Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statens kreditgivning till utlandet m. m.
1945-06-01 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statens kreditgivning till utlandet m. m.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande nr 165.
Nr 165.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
statens kreditgivning till utlandet m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 139 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 februari 1945,
föreslagit riksdagen dels att besluta, att för redovisning av statens kreditgivning
till utlandet skall från och med den 1 juli 1945 upprättas en särskild
kapitalfond, benämnd Fonden för kreditgivning till utlandet, med den utformning
och avgränsning som av chefen för finansdepartementet angivits,
dels att bemyndiga Kungl. Majit att meddela föreskrifter om överföring till
denna fond av nu i annan ordning redovisad kreditgivning till utlandet, dels
att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa, under sjunde
huvudtiteln till Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete ett reservationsanslag
av 70 000 000 kronor, och under fonden för förlag till statsverket
följande investeringsanslag, nämligen till Ytterligare reglering av viss kreditgivning
40 000 000 kronor, Kreditgivning till utlandet för vissa löpande utgifter
i Sverige 100 000 000 kronor och Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete
500 000 000 kronor, dets slutligen att till Förlag för övertagande
av vissa valutor från riksbanken för budgetåret 1945/46 under fonden
för kreditgivning till utlandet anvisa ett investeringsanslag av 250 000 000
kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 295, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 april 1945,
föreslagit riksdagen att, med ändring av vad i propositionen nr 139 föreslagits,
till Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden för förlag till statsverket anvisa
ett investeringsanslag av 950 000 000 kronor.
Propositionen nr 139.
I ovan berörda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den
23 februari 1945 lämnas först en översikt över statens nuvarande kreditgivning
till utlandet m. m. Den därpå följande framställningen behandlar återuppbyggnadsmedlens
utnyttjande, finanstekniska frågor, utrymmet för svensk
kreditgivning till utlandet samt riktlinjer för den fortsatta politiken.
Statsutskottets utlåtande nr 165.
15
Äteruppbyggnadsmedlens utnyttjande. För beredning av frågor rörande
svenskt deltagande i det internationella återuppbyggnadsarbetet tillsatte
Kungl. Majit genom beslut den 10 mars 1944 två särskilda organ, nämligen
statens återuppbyggnadsnämnd och svenska kommittén för internationell
kjäl pverksamhet.
Statens återuppbyggnadsnämnd bar till uppgift att planlägga och centralt
handha de olika ärendena rörande svensk statlig medverkan i återuppbyggnadsverksamheten.
Då denna medverkan är avsedd att i främsta rummet
grundas på leveranser av varor och tjänster från Sverige, har nämnden särskilt
haft att handlägga ärenden rörande export för återuppbyggnadsändamål.
Grundvalen för nämndens verksamhet utgöres närmast av de kreditavtal,
som slutits med främmande stater och i vilka regelmässigt stipulerats, att
inköp eller beställningar av varor för resp. länders räkning endast få ske
efter särskilda, av svenska regeringen därtill lämnade medgivanden. Ett dylikt
förfarande är nödvändigt med hänsyn såväl till våra på vissa områden
starkt begränsade resurser, när det gäller att bistå de av kriget härjade länderna,
som till angelägenheten av att en avvägning beträffande omfattningen
av leveranserna till olika länder kommer till stånd.
Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet skall leda och samordna
samt, i mån av behov, stödja sådana humanitära åtgärder till hjälp
åt av kriget berörda länder, som vidtagas av olika på området verksamma
sammanslutningar eller eljest på enskilt initiativ. Den skall även i övrigt verka
för tillgodoseende av utom landet föreliggande behov av stöd i humanitärt
avseende.
Finanstekniska frågor. Under rubriken finanstekniska frågor framhålles
till en början i statsrådsprotokollet, att man har att räkna med tre olika
huvudtyper för kreditgivning, nämligen utställande av statsgarantier för enskild
kreditgivning i samband med export, den direkta statskrediten och krediter,
som exemplifieras av inköp av det främmande landets valuta, ehuru
denna -— om än under normala förhållanden användbar för importinköp utan
lokal begränsning — icke för tillfället kan fritt omväxlas i andra valutor och
alltså icke bildar en valutareserv i vanlig mening. Efter en närmare redogörelse
för de nämnda tre huvudtyperna, av vilka varianter givetvis förekomma,
anför departementschefen följande.
När de direkta statskrediterna till utlandet erhållit den nuvarande omfattningen
synes det önskvärt alt de redovisas under en särskild fond som tilllåter
en överblick över läget och ger en budgettekniskt klar bild även av
avskrivningsbehov och medelsanvisningar. En sådan särredovisning av ifrågavarande
krediter skulle också utgöra ett första steg lill en i och för sig
angelägen reglering av fonden för förlag till statsverket, till vilken under
krigsåren kommit att hänföras omfattande investeringar av mycket skilda
slag. Örn särredovisningen genomföres och en särskild fond sålunda upplägges,
uppkommer emellertid frågan örn fondens avgränsning. Det torde visserligen
vara klart att till fonden bör hänföras all statlig kreditgivning till
utlandet som linder normala förhållanden skall regleras över budgeten —
och detta oavsett kreditens ändamål — men det kan övervägas att till redo
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 165.
visning över fonden upptaga även sådana riksbankens valutaköp som icke
kunna anses innefatta tillskott till valutareserven. Om så skulle bli fallet,
måste på kapitalbudgeten anvisas ett investeringsanslag för inköp från banken
av ifrågavarande valutor. Utan att härigenom skapas några administrativa
svårigheter och utan organisatoriska nybildningar skulle man på så sätt realisera
några av de väsentliga syftena med de tidigare berörda särskilda valutafonderna
i utlandet, nämligen att ge riksbanken ett underlag för marknadsoperationer
i syfte att motväga exportkreditgivningens monetära verkningar
samt att erhålla en specialreglering av förluster och vinster på denna särskilda
del av handeln med valutor. Anordningen, som även skulle medföra,
att man under ifrågavarande fond skulle erhålla en redovisning av all
verklig statskredit till utlandet, synes mig lämpligen böra genomföras. Överenskommelser
torde få träffas med fullmäktige i riksbanken angående den
omfattning i vilken valutor böra redovisas å fonden och de former i vilka
en överföring skall ske. För valutorna torde ett särskilt konto under fonden
böra uppläggas.
Inrättandet av en dylik fond för kreditgivningen till utlandet inom ramen
för nuvarande budgetuppställning medför krav på att fonden i fråga
om redovisning av överskott och förluster m. m. skall behandlas på samma
sätt som övriga kapitalfonder. Sålunda bör för fondens överskott en särskild
inkomsttitel upptagas på riksstatens inkomstsida. Denna inkomsttitel bör tillföras
ett belopp som ger full förräntning av det i fonden investerade kamtåtel
Med hänsyn till den speciella arten av verksamheten torde förräntningsprocenten
för investeringar i fonden böra fastställas efter särskilda grunder;
för de egentliga krediterna ifrågakommer närmast räntan för ny statlig
upplåning på lång sikt, för valutorna räntan för medellång upplåning. I den
mån ränteinkomsterna från de utlämnade krediterna icke sammanlagt uppgå
till ett med den sålunda fastställda förräntningsprocenten framräkna! överskott,
bör fonden över ett särskilt ersältningsanslag under sjunde huvudtiteln
tillföras erforderlig fyllnad.
Skulle någon form av avgift anses böra uttagas på exporten för täckande
av den med låneverksamheten förenade risken av förluster — vare sig dessa
uppkomma genom växelkursförändringar elter på grund av betalningsoförmåga
hos kredi bagaren — bör denna premie redovisas på budgeten över särskild
inkomsttitel på riksstatens inkomstsida. En mot inkomsten svarande avsättning
till fonden bör i samband därmed ske över ett särskilt avsättningsanslag
under huvudtiteln för avskrivning av oreglerade kaDitalmedelsförluster.
Härigenom skulle för denna verksamhet skapas en specialbudget inom
vars ram skulle successivt uppbyggas en riskfond för kreditgivningens slutliga
reglering.
Exportkreditgaran lierna, vilka till sin natur äro självavvecklande och i
regel relativt kortvariga, torde icke lämpligen böra redovisas över en fond
av denna konstruktion. Om emellertid i något fall inträdda transfereringssvårigheter
skulle medföra, att exportörerna icke kunna få sina likvider överförda
till Sverige, och statsgarantien därvid i större omfattning aktualiseras,
bör reglering över den föreslagna kapitalfonden ifrågakomma.
Utrymmet för svensk kreditgivning till utlandet. Under denna rubrik an
föres
i statsrådsprotokollet avslutningsvis följande.
Sammanfattar man det föregående framgår, att skäl kunna anföras för att
den kreditgivning som redan skett från Sveriges sida och som är att påräkna
under den första tiden efter avspärrningarnas upphörande tangerar gränsen
för vår kredilkapacitet, eftersom den — även med en begränsning av impor
-
Statsutskottets utlåtande nr 165.
17
ten till det strängt nödvändiga — sannolikt medför en belastning av valutareserven,
som endast kan fortgå en kortare tid, samtidigt som den ökar svårigheterna
för stabiliseringen av det inhemska marknadsläget. De vägar till
en vidgning av utrymmet för kreditgivningen som i dagens läge synas vara
av praktisk betydelse äro, såsom av det anförda framgått, ökad import av
vissa förnödenheter av central betydelse samt ökad export till länder som
kunna medgiva omedelbar likvid i fria valutor.
Riktlinjer för den fortsatta politiken. Den hittillsvarande kreditgivningen
till utlandet har avsett att täcka vissa angelägna behov i länder, vilka Sverige
haft särskild anledning att bistå. Denna kreditgivning har icke varit av
sådan omfattning, att den i och för sig behövt ge anledning till betänkligheter.
Av särskild betydelse har varit att medelsanvändningen genom den
förut skildrade kontrollen kunnat anpassas efter det svenska försörjningsläget.
Det framhålles i statsrådsprotokollet, att möjligheter ännu icke föreligga
att mera i detalj avväga vår fortsatta kreditgivning. Vad som i detta sammanhang
ifrågakommer är endast att fixera en ram för de statliga bidragen till
humanitär hjälpverksamhet samt för de direkta statskrediterna för täckande
av omedelbara behov och för återuppbyggnadsändamål. Beträffande kreditgivningen
i övrigt får man begränsa sig till att, i den mån detta låter sig göra,
pröva hur denna lämpligen bör bedömas i formellt hänseende och undersöka
av vilken allmän storleksordning den kan tänkas bli.
Beträffande humanitär hjälpverksamhet anföres i statsrådsprotokollet
följande.
I det föregående har erinrats om att riksdagen hittills för humanitär hjälpverksamhet
anvisat 20 miljoner kronor men att förskottsanslaget till internationellt
återuppbyggnadsarbete därutöver kunnat disponeras för samma
ändamål.
Kommittén för internationell hjälpverksamhet har nu verkställt en beräkning
av de medelsbehov som möta på ifrågavarande område och i anslutning
därtill föreslagit att — inklusive redan anvisade medel — sammanlagt
100 miljoner kronor reserveras för hjälparbetet. I detta belopp ingår emellertid
en ospecificerad reserv på 20 miljoner kronor. Återstoden fördelar sig på
vissa närmare angivna utgiftsändamål, såsom sjukvårds- och lägeranläggningar,
annan social verksamhet, livsmedelsleveranser till särskilt nödställda
områden och läkemedel.
För att täcka det av kommittén beräknade medelsbehovet skulle fordras
en medelsanvisning på 80 miljoner kronor. Då de svenska bidragen förutsättas
lämnade såsom gåvor, måste anslaget upptagas på driftbudgeten.
Det torde icke vara lämpligt att utförligare än som här skett redogöra för
kommitténs planläggning av hjälparbetet. Denna synes i huvudsak ge en väl
avvägd ram för statens insatser på området. Det torde emellertid finnas anledning
att reducera medelsanvisningen för ändamål som icke nu kunna specificeras
från 20 till 10 miljoner kronor. Framkomma hjälpbehov, som icke
falla inom den angivna ramen men som böra tillgodoses med statligt bistånd,
bör regeln vara, att dessa i varje särskilt fall underställas riksdagens prövning.
För finansiell reglering av ifrågavarande verksamhet skulle med denna
utgångspunkt nu erfordras eli ytterligare anslag på 70 miljoner kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 163-167.
2
18
Statsutskottets utlåtande nr 165.
Beträffande statskrediter för vissa löpande behov anföres
följande.
För finansiering av den norska regeringens kostnader för flyktingarna i
Sverige m. m. har riksdagen beslutat ställa en kredit på 100 miljoner kronor
till förfogande. Även vissa andra i det föregående redovisade, tidigare reglerade
krediter ha lämnats för ändamål av samma art. I samtliga fall är det
fråga örn löpande utgifter i Sverige som icke kunna undvikas. En tidigare
(s. 2) berörd kredit på 15 miljoner kronor, som nu bör regleras, avser likaledes
finansiering av sådana utgifter.
Ifrågavarande krediter kunna väntas bliva förbrukade inom en nära framtid.
Det ytterligare kreditbehovet kan icke nu bedömas, eftersom det beror
på krigets längd. De månatliga utgifterna av här berörda slag uppgå emellertid
till mellan 15 och 20 miljoner kronor. Beräknas i detta sammanhang
medel för cirka ett halvt år, böra alltså för ändamålet avses ytterligare krediter
å i runt tal 100 miljoner kronor. Om ett anslag av denna storlek anvisas,
bör det dock disponeras även för reglering av den nyss nämnda krediten å
15 miljoner kronor.
Skulle det ifrågasatta anslaget icke förslå för ändamålet och tillfälle icke
ges att underställa riksdagen frågan om anslagsförstärkning, torde hinder
icke möta för riksbanken att förskottsvis bestrida i sammanhanget erforderliga
medel.
Såsom tidigare (s. 3) anförts, bör i detta sammanhang även en äldre, hittills
ej reglerad kredit täckas genom anvisande av ett investeringsanslag å
W miljoner kronor.
I fråga om statskrediter för återuppbyggnadsändamål
anföres följande.
Såsom framgår av den inledande översikten uppgår den kreditgivning för
återuppbyggnadsändamål, om vilken avtal träffats eller för vilken medel reserverats,
till 535 miljoner kronor. För reglering av denna kreditgivning ha
hittills endast anvisats 180 miljoner kronor. En ytterligare medelsanvisning
på 355 miljoner kronor är alltså nu erforderlig för täckning av ifrågavarande
åtaganden.
Emellertid pågå förhandlingar örn återuppbyggnadskrediter även i ett fall
som hittills icke berörts, emedan diskussionerna icke ännu kunnat slutföras.
Den kredit som i detta fall överväges uppgår till 75 miljoner kronor. En viss
marginal bör vidare skapas för justering av tidigare avtalade krediter och för
nya smärre kreditåtaganden. Förslagsvis kan denna anges till 70 miljoner
kronor. Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till (355 + 75 +
70 ==) 500 miljoner kronor. Anvisas detta belopp för återuppbyggnadsändamål,
bör regleringen i så måtto anses såsom slutlig, att ytterligare krediter
för återuppbyggnadsändamål icke böra lämnas utan att avtalen därom i varje
särskilt fall underställas riksdagens prövning. Någon förskottsfullmakt på
beredskapsstat är icke längre erforderlig.
Örn den avsedda begränsningen av återuppbyggnadskrediterna genomföres,
komma dessas slutliga belopp att uppgå till 680 miljoner kronor.
Framställningen i statsrådsprotokollet av riktlinjerna för den fortsatta politiken
i vad avser kommersiell kreditgivning behandlar de statliga
exportkreditgarantiema och den indirekta kreditgivningen genom valutaköp.
I sistnämnda ämne anför departementschefen följande.
Statsutskottets utlåtande nr 165.
19
Den indirekta kreditgivningen genom att riksbanken köper exportvalutor,
vilka icke äro fritt disponibla för inköp utanför vederbörande valutaområde,
får i första hand regleras i handelspolitisk väg. Dess omfattning torde böra
ställas i direkt beroende av möjligheterna till import från vederbörande avnämarländer.
Jag har i det föregående tillstyrkt, att staten från riksbanken
övertager valutor som banken inköper såsom ett led i kreditfinansieringen av
exporten, i den mån så enligt med bankofullmäktige träffade överenskommelser
anses lämpligt. På riksstaten för nästa budgetår torde för delta ändamål
böra reserveras ett belopp av 250 miljoner kronor.
Skulle senare en direkt statlig kreditgivning av större omfattning bli erforderlig
för kommersiella ändamål, torde frågan därom böra underställas
riksdagen. Jag anser mig därför icke böra i detta sammanhang beräkna några
medel för sådana krediter men återkommer i den följande sammanfattningen
till frågan, i vad mån man vid en överslagsberäkning av de totala kreditkraven
kan behöva räkna med en marginal för ändamålet.
Sammanfattning. Departementschefen anför sammanfattningsvis följande.
Av den inledande översikten har framgått, att den svenska kreditgivningen
under kriget hittills uppgått till cirka 1 025 miljoner kronor och att gåvor
lämnats till ett sammanlagt värde av åtminstone A00 miljoner kronor. Dessa
belopp äro i huvudsak redan disponerade. För reglering av kreditgivningen
i fråga krävas nu sammanlagt (15 + 40 + 535 — 180 =) 410 miljoner
kronor.
Utöver de sålunda redovisade beloppen har räknats med ett ytterligare
medelsbehov av 70 miljoner kronor för humanitär hjälpverksamhet, (100 —
15=) 85 miljoner kronor för krediter för vissa löpande utgifter i Sverige,
145 miljoner kronor för ytterligare återuppbyggnadskrediter, 300 miljoner
kronor för exportkreditgarantier samt 250 miljoner kronor för valutaköp,
eller tillhopa (85 + 145 + 300 + 250 =) 780 miljoner kronor för krediter
och 70 miljoner kronor för gåvor.
Läggas sistnämnda belopp samman med de förut angivna, erhålles en
total kreditsumma å i runt tal 1 800 miljoner kronor och ett gåvobelopp å
470 miljoner kronor. Sveriges internationella insats i krediter och gåvor från
krigets början och till utgången av nästa budgetår skulle sålunda enligt dessa
beräkningar komma att uppgå till 2,2 å 2,3 miljarder kronor.
Tidigare har föreslagits, att en särskild fond skall upprättas för redovisning
av den statliga kreditgivningen till utlandet. På denna fond skulle på
grund av tidigare åtaganden komma att redovisas fordringar å i runt tal
1 000 miljoner kronor. Om de förordade nya anslagen anvisas och till fullo
utnyttjas, ökas det å fonden redovisade beloppet till cirka 1 500 miljoner kronor.
Differensen mellan detta belopp och den nyss angivna siffran för den
beräknade finansiella totalinsatsen motsvaras av exportkreditgarantierna och
gåvorna till utlandet.
Det har i det föregående antytts, alt man eventuellt bör räkna med att den
kommersiella kreditgivningen kan behöva ökas utöver vad som här antagits.
Örn man uppskattar den i anledning härav erforderliga säkerhetsmarginalen
till cirka 250 miljoner kronor, stegras den motsedda finansiella tolalinsatsen
till cirka 2,5 miljarder kronor och det å fonden redovisade beloppet till 1,75
miljarder kronor. Dessa belopp äro givetvis av en storleksordning som fullt
motiverar det förut uttalade omdömet, alt vi med den kreditgivning som vi
lia att räkna med nått gränsen för vår kreditkapacitet, sådan denna gestaltar
sig under förulsättning av en gynnsam importutveckling. Skulle import
icke kunna erhållas i erforderlig omfattning, blir en begränsning av den för
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 16$.
utsätta kreditgivningen ofrånkomlig. De anförda siffrorna äro även ägnade
att understryka vikten av att den ram för kreditgivningen med vilken här
försöksvis räknats icke övers klädes.
Propositionen nr 295.
I ovannämnda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den
27 april 1945 erinras till en början därom, att den snabba händelseutvecklingen
nödvändiggjort att redan nu komplettera och modifiera de i föregående
proposition framlagda förslagen i vissa hänseenden. Nya kreditbehov
hade sålunda aktualiserats bland annat för Norges del. Även med avseende
å andra länder kunde det befinnas angeläget att ordna handels- och betalningsförhållandena
inom sådan tid, att frågan om kreditunderlaget för handelsregleringarna
icke — såsom tidigare avsetts — kunde skjutas till riksdagens
höstsession utan borde upptagas till behandling före sommaren.
Härefter följer en redogörelse beträffande finansieringen av vissa norska
utgifter i Sverige, finansieringen av kortfristiga betalning söv er skott i förhållande
till vissa länder samt ytterligare kreditbehov för återuppbyggnadsändamål
m. m.
Finansieringen av vissa norska utgifter i Sverige. Under denna rubrik
lämnas i statsrådsprotokollet en redovisning för vissa kreditåtaganden, vilka
eventuellt senare kunna föranleda behov av anslagsförstärkning. Utskottet får
i detta ämne hänvisa till protokollet.
Finansieringen av kortfristiga betalningsöverskott i förhållande till vissa
länder. I statsrådsprotokollet anföres i detta ämne följande.
Under de finans- och handelsförhandlingar som pågå med Belgien och
inom en snar framtid skola upptagas med Frankrike måste övervägas att
utjämna betalningarna genom en viss kreditgivning från svensk sida. Uppkommande
kreditbehov äro av övervägande kommersiell natur, och en snar
utjämning genom ökad export till Sverige eller transferering av likvid i guld
respektive fria valutor torde vara att motse. Emellertid synes det lämpligt
att även finansieringen av ifrågavarande krediter sker inom ramen av anslaget
till internationellt återuppbyggnadsarbete.
I propositionen nr 139 har nämnts, att Finland av återuppbyggnadsmedel
erhållit en kredit på 150 miljoner kronor. Denna kredit kan under vissa förutsättningar
komma att utökas med ett mindre belopp. För att utjämna de
betalningsdifferenser under innevarande kalenderår, som äro att motse på
grund av att de finska leveranserna av till Sverige utlovade varor väntas kunna
komma till stånd först någon tid efter de svenska leveranserna till Finland,
har vidare riksbanken inom ramen av ett maximibelopp av 31,5 miljoner kronor
ordnat ett särskilt förskottsförfarande. Förskotten skola vid årsskiftet
vara avvecklade genom att balans nåtts i det varuutbyte, som faller utom
ramen för den medgivna krediten å 150 miljoner kronor. I den mån Finlands
handel västeröver kommer i gång, torde Finland i utbyte för sin export
erhålla ytterligare varor respektive fria valutor, som möjliggöra inköp i Sverige
utöver vad återuppbyggnadskrediten och sistnämnda förskottsförfarande
Statsutskottets utlåtande nr 165.
21
tillåta. En viss utvidgning av förskottsförfarandet synes därför möjlig och
lämplig. Då emellertid omedelbar varutäckning icke föreligger för en sådan
utvidgning, torde den förutsätta, att staten av återuppbyggnadsanslaget ställer
för ändamålet erforderliga medel till riksbankens förfogande.
Av det belopp som i propositionen nr 139 äskats för internationellt återuppbyggnadsarbete
äro 70 miljoner kronor enligt vad som tidigare Damhållits
fritt disponibla. 75 miljoner kronor reserverades vid anslagsberäkningen
för de belgiska behoven. Genom nyssnämnda pundbetalning för de
norska fartygsbeställningama frigöras vidare 35 miljoner kronor. För Belgiens
och övriga länders behov stå alltså sammanlagt (70 + 75 + 35 =) 180
miljoner kronor till förfogande inom ramen av de redan äskade anslagen.
Detta belopp torde lämna utrymme för den här diskuterade kreditgivningen
till Belgien, Finland och Frankrike. Den lämnar dock ingen marginal för
de ytterligare behov som torde föreligga för exempelvis Danmarks del eller
för de krediter som kunna bli'' erforderliga i samband med handelsförhandlingar
med andra länder än de här nämnda.
Ytterligare kreditbehov för åtcruppbyggnadsändamål m. m. Departementschefen
anför under denna rubrik följande.
Jag har redan framhållit, att den snabba händelseutvecklingen gör det sannolikt,
att handels- och betalningsförhållandena gentemot olika länder kunna
komma upp till prövning tidigare än förut beräknats och att vissa kreditfrågor
som i propositionen nr 139 skötos på framtiden därför böra bli föremål
för behandling redan nu.
Givetvis är det mycket svårt att bedöma, hur stora kreditbehov som kunna
aktualiseras vid förhandlingar under den närmaste framtiden, men om man
anser sig böra bereda utrymme både för rena hjälpleveranser på kreditbasis
och för kommersiella krediter av den typ, som nyss diskuterats, torde försiktigheten
bjuda, att man reserverar åtminstone 450 miljoner kronor för ändamålet;
närmare uppgifter rörande beräkningsgrunderna torde tå lämnas vederbörande
riksdagsutskott. Då de medel som redan äskats för återuppbyggnadskrediter
icke lämna någon marginal för här ifrågavarande kreditgivning,
måste därför det tidigare äskandet nu höjas med nämnda belopp.
Såväl de förut behandlade krediterna till Belgien och Frankrike som vissa
av de krediter, som kunna komma att inrymmas inom den förordade anslagsförstärkningen
med 450 miljoner kronor, aktualisera ett principiellt problem,
som i detta sammanhang bör upptagas till diskussion. Krediterna i fråga ingå
såsom led i betalningsöverenskommelser, som i sin tur utgöra den finansiella
förutsättningen för genomförandet av handelsavtal. Oavsett den fullmakt att
lämna vissa krediter, som riksdagens medelsanvisning innebär, och ehuru
dessa han delsöverenskommelser blott ha karaktären av temporära regleringar
av det bilaterala varuutbytet på kontingentbasis, torde de i viss utsträckning
vara av sådan vikt, alt £ 12 regeringsformen bör vinna tillämpning. Under
rådande extraordinära förhållanden kan det emellertid vara förbundet
med ekonomiska olägenheter av stundom betydande mått att göra överenskommelserna
beroende av riksdagens godkännande. Detta betingas främst av
att en omedelbar uppgörelse kan utgöra förutsättningen för att varuhandeln
skall komma i gång utan dröjsmål. Det kan emellertid även förhandlingstek - niskt vara ogynnsamt att icke kunna träffa uppgörelse utan förbehåll eller
alt betinga sig rätt alt offentliggöra avtalens detaljinnehåll. Erfarenheterna
under vintern lia varit ägnade att understryka betydelsen av dessa förhållanden.
Vad särskilt de nu aktuella förhandlingarna beträffar, är det sannolikt,
22
Statsutskottets utlåtande nr 165.
att dessa i flera fall kunna leda till resultat under sommaren, då riksdagen
icke sammanträder och kan pröva de träffade överenskommelserna. Genom
dessa kan emellertid omedelbar import av för vår försörjning väsentliga varor
komma att möjliggöras och tillfällen beredas svenska exportindustrier att
ånyo komma in på gamla marknader, överenskommelserna bilda också underlaget
för Sveriges bidrag till återuppbyggnadsarbetet i olika hjälpbehövande
länder. Särskilda skäl föreligga därför nu för att ifrågavarande överenskommelser
skola få sättas i kraft utan att ett godkännande från riksdagens
sida vid en höstsession avvaktas. Så kan ske med tillämpning av bestämmelserna
i andra stycket av nyssnämnda stadgande i regeringsformen och torde
även böra få ske, för den händelse riksdagen icke riktar erinringar däremot,
i den mån de med överenskommelserna förbundna kreditåtagandena rymmas
inom ramen av anvisade anslag och praktiska skäl av här angiven art tala
för omedelbara uppgörelser. Utnyttjas det här förordade förfaringssättet, bör
redogörelse, så snart ske kan, i lämplig form lämnas riksdagen för de träffade
överenskommelserna.
I propositionen nr 139 beräknades Sveriges sammanlagda internationella
insats i gåvor och krediter intill utgången av nästa budgetår till i runt tal
2 500 miljoner kronor. I propositionen nr 295 framlagda förslag innebära, att
de tidigare äskade anslagen behöva ökas med 450 miljoner kronor. Då den
föregående uppskattningen av den totala insatsen inrymde en marginal på
250 miljoner kronor, medföra de nya förslagen alltså, att insatsens beräknade
omfattning bör angivas till i runt tal 2 700 miljoner kronor.
Utskottet.
Utskottet tillstyrker den av Kungl. Majit föreslagna medelsanvisningen.
Jämväl den metod för redovisning av utlandskrediterna, som departementschefen
förordat, har utskottet funnit tillfredsställande.
Vad departementschefen i statsrådsprotokollet för den 27 april 1945 anfört
angående tillämpning av § 12 stycket 2 regeringsformen i fråga örn vissa
betalningsöverenskommelser föranleder ej heller erinran från utskottets sida.
Utskottet vill dock understryka, att redogörelse för de träffade överenskommelserna
bör, så snart ske kan, lämnas riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. besluta, att för redovisning av statens kreditgivning till
utlandet skall fran och med den 1 juli 1945 upprättas en särskild
kapitalfond, benämnd Fonden för kreditgivning till utlandet,
med den utformning och avgränsning som i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 23 februari 1945 angivits,
II. bemyndiga Kungl. Majit att meddela föreskrifter örn
överföring till denna fond av nu i annan ordning redovisad
kreditgivning till utlandet,
Statsutskottets utlåtande nr 165.
23
III. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
anvisa
a) under sjunde huvudtiteln till Bidrag till internationellt
återuppbyggnadsarbete ett reservationsanslag av 70 000 000
kronor,
b) under fonden för förlag till statsverket såsom investeringsanslag
1)
till Ytterligare reglering av viss kreditgivning 40 000 000
kronor,
2) till Kreditgivning till utlandet för vissa löpande utgifter
i Sverige 100 000 000 kronor,
3) till Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete
950 000 000 kronor,
IV. till Förlag för övertagande av vissa valutor från riksbanken
för budgetåret 1945/46 under fonden för kreditgivning
till utlandet anvisa ett investeringsanslag av 250 000 0Ö0
kronor.
Stockholm den 1 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 163.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:431 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statens kreditgivning till utlandet m. m. s. 8 i texten