Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tandvården vid försvaret jämte i ämnet väckt motion.
1945-06-08 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:180, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tandvården vid försvaret jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 180.
1
Nr 180.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
tandvården vid försvaret jämte i ämnet väckt motion.
(l:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under fjärde huvudtiteln
(punkt 186) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Provisoriska åtgärder till förbättrande av tandvården inom försvarsväsendet
för budgetåret 1945/46 beräkna ett reservationsanslag av
485 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 171, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 2 mars
1945, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll angivna
grunder för organisationen av tandvården inom försvaret,
dels fastställa av departementschefen förordad personalförteckning för
försvarets tandvård, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46,
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för försvarets
tandvård, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46,
dels ock för budgetåret 1945/46 anvisa
till Försvarets tandvård: Avlöningar ett förslagsanslag av 610 000 kronor,
till Försvarets tandvård: Omkostnader ett förslagsanslag av 265 000 kronor
samt
till Försvarets tandvård: Engångsanskaffning av materiel ett reservationsanslag
av 36 000 kronor.
Vidare har uti en inom första kammaren av herr K. Wistrand väckt motion
(1:347) hemställts att, därest frågan om bildandet av en civilmilitär
försvarstandläkarkår befinnes böra anstå tills frågan om en ifrågasatt
gemensam försvarsläkarkår blivit närmare utredd, riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 171/1945 angående tandvården vid
försvaret måtte besluta att de tandläkare, som redan nu avses att bli anställda,
i avvaktan på frågans definitiva lösning erhålla militär tjänsteställBihang
till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 180. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 180.
ning i enlighet med av förs vars väsendets tandvårdsutredning 1941 den
19 november 1944 avgivet betänkande.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
Den genom 1943 års riksdagsbeslut genomförda provisoriska tandvårdsorganisationen
inom försvaret står under ledning av
försvarets sjukvårdsförvaltning, vilken för detta ändamål förstärkts med en
arvodesanställd tandvårdsinspektör.
För den omedelbara uppsikten över tandvården inom de olika militärområdena
svara militärbefälstandläkare. Enär militärbefälstandläkare ansetts
under nuvarande förhållanden kunna undvaras inom VII. militärområdet,
finnas för närvarande sex militärbefälstandläkare i tjänst. Befattningarna
uppehållas av värnpliktiga tandläkare, som hållas inkallade i genomsnitt
3 månader örn året. Sammanlagt 24 tandläkare tagas således i anspråk för
ifrågavarande uppgifter.
Det praktiska tandvårdsarbetet utövas vid tandpolikliniker, i regel anordnade
i anslutning till militära förläggningar. Såsom föreståndare för fasta
polikliniker inom försvaret ha anställts 27 civila tandläkare med halvtidstjänstgöring.
En väsentlig del av tandvårdsarbetet åvilar emellertid tandläkare,
som inkallas till tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller tjänstepliktslagen.
Sammanlagt omkring 520 tandläkare tagas på detta sätt i anspråk
för tandvård inom försvaret under i genomsnitt 2 månader per år,
motsvarande omkring 85 helårstjänstgörande tandläkare. Såsom biträden åt
tandläkarna ha anställts ett antal tandsköterskor och tandtekniker.
Kostnaderna för den sålunda genomförda provisoriska tandvårdsorganisationen
inom försvaret ha för innevarande budgetår beräknats till 485 000
kronor. I detta belopp ingå dock icke kostnaderna för avlöningar m. m. till
personal, som inkallats enligt värnplikts- och tjänstepliktslagarna, liksom
icke heller materialkostnader m. m. Dessa kostnader bestridas nämligen i
samma ordning som övriga med beredskapens upprätthållande sammanhängande
kostnader.
Försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941 har med skrivelse den
19 november 1944 överlämnat slutligt betänkande med utredning och förslag
angående tandvården vid försvarsväsendet.
Frågan om den militära tandvårdens samordning med
folktandvården.
Tand vårdsutredningen har framhållit, att den tandvård, som bekostades
av allmänna medel i vårt land, redan nått en betydande omfattning. Denna
tandvård vore dock för närvarande organisatoriskt sett splittrad på skilda,
Statsutskottets utlåtande nr 180.
3
från varandra fristående verksamhetsgrenar. Det vore emellertid tydligt, att
man ur folkhälsans synpunkt och för erhållande av en ekonomisk överblick
över de kostnader, som nedlades på denna tandvård, vid bedömandet av en
gren av denna verksamhet icke kunde helt bortse från övriga grenar därav.
Ville man uppnå en bärkraftig och på sunda ekonomiska principer vilande
organisation för den militära tandvården, kunde man icke bortse från detta
faktum. Den tandvård, som skulle givas det militära klientelet, måste bygga
på den tandvård, som lämnats före den tidpunkt, då vederbörande inträdde
i militär tjänstgöring. Vidare måste den under militärtjänstgöringen och därförinnan
lämnade tandvården sedermera underhållas, för att de medel, som
nedlagts på denna tandvård, skulle kunna anses vara ur folkhälsans och
försvarets synpunkt väl använda.
Utredningen har med hänsyn härtill ansett angeläget, att åtgärder vidtoges
för effektivisering av småbarns- och ungdomstandvården. Utredningen
ansåge nämligen, att en slutgiltig militärtandvård icke kunde uppbyggas,
innan dessa frågor nått tillfredsställande lösningar. Hur dessa frågor än
kunde komma att lösas, kommer folktandvårdsorganisationen att härigenom
erhålla ytterligare belastning. Vidare måste det tandstatus, som uppnåtts
bland annat genom militärtandvårdens insatser, vidmakthållas, vilket arbete
även i stor utsträckning komme att åvila folktandvården. Det vore sålunda
ur skilda synpunkter synnerligen angeläget, att denna så snart som möjligt
utbyggdes åtminstone till den omfattning den ursprungligen beräknats erhålla.
Avsikten hade varit, att hela folktandvårdsorganisationen skulle vara
utbyggd på en tidsperiod av tio år, räknat från den 1 januari 1939. Den
programenliga takten för utbyggnaden hade emellertid på grund av skilda
omständigheter icke kunnat hållas, ehuruväl planeringsarbetet för denna
utbyggnad till största delen hade utförts.
Särskilda utredningar och åtgärder hade vidtagits för hävande av bristen
på tandvårdspersonal inom folktandvården. Tandvårdsutredningen ifrågasatte
emellertid, huruvida de åtgärder, som sålunda vidtagits, vore tillräckliga
för att folktandvården så skyndsamt som önskligt vore skulle nå den
utbyggnad, den förutsatts alt få. Ur den samlade sociala tandvårdens synpunkt
vore det av så grundläggande betydelse, att detta ägde rum, att tandvårdsutredningen
starkt ifrågasatte, huruvida icke vissa provisoriska ytterligare
åtgärder, exempelvis införande av deltidstjänster, borde tagas under
omprövning för ernående av detta mål.
Vid sitt bedömande av frågan örn den lämpligaste organisationsformen för
den militära tandvården har utredningen främst beaktat tandvårdsbehovet
hos de värnpliktiga. Utredningen har nämligen funnit, att
omfattningen av tandvårdsbehovet hos de värnpliktiga vore synnerligen stor
och nödvändiggjorde en ingående diskussion av frågan, i vilken utsträckning
statens ekonomiska resurser och förefintlig tillgång på tandläkare, tand
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 180.
sköterskor och tandtekniker borde utnyttjas för meddelande av kostnadsfri
tandvård under värnpliktstjänstgöringen.
På grundval av de verkställda undersökningarna har utredningen funnit,
att om de 40 000 värnpliktiga, som utredningen räknat med som årlig värnpliktskontingent,
samtliga finge den behövliga tandvården utan inskränkningar,
detta innebure, att minst 160 heltidsanställda tandläkare, minst 160
tandsköterskor och 24 tandtekniker fordrades för vårdens utövande. Det
syntes orimligt att med hänsyn tagen såväl till statens ekonomiska situation
som även till föreliggande påtagliga brist på tandläkare, tandsköterskor och
tandtekniker nu förorda genomförandet av en tandvårdsorganisation av
denna omfattning för de 40 000 värnpliktiga. Detta gällde alldeles oavsett
organisationens eventuella utformning, antingen inom den militära sjukvårdsorganisationen
eller inom folktandvårdens ram. I båda fallen bleve
statsutgifterna ungefär desamma och kraven på personal likartade.
Med stöd av verkställda undersökningar har utredningen konstaterat, att
de värnpliktigas behandlingsbehov endast i begränsad utsträckning bestämdes
av tandsjukdomarnas frekvens. Den tillgång på tandvård och den möjlighet
att utnyttja denna, som förelegat före värnpliktsåldern, utövade det
bestämmande inflytandet på den vårdform, som de värnpliktiga fordrade.
Utredningen hade funnit, att det förelåge stora olikheter i tandvårdsbehovet
mellan områden, där tandsjukdomarnas frekvens vore likartad. Detta vore
av avgörande betydelse för ståndpunktstagande till frågan örn de värnpliktigas
tandvårdsbehov inom den blivande fredsorganisationen.
Utredningen har emellertid varnat för optimism beträffande den tidpunkt,
då de genomförda tandvårdsförbättringarna före värnpliktsåldern givit en
markerad förändring i de värnpliktigas tandvårdsbehov. Det komme nämligen
att dröja avsevärd tid, kanske två årtionden, innan en dylik förändring
utövade avgörande inflytande. Under sådana förhållanden funne tandvårdsutredningen
det nödvändigt att för den militära tandvården föreslå en
bärkraftig organisation, som snarast möjligt skulle träda i verksamhet. Med
hänsyn till vad i detta sammanhang anförts och till den nuvarande bristen
på tandläkare, tandsköterskor och tandtekniker måste denna tandvårdsorganisation
erhålla en tämligen elastisk byggnad.
Behovet av komplicerad tandvård kunde och borde, enligt tandvårdsutredningens
uppfattning, för närvarande icke tillfredsställas på statens bekostnad.
Den militära tandvårdsorganisationen borde helt inriktas på sanering
och sådan konserverande vård, som med enkla åtgärder lämnade fullgod
restitution och vore ägnad att uppehålla en under tidigare perioder oftast
med stöd av allmänna medel lämnad tandvård. Däremot kunde det icke
anses rimligt, att den militära tandvårdsorganisationen i de komplicerade
fallen foges i anspråk för en tandvård enligt odontologins alla fordringar,
vilken enbart för sig skulle kräva ett stort antal tandläkare, tandsköterskor,
tandtekniker och arbetsplatser samt medföra väldiga materialkostnader. Den
Statsutskottets utlåtande nr ISO.
5
militära tandvårdsorganisationen borde därför tills vidare taga hänsyn till
denna beräknade utveckling, vilket i extrem formulering betydde, att under
övergångsåren de komplicerade fallen endast beräknades erhålla vård för
akuta skador.
Utredningen har emellertid framhållit, att avsteg från denna princip av
praktiska skäl måste göras i många fall. De komplicerade fallen, vilka principiellt
sett endast skulle erhålla vård för akuta skador, dominerade inom
många områden klientelet på tandpoliklinikerna så att den värnpliktige
tandläkarens verksamhet därstädes icke uteslutande kunde ägnas åt de
enklare fallen. Här borde därför den konserverande vården även utsträckas
till de komplicerade behandlingsfallen. De tänder, som fordrade pulpakirurgiska
ingrepp eller protetiska konstruktioner, kunde skyddas från fortsatt
kariös förstörelse genom provisoriska behandlingsåtgärder. De tänder däremot,
som genom enkel konserverande vård kunde färdigbehandlas, skulle
i den utsträckning, så vore möjligt, erhålla denna vård. Fallet borde därefter
från den militära tandvårdspolikliniken på därför lämpade remisskort remitteras
till hemortens folktandvårdspoliklinik eller, i det fall sådan saknades,
till privat tandläkare. Örn behandlingen skedde på tid, som i remissen
angivits, vore det fördelaktigt, att ifrågavarande fall kunde tillerkännas
samma rätt till tandvård mot nedsatta kostnader, som för närvarande tillkomme
ungdom i åldern 16—19 år. Med konserverande vård enligt denna
princip syntes de militära tandpoliklinikerna kunna göra en betydelsefull
insats. Givetvis toge man risken, att i en del av dessa remissfall behandlingen
icke fullföljdes på grund av fattigdom, likgiltighet eller brist på tandvårdsmöjligheter.
Men i många fall kunde dock intresset beräknas ha väckts för
fortsatt tandvård.
Med dessa utgångspunkter har utredningen beräknat, att för de värnpliktigas
tandvård skulle erfordras 65 tandläkare med heltidstjänstgöring.
För t a n d v å-r d åt fast anställt manskap med lön enligt
löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet har utredningen — som förutsatt
att denna personalkategori skall erhålla fullständig tandvård -— beräknat
13 heltidstjänstgörande tandläkare erforderliga. För tandvården åt övriga
personalkategorier inom försvaret har utredningen icke beräknat särskild
tandvårdspersonal.
Utredningen har förutsatt, att tandvården åt de värnpliktiga skulle i huvudsak
handhavas av värnpliktiga tandläkare under dessas värnpliktstjänstgöring,
medan den militära tandvården i övrigt borde ombesörjas av andra
tandläkare. Utredningen har räknat med att belastningen å folktandvården
vid av utredningen förutsatt tandvård åt värnpliktiga komme att ökas. Hur
stor denna ökning komme att bliva och huru lång tid som komme att förflyta,
innan den gjorde sig fullt gällande, syntes erfarenheterna få utvisa.
Vid bedömandet av frågan, vilken organisationsform en militär
landvård i den omfattning som sålunda angivits borde erhålla, har
6
Statsutskottets utlåtande nr 180.
tandvårdsutredningen enligt sina direktiv haft att undersöka, huruvida den
militära tandvården skulle kunna samordnas med folktandvården. Tandvårdsutredningen
har ansett sig sakna anledning att ingå på den mångfald
skäl, som andragits för och emot ett intimare samgående mellan folktandvård
och militärtandvård. De av tandvårdsutredningen utförda undersökningarna
hade visat, att tandvård åt den militära personalen fordrade ett
stort antal tandläkare. Folktandvårdens slutliga utbyggnad kunde beräknas
föreligga först vid en relativt avlägsen tidpunkt. Härav följde, att den tandvårdsorganisation,
som skulle efterträda beredskapstidens provisorium, icke
finge möjlighet att i större utsträckning koordinera militärtandvården med
folktandvården. Tandvårdsutredningen ansåge sig därför nu böra föreslå,
att de för den militära tandvården erforderliga tandläkarna användes i en
militär tandvårdsorganisation gemensam för hela försvarsväsendet.
Utredningen har emellertid ansett, att den sålunda förordade tandvårdsorganisationen
borde göras i viss mån provisorisk. Den militära tandvårdens
organisation och omfattning vore nämligen beroende av folktandvårdens,
och den organisation, som utredningen förordade, hade till stor del
utformats mot bakgrunden av folktandvårdens jämförelsevis ringa omfattning
i närvarande stund. När folktandvården fullt utbyggts och rationaliserats,
så att en effektiv tandvård kommit hela folket till godo, borde frågan,
huruvida en särskild militär tandvårdsorganisation vore behövlig, tagas
under omprövning och, om den fortfarande behövdes, dess organisation
mera definitivt fastställas.
I särskilt yttrande till utredningens betänkande ha två av utredningens
ledamöter, professor Ljungdahl och byrådirektör Maunsbach, bland annat
framhållit, att de på närmare angivna skäl intoge i princip den ståndpunkten,
att man vid utvecklingen av tandvården i riket borde eftersträva, att
den militära tandvården — i stor utsträckning även rent organisatoriskt
sett —■ borde utformas som ett led i en allmän folktandvård. Genom tandvårdsutredningens
undersökningar hade det emellertid bevisats, att försvarsväsendets
tandvårdsbehov vore av den storleksordning, att det vore
omöjligt att tillgodose detsamma inom den nuvarande folktandvårdens
ram. Frånsett de svårigheter av organisatorisk art, som i nuvarande stund
reste sig mot en samordning av den militära tandvården och folktandvården,
vore den senares bärkraft ännu för ringa för att tillåta en sådan
belastning. I likhet med tandvårdsutredningens övriga ledamöter ansåge
ifrågavarande ledamöter vidare, att en effektiv tandvård för försvarsväsendet
snarast möjligt borde ordnas. Deras uppfattning vore även, att det
komme att dröja flera år, innan folktandvården fått en sådan omfattning
och kapacitet, att den kunde åtaga sig en dylik belastning. På grund av
dessa skäl, men också enbart på grund av dem, hade nämnda ledamöter
ansett en särskild militär tandvårdsorganisation vara nödvändig och därför
Statsutskottets utlåtande nr ISO.
7
efter förmåga medverkat vid utarbetandet av i utredningens betänkande
framlagda förslag till en sådan.
Tandvårdsutredningens ställningstagande till frågan om den militära tandvårdens
anknytning till folktandvården har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. Uttalanden
i denna riktning ha sålunda gjorts av överbefälhavaren, samtliga försvarsgrenschefer,
försvarets civilförvaltning och sjukvårdsförvaltning, karolinska
institutets kollegienåmnd, tandläkarinstitutets lärarråd, tandlåkarorganisationerna
samt svenska stadsförbundet. Även fyra av huvudmännen för folktandvården
ha tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detsamma utan erinran.
Mot utredningens ställningstagande i denna fråga lia däremot invändningar
rests av medicinalstyrelsen och flertalet huvudmän för folktandvården, statskontoret
och svenska landstingsförbundet.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.
Den militära tandvården, vilken under de första krigsåren fungerade
mindre tillfredsställande, synes genom de år 1943 beslutade provisoriska
åtgärderna ha erhållit en för rådande förhållanden i stort sett tillräckligt
effektiv organisation. Emellertid bygger denna provisoriska organisation i
väsentlig mån på tandläkare, som enligt värnpliktslagen hållas inkallade
till beredskapstjänstgöring eller ock tagas i anspråk jämlikt tjänstepliktslagen.
Organisationen kan således i sin nuvarande utformning icke fungera
nöjaktigt efter återgång till fredsförhållanden. Därtill kommer, att de civilanställda
tandläkare, som utnyttjas i organisationen — tandvårdsinspektören
i försvarets sjukvårdsförvaltning och tandpoliklinikföreståndarna —
äro allenast tillfälligt anställda och att en dylik anställningsform icke torde
kunna användas på längre sikt, därest fullgoda krafter skola kunna förvärvas.
Del nu föreliggande sakkunnigförslaget, vilket framlagts av samma utredning,
som på sin tid uppdrog riktlinjerna för den nu gällande provisoriska
organisationen, åsyftar att bereda de värnpliktiga och försvarets fast
anställda manskap en effektiv tandvård även efter beredskapens upphörande.
Förslaget innebär i huvudsak ett fortsatt utbyggande av den nuvarande
organisationen efter i stort sett oförändrade riktlinjer. Tandvårdsbehovet
åt de värnpliktiga har därvid förutsatts skola väsentligen tillgodoses
genom anlitande av värnpliktiga tandläkare under dem enligt värnpliktslagen
åliggande värnpliktstjänstgöring. Genom viss omläggning av utbildningsplanerna
för de värnpliktiga skulle dessas tjänstgöringstid kunna utnyttjas
för facktjänstgöring i större utsträckning än enligt gällande utbildningsbestämmelser.
Antalet fast anställda tandläkare bär ansetts kunna hållas
nere.
Förslaget bär i huvudsak tillstyrkts av flertalet hörda myndigheter. Vissa
av folktandvårdens målsmän — medicinalstyrelsen, svenska landstingsförbundet
och ett antal huvudmän för folktandvården — ävensom statskontoret
lia däremot rest invändningar mot förslaget och ansett, att i stället åtgärder
borde vidtagas för effektivisering av folktandvården.
För egen del vill jag till en början framhålla, att jag i likhet ined tandvårdsutredningen
och flera av remissmyndigheterna anser, att en slutgiltig
militärtandvård icke kan uppbyggas, förrän småbarns- och ungdomstand
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 180.
vården blivit tillfredsställande ordnad. En fullt genomförd tandvård för
barn och ungdom före värnpliktsåldern måste nämligen väsentligt minska
tandvårdsbehovet under värnpliktstjänstgöringen. Emellertid torde det —
även om de av tandvårdsutredningen ifrågasatta åtgärderna för förstärkning
av folktandvården vidtagas — dröja många år, innan en sådan
minskning av tandvårdsbehovet i värnpliktsåldern gör sig gällande i större
omfattning.
Den omständigheten, att barn- och ungdomstandvården icke förrän om
åtskilliga år kan beräknas bliva tillräckligt effektiv, synes mig icke böra
föranleda, att tandvården under värnpliktstjänstgöringen nu försummas. Tvärtom
måste det vid sådant förhållande betraktas som särskilt betydelsefullt,
att de nuvarande möjligheterna till beredande av tandvård åt de värnpliktiga
bibehållas och om möjligt ökas. Jag anser därför i likhet med tandvårdsutredningen,
att den militära tandvården snarast möjligt bör givas en
effektiv och för såväl freds- som krigsförhållanden lämpad organisation,
samtidigt som den bör erhålla erforderlig elasticitet. Den militära tandvård,
som sålunda bör finnas organiserad, synes icke lämpligen kunna rymmas inom
ramen för folktandvårdens organisation med den begränsade omfattning
denna nu har. Men den omständigheten, att den militära tandvården nu
organiseras för att icke ett olyckligt avbrott skall uppkomma i den militära
tandvårdsverksamhet som redan påbörjats, får givetvis icke hindra
att frågan om den militära tandvårdens inordnande i folktandvården, i den
mån så kan ske, upptages till bedömande framdeles, då gynnsammare förutsättningar
härför föreligga. Självfallet bör tillses, att icke folktandvårdens
utbyggande onödigtvis försvåras eller försenas genom de åtgärder som vidtagas
med avseende å militärtandvården.
Det av tandvårdsutredningen framlagda förslaget synes ur dessa synpunkter
vara väl ägnat att i huvudsak läggas till grund för den militära tandvårdsorganisationens
utformning. Genom utnyttjande av de värnpliktiga
tandläkarnas värnpliktstjänstgöring har behovet av fast anställda tandläkare
kunnat begränsas till — förutom viss arvodesanställd personal med kortare
årlig tjänstgöring — 44 tandläkare, samtliga halvtidsanställda, innebärande
en ökning i förhållande till den nuvarande organisationen motsvarande 8 å 9
heltidstjänstgörande tandläkare. Det må anmärkas, att totalbehovet av tandläkare
inom folktandvården beräknats till 1 100, av vilka omkring 800 ännu
icke tillsatts. Den fast anställda tandläkarpersonalens utökning inom försvaret
torde således icke kunna nämnvärt inverka på folktandvårdens utbyggande.
Icke heller omläggningen av de värnpliktiga tandläkarnas utbildning lärer
kunna tillmätas större betydelse vid denna frågas avgörande.
Utredningen har vid beräkningarna rörande personalbehovet för den militära
tandvården förutsatt, att denna såvitt avser de värnpliktiga skulle
omfatta allenast de mindre komplicerade fallen, medan övriga tandvårdsfall
skulle hänvisas till folktandvården och den privata tandvården. I olika
remissyttranden ha uttalats farhågor för att folktandvården icke skulle
kunna mottaga det tänkta remissklientelet, varjämte framhållits, att privattandvården
troligen komme att visa föga villighet till samarbete med militärtandvården
mot av staten reglerade taxor. Självfallet kunna här svårigheter
möta med hänsyn till den begränsade omfattning folktandvårdens organisation
hittills erhållit. Jag kan dock ej finna, att detta bör föranleda
uppskov med lösandet av frågan örn militärtandvården. I den mån folktandvårdsorganisationen
utökas, torde för övrigt berörda svårigheter komma
Statsutskottets utlåtande nr 180.
9
att minskas. Huruvida, på sätt utredningen föreslagit, värnpliktiga, som för
mera komplicerad tandvård remitterats från militärtandvården, böra tillerkännas
samma rätt till tandvård mot nedsatta avgifter, som för närvarande
tillkommer ungdom i åldern 16—19 år, torde böra ytterligare övervägas.
Med beaktande av vad här anförts föreslår jag, att den nuvarande provisoriska
tandvårdsorganisationen inom försvaret utbygges till en fastare organisation
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits
av tandvårdsutredningen. Jag förutsätter emellertid som nämnts, i likhet
med tandvårdsutredningen, att frågan örn den militära tandvårdens organisation
upptages till förnyad omprövning sedan folktandvården blivit utbyggd
så att den kan bereda samtliga åldersgrupper effektiv tandvård.
Den militära tandvårdens organisation.
Det av departementschefen i det föregående i princip förordade förslaget rörande
den militära tandvårdens organisation förutsätter, att de värpliktigas
tandvårdsbehov i huvudsak skall tillgodoses genom anlitande av de värnpliktiga
tandläkarna under dessas värnpliktstjänstgöring. Tandvårdsutredningen
har i sådant syfte föreslagit en viss omläggning av värnpliktstjänstgöringen
inom ramen för den i värnpliktslagen föreskrivna tjänstgöringstiden, innebärande
minskning av den militära utbildningen och fackutbildningen samt
ökning av facktjänstgöringen. Rörande behovet av lackutbildning har det
synts departementschefen tveksamt, huruvida denna bör begränsas i så stor
utsträckning som utredningen föreslagit. Denna fråga lärer enligt departementschefen
böra i vanlig ordning avgöras av Kungl. Maj:t. En begränsning
av facktjänstgöringen skulle medföra en viss minskning av tillgången
på värnpliktig tandläkarpersonal för tillgodoseende av tandvården åt de värnpliktiga.
Någon ökning av antalet fast anställda tandläkare av denna anledning
har departementschefen ansett sig emellertid icke böra nu ifrågasätta.
I syfte att snarast möjligt öka tillgången på värnpliktiga tandläkare inom
militärtandvårdsorganisationen har utredningen föreslagit, att huvuddelen av
facktjänstgöringen skulle fullgöras året närmast efter tandläkarexamen. Mot
en dylik koncentration av facktjänstgöringen, vilken godtagits av de militära
myndigheterna, har synts departementschefen i och för sig intet vara att erinra
i den mån densamma befinnes kunna genomföras utan att folktandvårdens
intressen i för hög grad trädas för när. I samband med prövning av frågan
om förlängning av lagen den 30 juni 1943 om viss begränsning av legitimation
som tandläkare har denna fråga ansetts böra närmare övervägas.
Ett avsevärt effektivare utnyttjande av de värnpliktiga tandläkarna och
av tillgängliga poliklinikutrustningar har kunnat ernås genom de poliklinikföreståndare,
som anställts med stöd av 1943 års riksdagsbeslut rörande
den militära tandvårdens provisoriska organisation. Det har synts departementschefen
vara välbetänkt att, såsom tandvårdsutredningen föreslagit, något
10
Statsutskottets utlåtande nr 180.
utöka antalet sådana befattningshavare, vilka liksom nu böra vara halvtidsanställda.
Nämnda antal har ansetts böra bestämmas till 35.
Poliklinikföreståndamas praktiska tandvårdsverksamhet har i första
hand avsetts för det fast anställda manskapet med avlöning enligt löneplan
Ma i manskapsavlöningsreglementet. Enligt berörda reglemente kan manskap
av denna kategori enligt Kungl. Maj:ts bestämmande beredas tandvård
i större utsträckning än övriga personalkategorier. I avvaktan på tandvårdsutredningens
betänkande ha bestämmelser i anslutning till berörda föreskrift
i manskapsavlöningsreglementet ännu icke utfärdats. Tandvårdsutredningen
har nu anfört, att ifrågavarande personalkategori, som redan åtnjuter
sjukvård i full utsträckning, även borde erhålla fullständig tandvård,
vilken borde betraktas såsom en löneförmån inom ramen för de naturaförmåner
som inräknas i vederbörandes avlöningsvillkor. Departementschefen
har anslutit sig till vad sålunda anförts. Chefen för finansdepartementet torde
sedermera komma att för Kungl. Majit anmäla frågan om meddelande av erforderliga
bestämmelser i ämnet. I sammanhang därmed har synts böra övervägas,
huruvida på sätt tandvårdsutredningen föreslagit tandläkarutlåtande
bör krävas vid sökande av fast anställning vid krigsmakten.
Departementschefen har icke funnit anledning föreligga att, såsom tandvårdsutredningen
föreslagit, bereda officerare och underofficerare m. fl. under
vissa förhållanden kostnadsfri tandvård i vidare mån än som framgår av
gällande avlöningsbestämmelser. Därest sådan personal under av utredningen
angivna förhållanden behöver anlita militära tandpolikliniker, har departementschefen
ansett, att vederbörande på sätt försvarets civilförvaltning med
instämmande av lönenämnderna föreslagit bör erlägga avgift enligt för folktandvården
gällande taxa.
Erfarenheterna från den nuvarande organisationen av militärtandvården
torde ha styrkt behovet av militärbefälstandläkare under beredskapsförhållanden.
Emellertid synes detta behov komma att kvarstå även i fredstid, om
tandvårdsorganisationen skall kunna erhålla tillräcklig effektivitet och stadga.
Utredningen har med hänsyn härtill framlagt förslag om inrättande av 7 befattningar
såsom militärbefälstandläkare. Departementschefen har tillstyrkt
detta förslag. Militärbefälstandläkaren på Gotland har ansetts samtidigt böra
fungera såsom poliklinikföreståndare. I likhet med poliklinikföreståndarna hava
militärbefälstandläkarna ansetts böra vara halvtidsanställda, varvid dock förutsatts,
att deras tjänstgöringstid skall ordnas så att erforderliga inspektionsresor
kunna företagas.
Enligt utredningens beräkningar skulle 100 tandläkare regelbundet komma
att utöva den militära tandvården, därav 65 i heltidstjänst och 35 i halvtidstjänst.
För att största möjliga effekt skall kunna uttagas av tandläkarna
erfordras, att dessa ha tillräckliga hjälpkrafter. En tandsköterska har ansetts
böra beräknas för varje heltidstjänstgörande tandläkare. Detta skulle
innebära, att 65 tandsköterskor behövas för de 65 heltidstjänstgörande tand
-
Statsutskottets utlåtande nr 180.
11
läkarna och 18 för de 35 halvtidstjänstgörande, eller inalles 83 tandsköterskor.
Tandvårdsutredningen har beräknat, att ett behov av 45 extra tandläkarkrafter
kommer att föreligga utöver den fastare anställda personal, som i det
föregående berörts. Av kostnadsskäl har utredningen förordat, att endast
20 av dessa skulle erhålla en mera fast anställning. Till denna fråga återkommer
departementschefen i det följande.
Ledningen av den nuvarande provisoriska tandvårdsorganisationen handhaves
av en inom försvarets sjukvårdsförvaltning mot arvode anställd tandvårdsinspektör.
Enligt utredningens förslag skulle denna befattning utbytas
mot en befattning såsom försvarsövertandläkare, vilken skulle placeras på
arméinspektionens sjukvårdsavdelning. I ett den 22 december 1944 avgivet
betänkande rörande den militära sjukvårdens ledning, utbildningsfrågor och
personalorganisation (SOU 1944:66) har emellertid 1944 års militärsjukvårdskommitté
föreslagit en omorganisation av försvarets sjukvårdsledning,
innebärande ett sammanförande av samtliga hälso- och sjukvårdsfrågor under
försvarets sjukvårdsförvaltnings chef, generalläkaren, vilken därmed skulle
bliva chef för såväl sjukvårdsförvaltningen som en nyinrättad, för försvaret
gemensam sjukvårdsinspektion. Förslaget innebär även ett sammanförande
av försvarets läkare till en gemensam personalkår. I avvaktan på att ställning
kan tagas till detta förslag har departementschefen icke funnit sig
kunna tillstyrka den av tandvårdskommittén föreslagna överflyttningen av ledningen
för den militära tandvården från sjukvårdsförvaltningen till arméinspektionen.
Av samma skäl har med prövning av frågan örn inrättande
av en civilmilitär försvarstandläkarkår synts departementschefen böra tills
vidare anstå. Departementschefen har dock redan nu velat framhålla, att
han icke finner det styrkt, att de fast anställda tandläkarnas arbetsuppgifter
bliva av den art, att de i fredstid kräva civilmilitär ställning.
För ledningen av tandvården inom försvarets sjukvårdsförvaltning erfordras
enligt inhämtade uppgifter för närvarande förutom tandvårdsinspeklören,
vilken har hel tidstjänstgöring, ytterligare en tandläkare, vilken för
detta ändamål inkallats till beredskapstjänstgöring. Omfattningen av arbetsuppgifterna
i fredstid torde emellertid, sedan organisationen blivit helt genomförd,
komma att minska, varför departementschefen ansett sig i avvaktan
på närmare erfarenheter icke kunna tillstyrka, alt för tandvårdsledningen
beräknas mer än en tandläkare, motsvarande den av tandvårdsutredningen
för arméinspektionen beräknade försvarsövertandläkaren. Vid förfall för denne
torde militärbefälstandläkaren i IV. militärområdet böra inträda som ersättare.
Därest förstärkning av sjukvårdsförvaltningens biträdespersonal befinnes
erforderlig med anledning av den nya organisationen av tandvården, torde tills
vidare få anställas tillfällig arbetskraft.
12
Statsutskottets utlåtande nr 180.
Avlöningsfrågor m. m.
För att den militära tandvårdsorganisationen skall erhålla tillräcklig stadga
har det synts erforderligt att, såsom tandvårdsutredningen föreslagit, bereda
poliklinikföreståndarna, militärbefälstandläkarna och den för tandvårdens ledning
avsedde tandläkaren extra ordinarie anställning, varvid avlöning bör
utgå enligt löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet. Tandläkarna hava
ansetts lämpligen böra anställas av försvarets sjukvårdsförvaltning med undantag
av den för tandvårdens ledning avsedde tandläkaren, vilken bör förordnas
av Kungl. Majit.
Tandvårdsutredningen har föreslagit, att poliklinikföreståndarna skola placeras
i 18 lönegraden. Med beaktande bl. a. av de pensionsförmåner, som
bliva förenade med befattningarna, har departementschefen emellertid ansett
en placering i 17:e lönegraden vara tillräcklig. Löneställningen för militärbefälstandläkarna
har föreslagits kunna bestämmas till 20:e lönegraden, varvid
förutsättes, att såväl poliklinikföreståndare som militärbefälstandläkare skola
fullgöra i genomsnitt minst 3 */2 timmars tjänstgöring per dag.
Enligt tandvårdsutredningens förslag skulle den av utredningen för den
militära tandvårdens ledning avsedde tandläkaren placeras i 28:e lönegraden.
Den av departementschefen föreslagna organisationen innebär viss ökning av
ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter och ansvar. Då det emellertid
möter svårigheter att för närvarande bedöma arbetsomfånget under normala
förhållanden samt därjämte omorganisation av sjukvårdsledningen är under
övervägande har departementschefen ansett försiktigheten bjuda, att ifrågavarande
befattningshavare, vilken syntes kunna benämnas tandvårdsinspektör,
i enlighet med lönenämndernas förslag tills vidare placeras i 26 :e lönegraden.
Departementschefen har intet haft att erinra mot att därutöver försöksvis
anställas 20 tandläkare mot ett årligt arvode av 1 200 kronor med skyldighet
att fullgöra tjänstgöring en månad årligen. Dagersättning har i enlighet med
civilförvaltningens av lönenämnderna biträdda förslag synts böra utgå med
6 kronor vid tjänstgöring å egen bostadsort och med 12 kronor vid tjänstgöring
utom egen bostadsort.
Flertalet av de i den provisoriska tandvårdsorganisationen anställda tandsköterskorna
åtnjuter avlöning enligt lönegrad MEx 1 i militära icke-ordinariereglementet.
De i ledande ställning stående tandsköterskorna vid arméns
polikliniker i Boden, Skövde och Göteborg samt flottans tandpolikliniker
i Stockholm och Karlskrona äro dock placerade i lönegrad MEx 4. Tandvårdsutredningen
har nu föreslagit, att tandsköterskorna skola placeras i
lönegraderna MEo 4 respektive MEo 6. Framställningar om förbättring av
tandsköterskornas löneställning ha tidigare gjorts av svenska tandsköterskeförbundet
och försvarets civila tjänstemannaförbund samt av försvarets
sjukvårdsförvaltning, varvid en placering i lönegraderna MEx 4 respektive
MEx 6 föreslagits. Det har synts departementschefen uppenbart, att den
Statsutskottets utlåtande nr 180.
13
nuvarande löneställningen är alltför låg för att en tillfredsställande rekrytering
av tandsköterskor skall kunna säkerställas. Då emellertid den av
utredningen för flertalet sköterskor föreslagna lönegradsplaceringen vid
jämförelse med lönevillkoren för motsvarande personal vid folktandvården
synes något för hög, har departementschefen i enlighet med lönenämndernas
förslag förordat, att av de 77 befattningar, som enligt utredningens förslag
skulle placeras i lönegrad MEo 4, omkring hälften inplaceras i lönegrad
MEo 2. Det har synts böra ankomma på försvarets sjukvårdsförvaltning att
besluta om befattningarnas tillsättande. I enlighet med det anförda har
departementschefen vid sina anslagsberäkningar utgått från att för tandsköterskor
skola inrättas 38 befattningar i lönegrad MEo 4 och 39 befattningar
i MEo 2. För de största klinikerna avses 5 befattningar i MEo 6.
Departementschefen förutsätter, att sköterskorna icke erhålla extra ordinarie
anställning, förrän de blivit prövade under erforderlig tid.
Anställningsvillkoren för tandteknikerna vid försvarets proteslaboratorier
hava tills vidare ansetts böra bibehållas oförändrade.
Pensionsåldern för tandläkarna respektive tandsköterskorna har i enlighet
med tandvårdsutredningens förslag föreslagits skola bestämmas till 65 år
respektive 60 år.
Medel för avlöningar till två tandläkarbiträden, som med anlitande av
sakanslag anställts vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikts sjukvårdsförvaltningar,
hava synts böra beräknas bland övriga för försvarets tandvård
erforderliga avlöningskostnader. Befattningarna, vilka för närvarande
äro uppförda i lönegrad MEo 4 och innehavas av manliga befattningshavare,
ha av försvarets civila tjänstemannaförbund föreslagits skola inplaceras
i lönegrad MEo 10 såsom expeditionsföreståndare. Departementschefen
har emellertid icke ansett sig beredd att tillstyrka berörda lönegradsuppflyttning.
Det har nämligen synts departementschefen kunna ifrågasättas,
huruvida icke kvinnlig personal lämpligen bör anställas för ändamålet.
Innan ställning tages till förslaget har vidare synts böra förebringas fullständigare
utredning rörande behovet i fredstid av biträdespersonal vid
ifrågavarande polikliniker.
Materielanskaffning.
Medel hava ansetts böra beräknas för fyra poliklinikutrustningar till en
sammanlagd kostnad av 36 000 kronor.
Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.
Anslaget till avlöningar har föreslagits skola fördelas på två anslagsposter,
den ena till avlöningar till icke-ordinarie personal och den andra
till rörligt tillägg.
14
Statsutskottets utlåtande nr 180.
Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal avses i första
hand för avlöningar till den extra ordinarie personalen. Kostnaderna för
avlöningar till extra ordinarie tandläkare hava beräknats till 216 000 kronor.
Medelsbehovet för avlöningar till extra ordinarie tandsköterskor och
till tandläkarbiträden vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikts sjukvårdsförvaltningar
har uppskattats till 200 000 kronor. Från ifrågavarande
anslagspost hava vidare ansetts böra bestridas kostnader för arvoden till de
tandläkare, som skulle anställas för en månads obligatorisk tjänstgöring
per år. Medelsbehovet för årsarvoden till denna personal utgör (20 X 1 200=)
24 000 kronor. Till dagarvoden hava beräknats omkring 5 000 kronor.
Departementschefen förutsätter härvid, att anslagsposten, som ansetts böra
upptagas förslagsvis, må överskridas allenast om kostnaderna för dagarvoden
till här avsedda tandläkare överstiga nyssberörda belopp av 5 000
kronor.
Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal hava även
beräknats medel för tillfälligt anställande av tjänstemän, i första hand de
redan anställda tandteknikerna samt i mån av behov även tandläkare och
biträdespersonal. Medelsbehovet för ifrågavarande ändamål ävensom för
övertidsersättningar m. m. har beräknats till 95 000 kronor.
Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal skulle i enlighet
med det anförda uppgå till 540 000 kronor.
Till rörligt tillägg hava beräknats 70 000 kronor, varför det sammanlagda
medelsbehovet under avlöningsanslaget skulle utgöra 610 000 kronor.
Under anslaget till omkostnader hava upptagits medel för bestridande
av de av tandvårdsutredningen beräknade material- samt underhållsoch
nyanskaffningskostnaderna, tillhopa 260 000 kronor. Medel hava vidare
under detta anslag beräknats för rese- och traktamentsersättningar, vilka
uppskattats till 4 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget
skulle således uppgå till i avrundat tal 265 000 kronor.
För engångskostnader har i enlighet med det föregående föreslagits
skola anvisas ett reservationsanslag av 36 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för nästa budgetår skulle således uppgå
till 911 000 kronor, varav 36 000 kronor för engångskostnader.
Som jämförelse har erinrats örn att kostnaderna för den provisoriska
tandvårdsorganisationen för innevarande budgetår beräknats till 485 000
kronor. Enär omkostnaderna för närvarande bestridas från andra anslag,
innefattar detta belopp uteslutande avlöningskostnader.
Utskottet.
Enligt tandvårdsutredningens föreliggande förslag skulle den nuvarande
provisoriska tandvårdsorganisationen inom försvarsväsendet ersättas med
en fastare organisation. Häremot hava vissa erinringar framställts. Salunda
har framför allt gjorts gällande att med hänsyn till den knappa tillgången
Statsutskottets utlåtande nr 180.
15
på tandläkare en utbyggd militär tandvård skulle komma att verka fördröjande
på folktandvården, och att staten i stället borde använda sina
resurser för att snabbast möjligt utbygga folktandvården till avsedd kapacitet.
Utskottet vill häremot först framhålla, att för den militära tandvården
avsett antal tandläkare icke blir av sådan storleksordning, att detta
behov i någon nämnvärd grad kommer att påverka rekryteringen av tandläkare
till folktandvården. En fullt genomförd tandvård för barn och ungdom
före värnpliktsåldern skulle visserligen med sannolikhet minska tandvårdsbehovet
under värnpliktstjänstgöringen. Men å andra sidan må framhållas,
att, såsom utredningen påvisat, det torde komma att draga en avsevärd
tid innan genomförda tandvårdsförbättringar före värnpliktsåldern kunna
giva en markerad förändring i de värnpliktigas tandvårdsbehov. I avvaktan
härpå synes utskottet nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas för
att den militära tandvårdens behov tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Vid angivna förhållanden och då det militära tandvårdsbehovet är av den
storleksordning att det icke kan rymmas inom ramen för nuvarande folktandvårdsorganisation,
anser sig utskottet böra tillstyrka att för den militära
tandvården en fastare organisation nu uppbygges. I likhet med departementschefen
och tandvårdsutredningen förutsätter utskottet emellertid, att
frågan om den militära tandvårdens organisation upptages till förnyad omprövning,
sedan folktandvården blivit utbyggd så att den kan bereda samtliga
åldersgrupper effektiv tandvård. De riktlinjer för organisationens utformande,
som angivits av tandvårdsutredningen, synas utskottet böra i
allt väsentligt följas.
I fråga om detaljerna i den militära tandvårdens organisation synes utskottet
departementschefens förslag härutinnan jämväl böra godtagas. Vad
beträffar den föreslagna omläggningen av de värnpliktiga tandläkarnas värnpliktstjänstgöring
bör frågan rörande i vilken omfattning fackutbildning
skall meddelas avgöras'' av Kungl. Majit. I likhet med departementschefen
anser utskottet anledning icke föreligga att, såsom tandvårdsutredningen föreslagit,
bereda officerare och underofficerare m. fl. under vissa förhållanden
kostnadsfri tandvård i vidare mån än som framgår av gällande avlöningsbestämmelser.
Erfarenheterna från den nuvarande organisationen av militärtandvården
synas hava styrkt behovet av att ett antal poliklinikföreståndare
inrymmas i organisationen ävensom att tandpoliklinikerna inom varje område
ställes under ledning och övervakning av en militärbefälstandläkare.
För ledningen av tandvården inom försvarets sjukvårdsförvaltning bör liksom
hittills finnas anställd en tandvårdsinspektör. Behovet av för organisationen
övrig erforderlig personal synes böra tillgodoses i av departementschefen
föreslagen omfattning. Utredningen har förordat inrättande av
en civilmilitär tandläkarkår, gemensam för de tre försvarsgrenarna. Samma
yrkande har framförts i motionen 1:347. Utskottet delar departementschefens
mening, att med prövningen av denna fråga bör anstå i avvaktan på
16
Statsutskottets utlåtande nr 180.
att ställning tages till ett av 1944 års militärsjukvårdskommitté framlagt
förslag om sammanförande av försvarets läkare till en gemensam personalkår.
Av samma skäl anser sig utskottet ej heller böra tillstyrka det i nämnda
motion alternativt gjorda yrkandet att de militära tandläkarna skola erhålla
militär tjänsteställning.
Enligt förslaget skulle några ordinarie tjänster icke inrättas, vilket utskottet
med hänsyn till organisationens i viss mån provisoriska karaktär
finner motiverat. Vad departementschefen föreslagit i fråga om lönesättningen
för de olika befattningarna inom organisationen synes utskottet kunna
godtagas. Med avseende å tandsköterskorna vill utskottet dock föreslå en
mindre avvikelse. Enligt departementschefens förslag skulle dessa sköterskor
— med undantag av dem som avses för de största klinikerna —- placeras
med omkring hälften eller 38 i lönegrad MEo 4 och 39 i lönegrad MEo 2.
Ur rekryteringssynpunkt och då sköterskorna enligt vad utskottet inhämtat
med avseende å kompetensfordringar komma att likställas, synes utskottet
välbetänkt att proportionen mellan befattningarna i nämnda lönegrader förskjutes
i för befattningshavarna något förmånligare riktning. Utskottet vill
därför föreslå, att av de beräknade 77 sköterskorna omkring 2\s eller 51 placeras
i MEo 4 och återstoden eller 26 i MEo 2.
Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet med nämnda mindre
avvikelse tillstyrker de av departementschefen förordade grunderna för organisationen
av tandvården inom försvaret.
Vad departementschefen föreslagit i fråga örn materielanskaffning samt
kostnadsberäkningar och anslagsfrågor har icke givit utskottet anledning till
särskilt uttalande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionen I: 347,
a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 2 mars 1945 angivna
grunderna för organisationen av tandvården inom försvaret,
b) fastställa följande personalförteckning för försvarets
tandvård, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:
Personalförteckning.
Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.
Befattning Lönegrad
1 tandvårdsinspektör ,........................... Eo 26
c) godkänna följande avlöningsstat för försvarets tandvård,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:
Statsutskottets utlåtande nr 180.
17
Avlöningssiat.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis........................... kronor 540 000
2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 70 000
Summa kronor 610 000
d) under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1945/46 anvisa
till Försvarets tandvård: Avlöningar ett förslagsanslag av
610 000 kronor,
till Försvarets tandvård: Omkostnader ett förslagsanslag
av 265 000 kronor samt
till Försvarets tandvård: Engångsanskaffning av materiel
ett reservationsanslag av 36 000 kronor.
Stockholm den 8 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Gränebo, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf
Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Gillström och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Svensson i Grönvik, Ward, Pettersson
i Dahl, Staxäng, Hall, Holmström, Lindholm, fru Alvén, herrar Boman i Kieryd,
Petterson i Degerfors och Thäpper.
Reservation
av herr Karl Andersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 180.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tandvården vid försvaret. s. 4 i texten