Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående restitution till expeditionsvakten Carl Eriksson av vissa ersättningar för tjänstebostad m. m.

1945-06-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:174, Utlåtande i anledning av väckt motion angående restitution till expeditionsvakten Carl Eriksson av vissa ersättningar för tjänstebostad m. m.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

17

J

Nr 174.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående restitution till

expeditionsvakten Carl Eriksson av vissa ersättningar

för tjänstebostad m. m.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr J. Lundberg väckt motion (II: 136)

har hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att erforderliga åtgärder vidtagas för att tjänstebostäder skola befinna sig

i sådant skick, som hälsovårdsstadgan och allmän bostadsstandard kräva,

dels ock tillerkänna expeditionsvakten vid länsstyrelsen i Uppsala län Carl

Eriksson restitution av erlagda hyres- och värmeavgifter med 1 440 kronor.

Eriksson inflyttade år 1932 i en honom anvisad tjänstebostad i Uppsala

slott. Till belysande av bostadens standard åberopar motionären en i motionen

intagen promemoria angående bostaden, vilken promemoria år 1943

upprättats av länsarkitekten Jöran Curman.

I motionen uppgives att Eriksson vid olika tillfällen till landshövdingen i

länet framfört klagomål över bostadens beskaffenhet och anföres vidare

bland annat följande.

I mars 1943 meddelade hälsovårdsnämnden i Uppsala stad länsstyrelsen,

att Erikssons bostad var hälsovådlig, och i dess skrivelse anföres bl. a. följande:

»Då vid besiktningen konstaterats, att bostadslägenheten i nuvarande

skick under den kalla årstiden icke låter sig uppvärmas i tillbörlig grad

och till följd därav är hälsovådlig, har nämnden funnit sig nödsakad att

meddela förbud mot lägenhetens användande som bostad under nämnda årstid,

intill dess det anmärkta missförhållandet blivit vederbörligen avhjälpt.»

Erikssons bostad består av två rum och kök. Den årliga hyran före den 1

april 1942 utgjorde 324 kronor plus värme och utan ersättning utförande av

vissa arbeten, som f. n. omhänderhas av annan befattningshavare och arvoderas

med 400 kronor pr år. Efter nämnda dag skulle hyran utgå efter 600

kronor pr år plus värme. Det kan i detta sammanhang anföras, att värmeavgiften

för Erikssons lägenhet utgår med 220: 80 kr. pr år för en golvyta

av 50 m2, under det att de två andra vaktmästarna för sina lägenheter å

respektive 59 och 64 m2 golvytor betala 193: 20 kr. per år.

Med eget yttrande överlämnade den 15 februari 1943 länsstyrelsen i Uppsala

län till byggnadsstyrelsen en av Eriksson ingiven framställning örn viss

restitution av för hans tjänstebostad under åren 1932—1942 erlagd hyra.

Eriksson yrkar däri, att han skall återfå erlagd hyra under fyra månader

av vart och ett av åren oktober 1932—oktober 1942 (11 X 108 =) 1 188 kr.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 171—171. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 174.

Utskottet.

och dels erlagda värmeavgifter för samma år med (9 X 60 + 2 X 204 =)

948 kr. eller med tillhopa 2 136 kronor.

I länsstyrelsens yttrande sägs bl. a.: »Av den förebragta utredningen i ärendet

anser länsstyrelsen framgå, att Eriksson med fog kan göra anspråk på

viss återbäring av för bostaden i fråga erlagd hyra och värmekostnad. Då

bostaden under nuvarande jämförelsevis milda vinter ansetts otjänlig som

bostad, gäller detta i ännu högre grad de tre sista kalla vintrarna. Det är

ställt utom allt tvivel, att bostaden under åtminstone fyra månader av året

icke varit beboelig. Länsstyrelsen anser sig fördenskull i så måtto böra tillstyrka

bifall till Erikssons framställning, att han berättigades återbekomma

erlagd hyra och värmekostnad under fyra månader under vart och ett av

hyresåren 1939/1940, 1940/1941, 1941/1942 och 1942/1943.» Den av länsstyrelsen

förordade restitutionen omfattade endast fyra år och den sammanlagda

återbetalningen skulle utgöra 696 kronor. Byggnadsstyrelsen avslog både

Erikssons och länsstyrelsens framställningar.

I skrivelse till Konungen av den 18 mars 1944 överklagade Eriksson byggnadsstyrelsens

beslut och hemställde, att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna honom

viss restitution å erlagda hyres- och värmeutgifter för tiden 1932—1942

med sammanlagt 2 136 kr.

Enligt beslut den 1 december 1944 tillerkände Kungl. Majit, efter infordrade

yttranden från byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket och

nuvarande landshövdingen i Uppsala län, Eriksson restitution för erlagda

hyror och värmeavgifter för fyra månader under vart och ett av hyresåren

1939/40—1942/43.

Det synes även vara rätt och skäligt, att restitution å av Eriksson erlagda

hyror och värmeavgifter utsträckes till att omfatta alla hyresåren 1932—1942

och att utöver den av Kungl. Majit beslutade restitutionen för 1939/40—

1942/43 å 696 kr. riksdagen måtte tillerkänna Eriksson en ytterligare restitution

å 1 440 kr., som täcker Erikssons krav på 2 136 kr.

över motionen hava, efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran,

länsstyrelsen i Uppsala län den 29 mars 1945 och byggnadsstyrelsen

den 10 april 1945 avgivit yttranden, vilka fogas såsom bilagor härtill. (Bilaga

A och B.)

Med anledning av motionen och vad byggnadsstyrelsen i ämnet anfört vill

utskottet framhålla, att statens tjänstebostäder givetvis skola hållas i tillfredsställande

skick. Utskottet förutsätter att härför erforderliga medel ställas

till förfogande för ändamålet.

I restitutionsfrågan får utskottet erinra, att ersättning för tjänstebostad

enligt de avlöningsreglementen, vilkas bestämmelser Eriksson varit underkastad

under den ifrågavarande tidsperioden, skall fastställas genom överenskommelse

mellan vederbörande myndighet och tjänsteman eller, om

överenskommelse ej kan träffas, av statens bostadsnämnd, vilken består av

en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena,

och vars beslut ej kan överklagas.

Utskottet har ej ansett sig böra tillstyrka ersättning åt Eriksson utöver

det belopp för ettvart av hyresåren 1939/40—1942/43, som Kungl. Majit

redan beviljat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

19

Utskottet, som ej heller i övrigt anser motionen böra föranleda framställning

i ämnet från riksdagens sida, får alltså hemställa,

att motionen II: 136 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo,

Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson,

Ekströmer, Wiklund och Näsström; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson

i Grönvik, Danielsson, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Andersson i Malmö, Mårtensson,

Hall, Viklund, Holmström och fru Alvén.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 174.

Bilaga A.

KUNGL. MALTS BEFALLNINGSMANVANDE I UPPSALA LÄN.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 16 mars 1945 har länsstyrelsen anmodats att till

statsutskottet avgiva yttrande över en av John Lundberg i andra kammaren

vid 1945 års riksdag väckt motion, nr 136, angående restitution till expeditionsvakten

Carl Ericsson av vissa hyres- och värmeavgifter för tjänstebostad

m. m. I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

De av motionären lämnade uppgifterna äro icke fullständiga och i vissa

avseenden direkt missvisande. Länsstyrelsen får därför lämna följande kompletterande

upplysningar och beriktiganden.

Ericsson har icke under något år erlagt den hyressumma av 600 kronor,

som enligt motionären skulle hava utgått från och med den 1 april 1942.

Kungl, byggnadsstyrelsen föreskrev visserligen, att hyran från och med

nämnda dag skulle utgöra 600 kronor, men på grund av bostadens mindre

goda beskaffenhet i fråga om uppvärmning nedsattes hyran till det belopp

av 324 kronor, vartill den bestämts genom länsstyrelsens beslut den 30 mars

1935, avseende tiden från och med den 1 juli 1935. För tiden 1 oktober 1932,

då Ericsson tillträdde lägenheten, till den 1 juli 1935 utgjorde hyran 240

kronor per år.

Nedanstående tablå, uppgjord enligt länsstyrelsens böcker, anger de exakta

belopp, varmed Ericsson under 11 år från och med den 1 oktober 1932 i

verkligheten erlagt hyra och ersättning för bränsle.

Hyresåret 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

» 1935/1936

» 1936/1937

» 1937/1938

» 1938/1939

» 1939/1940

» 1940/1941

» 1941/1942

» 1942/1943

Hyra

240 —

240-—

261- —

324 —

324-—

297-—

324 —

324 —

324 —

324 —

324 —

Ersättning

för bränsle

Summa

75-07

315-07

85-02

325-02

104-79

365-79

84-—

408-—

84-—

408-—

79-—

376- —

84-—

408 —

60 —

384-—

60 —

384-—

156-—

480-—

204-—

528-—

Summa 3 306''— 1 075-88 4 381-88.

Högsta ersättningen för bränsle, som av Ericsson erlagts, utgör enligt ovanstående

204 kronor per år. Han erlägger numera, från och med hyresåret

1943/44, samma bränsleersättning som de i motionen omnämnda två vaktmästarna.

Det angives i motionen, att Ericsson för innehav av bostaden, utöver hyra

och värmeavgift, haft att utan ersättning utföra »vissa arbeten, som för närvarande

omhänderhas av annan befattningshavare och arvoderas med 400

kronor per år». Detta är icke riktigt, då dessa 400 kronor innefatta tillsyn

av samtliga länsstyrelsens lokaler i Uppsala slott, vilket aldrig ålegat Ericsson.

Med denna sak förhåller sig på följande sätt.

Tidigare ombesörjde såväl Ericsson som den åsyftade andre befattningshavaren,

förste expeditionsvakten B. Olsson, mot särskild ersättning städ
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

21

ningen av länsstyrelsens lokaler. Olsson, som tjänstgör på landskontoret,

skötte dess lokaler, Ericsson landskansliets. Ericsson upphörde på egen begäran

med sin städning den 14 januari 1937, och landskansliets städning

utlämnades till annan person. För den tillsyn av landskansliets lokaler, som

härefter krävdes av Ericsson, utgick icke någon extra ersättning. Någon befattning

hade han heller icke att taga med landskontorets lokaler, där Olsson

behöll städningen ytterligare mer än 5 år, till och med den 31 oktober 1942.

Redan dessförinnan, den 1 april 1942, hade denne såsom förste expeditionsvakt

erhållit i uppdrag att utöva tillsyn av länsstyrelsens samtliga lokaler i

slottet mot en ersättning av 200 kronor för år räknat, efter vilken norm ersättningen

utgick under det halvår Olsson själv ännu hade städningen av

landskontoret om hand. Sedan städningen av jämväl landskontorets lokaler

från och med den 1 november 1942 uppdragits åt utomstående, höjdes denna

ersättning till 400 kronor årligen med hänsyn till att den då också skulle

innefatta tillsyn över lokalernas städning. De båda expeditionsvaktema synas

alltjämt ha bibehållit den gamla arbetsfördelningen, så att Olsson har

tillsyn över landskontorets och Ericsson över landskansliets lokaler, och enligt

uppgift dela de sinsemellan ersättningen.

Uppvärmningen av Ericssons bostad var under de kalla vintrarna 1939—

1942 mycket bristfällig. Kompensation härför har lämnats honom genom att

han erhållit restitution av hyra och bränsleersättning för fyra månader under

fyra år. Sedan isoleringsåtgärder under 1943 vidtagits, har uppvärmningen

icke oväsentligt förbättrats, även om temperaturen i bostaden särskilt

vid stark kyla och blåst vid enstaka tillfällen nedgått under vad som

kan anses tillfredsställande. Av denna anledning erlägger också Ericsson lägre

hyra än övriga expeditionsvakter inom slottet.

Uppsala slott i landskontoret den 29 mars 1945.

HILDING KJELLMAN.

KNUT SANDELIN.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 174.

Bilaga B.

KUNGL. BYGGNADSSTYRELSEN.

Till riksdagens statsutskott.

Den 16 mars 1945 har Kungl. Majit anbefallt byggnadsstyrelsen att skyndsamt

avgiva och till riksdagens statsutskott överlämna begärt yttrande över

en inom andra kammaren väckt motion, nr 136, angående restitution till

expeditionsvakten Carl Eriksson av vissa hyres- och värmeavgifter för tjänstebostad

m. m.

Med anledning härav får byggnadsstyrelsen anföra följande.

Genom nådigt brev den 1 december 1944 har Kungl. Majit i anledning av

framställning från Eriksson förordnat, att till honom skulle återbetalas ett

belopp av 696 kronor, varav 432 kronor motsvarade sammanlagda beloppet

av erlagda hyror och 264 kronor sammanlagda beloppet av erlagda värmeavgifter

för fyra månader under vart och ett av hyresåren 1939/40—1942/43

för den honom i hans egenskap av expeditionsvakt hos länsstyrelsen i Uppsala

län anvisade tjänstebostaden i Uppsala slott.

Motionen åsyftar dels skrivelse till Kungl. Majit om vidtagande av erforderliga

åtgärder för att anvisade tjänstebostäder skola befinna sig i sådant

skick, som hälsovårdsstadgan och allmän bostadsstandard kräva, dels att

Eriksson måtte tillerkännas ytterligare restitution på erlagda hyres- och

värmeavgifter med 1 440 kronor.

Av dåvarande länsarkitekten Jöran Curmans i motionen åberopade P. M.

av år 1943 angående ifrågavarande bostad framgår, att lägenheten under den

kalla vintern 1940 icke kunde hållas drägligt varm, varför krav på värmeisoleringsåtgärder

framfördes vid synen år 1941 och ingingo i länsarkitektens

förslag till generalplan för budgetåret 1942/43. Emellertid upptogos icke i

generalplanen några medel av byggnadsstyrelsen för ändamålet ifråga, då

anslagen för underhåll m. m. av de i fastighetsfonden, byggnadsstyrelsens delfond,

ingående byggnaderna starkt beskurits och klagomål angående för låg

temperatur i lägenheten tidigare icke framförts till styrelsen, vilket även

framgår av följande stycke i länsarkitektens P. M., vilket emellertid i motionen

uteslutits:

»Vid samtal med vaktmästare Eriksson har denne förklarat att olägenheterna

av den dåliga värmeisoleringen under tiden före år 1940 voro uthärdliga

på grund av de milda vintrarna och att han på grund av den vid denna tid

relativt låga hyran icke ville ställa några anspråk.»

I den i motionen återgivna promemorian uppgives, att i protokollen från

synerna 1937—40 ingen anteckning finnes angående Erikssons bostad. Medel

för vissa arbeten i de till lägenheten hörande rummen nr 140 och 141 c voro

dock på länsarkitektens förslag upptagna i generalplanen för 1939/40, och

dessa arbeten utfördes under 1939 för 205 kronor.

Att underhållet av lägenheten icke försummats framgår av att enligt i byggnadsstyrelsen

förda anteckningar arbeten i denna utförts under åren 1936—- 1943 för sammanlagt omkring 1 650 kronor eller i medeltal 236 kronor per år.

En stor del av dessa ha utgjorts av tätning och förbättring av fönster samt

värmeisolering av bjälklag.

Den i motionen berörda skrivelsen från hälsovårdsnämnden i Uppsala i

mars 1943 med förbud mot lägenhetens användande som bostad under den

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

23

kalla årstiden har icke kommit byggnadsstyrelsen tillhanda och har därför

ej heller kunnat föranleda någon styrelsens åtgärd.

Emellertid har styrelsen under senare år i viss grad iakttagit återhållsamhet

beträffande arbeten inom Uppsala slott, då frågan örn dess invändiga omdisposition

och ombyggnad varit föremål för utredning.

Att byggnadsstyrelsen i skrivelse till länsstyrelsen den 2 mars 1943 avstyrkte

Erikssons begäran örn restitution av fyra månaders hyra åren 1932—

1942 men i remissvar till Kungl. Majit den 4 april 1944 likväl tillstyrkte viss

restitution berodde på att Eriksson först i ett yttrande till statens bostadsnämnd

omtalat, att han utan kontant ersättning till den 1 april 1942 av länsstyrelsen

ålagts tillsynsskyldighet över länsstyrelsens lokaler och intill den

1 november 1942 även tillsynen över städningen av dessa.

Beträffande den ifrågasatta ytterligare restitutionen av hyra till Eriksson

finner styrelsen icke vad i motionen anförts utgöra motivering till ändring

av Kungl. Majrts beslut den 1 december 1944. Grundhyran för Erikssons

lägenhet utgår nu med 324 kronor per år och ersättningen för värme och

varmvatten vid förkrigspris å bränsle med 60 kronor. Sedan den 1 november

1942, då Eriksson befriades från det sista oavlönade uppdraget från länsstyrelsen,

har hans hyra inklusive värme och varmvatten således utgjort

384 kronor. Även örn bostaden, trots de förbättringsåtgärder som utförts, icke

är i förstklassigt skick, måste dock denna hyra anses låg i jämförelse med

hyresnivån i Uppsala. Eriksson har nu erhållit länsstyrelsens medgivande att

avflytta, så snart han på hyresmarknaden kan erhålla annan bostad. Intill

dess så skett åtnjuter han realiter en förmånshyra, som han kan avräkna å

den av motionären begärda restitutionen å ytterligare 1 440 kronor.

Slutligen vill byggnadsstyrelsen framhålla, att, även örn Erikssons lägenhet

av ovan angivna skäl är mindre tillfredsställande, det givetvis är styrelsen

synnerligen angeläget att, så långt till styrelsens förfogande ställda medel

medgiva, hålla bostadslägenheterna inom de under styrelsens vård ställda

fastigheterna i fullgott skick.

Stockholm den 10 april 1945.

DAVID DAHL.

EINAR LUNDBERG.

H. Öhman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.