Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag till avlöning av landsantikvarier m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1945-05-29 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:157, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag till avlöning av landsantikvarier m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157.

13

Nr 157.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1915 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

bidrag till avlöning av landsantikvarier m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 223 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 2 mars 1945,

föreslagit riksdagen att till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Bidrag till avlöning åt landsantikvarier för budgetåret 1945/46 anvisa ett

förslagsanslag av 60 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr J. Björck m. fl. (I: 352) och den andra inom andra kammaren av

herr A. Hagård m. fl. (II: 544), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition ville beakta de synpunkter, som i motionerna

blivit anförda;

dels ock en inom första kammaren av herr D. Norman väckt motion

(1:353), vari hemställts, att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 223 måtte besluta l:o) att avlöning till landsantikvarie skall

utgå med lägst 12 000 kronor; 2:o) att skillnaden mellan minimilönen och

avkastningen av lönefonderna helt täckes av statsmedel, och 3:o) att till

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Anslag till avlöning åt landsantikvarier

för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 147 700

kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas — i den mån de ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen

—• till motionerna II: 544 och I: 353.

Sedan åtskilliga år tillbaka finnas i de flesta svenska län tjänstemän, vanligen

med titeln landsantikvarie, vilka inom sina verksamhetsområden handha

de kulturminnesvårdande uppgifterna och vilka därjämte ha till uppgift att

tillse, att gällande författningar rörande fornminnes- och kulturminnesvård

efterlevas. Landsantikvarierna äro anställda hos länens eller landskapens

fornminnesföreningar eller hembygdsförbund, men de ha samtidigt att ställa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 157.

sig till efterrättelse de direktiv, som riksantikvarieämbetet och i förekommande

fall chefen för nationalmuseum kunna meddela. Deras avlöning utgår i första

hand ur avkastningen av särskilda lönefonder, som tillkommit genom tilldelningar

av lotterimedel. Härtill komma anslag av växlande storleksordning

från olika lokala myndigheter. Landsantikvariernas avlöningsförhållanden

äro emellertid, med ett eller annat undantag, mycket otillfredsställande.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har nu i skrivelse den 29

augusti 1944 hemställt örn ett anslag av 60 000 kronor såsom bidrag till

avlönande av landsantikvarierna i riket. Samtidigt härmed har akademien

föreslagit, att pensionsfrågan för dessa tjänstemän ordnas genom anslutning

till statens pensionsanstalt.

Den fråga, som vitterhetsakademien sålunda hänskjutit till statsmakternas

prövning, har vid många tidigare tillfällen stått på dagordningen. Chefen för

ecklesiastikdepartementet tillkallade den 11 oktober 1930 efter av Kungl.

Majit givet bemyndigande sakkunniga för utredning i ämnet. Genom beslut

av Kungl. Majit avbröts emellertid de sakkunnigas arbete från och med den

1 november 1932 på grund av den då rådande statsfinansiella situationen.

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit den 27 mars 1936 återupptogo

de sakkunniga — utökade med ytterligare två ledamöter — arbetet från

och med den 1 april 1936.

De sakkunniga överlämnade den 9 oktober 1937 förslag i ämnet, vari

bland annat upptogs frågan örn landsantikvariebefattningarna.

I ett den 5 april 1927 till Kungl. Majit avgivet utlåtande framlade vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien de riktlinjer, som sedermera i stort

sett blevo normgivande för tilldelningen av lotterimedel till landets provinsmuseer.

Enligt dessa borde i regel endast ett museum respektive en organisation

inom ett lämpligt avgränsat område, såsom ett landskap eller ett län,

erhålla understöd i denna form. I anslutning härtill skapades under den närmast

följande tiden lokala organisationer, som representerade hembygds-och

fornminnesföreningarna inom sin provins, vanligen med huvudmuseet som en

kärnpunkt. Lotterimedelsanslag beviljades under åren 1927—1939 i enlighet

med akademiens förslag i främsta rummet — förutom för uppförande av ändamålsenliga

rnuseibyggnader — för bildande av fonder, vilkas avkastning skulle

användas till avlönande av fackutbildade, fast anställda tjänstemän. När detta

system började tillämpas år 1927 ansågs det, att varje lönefond normalt borde

uppgå till 200 000 kronor, som enligt då gällande räntefot (4,5 å 5 procent)

beräknades giva en årlig avkastning av 9 000—10 000 leonor. För en välkvalificerad

museiföreståndare ansågs lönen böra vara 8 000 kronor med tre å fyra

ålderstillägg örn 500 kronor. Lönefonderna ha, för vinnande av ökad säkerhet

beträffande fondmedlens lämpliga placering m. m., ställts under vederbörande

länsstyrelses kontroll. I syfte att garantera att dessa av allmänna medel bildade

fonder finge åsyftad praktisk verkan har vidare föreskrivits, att vederbörande

tjänstemans kompetens och instruktion skola i varje särskilt fall godkännas

av riksantikvarieämbetet. De sakkunniga sade sig ha inhämtat, att

detta tillvägagångssätt fungerat med gott resultat.

De sakkunniga ansågo för sin del, att begynnelselönen för landsantikvarie

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157.

15

borde utgöra minst 8 000 kronor, vartill skulle komma fyra ålderstillägg om

500 kronor efter 5, 10, 15 och 20 års tjänst. Det syntes önskvärt, att landsantikvariernas

lön helt bestredes med avkastningen av lönefonderna, vilka

med utgångspunkt från ett ränteläge av 3 procent måste utfyllas till ett belopp

av 300 000 kronor för varje fond. Enligt de sakkunnigas mening borde detta

ske i den ordning, att de befintliga lönefonderna, vilka i allmänhet uppginge

till eller överstege 150 000 kronor, snarast möjligt ökades till 200 000 kronor

för att därefter successivt ökas till 250 000 kronor och slutligen till 300 000

kronor.

Sammanfattningsvis hemställde de sakkunniga beträffande provinsmuseerna,

att lotterimedel måtte under en följd av år i största möjliga utsträckning tilldelas

dessa museiorganisationer, så att deras ekonomiska konsolidering och därmed

också deras organisatoriska utbyggnad snarast möjligt kunde slutföras,

samt att en reglering av pensionsförhållandena för landsantikvarierna mätte

verkställas i enlighet med de sakkunnigas förslag genom anslutning till statens

pensionsanstalt.

I yttrandena över sakkunnigförslaget tillstyrktes detsamma i allmänhet.

Statskontoret och statens pensionsanstalt reste dock invändningar mot förslaget

i vad avser pensionering av landsantikvarierna genom statens pensionsanstalt.

I sin nu gjorda framställning erinrar vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

örn att sedan ett antal år tillbaka avbrott skett i tilldelningen av

lotterimedel till de fonder, från vilka landsantikvariernas löner i främsta

rummet utgå. Sammanlagda summan av fonderade medel är nu 3 325 000

kronor eller i medeltal 150 000 kronor per distrikt. Även om lönefondernas

avkastning utfyllts med anslag från andra håll, ha landsantikvarielönerna, på

några få undantag när, icke kunnat utgå med rimliga belopp, och följden har

bland annat blivit, att dessa befattningshavare i de flesta fall tvingats att söka

sig inkomster vid sidan av sin tjänst. Örn landsantikvarierna skola fylla de

krav, som ställas på dem i deras arbete, och om de skola intaga en häremot

svarande ställning i samhället, måste de ha en sådan lön, att de av den

vinna skälig bärgning utan att nödgas tillgripa biinkomster.

Akademien understryker, att denna fråga varit aktuell sedan flera år tillbaka

och erinrar örn att akademien i skrivelse den 4 april 1939 hos Kungl.

Majit anhöll om anslag av lotterimedel för att åstadkomma en provisorisk

lönereglering för landsantikvarierna, vilken framställning dock icke föranlett

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Det förslag akademien nu framlägger bygger på att en landsantikvaries

lön skall vara minst 12 000 kronor per år, motsvarande ungefär en antikvaries

lön vid statens historiska museum. En tredjedel av denna lön anses

böra bestridas genom lokala anslag och två tredjedelar av statsmedel. Vad

som för täckande av sistnämnda två tredjedelar överstiger ränteavkastningen

av befintlig lönefond skall enligt förslaget utgå såsom ett årligt statsbi
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 157.

drag, uppfört å riksstaten under rubriken Understöd åt vetenskap, vitterhet

och konst m. m. och ställt till akademiens förfogande för att av denna fördelas

till de olika provinsförbunden.

Vid beräkningen av det årliga statsbidragets storlek anser sig akademien

kunna utgå från att lönefonderna förräntas efter 3,5 procent. Med en fond

av 150 000 kronor tänkes avkastningen sålunda utgöra 5 250 kronor, och

det årliga statsbidraget beräknas till (8 000 — 5 250 =) 2 750 kronor. I enlighet

härmed skulle för landets 22 landsantikvariedistrikt erfordras statliga

medel uppgående till (8 000 X 22 =) 176 000 kronor. Ränteavkastningen å

de nuvarande genom tilldelning av lotterimedel tillkomna lönefonderna uppgår

enligt ovannämnda beräkningsgrund till 116 375 kronor. Såsom årligt

statsbidrag skulle alltså krävas (176 000 — 116 375 =) 59 625 kronor

eller i runt tal 60 000 kronor.

Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skulle gälla, att ett årligt

lönebidrag ej understigande 4 000 kronor anskaffas av vederbörande provinsförbund

från landsting, stad, kommun, bank eller på annat sätt, att

landsantikvarierna icke utan särskilt tillstånd av riksantikvarieämbetet

få inneha annan befattning samt att deras insatser i den allmänna kulturminnesvården

givas största möjliga omfattning.

Till akademiens framställning är fogad en tablå, utvisande bland annat

lönefondernas storlek, landsantikvariernas nuvarande avlöningsförhållanden

och det statliga anslagsbehovet för varje särskild organisation. Beträffande

denna hänvisas till propositionen s. 38—40.

Akademien berör i sin skrivelse även frågan om en jämkning av tvenne

landsantikvariedistrikt, nämligen Dalslands och Västergötlands, varvid akademien

finner skäl tala för en sådan fördelning, att Skaraborgs län och

Älvsborgs län i stället bilda var sitt distrikt.

Som ett framtidsönskemål ifrågasättes en uppdelning även av Älvsborgs

läns distrikt, varvid Sjuhäradsbygden med Borås museum skulle avskiljas

från länets nordligare delar.

Statskontoret har ansett minimilönen böra bestämmas till allenast 10 500

kronor. Mot principen att % av lönen skulle täckas av lokala anslag och %

genom avkastning av lönefond samt därutöver genom anslag å riksstaten

har statskontoret icke framställt annan erinran än att det erforderliga statsanslaget

borde anvisas av lotterimedel.

Styrelserna för samfundet för hembygdsvård och för svenska museimannaföreningen

tillstyrka förslaget och betona, att det måste anses vara

ett allmänt önskemål, att landsantikvariernas löneförhållanden förbättras.

De lokala organisationerna uttala likaledes nära nog enstämmigt sin tillfredsställelse

över den av akademien föreslagna löneregleringen och förklara

sig övertygade om att de skola kunna uppbringa de anslag, som enligt förslaget

krävas för utfyllnad av lönerna. I åtskilliga fall finnas redan medel

för ändamålet tillgängliga, i andra ha styrelserna under hand satt sig i förbindelse

med representanter för olika korporationer och mötts av stor förståelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157.

17

I några yttranden lia framhållits vissa särskilda problem, som uppstå

i samband med förslagets genomförande och den nya organisationens anpassning

efter nu rådande förhållanden.

Styrelsen för Upplands fornminnesförening erinrar sålunda om att föreningen

sedan åtskilliga år har två fackutbildade befattningshavare i sin

tjänst, den ene med titeln landsantikvarie, den andre med titeln intendent.

Till den senares funktioner, vilka huvudsakligen falla inom folkkulturens

och hembygdsrörelsens områden, hör föreståndarskapet för föreningens museum,

Upplandsmuseet i Uppsala. Då endast landsantikvarien avses komma

i åtnjutande av det av akademien föreslagna statliga lönebidraget och

fornminnesföreningen icke av egna medel kan bereda intendenten samma

löneförbättring, kommer vid förslagets genomförande likställdheten i lönehänseende

mellan de båda tjänstemännen att upphöra. Det hade varit

önskvärt att regleringen omfattat även sådana tjänstemän, som i stort sett

likställda med landsantikvarierna i organisationernas tjänst äro verksamma

inom kulturminnesvårdens vidsträckta område. Styrelsen inser emellertid,

att svårigheter föreligga att lösa frågan efter dessa vidare riktlinjer''

och finner dessa ytterligare önskemål icke böra stå hindrande i vägen för

förverkligandet av det nu framlagda förslaget.

Ett problem av liknande art erbjuda förhållandena i Halland. Den befintliga

lönefonden disponeras i detta landskap av Hallands hembygdsförbund,

och avkastningen av densamma är genom ett styrelsebeslut den 8

januari 1940 så fördelad, att en fjärdedel tillfaller Hallands museiförening

i Halmstad och tre fjärdedelar Norra Hallands kulturhistoriska förening i

Varberg, dock att örn sistnämnda tre fjärdedelar av avkastningen skulle

överstiga ett belopp av 6 000 kronor, återstoden tillfaller Hallands museiförening.

Enligt Kungl. Maj:ts resolution skall avkastningen användas »för

avlöning av tjänsteman hos förbundet». Ett genomförande av nu föreliggande

förslag till lönereglering för landsantikvarierna skulle medföra, att

hela avkastningen av den avlöningsfond, som hembygdsförbundet disponerar,

bomme att disponeras för den av museiföreningen anställde befattningshavaren.

Styrelsen för Hallands hembygdsförbund anför med anledning

härav följande.

Mellan de båda museerna i Halmstad och Varberg finnes sedan 1930 en

överenskommelse om uppdelning av verksamheten inom länet. Beträffande

inköpen av föremål inriktar sig sålunda museet i Halmstad i första hand

på södra och museet i Varberg på norra delen av landskapet. Samtidigt

ägnar sig Norra Hallands kulturhistoriska förening främst åt allmogekulturen,

i synnerhet arbetslivet, medan Hallands museiförening specialiserat

sig på förhistorisk och medeltida odling, konst, högreståndskultur och allmogens

byggnader. Förbundsstyrelsen Ilar genom den ovannämnda fördelningen

av disponibla lönemedel sökt likställa de båda intendenterna i lönehänseende,

då museet i Halmstad ägt möjligheter att av egna medel bidraga

med större belopp till avlöningen av sin intendent än museet i Varberg.

Styrelsen hemställer därför att, örn lönefrågan för intendenten i Varberg

ej kan lösas inom ramen av det nu framlagda förslaget, denna på grund

Bihang till riksdagens protokoll 191t5. 0 sami. Nr Zöll—lös. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 157.

av de för Halland speciella förhållandena på det museala området får sin

lösning genom särskilt anslag.

Styrelsen för Hallands kulturhistoriska förening anser det obestridligt, att

Varbergs .museum är berättigat att jämställas med andra provinsmuseer och

att dess intendent i lönehänseende bör givas samma ställning som övriga

här ifrågavarande museitjänstemän, de s. k. landsantikvarierna. Föreningen

önskar dock understryka, att det kan erbjuda svårigheter att anskaffa det

erforderliga lokala bidraget och anser det önskvärt, att organisationerna

kunde befrias från detta villkor för åtnjutande av det statliga anslaget.

Styrelsen för Hallands museiförening har förklarat sig intet ha att erinra

mot att även Varbergs museum erhåller ett anslag, som skulle medge, att

lönen till intendenten vid detta museum ordnas på tillfredsställande sätt.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

I likhet med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien anser jag, att

landsantikvariernas lönefråga nu bör lösas. De ökade arbetsuppgifter, som

den nya fornminneslagen ålägger den kulturminnesvårdande myndigheten,

komma utan tvivel att i ännu högre grad än vad som tidigare varit fallet

kräva en verkligt effektiv, lokalt förankrad organisation på detta område.

Det måste samtidigt vara av stor betydelse för provinserna själva att inom

räckhåll ha representanter för den viktiga sida inom kulturlivet, som det

här gäller. Det svenska provinsmuseiväsendet har, sedan landsantikvarieinstitutionen

blivit införd och statligt stöd för museibyggnaders uppförande lämnats,

nått ett uppsving, som väckt berättigad uppmärksamhet utomlands,

icke minst i våra grannländer, och som varit av största betydelse ej endast för

svensk kulturminnesvård utan även för det kulturella livet i allmänhet i våra

bygder. Det har varit betydelsefullt, att härigenom de skilda landskapens

kulturella självhävdelse fått ett viktigt stöd och onödig centralisering av museiväsendet

till huvudstaden undvikits. De uppnådda resultaten kunna emellertid

på flera håll komma att äventyras och den fortsatta utvecklingen hämmas,

därest icke en ekonomisk konsolidering av den provinsiella kulturminnesvården

genom en omreglering av landsantikvariernas löner och sättet

för lönekostnadernas finansiering, nu genomföres. Förutsättningarna för en

sådan konsolidering synas vara goda, därest vitterhetsakademiens förslag,

som bygger på en samverkan mellan staten och de lokala intressena, vinner

statsmakternas bifall. Såsom framgått av den lämnade redogörelsen

har riksdagen vid flera tillfällen under de senaste årtiondena ådagalagt sitt

intresse för hithörande spörsmål.

Det av vitterhetsakademien framlagda förslaget till lösning av lönefrågan

synes mig kunna i sina huvuddrag godtagas. Med hänsyn till de skiljaktigheter

med avseende å tjänstgöringsförhållanden m. m., som för närvarande

förefinnas och måhända ännu någon tid framåt komma att föreligga de olika

landsantikvarierna emellan anser jag det dock icke lämpligt att — såsom

akademien föreslagit — vid bestämmandet av statsbidraget utgå från en minimiavlöning

av 12 000 kronor för samtliga befattningshavare. Jag förordar

i stället, att statsbidraget i varje särskilt fall bestämmes så, att detsamma

jämte avkastningen av vederbörande lönefond uppgår till två tredjedelar

av landsantikvariens sammanlagda avlöning, dock att summan av

lönefondsavkastningen och statsbidraget i intet fall må överstiga 8 000 kronor

för varje befattningshavare. Såsom villkor för statsbidrag bör gälla,

att löneförmånerna prövats skäliga av riksantikvarieämbetet med hänsyn

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157.

19

tagen till tjänstgöringsförhållandena, befattningshavarens kvalifikationer

samt övriga på frågan inverkande omständigheter. Jag förutsätter vidare,

att det hittills tillämpade förfaringssättet ifråga om tillsättningen kommer

att följas även i fortsättningen, varvid sålunda riksantikvarieämbetet har

att bedöma kompetensen hos sökande till landsantikvariebefattning. För

egen del anser jag önskvärt, att innehavare av landsantikvariebefattning

har avlagt filosofie licentiatexamen eller besitter däremot svarande, styrkta

vetenskapliga kvalifikationer. Vid tillsättandet av här ifrågavarande befattningar

torde därför detta kompetenskrav i regel böra upprätthållas. Det synes

vara ändamålsenligt, att i de fall, där så icke redan skett, de lokala organisationerna

underställa Kungl. Maj:t sina stadgar för fastställelse. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att efter hörande av riksantikvarieämbetet uppställa

de villkor för statsbidragets utgående, som kunna befinnas lämpliga.

Inom vissa distrikt uppgå för närvarande de lokala anslagen till vederbörande

landsantikvaries avlöning till högre belopp än som förutsatts såsom

minimibidrag enligt akademiens förslag. Då ett genomförande av det

nu ifrågavarande statsbidragssystemet givetvis icke bör föranleda minskning

av de lokala organens ekonomiska stöd åt kulturminnesvården, förutsätter

jag, att de nu till vederbörande landsantikvaries avlönande utgående

lokala bidragen skola, i den män de i fortsättningen icke erfordras för nämnda

ändamål, dock alltjämt komma kulturminnesvården inom distriktet till

godo. Vid prövningen av framställningar örn statsbidrag från nu ifrågavarande

anslag bör uppmärksamhet ägnas även åt sistberörda spörsmål.

Då det här gäller tjänstemän, som — samtidigt med att de fylla en viktig

statsfunktion — ha att företräda betydelsefulla lokala intressen, synes

det ur vissa synpunkter vara en fördel, att kostnaderna för organisationen

icke helt utgå av statsmedel. Jag förbiser härvid icke, att en viss ojämnhet

i belastningen på de lokala organisationerna kan inträda genom att några

av dessa påtagit sig större förpliktelser än andra i avsikt att intensifiera det

kulturminnesvårdande arbetet. I de avgivna yttrandena har detta betonats

för Upplands och särskilt för Hallands vidkommande. Inom vart och ett av

dessa landskap äro två tjänstemän av nu berört slag knutna till organisationen,

var och en med en viss specialisering beträffande arbetsuppgifterna. Särskilt i

sistnämnda landskap kompliceras förhållandena av att där finnas två större

museer, som sinsemellan fördelat sina samlingsområden såväl geografiskt

som sakligt. Jag utgår från, att i sistnämnda särpräglade undantagsfall vederbörande

sammanslutning skall från nu ifrågavarande anslag kunna erhålla

det stöd, som befinnes nödvändigt för upprätthållande av den nuvarande

organisationen, varvid de i det föregående angivna grunderna för

lönebidragets beräkning böra vinna tillämpning.

En ny uppdelning av de båda landsantikvariedistrikt, som omfatta Dalsland

och Västergötland, bör tydligen ske i anslutning till den nu föreslagna

regleringen. Jag utgår vidare från att en landsantikvariebefattning nied heltidstjänstgöring

kommer att inrättas för Bohuslän.

Akademien har i sin hemställan räknat med en avkastning av lönefonderna

efter 3,5 procent. I stort sett torde fonderna också för närvarande

vara placerade så, att detta krav uppfylles. Med utgångspunkt härifrån erfordras

enligt vitterhetsakademiens beräkningar ett anslag av statsmedel

av GO 000 kronor. Dc av mig i det föregående förordade jämkningarna synas

icke böra föranleda lindring av uppskattningen av det sammanlagda

medelsbehovet flir nästa budgetår. Anslaget, vilket torde böra betecknas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 157.

såsom förslagsanslag samt disponeras av vitterhetsakademien, torde följaktligen

böra uppföras med det av akademien äskade beloppet.

Vad beträffar akademiens hemställan örn en lösning av landsantikvariernas

pensioneringsfråga genom anslutning till statens pensionsanstalt är

jag icke beredd att nu framlägga något förslag. Visserligen bli de av statskontoret

och statens pensionsanstalt i remissyttrandena år 1938 gjorda invändningarna

mot en sådan anslutning icke längre giltiga, därest den nu

föreslagna löneregleringen genomföres. Genom särskilt tillkallade sakkunniga

inom finansdepartementet pågår emellertid för närvarande en utredning

rörande statens pensionsanstalts verksamhet m. m. Innan denna avslutats,

kan ett ställningstagande i pensioneringsfrågan icke ske. Emellertid torde

föreliggande framställning böra överlämnas till de sakkunniga för att av

dem beaktas vid fullgörandet av deras uppdrag.

I motionerna 1:352 och 11:544 anföres bland annat följande.

För närvarande bilda landskapen Västergötland och Dalsland tvenne

landsantikvariedistrikt. I enlighet med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens

framställning föreslår Kungl. Majit en sådan jämkning i distriktsindelningen,

att Skaraborgs och Älvsborgs län i stället skulle bilda

var sitt distrikt.

Dalslands fomminnes- och hembygdsförbund har en lönefond av 150 000

kronor. För landsantikvariens avlöning skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag

tillskott av statsmedel göras enligt de normer, som i propositionen angivits.

I södra länsdelen arbetar sedan år 1903 De sju häradernas kulturhistoriska

förening, som med centrum i Borås skapat ett kulturhistoriskt museum

med synnerligen värdefulla samlingar. Tillkomsten av dessa har varit

beroende av initiativ och betydande ekonomiska uppoffringar från enskilda

personer, icke minst från den person, som till år 1939 var museets förste

intendent — till en början oavlönad och de sista åren anställd mot en synnerligen

blygsam ersättning. Vid nämnda tidpunkt voro samlingarna så omfattande

och värdefulla, att föreningen ansåg sig förpliktad att anställa en

fackutbildad tjänsteman för att tillvarataga kulturminnesvårdens intressen

i denna bygd, som sedan gammalt varit centrum för hemslöjd och gårdfarihandel.

Det alltmer intensifierade arbetet har framför allt inriktats på undersökningar

rörande den för området karakteristiska hemslöjden av olika slag

samt dess utveckling över hantverk till industriell tillverkning. Här finnas

alltjämt alla de olika arbetsformerna vid sidan av varandra. Förarbeten för

skapandet av ett textilmuseum i Borås ha under sista åren bedrivits.

Sjuhäradsbygden bildar ett naturligt avgränsat område med alldeles speciella

problem inom kulturlivet och med Borås som naturlig centralpunkt.

Museets samlingar av föremål och arkivalier äro av den storleksordning

och värde, att de ej kunna lämnas utan vård av fackutbildad person, och

arbetsuppgifterna så särpräglade, att det är fullt motiverat, att statsmedel

anvisas för avlöning åt föreningens intendent. Vitterhetsakademien har insett

det berättigade i ett sådant krav, fastän den tydligen av försiktighetsskäl

icke velat för närvarande sträcka sig längre än till det å s. 30 i propositionen

återgivna uttalandet: »Som ett framtidsönskemål ifrågasättes en

uppdelning även av Älvsborgs läns distrikt, varvid Sjuhäradsbygden med

Borås museum skulle avskiljas från länets nordligare delar.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157.

21

Redan nu föreligger klart behov av en landsantikvarie med heltidstjänstgöring

för den södra länsdelen. Kan emellertid för närvarande ett särskilt

landsantikvariedistrikt icke där komma till stånd, borde De sju häradernas

kulturhistoriska förening i varje fall erhålla ett motsvarande bidrag för avlöning

av sin tjänsteman som det i propositionen ifrågasatta för fackutbildade

befattningshavare.

För närvarande lämnar Borås stad ett anslag till föreningen av 5 000

kronor och Älvsborgs läns landsting 1 000 kronor. Med stadens anslag är

dock det villkoret förknippat, att beloppet icke får användas till avlöningar.

I övrigt anskaffar föreningen genom medlemsavgifter och insamlingar årligen

ett belopp av minst 4 000 kronor. Någon lönefond av lotterimedel

har icke kunnat uppläggas. Västergötlands fornminnesförening och Dalslands

fornminnes- och hembygdsförbund ha i detta avseende erhållit företräde.

De resurser, som föreningen förfogar över, äro sålunda långt ifrån

tillräckliga för att utgöra ett betryggande underlag för en fruktbringande

verksamhet. De äro dessutom osäkra.

Då emellertid skäl finnes antaga, att riksdagen i händelse av bifall till

Kungl. Maj:ts förslag till en början beträffande anslagsbelopp icke vill

sträcka sig längre än vad i propositionen angivits, synes ingen annan utväg

i här berörda fall kunna med fördel tillgripas, än att Älvsborgs län vid

riksdagens beslut i frågan likställes med exempelvis Hallands län, där statsrådet

framhållit, att i länet finnas två större museer, som sinsemellan fördelat

sina samlingsområden såväl geografiskt som sakligt, och utgår ifrån,

att i sådant särpräglat undantagsfall vederbörande sammanslutning skall

från nu ifrågavarande anslag kunna erhålla det stöd, som befinnes nödvändigt

för upprätthållande av den nuvarande organisationen.

I likhet med departementschefen anser utskottet det önskvärt, att landsantikvariernas

lönefråga nu bringas till en lösning. Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag bygger på en anordning varigenom kostnaderna för landsantikvariernas

avlöning skulle bestridas såväl genom lokala anslag som av

statsmedel. I motionen 1:353 yrkas, att ifrågavarande lönekostnad helt

skulle utgå av statsmedel. Utskottet har för sin del, då det här gäller tjänstemän,

som — samtidigt med att de fylla en viktig statsfunktion — företräda

betydelsefulla lokala intressen, funnit övervägande skäl tala för bifall

till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet anser sig alltså icke böra tillstyrka

ovannämnda motionsvis framställda yrkande.

Departementschefen har föreslagit att statsbidraget i varje särskilt fall

skall bestämmas så, att detsamma jämte avkastningen av vederbörande

lönefond uppgår till två tredjedelar av landsantikvariernas sammanlagda

avlöning, dock att summan av lönefondsavkastningen och statsbidraget icke

i något fall må överstiga 8 000 kronor för varje befattningshavare. Vitterhetsakademien

har föreslagit en minimiavlöning för landsantikvarie av

12 000 kronor och statskontoret av 10 500 kronor. Departementschefen hallor

sin del icke velat fastlåsa lönen vid en bestämd minimigräns, utan ansett

en viss rörlighet i lönesättningen önskvärd med hänsyn till föreliggande

skiftande förhållanden med avseende å tjänstgöringens omfattning

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 157.

och dylikt. Utskottet har funnit sig böra biträda vad departementschefen

sålunda förordat och ansluter sig alltså icke till det i motionen I: 353 framställda

yrkandet örn en minimiavlöning av 12 000 kronor.

Utskottet är även ense med departementschefen därom, att innehavare

av landsantikvariebefattning bör hava avlagt filosofie licentiatexamen eller

besitta däremot svarande, styrkta vetenskapliga kvalifikationer. Det torde

böra ankomma på Kungl. Majit att efter hörande av riksantikvarieämbetet

uppställa de villkor för statsbidragets utgående, som kunna befinnas lämpliga.

Förhållandena i Halland erbjuda — såsom departementschefen erinrat

— ett problem av särskilt slag. Den befintliga lönefonden disponeras i detta

landskap av Hallands hembygdsförbund, och avkastningen av densamma

är fördelad så, att en fjärdedel tillfaller Hallands museiförening i Halmstad

och tre fjärdedelar Norra Hallands kulturhistoriska förening i Varberg,

dock att örn sistnämnda tre fjärdedelar av avkastningen skulle överstiga

ett belopp av 600 kronor, återstoden tillfaller Hallands museiförening.

Landsantikvarien är föreståndare för museet i Halmstad; vid museet i Varberg

finnes anställd en föreståndare. Departementschefen har utgått från

att i förevarande särpräglade undantagsfall vederbörande sammanslutning

skulle från anslaget till avlöning åt landsantikvarier kunna erhålla det stöd,

som befinnes nödvändigt för upprätthållande av den nuvarande organisationen.

I likhet med departementschefen anser utskottet de i detta fall

föreliggande speciella förhållandena motivera ett avsteg från de i övrigt

uppdragna riktlinjerna med avseende å landsantikvarieorganisationen och

förutsätter, att erforderligt bidrag av statsmedel till bestridande av lönekostnaderna

för båda de här ifrågavarande tjänstemännen i Halland komma

vederbörande organisationer till del.

Vad beträffar den i motionerna 1:352 och II: 544 berörda frågan, avseende

ett likställande av Älvsborgs län med Halland, så att Älvsborgs län erhåller

statsbidrag jämväl till avlönande av en tjänsteman i den södra länsdelen,

vill utskottet framhålla, att onekligen goda skäl tala för en dylik

anordning för denna gamla särpräglade bygds vidkommande. Med hänsyn

emellertid till det relativt ringa ekonomiska understöd, som Borås museum

hittills åtnjutit från Borås stad och Älvsborgs läns landsting, anser sig utskottet

likväl i frågans nuvarande läge icke böra biträda det i motionerna

framställda yrkandet. Det synes utskottet nämligen självfallet, att det lokala

intresset bör mera markant framträda, innan staten träder hjälpande

emellan. Vid en mera aktiv inställning från de lokala instansernas sida kommer

frågan givetvis i ett annat läge, som kan påkalla en anordning liknande

den i Halland tillämpade organisationen. Med vad sålunda anförts

torde ifrågavarande motioner få anses besvarade.

Utskottet har funnit övertygande skäl tala för att en ny uppdelning på

sätt departementschefen förutsatt av de båda landsantikvariedistrikt, som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157.

23

omfatta Dalsland och Västergötland, kommer till stånd och att en landsantikvariebefattning

med heltidstjänstgöring inrättas för Bohuslän.

För nästa budgetår torde i enlighet med vad departementschefen föreslagit

böra till bidrag till avlöning åt landsantikvarier uppföras ett anslag av

60 000 kronor.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet

anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionen I: 353, till Vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademien: Bidrag till avlöning åt landsantikvarier

för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 60 000 kronor;

b) att motionerna I: 352 och II: 544 må anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 29 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Närvarande: se under utlåtandet nr 156.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:338 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till avlöning av landsantikvarier m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 10 i texten