Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statens kreditgivning till utlandet m. m.

1945-06-01 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statens kreditgivning till utlandet m. m.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 165.

Nr 165.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående

statens kreditgivning till utlandet m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 139 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 februari 1945,

föreslagit riksdagen dels att besluta, att för redovisning av statens kreditgivning

till utlandet skall från och med den 1 juli 1945 upprättas en särskild

kapitalfond, benämnd Fonden för kreditgivning till utlandet, med den utformning

och avgränsning som av chefen för finansdepartementet angivits,

dels att bemyndiga Kungl. Majit att meddela föreskrifter om överföring till

denna fond av nu i annan ordning redovisad kreditgivning till utlandet, dels

att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa, under sjunde

huvudtiteln till Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete ett reservationsanslag

av 70 000 000 kronor, och under fonden för förlag till statsverket

följande investeringsanslag, nämligen till Ytterligare reglering av viss kreditgivning

40 000 000 kronor, Kreditgivning till utlandet för vissa löpande utgifter

i Sverige 100 000 000 kronor och Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete

500 000 000 kronor, dets slutligen att till Förlag för övertagande

av vissa valutor från riksbanken för budgetåret 1945/46 under fonden

för kreditgivning till utlandet anvisa ett investeringsanslag av 250 000 000

kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 295, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 april 1945,

föreslagit riksdagen att, med ändring av vad i propositionen nr 139 föreslagits,

till Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden för förlag till statsverket anvisa

ett investeringsanslag av 950 000 000 kronor.

Propositionen nr 139.

I ovan berörda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den

23 februari 1945 lämnas först en översikt över statens nuvarande kreditgivning

till utlandet m. m. Den därpå följande framställningen behandlar återuppbyggnadsmedlens

utnyttjande, finanstekniska frågor, utrymmet för svensk

kreditgivning till utlandet samt riktlinjer för den fortsatta politiken.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

15

Äteruppbyggnadsmedlens utnyttjande. För beredning av frågor rörande

svenskt deltagande i det internationella återuppbyggnadsarbetet tillsatte

Kungl. Majit genom beslut den 10 mars 1944 två särskilda organ, nämligen

statens återuppbyggnadsnämnd och svenska kommittén för internationell

kjäl pverksamhet.

Statens återuppbyggnadsnämnd bar till uppgift att planlägga och centralt

handha de olika ärendena rörande svensk statlig medverkan i återuppbyggnadsverksamheten.

Då denna medverkan är avsedd att i främsta rummet

grundas på leveranser av varor och tjänster från Sverige, har nämnden särskilt

haft att handlägga ärenden rörande export för återuppbyggnadsändamål.

Grundvalen för nämndens verksamhet utgöres närmast av de kreditavtal,

som slutits med främmande stater och i vilka regelmässigt stipulerats, att

inköp eller beställningar av varor för resp. länders räkning endast få ske

efter särskilda, av svenska regeringen därtill lämnade medgivanden. Ett dylikt

förfarande är nödvändigt med hänsyn såväl till våra på vissa områden

starkt begränsade resurser, när det gäller att bistå de av kriget härjade länderna,

som till angelägenheten av att en avvägning beträffande omfattningen

av leveranserna till olika länder kommer till stånd.

Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet skall leda och samordna

samt, i mån av behov, stödja sådana humanitära åtgärder till hjälp

åt av kriget berörda länder, som vidtagas av olika på området verksamma

sammanslutningar eller eljest på enskilt initiativ. Den skall även i övrigt verka

för tillgodoseende av utom landet föreliggande behov av stöd i humanitärt

avseende.

Finanstekniska frågor. Under rubriken finanstekniska frågor framhålles

till en början i statsrådsprotokollet, att man har att räkna med tre olika

huvudtyper för kreditgivning, nämligen utställande av statsgarantier för enskild

kreditgivning i samband med export, den direkta statskrediten och krediter,

som exemplifieras av inköp av det främmande landets valuta, ehuru

denna -— om än under normala förhållanden användbar för importinköp utan

lokal begränsning — icke för tillfället kan fritt omväxlas i andra valutor och

alltså icke bildar en valutareserv i vanlig mening. Efter en närmare redogörelse

för de nämnda tre huvudtyperna, av vilka varianter givetvis förekomma,

anför departementschefen följande.

När de direkta statskrediterna till utlandet erhållit den nuvarande omfattningen

synes det önskvärt alt de redovisas under en särskild fond som tilllåter

en överblick över läget och ger en budgettekniskt klar bild även av

avskrivningsbehov och medelsanvisningar. En sådan särredovisning av ifrågavarande

krediter skulle också utgöra ett första steg lill en i och för sig

angelägen reglering av fonden för förlag till statsverket, till vilken under

krigsåren kommit att hänföras omfattande investeringar av mycket skilda

slag. Örn särredovisningen genomföres och en särskild fond sålunda upplägges,

uppkommer emellertid frågan örn fondens avgränsning. Det torde visserligen

vara klart att till fonden bör hänföras all statlig kreditgivning till

utlandet som linder normala förhållanden skall regleras över budgeten —

och detta oavsett kreditens ändamål — men det kan övervägas att till redo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 165.

visning över fonden upptaga även sådana riksbankens valutaköp som icke

kunna anses innefatta tillskott till valutareserven. Om så skulle bli fallet,

måste på kapitalbudgeten anvisas ett investeringsanslag för inköp från banken

av ifrågavarande valutor. Utan att härigenom skapas några administrativa

svårigheter och utan organisatoriska nybildningar skulle man på så sätt realisera

några av de väsentliga syftena med de tidigare berörda särskilda valutafonderna

i utlandet, nämligen att ge riksbanken ett underlag för marknadsoperationer

i syfte att motväga exportkreditgivningens monetära verkningar

samt att erhålla en specialreglering av förluster och vinster på denna särskilda

del av handeln med valutor. Anordningen, som även skulle medföra,

att man under ifrågavarande fond skulle erhålla en redovisning av all

verklig statskredit till utlandet, synes mig lämpligen böra genomföras. Överenskommelser

torde få träffas med fullmäktige i riksbanken angående den

omfattning i vilken valutor böra redovisas å fonden och de former i vilka

en överföring skall ske. För valutorna torde ett särskilt konto under fonden

böra uppläggas.

Inrättandet av en dylik fond för kreditgivningen till utlandet inom ramen

för nuvarande budgetuppställning medför krav på att fonden i fråga

om redovisning av överskott och förluster m. m. skall behandlas på samma

sätt som övriga kapitalfonder. Sålunda bör för fondens överskott en särskild

inkomsttitel upptagas på riksstatens inkomstsida. Denna inkomsttitel bör tillföras

ett belopp som ger full förräntning av det i fonden investerade kamtåtel

Med hänsyn till den speciella arten av verksamheten torde förräntningsprocenten

för investeringar i fonden böra fastställas efter särskilda grunder;

för de egentliga krediterna ifrågakommer närmast räntan för ny statlig

upplåning på lång sikt, för valutorna räntan för medellång upplåning. I den

mån ränteinkomsterna från de utlämnade krediterna icke sammanlagt uppgå

till ett med den sålunda fastställda förräntningsprocenten framräkna! överskott,

bör fonden över ett särskilt ersältningsanslag under sjunde huvudtiteln

tillföras erforderlig fyllnad.

Skulle någon form av avgift anses böra uttagas på exporten för täckande

av den med låneverksamheten förenade risken av förluster — vare sig dessa

uppkomma genom växelkursförändringar elter på grund av betalningsoförmåga

hos kredi bagaren — bör denna premie redovisas på budgeten över särskild

inkomsttitel på riksstatens inkomstsida. En mot inkomsten svarande avsättning

till fonden bör i samband därmed ske över ett särskilt avsättningsanslag

under huvudtiteln för avskrivning av oreglerade kaDitalmedelsförluster.

Härigenom skulle för denna verksamhet skapas en specialbudget inom

vars ram skulle successivt uppbyggas en riskfond för kreditgivningens slutliga

reglering.

Exportkreditgaran lierna, vilka till sin natur äro självavvecklande och i

regel relativt kortvariga, torde icke lämpligen böra redovisas över en fond

av denna konstruktion. Om emellertid i något fall inträdda transfereringssvårigheter

skulle medföra, att exportörerna icke kunna få sina likvider överförda

till Sverige, och statsgarantien därvid i större omfattning aktualiseras,

bör reglering över den föreslagna kapitalfonden ifrågakomma.

Utrymmet för svensk kreditgivning till utlandet. Under denna rubrik an
föres

i statsrådsprotokollet avslutningsvis följande.

Sammanfattar man det föregående framgår, att skäl kunna anföras för att

den kreditgivning som redan skett från Sveriges sida och som är att påräkna

under den första tiden efter avspärrningarnas upphörande tangerar gränsen

för vår kredilkapacitet, eftersom den — även med en begränsning av impor
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

17

ten till det strängt nödvändiga — sannolikt medför en belastning av valutareserven,

som endast kan fortgå en kortare tid, samtidigt som den ökar svårigheterna

för stabiliseringen av det inhemska marknadsläget. De vägar till

en vidgning av utrymmet för kreditgivningen som i dagens läge synas vara

av praktisk betydelse äro, såsom av det anförda framgått, ökad import av

vissa förnödenheter av central betydelse samt ökad export till länder som

kunna medgiva omedelbar likvid i fria valutor.

Riktlinjer för den fortsatta politiken. Den hittillsvarande kreditgivningen

till utlandet har avsett att täcka vissa angelägna behov i länder, vilka Sverige

haft särskild anledning att bistå. Denna kreditgivning har icke varit av

sådan omfattning, att den i och för sig behövt ge anledning till betänkligheter.

Av särskild betydelse har varit att medelsanvändningen genom den

förut skildrade kontrollen kunnat anpassas efter det svenska försörjningsläget.

Det framhålles i statsrådsprotokollet, att möjligheter ännu icke föreligga

att mera i detalj avväga vår fortsatta kreditgivning. Vad som i detta sammanhang

ifrågakommer är endast att fixera en ram för de statliga bidragen till

humanitär hjälpverksamhet samt för de direkta statskrediterna för täckande

av omedelbara behov och för återuppbyggnadsändamål. Beträffande kreditgivningen

i övrigt får man begränsa sig till att, i den mån detta låter sig göra,

pröva hur denna lämpligen bör bedömas i formellt hänseende och undersöka

av vilken allmän storleksordning den kan tänkas bli.

Beträffande humanitär hjälpverksamhet anföres i statsrådsprotokollet

följande.

I det föregående har erinrats om att riksdagen hittills för humanitär hjälpverksamhet

anvisat 20 miljoner kronor men att förskottsanslaget till internationellt

återuppbyggnadsarbete därutöver kunnat disponeras för samma

ändamål.

Kommittén för internationell hjälpverksamhet har nu verkställt en beräkning

av de medelsbehov som möta på ifrågavarande område och i anslutning

därtill föreslagit att — inklusive redan anvisade medel — sammanlagt

100 miljoner kronor reserveras för hjälparbetet. I detta belopp ingår emellertid

en ospecificerad reserv på 20 miljoner kronor. Återstoden fördelar sig på

vissa närmare angivna utgiftsändamål, såsom sjukvårds- och lägeranläggningar,

annan social verksamhet, livsmedelsleveranser till särskilt nödställda

områden och läkemedel.

För att täcka det av kommittén beräknade medelsbehovet skulle fordras

en medelsanvisning på 80 miljoner kronor. Då de svenska bidragen förutsättas

lämnade såsom gåvor, måste anslaget upptagas på driftbudgeten.

Det torde icke vara lämpligt att utförligare än som här skett redogöra för

kommitténs planläggning av hjälparbetet. Denna synes i huvudsak ge en väl

avvägd ram för statens insatser på området. Det torde emellertid finnas anledning

att reducera medelsanvisningen för ändamål som icke nu kunna specificeras

från 20 till 10 miljoner kronor. Framkomma hjälpbehov, som icke

falla inom den angivna ramen men som böra tillgodoses med statligt bistånd,

bör regeln vara, att dessa i varje särskilt fall underställas riksdagens prövning.

För finansiell reglering av ifrågavarande verksamhet skulle med denna

utgångspunkt nu erfordras eli ytterligare anslag på 70 miljoner kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 163-167.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 165.

Beträffande statskrediter för vissa löpande behov anföres

följande.

För finansiering av den norska regeringens kostnader för flyktingarna i

Sverige m. m. har riksdagen beslutat ställa en kredit på 100 miljoner kronor

till förfogande. Även vissa andra i det föregående redovisade, tidigare reglerade

krediter ha lämnats för ändamål av samma art. I samtliga fall är det

fråga örn löpande utgifter i Sverige som icke kunna undvikas. En tidigare

(s. 2) berörd kredit på 15 miljoner kronor, som nu bör regleras, avser likaledes

finansiering av sådana utgifter.

Ifrågavarande krediter kunna väntas bliva förbrukade inom en nära framtid.

Det ytterligare kreditbehovet kan icke nu bedömas, eftersom det beror

på krigets längd. De månatliga utgifterna av här berörda slag uppgå emellertid

till mellan 15 och 20 miljoner kronor. Beräknas i detta sammanhang

medel för cirka ett halvt år, böra alltså för ändamålet avses ytterligare krediter

å i runt tal 100 miljoner kronor. Om ett anslag av denna storlek anvisas,

bör det dock disponeras även för reglering av den nyss nämnda krediten å

15 miljoner kronor.

Skulle det ifrågasatta anslaget icke förslå för ändamålet och tillfälle icke

ges att underställa riksdagen frågan om anslagsförstärkning, torde hinder

icke möta för riksbanken att förskottsvis bestrida i sammanhanget erforderliga

medel.

Såsom tidigare (s. 3) anförts, bör i detta sammanhang även en äldre, hittills

ej reglerad kredit täckas genom anvisande av ett investeringsanslag å

W miljoner kronor.

I fråga om statskrediter för återuppbyggnadsändamål

anföres följande.

Såsom framgår av den inledande översikten uppgår den kreditgivning för

återuppbyggnadsändamål, om vilken avtal träffats eller för vilken medel reserverats,

till 535 miljoner kronor. För reglering av denna kreditgivning ha

hittills endast anvisats 180 miljoner kronor. En ytterligare medelsanvisning

på 355 miljoner kronor är alltså nu erforderlig för täckning av ifrågavarande

åtaganden.

Emellertid pågå förhandlingar örn återuppbyggnadskrediter även i ett fall

som hittills icke berörts, emedan diskussionerna icke ännu kunnat slutföras.

Den kredit som i detta fall överväges uppgår till 75 miljoner kronor. En viss

marginal bör vidare skapas för justering av tidigare avtalade krediter och för

nya smärre kreditåtaganden. Förslagsvis kan denna anges till 70 miljoner

kronor. Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till (355 + 75 +

70 ==) 500 miljoner kronor. Anvisas detta belopp för återuppbyggnadsändamål,

bör regleringen i så måtto anses såsom slutlig, att ytterligare krediter

för återuppbyggnadsändamål icke böra lämnas utan att avtalen därom i varje

särskilt fall underställas riksdagens prövning. Någon förskottsfullmakt på

beredskapsstat är icke längre erforderlig.

Örn den avsedda begränsningen av återuppbyggnadskrediterna genomföres,

komma dessas slutliga belopp att uppgå till 680 miljoner kronor.

Framställningen i statsrådsprotokollet av riktlinjerna för den fortsatta politiken

i vad avser kommersiell kreditgivning behandlar de statliga

exportkreditgarantiema och den indirekta kreditgivningen genom valutaköp.

I sistnämnda ämne anför departementschefen följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

19

Den indirekta kreditgivningen genom att riksbanken köper exportvalutor,

vilka icke äro fritt disponibla för inköp utanför vederbörande valutaområde,

får i första hand regleras i handelspolitisk väg. Dess omfattning torde böra

ställas i direkt beroende av möjligheterna till import från vederbörande avnämarländer.

Jag har i det föregående tillstyrkt, att staten från riksbanken

övertager valutor som banken inköper såsom ett led i kreditfinansieringen av

exporten, i den mån så enligt med bankofullmäktige träffade överenskommelser

anses lämpligt. På riksstaten för nästa budgetår torde för delta ändamål

böra reserveras ett belopp av 250 miljoner kronor.

Skulle senare en direkt statlig kreditgivning av större omfattning bli erforderlig

för kommersiella ändamål, torde frågan därom böra underställas

riksdagen. Jag anser mig därför icke böra i detta sammanhang beräkna några

medel för sådana krediter men återkommer i den följande sammanfattningen

till frågan, i vad mån man vid en överslagsberäkning av de totala kreditkraven

kan behöva räkna med en marginal för ändamålet.

Sammanfattning. Departementschefen anför sammanfattningsvis följande.

Av den inledande översikten har framgått, att den svenska kreditgivningen

under kriget hittills uppgått till cirka 1 025 miljoner kronor och att gåvor

lämnats till ett sammanlagt värde av åtminstone A00 miljoner kronor. Dessa

belopp äro i huvudsak redan disponerade. För reglering av kreditgivningen

i fråga krävas nu sammanlagt (15 + 40 + 535 — 180 =) 410 miljoner

kronor.

Utöver de sålunda redovisade beloppen har räknats med ett ytterligare

medelsbehov av 70 miljoner kronor för humanitär hjälpverksamhet, (100 —

15=) 85 miljoner kronor för krediter för vissa löpande utgifter i Sverige,

145 miljoner kronor för ytterligare återuppbyggnadskrediter, 300 miljoner

kronor för exportkreditgarantier samt 250 miljoner kronor för valutaköp,

eller tillhopa (85 + 145 + 300 + 250 =) 780 miljoner kronor för krediter

och 70 miljoner kronor för gåvor.

Läggas sistnämnda belopp samman med de förut angivna, erhålles en

total kreditsumma å i runt tal 1 800 miljoner kronor och ett gåvobelopp å

470 miljoner kronor. Sveriges internationella insats i krediter och gåvor från

krigets början och till utgången av nästa budgetår skulle sålunda enligt dessa

beräkningar komma att uppgå till 2,2 å 2,3 miljarder kronor.

Tidigare har föreslagits, att en särskild fond skall upprättas för redovisning

av den statliga kreditgivningen till utlandet. På denna fond skulle på

grund av tidigare åtaganden komma att redovisas fordringar å i runt tal

1 000 miljoner kronor. Om de förordade nya anslagen anvisas och till fullo

utnyttjas, ökas det å fonden redovisade beloppet till cirka 1 500 miljoner kronor.

Differensen mellan detta belopp och den nyss angivna siffran för den

beräknade finansiella totalinsatsen motsvaras av exportkreditgarantierna och

gåvorna till utlandet.

Det har i det föregående antytts, alt man eventuellt bör räkna med att den

kommersiella kreditgivningen kan behöva ökas utöver vad som här antagits.

Örn man uppskattar den i anledning härav erforderliga säkerhetsmarginalen

till cirka 250 miljoner kronor, stegras den motsedda finansiella tolalinsatsen

till cirka 2,5 miljarder kronor och det å fonden redovisade beloppet till 1,75

miljarder kronor. Dessa belopp äro givetvis av en storleksordning som fullt

motiverar det förut uttalade omdömet, alt vi med den kreditgivning som vi

lia att räkna med nått gränsen för vår kreditkapacitet, sådan denna gestaltar

sig under förulsättning av en gynnsam importutveckling. Skulle import

icke kunna erhållas i erforderlig omfattning, blir en begränsning av den för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 16$.

utsätta kreditgivningen ofrånkomlig. De anförda siffrorna äro även ägnade

att understryka vikten av att den ram för kreditgivningen med vilken här

försöksvis räknats icke övers klädes.

Propositionen nr 295.

I ovannämnda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den

27 april 1945 erinras till en början därom, att den snabba händelseutvecklingen

nödvändiggjort att redan nu komplettera och modifiera de i föregående

proposition framlagda förslagen i vissa hänseenden. Nya kreditbehov

hade sålunda aktualiserats bland annat för Norges del. Även med avseende

å andra länder kunde det befinnas angeläget att ordna handels- och betalningsförhållandena

inom sådan tid, att frågan om kreditunderlaget för handelsregleringarna

icke — såsom tidigare avsetts — kunde skjutas till riksdagens

höstsession utan borde upptagas till behandling före sommaren.

Härefter följer en redogörelse beträffande finansieringen av vissa norska

utgifter i Sverige, finansieringen av kortfristiga betalning söv er skott i förhållande

till vissa länder samt ytterligare kreditbehov för återuppbyggnadsändamål

m. m.

Finansieringen av vissa norska utgifter i Sverige. Under denna rubrik

lämnas i statsrådsprotokollet en redovisning för vissa kreditåtaganden, vilka

eventuellt senare kunna föranleda behov av anslagsförstärkning. Utskottet får

i detta ämne hänvisa till protokollet.

Finansieringen av kortfristiga betalningsöverskott i förhållande till vissa

länder. I statsrådsprotokollet anföres i detta ämne följande.

Under de finans- och handelsförhandlingar som pågå med Belgien och

inom en snar framtid skola upptagas med Frankrike måste övervägas att

utjämna betalningarna genom en viss kreditgivning från svensk sida. Uppkommande

kreditbehov äro av övervägande kommersiell natur, och en snar

utjämning genom ökad export till Sverige eller transferering av likvid i guld

respektive fria valutor torde vara att motse. Emellertid synes det lämpligt

att även finansieringen av ifrågavarande krediter sker inom ramen av anslaget

till internationellt återuppbyggnadsarbete.

I propositionen nr 139 har nämnts, att Finland av återuppbyggnadsmedel

erhållit en kredit på 150 miljoner kronor. Denna kredit kan under vissa förutsättningar

komma att utökas med ett mindre belopp. För att utjämna de

betalningsdifferenser under innevarande kalenderår, som äro att motse på

grund av att de finska leveranserna av till Sverige utlovade varor väntas kunna

komma till stånd först någon tid efter de svenska leveranserna till Finland,

har vidare riksbanken inom ramen av ett maximibelopp av 31,5 miljoner kronor

ordnat ett särskilt förskottsförfarande. Förskotten skola vid årsskiftet

vara avvecklade genom att balans nåtts i det varuutbyte, som faller utom

ramen för den medgivna krediten å 150 miljoner kronor. I den mån Finlands

handel västeröver kommer i gång, torde Finland i utbyte för sin export

erhålla ytterligare varor respektive fria valutor, som möjliggöra inköp i Sverige

utöver vad återuppbyggnadskrediten och sistnämnda förskottsförfarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

21

tillåta. En viss utvidgning av förskottsförfarandet synes därför möjlig och

lämplig. Då emellertid omedelbar varutäckning icke föreligger för en sådan

utvidgning, torde den förutsätta, att staten av återuppbyggnadsanslaget ställer

för ändamålet erforderliga medel till riksbankens förfogande.

Av det belopp som i propositionen nr 139 äskats för internationellt återuppbyggnadsarbete

äro 70 miljoner kronor enligt vad som tidigare Damhållits

fritt disponibla. 75 miljoner kronor reserverades vid anslagsberäkningen

för de belgiska behoven. Genom nyssnämnda pundbetalning för de

norska fartygsbeställningama frigöras vidare 35 miljoner kronor. För Belgiens

och övriga länders behov stå alltså sammanlagt (70 + 75 + 35 =) 180

miljoner kronor till förfogande inom ramen av de redan äskade anslagen.

Detta belopp torde lämna utrymme för den här diskuterade kreditgivningen

till Belgien, Finland och Frankrike. Den lämnar dock ingen marginal för

de ytterligare behov som torde föreligga för exempelvis Danmarks del eller

för de krediter som kunna bli'' erforderliga i samband med handelsförhandlingar

med andra länder än de här nämnda.

Ytterligare kreditbehov för åtcruppbyggnadsändamål m. m. Departementschefen

anför under denna rubrik följande.

Jag har redan framhållit, att den snabba händelseutvecklingen gör det sannolikt,

att handels- och betalningsförhållandena gentemot olika länder kunna

komma upp till prövning tidigare än förut beräknats och att vissa kreditfrågor

som i propositionen nr 139 skötos på framtiden därför böra bli föremål

för behandling redan nu.

Givetvis är det mycket svårt att bedöma, hur stora kreditbehov som kunna

aktualiseras vid förhandlingar under den närmaste framtiden, men om man

anser sig böra bereda utrymme både för rena hjälpleveranser på kreditbasis

och för kommersiella krediter av den typ, som nyss diskuterats, torde försiktigheten

bjuda, att man reserverar åtminstone 450 miljoner kronor för ändamålet;

närmare uppgifter rörande beräkningsgrunderna torde tå lämnas vederbörande

riksdagsutskott. Då de medel som redan äskats för återuppbyggnadskrediter

icke lämna någon marginal för här ifrågavarande kreditgivning,

måste därför det tidigare äskandet nu höjas med nämnda belopp.

Såväl de förut behandlade krediterna till Belgien och Frankrike som vissa

av de krediter, som kunna komma att inrymmas inom den förordade anslagsförstärkningen

med 450 miljoner kronor, aktualisera ett principiellt problem,

som i detta sammanhang bör upptagas till diskussion. Krediterna i fråga ingå

såsom led i betalningsöverenskommelser, som i sin tur utgöra den finansiella

förutsättningen för genomförandet av handelsavtal. Oavsett den fullmakt att

lämna vissa krediter, som riksdagens medelsanvisning innebär, och ehuru

dessa han delsöverenskommelser blott ha karaktären av temporära regleringar

av det bilaterala varuutbytet på kontingentbasis, torde de i viss utsträckning

vara av sådan vikt, alt £ 12 regeringsformen bör vinna tillämpning. Under

rådande extraordinära förhållanden kan det emellertid vara förbundet

med ekonomiska olägenheter av stundom betydande mått att göra överenskommelserna

beroende av riksdagens godkännande. Detta betingas främst av

att en omedelbar uppgörelse kan utgöra förutsättningen för att varuhandeln

skall komma i gång utan dröjsmål. Det kan emellertid även förhandlingstek - niskt vara ogynnsamt att icke kunna träffa uppgörelse utan förbehåll eller

alt betinga sig rätt alt offentliggöra avtalens detaljinnehåll. Erfarenheterna

under vintern lia varit ägnade att understryka betydelsen av dessa förhållanden.

Vad särskilt de nu aktuella förhandlingarna beträffar, är det sannolikt,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 165.

att dessa i flera fall kunna leda till resultat under sommaren, då riksdagen

icke sammanträder och kan pröva de träffade överenskommelserna. Genom

dessa kan emellertid omedelbar import av för vår försörjning väsentliga varor

komma att möjliggöras och tillfällen beredas svenska exportindustrier att

ånyo komma in på gamla marknader, överenskommelserna bilda också underlaget

för Sveriges bidrag till återuppbyggnadsarbetet i olika hjälpbehövande

länder. Särskilda skäl föreligga därför nu för att ifrågavarande överenskommelser

skola få sättas i kraft utan att ett godkännande från riksdagens

sida vid en höstsession avvaktas. Så kan ske med tillämpning av bestämmelserna

i andra stycket av nyssnämnda stadgande i regeringsformen och torde

även böra få ske, för den händelse riksdagen icke riktar erinringar däremot,

i den mån de med överenskommelserna förbundna kreditåtagandena rymmas

inom ramen av anvisade anslag och praktiska skäl av här angiven art tala

för omedelbara uppgörelser. Utnyttjas det här förordade förfaringssättet, bör

redogörelse, så snart ske kan, i lämplig form lämnas riksdagen för de träffade

överenskommelserna.

I propositionen nr 139 beräknades Sveriges sammanlagda internationella

insats i gåvor och krediter intill utgången av nästa budgetår till i runt tal

2 500 miljoner kronor. I propositionen nr 295 framlagda förslag innebära, att

de tidigare äskade anslagen behöva ökas med 450 miljoner kronor. Då den

föregående uppskattningen av den totala insatsen inrymde en marginal på

250 miljoner kronor, medföra de nya förslagen alltså, att insatsens beräknade

omfattning bör angivas till i runt tal 2 700 miljoner kronor.

Utskottet.

Utskottet tillstyrker den av Kungl. Majit föreslagna medelsanvisningen.

Jämväl den metod för redovisning av utlandskrediterna, som departementschefen

förordat, har utskottet funnit tillfredsställande.

Vad departementschefen i statsrådsprotokollet för den 27 april 1945 anfört

angående tillämpning av § 12 stycket 2 regeringsformen i fråga örn vissa

betalningsöverenskommelser föranleder ej heller erinran från utskottets sida.

Utskottet vill dock understryka, att redogörelse för de träffade överenskommelserna

bör, så snart ske kan, lämnas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. besluta, att för redovisning av statens kreditgivning till

utlandet skall fran och med den 1 juli 1945 upprättas en särskild

kapitalfond, benämnd Fonden för kreditgivning till utlandet,

med den utformning och avgränsning som i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 23 februari 1945 angivits,

II. bemyndiga Kungl. Majit att meddela föreskrifter örn

överföring till denna fond av nu i annan ordning redovisad

kreditgivning till utlandet,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

23

III. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45

anvisa

a) under sjunde huvudtiteln till Bidrag till internationellt

återuppbyggnadsarbete ett reservationsanslag av 70 000 000

kronor,

b) under fonden för förlag till statsverket såsom investeringsanslag
1)

till Ytterligare reglering av viss kreditgivning 40 000 000

kronor,

2) till Kreditgivning till utlandet för vissa löpande utgifter

i Sverige 100 000 000 kronor,

3) till Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete

950 000 000 kronor,

IV. till Förlag för övertagande av vissa valutor från riksbanken

för budgetåret 1945/46 under fonden för kreditgivning

till utlandet anvisa ett investeringsanslag av 250 000 0Ö0

kronor.

Stockholm den 1 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 163.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:431 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statens kreditgivning till utlandet m. m. s. 8 i texten