliga orter i riket, då löneförmånerna och jämväl familjebidragen, som

utgått under tiden för tjänstgöringen, varit bestämda med hänsyn till mantalsskrivningsortens

ortsgrupp och avvecklingsersättning, som kommer att

utgå med lägre belopp än maximibeloppet, även vid ett bifall till motionerna

skulle komma att bestämmas med hänsyn till ortsgruppen. Mot ett slopande av

ortsgrupperad avvecklingsersättning talar också enligt utskottets uppfattning

det förhållandet, att för de värnpliktigas del avvecklingsersättningens belopp

— liksom familjebidragsbcloppet under tiden för tjänstgöringen •—

främst kommer att påverkas av de faktiska bostadskostnaderna och dessas

storlek ovedersägligen äro betydligt större i de till ortsgrupp III hörande orterna

än i orter, hänförda till ortsgrupp I.

Vad därefter angår frågan örn ordnande av yrkesutbildning m. m. för de

långtidsinkallade och om förmånerna för deltagare i fortbildnings- och omskolningskurser

har utskottet icke funnnit anledning till erinran mot Kungl.

Majlis förslag.

Utskottet tillstyrker jämväl förslaget, i vad det avser ekonomiska förmå lier

Bihang till riksdagens protokoll 1945. fi sami. Nr 136. g

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 136.

i vissa fall åt f. d. fast anställt manskap, innebärande att ifrågavarande personal

skall beredas de civilanstållningsf örmåner, som enligt nu gällande bestämmelser

tillkomma från aktiv stat avgående fast anställt manskap med

en anställningstid av sammanlagt minst sex år.

De av Kungl. Maj:t framlagda förslagen, i vad avser rätt att förena förmåner

m. m. och organ för handläggning av ärenden rörande föreslagna förmåner

m. m., hava icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

Departementschefen har beräknat de kostnader för beredande av de förordade

övergångsförmånerna åt långtidstjänstgörande personal, vilka böra

bestridas från anslag under riksstatens fjärde huvudtitel, till 3 200 000 kronor.

Mot dessa beräkningar har utskottet icke funnit något vara att erinra.

Vid bifall till Kungl. Majits förslag örn anvisande av nämnda belopp skulle

anslaget i fråga komma att stå till förfogande först efter ingången av budgetåret

1945/46. Med hänsyn till de förhållanden, som inträffat efter tidpunkten

för framläggandet av Kungl. Maj:ts förevarande proposition, torde emellertid

viss del av det äskade beloppet böra anvisas redan för innevarande budgetår.

Utskottet finner sig därför böra föreslå, att riksdagen måtte till Särskilda

övergångsförmåner till långtidsinkallad beredskapspersonal anvisa

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fjärde huvudtiteln

ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till samma ändamål

för budgetåret 1945/46 under fjärde huvudtiteln ett förslagsanslag av 2 200 000

kronor. Frågan örn kostnaderna för yrkesutbildning för samma personal,

vilka beräknats till 500 000 kronor och av Kungl. Maj:t ansetts böra bestridas

från anslag under riksstatens åttonde huvudtitel, kommer att av

utskottet upptagas till behandling i annat sammanhang.

Det bör få ankomma på Kungl. Majit att med hänsyn till vid tidpunkten

för beredskapens avveckling rådande förhållanden utfärda erforderliga bestämmelser

rörande övergångsförmånerna åt nu ifrågavarande personal i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som i det föregående angivits. Kungl.

Majit bör jämväl, på sätt departementschefen förordat, äga att i särskilda

fall, örn synnerliga skäl föreligga, medgiva övergångsförmåner åt långtidsinkallad,

som icke uppfyller i det föregående angivna villkor för dylik förmåns

åtnjutande, därvid dock skall gälla, att ett påtagligt orsakssammanhang

skall förefinnas mellan försörjningssvårigheterna och den fullgjorda

militärtjänstgöringen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Majits förslag och med bifall till

motionen 11:545, i vad den avser avvecklingsersättning vid

återgång till före beredskapstjänstgöringen innehavd anställning,

samt med avslag å motionerna I: 327 och lii 516 medgiva,

att särskilda förmåner till långtidsinkallad beredskaps
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

27

personal må i saraband med beredskapens blivande avveckling

utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet

ovan förordat;

b) till Särskilda övergångsförmåner till långtidsinkallad

beredskapspersonal å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1944/45 under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

åv 1 000 000 kronor;

c) till Särskilda övergångsförmåner till långtidsinkallad

beredskapspersonal för budgetåret 1945/46 under fjärde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 2 200 000 kronor;

II. att motionen 11:545, i vad den icke ovan behandlats,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda

Stockholm den 17 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,

Gränebo, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Boman, Carlström,

Gustaf Iwar Anderson och Gillström; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Pettersson i Dahl, Andersson i Malmö,

Mårtensson, Viklund, Holmström, Lindholm, Boman i Kieryd, Petterson i Degerfors,

Johansson i Mysinge, Thäpper och Båke.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bäckström, Mannerskantz,

Heiding, Carlström, Pettersson i Dahl, Boman i Kieryd, Johansson i Mysinge

och Båke, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande

lydelse.

»Utskottet finner---icke förefinnas.

Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för beräknande av avveoklingsersättningens

belopp har utskottet icke funnit skäl till annan erinran,

än att utskottet i enlighet med vad i motionerna 1:327 och 11:516 yrkats

ansett avvecklingsersättningens maximibelopp böra bestämmas till 450 kro
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 136.

nor för samtliga orter i riket och alltså icke fastställas till olika belopp i ortsgrupperna

I, II och III efter den för folkpensioneringen gällande ©^indelningen.

Det finns nämligen, såsom i motionerna anförts, skäl förutsätta, att

de långtidsinkallade komma att söka sin sysselsättning, där sådan kan erhållas,

utan hänsyn till tidigare mantalsskrivningsort, och på grund härav

synes det icke motiverat att låta avvecklingsersättningens maximibelopp utgå

med olika belopp till långtidsinkallade, som torde vara i behov av samma

övergångshjälp för vinnande av civil utkomst efter militärtjänstgöringens

avslutande. Utskottet tillstyrker alltså motionerna I: 327 och II: 516 och avstyrker

Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande del.

Vad därefter---utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till

motionen 11:545, i vad den avser avvecklingsersättning vid

återgång till före beredskapstjänstgöringen innehavd anställning,

samt med bifall till motionerna I: 327 och II: 516 medgiva,

att särskilda förmåner till långtidsinkallad beredskapspersonal

må i samband med beredskapens blivande avveckling

utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet

ovan förordat;

b) till Särskilda ---- 1 000 000 kronor;

c) till Särskilda ---- 2 200 000 kronor;

II. att motionen---åtgärd föranleda.»

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1945

541949

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:284 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilda övergångsförmåner åt långtidsinkallad beredskapspersonal jämte i ämnet väck s. 1 i texten