Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945146 till landsfiskalerna m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

1945-05-22 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:147, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945146 till landsfiskalerna m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147.

1

Nr 147.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1945146 till landsfiskalerna m. fl.

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (punkterna

207 och 208) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1945/46 såsom förslagsanslag under rubriken Landsfiskalerna

m. fl. beräkna till Avlöningar 6 080 000 kronor och till Omkostnader

1 600 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 235, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 mars 1945,

föreslagit riksdagen att dels godkänna de förslag till lönereglering för landsfiskalernas

biträden, som av departementschefen framlagts, dels medgiva, att

till landsfiskalernas biträden må utgå överstidsersättning i den utsträckning

och under de villkor, som av departementschefen förordats, dels medgiva,

att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser, som i övrigt kunna bliva erforderliga

för genomförande av de sålunda framlagda förslagen, dels godkänna

av departementschefen förordad personalförteckning och avlöningsstat

för landsfiskalerna m. fl., avlöningsstaten att tillämpas tills vidare från

oell med budgetåret 1945/46, dels ock under rubriken Landsfiskalerna m. fl.

för nämnda budgetår såsom förslagsanslag anvisa, till Avlöningar 6 440 000

kronor och till Omkostnader 1 800 000 kronor.

Sedan landsfogden M. Stiernström förordnats att i egenskap av sakkunnig

inom socialdepartementet biträda vid utredning av vissa spörsmål rörande

biträdesorganisationen inom landsfiskalsdistrikten och i samband därmed stående

frågor, har Stiernström avgivit promemoria angående landsfiskalsbiträdenas

löneförmåner samt betänkande med förslag rörande rationalisering av

vissa arbetsuppgifter å landsfiskalskontoren.

Utöver förutnämnda frågor hava inom socialdepartementet varit under

övervägande jämväl vissa spörsmål rörande ifrågasatta ändringar av landsfiskalsorganisationen

inom vissa distrikt ävensom angående förhöjt arvode

till vissa landsfiskalsaspiranter. Vissa av dessa spörsmål hava blivit föremål

för särskild utredning inom departementet.

Frågan om rationalisering av vissa arbetsuppgifter i

landsfiskalskontoren behandlas å s. 2—5 i statsrådsprotokollet, till vilke 1

utskottet får hänvisa.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 147. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 147.

Landsfiskalsbiträdenas löneförmåner. I sitt år 1939 framlagda betänkande

föreslog 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning, att landsfiskalsassistent

skulle placeras i lönegrad Eo 14 av civila icke-ordinariereglementet.

Beträffande övriga tjänstebiträden räknade utredningen med två slag av

tjänster, nämligen skrivbiträden och kanslibiträden. De senare voro avsedda

för vissa i Norrland belägna, till arealen omfattande distrikt, där landsfiskalen

framför allt på grund av de långa tjänsteresorna beräknades vara i

behov av mera kvalificerad biträdeshjälp utan att dock behov av landsfiskalsassistent

kunde anses föreligga. Kanslibiträdestjänsterna voro avsedda

uteslutande för manliga befattningshavare, skrivbiträdestjänsterna däremot

för såväl manliga som kvinnliga befattningshavare. Kanslibiträde och manligt

skrivbiträde skulle kunna tilldelas polismans befogenhet.

Vid 1940 års riksdag föreslog Kungl. Majit genom propositionen nr 219,

att riksdagen skulle i princip godkänna de framlagda grunderna för en omorganisation

av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningama i nära överensstämmelse

med utredningens förslag. Dock föreslogs, att landsfiskalsassistenterna

skulle bliva extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 14, men att de

efter att hava tillhört denna lönegrad i sex år skulle uppflyttas till lönegraden

Eo 17. Vidare anslöt sig departementschefen helt till utredningens förslag i

vad det gällde inrättandet av kanslibiträdestjänster inom vissa ödebygdsdistrikt

i Norrland. Beträffande skrivbiträdestjänstema fann departementschefen

den föreslagna lönegradsplaceringen å ena sidan vara väl låg, åtminstone

för de tjänster, som komme att besättas med manliga innehavare. Å andra

sidan vore det svårt att innan man vunnit närmare kännedom örn omorganisationens

verkningar taga ställning tilli frågan, huruvida man borde inrätta

ett så stort antal ordinarie biträdestjänster, som förslaget innebure. I

avvaktan på närmare erfarenhet rörande behovet av biträdeshjälp föreslogs

för den skull, att lämpliga belopp skulle ställas till länsstyrelsernas förfogande

för anställning av erforderligt antal skrivbiträden i lönegraden Eo 2 samt

manliga biträden — som skulle kunna tilldelas polismans befogenhet — i lönegraden

Eo 5.

Vederbörande utskott anförde, att utskottet, med hänsyn till betydelsen av

att samtliga landsfiskaler såvitt möjligt erhölle biträdeshjälp även för andra

göromål än de rena skrivgöromålen, ansåge det önskvärt, att de biträdestjänster

i lönegraden Eo 5, vilka avsetts för manliga befattningshavare med

polismans befogenhet, i första hand tilldelades sådana landsfiskalsdistrikt,

där enligt organisationsplanen endast ett tjänstebiträde skulle finnas.

Riksdagen godkände med de erinringar utskottet anfört, vad propositionen

i denna del innehöll.

I proposition nr 225/1941 anförde departementschefen, att den av 1937 års

utredning framlagda planen för biträdestilldelningen inom distrikten av olika

närmare angivna anledningar måst underkastas en omarbetning. Biträdesbehovet

finge sålunda beräknas tilli 155 assistenter, 18 kanslibiträden, 173 extra

ordinarie biträden i lönegrad Eo 5 och 271 extra ordinarie biträden i löne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147.

3 *

grad Eo 2. Samtidigt betonade departementschefen, att vid beräkningarna av

biträdesbehovet hänsyn icke tagits till sådan personal, som tillfälligtvis måste

anställas för krisbetonade uppgifter. Kostnaderna för denna personal borde

ersättas i särskild ordning.

Riksdagen godkände i denna del vad propositionen innehöll samt bemyndigade

Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser, som bleve erforderliga för

genomförandet av övergången till den nya organisationen.

Genom beslut den 5 september 1941 bestämde Kungl. Majit, att anställning

som ordinarie kanslibiträde eller e. o. skrivbiträde icke kunde vinnas

av annan än den, som antingen vöre behörig att söka och innehava landsfiskalsassistenttjänst

eller ock under en tid av minst två år tjänstgjort som

extra biträde hos landsfiskal. Under denna prövotid av två år skulle biträdet

placeras i motsvarande lönegrad inom löneplan Ex i civila ickeordinariereglementet.

För befattningshavare, som före organisationens genomförande

tjänstgjort å landsfiskalskontor, gällde vissa övergångsbestämmelser.

Genom beslut den 28 juni 1941 förklarade Kungl. Majit vidare, att å landsfiskalskontor

anställda tjänstebiträden icke skulle vara berättigade till övertidsersättning.

I proposition nr 298/1943 framlade Kungl. Majit förslag till lösande av

vissa frågor rörande landsfiskalsorganisationen, till vilka statsmakterna tidigare

icke fattat slutgiltig ståndpunkt. För att lösa frågan om anskaffande av

vikarier å landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänst föreslogs sålunda inrättande

av fem landsfiskalsassistenttjänster utan fast stationeringsort. Vidare

skulle för erhållandet av erforderligt antal vikarier hållas en kader å i genomsnitt

50 stycken färdigutbildade men till landsfiskalsassistenter ännu icke befordrade

aspiranter. Då sådan aspirant avslutat sina studier, skulle han antagas

till extra tjänsteman med placering i lönegrad Ex 9, för att efter ett år

kunna uppflyttas i lönegrad Ex 14. Slutligen föreslogs, att landsfiskalselev

efter sex månaders fullgjord provtjänstgöring skulle tillerkännas ett arvode

av fem kronor om dagen, dock att elev, som under provtjänstgöring kunde

bo i hemmet, skulle erhålla ett arvode av 2 kronor 50 öre om dagen. Landsfiskalsaspirant

skulle under tiden fram till antagningen som extra tjänsteman

erhålla arvode med fem kronor om dagen.

Riksdagen godkände de i propositionen framlagda förslagen.

Utredningsmannen har i sin ovannämnda promemoria avgivit förslag angående

landsfiskalsbiträdenas löneförmåner (propositionen s. 11—15).

Över promemorian hava yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter

och personälsammanslutningar (propositionen s. 15—25).

Föreningarna Sveriges landsfiskalsassistenter, Sveriges landsfiskalsbiträden,

Sveriges kvinnliga landsfiskalsbiträden samt Sveriges landsfiskaler hava

i skrivelser den 30 september, den 1 oktober, den 10 november och den 14

november 1944 gjort framställningar örn löneförbättring för vederbörande befattningshavare.

1 samband med att yttrande infordrades över utredningsmannens prome
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 147.

moria infordrades jämväl vissa uppgifter för år 1944 rörande landsfiskalernas

arbetsbörda.

Den översyn av biträdestilldelningen inom landsfiskalsdistrikten, som på

grundval av de inkomna uppgifterna vei’kställts inom departementet, har

givit till resultat, att antalet landsfiskalsassistenter beräknats som hittills till

170, antalet manliga befattningshavare i den föreslagna lönegraden Eo 10

till 162, antalet kontorister i lönegrad A 9 till 6, antalet kanslibiträden i lönegrad

A 7 till 89, antalet kontorsbiträden i lönegrad A 4 till 122 samt antalet

icke-ordinarie kontors- och skrivbiträden till 112. Jämkningarna i biträdestilldelningen

innebära, att antalet manliga biträden med polismans förordnande

nedgått från 185 till 162 samt antalet övriga biträden ökat från 283

till 329. Ökningen av antalet biträden stannar sålunda vid 23. Vid bestämmandet

av det för normala tider avsedda biträdesbehovet har hänsyn tagits därtill,

att inom många distrikt en av krisförhållandena betingad utökning av de

normala arbetsuppgifterna uppstått samt att en besparing av arbetskraft kan

förväntas inträda vid den emotsedda omläggningen av uppbördssystemet

och restindrivningen. Ett inom många distrikt föreliggande behov av ytterligare

biträdeshjälp har därför ansetts böra avhjälpas genom anställandet av

s. k. krisbiträden. Endast i undantagsfall har sålunda en utökning skett av

antalet stadigvarande biträdande. De använda beräkningsgrunderna hava

givit till resultat, att jämväl behovet av särskilda krisbiträden, avsedda att

möta en av krisförhållandena betingad utökning av de normala arbetsuppgifterna

blivit föremål för översyn. Däremot har hänsyn icke kunnat tagas till

det behov av krisbiträden, som flerstädes föreligger av annan grund t. ex.

en ökning av antalet utlänningsärenden m. m.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Under den tidrymd av ungefärligen 3 V2 år, som den år 1940 beslutade biträdesorganisationen

å landsfiskalskontoren varit i kraft, hava förvisso rika

erfarenheter gjorts rörande organisationens sätt att fungera. En av de allvarligaste

bristerna, som därvid konstaterats, är svårigheten att till de olika

befattningarna erhålla dugande sökande och sökande, som vilja stanna kvar

å sina tjänster. Jag behöver i detta sammanhang endast erinra om att ungefärligen

hälften av de manliga biträdena med polismans förordnande och

ungefärligen en tredjedel av övriga skrivbiträden under de gångna åren övergått

till annan verksamhet av den anledningen, att bättre löneförmåner där

erbjudits dem. Ehuru en bristande tillgång på arbetskraft varit märkbar

även inom statsförvaltningen i övrigt, torde svårigheterna att erhålla dugande

biträden hava gjort sig särskilt kännbara inom landsfiskalsorganisationen.

Den främsta anledningen härtill torde givetvis vara att söka i de mindre

förmånliga avlöningsförhålllandena för dessa biträden. Redan i propositionen

nr 219/1940 L underströk jag, att den av 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning

föreslagna lönesättningen i lönegraden A 2 vore väl låg, men

förordade jag, att man i avvaktan å närmare erfarenheter rörande behovet

av biträdeshjälp borde framgå med viss försiktighet. Jag vill även erinra

om att vid propositionens behandling i riksdagen frågan om landsfiskalsbiträdenas

löneförmåner föranledde meningsutbyten i andra kammaren, där

en talare anmärkte på den enligt hans mening orimligt låga lönesättningen

för dessa biträden. I ett genmäle underströks emellertid, att lönesättningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147.

5

finge betraktas som ett provisorium i avvaktan på närmare erfarenheter av

den föreslagna organisationens sätt alt verka. Då sådana erfarenheter numera

vunnits och dessa visa, att den gällande lönesättningen icke är hållbar,

anser jag, att frågan om landsfiskalsbiträdenas löneförmåner nu bör upptagas

till omprövning. Med hänsyn till den undantagsställning, landsfiskalsbiträdena

intaga i lönehänseende, anser jag, att det beslutade lönestoppet

i detta fall icke bör lägga hinder i vägen för en erforderlig jämkning. Emot

det framlagda förslaget till lönereglering för landsfiskalsbiträdena torde

några vägande invändningar icke kunna göras, varför förslaget i allt väsentligt

synes böra godtagas. Därigenom torde ett föregripande icke ske av statsmakternas

kommande ställningstagande vare sig till frågan örn polisväsendets

förstatligande eller till de förslag, som kunna komma att framläwas

av 1944 års personalutredning och 1944 års uppbördsberedning. Ett förstatligande

ay polisväsendet kan visserligen i några fall tänkas medföra, att ett

manligt biträde med polismans befogenhet kan utbytas mot kvinnlig arbetskraft.

De manliga biträden, som därvid bliva övertaliga, lära emellertid utan

svårighet kunna beredas anställning inom polisväsendet. För övrigt bär ju

förslaget på denna punkt karaktären av ett provisorium. Då förslaget utformats

efter mönster av redan gällande system för befordringsgången inom

statsförvaltningen, lärer personalutredningens blivande förslag icke komma

att föregripas. Vad slutligen angår den utredning, som anförtrotts åt uppbördsberedningen,

så lärer en emotsedd förenkling av uppbördssystemet och

restindrivningen visserligen kunna öva inflytande på tilldelningen av biträden

å de större landsfiskalskontor, där flera än ett biträde äro anställda. I

dessa fall kan måhända en viss minskning av antalet biträden genomföras.

Härtill har emellertid hänsyn tagits vid den verkställda översynen av biträdestilldelningen

i gemen. På frågan om landsfiskalsbiträdenas lönegradsplacering

lärer uppbördsberedningens blivande reformförslag däremot icke kunna

hava inverkan utom möjligen beträffande den särskilda löneställning,

som föreslagits för vissa biträden i distrikt, där den kamerala arbetsbördan

är särskilt tyngande. Härtill får jag emellertid tillfälle att strax återkomma.

I fråga örn landsfiskalsassistenfernäs lönegradsplacering delar

jag utredningsmannens uppfattning örn behovet av en löneförbättring men

finner mig böra förorda allmänna lönenämndens förslag framför utredningsmannens.

Jag tillstyrker sålunda, att landsfriskalsassistent efter tre års placering

i lönegraden Eo 14 må uppflyttas i lönegraden i Eo 18.

Sina största brister har den nuvarande organisationen visat i fråga örn

rekryteringen av de manliga befattningshavarna med polismans

förordnande. Det är därför särskilt angeläget, att åtgärder omedelbart

vidtagas för att på denna punkt avhjälpa rådande missförhållanden.

Ett flertal länsstyrelser, landsfogdar och personalorganisationer hava i detta

hänseende påyrkat en högre lönesättning än den i promemorian föreslagna.

Därvid har i regel åberopats, att ifrågavarande befattningshavare böra intaga

förmansställning i förhållande till övrig polispersonal inom landsfiskalsdistrilctet.

Givet är, att ett avgörande måste träffas i fråga örn dessa befattningshavares

ställning gentemot den övriga polispersonalen samt att utgången

av et t sådant avgörande i sin tur måste inverka bestämmande på frågan om

befattningshavarnas löneställning. Förstnämnda spörsmål torde emellertid

äga sådant samband med frågan örn polisväsendets förstatligande, att man

nu torde få nöja sig med en provisorisk lönesättning för dessa befattningshavare.

Jag vill härutinnan ansluta mig till allmänna lönenämndens förslag

och sålunda förorda, alt manligt biträde med polismans förordnande vid nvantagning

placeras i lönegrad Ex 5, att lian efter ett år ina uppflyttas i löne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 147.

graden Eo 5 och efter ytterligare två år i lönegraden Eo 7 för att, sedan

han genomgått föreskriven polisutbildning, vinna befordran till tjänst i lönegrad

Eo 9. Sökande, som redan erhållit polisutbildning men som icke

tidigare under minst ett års tid tjänstgjort å landsfiskalskontor, bör vid

nyantagningen placeras i lönegrad Ex 9, och efter ett år uppflyttas i lönegraden

Eo 9. Den högre löneställningen i jämförelse med den i huvudsak

kvinnliga hiträdespersonalen, som förordas för ifrågavarande personal,

motiveras därav, att befattningshavarna redan innan de erhållit polisutbildning,

skola kunna erhålla polismans förordnande och sålunda kunna

tagas i anspråk för polisgöromål. I övrigt vill jag med vissa jämkningar

ansluta mig till utredningsmannens förslag. Skillnaden mellan befattningshavarna

i vissa ödemarksdistrikt och övriga manliga biträden bör

sålunda bortfalla. De nuvarande ordinarie innehavarna av kanslibiträdestjänst

i lönegrad A 7 böra sättas å övergångsstat. Innan befattningshavaren

vinner anställning i 9:e lönegraden, bör han hava med godkända betyg genomgått

konstapelsklassen i av staten helt eller delvis bekostad polisskola.

Den föreslagna benämningen kontorspolis finner jag däremot mindre lämplig.

Innehavare av befattningen torde officiellt böra kallas kontorist med

polismans förordnande. Rörande frågan om befattningshavarens löneförmåner

under den tid, han genomgår polisskolan, torde bestämmelserna i civila

icke-ordinariereglementet böra gälla. Genomgång av polisskolan torde därvid

få betraktas som deltagande i en vid verket anordnad utbildningskurs. Vid

anmälan den 4 januari innevarande år till årets statsverksproposition av frågan

om anslag till Statens polisskola: Avlöningar (femte huvudtiteln, p. 218)

har föredraganden, statsrådet Erlander, tillstyrkt ett av polisskolans styrelse

framlagt förslag om utökning under budgetåret 1945/46 av antalet avdelningar

i skolans konstapelsklass, varigenom ytterligare ett 50-tal elever skulle

kunna beredas tillträde till skolan varje läsår. Framställningen hade motiverats

därmed, att under de närmast föregående läsåren omkring 200 sökande

måst avvisas på grund av platsbrist vid skolan. Bland dessa sökande finnas

otvivelaktigt många landsfiskalsbiträden med polismans förordnande. Vid ett

bifall till statsverkspropositionen i denna del komma alltså ökade möjligheter

att föreligga för dessa biträden att vinna inträde i skolan. Då de omedelbara

verkningar av den nu föreslagna biträdesorganisationen å landsfiskalskontoren

måste avvaktas, innan för detta ändamål en utvidgning av

skolans verksamhet äger rum, finner jag, efter samråd med statsrådet Erlander,

den av skolans styrelse föreslagna ytterligare utökningen för budgetåret

1945/46 av antalet avdelningar i konstapelsklassen icke vara att förorda.

Jag vill emellertid understryka angelägenheten av att vid bedömandet av

olika sökande till konstapelsklassen en undantagsställning icke gives landsfiskalsbiträdena

enbart på grund av deras speciella tjänstgöring.

I fråga om den i huvudsak kvinnliga hiträdespersonalen

ansluter jag mig i stort sett till utredningsmannens förslag. Med hänsyn till

den emotsedda omläggningen av uppbördsväsendet och restindrivningen bör

dock 1944 års uppbördsberednings förslag avvaktas, innan de i vissa större

distrikt föreslagna tjänsterna i 7:e och 9:e lönegraderna upptagas å ordinarie

stat. Dessa tjänster böra således tills vidare endast vara extra ordinarie.

I överensstämmelse med förslaget bör ungefär hälften av antalet kontorsbiträdestjänster

i 4:e lönegraden upptagas å ordinarie stat. Dessa tjänster böra

till visst antal tilldelas varje län utan anknytning till visst distrikt. Blir sådan

tjänst ledig, bör densamma givetvis stå öppen jämväl för sökande från annat

län. Därvid bör förfaras så, att sökande från annat län, förutsatt att vederbörande

finnes böra erhålla tjänsten, placeras i det distrikt, där vakansen

uppstått, under det att sökande från det egna länet under samma förutsätt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147.

7

niny bör äga valrätt mellan att i den nya tjänsteställningen kvarstanna i sitt

dittillsvarande distrikt eller att flytta till de distrikt, där ledigheten uppkommit.

Tjänsterna i lönegraderna Eo 7 och Eo 9 böra däremot anknytas till

vissa större distrikt. Ehuru det icke utan fog kan göras gällande, att ett ensamt

biträde i ett mindre landsfiskalsdistrikt får en mera allsidig tjänstgöring,

är det å andra sidan givet, att biträdets ansvar i ett större distrikt blir

mera omfattande, enär landsfiskalen i dessa distrikt måste anförtro biträdet

eller, där dessa äro flera, vissa av dem självständiga arbetsuppgifter av större

omfattning. Det är det ökade ansvaret i dessa fall, som bör medföra den

förmånligare löneställningen. Befordringsgången för ifrågavarande kategori

av biträden skulle sålunda bliva följande. Vid nvantagning placeras sökanden

som extra skrivbiträde i lönegraden Ex 2 för att efter ett år kunna vinna

extra ordinarie anställning i lönegrad Eo 2. Efter ytterligare två års tjänstgöring

skall anställning kunna erhållas som extra ordinarie kontorsbiträde

i lönegrad Eo 4. I mån av inträdande vakanser skall befordran sedermera

kunna ske till ordinarie kontorsbiträde i lönegrad A 4, extra ordinarie kanslibiträde

i lönegrad Eo 7 eller extra ordinarie kontorist i lönegrad Eo 9.

För att verkan av de föreslagna löneförbättringarna, vilka böra träda i

kraft den 1 juli 1945, fortast möjligt skall komma organisationen till godo,

synes Kungl. Majit böra medgivas rätt att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

Då bärande skäl icke längre torde föreligga för att förmena de å landsfiskalskontoren

anställda biträdena samma rätt till övertidsersättning,

som i gemen tillkommer annan personal inom statsförvaltningen, vill

jag även i detta fall i huvudsak ansluta mig till utredningsmannens förslag.

Rätten att pröva, huruvida övertidsersättning skall utgå eller icke, bör dock

i första hand anförtros åt vederbörande landsfiskal. Givet är, att länsstyrelserna

likväl böra vaka över att rätten till övertidsersättning icke missbrukas.

För att erhålla en mera enhetlig tillämpning synes Kungl. Maj :t böra utfärda

vissa allmänna direktiv i ämnet. Därvid bör landsfiskalsbiträdenas ordinarie

tjänstetid i första hand fixeras. Vidare bör bestämmas, att kontorist med

polismans befogenhet icke bör berättigas till ersättning teir övertidsarbete,

som direkt eller indirekt föranletts av göromål, som biträdet utfört i egenskap

av polisman.

Beträffande behovet av landsfiskal''sbit rådén å de olika

landsfiskalskontoren anser jag mig kunna godtaga de grunder, som tillämpats

vid den inom departementet verkställda översynen av biträdestilldelningen.

Antalet landsfiskalsassistenter skulle sålunda bliva som förut 170, antalet

kontorister i lönegrad Eo 9 med polismans förordnande 162, antalet övriga

kontorister i samma lönegrad 6, antalet kanslibiträden i lönegrad Eo 7 89,

antalet kontorsbiträden i lönegrad A 4 122 samt antalet icke ordinarie kontors-

och skrivbiträden 112. Jag anser mig emellertid i delta sammanhang

böra erinra om att bristen på färdigutbildade landsfiskalsaspiranter är synnerligen

stor. Under loppet av nästa år torde eif 10-tal lands!iskalsassistenttjänster

icke kunna återbesättas av brist på kompetenta sökande. Bristen på

fullgoda vikarier å landsfiskalsassistenttjänsterna kommer under samma tid

att bliva ytterst kännbar. Intill den tidpunkt vid årsskiftet 1946—1947, då

den första kullen landsfiskalsaspiranter utexaminerats, torde det därför bliva

nödvändigt att lösgöra ett 40-tal landsfiskalsassistenter från deras tjänstgöring

inom visst distrikt och låta dem fullgöra tjänst som ambulerande assistenter.

Dessa landsfiskalsassistenter torde därvid böra ersättas med kontorister

med polismans förordnande. Erforderlig personal torde nildor den

tid, detta provisorium varar, i viss utsträckning kunna erhållas tran polisväsendet.

Prövningen av frågan örn vilka landsfiskalsassistenter, sorn skola

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 147.

lösgöras för att tillfälligtvis tjänstgöra som ambulerande assistenter, torde

böra anförtros åt länsstyrelserna, enär därvid hänsyn i stor utsträckning

måste tagas till åtskilliga omständigheter av personlig art, vilka icke skulle

kunna komma under bedömande vid en centralt anordnad prövning.

Ehuru det ligger vikt uppå, att de personer, som söka sig in på landsfiskalsbanan,

icke skola nödgas skuldsätta sig över hövan för att erhålla sin

utbildning torde dock sådana erfarenheter ännu icke hunnit vinnas av de

beslut, som vid 1943 års riksdag fattades rörande landsfiskalselevernas och

landsfiskalsaspirantemas avlöningsförmåner under utbildningstiden, att jag

nu är beredd förorda ändring av sagda beslut.

Ändringar av landsfiskalsorganisationen inom vissa landsfiskalsdistrikt.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria föreslås, att Hälsingtuna

och Forsa distrikt, vilka båda distrikt med hänsyn till såväl areal och

folkmängd som arbetsbördans omfattning vore att betrakta som förhållandevis

små, skulle sammanslås till ett distrikt, förslagsvis benämnt Forsa

distrikt, i vilket skulle anställas en landsfiskal, placerad i lönegrad A 22.

Till följd härav skulle en landsfiskalstjänst i lönegrad A 22 kunna indragas.

I en annan inom departementet upprättad promemoria behandlas landsfiskalsorganisationen

inom Tunhems distrikt. I promemorian föreslås att de

fem socknarna inom Väne härad samt Trollhättans stad sammanföras till ett

distrikt, benämnt Trollhättans distrikt, i vilket efter mönster frän Karlskoga

och Mölndals distrikt anställas två ordinarie landsfiskaler, varav den ene

skulle vara polischef och allmän åklagare samt den andre utmätningsman.

Stadsfiskalstjänsten i Trollhättans stad skulle samtidigt indragas. För åklagaren-polischefen

föreslås en placering i lönegrad A 24 och för utmätningsmannen

en placering i lönegrad A 22. Därest den nuvarande innehavaren av

landsfiskalstjänsten i Tunhems distrikt, vilken är placerad i lönegrad A 23,

skulle utnämnas till utmätningsman i distriktet, syntes han böra överföras å

övergångsstat. Med hänsyn till de fördelar för staden, som skulle följa av den

föreslagna organisationens genomförande, samt den besparing, staden skulle

göra i och med stadsfiskalstjänstens indragande, förutsättes vidare, att staden,

i likhet med vad fallet är i Karlskoga och Mölndals distrikt, skall bidraga

till kostnaderna för åklagaren-polischefens avlönande. Ersättningsskyldigheten

föreslås till hälften av det belopp, som av statsmedel komme att

utgå till åklagaren-polischefens avlönande ävensom i vikariatsersättning och

därå utgående tilläggsförmåner åt vikarie, som förordnas under åklagarenpolischefens

tjänstledighet och semester. Ersättningen bör erläggas halvårsvis

emot räkning, som tillstädes staden av länsstyrelsen. Ersättningen bör

vidare i riksstaten redovisas såsom särskilda uppbördsmedel under femte huvudtiteln

anslag till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar. Vidare föreslås, att

staden skall tillhandahålla erforderliga kontorslokaler åt de båda inom

distriktet anställda landsfiskalerna och deras biträden samt bestrida kostnaderna

för lokalernas uppvärmning, städning och belysning ävensom tillhandahålla

erforderliga möbler och annan rumsinredning. Slutligen framhålles

i promemorian, att organisationen icke kan genomföras förrän nu
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147.

9

varande stadsfiskalen i Trollhättan J. M. Winlöf avgått från sin tjänst, vilket

beräknas ske först år 1949.

Stadsfullmäktige i Trollhättan hava vid sammanträde den 21 november

1944 för stadens del godkänt förslaget samt, sedan stadsfiskalen Winlöf

skriftligen förklarat sig villig att ingiva ansökan om avsked från stadsfiskalstjänslen

från och med den 1 mars 1945, beslutat att bereda Winlöf förtidspension

på av honom uppställda villkor från den tidpunkt, då den nya organisationen

vore avsedd att träda i kraft.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i yttrande den 15 december 1944 tillstyrkt

förslaget.

I en särskild inom socialdepartementet upprättad promemoria har föreslagits,

att Hisings distrikt och Askims distrikt skulle sammanslås till ett

distrikt, förslagsvis benämnt Hisings distrikt, och att i detta distrikt skulle

anställas två landsfiskaler, varav den ene skulle vara åklagare och polischef

samt den andre utmätningsman. Åklagaren-polischefen föreslås placerad i

lönegraden A 24 och utmätningsmannen i lönegraden A 22.

Därest en av de nuvarande landsfiskalerna inom Askims, respektive

Hisings distrikt utnämndes till utmätningsman inom det nya distriktet, borde

han vid det förhållandet att de nuvarande tjänsterna äro placerade i

lönegrad A 24 respektive A 23, överföras å övergångsstat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i yttrande den 16 februari

1945 tillstyrkt förslaget.

I yttrande den 23 januari 1945 rörande behovet av landsfiskalsbiträden

inom varje distrikt har länsstyrelsen i Stockholms län behandlat fragan örn

landsfiskalsorganisationen inom Solna och Tumba distrikt. Länsstyrelsen har

därvid erinrat om ett uttalande i departementspromemorian angående landsfiskalsbiträdenas

löneförmåner av innebörd, att den i Karlskoga och Mölndals

distrikt förekommande organisationen med två landsfiskaler, av vilka

den ene vore åklagare och polischef och den andre utmätningsman, kunde

väntas bliva genomförd i ytterligare några distrikt. På grund härav vågade

länsstyrelsen räkna med att så skulle bliva fallet även i fråga örn Tumba och

Solna distrikt. Med överlämnande av handlingarna i ärendet ansåge sig länsstyrelsen

böra hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts prövning, oaktat länsstyrelsen

i sitt yttrande inledningsvis erinrat om att 1944 års uppbördsberedning

hade under övervägande att föreslå ett ändrat uppbördsförfarande, ägnat

att minska landsfiskalernas kamerala arbetsbörda.

Landsfiskalerna i de berörda distrikten hava i upprättade promemorior

uttalat sig i ämnet.

I samband med att Kungsbacka stad införlivats med Kungsbacka landsfiskalsdistrikt

och Filipstads stad med Storfors landsfiskalsdistrikt hava landsfiskalerna

i sagda distrikt gjort framställning örn att bliva uppflgttade i lönegraden

A 23. Jämväl landsfiskalen i Karlsborgs distrikt har under åberopande

av arbetsbördans storlek i distriktet hemställt ali bliva uppflyttad i samma

lönegrad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 147.

Framställningarna tillstyrkas av vederbörande länsstyrelser.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

En sammanslagning av Forsa och Hälsingtuna distrikt synes mig böra äga

rum i samband med att en av de båda landsfiskalerna kan förflyttas till annat

distrikt, vilket beräknas kunna ske inom loppet av nästa budgetår. Genom

sammanslagningen vinnes en landsfiskalsl jämt i lönegrad A 22.

De skäl, som i departementspromemorian anförts rörande den föreslagna

organisationen inom Tunhems distrikt, synas mig övertygande. Av de i annat

sammanhang infordrade statistiska uppgifterna rörande landsfiskalernas

arbetsbörda framgår, att Tunhems distrikt redan före inkorporeringen av

vissa delar av Vassända-Naglums socken var det femte i ordningen i riket

i fråga örn den kamerala arbetsbördans storlek. Vid en jämförelse med andra

distrikt kan sägas, att de kamerala arbetsuppgifterna i Tunhems distrikt äro

mer än fyra gånger så stora som uppgifterna i ett medelstort landsfiskalsdistrikt

med assistent. Den arbetsbesparing i fråga örn de kamerala arbetsuppgifterna,

som kan förväntas inträda vid den omläggning av uppbördsförfarandet

och restindrivningen, som bebådats av 1944 års uppbördsberedning,

lärer sålunda under inga förhållanden kunna bliva av den omfattning, att en

särskild utmätningsman icke skulle vara erforderlig inom distriktet. Den föreslagna

organisationen iår jämväl ur alla synpunkter anses lämpligare än

den som enda återstående alternativ i promemorian framförda tanken att låta

Trollhättans stad utgöra ett distrikt och socknarna i Väne härad ett distrikt.

Som i promemorian framhållits skulle en väl stor disproportion föreligga mellan

storleken av dessa båda distrikt, varför befattningshavarnas tjänster icke

skulle på bästa sätt kunna utnyttjas. Då det förslag till överenskommelse,

som staden för sin del godtagit, även synes fördelaktigt för kronan, anser jag,

att detsamma bör godtagas jämväl av statsverket. Ur landsfiskalstjänsternas

synpunkt innebär förslaget, att en tjänst i lönegrad A 23 utbytes mot en tjänst

i A 24.

I fråga om organisationen av Askims distrikt finner jag väl, att detta distrikt

bör sammanslas med Hisings distrikt, men anser jag övertygande skäl

icke hava förebragts rörande behovet att i det sammanslagna distriktet anställa

en landsfiskal såsom särskild utmätningsman. Av de i annat sammanhang

omnämnda statistiska uppgifterna framgår visserligen, att den kamerala

arbetsbördan i det sammanslagna distriktet skulle bliva av stor omfattning

men likväl icke av samma storleksordning som till exempel inom Tunhems

eller Tumba distrikt. Härtill kommer, att planer lära vara å bane att inkorporera

jämväl vissa delar av Hisings distrikt med Göteborgs stad. Beaktas

jämväl den arbetsbesparing, som kan väntas följa vid en omläggning av uppbördssystemet

och restindrivningen, torde man kunna förvänta en sådan

minskning av den kamerala arbetsbördan, att distriktet bör kunna organiseras

med endast en landsfiskal. Tills vidare synes organisationen emellertid

böra omfatta en landsfiskal i lönegrad A 24 samt två landsfiskalsassistenter,

av \ ilka den ene bär erhålla förordnande att på eget ansvar handlägga utmätningsmannagöromålen.

Vid sammanslagningen erliålles en övertalig landsfiskalstjänst

i lönegrad A 23.

Den tidigare lämnade redogörelsen rörande arbetsförhållandena inom Solna

och Tumba distrikt synes mig motivera, att frågan örn en ändrad landsriskalsorganisation

inom dessa båda distrikt upptages till prövning. Av de

förut omnämnda statistiska uppgifterna framgår, att i fråga om den kamerala

arbetsbördans storlek Solna distrikt kommer som nummer ett i

ordningen, närmast följt av Karlskoga och Mölndals distrikt. Som det fjärde

i ordningen kommer Tumba distrikt, i sin tur närmast följt av Tunhems

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147.

11

distrikt. Då anordningen med två landsfiskaler i samina distrikt, av vilka

den ene är polischef och allmän åklagare samt deli andre utmätningsman,

redan genomförts i Karlskoga och Mölndals distrikt samt föreslagits till

genomförande i Tunhems distrikt, synes följdriktigheten fordra, att samma

organisation jämväl införes i Solna och lumba distrikt, av vilka nied

hänsyn till utmätningsmannagöromålen Solna är rikets största distrikt och

Tumba större än Tunhems distrikt. De skäl som av länsstyrelsen i Stockholms

län anförts för en uppdelning av tjänsterna synas mig väga tungt. De

av vederbörande landsfiskaler omvittnade nackdelarna av den nuvarande organisationen

med en landsfiskalsassisstent såsom utmätningsman i distrikt av

denna storlek synes även vara av den allvarliga art, att en omorganisation

bör komma till stånd. Det lärer icke kunna antagas, att den omläggning av

uppbördsväsendet och restindrivningen, som bebådats av 1944 års uppbördsberedning,

skulle medföra en sådan nedgång i arbetsbördan, att de särskilda

utmätningsmannatjänsterna skulle bliva obehövliga i dessa båda distrikt, där

enbart antalet utsökningsärenden är synnerligen stort. I magistratsstäder av

motsvarande storleksordning torde en indragning av stadsfogdetjänsterna

icke heller kunna ifrågasättas efter genomförande av en uppbördsreform. I

Karlskoga och Mölndals distrikt bidraga vederbörande städer med viss andel

till avlönande av åklagaren-polischefen. Samma anordning har föreslagits

även inom det blivande Trollhättans distrikt. Någon motsvarande bidragsskyldighet

kan emellertid icke förekomma inom Solna och Tumba distrikt,

alldenstund Solna stad icke ålagts att hålla särskild stadsfiskal samt Tumba

distrikt består uteslutande av landskommuner. Denna skillnad anser jag dock

icke böra utgöra hinder för att inom sistnämnda båda distrikt utforma landsfiskalsorganisationen

på samma sätt som i de tre förstnämnda distrikten, allra

helst som denna organisationsform torde få anses vara den ur alla synpunkter

lämpligaste. Påpekas må även, att genom sammanslagningen av Forsa och

Hälsingtuna distrikt samt Askims och Hisings distrikt två landsfiskalsdotter

bliva övertaliga. Jag vill alltså förorda, att i ett vart av Solna och Tumba

distrikt organisationen skall omfatta en landsfiskal i lönegrad A 24, vilken

skall vara polischef och allmän åklagare, samt en landsfiskal i lönegrad A 22,

vilken skall vara utmätningsman.

Sedan Kungsbacka stad numera införlivats med Kungsbacka landsfiskalsdistrikt

och Filipstads stad med Storfors distrikt, synas landsfiskalstjänsterna

i Kungsbacka och Filipstads distrikt böra placeras i lönegrad A 23. Att uppflytta

"landsfiskalstjänsten i Karlsborgs distrikt anser jag däremot för närvarande

icke vara motiverat.

Personalförteckningen upptager nu, såvitt avser landsfiskalstjänsterna, som

tjänstemän å ordinarie stat 4 landsfiskaler i lönegrad A 24, 43 landsfiskaler

i lönegrad A 23, 363 landsfiskaler i lönegrad A 22 samt som tjänstemän å

övergångsstat en landsfiskal i lönegrad A 23 och en landsfiskal å oreglerad

avlöningsstat. I anslutning till förteckningen har anmärkts, att en tjänst å

ordinarie stat i lönegrad A 23 skall hållas obesatt, intill dess stadsfiskalstjänsten

i Mölndal indrages, och en tjänst å ordinarie stat i lönegrad A 22 likaledes

hållas obesatt, så länge den å övergångsstat i lönegrad A 23 uppförde

landsfiskalen kvarstår i tjänst.

Med hänsyn till de föreslagna omändringarna i landsfiskalsorganisationen

höra i personalförteckningen såsom tjänstemän å ordinarie stat upptagas 5

landsfiskaler i lönegrad A 24, 43 landsfiskaler i lönegrad A 23 samt 363

landsfiskaler i lönegrad A 22. Den nyss omförmälda anmärkningen till personalstalen

hör kvarstå. Därest emellertid någon av de nuvarande innehavarna

av landsfiskalstjänsterna i Askims, Hisings eller Tunhems distrikt, av

vilka den förstnämnde är placerad i lönegrad A 24 och de håda övriga i löne
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 147.

grad A 23, skulle erhålla lägre placerad landsfiskalstjänst, synes vederbörande

böra överföras å övergångsstat samt motsvarande antal tjänster å ordinarie

stat i lönegraderna A 23 eller A 22 hållas obesatta, så länge vederbörande

kvarstår i tjänst som landfiskal å övergångsstat. Anmärkning härom torde

jämväl böra göras vid personalförteckningen. Tillika bör anmärkas, att en

tjänst å ordinarie stat i lönegrad A 24 skall hållas obesatt till dess att stadsfiskalstjänsten

i Trollhättan indragits. Slutligen bör anmärkas, att antalet

landsfiskalstjänster i lönegrad A 22 skall minskas med en, sedan sammanslagningen

av Forsa och Hälsingtuna distrikt genomförts.

Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar. Ifrågavarande anslag är å gällande

riksstat uppfört med ett belopp av 6 080 000 kronor.

Beträffande medelsbehovet för nästa budgetår anför departementschefen

följande.

I anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, å

vilken till följd av vakanser under budgetåret 1943/44 uppstått en besparing

av i runt tal 50 000 kronor, ingår ett belopp av i runt tal 60 000 kronor till

avlöning åt 18 ordinarie kanslibiträden. Av kanslibi trädest jänstema är en

vakant; de övriga 17 skola sättas å övergångsstat. Först efter genomgången

konstapelklass komma dessa tjänstemän att befordras till kontorister med

polismans förordnande i lönegrad Eo 9. På grund härav bör avlöning till

dem tills vidare beräknas under anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän. Då emellertid 11 av tjänsterna icke lära komma att uppehållas

av ordinarie innehavare torde anslagsposten kunna nedsättas med 38 500

kronor. Ökning av anslagsposten måste å andra sidan ske med kostnaderna

för avlönande av 122 ordinarie kontorsbiträden i lönegrad A 4, vilka kostnader

torde kunna beräknas till 304 000 kronor. Med anledning härav synes

ifrågavarande anslagspost böra beräknas till (3 084 800 — 38 500 +

304 000) 3 350 300 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,

vilken för budgetåret 1943/44 upptagits till 2 113 000 kronor, belastades

samma budgetår för annat än krisändamål med i runt tal 2 107 000 kronor.

Samma anslagspost, vilken för budgetåret 1944/45 upptagits till 2 083 000

kronor, beräknas för budgetåret 1944/45 komma att för annat än krisändamål

överbelastas med i runt tal 49 000 kronor. Överbelastningen förklaras

till en del därav, att ett antal ordinarie tjänster under längre tid uppehållits

av vikarier, samt i övrigt därav, att den till 87 500 kronor beräknade kostnaden

för avlönande av tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde

beräknas komma att överskridas med i runt tal 12 500 kronor.

Med hänsyn till den föreslagna löneregleringen för den icke-ordinarie personalen

torde emellertid anslagsposten i sin helhet böra omräknas, vilket

torde böra ske sålunda. Avlöning till 170 landsfiskalsassistenter torde, inberäknat

vikariatsersättningar vid tjänstgöring å landsfiskalstjänst, kunna beräknas

till i runt tal 865 000 kronor. Avlöning till sex kontorister i lönegrad

Eo 9 kan beräknas till i runt tal 20 000 kronor. Avlöning till 89 kanslibiträden

i lönegrad Eo 7 kan beräknas till i runt tal 254 000 kronor. Avlöning

till 112 kontors- och skrivbiträden, fördelade på lönegraderna Ex 2,

Eo 2 och Eo 4, kan beräknas till i runt tal 248 000 kronor. Avlöning slutligen

till 156 — egentligen 162, men till sex befattningshavare har avlöning

beräknats redan under ordinarieposten — kontorister med polismans förordnande

fördelade på lönegraderna Ex 5, Eo 5, Eo 7 och Eo 9 kan beräknas

till 437 000 kronor. Avlöning till erforderliga vikarier å assistent- och

andra biträdestjänster beräknas till 148 000 kronor. Kostnaden för avlönan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147.

13

de av tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde torde

böra höjas till 100 000 kronor. Slutligen bör i anslagsposten ingå ett till

60 000 kronor beräknat belopp för övertidsersättningar. Anslagsposten till

avlöningar till icke-ordinarie personal synes sålunda böra upptagas till

(865 000 + 20 000 + 254 000 + 248 000 + 437 000 + 148 000 + 100 000

+ 60 000) 2 132 000.

Anslagsposten till arvoden till landsfiskalselever m. fl., å

vilken under löpande budgetår beräknas uppkomma en besparing av i

Tunt tal 11 500 kronor, torde böra upptagas till oförändrat belopp eller

158 000 kronor.

Med hänsyn till de ändringar, som vidtagits beträffande övriga anslagsposter,

bör anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas till 817 000

kronor.

De sammanlagda avlöningskostnadema för budgetåret 1945/46 bliva sålunda

(3 350 300 + 2 132 000 + 158 000 + 817 000) 6 457 300 kronor, varifrån

dock skall såsom särskilda uppbördsmedel från städerna Trollhättan,

Karlskoga och Askersund avräknas sammanlagt 17 300 kronor.

Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader. För innevarande budgetår har till

ifrågavarande ändamål anvisats 1 600 000 kronor.

För nästa budgetår föreslås en höjning av anslaget med 200 000 kronor,

fördelad på de i omkostnadsstaten för landsfiskalerna m. fl. upptagna anslagsposterna

till sjukvård (höjningen 10 000 kronor), expenser (175 000 kronor)

och övriga utgifter (15 000 kronor).

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr R. Krugel (1:319) och den andra inom andra kammaren av herr A.

Lindqvist (II: 502), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att å personalförteckningen

för landsfiskalerna m. fl. upptaga jämväl fem kanslibiträdesbefattningar

i lönegrad A 7, avsedda att placeras å åklagaren-polischefens

avdelning i de av tudelningen berörda landsfiskalsdistrikten,

dels ock en inom andra kammaren av herrar B. Utbult och E. Johansson

i Öckerö väckt motion (11:546), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

den ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att organisationen i Hisings distrikt

skall bestå av två landsfiskaler och en landsfiskalsassistent på sätt länsstyrelsen

föreslagit.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina förslag,

får utskottet hänvisa till motionerna I: 319 och II: 546.

På de skäl departementschefen anfört tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts

förslag till lönereglering för landsfiskalsbiträdena. Mot den i de likalydande

motionerna 1:319 och 11:502 förordade ordinariesättningen av fem av de

kanslibiträdestjänster, vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag skola inrättas såsom

extra ordinarie i lönegraden Eo 7, tala visserligen icke samma skäl som

kunna anföras mot att övriga likartade tjänster nu uppföras på ordinarie

stat. Utskottet bär emellertid oj ansett sig böra för nästa budgetår förorda

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 147.

den jämkning i Kungl. Maj:ts förslag, som ett bifall till motionerna skulle

innebära.

Organisationen av Askims och Hisings distrikt sedan de sammanslagits

skall enligt Kungl. Maj:ts förslag omfatta en landsfiskal och två landsfiskalsassistenter,

av vilka den ene avses erhålla förordnande att på eget ansvar

handlägga utmätningsmannagöromålen. Enligt det i motionen II: 546 framlagda

förslaget skall organisationen i stället omfatta två landsfiskaler och en

landsfiskalsassistent. Av de två landsfiskalerna skall den ene vara åklagarepolischef

och den andre utmätningsman.

Departementschefen har såsom motiv för Kungl. Maj:ts förslag bland annat

anfört, att den kamerala arbetsbördan i det sammanslagna distriktet ej

skulle bli av samma storleksordning som till exempel inom Trollhättans

(Tunhems) eller Tumba distrikt, vilka föreslås organiserade med två landsfiskaler.

Av den arbetsbesparing, som kunde väntas följa vid en omläggning

av uppbördssystemet och restindrivningen, borde man även enligt departementschefen

kunna förvänta en sådan minskning av den kamerala arbetsbördan,

att distriktet borde kunna organiseras med endast en landsfiskal.

Utskottet har icke ansett sig böra frångå Kungl. Maj:ts förslag i förevarande

organisationsfråga.

Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit i förevarande proposition föranleder

ej erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) godkänna de förslag till lönereglering för landsfiskalernas

biträden, som framlagts i statsrådsprotokollet över socialärenden

för den 2 mars 1945,

b) medgiva, att till landsfiskalernas biträden må utgå

övertidsersättning i den utsträckning och under de villkor,

som i nämnda statsrådsprotokoll förordats,

c) medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser,

som i övrigt kunna bliva erforderliga för genomförande av

ifrågavarande förslag,

II. med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag å

motionerna 1:319 och 11:502 samt 11:546

a) godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna

m. fl.:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

5 landsfiskaler ................................ A 24

43 landsfiskaler ................................ A 23

363 landsfiskaler .............................. A 22

122 kontorsbiträden ............................. A 4

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147. 15

Tjänstemän å övergångsstat.

1 landsfiskal ................................. A 23

17 kanslibiträden .............................. A 7

1 landsfiskal å oreglerad avlöningsstat.

Anm. Tjänster å ordinarie stat skola hållas obesatta i följande ordning,

nämligen en tjänst i lönegrad A 24, intill dess stadsfiskalstjänsten

i Trollhättan indrages, en tjänst i lönegrad A 23, intill dess stadsfiskalstjänsten

i Mölndal indrages, samt en tjänst i lönegrad A 22,

så länge den å övergångsstat i lönegrad A 23 uppförde landsfiskalen

kvarstår i tjänst. Därest någon av de nuvarande innehavarna av landsfiskalstjänsterna

i Askims, Hisings eller Tunhems distrikt, av vilka

den förstnämnda är placerad i lönegrad A 24 och de båda övriga i

lönegrad A 23, skulle i samband med omorganisationen av dessa distrikt

erhålla lägre placerad landsfiskalstjänst, skall han överföras å övergångsstat

samt en tjänst å ordinarie stat i den lönegrad den erhållna

tjänsten tillhör hållas obesatt, så länge vederbörande kvarstår i tjänst

som landsfiskal å övergångsstat. Antalet landsfiskalstjänster i lönegrad

A 22 skall minskas med en, sedan Forsa landsfiskalsdistrikt sammanslagits

med Hälsingtuna landsfiskalsdistrikt.

b) godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna

m. fl., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 3 350 300

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal » 2 132 000

3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl. . . » 158 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 817 000

Summa kronor 6 457 300.

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans, Karlskoga

och Askersunds städer...............kronor 17 300

Summa förslagsanslag kronor 6 440 000,

c) till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar för budgetåret

1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

6 440 000 kronor,

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Landsfiskalerna

m. fl.: Omkostnader för budgetåret 1945/46 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 800 000

kronor.

Stockholm den 22 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 147.

Vid föreståendes ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,

Sven Larsson, Bäckström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, von

Heland, Gunnar Andersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Andersson i Malmö,

Mårtensson, Hall, Norup, Malmborg i Skövde, Holmström, Lindholm, Johansson i Mysinge

och Birke.

Reservation

av herrar Lindström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mårtensson och

Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort

hava följande lydelse:

»På de----andre utmätningsman.

Motionärernas organisationsförslag har ursprungligen framlagts av utredningsmannen

och biträtts av länsstyrelsen. En jämförelse av arbetsbördan i

Askims och Hisings distrikt å ena sidan samt Tumba och Trollhättans (Tunhems)

distrikt, vilka vardera föreslås organiserade med två landsfiskaler, å

den andra, ger vid handen, att antalet brottmål och åtal i förstnämnda distrikt

betydligt överstiger motsvarande siffror för vart och ett av de senare.

Vid statistiska jämförelser av sådan art bör uppmärksammas jämväl det

nya distriktets säregna natur. Det kommer nämligen att omfatta en betydande

skärgård, Göteborgs såväl norra som södra skärgård och staden Marstrand.

Södra skärgården omfattar bland annat öarna Styrsö, Asperö, Brännö, Köpstadsö,

Donsö och Vrångö med fyra municipalsamhällen samt norra skärgården

bland annat öarna Öckerö, Hönö, Björkö och Hälso med fyra municipalsamhällen.

Det är givet att förrättningar, som företagas i ett dylikt

skärgårdsdistrikt kräva avsevärt mycket längre tid än i ett landdistrikt.

Utskottet har vid sitt övervägande av förevarande organisationsfråga kommit

till den uppfattningen, att åklagaren-polischefen i det nya distriktet bör

befrias från allt ansvar för utmätningsmannaärendena och att den tjänsteman,

som under eget ansvar kommer att handlägga sistnämnda ärenden, på

grund härav och med hänsyn till göromålens omfattning bör äga landsfiskals

ställning. Utskottet tillstyrker därför det i motionen II: 546 framlagda

förslaget med lönegradsplacering av de två landsfiskalerna i lönegraden A 24

och lönegraden A 22 enligt utredningsmannens förslag. I den av Kungl.

Maj:t föreslagna personalförteckningen bör antalet landsfiskaler i lönegraden

A 22 i följd härav ökas från 363 till 364 och vidare bör viss jämkning

vidtagas i förslaget till avlöningsstat. Sålunda bör anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän höjas med 7 000 kronor, anslagsposten till

avlöningar till icke-ordinarie personal sänkas med 5 000 kronor och statens

slutsumma alltså höjas med 2 000 kronor.

Vad Kungl. -— — — utskottets sida.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147.

Under åberopande---hemställer utskottet,

17

att riksdagen må

I. med bifall —--ifrågavarande förslag,

II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till

motionen 11:546 samt med avslag å motionerna 1:319 och

II: 502

a) godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna

m. fl.:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

364 landsfiskaler

A 22

Tjänstemän å övergångsstat.

b) godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna

m. fl., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän

förslagsvis ...................... kronor 3 357 300

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal » 2 127 000

3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl. . . » 158 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 817 000

Summa kronor 6 459 300

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans, Karlskoga

och Askersunds städer .............. kronor 17 300

Summa förslagsanslag kronor 6 442 000,

c) till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar för budgetåret

1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

6 442 000 kronor,

lil. med bifall--— 1 800 000 kronor.»

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 147.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för Kadgetåret 1945/46 till landsfiskalerna m. fl. s. 2 i texten