Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande riktlinjer och åtgärder för statligt stöd till fritidscentra och andra lokaler för fritidsverksamhet. Vidare har i en inom andra kammaren av herr G. Kempe m. fl. väckt motion

1945-05-29 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:159, Skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande riktlinjer och åtgärder för statligt stöd till fritidscentra och andra lokaler för fritidsverksamhet. Vidare har i en inom andra kammaren av herr G. Kempe m. fl. väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

1

Nr 159.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning au väckta motioner angående utredning om

statligt stöd till lokaler för fritidsverksamhet m. m.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Birger Andersson m. fl. (I: 5) och den andra inom andra kammaren

av herr H. Allard m. fl. (II: 12), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande riktlinjer och åtgärder

för statligt stöd till fritidscentra och andra lokaler för fritidsverksamhet.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr G. Kempe m. fl. väckt

motion (II: 265) hemställts, att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla om utredning och förslag angående ekonomiskt stöd för i motionen

angivna ändamål. I motionen avses stöd åt speciella fritidshus i kommunal

regi.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet hänvisa

till motionerna II: 12 och 265.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställ - ning, ungdomsvårdskommittén den 1 april 1945 och statens nämnd för samlingslokaler

den 17 april 1945 avgivit yttranden, vilka fogas såsom bilaga

härtill. (Bilaga A och B.)

Såsom framgår av bifogade yttranden ha såväl statens nämnd för samlingslokaler

som ungdomsvårdskommittén tillstyrkt utredning i det i motionerna

angivna ämnet. Enligt vad utskottet inhämtat har jämväl 1941 års

befolkningsutredning i en till chefen för socialdepartementet ingiven, den

16 mars 1945 dagtecknad skrivelse föreslagit, att Kungl. Maj:t snarast måtte

tillkalla särskilda sakkunniga i och för allsidig utredning av frågan om gemensamhetsanläggningar

och fritidscentra.

Utskottet finner angeläget, att utredning av frågan örn statsunderstöd lill

lokaler för föreningsverksamhet och fritidssysselsättning av de olika slag, som

i motionerna åsyftas, kommer till stånd. Utredningen bör omfatta även frågan

örn tillgodoseende av behovet av andra slag av anläggningar för kollektivt

nyttjande. I den mån förslag framläggas örn vidgad stödverksamhet från

statens sida bör jämväl frågan om ett sammanförande av denna verksamhet

under enhetlig ledning av ett .statligt organ övervägas.

Bihang till riksdagens protokoll UB5. 0 sami. Nr 159—102.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 159.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 5 och II: 12

samt II: 265, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig

utredning av frågan om gemensamhetsanläggningar

och fritidscentra.

Stockholm den 29 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Lindström, Sven Larsson, Bäcklund, Bernhard

Nilsson, Gustaf Karlsson, Boman, von Heland, Gillström, Emil Petersson, Gustav

Emil Andersson och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Bergström, Mårtensson, Viklund, Holmström, Lindholm, Sefve och Johansson

i Mysinge.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

3

Bilaga A.

Till Statsutskottet.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt ungdomsvårdskommittén

att avge utlåtande över vid 1945 års riksdag väckta motionerna 1: 5 (likalydande

med II: 12) och II: 265, får ungdomsvårdskommittén anföra följande:
Frågan

om åstadkommandet av lokaler lämpliga för olika fritidsändamål

har i flera sammanhang varit föremål för ungdomsvårdskommitténs uppmärksamhet.

I skrivelse i januari 1943 har kommittén sålunda hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte låta utreda de lånetekniska möjligheterna att ekonomiskt

stödja anläggandet av lek- och fritidsrum för ungdom i vissa hus

med stort lägenhetsbestånd. Vilket sätt, som kunde befinnas lämpligast för

att främja tillkomsten av sådana lokaler, ansåg sig kommittén ej kompetent

att avgöra, men tillät sig framföra vissa förslag i frågan. Utredning av de i

skrivelsen framförda önskemålen tillstyrkes såväl av statens byggnadslånebyrå

som av statens nämnd för samlingslokaler.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 november 1943 hemställde kommittén,

att det måtte uppdras åt statens nämnd för samlingslokaler att jämväl beakta

frågan örn tillgodoseendet av ungdomens behov av lokaler för fritidssysselsättning

utom föreningssammankomsternas ram.

I ungdomsvårdskommitténs betänkande med förslag till stöd av ungdomens

föreningsliv har kommittén behandlat frågan örn föreningslivets behov

av lokaler, varvid kommittén bland annat framhållit det önskvärda i att den

statliga stödverksamheten för byggandet eller iordningställandet av samlingslokaler

väsentligt utökas och forceras, så snart förhållandena det medger.

Kommittén framhöll även, att samlingslokalerna enligt kommitténs mening

borde »förses med arbetsrum lämpade för skilda praktiska arbeten,

exempelvis slöjd, samt med smårum lämpade för diskussioner och studiecirklar.

Ävenledes borde samlingslokalerna förses med gymnastik- och

idrottsredskap på de platser, där sådan materiel saknas. Den princip, som

representeras av de engelska Community Centres, borde i detta sammanhang

underkastas närmare prövning med vederbörlig hänsyn tagen till svenska

förhållanden.»

I ett betänkande angående nöjeslivet, som inom kort kommer att avges,

har kommittén berört frågan örn nöjeslivets behov av lämpliga lokaler. Kommittén

har härvid framhållit, hur viktigt det är, att denna fråga inte angrips

såsom ett isolerat fenomen. »Det är i stället av vikt alt arbeta för alt alla de

varierande behov, som fritidslivet ställer på lokaler, om möjligt löses i

samma grepp. Fritidscentrum, där såväl föreningslivet och bildningsverksamheten

som nöjeslivet och hobbyverksamheten bland annat kan få sina

lokalönskemål tillgodosedda, är sålunda enligt kommitténs förmenande den

större och riktigare enhet, som lokalsträvandena ytterst bör sträva till.»

I enlighet härmed avböjer kommittén att i nöjesbetänkandet närmare ingå

på hur frågan örn nöjeslivets lokalfråga lämpligen bör lösas. Kommittén

hänvisar till att frågan örn fritidslivets lokalbehov skall tas under utförligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 159.

övervägande i ett betänkande angående ungdomens fritidssysselsättning, som

för närvarande är under utarbetande inom kommittén.

Utgångpunkten för ett bedömande av frågan örn hur lokalerna för alla de

skiftande behov, som ett läkt förgrenat fritidsliv ställer, lämpligen bör ordnas

är enligt kommittén, att de unga, alltefter håg och läggning och alltefter

olika utvecklingsfaser, skall ha tillgång till just de fritidssysselsättningar de

önskar och vid tillfället intresserar sig för. Utifrån detta sätt att se är det

lika viktigt, att de unga får möjlighet att fylla ut sina kvällar med föreningsliv

och hobbyverksamhet som med nöjen och trevlig samvaro i kamratkretsen.

Huvudsaken är, att ungdomen får ge utlopp för sin egen aktivitet

samt att den kan hämta något av berikande, glädje och rekreation ur fritiden.

En grundförutsättning för att dessa krav skall kunna uppfyllas, är att

ställa instrumenten — lokaler, lämplig inredning i ena och andra avseendet

m. m. -— till de ungas förfogande. Största svårigheten erbjuder därvid lokalfrågan.

I föreningsbetänlcandet och nöjesbetänkandet har åskådligt visats,

hur dåligt beställt det är med lokalbeståndet både vad föreningslokaler och

nöjeslokaler beträffar. Vad angår lokalerna för fritidssysselsättning utom

föreningarnas ram så är ju denna verksamhet ännu bara i begynnande. Men

också här framstår ett tydligt behov av lämpliga lokaler utöver dem, som

skolorna kan ge.

Innan kommittén i fortsättningen går närmare in på frågan örn vilka riktlinjer

för lokalfrågornas lösning, som framstår som önskliga, vill kommittén

än en gång ge uttryck åt den ur nöjesbetänkandet nyss citerade uppfattningen,

att lokalfrågan med nödvändighet i största möjliga utsträckning måste lösas

i ett enhetligt grepp med hänsyn till de olika behov, som fritidslivet ställer.

En sådan strävan är bland annat motiverad ur ekonomiska synpunkter.

Givetvis måste det vara ekonomiskt fördelaktigare att få lokaler, som rationellt

kan utnyttjas så stor del av veckans timmar som möjligt i stället för

lokaler, som står tomma kväll efter kväll, för att måhända användas en

eller ett par kvällar i veckan. Men även psykologiska synpunkter talar för

en samordning av lokalfrågan. Det måste nämligen ur alla synpunkter betraktas

såsom önskligare, om den hårda avgränsningen mellan nöjesliv, föreningsliv

och annan fritidsverksamhet, som man hittills kunnat iaktta, kunde

fås att försvinna. Lyckligt vore därför, om nöjeslivet kunde passas in i det

stora fritidssammanhang, dit det rätteligen hör. Likaså vöre det lyckligt, örn

ungdomen utom föreningarna inte för strängt avskiljes från den föreningsanslutna

såsom en sort för sig. Minsta motståndets lag tillämpad på de

ungas fritidssysselsättning lär även, att det blir så mycket lättare att finna

vägen från biografen till föreningen, från dansen till slöjdbänken, om de

olika sysselsättningarna rent lokalt finns i närheten av varandra.

Men ännu en deklaration vill kommittén göra. Även om de unga under

pubertets- och ungdomsåren starkt känner kravet på frigörelse från familjen,

följer inte härav, att det är önskligt, att de unga hundraprocentigt avskiljas

från de äldre, när planerna för en ungdomsverksamhet skisseras. Det

vore säkerligen i stället värdefullt, örn ungdomens behov av lokaler lämpade

för olika fritidsändamål samordnades med motsvarande behov för befolkningen

överhuvudtaget. Bland annat kan sägas, att övergången för dem som

nått den ålder, då de lämpligen bör övergå från ungdomsverksamhet till annan

verksamhet, under sådana förhållanden underlättas och förenklas. För

den ökade kontakt och den förståelse mellan de yngre och de äldre, som det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

5

utan tvivel vöre av värde att få till stånd, skulle en fritidsverksamhet, där

den ena åldersgruppens behov naturligt samordnades med den andras, vidare

ha sin betydelse. Det trånga hemmet är inte endast för trångt för de unga:

också barnen och de äldre känner behov av det naturliga komplement som

ett fritidscentrum kan utgöra.

Ehuru diskussionerna inom kommittén kring frågan örn hur önskemålen

rörande fritidslokaler i detalj bör utformas ännu inte är slutförda, kan framhållas,

att det inte endast är av behovet påkallat att få till stånd större

centra. Det torde även framstå såsom ett önskemål för en positiv ungdomsverksamhet

att söka åstadkomma en starkt decentraliserad ungdomsverksamhet.

Den ungdomens trångboddhet som tar sig uttryck i att den stora delen

ungdomar bor trångt och trist och ofta saknar rörelsefrihet för med sig kravet

på att det inom bekvämt räckhåll från hemmet finns ett utrymme där

de unga kan hålla till med sina göromål. Så länge bostäderna är så små som

de är framstår det utan tvivel som ett starkt behov att familjebostaden vidgas

ut med lek- eller fritidsrum i fastigheterna, där husets unga — och för

övrigt även barn och äldre —• sida vid sida får hålla på med att reparera en

cykel, pillra ihop ett modellflygplan eller måla en stol i fred för ängsliga förmaningar

örn att akta golvet och att inte föra för mycket vasen.

Utöver ovannämnda hobbyrum i fastigheter behövs det, i främsta rummet

på större orter, något som kan rubriceras som ungdomskafé eller träff stuga.

På denna träffpunkt skall de unga kunna dricka en kopp kaffe, spela spel

— helst även utrymmeskrävande spel som ping-pong o. d. — läsa tidningar

m. m. Här skall gathömans gäng kunna slinka in och fördriva en trevlig

kväll i stället för att gå och dra på gator och vägar eller stå och hänga i

portgångar och på järnvägsstationer.

Bredvid den decentraliserade verksamheten hör det på orter av någorlunda

storleksordning finnas centrum som kan bedriva en verksamhet av mera omfattande

och fördjupad karaktär. Såsom sådana ungdomscentraler kan i

vissa fall med fördel ungdoms- och hemgårdarna ftill dessa kommer kommittén

att föreslå särskilt stöd) tiana. Ännu lyckligare vore måhända örn

den centraliserade ungdomsverksamheten som förut antvtts inlemmades i

det nöjes- och fritidscentrum som det vöre önskvärt att få till stånd på en

rad orter.

Vilka behov som ett fritidscentrum skall täcka, bitr beroende Wand annat

på ortens storlek och utrustning för övrigt i dessa hänseenden. T princip kan

emellertid sägas, att föreningslivet och dess behov av smårum för studiecirklar

och av större och mindre hörsalar här bör tillgodoses likaväl som

nöjeslivets behov av en lokal för bio, (amatör)-teater och dans och ungdomarnas

utom föreningssammankomsternas ram behov av utrymmen för

hobbyverksamhet, spel, tidningsläsning, förtäring m. m. Men också andra

samhälleliga behov kanske bör lösas i sammanhanget. Badstu, daghem och

lekskola, lokaler för kommunala behov, demonstrationskök och gymnastiklokal

är exempel på verksamhetsgrenar som härvid kan komma i fråga.

En fördel vore örn fritidscentret kunde läggas i anslutning till någon park

som under sommaren kunde tjäna som nojés- eller folkpark. Idrottsplats

och badanläggning kanske också bör läggas i anslutning till densamma.

De riktlinjer för lokalfrågornas lösning som kommittén i det föregående

skisserat, överensstämmer sålunda i stort sett med i föreliggande motioner

framförda synpunkter. Eftersom, som i det föregående antytts, frågan örn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 159.

tillskapandet av fritidslokaler inte kan eller bör begränsas till att gälla endast

ungdomarnas behov torde det emellertid inte framstå såsom vare sig

möjligt eller ens önskligt att ungdomsvårdskommittén framlägger detaljerade

förslag över hur verksamheten lämpligen bör organiseras. För utredning av

den stora frågan om riktlinjer och åtgärder för statligt stöd åt fritidscentra

och andra lokaler för fritidsverksamhet vill ungdomsvårdskommittén tillstyrka

föreliggande motioners hemställan örn tillsättandet av en särskild utredning.

Härvid vill kommittén instämma i det i motion 1:5 (II: 12) gjorda

påpekandet, att det, eftersom de principer för statligt stöd åt samlingslokalerna

som för närvarande tillämpas nästan uteslutande gäller föreningslivets

lokalbehov, torde vara nödvändigt att ta hela detta spörsmål under förnyad

prövning.

Såsom tidigare nämnts, är ungdomsvårdskommittén för närvarande sysselsatt

med utredning av frågan örn ungdomens behov av sund förströelse

och lämplig fritidssysselsättning. Eftersom i detta sammanhang frågan om

de önskemål beträffande olika lokaler som ur ungdomssynpunkt kan anmäla

sig utförligt skall diskuteras, förutsätter kommittén, att den utredning

varom i det föregående hemställts kommer att söka samarbete med ungdomsvårdskommittén

för en lösning av dessa frågor.

Stockholm den 1 april 1945.

Å ungdoms vårdskommitténs vägnar:

OTTO WANGSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

7

Bilaga B

Till Riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den lf> mars 1945 anbefallt statens

nämnd för samlingslokaler att senast den 1 maj 1945 till statsutskottet avgiva

yttrande över dels den inom andra kammaren väckta motionen nr 12

(likalydande med den inom första kammaren väckta motionen nr 5), dels

den inom andra kammaren väckta motionen nr 265 får nämnden, med

översändande av remissakten anföra följande.

Då de ämnen som avhandlas i berörda motioner äro med varandra närbesläktade

har nämnden funnit lämpligt att i anledning av remissen avgiva

ett gemensamt yttrande över motionerna.

Inledningsvis får nämnden framhålla att ärenden angående den statliga

lån- och bidragsgivning, som nämnden har att handlägga, omfattar anordnande

— uppförande, ombyggnad eller inköp — av allenast sådana samlingslokaler,

som äro avsedda att tjäna föreningslivets behov. En snäv tolkning

av begreppet skulle således närmast kunna få till följd att andra än

föreningsanslutna medborgare bleve uteslutna från rätten att tillgodogöra

sig de förmåner, som staten erbjuder genom ifrågavarande stödverksamhet.

Av naturliga skäl har dock en så restriktiv tolkning av begreppet allmänna

samlingslokaler icke gjorts gällande i fråga örn någon av de lokaler, som

yarit föremål för nämndens bedömande. Även örn starkt sekteristiska strävanden

alltjämt förefinnas inom vissa föreningar och föreningsgrupper torde

det ligga i det moderna föreningslivets natur att föreningarna i angelägenheter,

som ej beröra sammanslutningarnas interna förhållanden, söka kontakt

med personer utanför organisationernas egen ram, antingen på grund

av ideella eller ekonomiska intressen. Nämnden som i denna yttring hos

det svenska föreningslivet ser ett av dess mest värdefulla drag, ägnat att

stärka och vidga samhörigheten mellan medborgarna i ett demokratiskt samhälle,

har i enlighet med denna sin uppfattning strävat efter att de lokaler,

som vid tillräckligt tidig tidpunkt i förhållande till färdigställandet komma

under nämndens bedömande, erhålla en sådan utformning, att de kunna

tjäna som ett centrum för ortens kulturella liv och en plats där medborgarna

kunna samlas till såväl överläggningar som förströelser. Otvivelaktigt

är det dock i många fall synnerligen svårt att uppnå detta syfte. Den främsta

orsaken härtill är förvisso att finna däri, att den organisation som skall svara

för lokalens anordnande och underhåll ofta icke äger de ekonomiska resurserna

för att ett i alla avseenden lämpligt lokalprojekt skall kunna förverkligas.

Även om viljan härtill finnes utgör den ekonomiska risk som är knuten

till utförande och drivande av anläggningar, vilka här avses, en återhållande

faktor, från vilken man varken kan eller bör bortse. Det framhålles ej

sällan från föreningar, som planera anordnande av samlingslokaler, att lokalens

tillkomst är en förutsättning för att föreningslivet skall erhålla den stimulans

som i sin tur kan giva föreningen möjlighet att finansiera bygget

och driften av lokalerna. Denna synpunkt måste givetvis tillmätas stor betydelse,

men den kan icke bli ensamt avgörande vid bedömandet av lokalens

lämpliga storlek och utrustning; hänsyn måste härvid tagas särskilt till den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 159.

omständigheten att varje förening dock ytterst är för sin existens beroende

av medlemmarnas frivilliga strävan att understödja sin organisation.

Med det anförda har nämnden velat i någon mån belysa det förhållandet

att de enskilda sammanslutningarna ofta nog sakna resurser att lösa samlingslokalfrågan

inom en ort; därest målsättningen blir att samtidigt skapa

ett fritidscentrum av den art, som avses i motionen II: 12, äro givetvis de

flesta nu existerande lokala föreningar helt enkelt ur stånd att realisera sina

planer på att åstadkomma lokaler för föreningslivet.

De nu gällande bestämmelserna örn statligt stöd för anordnande av samlingslokaler

lia organiskt knutits till de erfarenheter som de lokalägande och

lokalbyggande sammanslutningarna gjort under det sist förflutna halvseklet.

Därjämte har emellertid i kungörelsen inrymts möjlighet för den på icke frivillig

grund uppbyggda borgerliga kommunen att själv med stöd av statsbidrag

uppträda som initiativtagare till anordnande av samlingslokaler; lokalbegreppet

har dock även för kommunens del definierats såsom avseende

utrymmen för föreningslivets behov.

Nämndens hittillsvarande verksamhet utvisar, att de enskilda sammanslutningarna

äro mycket talrikare representerade än kommunerna bland

dem som söka lösa frågan om anordnande av samlingslokaler och som härvid

ansöka om statligt stöd. Till en del torde detta förhållande förklaras

därav, att kommunerna i nuvarande läge på bostadsmarknaden samt med

hänsyn till svårigheterna i fråga om materialförsörjningen äro benägna att

uppskjuta sina eventuella lokalplaner till en senare tidpunkt. De mindre

kommunernas ofta svaga ekonomiska ställning och därav föranledda svårighet

att anlita avlönade befattningshavare, vilka kunna avlasta den anhopning

av rutinärenden, som åvilar de kommunala förtroendemännen, utgör

vidare ett skäl till att den kommunala reformpolitiken bromsas upp. Nämnden

anser sig slutligen ej kunna bortse från att ytterligare en förklaringsgrund

till kommunernas hittills svagt framträdande initiativlust i fråga örn

anordnande av samlingslokaler kan föreligga, nämligen den att kommunerna

med hänsyn till lokalbegreppets utformning anse det i främsta rummet böra

tillkomma de enskilda sammanslutningarna att lösa sina lokalfrågor.

Nämnden anser sig i anslutning till det anförda ha visst fog för den uppfattningen

att nuvarande bestämmelser om statlig stödverksamhet för anordnande

av samlingslokaler få initiativskapande betydelse framförallt

för de enskilda sammanslutningarna, därvid — såsom antytts i det

föregående —- vissa olägenheter i fråga om lokalernas utformning och användbarhet

ibland kunna uppstå. Såsom framhållits i motionen II: 12 har

nämnden ock vid skilda tillfällen fäst uppmärksamheten på de nuvarande

bestämmelsernas begränsade verkan, då det gäller att lösa särskilt ungdomens

lokalsvårigheter; nämnden tillåter sig vidare att i detta sammanhang

hänvisa till ett av nämnden denna dag till Kungl. Maj:t avgivet, i avskrift

här bifogat1 remissutlåtande i anledning av viss framställning från Svenska

hemslöjdsföreningarnas riksförbund.

I motionen II: 12 har, såvitt nämnden kan finna, vägande skäl framlagts

till stöd för en förutsättningslös utredning rörande den statliga stödgivningen

för anordnande av allmänna samlings- och fritidslokaler. För en dylik

utredning talar ock det skälet att ett samordnande och förenhetligande synes

böra ske i fråga örn den stödverksamhet som förekommer på angrän
-

1 Ej tryckt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

9

sande områden. Nämnden har redan nu i några fall haft att utreda ärenden,

vari sökts, förutom lån till anordnande av allmänna samlingslokaler,

bidrag från pensionsstyrelsen för badanläggning, respektive understöd från

allmänna arvsfonden. Det skulle otvivelaktigt innebära en betydande lättnad

för allmänheten om ett enda organ kunde handhava den statliga understödsverksamheten

på här ifrågavarande område. Nämnden tillåter sig i detta

sammanhang erinra örn att 1941 års befolkningsutredning i en nyligen till

Kungl. Majit avlåten skrivelse hemställt om särskild utredning i syfte att

sammanföra och förenhetliga bestämmelserna rörande statlig stödverksamhet

för vissa kollektiva anläggningar såsom skolor, bad- och tvättstugor m. m.

I samband med en eventuell utredning synes böra särskilt beaktas i vad

mån kommunernas ökade medverkan till anordnande av lokaler kan erhållas.

Såsom nämnden i det föregående framhållit torde ytterst få lokala

föreningar äga förutsättningar för att utföra och driva så omfattande anläggningar,

som avses i motionen II: 12; det ligger i detta läge nära till hands

att, såsom understrukits i motionen II: 265, förutsätta en vittgående medverkan

från kommunernas sida. Även om det kan diskuteras huruvida tidpunkten

nu är inne för att skapa obligatoriska förpliktelser för kommunerna på

hithörande område, synes det dock nämnden klart att de medelstora och

större kommunerna icke i längden kunna undandraga sig att ekonomiskt

medverka till anordnande av erforderliga samlings- och fritidslokaler åt samhällenas

befolkning.

Under åberopande av det anförda får nämnden för sin del tillstyrka skrivelse

till Kungl. Majit med hemställan örn utredning rörande statligt stöd

för anordnande av samlings- och fritidslokaler, därvid utredningen synes

böra vidtagas med beaktande av vad i motionerna II: 12 och 265 anförts.

I detta ärendes slutliga avgörande hava deltagit samtliga nämndens ledamöter

utom herrar Gustavsson och Sundqvist.

Stockholm den 17 april 1945.

STATENS NÄMND FÖR SAMLINGSLOKALER

Ernst Eriksson.

I Stig Algott.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:418 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utredning om statligt stöd till lokaler för fritidsverksamhet m. m. a1 i texten