Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.
1945-06-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:176, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 176.
5
Nr 176.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen
av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds
aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag jämte
i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 247 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 mars 1945, föreslagit,
att riksdagen måtte förklara sig lämna utan erinran, att tillsägelse om
inlösen av de TGO tillhöriga aktierna i LKAB per den 30 september 1947
enligt bestämmelserna i gällande malmavtal icke sker från statens sida.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr E. Hage m. fl., (I: 165) och den andra inom andra kammaren av herr
O. W. Lövgren m. fl. (II: 267), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte anhålla att Kungl. Majit före utgången av den 30
september 1945 ger TGO tillsägelse om att staten ämnar använda sin rätt
till inlösen av de stamaktier i LKAB, som befinna sig i dess ägo;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr S. Linderot (1:351) och den andra inom andra kammaren av herr
O. W. Lövgren m. fl. (11:267), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte hemställa om skyndsam utredning och förslag om
överförande i statlig besittning och på skäliga villkor av de i privat eller
halvprivat besittning varande viktigare mineraltillgångarna.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna 1:351 och 11:267.
Departementschefen har för egen del bland annat erinrat, att naturrikedomarna
i de norrbottniska malmfälten av olika anledningar ansetts intaga
en sådan särställning, att man oberoende av skilda ekonomiska samhällsuppfattningar
kunnat förorda deras överförande i samhällets ägo. Då under tider
av ekonomiska påfrestningar slitningar mellan enskilda och allmänna intressen
möjligen kunde väntas, vore det i och för sig önskvärt, att den sedan
gammalt uppdragna linjen fullföljdes och att .staten förvärvade den fulla
6
Statsutskottets utlåtande nr 176.
Utskottet.
äganderätten till dessa malmfält. I anslutning härtill har departementschefen
emellertid anfört följande.
Det är emellertid nu lika litet som tidigare möjligt att praktiskt förverkliga
denna önskan utan hänsyn till det pris, som behöver erläggas för inlösen av
de enskilda aktieägarnas andel. I det föregående har redogörelse lämnats för
de preliminära beräkningar som verkställts rörande den sannolika storleksordningen
av inlösningssumman enligt 1927 års avtal. Beräkningen slutar på
en summa av omkring 400 miljoner kronor, för den händelse inlösen begäres
av staten, och på ett omkring 50 miljoner kronor lägre belopp, om inlösen på
grund av oenighet om de framtida järnvägsfrakterna skulle påfordras av
TGO. Huruvida de sålunda framräknade summorna skola anses utgöra ett
skäligt pris eller ej, torde bli föremål för olika omdömen i den mån man därvid
utgår från olika uppfattningar angående skäligheten i de avtal som reglerat
förhållandet mellan TGO och svenska staten. Vill man bortse härifrån och
i stället anlägga rent kommersiella synpunkter, har man närmast att hålla sig
till de kalkyler som uppgjorts över förutsättningarna för att en lösesumma
av nämnd storleksordning skall kunna förräntas. Det är icke möjligt att uttala
någon grundad mening om, huruvida dessa förutsättningar komma att
föreligga. De ovissa faktorer, med vilka man i detta fall har att räkna, äro
alltför talrika. Enligt min mening är det icke heller nödvändigt att söka ett
svar på denna förräntningsfråga för att komma till en bestämd uppfattning
om hur frågan om prisets skälighet bör från statens sida bedömas. Följande
synpunkter förefalla därvid vara avgörande.
Malmavtalet förutser rätt för staten att vart tionde år, med början 1947,
begära inlösen av aktierna i enskild ägo. Den senast föiTlutna tioårsperiodens
vinst per ton malm blir avgörande för priset. Den period vars vinstresultat
skall läggas till grund för en inlösen 1947, har för malmbrytningen varit en
tid av enastående högkonjunktur. Den starka ökningen av de brutna kvantiteterna
har sänkt genomsnittskostnaden och stegrat vinsten, samtidigt med
att en fortgående rustningskonjunktur gynnsamt påverkat priserna. Slutsatsen
blir att den på dessa säregna omständigheter grundade lösesumman måste
framstå såsom på längre sikt onormalt hög och utan allt tvivel högre än vad
man å statens sida tidigare väntat.
Jag finner mig av anförda skäl böra förorda, att tillsägelse örn inlösen av
de TGO tillhöriga aktierna i LKAB i enlighet med föreskrifterna i gällande
malmavtal nu icke göres från statens sida. Med hänsyn till frågans räckvidd
torde riksdagen böra beredas tillfälle att taga ställning till detta förslag, innan
slutligt avgörande träffas.
För den händelse riksdagen biträder uppfattningen, att tillsägelse örn inlösen
icke bör ske, kan fråga uppkomma örn förvärv av TGO:s aktier i LKAB
på andra och för staten gynnsammare villkor än de som vid tillsägelse om
inlösen automatiskt träda i tillämpning. De skäl jag i det föregående anfört
rörande det önskvärda i att staten förvärvar hela äganderätten, synas mig så
bärande, att det förtjänar undersökas om möjligheter föreligga till sådant
förvärv. Frågan om eventuell inlösen på andra villkor än de avtalade har
ansetts böra tagas upp med bolaget, först om och när beslut fattats, att inlösningsrätten
enligt avtalet icke skall utnyttjas av staten. Det är sålunda
ovisst huruvida bolaget anser sig kunna överväga en sådan inlösen. Om så
skulle befinnas vara fallet, torde hinder icke böra möta att förhandlingar
i ämnet upptagas med bolaget.
Såsom departementschefen erinrat ha naturrikedomarna i de norrbottniska
malmfälten av olika anledningar ansetts intaga en sådan särställning,
Statsutskottets utlåtande nr 176.
7
att man oberoende av skilda ekonomiska samhällsuppfattningar kunnat förorda
deras överförande i samhällets ägo. Utskottet delar denna uppfattning
och anser, att en sådan överföring bör äga rum så snart detta kan ske på
rimliga villkor. De faktorer, som äro bestämmande för lösesumman, hava
emellertid i hög grad förskjutits av de gångna rustningsårens abnorma förhållanden
och utskottet måste dela departementschefens uppfattning, att till
följd härav den i gällande avtal stadgade rätten för staten att vart tionde år
begära inlösen ej lämpligen bör år 1947 begagnas.
Även om sålunda avtalsmässig tillsägelse om statsinlösen icke nu sker
torde dock i enlighet med vad departementschefen uttalat förtjäna undersökas,
huruvida ej möjligheter föreligga till ett statsförvärv av TGO:s aktier
i LKAB under avtalstiden.
Vad angår den i motionerna I: 351 och II: 548 framförda frågan om ett
allmänt överförande i statlig besittning av viktigare mineraltillgångar anser
utskottet detta spörsmål icke böra upptagas till behandling i samband med
förevarande proposition.
Med tillstyrkande alltså av propositionen och avstyrkande av motionerna
hemställer utskottet,
a) att riksdagen må förklara sig lämna utan erinran, att
tillsägelse om inlösen av de TGO tillhöriga aktierna i LKAB
per den 30 september 1947 enligt bestämmelserna i gällande
malmavtal icke sker från statens sida;
b) att motionerna 1:165 och 11:267 ej må av riksdagen
bifallas;
c) att motionerna I: 351 och II: 548 ej må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 5 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 175.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:367 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds aktier i Luossavaara-Kiirunavaara a1 i texten