Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar jämte i ämnet väckt motion.
1945-06-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:206, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
8
Statsutskottets utlåtande nr 206.
Nr 206.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag
till omhändertagande av utlandssvenskar jämte i
ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt
237) föreslagit riksdagen att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening
för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 80 000 kronor.
Däiefter har Kungl. Majit i propositionen nr 306, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 maj 1945,
med återkallande av ovannämnda i statsverkspropositionen framlagda förslag,
föreslagit riksdagen att anvisa dels till Bidrag till omhändertagande av
utlandssvenskar m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
ett förslagsanslag av 200 000 kronor, dels ock till Bidrag till omhändertagande
av utlandssvenskar m. m. å riksstaten för budgetåret 1945/46 ett
förslagsanslag av 500 000 kronor.
I sitt utlåtande nr 5, punkten 197, tillstyrkte utskottet Kungl. Majlis i
propositionen nr 1 framlagda förslag. Punkten blev av kamrarna återremitterad
till utskottet.
Utlandssvenskarnas förening har i skrivelse den 28 februari 1945 hemställt
om vidtagande av vissa åtgärder till förmån för de utlandssvenskar,
som återvända till Sverige, samt därvid anfört bland annat följande.
Under tiden juli 1943 (tidpunkten för de stora bombanfallens insättande)
—januari 1945 ha från Belgien, England, Frankrike, Holland och Tyskland
återvänt och hos föreningen anmält sig för erhållande av ekonomisk hjälp
i en eller annan form 757 personer (därav från Tyskland 427). Under
februari 1945 ha 146 personer anlänt från Tyskland och vid sin hemkomst
omhändertagits av föreningen. Under sagda tidsperioder har från dessa
länder ytterligare ett antal svenskar återvänt, av vilka en del har sin ekonomi
ordnad och därför icke varit i behov av ekonomisk hjälp från föreningen.
En annan del torde vara i behov av understöd men har av någon
anledning ännu icke låtit sig avhöra för erhållande av sådant. Antalet hemvända,
tillhörande denna kategori, är icke föreningen bekant. Under angivna
tidsperioder ha 330 från Danmark, Finland eller Norge återvända svenskar
Statsutskottets utlåtande nr 206.
9
uppsökt föreningen för erhållande av ekonomisk hjälp. En del av dessa har
redan återvänt till något av sistnämnda länder.
Under den närmaste tiden kan ytterligare ett antal svenskar hitväntas från
Tyskland. En vägledning för bedömande av det högsta antal, som kan
ifrågakomma, lämna siffrorna över de svenska medborgare, vilka varit bosatta
därstädes och från föreningen erhållit livsmedelspaket. Dessa svenskar
uppgingo i slutet av januari 1945 till 1 435 personer, tillhörande 859 hushåll.
Ett större eller mindre antal av dessa kan hitväntas under den närmaste
tiden. — Av svenskarna i Belgien, England, Frankrike och Holland torde
något större antal icke vara att hitvänta. — Antalet från Danmark, Finland
och Norge återvändande torde bliva relativt ringa om ej förhållandena
väsentligt ändras.
Föreningen föreslår, att den med statsmedel bedrivna hjälpaktionen till
förmån för utlandssvenskar skall utvecklas därhän, att möjlighet beredes
svenska medborgare, som av krigsutvecklingen tvingats avbryta sin verksamhet
i utlandet och återvända till Sverige, att här i landet skapa sig nya
existensbetingelser.
Enligt föreningens mening bör hjälpverksamheten för återkomna utlandssvenskar
och svenskfödda omfatta följande åtgärder:
1. Omhändertagandet vid ankomsten och under den närmaste tiden härefter.
2. Fortsatt omhändertagande av sådana personer, som på grund av ålder,
arten av tidigare yrke, bristande kunskap i svenska språket eller av annan
anledning svårligen kunna erhålla anställning inom den närmaste tiden efter
återkomsten.
3. Varaktigt omhändertagande av sådana personer, som på grund av ålder
eller sjukdom äro oförmögna till arbete eller hava sin arbetsförmåga så nedsatt
att de ej äro i stånd att själva försörja sig.
4. Lån till dem, som lämpligast kunna vinna sin utkomst genom att starta
egen rörelse i sitt gamla yrke.
5. Engångsunderstöd till dem, som lidit förlust på grund av krigsskada,
hastig evakuering eller av annan därmed jämförlig anledning.
Kostnaden för beredande av en första hjälp vid återkomsten beräknar
föreningen till 239 000 kronor, som helt skulle avse budgetåret 1944/45.
Till fortsatt omhändertagande i vissa fall beräknar föreningen 57 600 kronor,
varav 41 400 kronor för innevarande budgetår och 16 200 kronor för nästa
budgetår. Kostnaderna för varaktigt omhändertagande av de arbetsoförmögna
beräknar föreningen till 15 000 kronor under i genomsnitt två månader
av budgetåret 1944/45 och 90 000 kronor under nästkommande budgetår.
Till lån till dem, som lämpligast kunna vinna sin utkomst genom att
starta egen rörelse i sitt gamla yrke, beräknar föreningen 280 000 kronor
för innevarande budgetår. Slutligen uppskattar föreningen medelsbehovet
för engångsunderstöd till 156 250 kronor under innevarande budgetår och
468 750 kronor under nästa budgetår. Sammanlagt skulle sålunda erfordras
749 650 respektive 628 950 kronor för innevarande och nästa budgetår.
10
Statsutskottets utlåtande nr 206.
Över föreningens framställning hava utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning
och kommerskollegium.
I skrivelser den 18 december 1944 och den 28 februari 1945 har utlandssvenskarnas
förening hemställt örn statsbidrag med 10 000 kronor respektive
15 000 kronor i ersättning för kostnader för livs- och läkemedel till utlandssvenskar
och svenskfödda i Tyskland.
Vidare har föreningen i en promemoria den 29 mars 1945 anmält, att
föreningen icke längre kunde genom den svensk-tyska clearingen erhålla
betalning för de livsmedelssändningar, som avginge till utlandssvenskar i
av de allierade ockuperade områden av Tyskland. Föreningen framhåller
önskvärdheten av att svenska myndigheter ställde härför erforderliga belopp
till förfogande.
Slutligen har föreningen i skrivelse den 28 april 1945 anhållit att av statsmedel
erhålla ett belopp av 22 500 kronor för betalning av livsmedel, som
föreningen ställt till svenska beskickningens i Berlin disposition för svenskar
och svenskfödda i Tyskland.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De svenska medborgare, som under längre eller kortare tid vistats i utlandet
och till följd av krigshändelserna återvänt till Sverige, äro icke flyktingar
i teknisk mening. Ofta äro emellertid dessa utlandssvenskar vid ankomsten
till Sverige ekonomiskt lika blottställda som flertalet flyktingar. I
de fall då sådana hjälpbehövande utlandssvenskar icke omhändertagas av
anförvanter eller andra närstående faller det sig naturligt att det allmänna
träder hjälpande emellan. Hittills har denna hjälpverksamhet i första hand
utövats genom utlandssvenskarnas förening. De statsmedel som för ändamålet
ställts till förfogande ha varit relativt begränsade. Föreningen har
därför nödgats inskränka verksamheten till att i huvudsak avse blottställda
utlandssvenskars omhändertagande från ankomsten till dess de erhållit sin
första anställning här i landet. De av olika anledningar i arbete svårplacerade
och de arbetsoförmögna ha efter viss tid måst hänvisas till de socialvårdande
myndigheterna.
I sin i det föregående refererade framställning skisserar utlandssvenskarnas
förening en rad åtgärder, vilka syfta till att på ett mera fullständigt sätt
än hittills omhändertaga de till Sverige återvända, hjälpbehövande utlandssvenskarna.
Enligt min mening är det sakligt motiverat, att systematiska åtgärder vidtagas
av i huvudsak den art föreningen föreslår. Arbetsmarknadskommissionen
förordar i utlåtande över föreningens framställning, att de för flyktingar
vidtagna mottagnings- och hjälpåtgärderna skulle vinna tillämpning
även beträffande återvända utlandssvenskar. Detta skulle innebära en överflyttning
av den till förmån för utlandssvenskarna bedrivna verksamheten
från utlandssvenskarnas förening till de statliga flyktingmyndigheterna.
Även statskontoret uttalar en liknande uppfattning. Häremot vill jag anföra,
att utlandssvenskarnas förening äger ingående kännedom om de återvända
utlandssvenskarnas tidigare förhållanden, att utlandssvenskarna finna det
Statsutskottets utlåtande nr 206.
11
naturligt att vid behov av hjälp vända sig tili föreningen och att föreningen
under de senaste åren förvärvat en icke obetydlig erfarenhet beträffande
omhändertagandet av detta klientel. Då härtill kommer, att hjälpverksamheten
kan erhålla en mera personlig karaktär örn den handhaves av föreningen
än örn den ingår som ett led i en omfattande flyktingshjälp, förordar
jag, att omhändertagandet av återvända utlandssvenskar även i fortsättningen
anförtros åt utlandssvenskarnas förening. Inom föreningens verkställande
organ lärer emellertid beträffande ett flertal av de områden, som
beröras av verksamheten, särskild sakkunskap icke finnas företrädd. Jag
finner därför lämpligt, att vederbörande statliga myndigheter utse representanter,
med vilka föreningen skall uppehålla ett intimt och kontinuerligt
samarbete vid verksamhetens bedrivande. Av myndigheter, som härvid
kunna komma i fråga, må nämnas statens arbetsmarknadskommission beträffande
utrustning med kläder, möbler, husgeråd o. dyl. -— motsvarande
utrustning för flyktingar bär ombesörjts av kommissionen — och beträffande
arbetsanskaffning, socialstyrelsen i vad gäller omhändertagande. av
arbetsoförmögna och ensamstående barn samt överstyrelsen för yrkesutbildning
i frågor, som tillhöra denna myndighets förvaltningsområde.
Vad härefter angår de särskilda av föreningen föreslagna åtgärderna synas
dessa, i vad de avse det första mottagandet, hjälp åt dem som kort tid
efter ankomsten kunna inplaceras i svenskt arbetsliv och fortsatt tillfällig
hjälp åt dem som av någon anledning äro svårplacerade, endast utgöra en
fortsättning av föreningens hittillsvarande verksamhet och nära överensstämma
med det bistånd som lämnas flyktingar av olika kategorier. Gentemot
föreningens förslag härutinnan har jag därför intet att erinra. Vidkommande
förslagen i övrigt, vilka avse stadigvarande hjälp åt arbetsoföra,
räntefria lån för startande av rörelse och engångsunderstöd åt utbombade
m. fl., synes det icke möjligt att taga ställning till desamma utan en ingående
kännedom örn klientelet. Dock finner jag i likhet med socialstyrelsen,
att i princip ersättning för de förluster utlandssvenskarna vållats av
krigsförhållandena icke hör utgå. Engångsunderstöden böra därför ersättas
med en möjlighet att på fördelaktiga villkor erhålla lån för motsvarande
ändamål, nämligen komplettering av klädesutrustning, inköp av möbler
och arbetsredskap o. dyl. Kungl. Majit torde böra äga möjlighet att när särskilda
skäl därtill föreligga, såsom dödsfall, långvarig sjukdom eller nödläge
till följd av långvarig, oförvållad arbetslöshet, helt eller delvis eftergiva statens
rätt med avseende å sådant lån. I övrigt torde hjälpformerna fa utvecklas
i anslutning till de erfarenheter som vinnas av verksamheten. För åvägabringande
av en sådan anordning böra de medel, som kunna komma att
anvisas för hjälpverksamheten, successivt ställas till föreningens disposition
oell varje hemställan från föreningen om erhållande av ytterligare medel
innefatta en redogörelse för medlens avsedda användning. Det skulle sålunda
ankomma på Kungl. Majit att utforma och fortlöpande följa denna
hjälpverksamhet.
Föreningens framställning avser jämväl ett omhändertagande fran föreningens
sida av till Sverige återkommande svenskfödda kvinnor, som av
någon anledning förlorat sitt svenska medborgarskap, jämte dessas minderåriga
harn. Sagda kvinnor och harn torde emellertid i egenskap av utländska
medborgare böra betraktas som flyktingar trots att dc inkommit i riket efter
i förväg erhållet medgivande. Deras omhändertagande under tiden intill
dess de eventuellt vinna svenskt medborgarskap bör därför ankomma på
12
Statsutskottets utlåtande nr 206.
de statliga flyktingmyndigheterna. Hinder synes icke möta mot att dessa
myndigheter, örn och i den mån så kan visa sig lämpligt och möjligt, uppdraga
åt föreningen att beträffande förevarande klientel handhava hjälpverksamheten.
Föreningen bör härvid handla enligt flyktingmyndigheternas
direktiv och dessa myndigheter böra ersätta föreningen alla kostnader för
omhändertagandet. Först från den tidpunkt, då svenskt medborgarskap eventuellt
erhållits, böra dessa kvinnor och barn likställas med utlandssvenskarna.
Föreningen har vidare anhallit om ersättning för de livs- och läkemedel
m. m., vilka föreningen, ofta på begäran av svensk myndighet, avsänt till
utlandet för där bosatta svenskars räkning och för vilka föreningen icke
erhållit gottgörelse i annan ordning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att efter prövning av dessa framställningar tillerkänna föreningen ersättning
från de medel, som kunna komma att anvisas för hjälpverksamhet åt
utlandssvenskarna.
\ad härefter angår medelsbehovet för ifrågavarande ändamål må erinras
om att Kungl. Majit i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,
Punkten 237, föreslagit riksdagen att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening
för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 80 000 kronor. Härav är
ett belopp av 30 000 kronor avsett såsom bidrag till föreningens administrationskostnader
och återstoden, 50 000 kronor, ämnad att, i mån av behov,
ställas till föreningens förfogande för hjälpverksamhet. De medel, som sålunda
avsetts för eventuell hjälpverksamhet, innefattas i det anslag jag i
det följande föreslår komma att anvisas för nästa budgetår. Jämväl det
bidrag till föreningens administrationskostnader å 30 000 kronor, vilket i
likhet med motsvarande bidrag för vartdera av budgetåren 1943/44 och
1944/45 avser en hjälpverksamhet från föreningens sida av mera normal
omfattning, torde få utgå från samma i det följande föreslagna anslag. Vid
sådant förhållande synes angivna, i årets statsverksproposition framställda
förslag böra återkallas.
Därest behov av ytterligare statsbidrag till föreningens administrationskostnader
skulle uppstå i anledning av den av mig förordade utökningen av
hjälpverksamheten, torde detta behov få tillgodoses från de medel, som
kunna komma att anvisas för sagda hjälpverksamhet.
Beträffande beräkningen av dessa medel må följande anföras. Föreningen
lämnar i sin framställning vissa upplysningar om det antal utlandssvenskar
som intill utgången av februari 1945 anmält sig hos föreningen för erhållande
av ekonomisk hjälp. Härutöver må meddelas, att under mars och
april månader 1945 till Sverige anlänt cirka 300 utlandssvenskar samt
svenskfödda kvinnor, vilka genom giftermål förlorat sitt svenska medborgarskap,
och dessas minderåriga barn till ett sammanlagt antal av något
mer än 700. Vidare har utlandssvenskarnas förening under hand anmält,
att av de cirka 700 utlandssvenskar, som tidigare av sina tillgodohavanden
i Tyskland genom den svensk-tyska ciearingen erhållit i genomsnitt 250
kronor i månaden, ett icke obetydligt antal torde komma att vända sig till
föreningen för erhållande av understöd. Föreningen har vidare upplyst att
kostnaderna för hjälpverksamheten under tiden 1 juli 1944—30 april 1945
överskridit de beviljade statsbidragen med cirka 106 000 kronor, vilket belopp
sålunda av föreningen förskotterats. För ifrågavarande ändamål bör
anslag äskas såväl å tilläggsstat för innevarande budgetår som å riksstaten
för budgetåret 1945/46. Någon närmare beräkning av anslagsbeloppen synes
Statsutskottets utlåtande nr 206.
13
icke möjlig. Jag förordar, ali anslagen upplagas med 200 000 respektive
500 000 kronor, erhålla förslagsanslags natur och rubriceras Bidrag till omhändertagande
av utlandssvenskar m. m.
I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr G. Adolfsson m. fl.
väckt motion (11:608), vari hemställts, att riksdagen måtte dels besluta, att
hjälpen till de kategorier hjälpbehövande, som proposition nr 306 avser, ges
under samma former som gälla för andra hjälpbehövande och flyktingar
och således helt handhaves av de statliga flyktingmyndigheterna respektive
de socialvårdande myndigheterna, och dels avslå propositionen i den mån
denna avser organiserandet av särskild hjälpverksamhet här i landet för
dessa hjälpbehövande och anslagsäskandena i anslutning härtill.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionen.
Huruvida ifrågavarande verksamhet fortfarande bör med statsbidrag omhänderhavas
av utlandssvenskarnas förening, som själv icke kan bidraga
med annat än förhållandevis obetydliga belopp, har varit föremål för tvekan
inom utskottet. Med hänsyn till de omständigheter, som framhållits av
departementschefen, har utskottet dock funnit sig böra tillstyrka Kungl.
Majlis förslag och avstyrka den i ämnet väckta motionen.
I anslutning till vad departementschefen anfört angående till Sverige återkommande
svenskfödda kvinnor, vilka av någon anledning förlorat sitt
svenska medborgarskap, jämte dessas minderåriga barn, vill utskottet understryka,
att de böra omhändertagas av de statliga flyktingmyndigheterna intill
dess de eventuellt återvunnit svenskt medborgarskap. Åtskilliga av dem
torde önska återvända till utlandet sedan förhållandena stabiliserats och
deras hjälpbehov under den tillfälliga vistelsen här i landet kan i många
fall antagas endast vara av övergående natur.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 306 framlagda förslag och med avslag å motionen
11:608, till Bidrag lill omhändertagande av utlandssvenskar
m. m. såsom förslagsanslag anvisa
a) å tilläggsstat II till rilcsstaten för budgetåret 1944/45
under femte huvudtiteln 200 000 kronor,
b) å riksstaten för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln
500 000 kronor.
Stockholm den 12 juni 1945.
Utskottet.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
14
Statsutskottets utlåtande nr 206.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bäcklund, Bernhard
Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Boman, Berling, Gustav Emil Andersson,
Näsström och Elon Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Pettersson i Dahl,
Staxäng, klal!, Malmborg i Skövde, Åkerström, Petterson i Degerfors, Johansson i Mysinge,
Thäpper och Båke.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1045
517326
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:452 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar. a1 i texten