Statsutskottets utlåtande nr 162
1945-05-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:162, Statsutskottets utlåtande nr 162
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande nr 162.
Nr 162.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning au väckt motion angående utredning om
de erkända sjukkassornas övertagande av kostnaderna
för tandvården.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr A. Spångberg m. fl. väckt motion
(11:8) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta utreda och för riksdagen framlägga
förslag om i vilken omfattning och under vilka villkor kostnaderna
för tandvården må övertagas av de erkända sjukkassorna.
Motionärerna framhålla, att med hänsyn till den betydelse en god tandvård
har för ett gott hälsotillstånd och för förebyggande av sjukdomar tandvården
bör jämställas med andra sjukvårdsfrågor. Då den obligatoriska
sjukförsäkringen nu blivit aktuell, vore det enligt motionärernas uppfattning
lämpligast att tandvården inginge i den allmänna sjukförsäkringen.
I fråga örn vad i övrigt anförts till stöd för förslaget får utskottet hänvisa
till motionen.
De erkända sjukkassorna ersätta tandvård endast om den utföres av
läkare och föranletts av sjukdom i tänderna eller deras omgivningar.
Socialvårdskommittén har i det betänkande, vari kommittén framlagt förslag
angående lag örn allmän sjukförsäkring (S. O. U. 1944: 15) ansett det
böra i samband med genomförande av en ny lagstiftning prövas, örn man
bör utsträcka kassornas ersättningsskyldighet att gälla jämväl, då vården
meddelas av legitimerad tandläkare. I detta ämne har kommittén anfört
följande.
Vid sagda prövning bör givetvis hänsyn tagas till den folktandvård, som
nu befinner sig under uppbyggnad här i landet. Därvid måste först göras
klart, att den tänkta folktandvårdsorganisationen icke avser att tillhandahålla
tandvård gratis utan endast att garantera tandvård till visst i taxa
fixerat pris, därvid dock beträffande barntandvården gälla särskilda regler.
Tandvårdsorganisationen blir sålunda på tandvårdens område i princip en
motsvarighet till provinsialläkarorganisationen och de allmänna sjukhusen
å sjukvårdens område. Den tänkta tandvårdsorganisationen kompletteras
emellertid med bestämmelser om statsbidrag, därest kommun anslår medel
till lindring i obemedlades eller mindre bemedlades tandvårdskostnader.
Måhända kan dock icke förväntas att sådan lindring kommer till stånd
Statsutskottets utlåtande nr 162.
15
annat än inom vissa kommuner. Av det sagda framgår ali lolklandvärden
ingalunda undanröjer behovet av försäkringsskydd även med avseende å
tandvården. Det torde emellertid icke vara välbetänkt att, innan folktandvården
utbyggts och närmare erfarenheter i samband därmed vunnits, tillskapa
ett sådant försäkringsskydd, i varje fall icke något obligatoriskt sådant.
Därtill kommer att, örn tandvård genom tandläkare infördes såsom
förmån från sjukförsäkringen, försäkringskostnaderna säkerligen skulle
komma att avsevärt ökas. Beräkningar angående den merkostnad, som skulle
föranledas av införandet av ersättning för sådan tandvård såsom försäkringsprestation,
lia icke verkställts inom kommittén. Tydligt är också att
alla beräkningar i detta avseende måste bli högst o tillförlitliga, innan folktandvården
blivit fullt utbyggd och någon tids erfarenhet av densamma vunnits.
Det har vidare icke ansetts lämpligt att, bortsett från kostnadssynpunkten,
belasta sjukkassorna med en sådan ny arbetsuppgift i samband
med införandet av den obligatoriska försäkringen. Kommittén har på de
anförda skälen funnit sig nödsakad avstå från att låta försäkringen även
omfatta tandvård, som meddelas av tandläkare.
Såsom framgår av det ovan sagda, får erkänd sjukkassa utgiva ersättning
för tandutdragning allenast, då utdragning verkställes av legitimerad läkare,
men ej, då den verkställes av tandläkare. I detta avseende kunna de nuvarande
bestämmelserna synas orimliga. Givetvis kan tänkas att tandutdragning
verkställd av tandläkare kunde ersättas, om utdragningen anbefallts
av läkare. Detta skulle emellertid medföra dubbla kostnader, vilket knappast
synes motiverat, dä fråga är örn en så relativt enkel åtgärd. Vidare
kan det anses strida mot tandvårdens hela princip att ersätta utdragning
av tänder men icke lagning av dem. Frågan huruvida viss tand bör utdragas
sammanhänger med vården av patientens övriga tänder. En tandutdragning
utgör sålunda ofta endast en detalj i saneringen av tänderna.
Kommittén har med hänsyn till vad nu anförts kommit till den slutsatsen,
att de nuvarande principerna för ersättning av tandvård äro grundade på
goda skäl, även örn de vid flyktigt påseende kunna förefalla otillfredsställande,
och har därför icke funnit anledning föreslå ändring i fråga om
vad nu gäller i detta avseende.
f yttrande den 30 september 1944 över betänkandet har medicinalstyrelsen
i bär ifrågavarande ämne anfört följande.
i motsats till socialvårdskommittén finner medicinalstyrelsen, att de nuvarande
reglerna för ersättning av tandvård mäste även vid en närmare
granskning betecknas såsom otillfredsställande. Styrelsen anser, att tandvård
i princip bör lika väl som egentlig sjukvård ingå sorn en gren inom den
obligatoriska sjukförsäkringen. Frågan örn nämnda försäkrings relation till
tandvården mäste dock enligt styrelsens uppfattning lösas under speciellt
hänsynstagande till den allmänna folktandvårdens ulbyggnadsproblem, däri
inbegripet frågan om erforderlig tillgång till tandläkare. Styrelsen har under
innevarande år i olika sammanhang hos Kungl. Majit hemställt örn företagande
av en på hittills vunna erfarenheter grundad allmän översyn av
gällande bestämmelser rörande folktandvården. Spörsmålet örn tandvård
som en inom den allmänna sjukförsäkringen fallande obligatorisk försäkringsgren,
avseende samtliga medborgare från och med det kalenderår,
under vilke! de uppnå IG levnadsår, synes lämpligen böra bli föremål för
närmare (ivervägande vid denna översyn. Härvid bör särskilt undersökas
16
Statsutskottets utlåtande nr 162.
Utskottet.
vilka årgångar, som böra få utgifter för tandvård till en del ersatta av sjukförsäkringen.
Visserligen borde ifrågavarande tandvård helst sträcka sig
åtminstone fram till 30-årsåldern — den ålder i vilken enligt vad erfarenheten
visat kariesfrekvensen i allmänhet sjunker — men eftersom den årliga
kostnaden för en obligatorisk tandvårdsförsäkring kan förväntas komma att
uppgå till mycket stora belopp, torde måhända denna ifrågasatta del av
sjukförsäkringen till att börja med kunna begränsas till att avse exempelvis
allenast dem i åldrarna 16—20 år, som undergått fullständig munsanering.
Då rätten att erhålla tandvård mot de i 5 § 3 mom. kungörelsen den 3 juni
1938 angående statsbidrag till folktandvård stadgade låga årsavgifterna
upphör i och med utgången av det kalenderår, varunder patient fyller 15 år,
framstår det nämligen, icke minst med hänsyn till mödrahjälpsbidragen till
tandvård och militärtandvården, såsom ett viktigt problem inom folktandvården,
huru man skall kunna åstadkomma ett ökat deltagande i tandvården
av just ungdom i dessa åldrar.
För egen del vill utskottet framhålla önskvärdheten av att ett försäkringsskydd
åstadkommes även för tandvårdskostnader. Socialvårdskommittén
har vid framläggande av förslag till lag om allmän sjukförsäkring emellertid
icke föreslagit ändring i detta hänseende av nu gällande bestämmelser.
Därvid har kommittén huvudsakligen hänvisat till att folktandvården ännu
vore under utbyggnad. Å andra sidan har medicinalstyrelsen ansett, att
spörsmålet örn tandvård som en inom den allmänna sjukförsäkringen fallande
obligatorisk försäkringsgren bör bliva föremål för närmare övervägande
vid den översyn av gällande bestämmelser rörande folktandvården,
varom styrelsen hemställt.
Då frågan om utredning av det i motionen angivna ämnet på grund av
medicinalstyrelsens förenämnda yttrande är beroende av Kungl. Maj:ts
prövning, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka ställningstagande från
riksdagens sida i frågan örn en dylik utredning nu bör komma till stånd.
Utskottet får alltså hemställa,
att motionen II: 8 ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 maj 1945.
På statsutskottets vägnar:
ALGOT TÖRNKVIST.
Närvarande: se under utlåtandet nr 159.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945
517131
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.