Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tandvården vid försvaret jämte i ämnet väckt motion.

1945-06-08 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:180, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tandvården vid försvaret jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

1

Nr 180.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

tandvården vid försvaret jämte i ämnet väckt motion.

(l:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under fjärde huvudtiteln

(punkt 186) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till Provisoriska åtgärder till förbättrande av tandvården inom försvarsväsendet

för budgetåret 1945/46 beräkna ett reservationsanslag av

485 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 171, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 2 mars

1945, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll angivna

grunder för organisationen av tandvården inom försvaret,

dels fastställa av departementschefen förordad personalförteckning för

försvarets tandvård, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46,

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för försvarets

tandvård, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46,

dels ock för budgetåret 1945/46 anvisa

till Försvarets tandvård: Avlöningar ett förslagsanslag av 610 000 kronor,

till Försvarets tandvård: Omkostnader ett förslagsanslag av 265 000 kronor

samt

till Försvarets tandvård: Engångsanskaffning av materiel ett reservationsanslag

av 36 000 kronor.

Vidare har uti en inom första kammaren av herr K. Wistrand väckt motion

(1:347) hemställts att, därest frågan om bildandet av en civilmilitär

försvarstandläkarkår befinnes böra anstå tills frågan om en ifrågasatt

gemensam försvarsläkarkår blivit närmare utredd, riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 171/1945 angående tandvården vid

försvaret måtte besluta att de tandläkare, som redan nu avses att bli anställda,

i avvaktan på frågans definitiva lösning erhålla militär tjänsteställBihang

till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 180. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 180.

ning i enlighet med av förs vars väsendets tandvårdsutredning 1941 den

19 november 1944 avgivet betänkande.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Den genom 1943 års riksdagsbeslut genomförda provisoriska tandvårdsorganisationen

inom försvaret står under ledning av

försvarets sjukvårdsförvaltning, vilken för detta ändamål förstärkts med en

arvodesanställd tandvårdsinspektör.

För den omedelbara uppsikten över tandvården inom de olika militärområdena

svara militärbefälstandläkare. Enär militärbefälstandläkare ansetts

under nuvarande förhållanden kunna undvaras inom VII. militärområdet,

finnas för närvarande sex militärbefälstandläkare i tjänst. Befattningarna

uppehållas av värnpliktiga tandläkare, som hållas inkallade i genomsnitt

3 månader örn året. Sammanlagt 24 tandläkare tagas således i anspråk för

ifrågavarande uppgifter.

Det praktiska tandvårdsarbetet utövas vid tandpolikliniker, i regel anordnade

i anslutning till militära förläggningar. Såsom föreståndare för fasta

polikliniker inom försvaret ha anställts 27 civila tandläkare med halvtidstjänstgöring.

En väsentlig del av tandvårdsarbetet åvilar emellertid tandläkare,

som inkallas till tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller tjänstepliktslagen.

Sammanlagt omkring 520 tandläkare tagas på detta sätt i anspråk

för tandvård inom försvaret under i genomsnitt 2 månader per år,

motsvarande omkring 85 helårstjänstgörande tandläkare. Såsom biträden åt

tandläkarna ha anställts ett antal tandsköterskor och tandtekniker.

Kostnaderna för den sålunda genomförda provisoriska tandvårdsorganisationen

inom försvaret ha för innevarande budgetår beräknats till 485 000

kronor. I detta belopp ingå dock icke kostnaderna för avlöningar m. m. till

personal, som inkallats enligt värnplikts- och tjänstepliktslagarna, liksom

icke heller materialkostnader m. m. Dessa kostnader bestridas nämligen i

samma ordning som övriga med beredskapens upprätthållande sammanhängande

kostnader.

Försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941 har med skrivelse den

19 november 1944 överlämnat slutligt betänkande med utredning och förslag

angående tandvården vid försvarsväsendet.

Frågan om den militära tandvårdens samordning med

folktandvården.

Tand vårdsutredningen har framhållit, att den tandvård, som bekostades

av allmänna medel i vårt land, redan nått en betydande omfattning. Denna

tandvård vore dock för närvarande organisatoriskt sett splittrad på skilda,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

3

från varandra fristående verksamhetsgrenar. Det vore emellertid tydligt, att

man ur folkhälsans synpunkt och för erhållande av en ekonomisk överblick

över de kostnader, som nedlades på denna tandvård, vid bedömandet av en

gren av denna verksamhet icke kunde helt bortse från övriga grenar därav.

Ville man uppnå en bärkraftig och på sunda ekonomiska principer vilande

organisation för den militära tandvården, kunde man icke bortse från detta

faktum. Den tandvård, som skulle givas det militära klientelet, måste bygga

på den tandvård, som lämnats före den tidpunkt, då vederbörande inträdde

i militär tjänstgöring. Vidare måste den under militärtjänstgöringen och därförinnan

lämnade tandvården sedermera underhållas, för att de medel, som

nedlagts på denna tandvård, skulle kunna anses vara ur folkhälsans och

försvarets synpunkt väl använda.

Utredningen har med hänsyn härtill ansett angeläget, att åtgärder vidtoges

för effektivisering av småbarns- och ungdomstandvården. Utredningen

ansåge nämligen, att en slutgiltig militärtandvård icke kunde uppbyggas,

innan dessa frågor nått tillfredsställande lösningar. Hur dessa frågor än

kunde komma att lösas, kommer folktandvårdsorganisationen att härigenom

erhålla ytterligare belastning. Vidare måste det tandstatus, som uppnåtts

bland annat genom militärtandvårdens insatser, vidmakthållas, vilket arbete

även i stor utsträckning komme att åvila folktandvården. Det vore sålunda

ur skilda synpunkter synnerligen angeläget, att denna så snart som möjligt

utbyggdes åtminstone till den omfattning den ursprungligen beräknats erhålla.

Avsikten hade varit, att hela folktandvårdsorganisationen skulle vara

utbyggd på en tidsperiod av tio år, räknat från den 1 januari 1939. Den

programenliga takten för utbyggnaden hade emellertid på grund av skilda

omständigheter icke kunnat hållas, ehuruväl planeringsarbetet för denna

utbyggnad till största delen hade utförts.

Särskilda utredningar och åtgärder hade vidtagits för hävande av bristen

på tandvårdspersonal inom folktandvården. Tandvårdsutredningen ifrågasatte

emellertid, huruvida de åtgärder, som sålunda vidtagits, vore tillräckliga

för att folktandvården så skyndsamt som önskligt vore skulle nå den

utbyggnad, den förutsatts alt få. Ur den samlade sociala tandvårdens synpunkt

vore det av så grundläggande betydelse, att detta ägde rum, att tandvårdsutredningen

starkt ifrågasatte, huruvida icke vissa provisoriska ytterligare

åtgärder, exempelvis införande av deltidstjänster, borde tagas under

omprövning för ernående av detta mål.

Vid sitt bedömande av frågan örn den lämpligaste organisationsformen för

den militära tandvården har utredningen främst beaktat tandvårdsbehovet

hos de värnpliktiga. Utredningen har nämligen funnit, att

omfattningen av tandvårdsbehovet hos de värnpliktiga vore synnerligen stor

och nödvändiggjorde en ingående diskussion av frågan, i vilken utsträckning

statens ekonomiska resurser och förefintlig tillgång på tandläkare, tand
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 180.

sköterskor och tandtekniker borde utnyttjas för meddelande av kostnadsfri

tandvård under värnpliktstjänstgöringen.

På grundval av de verkställda undersökningarna har utredningen funnit,

att om de 40 000 värnpliktiga, som utredningen räknat med som årlig värnpliktskontingent,

samtliga finge den behövliga tandvården utan inskränkningar,

detta innebure, att minst 160 heltidsanställda tandläkare, minst 160

tandsköterskor och 24 tandtekniker fordrades för vårdens utövande. Det

syntes orimligt att med hänsyn tagen såväl till statens ekonomiska situation

som även till föreliggande påtagliga brist på tandläkare, tandsköterskor och

tandtekniker nu förorda genomförandet av en tandvårdsorganisation av

denna omfattning för de 40 000 värnpliktiga. Detta gällde alldeles oavsett

organisationens eventuella utformning, antingen inom den militära sjukvårdsorganisationen

eller inom folktandvårdens ram. I båda fallen bleve

statsutgifterna ungefär desamma och kraven på personal likartade.

Med stöd av verkställda undersökningar har utredningen konstaterat, att

de värnpliktigas behandlingsbehov endast i begränsad utsträckning bestämdes

av tandsjukdomarnas frekvens. Den tillgång på tandvård och den möjlighet

att utnyttja denna, som förelegat före värnpliktsåldern, utövade det

bestämmande inflytandet på den vårdform, som de värnpliktiga fordrade.

Utredningen hade funnit, att det förelåge stora olikheter i tandvårdsbehovet

mellan områden, där tandsjukdomarnas frekvens vore likartad. Detta vore

av avgörande betydelse för ståndpunktstagande till frågan örn de värnpliktigas

tandvårdsbehov inom den blivande fredsorganisationen.

Utredningen har emellertid varnat för optimism beträffande den tidpunkt,

då de genomförda tandvårdsförbättringarna före värnpliktsåldern givit en

markerad förändring i de värnpliktigas tandvårdsbehov. Det komme nämligen

att dröja avsevärd tid, kanske två årtionden, innan en dylik förändring

utövade avgörande inflytande. Under sådana förhållanden funne tandvårdsutredningen

det nödvändigt att för den militära tandvården föreslå en

bärkraftig organisation, som snarast möjligt skulle träda i verksamhet. Med

hänsyn till vad i detta sammanhang anförts och till den nuvarande bristen

på tandläkare, tandsköterskor och tandtekniker måste denna tandvårdsorganisation

erhålla en tämligen elastisk byggnad.

Behovet av komplicerad tandvård kunde och borde, enligt tandvårdsutredningens

uppfattning, för närvarande icke tillfredsställas på statens bekostnad.

Den militära tandvårdsorganisationen borde helt inriktas på sanering

och sådan konserverande vård, som med enkla åtgärder lämnade fullgod

restitution och vore ägnad att uppehålla en under tidigare perioder oftast

med stöd av allmänna medel lämnad tandvård. Däremot kunde det icke

anses rimligt, att den militära tandvårdsorganisationen i de komplicerade

fallen foges i anspråk för en tandvård enligt odontologins alla fordringar,

vilken enbart för sig skulle kräva ett stort antal tandläkare, tandsköterskor,

tandtekniker och arbetsplatser samt medföra väldiga materialkostnader. Den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

5

militära tandvårdsorganisationen borde därför tills vidare taga hänsyn till

denna beräknade utveckling, vilket i extrem formulering betydde, att under

övergångsåren de komplicerade fallen endast beräknades erhålla vård för

akuta skador.

Utredningen har emellertid framhållit, att avsteg från denna princip av

praktiska skäl måste göras i många fall. De komplicerade fallen, vilka principiellt

sett endast skulle erhålla vård för akuta skador, dominerade inom

många områden klientelet på tandpoliklinikerna så att den värnpliktige

tandläkarens verksamhet därstädes icke uteslutande kunde ägnas åt de

enklare fallen. Här borde därför den konserverande vården även utsträckas

till de komplicerade behandlingsfallen. De tänder, som fordrade pulpakirurgiska

ingrepp eller protetiska konstruktioner, kunde skyddas från fortsatt

kariös förstörelse genom provisoriska behandlingsåtgärder. De tänder däremot,

som genom enkel konserverande vård kunde färdigbehandlas, skulle

i den utsträckning, så vore möjligt, erhålla denna vård. Fallet borde därefter

från den militära tandvårdspolikliniken på därför lämpade remisskort remitteras

till hemortens folktandvårdspoliklinik eller, i det fall sådan saknades,

till privat tandläkare. Örn behandlingen skedde på tid, som i remissen

angivits, vore det fördelaktigt, att ifrågavarande fall kunde tillerkännas

samma rätt till tandvård mot nedsatta kostnader, som för närvarande tillkomme

ungdom i åldern 16—19 år. Med konserverande vård enligt denna

princip syntes de militära tandpoliklinikerna kunna göra en betydelsefull

insats. Givetvis toge man risken, att i en del av dessa remissfall behandlingen

icke fullföljdes på grund av fattigdom, likgiltighet eller brist på tandvårdsmöjligheter.

Men i många fall kunde dock intresset beräknas ha väckts för

fortsatt tandvård.

Med dessa utgångspunkter har utredningen beräknat, att för de värnpliktigas

tandvård skulle erfordras 65 tandläkare med heltidstjänstgöring.

För t a n d v å-r d åt fast anställt manskap med lön enligt

löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet har utredningen — som förutsatt

att denna personalkategori skall erhålla fullständig tandvård -— beräknat

13 heltidstjänstgörande tandläkare erforderliga. För tandvården åt övriga

personalkategorier inom försvaret har utredningen icke beräknat särskild

tandvårdspersonal.

Utredningen har förutsatt, att tandvården åt de värnpliktiga skulle i huvudsak

handhavas av värnpliktiga tandläkare under dessas värnpliktstjänstgöring,

medan den militära tandvården i övrigt borde ombesörjas av andra

tandläkare. Utredningen har räknat med att belastningen å folktandvården

vid av utredningen förutsatt tandvård åt värnpliktiga komme att ökas. Hur

stor denna ökning komme att bliva och huru lång tid som komme att förflyta,

innan den gjorde sig fullt gällande, syntes erfarenheterna få utvisa.

Vid bedömandet av frågan, vilken organisationsform en militär

landvård i den omfattning som sålunda angivits borde erhålla, har

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 180.

tandvårdsutredningen enligt sina direktiv haft att undersöka, huruvida den

militära tandvården skulle kunna samordnas med folktandvården. Tandvårdsutredningen

har ansett sig sakna anledning att ingå på den mångfald

skäl, som andragits för och emot ett intimare samgående mellan folktandvård

och militärtandvård. De av tandvårdsutredningen utförda undersökningarna

hade visat, att tandvård åt den militära personalen fordrade ett

stort antal tandläkare. Folktandvårdens slutliga utbyggnad kunde beräknas

föreligga först vid en relativt avlägsen tidpunkt. Härav följde, att den tandvårdsorganisation,

som skulle efterträda beredskapstidens provisorium, icke

finge möjlighet att i större utsträckning koordinera militärtandvården med

folktandvården. Tandvårdsutredningen ansåge sig därför nu böra föreslå,

att de för den militära tandvården erforderliga tandläkarna användes i en

militär tandvårdsorganisation gemensam för hela försvarsväsendet.

Utredningen har emellertid ansett, att den sålunda förordade tandvårdsorganisationen

borde göras i viss mån provisorisk. Den militära tandvårdens

organisation och omfattning vore nämligen beroende av folktandvårdens,

och den organisation, som utredningen förordade, hade till stor del

utformats mot bakgrunden av folktandvårdens jämförelsevis ringa omfattning

i närvarande stund. När folktandvården fullt utbyggts och rationaliserats,

så att en effektiv tandvård kommit hela folket till godo, borde frågan,

huruvida en särskild militär tandvårdsorganisation vore behövlig, tagas

under omprövning och, om den fortfarande behövdes, dess organisation

mera definitivt fastställas.

I särskilt yttrande till utredningens betänkande ha två av utredningens

ledamöter, professor Ljungdahl och byrådirektör Maunsbach, bland annat

framhållit, att de på närmare angivna skäl intoge i princip den ståndpunkten,

att man vid utvecklingen av tandvården i riket borde eftersträva, att

den militära tandvården — i stor utsträckning även rent organisatoriskt

sett —■ borde utformas som ett led i en allmän folktandvård. Genom tandvårdsutredningens

undersökningar hade det emellertid bevisats, att försvarsväsendets

tandvårdsbehov vore av den storleksordning, att det vore

omöjligt att tillgodose detsamma inom den nuvarande folktandvårdens

ram. Frånsett de svårigheter av organisatorisk art, som i nuvarande stund

reste sig mot en samordning av den militära tandvården och folktandvården,

vore den senares bärkraft ännu för ringa för att tillåta en sådan

belastning. I likhet med tandvårdsutredningens övriga ledamöter ansåge

ifrågavarande ledamöter vidare, att en effektiv tandvård för försvarsväsendet

snarast möjligt borde ordnas. Deras uppfattning vore även, att det

komme att dröja flera år, innan folktandvården fått en sådan omfattning

och kapacitet, att den kunde åtaga sig en dylik belastning. På grund av

dessa skäl, men också enbart på grund av dem, hade nämnda ledamöter

ansett en särskild militär tandvårdsorganisation vara nödvändig och därför

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

7

efter förmåga medverkat vid utarbetandet av i utredningens betänkande

framlagda förslag till en sådan.

Tandvårdsutredningens ställningstagande till frågan om den militära tandvårdens

anknytning till folktandvården har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. Uttalanden

i denna riktning ha sålunda gjorts av överbefälhavaren, samtliga försvarsgrenschefer,

försvarets civilförvaltning och sjukvårdsförvaltning, karolinska

institutets kollegienåmnd, tandläkarinstitutets lärarråd, tandlåkarorganisationerna

samt svenska stadsförbundet. Även fyra av huvudmännen för folktandvården

ha tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detsamma utan erinran.

Mot utredningens ställningstagande i denna fråga lia däremot invändningar

rests av medicinalstyrelsen och flertalet huvudmän för folktandvården, statskontoret

och svenska landstingsförbundet.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Den militära tandvården, vilken under de första krigsåren fungerade

mindre tillfredsställande, synes genom de år 1943 beslutade provisoriska

åtgärderna ha erhållit en för rådande förhållanden i stort sett tillräckligt

effektiv organisation. Emellertid bygger denna provisoriska organisation i

väsentlig mån på tandläkare, som enligt värnpliktslagen hållas inkallade

till beredskapstjänstgöring eller ock tagas i anspråk jämlikt tjänstepliktslagen.

Organisationen kan således i sin nuvarande utformning icke fungera

nöjaktigt efter återgång till fredsförhållanden. Därtill kommer, att de civilanställda

tandläkare, som utnyttjas i organisationen — tandvårdsinspektören

i försvarets sjukvårdsförvaltning och tandpoliklinikföreståndarna —

äro allenast tillfälligt anställda och att en dylik anställningsform icke torde

kunna användas på längre sikt, därest fullgoda krafter skola kunna förvärvas.

Del nu föreliggande sakkunnigförslaget, vilket framlagts av samma utredning,

som på sin tid uppdrog riktlinjerna för den nu gällande provisoriska

organisationen, åsyftar att bereda de värnpliktiga och försvarets fast

anställda manskap en effektiv tandvård även efter beredskapens upphörande.

Förslaget innebär i huvudsak ett fortsatt utbyggande av den nuvarande

organisationen efter i stort sett oförändrade riktlinjer. Tandvårdsbehovet

åt de värnpliktiga har därvid förutsatts skola väsentligen tillgodoses

genom anlitande av värnpliktiga tandläkare under dem enligt värnpliktslagen

åliggande värnpliktstjänstgöring. Genom viss omläggning av utbildningsplanerna

för de värnpliktiga skulle dessas tjänstgöringstid kunna utnyttjas

för facktjänstgöring i större utsträckning än enligt gällande utbildningsbestämmelser.

Antalet fast anställda tandläkare bär ansetts kunna hållas

nere.

Förslaget bär i huvudsak tillstyrkts av flertalet hörda myndigheter. Vissa

av folktandvårdens målsmän — medicinalstyrelsen, svenska landstingsförbundet

och ett antal huvudmän för folktandvården — ävensom statskontoret

lia däremot rest invändningar mot förslaget och ansett, att i stället åtgärder

borde vidtagas för effektivisering av folktandvården.

För egen del vill jag till en början framhålla, att jag i likhet ined tandvårdsutredningen

och flera av remissmyndigheterna anser, att en slutgiltig

militärtandvård icke kan uppbyggas, förrän småbarns- och ungdomstand
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 180.

vården blivit tillfredsställande ordnad. En fullt genomförd tandvård för

barn och ungdom före värnpliktsåldern måste nämligen väsentligt minska

tandvårdsbehovet under värnpliktstjänstgöringen. Emellertid torde det —

även om de av tandvårdsutredningen ifrågasatta åtgärderna för förstärkning

av folktandvården vidtagas — dröja många år, innan en sådan

minskning av tandvårdsbehovet i värnpliktsåldern gör sig gällande i större

omfattning.

Den omständigheten, att barn- och ungdomstandvården icke förrän om

åtskilliga år kan beräknas bliva tillräckligt effektiv, synes mig icke böra

föranleda, att tandvården under värnpliktstjänstgöringen nu försummas. Tvärtom

måste det vid sådant förhållande betraktas som särskilt betydelsefullt,

att de nuvarande möjligheterna till beredande av tandvård åt de värnpliktiga

bibehållas och om möjligt ökas. Jag anser därför i likhet med tandvårdsutredningen,

att den militära tandvården snarast möjligt bör givas en

effektiv och för såväl freds- som krigsförhållanden lämpad organisation,

samtidigt som den bör erhålla erforderlig elasticitet. Den militära tandvård,

som sålunda bör finnas organiserad, synes icke lämpligen kunna rymmas inom

ramen för folktandvårdens organisation med den begränsade omfattning

denna nu har. Men den omständigheten, att den militära tandvården nu

organiseras för att icke ett olyckligt avbrott skall uppkomma i den militära

tandvårdsverksamhet som redan påbörjats, får givetvis icke hindra

att frågan om den militära tandvårdens inordnande i folktandvården, i den

mån så kan ske, upptages till bedömande framdeles, då gynnsammare förutsättningar

härför föreligga. Självfallet bör tillses, att icke folktandvårdens

utbyggande onödigtvis försvåras eller försenas genom de åtgärder som vidtagas

med avseende å militärtandvården.

Det av tandvårdsutredningen framlagda förslaget synes ur dessa synpunkter

vara väl ägnat att i huvudsak läggas till grund för den militära tandvårdsorganisationens

utformning. Genom utnyttjande av de värnpliktiga

tandläkarnas värnpliktstjänstgöring har behovet av fast anställda tandläkare

kunnat begränsas till — förutom viss arvodesanställd personal med kortare

årlig tjänstgöring — 44 tandläkare, samtliga halvtidsanställda, innebärande

en ökning i förhållande till den nuvarande organisationen motsvarande 8 å 9

heltidstjänstgörande tandläkare. Det må anmärkas, att totalbehovet av tandläkare

inom folktandvården beräknats till 1 100, av vilka omkring 800 ännu

icke tillsatts. Den fast anställda tandläkarpersonalens utökning inom försvaret

torde således icke kunna nämnvärt inverka på folktandvårdens utbyggande.

Icke heller omläggningen av de värnpliktiga tandläkarnas utbildning lärer

kunna tillmätas större betydelse vid denna frågas avgörande.

Utredningen har vid beräkningarna rörande personalbehovet för den militära

tandvården förutsatt, att denna såvitt avser de värnpliktiga skulle

omfatta allenast de mindre komplicerade fallen, medan övriga tandvårdsfall

skulle hänvisas till folktandvården och den privata tandvården. I olika

remissyttranden ha uttalats farhågor för att folktandvården icke skulle

kunna mottaga det tänkta remissklientelet, varjämte framhållits, att privattandvården

troligen komme att visa föga villighet till samarbete med militärtandvården

mot av staten reglerade taxor. Självfallet kunna här svårigheter

möta med hänsyn till den begränsade omfattning folktandvårdens organisation

hittills erhållit. Jag kan dock ej finna, att detta bör föranleda

uppskov med lösandet av frågan örn militärtandvården. I den mån folktandvårdsorganisationen

utökas, torde för övrigt berörda svårigheter komma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

9

att minskas. Huruvida, på sätt utredningen föreslagit, värnpliktiga, som för

mera komplicerad tandvård remitterats från militärtandvården, böra tillerkännas

samma rätt till tandvård mot nedsatta avgifter, som för närvarande

tillkommer ungdom i åldern 16—19 år, torde böra ytterligare övervägas.

Med beaktande av vad här anförts föreslår jag, att den nuvarande provisoriska

tandvårdsorganisationen inom försvaret utbygges till en fastare organisation

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits

av tandvårdsutredningen. Jag förutsätter emellertid som nämnts, i likhet

med tandvårdsutredningen, att frågan örn den militära tandvårdens organisation

upptages till förnyad omprövning sedan folktandvården blivit utbyggd

så att den kan bereda samtliga åldersgrupper effektiv tandvård.

Den militära tandvårdens organisation.

Det av departementschefen i det föregående i princip förordade förslaget rörande

den militära tandvårdens organisation förutsätter, att de värpliktigas

tandvårdsbehov i huvudsak skall tillgodoses genom anlitande av de värnpliktiga

tandläkarna under dessas värnpliktstjänstgöring. Tandvårdsutredningen

har i sådant syfte föreslagit en viss omläggning av värnpliktstjänstgöringen

inom ramen för den i värnpliktslagen föreskrivna tjänstgöringstiden, innebärande

minskning av den militära utbildningen och fackutbildningen samt

ökning av facktjänstgöringen. Rörande behovet av lackutbildning har det

synts departementschefen tveksamt, huruvida denna bör begränsas i så stor

utsträckning som utredningen föreslagit. Denna fråga lärer enligt departementschefen

böra i vanlig ordning avgöras av Kungl. Maj:t. En begränsning

av facktjänstgöringen skulle medföra en viss minskning av tillgången

på värnpliktig tandläkarpersonal för tillgodoseende av tandvården åt de värnpliktiga.

Någon ökning av antalet fast anställda tandläkare av denna anledning

har departementschefen ansett sig emellertid icke böra nu ifrågasätta.

I syfte att snarast möjligt öka tillgången på värnpliktiga tandläkare inom

militärtandvårdsorganisationen har utredningen föreslagit, att huvuddelen av

facktjänstgöringen skulle fullgöras året närmast efter tandläkarexamen. Mot

en dylik koncentration av facktjänstgöringen, vilken godtagits av de militära

myndigheterna, har synts departementschefen i och för sig intet vara att erinra

i den mån densamma befinnes kunna genomföras utan att folktandvårdens

intressen i för hög grad trädas för när. I samband med prövning av frågan

om förlängning av lagen den 30 juni 1943 om viss begränsning av legitimation

som tandläkare har denna fråga ansetts böra närmare övervägas.

Ett avsevärt effektivare utnyttjande av de värnpliktiga tandläkarna och

av tillgängliga poliklinikutrustningar har kunnat ernås genom de poliklinikföreståndare,

som anställts med stöd av 1943 års riksdagsbeslut rörande

den militära tandvårdens provisoriska organisation. Det har synts departementschefen

vara välbetänkt att, såsom tandvårdsutredningen föreslagit, något

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 180.

utöka antalet sådana befattningshavare, vilka liksom nu böra vara halvtidsanställda.

Nämnda antal har ansetts böra bestämmas till 35.

Poliklinikföreståndamas praktiska tandvårdsverksamhet har i första

hand avsetts för det fast anställda manskapet med avlöning enligt löneplan

Ma i manskapsavlöningsreglementet. Enligt berörda reglemente kan manskap

av denna kategori enligt Kungl. Maj:ts bestämmande beredas tandvård

i större utsträckning än övriga personalkategorier. I avvaktan på tandvårdsutredningens

betänkande ha bestämmelser i anslutning till berörda föreskrift

i manskapsavlöningsreglementet ännu icke utfärdats. Tandvårdsutredningen

har nu anfört, att ifrågavarande personalkategori, som redan åtnjuter

sjukvård i full utsträckning, även borde erhålla fullständig tandvård,

vilken borde betraktas såsom en löneförmån inom ramen för de naturaförmåner

som inräknas i vederbörandes avlöningsvillkor. Departementschefen

har anslutit sig till vad sålunda anförts. Chefen för finansdepartementet torde

sedermera komma att för Kungl. Majit anmäla frågan om meddelande av erforderliga

bestämmelser i ämnet. I sammanhang därmed har synts böra övervägas,

huruvida på sätt tandvårdsutredningen föreslagit tandläkarutlåtande

bör krävas vid sökande av fast anställning vid krigsmakten.

Departementschefen har icke funnit anledning föreligga att, såsom tandvårdsutredningen

föreslagit, bereda officerare och underofficerare m. fl. under

vissa förhållanden kostnadsfri tandvård i vidare mån än som framgår av

gällande avlöningsbestämmelser. Därest sådan personal under av utredningen

angivna förhållanden behöver anlita militära tandpolikliniker, har departementschefen

ansett, att vederbörande på sätt försvarets civilförvaltning med

instämmande av lönenämnderna föreslagit bör erlägga avgift enligt för folktandvården

gällande taxa.

Erfarenheterna från den nuvarande organisationen av militärtandvården

torde ha styrkt behovet av militärbefälstandläkare under beredskapsförhållanden.

Emellertid synes detta behov komma att kvarstå även i fredstid, om

tandvårdsorganisationen skall kunna erhålla tillräcklig effektivitet och stadga.

Utredningen har med hänsyn härtill framlagt förslag om inrättande av 7 befattningar

såsom militärbefälstandläkare. Departementschefen har tillstyrkt

detta förslag. Militärbefälstandläkaren på Gotland har ansetts samtidigt böra

fungera såsom poliklinikföreståndare. I likhet med poliklinikföreståndarna hava

militärbefälstandläkarna ansetts böra vara halvtidsanställda, varvid dock förutsatts,

att deras tjänstgöringstid skall ordnas så att erforderliga inspektionsresor

kunna företagas.

Enligt utredningens beräkningar skulle 100 tandläkare regelbundet komma

att utöva den militära tandvården, därav 65 i heltidstjänst och 35 i halvtidstjänst.

För att största möjliga effekt skall kunna uttagas av tandläkarna

erfordras, att dessa ha tillräckliga hjälpkrafter. En tandsköterska har ansetts

böra beräknas för varje heltidstjänstgörande tandläkare. Detta skulle

innebära, att 65 tandsköterskor behövas för de 65 heltidstjänstgörande tand
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

11

läkarna och 18 för de 35 halvtidstjänstgörande, eller inalles 83 tandsköterskor.

Tandvårdsutredningen har beräknat, att ett behov av 45 extra tandläkarkrafter

kommer att föreligga utöver den fastare anställda personal, som i det

föregående berörts. Av kostnadsskäl har utredningen förordat, att endast

20 av dessa skulle erhålla en mera fast anställning. Till denna fråga återkommer

departementschefen i det följande.

Ledningen av den nuvarande provisoriska tandvårdsorganisationen handhaves

av en inom försvarets sjukvårdsförvaltning mot arvode anställd tandvårdsinspektör.

Enligt utredningens förslag skulle denna befattning utbytas

mot en befattning såsom försvarsövertandläkare, vilken skulle placeras på

arméinspektionens sjukvårdsavdelning. I ett den 22 december 1944 avgivet

betänkande rörande den militära sjukvårdens ledning, utbildningsfrågor och

personalorganisation (SOU 1944:66) har emellertid 1944 års militärsjukvårdskommitté

föreslagit en omorganisation av försvarets sjukvårdsledning,

innebärande ett sammanförande av samtliga hälso- och sjukvårdsfrågor under

försvarets sjukvårdsförvaltnings chef, generalläkaren, vilken därmed skulle

bliva chef för såväl sjukvårdsförvaltningen som en nyinrättad, för försvaret

gemensam sjukvårdsinspektion. Förslaget innebär även ett sammanförande

av försvarets läkare till en gemensam personalkår. I avvaktan på att ställning

kan tagas till detta förslag har departementschefen icke funnit sig

kunna tillstyrka den av tandvårdskommittén föreslagna överflyttningen av ledningen

för den militära tandvården från sjukvårdsförvaltningen till arméinspektionen.

Av samma skäl har med prövning av frågan örn inrättande

av en civilmilitär försvarstandläkarkår synts departementschefen böra tills

vidare anstå. Departementschefen har dock redan nu velat framhålla, att

han icke finner det styrkt, att de fast anställda tandläkarnas arbetsuppgifter

bliva av den art, att de i fredstid kräva civilmilitär ställning.

För ledningen av tandvården inom försvarets sjukvårdsförvaltning erfordras

enligt inhämtade uppgifter för närvarande förutom tandvårdsinspeklören,

vilken har hel tidstjänstgöring, ytterligare en tandläkare, vilken för

detta ändamål inkallats till beredskapstjänstgöring. Omfattningen av arbetsuppgifterna

i fredstid torde emellertid, sedan organisationen blivit helt genomförd,

komma att minska, varför departementschefen ansett sig i avvaktan

på närmare erfarenheter icke kunna tillstyrka, alt för tandvårdsledningen

beräknas mer än en tandläkare, motsvarande den av tandvårdsutredningen

för arméinspektionen beräknade försvarsövertandläkaren. Vid förfall för denne

torde militärbefälstandläkaren i IV. militärområdet böra inträda som ersättare.

Därest förstärkning av sjukvårdsförvaltningens biträdespersonal befinnes

erforderlig med anledning av den nya organisationen av tandvården, torde tills

vidare få anställas tillfällig arbetskraft.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Avlöningsfrågor m. m.

För att den militära tandvårdsorganisationen skall erhålla tillräcklig stadga

har det synts erforderligt att, såsom tandvårdsutredningen föreslagit, bereda

poliklinikföreståndarna, militärbefälstandläkarna och den för tandvårdens ledning

avsedde tandläkaren extra ordinarie anställning, varvid avlöning bör

utgå enligt löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet. Tandläkarna hava

ansetts lämpligen böra anställas av försvarets sjukvårdsförvaltning med undantag

av den för tandvårdens ledning avsedde tandläkaren, vilken bör förordnas

av Kungl. Majit.

Tandvårdsutredningen har föreslagit, att poliklinikföreståndarna skola placeras

i 18 lönegraden. Med beaktande bl. a. av de pensionsförmåner, som

bliva förenade med befattningarna, har departementschefen emellertid ansett

en placering i 17:e lönegraden vara tillräcklig. Löneställningen för militärbefälstandläkarna

har föreslagits kunna bestämmas till 20:e lönegraden, varvid

förutsättes, att såväl poliklinikföreståndare som militärbefälstandläkare skola

fullgöra i genomsnitt minst 3 */2 timmars tjänstgöring per dag.

Enligt tandvårdsutredningens förslag skulle den av utredningen för den

militära tandvårdens ledning avsedde tandläkaren placeras i 28:e lönegraden.

Den av departementschefen föreslagna organisationen innebär viss ökning av

ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter och ansvar. Då det emellertid

möter svårigheter att för närvarande bedöma arbetsomfånget under normala

förhållanden samt därjämte omorganisation av sjukvårdsledningen är under

övervägande har departementschefen ansett försiktigheten bjuda, att ifrågavarande

befattningshavare, vilken syntes kunna benämnas tandvårdsinspektör,

i enlighet med lönenämndernas förslag tills vidare placeras i 26 :e lönegraden.

Departementschefen har intet haft att erinra mot att därutöver försöksvis

anställas 20 tandläkare mot ett årligt arvode av 1 200 kronor med skyldighet

att fullgöra tjänstgöring en månad årligen. Dagersättning har i enlighet med

civilförvaltningens av lönenämnderna biträdda förslag synts böra utgå med

6 kronor vid tjänstgöring å egen bostadsort och med 12 kronor vid tjänstgöring

utom egen bostadsort.

Flertalet av de i den provisoriska tandvårdsorganisationen anställda tandsköterskorna

åtnjuter avlöning enligt lönegrad MEx 1 i militära icke-ordinariereglementet.

De i ledande ställning stående tandsköterskorna vid arméns

polikliniker i Boden, Skövde och Göteborg samt flottans tandpolikliniker

i Stockholm och Karlskrona äro dock placerade i lönegrad MEx 4. Tandvårdsutredningen

har nu föreslagit, att tandsköterskorna skola placeras i

lönegraderna MEo 4 respektive MEo 6. Framställningar om förbättring av

tandsköterskornas löneställning ha tidigare gjorts av svenska tandsköterskeförbundet

och försvarets civila tjänstemannaförbund samt av försvarets

sjukvårdsförvaltning, varvid en placering i lönegraderna MEx 4 respektive

MEx 6 föreslagits. Det har synts departementschefen uppenbart, att den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

13

nuvarande löneställningen är alltför låg för att en tillfredsställande rekrytering

av tandsköterskor skall kunna säkerställas. Då emellertid den av

utredningen för flertalet sköterskor föreslagna lönegradsplaceringen vid

jämförelse med lönevillkoren för motsvarande personal vid folktandvården

synes något för hög, har departementschefen i enlighet med lönenämndernas

förslag förordat, att av de 77 befattningar, som enligt utredningens förslag

skulle placeras i lönegrad MEo 4, omkring hälften inplaceras i lönegrad

MEo 2. Det har synts böra ankomma på försvarets sjukvårdsförvaltning att

besluta om befattningarnas tillsättande. I enlighet med det anförda har

departementschefen vid sina anslagsberäkningar utgått från att för tandsköterskor

skola inrättas 38 befattningar i lönegrad MEo 4 och 39 befattningar

i MEo 2. För de största klinikerna avses 5 befattningar i MEo 6.

Departementschefen förutsätter, att sköterskorna icke erhålla extra ordinarie

anställning, förrän de blivit prövade under erforderlig tid.

Anställningsvillkoren för tandteknikerna vid försvarets proteslaboratorier

hava tills vidare ansetts böra bibehållas oförändrade.

Pensionsåldern för tandläkarna respektive tandsköterskorna har i enlighet

med tandvårdsutredningens förslag föreslagits skola bestämmas till 65 år

respektive 60 år.

Medel för avlöningar till två tandläkarbiträden, som med anlitande av

sakanslag anställts vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikts sjukvårdsförvaltningar,

hava synts böra beräknas bland övriga för försvarets tandvård

erforderliga avlöningskostnader. Befattningarna, vilka för närvarande

äro uppförda i lönegrad MEo 4 och innehavas av manliga befattningshavare,

ha av försvarets civila tjänstemannaförbund föreslagits skola inplaceras

i lönegrad MEo 10 såsom expeditionsföreståndare. Departementschefen

har emellertid icke ansett sig beredd att tillstyrka berörda lönegradsuppflyttning.

Det har nämligen synts departementschefen kunna ifrågasättas,

huruvida icke kvinnlig personal lämpligen bör anställas för ändamålet.

Innan ställning tages till förslaget har vidare synts böra förebringas fullständigare

utredning rörande behovet i fredstid av biträdespersonal vid

ifrågavarande polikliniker.

Materielanskaffning.

Medel hava ansetts böra beräknas för fyra poliklinikutrustningar till en

sammanlagd kostnad av 36 000 kronor.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Anslaget till avlöningar har föreslagits skola fördelas på två anslagsposter,

den ena till avlöningar till icke-ordinarie personal och den andra

till rörligt tillägg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal avses i första

hand för avlöningar till den extra ordinarie personalen. Kostnaderna för

avlöningar till extra ordinarie tandläkare hava beräknats till 216 000 kronor.

Medelsbehovet för avlöningar till extra ordinarie tandsköterskor och

till tandläkarbiträden vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikts sjukvårdsförvaltningar

har uppskattats till 200 000 kronor. Från ifrågavarande

anslagspost hava vidare ansetts böra bestridas kostnader för arvoden till de

tandläkare, som skulle anställas för en månads obligatorisk tjänstgöring

per år. Medelsbehovet för årsarvoden till denna personal utgör (20 X 1 200=)

24 000 kronor. Till dagarvoden hava beräknats omkring 5 000 kronor.

Departementschefen förutsätter härvid, att anslagsposten, som ansetts böra

upptagas förslagsvis, må överskridas allenast om kostnaderna för dagarvoden

till här avsedda tandläkare överstiga nyssberörda belopp av 5 000

kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal hava även

beräknats medel för tillfälligt anställande av tjänstemän, i första hand de

redan anställda tandteknikerna samt i mån av behov även tandläkare och

biträdespersonal. Medelsbehovet för ifrågavarande ändamål ävensom för

övertidsersättningar m. m. har beräknats till 95 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal skulle i enlighet

med det anförda uppgå till 540 000 kronor.

Till rörligt tillägg hava beräknats 70 000 kronor, varför det sammanlagda

medelsbehovet under avlöningsanslaget skulle utgöra 610 000 kronor.

Under anslaget till omkostnader hava upptagits medel för bestridande

av de av tandvårdsutredningen beräknade material- samt underhållsoch

nyanskaffningskostnaderna, tillhopa 260 000 kronor. Medel hava vidare

under detta anslag beräknats för rese- och traktamentsersättningar, vilka

uppskattats till 4 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget

skulle således uppgå till i avrundat tal 265 000 kronor.

För engångskostnader har i enlighet med det föregående föreslagits

skola anvisas ett reservationsanslag av 36 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för nästa budgetår skulle således uppgå

till 911 000 kronor, varav 36 000 kronor för engångskostnader.

Som jämförelse har erinrats örn att kostnaderna för den provisoriska

tandvårdsorganisationen för innevarande budgetår beräknats till 485 000

kronor. Enär omkostnaderna för närvarande bestridas från andra anslag,

innefattar detta belopp uteslutande avlöningskostnader.

Utskottet.

Enligt tandvårdsutredningens föreliggande förslag skulle den nuvarande

provisoriska tandvårdsorganisationen inom försvarsväsendet ersättas med

en fastare organisation. Häremot hava vissa erinringar framställts. Salunda

har framför allt gjorts gällande att med hänsyn till den knappa tillgången

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

15

på tandläkare en utbyggd militär tandvård skulle komma att verka fördröjande

på folktandvården, och att staten i stället borde använda sina

resurser för att snabbast möjligt utbygga folktandvården till avsedd kapacitet.

Utskottet vill häremot först framhålla, att för den militära tandvården

avsett antal tandläkare icke blir av sådan storleksordning, att detta

behov i någon nämnvärd grad kommer att påverka rekryteringen av tandläkare

till folktandvården. En fullt genomförd tandvård för barn och ungdom

före värnpliktsåldern skulle visserligen med sannolikhet minska tandvårdsbehovet

under värnpliktstjänstgöringen. Men å andra sidan må framhållas,

att, såsom utredningen påvisat, det torde komma att draga en avsevärd

tid innan genomförda tandvårdsförbättringar före värnpliktsåldern kunna

giva en markerad förändring i de värnpliktigas tandvårdsbehov. I avvaktan

härpå synes utskottet nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas för

att den militära tandvårdens behov tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Vid angivna förhållanden och då det militära tandvårdsbehovet är av den

storleksordning att det icke kan rymmas inom ramen för nuvarande folktandvårdsorganisation,

anser sig utskottet böra tillstyrka att för den militära

tandvården en fastare organisation nu uppbygges. I likhet med departementschefen

och tandvårdsutredningen förutsätter utskottet emellertid, att

frågan om den militära tandvårdens organisation upptages till förnyad omprövning,

sedan folktandvården blivit utbyggd så att den kan bereda samtliga

åldersgrupper effektiv tandvård. De riktlinjer för organisationens utformande,

som angivits av tandvårdsutredningen, synas utskottet böra i

allt väsentligt följas.

I fråga om detaljerna i den militära tandvårdens organisation synes utskottet

departementschefens förslag härutinnan jämväl böra godtagas. Vad

beträffar den föreslagna omläggningen av de värnpliktiga tandläkarnas värnpliktstjänstgöring

bör frågan rörande i vilken omfattning fackutbildning

skall meddelas avgöras'' av Kungl. Majit. I likhet med departementschefen

anser utskottet anledning icke föreligga att, såsom tandvårdsutredningen föreslagit,

bereda officerare och underofficerare m. fl. under vissa förhållanden

kostnadsfri tandvård i vidare mån än som framgår av gällande avlöningsbestämmelser.

Erfarenheterna från den nuvarande organisationen av militärtandvården

synas hava styrkt behovet av att ett antal poliklinikföreståndare

inrymmas i organisationen ävensom att tandpoliklinikerna inom varje område

ställes under ledning och övervakning av en militärbefälstandläkare.

För ledningen av tandvården inom försvarets sjukvårdsförvaltning bör liksom

hittills finnas anställd en tandvårdsinspektör. Behovet av för organisationen

övrig erforderlig personal synes böra tillgodoses i av departementschefen

föreslagen omfattning. Utredningen har förordat inrättande av

en civilmilitär tandläkarkår, gemensam för de tre försvarsgrenarna. Samma

yrkande har framförts i motionen 1:347. Utskottet delar departementschefens

mening, att med prövningen av denna fråga bör anstå i avvaktan på

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 180.

att ställning tages till ett av 1944 års militärsjukvårdskommitté framlagt

förslag om sammanförande av försvarets läkare till en gemensam personalkår.

Av samma skäl anser sig utskottet ej heller böra tillstyrka det i nämnda

motion alternativt gjorda yrkandet att de militära tandläkarna skola erhålla

militär tjänsteställning.

Enligt förslaget skulle några ordinarie tjänster icke inrättas, vilket utskottet

med hänsyn till organisationens i viss mån provisoriska karaktär

finner motiverat. Vad departementschefen föreslagit i fråga om lönesättningen

för de olika befattningarna inom organisationen synes utskottet kunna

godtagas. Med avseende å tandsköterskorna vill utskottet dock föreslå en

mindre avvikelse. Enligt departementschefens förslag skulle dessa sköterskor

— med undantag av dem som avses för de största klinikerna —- placeras

med omkring hälften eller 38 i lönegrad MEo 4 och 39 i lönegrad MEo 2.

Ur rekryteringssynpunkt och då sköterskorna enligt vad utskottet inhämtat

med avseende å kompetensfordringar komma att likställas, synes utskottet

välbetänkt att proportionen mellan befattningarna i nämnda lönegrader förskjutes

i för befattningshavarna något förmånligare riktning. Utskottet vill

därför föreslå, att av de beräknade 77 sköterskorna omkring 2\s eller 51 placeras

i MEo 4 och återstoden eller 26 i MEo 2.

Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet med nämnda mindre

avvikelse tillstyrker de av departementschefen förordade grunderna för organisationen

av tandvården inom försvaret.

Vad departementschefen föreslagit i fråga örn materielanskaffning samt

kostnadsberäkningar och anslagsfrågor har icke givit utskottet anledning till

särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt

med avslag å motionen I: 347,

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 2 mars 1945 angivna

grunderna för organisationen av tandvården inom försvaret,

b) fastställa följande personalförteckning för försvarets

tandvård, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Personalförteckning.

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.

Befattning Lönegrad

1 tandvårdsinspektör ,........................... Eo 26

c) godkänna följande avlöningsstat för försvarets tandvård,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

17

Avlöningssiat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis........................... kronor 540 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 70 000

Summa kronor 610 000

d) under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1945/46 anvisa

till Försvarets tandvård: Avlöningar ett förslagsanslag av

610 000 kronor,

till Försvarets tandvård: Omkostnader ett förslagsanslag

av 265 000 kronor samt

till Försvarets tandvård: Engångsanskaffning av materiel

ett reservationsanslag av 36 000 kronor.

Stockholm den 8 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,

Gränebo, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf

Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Gillström och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Svensson i Grönvik, Ward, Pettersson

i Dahl, Staxäng, Hall, Holmström, Lindholm, fru Alvén, herrar Boman i Kieryd,

Petterson i Degerfors och Thäpper.

Reservation

av herr Karl Andersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 180.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tandvården vid försvaret. s. 4 i texten