Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 162

1945-05-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:162, Statsutskottets utlåtande nr 162

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 162.

Nr 162.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning au väckt motion angående utredning om

de erkända sjukkassornas övertagande av kostnaderna

för tandvården.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr A. Spångberg m. fl. väckt motion

(11:8) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta utreda och för riksdagen framlägga

förslag om i vilken omfattning och under vilka villkor kostnaderna

för tandvården må övertagas av de erkända sjukkassorna.

Motionärerna framhålla, att med hänsyn till den betydelse en god tandvård

har för ett gott hälsotillstånd och för förebyggande av sjukdomar tandvården

bör jämställas med andra sjukvårdsfrågor. Då den obligatoriska

sjukförsäkringen nu blivit aktuell, vore det enligt motionärernas uppfattning

lämpligast att tandvården inginge i den allmänna sjukförsäkringen.

I fråga örn vad i övrigt anförts till stöd för förslaget får utskottet hänvisa

till motionen.

De erkända sjukkassorna ersätta tandvård endast om den utföres av

läkare och föranletts av sjukdom i tänderna eller deras omgivningar.

Socialvårdskommittén har i det betänkande, vari kommittén framlagt förslag

angående lag örn allmän sjukförsäkring (S. O. U. 1944: 15) ansett det

böra i samband med genomförande av en ny lagstiftning prövas, örn man

bör utsträcka kassornas ersättningsskyldighet att gälla jämväl, då vården

meddelas av legitimerad tandläkare. I detta ämne har kommittén anfört

följande.

Vid sagda prövning bör givetvis hänsyn tagas till den folktandvård, som

nu befinner sig under uppbyggnad här i landet. Därvid måste först göras

klart, att den tänkta folktandvårdsorganisationen icke avser att tillhandahålla

tandvård gratis utan endast att garantera tandvård till visst i taxa

fixerat pris, därvid dock beträffande barntandvården gälla särskilda regler.

Tandvårdsorganisationen blir sålunda på tandvårdens område i princip en

motsvarighet till provinsialläkarorganisationen och de allmänna sjukhusen

å sjukvårdens område. Den tänkta tandvårdsorganisationen kompletteras

emellertid med bestämmelser om statsbidrag, därest kommun anslår medel

till lindring i obemedlades eller mindre bemedlades tandvårdskostnader.

Måhända kan dock icke förväntas att sådan lindring kommer till stånd

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

15

annat än inom vissa kommuner. Av det sagda framgår ali lolklandvärden

ingalunda undanröjer behovet av försäkringsskydd även med avseende å

tandvården. Det torde emellertid icke vara välbetänkt att, innan folktandvården

utbyggts och närmare erfarenheter i samband därmed vunnits, tillskapa

ett sådant försäkringsskydd, i varje fall icke något obligatoriskt sådant.

Därtill kommer att, örn tandvård genom tandläkare infördes såsom

förmån från sjukförsäkringen, försäkringskostnaderna säkerligen skulle

komma att avsevärt ökas. Beräkningar angående den merkostnad, som skulle

föranledas av införandet av ersättning för sådan tandvård såsom försäkringsprestation,

lia icke verkställts inom kommittén. Tydligt är också att

alla beräkningar i detta avseende måste bli högst o tillförlitliga, innan folktandvården

blivit fullt utbyggd och någon tids erfarenhet av densamma vunnits.

Det har vidare icke ansetts lämpligt att, bortsett från kostnadssynpunkten,

belasta sjukkassorna med en sådan ny arbetsuppgift i samband

med införandet av den obligatoriska försäkringen. Kommittén har på de

anförda skälen funnit sig nödsakad avstå från att låta försäkringen även

omfatta tandvård, som meddelas av tandläkare.

Såsom framgår av det ovan sagda, får erkänd sjukkassa utgiva ersättning

för tandutdragning allenast, då utdragning verkställes av legitimerad läkare,

men ej, då den verkställes av tandläkare. I detta avseende kunna de nuvarande

bestämmelserna synas orimliga. Givetvis kan tänkas att tandutdragning

verkställd av tandläkare kunde ersättas, om utdragningen anbefallts

av läkare. Detta skulle emellertid medföra dubbla kostnader, vilket knappast

synes motiverat, dä fråga är örn en så relativt enkel åtgärd. Vidare

kan det anses strida mot tandvårdens hela princip att ersätta utdragning

av tänder men icke lagning av dem. Frågan huruvida viss tand bör utdragas

sammanhänger med vården av patientens övriga tänder. En tandutdragning

utgör sålunda ofta endast en detalj i saneringen av tänderna.

Kommittén har med hänsyn till vad nu anförts kommit till den slutsatsen,

att de nuvarande principerna för ersättning av tandvård äro grundade på

goda skäl, även örn de vid flyktigt påseende kunna förefalla otillfredsställande,

och har därför icke funnit anledning föreslå ändring i fråga om

vad nu gäller i detta avseende.

f yttrande den 30 september 1944 över betänkandet har medicinalstyrelsen

i bär ifrågavarande ämne anfört följande.

i motsats till socialvårdskommittén finner medicinalstyrelsen, att de nuvarande

reglerna för ersättning av tandvård mäste även vid en närmare

granskning betecknas såsom otillfredsställande. Styrelsen anser, att tandvård

i princip bör lika väl som egentlig sjukvård ingå sorn en gren inom den

obligatoriska sjukförsäkringen. Frågan örn nämnda försäkrings relation till

tandvården mäste dock enligt styrelsens uppfattning lösas under speciellt

hänsynstagande till den allmänna folktandvårdens ulbyggnadsproblem, däri

inbegripet frågan om erforderlig tillgång till tandläkare. Styrelsen har under

innevarande år i olika sammanhang hos Kungl. Majit hemställt örn företagande

av en på hittills vunna erfarenheter grundad allmän översyn av

gällande bestämmelser rörande folktandvården. Spörsmålet örn tandvård

som en inom den allmänna sjukförsäkringen fallande obligatorisk försäkringsgren,

avseende samtliga medborgare från och med det kalenderår,

under vilke! de uppnå IG levnadsår, synes lämpligen böra bli föremål för

närmare (ivervägande vid denna översyn. Härvid bör särskilt undersökas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 162.

Utskottet.

vilka årgångar, som böra få utgifter för tandvård till en del ersatta av sjukförsäkringen.

Visserligen borde ifrågavarande tandvård helst sträcka sig

åtminstone fram till 30-årsåldern — den ålder i vilken enligt vad erfarenheten

visat kariesfrekvensen i allmänhet sjunker — men eftersom den årliga

kostnaden för en obligatorisk tandvårdsförsäkring kan förväntas komma att

uppgå till mycket stora belopp, torde måhända denna ifrågasatta del av

sjukförsäkringen till att börja med kunna begränsas till att avse exempelvis

allenast dem i åldrarna 16—20 år, som undergått fullständig munsanering.

Då rätten att erhålla tandvård mot de i 5 § 3 mom. kungörelsen den 3 juni

1938 angående statsbidrag till folktandvård stadgade låga årsavgifterna

upphör i och med utgången av det kalenderår, varunder patient fyller 15 år,

framstår det nämligen, icke minst med hänsyn till mödrahjälpsbidragen till

tandvård och militärtandvården, såsom ett viktigt problem inom folktandvården,

huru man skall kunna åstadkomma ett ökat deltagande i tandvården

av just ungdom i dessa åldrar.

För egen del vill utskottet framhålla önskvärdheten av att ett försäkringsskydd

åstadkommes även för tandvårdskostnader. Socialvårdskommittén

har vid framläggande av förslag till lag om allmän sjukförsäkring emellertid

icke föreslagit ändring i detta hänseende av nu gällande bestämmelser.

Därvid har kommittén huvudsakligen hänvisat till att folktandvården ännu

vore under utbyggnad. Å andra sidan har medicinalstyrelsen ansett, att

spörsmålet örn tandvård som en inom den allmänna sjukförsäkringen fallande

obligatorisk försäkringsgren bör bliva föremål för närmare övervägande

vid den översyn av gällande bestämmelser rörande folktandvården,

varom styrelsen hemställt.

Då frågan om utredning av det i motionen angivna ämnet på grund av

medicinalstyrelsens förenämnda yttrande är beroende av Kungl. Maj:ts

prövning, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka ställningstagande från

riksdagens sida i frågan örn en dylik utredning nu bör komma till stånd.

Utskottet får alltså hemställa,

att motionen II: 8 ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Närvarande: se under utlåtandet nr 159.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945

517131

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.