Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring
1945-05-17 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:137, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 137.
1
Nr 137.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med
förslag till avlöningsreglemente för personal vid
krigsmakten under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente)
jämte i ämnet väckta motioner.
(lia avd.)
I propositionen nr 65 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16 februari 1945,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna det av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade
förslaget till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under
krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente) med tillhörande tjänsteförteckning,
angivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka personal vid krigsmakten
enligt krigsavlöningsreglementet hänföres;
dels bemyndiga Kungl. Majit att i nämnda tjänsteförteckning framdeles
vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas av i samma statsrådsprotokoll
omförmälda ändrade förhållanden,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda av departementschefen i merberörda
statsrådsprotokoll omförmälda övergående bestämmelser.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr E. Petersson m. fl.
(I: 307) och den andra inom andra kammaren av herr P. Hj. Fagerholm m. fl.
(11:483), i vilka hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Majits förslag
till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring
samt att riksdagen måtte, hos Kungl. Majit hemställa om förnyad utredning
rörande nya krigslönebestämmelser, varvid utredningen bör bedrivas
enligt vissa i motionerna anförda riktlinjer.
I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionen I: 307.
Allmänna synpunkter.
Den hittillsvarande tillämpningen av krigsavlöningsreglementet har, framhåller
departementschefen inledningsvis, givit vid handen, att det nuvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 137—139.
ine 45
2
Statsutskottets utlåtande nr 137.
krigsavlöningsreglementet behöver förtydligas och kompletteras i vissa hänseenden.
Under förstärkt försvarsberedskap och mobilisering har sålunda
avlöningssystemet visat sig vara mindre tillfredsställande. Tillämpningen av
bestämmelserna har varit förenad med svårigheter i olika hänseenden och
givit anledning till anmärkningar på åtskilliga punkter.
De nu antydda förhållandena syntes i icke ringa grad få tillskrivas de omständigheter,
under vilka krigsavlöningsreglementet tagits i bruk, samt det
successiva ikraftträdandet av skilda föreskrifter i reglementet. Sålunda
gjordes tillämpningen av reglementet under första tiden efter försvarsberedskapens
intagande beroende av örn krigs tjänstgöringen fullgjordes vid »såsom
neutralitetsvakt organiserat förband», medan man i övrigt rörde sig med begreppen
mobilisering och förstärkt försvarsberedskap. Till följd härav blev
det nödvändigt att meddela särskilda förtydligande bestämmelser om neutralitetsvaktens
omfattning, vilka i sin tur visade sig svårtillämpliga och föranledde
oformligheter i avlöningshänseende för personal vid ett och samma förband.
Förhållandena ledde efterhand till att krigsavlöningsreglementet gjordes tilllämpligt
å personalen vid krigsmakten i dess helhet.
Med anledning härav har i olika sammanhang ifrågasatts, örn icke krigsavlöningsbestämmelserna
borde uppdelas på två särskilda reglementen, det
ena avsett att tillämpas under beredskapstjänstgöring och det andra under
krig.
Med hänsyn till sålunda vunna erfarenheter av det nuvarande krigsavlöningsreglementet
beslöt Kungl. Majit den 5 juni 1942 tillkalla särskilda utredningsmän
med uppdrag att inom försvarsdepartementet verkställa en allmän
översyn av avlöningsbestämmelsema för personal vid försvarsväsendet
under beredskaps- och krigstjänstgöring. Utredningsmännen, vilka antogo benämningen
1942 års krigsavlöningssakkunniga, avgåvo den 13 februari 1943
utlåtande med förslag till krigsavlöningsreglemente jämte följ dförfattningar.
Förslaget innebar i vissa avseenden långt gående förändringar och omläggningar
i förhållande till gällande grunder för krigsavlöningens bestämmande.
Den sakligt sett viktigaste ändringen utgjorde förslaget, att viss personal i
försvarsväsendets reserver under krigstjänstgöring skulle avlönas i likhet med
värnpliktiga. I denna del rönte förslaget allvarliga gensagor från praktiskt
taget samtliga hörda myndigheters och personalsammanslutningars sida. Med
hänsyn till de anmärkningar mot förslaget, som yppats under remissbehandlingen,
ansåg departementschefen detsamma icke böra läggas till grund för
en framställning i ämnet till riksdagen.
Emellertid beslöt Kungl. Majit den 12 november 1943, att frågan örn revision
av krigsavlöningsreglementet skulle inom försvarsdepartementet göras
till föremål för fortsatt handläggning genom särskilt tillkallade sakkunniga.
Därvid skulle beaktas såväl 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag jämte
däröver avgivna yttranden som i övrigt vissa på Kungl. Majlis prövning beroende
framställningar med förslag till ändringar på förevarande område.
I anslutning till förslag av de senast tillkallade utredningsmännen, vilket
Statsutskottets utlåtande nr 137. 3
förelädes riksdagen, beslöts vid 1944 års riksdag vissa delvis betydelsefulla
ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente.
Den 29 april 1944 lia utredningsmännen avgivit utlåtande med förslag till
avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring
(krigsavlöningsreglemente) jämte förslag till förordning om ändring i vissa
delar av krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521), och häröver
hava, efter remisser, utlåtanden avgivits av vederbörande myndigheter
och personalorganisationer.
Härefter ha utredningsmännen den 30 juni 1944, respektive den 31 augusti
1944 avgivit utlåtanden med förslag till dels kungörelse angående tillämpming
av krigsavlöningsreglementet under tid, då riket icke befinner sig i krig, dels
ock kungörelse angående tillämpning av krigsavlöningsreglementet under tid,
då riket befinner sig i krig. Jämväl över ifrågavarande kungörelseförslag ha,
efter remisser, utlåtanden avgivits av vederbörande myndigheter och personalorganisationer.
En del av de över förslaget till nytt krigsavlöningsreglemente hörda myndigheterna
och personalsammanslutningarna hava funnit detsamma giva anledning
till sakliga erinringar på vissa punkter. Som allmänt omdöme örn
förslaget har emellertid från flertalet av de hörda myndigheternas sida uttalats,
att förslaget synts innebära en av behovet påkallad översyn av gällande
krigsavlöningsbestämmelser, varigenom de brister som vidlåda det nuvarande
systemet i huvudsak avhjälpts. Den föreslagna anordningen med ett
krigsavlöningsreglemente avsett att tillämpas under såväl beredskap som
krig samt särskilda tillämpningskungörelser för beredskap respektive krig
har vunnit allmänt gillande från myndigheternas sida.
Vissa av personalsammanslutningarna ha rest invändningar mot tanken på
en mera allmän revision av krigsavlöningsbestämmelserna på nuvarande stadium
av beredskapen samt ifrågasatt, huruvida icke en mera rationell lösning
vore att i första hand vidtaga vissa av utredningen betingade partiella ändringar
i gällande bestämmelser och därefter i samråd med de byörda personalorganisationerna
ånyo utreda det föreliggande problemet i hela dess vidd.
Departementschefen har, efter att ha tagit del av utredningsmännens förslag
till nytt krigsavlöningsreglemente jämte däröver avgivna utlåtanden,
funnit sig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition i
ämnet till innevarande års riksdag. Departementschefen har vidare anmält
sin avsikt vara att, därest förslaget vinner riksdagens bifall, i sinom tid underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om erforderliga tillämpningsföreskrifter
till reglementet på grundval av föreliggande förslag i ämnet.
Spörsmålet om vissa ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen upptages
av departementschefen i annat sammanhang.
I anslutning till sin sålunda angivna ståndpunkt har departementschefen
anfört, bland annat, följande.
Utredningsmännens förslag innebär, att krigsavlöningsbestämmelserna
skola uppdelas på dels ett krigsavlöningsreglemente, upptagande samtliga de
förmåner, som kunna ifrågakomma under krigstjänstgöring, dels en tillämp
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 137.
ningskungörelse avseende förhållandena under beredskap, dels ock en tilllämpningskungörelse
avseende verkliga krigsförkållanden. Denna indelningsgrund,
som rönt allmän anslutning från de hörda myndigheternas sida, finner
även jag vara ägnad att skapa önskvärd reda och klarhet ur systematisk
synpunkt.
Såsom inledningsvis erinrats, ha efter beslut vid 1944 års riksdag vissa
delvis betydelsefulla ändringar vidtagits i gällande krigsavlöningsreglemente,
huvudsakligen i vad rör grunderna för avlönande av personal på övergångsstat
och reservstat samt från nämnda stater avgången, reserven tillhörande
personal ävensom viss personal i krigsmaktens reserver. Dessa ändringsföreskrifter
ha med i sak oförändrat innehåll intagits i utredningsmännens förslag.
I övrigt innefattar förslaget åtskilliga ändringar av såväl saklig som
formell innebörd i förhållande till nu gällande bestämmelser. Vid dessa omläggningar
har behörig hänsyn tagits till de erfarenheter, som vunnits under
den hittillsvarande tillämpningen av krigsavlöningsreglementet. Likaså ha
utredningsmännen i görligaste mån skänkt beaktande åt de synpunkter och
erinringar beträffande de nuvarande krigsavlöningsbestämmelserna, som
under den gångna beredskapstiden i skilda sammanhang yppat sig.
I anledning av de från vissa personalsammanslutningar framförda erinringarna
—■ vilka delvis ytterligare understrukits i yttrandena över förslagen
till tillämpningskungörelser till krigsavlöningsreglementet — vill jag framhålla,
att det är av vikt, att nya bestämmelser på förevarande område utformas
och fastställas, medan erfarenheterna från beredskapstiden ännu äro levande.
Givetvis framstår det även såsom önskvärt, att bestämmelserna bliva enkla
och lätta att tillämpa, Ehuru jag för egen del gärna sett, att de bestämmelser,
örn vilkas godkännande jag i det följande gör hemställan, kunnat ytterligare
förenklas, har jag å andra sidan blivit övertygad örn att så icke lämpligen
kan ske utan att andra intressen trädas för nära. I likhet med de i
ärendet hörda myndigheterna finner jag förslaget kunna i princip förordas.
Vissa jämkningar i förslaget ha emellertid befunnits påkallade med hänsyn
till under remissbehandlingen framkomna erinringar. Härtill återkommer jag
i det följande.
Statskontoret, som i princip förordat bifall till föreliggande förslag, har
likväl funnit en svaghet i förslaget vara, att tillämpningen av de uppställda
reglerna i ett stort antal fall icke gjorts ovillkorligt bindande utan i Kungl.
Maj:ts hand la£ts möjlighet att meddela beslut örn avvikelser eller att utfärda
särskilda föreskrifter. Vad statskontoret sålunda anfört synes i och för sig
riktigt. En granskning av det föreliggande förslaget giver emellertid vid handen,
att de föreslagna bemyndigandena för Kungl. Majit i stor utsträckning
avse sådana förmåner, beträffande vilka det enligt vederbörliga fredsavlöningsreglementen
lagts i Kungl. Maj:ts hand att utfärda erforderliga föreskrifter.
Bemyndigandena i övrigt böra ses mot bakgrunden av de extraordinära
förhållanden under vilka krigsavlöningsreglementet tillämpas och
torde få anses betingade av att i viss mån skiljaktiga bestämmelser avses skola
gälla vid å ena sidan beredskap och å andra sidan krig. Erfarenheten under
det hittillsvarande beredskapstillståndet har sålunda visat, att det icke är
möjligt att i lika hög grad som under rena fredsförhållanden låsa de olika förmånerna
vid ett av Kungl. Majit och riksdagen fastställt avlöningsreglemente.
För att giva en föreställning örn hur det föreslagna avlöningssystemet avses
skola fungera under å ena sidan beredskapstillstånd och å andra sidan verkliga
krigsförhållanden, har i en till propositionen fogad bilaga lämnats en
sammanställning av huvudinnehållet i de av utredningsmännen framlagda
förslagen till tillämpningsföreskrifter till reglementet, jämförda med gällande
. Statsutskottets utlåtande nr 137.
5
bestämmelser i ämnet. Därvid ha jämväl återgivits under remissbehandlingen
framkomna mera väsentliga ändringsyrkanden beträffande de föreslagna
bestämmelserna.
Viss omläggning av värnpliktigas avlöning.
Enligt 4 § 1 mom. första stycket gällande krigsavlöningsreglemente utgår
krigslön till värnpliktiga i form av månadslön och terminslön, dock att för
värnpliktiga tillhörande 1—3 krigslöneklasserna krigslönen utgår endast i
form av terminslön.
I sitt förslag till krigsavlöningsreglemente m. m. anförde 1942 års krigsavlöningssakkunniga
i fråga örn månadslön till värnpliktiga, bland annat, att
de kommit till den uppfattningen, att anledning icke föreligger att utbetala
någon del av de värnpliktigas krigslön i den ordning, som hittills gällt i
fråga örn månadslön. Det syntes de sakkunniga föga rationellt, att värnpliktigas
löneförmåner i många fall skulle utbetalas av icke mindre än trenne
skilda myndigheter, nämligen krigskassaavdelningen, där den värnpliktige
vistas, krigskassaavdelningen, där den värnpliktige är hemortsredovisad, och
familjebidragsnämnden i hemorten. Övervägande skäl syntes tala för att den
värnpliktige genom de militära myndigheternas försorg finge uppbära allenast
så stor del av löneförmånerna, som kunde vara behövlig för hans personliga
utgifter å tjänstgöringsorten, medan återstoden ställdes till förfogande
för familjen i hemorten genom familjebidragsnämnden. Härigenom
vunnes, förutom bättre garantier för att erforderliga belopp komme familjen
till godo, att allenast en krigskassaavdelning vid varje tillfälle belastades
med löneutbetalningsbestyr för en och samma värnpliktig. Då den del av
krigslönen, som i enlighet härmed skulle utbetalas av familjebidragsnämnden,
alltjämt borde utgå utan behovsprövning, syntes det naturligt, att denna
del inräknades i hemortslönen. Yisserligen komme familj ebidragsnämndernas
arbete att härigenom i någon mån kompliceras med hänsyn till att en
sådan anordning medförde, att hemortslönen måste graderas för olika tjänstegrader.
Någon mera betydande ökning av familj ebidragsnämndernas arbetsbörda
syntes graderingen av hemortslönen emellertid knappast kunna medföra.
Samtliga över förslaget hörda myndigheter förklarade sig antingen tillstyrka
förslaget i denna del eller lämna detsamma utan erinran.
De för den fortsatta utredningen tillkallade utredningsmännen hava framlagt
samma förslag som 1942 års krigsavlöningssakkunniga i fråga örn de värnpliktigas
avlöning, och jämväl nu har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.
Departementschefen har i detta ämne för egen del anfört följande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har den av 1942 års krigsavlöningssakkunniga
framförda tanken på en omläggning av sättet för utbetalande
av de värnpliktigas avlöningsförmåner under krigstjänstgöring
vunnit anslutning från de hörda myndigheternas sida. När nu utredningsmännen
upptagit detta förslag finnes från min sida så mycket mindre anled
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 137.
ning till principiell erinran mot ett genomförande av detsamma som
statens arbetsmarknadskommission vidhållit sin tidigare intagna ståndpunkt
i denna fråga och således anser det vara möjligt att pålägga familj ebidragsnämnderna
bestyret med utbetalande av den del av de värnpliktigas avlöning,
som för närvarande utgår i form av månadslön.
Emellertid torde svårigheter föreligga att fullt konsekvent genomföra
principen med ett inarbetande i hemortslönen av månadslönen för de värnpliktiga.
Jag syftar härvid på de under flygtjänstgöring utgående särskilda förmånerna
av flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg. Såsom i det följande
närmare beröres, har jag icke ansett mig kunna biträda ett av utredningsmännen
framlagt förslag därom, att i terminslönen för flygtjänstgörande värnpliktiga
skulle inräknas nämnda förmåner. Att belasta familjebidragsnämndema
med utbetalningen av flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg till
värnpliktiga torde å andra sidan ställa sig komplicerat med hänsyn till att
åtnjutandet av dessa förmåner är avhängigt av under månaden fullgjord flygtjänstgöring
och att kontrollen härvidlag skulle förutsätta en vidlyftig kontinuerlig
rapportgivning från de militära myndigheterna till familj ebidragsnämnderna,
vilket ur olika synpunkter bör undvikas. Såsom vid behandlingen
av 4 § 1 mom. nedan beröres, förordar jag därför, att ifrågavarande
förmåner alltjämt skola utgå i form av månadslön.
Specialmotivering.
I överensstämmelse med utredningsmännens förslag har åt reglementet
givits en uppställning, som delvis avviker från det nuvarande reglementets
utformning. Härvid har eftersträvats en ökad anpassning till den systematik,
som kommit till användning i vederbörliga fredsavlöningsreglementen. Reglementsförslaget
har uppdelats på fyra avdelningar: allmänna bestämmelser,
krigslön, särskilda ersättningar och tillämpningsföreskrifter. Med denna indelningsgrund
har åsyftats att göra avlöningsreglerna överskådligare och därmed
mera lättillämpliga än vad fallet är i gällande krigsavlöningsreglemente.
Departementschefen har härefter under förevarande rubrik till statsrådsprotokollet
lämnat en utförlig redogörelse för innehållet i avlöningsföreskrifterna
i det förordade förslaget till nytt krigsavlöningsreglemente och därvid
särskilt angivit de ändringar i förhållande till nu gällande bestämmelser, som
förslaget innebär, och skälen för ifrågavarande ändringar.
Utskottet får här hänvisa till nämnda redogörelse, som finnes intagen å s.
28—86 i propositionen.
I fråga örn reglementets ikraftträdande har departementschefen anfört
följande.
Det föreliggande reglementsförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1945.
Samtliga i reglementsförslaget intagna bestämmelser böra gälla från och med
dagen för ikraftträdandet, från vilken tidpunkt krigsavlöningsreglementet den
15 juni 1939 (nr 278) bör upphöra att gälla. I fråga örn löneklassplacering
efter reglementets ikraftträdande bör så anses, som örn reglementets bestämmelser
ägt tillämpning även före den 1 juli 1945.
Såsom av förslaget till tjänsteförteckning framgår, skall såsom villkor för
att meniga värnpliktiga, födda 1920 eller senare, må hänföras till 2:a krigslöne
-
Statsutskottets utlåtande nr 137.
7
klassen gälla, att värnpliktiga i allmänhet fullgjort 390 och vapenfria värnpliktiga
520 dagars värnpliktstjänstgöring. Motsvarande tjänstgöringstid för
erhållande av terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre, tariffen, utgör
enligt gällande krigsavlöningsbestämmelser för värnpliktiga i allmänhet 360
och för vapenfria värnpliktiga 480 dagar. Vid reglementets ikraftträdande
skulle sålunda den, som då fullgjort 360 respektive 480 dagars tjänstgöring
och kommit i åtnjutande av terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre
tariffen, men ännu icke fullgjort 390 respektive 520 dagars tjänstgöring, komma
att vidkännas löneminskning. Till förhindrande härav föreslår jag i likhet med
utredningsmännen, att menig värnpliktig, som vid reglementets ikraftträdande
uppbär eller uppburit terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre tariffen,
skall hänföras till 2:a krigslöneklassen. Denna övergångsbestämmelse bör
dock gälla endast under nu rådande förstärkt försvarsberedskap samt vid
krigstillstånd, som i anslutning härtill må komma att inträda.
Chefen för marinen har framhållit, att fast anställd 3. klass sjöman; som
enligt gällande bestämmelser hänförts till 2:a krigslöneklassen, för närvarande
äger under sjötjänstgöring med rörlig förläggning åtnjuta terminslön med 1
krona 50 öre för dag. De föreslagna bestämmelserna innebära sålunda för
denna personal en viss löneminskning under ifrågavarande tjänstgöring. Till
förhindrande härav, såvitt rör den nuvarande personalen, föreslår nämnde
chef, att de 3. klass sjömän, som före reglementets ikraftträdande uppflyttats
till 2:a krigslöneklassen, fortfarande skola hänföras till denna krigslöneklass.
Jag finner mig böra biträda vad chefen för marinen sålunda föreslagit, i vad
avser nu rådande beredskapstillstånd samt krigstillstånd, som i anslutning
härtill må komma att inträda.
De i 2 § 7 mom. kungörelsen 1940: 985, sådant nämnda författningsrum
lyder enligt kungörelsen 1944: 448, intagna övergångsbestämmelserna beträffande
förutvarande landstormsofficerare och förutvarande medlemmar av frivilliga
automobilkåren böra — utsträckta att avse jämväl personal vid sjövärnskåren
och svenska röda korset —■ gälla även för tid efter ikraftträdandet
av det nya reglementet. Det torde böra få ankomma pa Kungl. Maj:t att utfärda
bestämmelser härom ävensom de övergående bestämmelser i övrigt, som
kunna visa sig erforderliga. I
I gällande tjänsteförteckning till krigsavlöningsreglementet äro upptagna
— förutom samtliga militära tjänstegrader — även icke militära befattningar.
Dessa befattningar ha i ett stort antal fall upptagits i alternativa krigslöneklasser
och försetts med asterisk. Under anmärkning till tjänsteförteckningen
har angivits, dels att asterisk framför en befattning innebär, att denna, om
befattningshavarens tjänsteställning därtill föranleder, skall hänföras till
annan krigslöneklass, dels ock att i tjänsteförteckningen ej särskilt nämnd befattning
skall hänföras till den krigslöneklass, som motsvarar hans tjänsteställning.
Införandet av en och samma befattning i flera krigslöneklasser är emellertid,
framhålla utredningsmännen, ägnat att göra tjänsteförteckningen mindre
överskådlig. Systematiskt sett vore det å andra sidan icke lämpligt att, såsom
för närvarande är fallet, vissa befattningar för icke militär personal redovisades
i tjänsteförteckningen under det att för andra, ej särskilt nämnda
befattningar endast föreskreves, att vederbörande skulle hänföras till den
krigslöneklass, som motsvarar hans tjänsteställning. Enklast och mest prak
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 137.
tiskt har synts utredningsmännen vara, att i tjänsteförteckningen endast upptagas
samtliga militära tjänstegrader — inom 15:e och 16:e krigslöneklassema
tillika befattningen — och att i anmärkning till tjänsteförteckningen föreskrives,
att den, som innehar tjänsteställning motsvarande viss militär tjänstegrad,
hänföres till samma krigslöneklass som innehavaren av tjänstegraden.
En på dylikt sätt förenklad tjänsteförteckning har icke ansetts behöva uppdelas
på skilda kolumner för armén, marinen och flygvapnet.
Enligt gällande krigsavlöningsbestämmelser hänföres menig till lia krigslöneklassen,
intill dess vederbörande fullgjort sammanlagt 100 dagars tjänstgöring,
och därefter till 2:a krigslöneklassen. Enär beloppen i l:a och 2:a
krigslöneklassema, lägre tariffen, sammanfalla, innebär uppflyttningen till
2:a krigslöneklassen för värnpliktig icke någon ändring i fråga örn terminslön
för tid, varunder han uppbär sådan lön enligt nämnda tariff. För erhållande
av terminslön enligt den högre tariffen skall värnpliktig tillhörande
yngre åldersklass1 än åldersklass 1939 ha fullgjort sammanlagt 360 dagars
tjänstgöring. Jämlikt 17 § av föreliggande reglementsförslag skall den högre
terminslönetariffen regelmässigt tillämpas å värnpliktiga. Enligt denna regel
skulle således, därest nuvarande bestämmelse i fråga örn tidpunkten för
menigs hänförande till 2:a krigslöneklassen bibehölles, terminslönen komme att
utgå med 1 krona 50 öre för dag redan efter 100 dagars tjänstgöring. Utredningsmännen
framhålla, att anledning saknas att i förevarande avseende frångå
den nuvarande principen, enligt vilken menig värnpliktig för erhållande
av terminslön med 1 krona 50 öre för dag skall ha fullgjort tjänstgöring motsvarande
minst den för armén och kustartilleriet enligt vämpliktslagen föreskrivna
första tjänstgöringen. Tidpunkten för menig värnpliktigs hänförande
till 2:a krigslöneklassen bör således enligt utredningsmännens mening framflyttas,
och härom hava de framlagt ett utförligt i statsrådsprotokollet återgivet
förslag (s. 89—91) av huvudinnehåll, att menig värnpliktig, född 1920
eller senare, skall uppflyttas till 2:a krigslöneklassen efter det han fullgjort
värnpliktstjänstgöring örn 390 dagar och att samtliga värnpliktiga födda före
år 1920 skola hänföras till 2:a krigslöneklassen.
Departementschefen har i fråga om förslaget till tjänsteförteckning anfört,
bland annat, följande.
Utredningsmännens förslag, att i tjänsteförteckningen skulle redovisas
allenast militär personal och att i anmärkning till tjänsteförteckningen skulle
föreskrivas, att den som innehar tjänsteställning motsvarande viss militär
tjänstegrad skulle hänföras till samma krigslöneklass som innehavaren av
den militära tjänstegraden, finner jag ändamålsenligt. I syfte att i krigsavlöningsreglementet
erhålla samma terminologi som i ett blivande nytt tjänstereglemente
för försvarsväsendet har dock ordet tjänsteställning utbytts mot
ordet tjänsteklass.
JV ad utredningsmännen föreslagit i fråga örn menigs hänförande till viss
krigslöneklass anser jag mig böra tillstyrka. I tydlighetens intresse har jag
emellertid ansett mig böra under anmärkning till tjänsteförteckningen även
intaga föreskrift därom, att med värnpliktstjänstgöring skall likställas av
värnpliktig såsom medlem av frivillig försvarsorganisation fullgjord tjänst- 1
1 Begreppet åldersklass har numera ersatt begreppen årsklass (årsgrupp).
Statsutskottets utlåtande nr 137.
9
göring vid försvarsväsendet. I anledning av därom av chefen för marinen
framställt förslag förordar jag, att i 3:e krigslöneklassen upptages »2. klass
kustartillerist». Till utredningsmännens förslag att hänföra överfurir och
högbåtsman till 6:e krigslöneklassen giver jag min anslutning.
Enligt kungörelsen 1942:527 erhåller värnpliktig flaggkorpral penningbidrag
med samma belopp som sergeant eller med 3 kronor för dag. I konsekvens
härmed anser jag mig böra föreslå, att flaggkorpral, vilken enligt
gällande bestämmelser tillhör 6:e krigslöneklassen, hänföres till 7:e krigslöneklassen.
Till sistnämnda krigslöneklass böra även hänföras kvarvarande
underofficerare av 3. graden.
I propositionen 1939: 246 med förslag till krigsavlöningsreglemente m. m.
förordade departementschefen, att bemyndigande skulle lämnas Kungl. Maj:t
att, sedan riksdagen godkänt tjänsteförteckningen, däri vidtaga de jämkningar,
som kunde föranledas av ändrade organisatoriska förhållanden. Häremot
hade riksdagen icke något att erinra. Motsvarande bemyndigande, utvidgat
till att avse även beställningarnas benämningar, har synts departementschefen
böra inhämtas med avseende å nu föreliggande förslag till
t j änstef örteckning.
Ekonomiska konsekvenser av förslagets genomförande.
Departementschefen har framhållit, att det med hänsyn till de olika faktorer,
vilka inverka på avlöningskostnaderna för personal, å vilken krigsavlöningsreglementet
är tillämpligt, icke är möjligt att siffermässigt uppskatta
de kostnader, som kunna föranledas av ett genomförande av de föreslagna
ändringarna i gällande bestämmelser. Departementschefen har därför måst
inskränka sig till att angiva, vilka av de föreslagna bestämmelserna, som
kunna verka i kostnadsökande, respektive kostnadsbesparande riktning. På
de punkter, där förslaget innefattar bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta
i fråga örn vissa förmåner, har vederbörlig hänsyn tagits till de såsom
motivering härutinnan anförda synpunkterna.
Utskottet.
Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till nytt krigsavlöningsreglemente
har utarbetats, sedan erfarenheterna under den hittillsvarande beredskapstiden
rörande tillämpningen av 1939 års krigsavlöningsreglemente ådagalagt behov
av en allmän översyn av reglementets bestämmelser. Redan år 1942 tillkallades
särskilda utredningsmän för verkställande av ifrågavarande översyn,
men av dessa framlagt förslag till nytt krigsavlöningsreglemente befanns efter
remissbehandling icke böra läggas till grund för framställning i ämnet till
riksdagen. Därefter har frågan örn revision av krigsavlöningsreglementet varit
föremål för fortsatt handläggning inom försvarsdepartementet genom särskilt
tillkallade sakkunniga. Dessa sakkunniga Ira framlagt förslag av innebörd, att
krigsavlöningsbestämmelserna skola uppdelas på dels ett krigsavlöningsreglemente,
upptagande samtliga förmåner som kunna ifrågakomma under krigstjänstgöring,
dels en tillämpningskungörelse avseende förhållandena under
beredskap, dels ock en tillämpningskungörelse avseende verkliga krigsförhål
10
Statsutskottets utlåtande nr 137.
landen. Denna indelningsgrund har rönt allmän anslutning av hörda myndigheter.
Departementschefen har också funnit den föreslagna indelningsgrunden
lämplig. De sakkunnigas förslag ha jämväl i övrigt synts departementschefen
ägnade att läggas till grund för nya krigsavlöningsbestämmelser. Då det ansetts
vara av vikt, att de nya bestämmelserna i ämnet utformas och fastställas,
medan erfarenheterna från beredskapstiden ännu äro levande, har departementschefen
ansett sig böra förorda, att nya krigsavlöningsbestämmelser nu
meddelas i anslutning till de sakkunnigas förslag.
I det av Kungl. Majit i nu förevarande proposition framlagda förslaget till
krigsavlöningsreglemente ha, på sätt sakkunniga föreslagit, intagits de grundläggande
avlöningsbestämmelserna för krigstjänstgöring, medan erforderliga
ytterligare bestämmelser förutsatts skola meddelas av Kungl. Maj :t genom två
särskilda tillämpningskungörelser, avseende, den ena förhållandena under beredskap
och den andra verkliga krigsförhållanden. De bestämmelser, som
skola meddelas av Kungl. Majit genom tillämpningskungörelser, avse i stor
utsträckning sådana förmåner, beträffande vilka det enligt vederbörliga fredsavlöningsreglementen
lagts i Kungl. Majits hand att utfärda erforderliga föreskrifter.
Körslaget till krigsavlöningsreglemente innefattar åtskilliga ändringar
av såväl saklig som formell innebörd i förhållande till nu gällande bestämmelser.
Ändringarna äro i huvudsak föranledda av de erfarenheter, som
vunnits under tillämpningen av nuvarande krigsavlöningsreglemente.
I de likalydande motionerna I: 307 och lii 483 har beträffande det av
Kungl. Majit framlagda förslaget till nytt krigsavlöningsreglemente framhållits,
att detsamma knappast kan sägas fylla de krav på lättfattlighet och
enkelhet, som med hänsyn till förhållandena under krig äro starkt påkallade.
”Vidare har i motionerna framhållits, att förslaget mött starka invändningar
från vissa personalsammanslutningars sida i samband med att de avgivit
yttranden över de sakkunnigas förslag. Med hänsyn härtill och då förslaget
icke tillkommit efter förhandlingar med personalorganisationerna har yrkats,
att riksdagen måtte avslå det framlagda förslaget till nytt krigsavlöningsreglemente
och hemställa örn ny utredning i ämnet, vid vilken utredning personalen
på sedvanligt sätt bör beredas tillfälle att medverka för att såvitt möjligt ett
förhandlingsresultat skall kunna uppnås.
Med anledning av de i motionerna framställda erinringarna mot sättet för
utarbetande av de föreliggande förslagen till krigsavlöningsbestämmelser, nämligen
att personalorganisationerna icke skulle ha beretts tillfälle att förhandla
örn desamma, innan förslaget till krigsavlöningsreglemente förelagts riksdagen,
vill utskottet framhålla, att bestämmelserna i gällande kungörelse angående
förhandlingsrätt för statens tjänstemän (SFS 1937: 292) icke kunna
anses hava blivit åsidosatta. Enligt nämnda kungörelse skall nämligen förhandling
äga rum i skriftlig eller muntlig form, och vederbörliga personalorganisationer
ha beretts tillfälle att skriftligen yttra sig över de sakkunnigas
olika förslag till krigsavlöningsbestämmelser. Därvid ha personalorganisationerna
icke, enligt vad utskottet inhämtat, gjort framställning örn muntliga
förhandlingar. Personalorganisationernas erinringar mot de av de sakkun
-
11
Statsutskottets utlåtande nr 137.
niga föreslagna krigsavlöningsbestämmelserna gälla för övrigt mindre det
egentliga krigsavlöningsreglementet än de sakkunnigas förslag till de tillåmpningskungörelser,
vilka förutsatts skola utfärdas av Kungl. Maj.t sedan krigsavlöningsreglementet
fastställts. Därest muntliga förhandlingar av vederbörliga
personalorganisationer finnas vara påkallade rörande förslagen till nämnda
kungörelser, torde möjligheter alltjämt föreligga för dem att göra framställning
härom. Vid bifall till vad utskottet nedan föreslår i fråga örn det nya
krigsavlöningsreglementets ikraftträdande kommer ökad tid att stå till förfogande
för eventuella muntliga förhandlingar örn ifrågavarande kungörelsers
innehåll.
Vad angår motionärernas uttalande örn att krigsavlöningsbestämmelserna
borde göras mera lättfattliga och enkla än i föreliggande förslag till krigsavlöningsreglemente,
finner utskottet, i likhet med departementschefen, detta
vara i och för sig önskvärt. Av skäl som departementschefen anfört torde detta
önskemål dock icke kunna helt tillgodoses.
Av vad utskottet sålunda anfort följer, att utskottet icke finner tillräckliga
skäl vara för handen att, såsom i motionerna yrkats, föreslå riksdagen
att avslå Kungl. Majlis förevarande proposition och hemställa örn ytterligare
utredning i fråga örn krigsavlöningsbestämmelserna. Utskottet avstyrker
alltså motionerna och finner i likhet med departementschefen, att nya krigsavlöningsbestämmelser
nu böra utformas och fastställas. Utskottet har icke
funnit anledning till erinran mot att bestämmelserna därvid uppdelas på ett
krigsavlöningsreglemente och två särskilda tillämpningskungörelser, avsedda
för beredskapsförhållanden respektive krigsförhållanden.
Det av departementschefen förordade förslaget rörande omläggning av de
värnpliktigas avlöning, innebärande att den nuvarande i vissa värnpliktigas
krigsavlöning ingående månadslönen avskaffas och i stället ersättes med en
i den enligt krigsfamiljebidragsförordningen utgående hemortslönen ingående
befälslön, tillstyrkes av utskottet. Av i det följande anförda skäl finner utskottet
det dock böra tills vidare anstå med genomförandet av ifrågavarande
omläggning av de värnpliktigas avlöning.
Vidkommande de olika i förslaget till krigsavlöningsreglemente intagna
föreskrifterna har utskottet funnit desamma, i den mån de innebära ändringar
i förhållande till vad som nu gäller, vara tillfredsställande motiverade. Utskottet
har därför funnit sig böra tillstyrka riksdagen att godkänna det av
departementschefen förordade förslaget till avlöningsreglemente för personal
vid krigsmakten under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente).
I fråga om reglementets ikraftträdande innebär Kungl. Maj :ts förslag, att
detsamma skall träda i kraft den 1 juli 1945. Även örn detta kunde anses
lämpligt vid den tidpunkt, då propositionen i ärendet förelädes riksdagen,
finner utskottet likväl vad som därefter inträffat utgöra skäl för att ikraftträdandet
av det nya reglementet uppskjutes. Detta gäller särskilt omläggningen
av de värnpliktigas avlöning, vilken omläggning skulle medföra en
avsevärd extra arbetsbelastning och därmed också betydande kostnader för de
kommunala familjebidragsnämnderna men också för truppregistreringsmyn
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 137.
digheterna. På aetta område synas med anledning härav de nuvarande bestämmelserna
alltjämt böra vara gällande, så länge nuvarande beredskapstillstånd
varar. Då det jämväl i övrigt synes mindre lämpligt att nu, då tidpunkten
för försvarsberedskapens avveckling snart synes vara inne, börja
tillämpa nya krigsavlöningsbestämmelser, vill utskottet föreslå, att ’ikraftträdandet
av det nya reglementet uppskjutes till tidpunkt efter den 1 juli
1945, som Kungl. Majit med beaktande av ovan anförda synpunkter finner
lämplig.
De föreslagna övergångsbestämmelserna synas utskottet lämpliga. Utskottet
finner sig jämväl böra tillstyrka den föreslagna omläggningen av
tjänsteförteckningen till reglementet och har intet att erinra mot att riksdagen
bemyndigar Kungl. Majit att, sedan riksdagen godkänt tjänsteförteckningen,
däri vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas av ändrade organisatoriska
förhållanden och av ändringar i tjänstebenämningar.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag samt
med avslag å motionerna I: 307 och lii 483,
a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 16 februari 1945 förordade förslaget
till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten
under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente) med tillhörande
tjänsteförteckning, angivande de särskilda krigslöneklasser,
till vilka personal vid krigsmakten enligt krigsavlöningsreglementet
hänföres, dock med den ändringen, att reglementets
ikraftträdande skall anstå till tidpunkt efter den 1 juli 1945, som
av Kungl. Majit bestämmes;
b) bemyndiga Kungl. Majit att i nämnda tjänsteförteckning
framdeles vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas av i
nämnda statsrådsprotokoll omförmälda ändrade förhållanden;
c) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda i samma statsrådsprotokoll
omförmälda övergående bestämmelser.
Stockholm den 17 maj 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Härvarande: se under utlåtandet nr 138.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.