Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av passbåts förbindelser mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda kommun samt öarna i Styrsö socken och Saltholmen å Göteborgs stads område.

1945-06-12 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:210, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av passbåts förbindelser mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda kommun samt öarna i Styrsö socken och Saltholmen å Göteborgs stads område.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 210.

1

Hr 210.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande

av passbåts förbindelser mellan öarna i Öckerö socken

och Hjuvik i Torslanda kommun samt öarna i Styrsö

socken och Saltholmen å Göteborgs stads område.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr J. Gustavson m. fl. (1: 135) och den andra inom andra kammaren av

herr E. Johansson i Öckerö m. fl. (11:253), har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära förslag till passbåtsförbindelse

mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda kommun

samt mellan öarna i Styrsö socken och Saltholmen a Göteborgs stads område,

varvid, med aktgivande på i motionen framförda synpunkter, ett av

civilingenjör Harry Lind uppgjort förslag borde revideras och läggas till

grund för förslag i ämnet till 1946 års riksdag.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet hänvisa till motionen 11:253.

I anledning av motionerna hava yttrande avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen

har åberopat innehållet i införskaffade yttranden bland annat från

tre rederier, som för närvarande trafikera de skärgårdsområden som motionerna

avse. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och länsstyrelsens yttranden

ävensom en sammanfattning av rederiernas yttranden ha såsom bilagor

(Bilaga 1—3) fogats vid detta utlåtande.

Utskottet får till en början erinra, att 1938 års skärgårdsutredning i sina

betänkanden med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer

(S. O. U. 1939:34 och 1940:15) jämväl berört kommunikationerna

för de i motionen avsedda skärgårdarna — Öckerö skärgård och

Styrsö skärgård i Göteborgs och Bohus län. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhållit förordade utredningen, att trafiken jämväl i fortsättningen

borde omhänderhavas av privata rederier, därvid erforderliga

trafikeringsbestämmelser förutsattes skola ordnas genom koncessionsgivning.

Utskottet vill härutöver framhålla, att utredningen även rekommenderat

åtgärder i syfte att vidga de nu ekonomiskt sett begränsade nröjligBihang

till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 210 211. 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 210.

liderna för trafikföretagens rationella framtida utveckling genom att från

deni avtyfta bland annat kostnaderna för anläggande och underhåll av

tryggor, vilka kostnader skulle övertagas av det allmänna. Däremot ansåg

sig utredningen ej kunna biträda iramställt förslag, att passbåtsförbindelser

skulle med stöd av det allmänna inrättas mellan öarna i Öckerö skärgård

och H ju vik på fastlandet. Utredningen anförde tili stöd härför, att utredningen

haft att räkna med den skäligen tillfredsställande och synnerligen

billiga samfärdsled, som skärgårdsrederierna upprätthölle sjövägen direkt

till Göteborg, vilken led för sin framtida utveckling borde i möjligaste mån

skyddas fran trafikavledning. Frågan om Hjuvikslinjens användning och

anpassning för behoven borde överlämnas åt den företagsekonomiskt naturliga

utvecklingen själv.

Skärgårdsutredningens förslag ha, så vitt avser nu ifrågavarande skärgårdsområden,

hitintills icke föranlett till någon statsmakternas särskilda

åtgärd.

Emellertid föranstaltade, såsom motionärerna framhållit, länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län på framställning av dåvarande vägstyrelsen i

Öckerö och Styrsö vägdistrikt under år 1942 örn upprättande av en arbetsplan,

syftande till en förbättring av kommunikationerna genom anordnande

av färj ef örbindelser, som av vägstyrelsen förutsatts skola drivas i vägstylelsens

regi, mellan öarna och fastlandet. Det utarbetade förslaget innebar,

att passbåtsförbindelser skulle anordnas med öarna i Öckerö skärgård från

Hjuvik samt med öarna i Styrsö skärgård från Saltholmen. För ändamålet

skulle anskaffas ett antal för passagerare avsedda passbåtar, anläggas bryggor

och utföras vissa muddringsarbeten. Kostnaderna för företaget ha beräknats

till 1 698 000 kronor.

Motionärerna hava anslutit sig till tanken att det allmänna bör omhändertaga

trafiken på öarna i enlighet med förslagets grundprinciper. De förklara

sig emellertid övertygade om att företagets genomförande icke behöver

draga så stora kostnader som angivits och att detsamma synes kunna

genomföras etappvis. Under framhållande av de nuvarande kommunikationernas

brister hava motionärerna, som funnit det nödvändigt att förbättrade

förbindelser komma till stånd och att det allmänna svarar för passbåtsförbindelser,

som sammanknyta bårnäs vägsystem med fastlandets vägar,

hemställt örn åtgärder i syfte att förslag i ämnet kunde av Kungl.

Majit framläggas för 1946 års riksdag, därvid det tidigare uppgjorda förslaget

borde vederbörligen reviderat läggas till grund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har vitsordat såväl behovet att

få vintertrafiken pa öarna mer tillfredsställande ordnad som önskemålet

örn snabbare persontrafik, icke uppehållen av lastning och lossning av gods,

och fördenskull tillstyrkt motionerna. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har som sin asikt framhållit, att trafiken med öarna för närvarande

icke är tillfredsställande ordnad. Att jämväl 1938 års skärgårdsutredning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 210.

3

funnit vissa åtgärder böra vidtagas, ägnade att förbättra kommunikationerna,

har ovan framhållits.

Av vad nu nämnts torde få anses klarlagt såväl att kommunikationerna

mellan fastlandet och öarna i Göteborgs skärgård särskilt vintertid icke äro

tillfredsställande som att vissa möjligheter bedömts förefinnas att åstadkomma

en förbättring härutinnan. Då det måste framstå som en angelägenhet

av vikt att kommunikationerna på ett skärgårdsområde med en bofast

befolkning av den storleksordning, varom här är fråga, bliva tillgodosedda

på ett med föreliggande förutsättningar möjligast bästa sätt, finner utskottet

motiverat att spörsmålet om trafikbehovets tillgodoseende snarast möjligt

underkastas fortsatt utredning genom det allmännas försorg.

Motionärernas uttalande, att ifrågavarande trafikförbindelser skulle i

princip kunna ordnas i enlighet med det i ämnet utarbetade förslaget men

till en lägre engångskostnad har bestyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande. -— I fråga om de vägar, som angivits framkomliga för ernående

av en förbättring av kommunikationerna, ha emellertid skilda meningar

försports. Motionärerna synas för sin del närmast hava åsyftat anordnande

av passbåtsförbindelser för passagerare i det allmännas regi. Vägnell

vattenbyggnadsstyrelsen åter har för sin del uppställt två alternativförslag

till frågans lösning. Enligt det ena skulle samtliga erforderliga åtgärder

utföras med anlitande av vägmedel och kommunikationsmedlen inlemmas

i det allmänna vägnätet. Enligt det andra skulle vissa åtgärder

anläggande av bryggor och utförande av muddringsarbeten — bekostas av

allmänna medel men trafiken liksom hittills upprätthållas av lämpliga enskilda

eller kommunala trafikföretag. Styrelsen, som lunnit alternativet med

statsbidrag för stödjande av verksamheten i varje fall tills vidare vara att

föredraga, har ansett att, vilket alternativ än valdes, ytterligare utredning

rörande kostnaderna erfordrades. Enligt utskottets förmenande är det icke

nödvändigt att nu taga ställning till frågan på vilket sätt man i förevarande

fall bör gå fram. Den ytterligare utredning, utskottet ansett böra verkställas,

torde böra syfta till att förutsättningslöst pröva möjliga och lämpliga åtgärder

till trafikförhållandenas förbättrande till rimliga kostnader. Sambandet

mellan person- och lasttrafiken bör därvid givetvis beaktas; och

utredningen bör eftersträva att förebringa uppgifter rörande de ekonomiska

betingelserna för den samlade trafikens ordnande ävensom rörande de kostnader

från det allmänna (storleken av eventuella statsbidrag), som kunna

ifrågakomma.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

alt riksdagen, i anledning av motionerna I: 135 och

II: 253, må hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

låta verkställa av utskottet åsyftad utredning rörande åtgärder

till förbättrande av trafiken mellan fastlandet och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 210.

ifrågavarande Öar i Göteborgs skärgård ävensom att till

riksdagen avlåta det förslag i ämnet, vartill utredningen må

giva anledning.

Stockholm den 12 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

fran forsta kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bäcklund, Bernhard

Nässon, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Boman, Berling, Gustav Emil Andersson,

Näsström och Elon Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Pettersson i Dahl,

Staxäng, Hall, Malmborg i Skövde, Holmström, Åkerström, Petterson i Degerfors,

Johansson i Mysinge och Thäpper.

Bilaga 1.

KUNGL.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN
Till

Riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t den 2 mars 1945 anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att avgiva och direkt till riksdagens statsutskott insända yttrande

över dels en inom första kammaren av herr Gustavson m. fl. väckt motion

om anordnande av vissa passbåtsförbindelser i Göteborgs skärgård, dels ock

en inom andra kammaren av herr Johansson m. fl. väckt liknande motion,

får styrelsen härmed anföra följande.

Göteborgs skärgård är i stort sett uppdelad i en nordlig skärgård, belägen

inom Ockerö socken, och en sydlig, belägen inom Styrsö socken. De mera

betydelsefulla öarna med större bebyggelse äro i den norra skärgården Fotö

(Fogdö), Hönö, Grötö, Öckerö, Kalvö (Kalvsund), Björkö, Hälso, Källö,

(Källö Knipplan), Hyppeln och Rörö. Den sammanlagda bofasta befolkningen

å dessa öar uppgår enligt inhämtade uppgifter till cirka 6 450 invånare.

Dessas fördelning på de olika öarna har åskådliggjorts å bilagda

karta1. De mera betydelsefulla öarna inom södra skärgården äro Asperö,

Brännö,. Köpstadsö, Styrsö, Donsö och Vrångö. Den sammanlagda bofasta

befolkningen inom denna ögrupp uppgår till cirka 2 600 invånare. Fördelningen

på de olika öarna framgår av nyssnämnda karta. Under sommarmånaderna

ökas nu angivna folkmängdssiffror i regel till nära det dubbla

inom respektive skärgårdsgrupper.

Nu förefintliga ordinarie trafikförbindelser till berörda öar upprätthållas

av enskilda företagare och äro enligt införskaffade uppgifter av följande

omfattning.

öarna inom Öckerö socken ha förbindelse med fastlandet fem gånger per

dag med undantag för öarna Hyppeln och Rörö, som ha två förbindelser

per dag, och Fotö (Fogdö), som har endast en förbindelse per dag.

Öarna inom Styrsö socken ha förbindelse med fastlandet tre gånger per

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 210.

5

dag med undantag för Vrångö, som har två förbindelser per dag på tisdagar,

torsdagar och fredagar samt en gång per dag under veckans övriga

dagar, ävensom Brännö, som har en förbindelse per dag. Trafiken på söndagarna

är icke medräknad i något av de ovan angivna fallen. Under sommaren

upprätthålles trafiken i hela skärgården i större omfattning på grund

av det betydande antalet sommargäster.

En mera detaljerad beskrivning över öarnas båtförbindelser — frånsett

den speciella sommartrafiken — lämnas i bil. 21, vari även angivits restider

och senast tillämpade biljettpriser.

Förutom nu nämnda trafik, som upprätthålles medelst fartyg vilka samtidigt

taga både passagerare och gods, ombesörjes en del godstrafik av skärgårdsbefolkningen

medelst egna båtar.

Oaktat de enligt turlistorna relativt nöjaktiga förbindelserna äro förhållandena

för befolkningen å öarna icke för närvarande tillfredsställande.

Trafikföretagen ha nämligen tidvis ej kunnat upprätthålla förbindelserna i

bela den utsträckning, som turlistorna angivit, och ett flertal turer lia av

skilda anledningar inställts för längre eller kortare tid. Genom att båtarna

jämväl ombesörja godstransport ha vidare restiderna mången gång i stor

utsträckning förlängts på grund av att lastning och lossning vid de många

bryggorna tar lång tid i anspråk. På grund av vad nu anförts råder bland

öbefoikningen en osäkerhetskänsla beträffande förbindelserna med fastlandet.

Vidare ha båtturerna enligt uppgift icke kunnat ordnas så att förbindelserna

öarna emellan äro tillfredsställande, varför i stor utsträckning

privata båtar måst förhyras till höga priser för sådana resor.

Vägstyrelsen i förutvarande Öckerö och Styrsö vägdistrikt ansåg, att

någon väsentlig förbättring av öarnas kommunikationer icke kunde vinnas

med mindre än att färjor, drivna i vägstyrelsens regi, insattes mellan öarna

och fastlandet. Efter hemställan av vägstyrelsen förordnade länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län den 23 mars 1942 civilingenjören Harry Lind att

i samråd med dåvarande vägingenjören i länet upprätta arbetsplan för anordnande

av färjeförbindelse mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i

Torslanda kommun samt mellan öarna i Styrsö socken och Saltholmen i

Västra Frölunda kommun. Dylik arbetsplan har av Lind upprättats och är

dagtecknad den 14 december 1943. För ernående av större bekvämlighet

för passagerarna och kortare restider har i arbetsplanen förutsatts förbindelsernas

upprätthållande med fartyg avsedda endast för passagerare och

resgods i stället för färjor, avsedda för all trafik. Härigenom bliva erforderliga

bryggor billigare än färjelägen för specialbyggda färjor. I arbetsplanen

har därför ordet färjeförbindelse utbytts mot passbåtsförbindelse.

Enligt den av Lind upprättade arbetsplanen har anordnandet av passbåtsförbindelserna

i sin helhet beräknats draga en kostnad av 1 698 000 kronor,

varav på norra skärgården för anläggande av 10 bryggor och anskaffande

av 3 passbålar komma 1 080 000 kronor och på södra skärgården för anläggande

av 7 bryggor, utförande av erforderliga muddringsarbeten samt

anskaffande av 2 passbåtar komma 618 000 kronor. Samtliga passbåtar lia

föreslagits byggda av trä nied bordläggning oell spant av ek. De lia beräknats

för 100 passagerare jämte resgods och föreslagits utrustade med

200 hästkrafters motor, vilken beräknas giva en fart av 12 knop. Kostnaden

för en sådan passbåt bar beräknats till 102 500 kronor, vilken beräkning

baserar sig på infordrat anbud. I till arbetsplanen börande betänkande

1 tiar utesluten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 210.

har Lind framhålit, att förslaget icke behöver komma till utförande i sin

helhet på en gång utan lämpligen kan utföras successivt, därvid Lind bland

annat framhållit, att redan befintliga bryggor skulle kunna användas, till

dess de efterhand ersattes med nya.

Kostnaderna för anordnande av passbåtsförbindelserna enligt den av Lind

upprättade arbetsplanen äro ansenliga. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har därför låtit preliminärt undersöka möjligheterna att förenkla företaget,

i första hand beträffande kostnaderna för anläggande av nya bryggor och

därmed sammanhängande anordningar, då dessa representera en kostnad

av icke mindre än i det närmaste 1 200 000 kronor. Denna undersökning

har också givit vid handen att detta i stor utsträckning låter sig göra. Sålunda

anser styrelsen att befintliga bryggor i med statsmedel byggda fiskehamnar

böra tillsvidare kunna utnyttjas, där trafikleden ansluter till sådan

hamn. På andra platser böra befintliga ångbåtsbryggor kunna utnyttjas i

flera fall dock endast efter erforderlig reparation och ombyggnad. I arbetsplanen

upptagna muddringsarbeten måste utföras åtminstone i viss omfattning.

Att exakt beräkna huru mycket kostnaderna för dessa arbeten kunna

nedbringas har ej låtit sig göra. Härför erfordras nämligen i många fall ingående

undersökningar och upprättande av nya detaljkostnadsberäkningar.

Styrelsen är emellertid efter samråd med vägförvaltningen i länet och företagen

besiktning på platsen av den uppfattningen att —- därest dylika arbeten

för en summa av i runt tal 300 000 å 350 000 kronor komma till utförande

—- tillfredsställande angöringsmöjligheter för passbåtarna skulle

erhållas för lång tid framåt. Detta innebär således att en besparing av i

runt tal 850 000 å 900 000 kronor skulle vara möjlig i denna del av det upprättade

förslaget.

Även beträffande kostnaderna för anskaffande av passbåtar torde förenkling

vara möjlig. Sålunda torde det, såvitt nu kan bedömas, vara tillfyllest

om två passbåtar anskaffas för trafik på norra skärgården och en

för trafik på södra skärgården. Båtförbindelserna kunna därvid ordnas på

sätt vägförvaltningen i länet föreslagit, vilket förslag åskådliggjorts å bil. 3.1

Förutom ovannämnda tre passbåtar erfordras emellertid ytterligare en båt

i reserv för att insättas vid reparationer och dylikt. De omedelbara kostnaderna

för passbåtsförbindelsernas ordnande skulle med nu föreslagna

förenklingar kunna beräknas till i runi tal 700 000 å 750 000 kronor, innebärande

en minskning jämfört med den Lindska arbetsplanen av 950 000 å

1 000 000 kronor.

Innan styrelsen närmare går in på möjligheterna att genom statens försorg

förbättra nu ifrågavarande förbindelser, vill styrelsen erinra om att

utredning angående skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer

jämte inventering av nämnda behov på sin tid verkställdes av 1938 års

skärgårdsutredning.

.Utredningen och inventeringen ledde till framläggande av förslag till ordnande

av de viktigaste skärgårdsförbindelserna. Därvid föreslogs att man

skulle gå fram efter endera av två linjer, nämligen antingen att förbindelserna

skulle jämväl i fortsättningen omhänderhavas av den privata verksamheten

eller att staten skulle genom vägväsendet övertaga desamma. Beträffande

den trafik tekniska sidan föreslogs att förbindelserna skulle ordnas

antingen som färjeförbindelser, öppna för all trafik, eller med passbåtar

och färjebåtar, öppna för passagerartrafik och i vissa fall för bilfordon.

1 Här utesluten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 210.

7

I de fall verksamheten även fortsättningsvis skulle omhänderhavas av

privata företag förutsattes möjligheten att genom koncessionsgivning lämna

monopol på trafiken till visst företag, som därvid skulle bliva bundet av

vissa bestämmelser rörande taxor, turer, får tygsmat eriel m. m.

I de fall verksamheten skulle omhänderhavas genom vägväsendets försorg

förutsattes att avgifter icke skulle utgå vid färjetrafik men däremot

vid trafik med passbåtar och färjebåtar. Skärgårdsutredningen uttalade

emellertid, att med färja i väglagens betydelse torde med dåvarande tolkning

av begreppet i varje fall ej avses färjebåt eller passbåt. Passbåts- och

färjebåtstrafiken skulle därför visserligen ombestyras av vägväsendet men

endast färjebåtstrafiken bekostas av allmänna vägmedel under det att passbåtstrafiken

skulle bestridas från anslaget till vissa kommunikationsändamål.

Beträffande de nu ifrågavarande förbindelserna föreslog utredningen att

de även fortsättningsvis skulle omhänderhavas av den privata verksamheten

och att erforderliga trafikeringsbestämmelser skulle ordnas genom koncessionsgivning.

Skärgårdsutredningens förslag, som framlades sedan världskriget utbrutit,

har såvitt styrelsen känner till ännu icke föranlett någon åtgärd. I allt fall

hava lagbestämmelser rörande koncession å fartygstrafik icke utfärdats.

Vad slutligen beträffar möjligheten att för närvarande realisera nu föreslagna

passbåtsförbindelser vill styrelsen framhålla följande.

Enligt styrelsens mening synas för frågans lösning i huvudsak endast två

alternativ vara tänkbara. Det ena skulle därvid innebära, att hela anläggningen

utföres med vägmedel och såväl bryggor som passbåtar inlemmas i

det allmänna vägnätet. Enligt det andra alternativet skulle det största antalet

bryggor utföras, ombyggas eller repareras med vägmedel och inlemmas

i allmänna vägnätet samt erforderliga muddringsarbeten i farlederna utföras

med för hamnar och farleder avsedda medel under det att båttrafiken liksom

hitintills skulle upprätthållas av enskilda företag.

Det förstnämnda alternativet skulle därvid innebära att i det allmänna

vägnätet inlemmades fartyg avsedda endast för passagerare jämte lättare

gods. Enligt nu gällande väglag anses lika med väg bland annat till väg

ansluten färja med färjläge. Begreppet färja i väglagens mening torde emellertid

böra tolkas som avseende fartyg konstruerat för att kunna mottaga

all slags vägtrafik. Fartyg avsedda endast för visst trafikslag — i förevarande

fall endast passagerare jämte lättare gods — måste, såsom också skärgårdsutredningen

ansett, därför anses falla utanför begreppet färja. För de

föreslagna passbåtarnas anskaffande och drift med allmänna vägmedel

lärer därför erfordras att nämnda begrepp gives en vidare innebörd än vad

nu är fallet.

Enligt det andra alternativet torde däremot en lösning i enlighet med väglagens

anda vara möjlig genom att det största antalet bryggor byggas eller

repareras och därefter förändras till allmänna i de fall de icke redan åro

allmänna. De flesta bryggorna komma nämligen att bliva eller äro redan

belägna i anslutning till befintliga allmänna vägar. I övriga fall äro bryggorna

belägna i med statsmedel utbyggda fiskehamnar, som i sin tur som

regel äro anknutna lill allmän väg. I dessa fall böra vä! bryggorna knappast

intagas till allmänt underhåll enligt väglagen. Deras underhåll är dock

säkerställt genom vederbörande fiskebo mns lön''ning, som bör äga alt i

vanlig ordning uppbära hamnavgift för passbåtarnas nyttjande av bryggan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 210.

Erforderliga muddringsarbeten skulle på sätt ovan angivits bestridas

med särskilda medel. Efter allt att döma synes emellertid •— såsom redan

tidigare påpekats —- trafiken som sådan icke vara tillfredsställande ordnad

för närvarande. Skärgårdsbefolkningens krav på säkra förbindelser torde

därför kräva ett statsingripande även om trafiken för framtiden skall skötas

som privat verksamhet. Då sådant ingripande enligt vad ovan anförts för

närvarande icke torde kunna ordnas genom särskild tillståndsgivning, torde

den enda utvägen vara att genom statsbidrag stöda lämpligt eller lämpliga

företag, anordnade antingen av enskilda företag eller kommuner. Bidraget

bör lämpligen utgå av anslaget till vissa kommunikationsändamål. Som

villkor för dess åtnjutande skulle då fastställas vissa bestämmelser rörande

turer, avgifter, fartygsmateriel m. m.

Vid val mellan dessa två linjer, vilka för enkelhetens skull kunna benämnas

statsdrift och enskild drift med statsbidrag, kunna följande synpunkter

vara vägledande.

Statsdrift av nu ifrågavarande förbindelser genom vägväsendets försorg

vidgar det allmänna vägväsendets uppgifter från att avse endast erforderliga

anordningar för trafik till att omfatta även själva trafiken. En sådan vidgning

av uppgifterna kommer med all sannolikhet att medföra krav på övertagande

av trafik i mycket stor omfattning såväl i skärgårdsområdena som

inne i landet. Konsekvenserna av ett beslut om statsdrift på nu ifrågavarande

förbindelser kunna därför icke för närvarande överblickas. Beträffande

kostnaderna för sådan drift torde böra övervägas, huruvida desamma

skola helt eller delvis finansieras med avgifter enligt 9 § väglagen eller örn

driften helt skall bekostas av statsmedel.

Enskild drift med statsbidrag på dessa förbindelser bör kunna ordnas

tillfredsställande blott villkoren för statsbidragen bliva lämpligt utformade.

Med lämplig avvägning av statsbidragen bör det icke vara omöjligt att

träffa avtal med enskilda företag om trafikens utövande. Även denna linje

medför emellertid vittgående konsekvenser, vilka dock icke torde vara så

allvarliga som de vilka följa med statsdrift. Linjen enskild drift med statsbidrag

äger den fördelen framför linjen statsdrift, att möjligheten till en

eventuell övergång framdeles till statsdrift alltjämt står öppen.

Styrelsen vill framhålla, att ingen av de nu angivna lösningarna av frågan

är möjlig att genomföra utan ökning av de anslag, som komma att bliva

berörda.

Vid valet mellan statsdrift och enskild drift med statsbidrag har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen för sin del kommit till den uppfattningen att det

sistnämnda alternativet i varje fall tills vidare bör vara att föredraga.

Därest de i motionerna uppdragna spörsmålen rörande passbåtsförbindelsernas

ordnande i Göteborgs skärgård anses böra lösas enligt ettdera av

ovan angivna alternativ torde emellertid ytterligare utredning erfordras

rörande kostnaderna för desammas genomförande.

I detta ärendes slutliga handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit

överdirektören Hjort och byråchefen Braune.

Stockholm den 18 maj 1945.

Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

NILS BOLINDER.

KJELL WESTMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 210.

9

LÄNSSTYRELSEN I GÖTEBORGS

OCH BOHUS LÄN

Bilaga 2.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 2 mars 1945 har länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anbefallts att avgiva och till riksdagens statsutskott inkomma

med yttrande över dels en inom första kammaren av herr Gustavson m. fl.

väckt motion (I: 135) örn anordnande av vissa passbåtsförbindelser i Göteborgs

skärgård, dels ock en inom andra kammaren av herr Johansson i

Öckerö m. fl. väckt motion (11:253) angående upprättande av passbåtsförbindelser

mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda socken

samt öarna i Styrsö socken och Saltholmen å Göteborgs stads område.

Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Länsstyrelsen har i ärendet verkställt utredning genom införskaffande av

yttranden och vissa statistiska uppgifter från de enskilda företag, som för

närvarande trafikera de skärgårdsområden, som i motionerna avses. Då

länsstyrelsen erfarit, att motionerna även för yttrande remitterats till kungl,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och alt vägförvaltningen i länet haft att

till nämnda styrelse avgiva yttrande, har länsstyrelsen jämväl tagit del av

vad vägförvaltningen uttalat rörande passbåtsförbindelser i Göteborgs skärgård.

Sålunda införskaffad utredning överlämnas.

De ifrågasatta passbåtsförbindelserna avse att förbättra passageraretrafiken

mellan fastlandet och öarna i göteborgsskärgården samt mellan de särskilda

öarna inbördes. Det är härvidlag särskilt svårigheten att med nuvarande

trafikmedel få vintertrafiken tillfredsställande ordnad och önskemålet

örn snabbare persontrafik, icke uppehållen av lastning och lossning av

gods, som gjort behovet av passbåtar aktuellt.

Länsstyrelsen delar ortsbefolkningens uppfattning att ett dylikt behov

föreligger. Det är här icke fråga örn att ersätta de nuvarande genom enskilda

företag uppehållna trafikförbindelserna, vilka alltjämt bliva erforderliga,

särskilt för gods- och turisttrafiken, utan att i ortsbefolkningens

intresse komplettera dessa med passbåtar för vinnande av snabbare och

tätare persontrafik till och mellan öarna.

Av den utredning, som vägförvaltningen i länet framlagt, torde framgå,

att en tillfredsställande passbåtsförbindelse är möjlig att åstadkomma för

ungefär halva den kostnad, som beräknats i det i motionerna nämnda, av

civilingenjören Harry Lind uppgjorda förslaget.

Länsstyrelsen vill fördenskull tillstyrka motionerna.

Göteborg i landskansliet den 9 maj 1945.

MALTE JACOBSSON.

NILS BJÖRKMAN.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 210.

Bilaga 3.

Sammanfattning av vissa av läns styrel seli åberopade yttranden.

Styrsö trafikaktiebolag, som ombesörjer trafik mellan Göteborg (Långedrag)

och Styrsö skärgård, har erinrat, bland annat, följande. Intill 1930

upprätthölls trafiken vintertid med en morgontur in till staden och en middagslur

ut till öarna. 1930 infördes vissa kompletterande turer — middagslur

och eftermiddagstur — för endast passagerare mellan öarna och Långedrag.

Bolaget har tillbakavisat, att kommunikationerna skulle vara otillfredsställande

ordnade och till stöd för att bolaget skött trafiken tillfredsställande

åberopat uttalande i ämnet av 1938 års skärgårdsutredning. Bolaget

har åberopat svårigheter med avseende å bränsleförsörjningen ävensom

de svåra issituationerna vintrarna 1940—1942. Bolaget, som ifrågasätter

huruvida de passbåtar som föreslagits skola byggas kunna upprätthålla

trafiken vintertid, har meddelat att bolaget under åren 1936—1937

byggt två speciellt för vintertrafiken avsedda passagerarmotorbåtar av stål,

vilka emellertid sedan 1940 i brist på drivmedel ej varit i bruk. Bolaget har

vidare framhållit, att godstransporten även efter inrättande av de ifrågasatta

passbåtslinjerna måste upprätthållas av privata rederier. Örn rederierna

berövades inkomsterna från passagerartrafiken skulle deras utvecklingsmöjligheter

hämmas och trafiken därmed försämras. I anslutning därtill

har bolaget anfört följande.

Hela utredningen är enligt vår åsikt så löst upplagd och ur ekonomisk

synpunkt för statsverket så lättvindigt beräknad, att förslaget uppenbarligen

icke bör realiseras.

Skulle staten insätta egna båtar, måste de privata rederiernas tonnage

först inlösas i likhet med vad som sker beträffande järnvägar och bussar.

Visserligen föreligger, vad beträffar de senare, kanske juridisk skyldighet

för statsverket att lösa dessa, på grund av att sådana linjer äro koncessionerade,

men i praktiken måste förhållandet bli detsamma för de privata rederierna.

Med den höga prisnivå, som numera gäller, bli kostnaderna för anskaffning

av nytt tonnage, liksom för driften, så avsevärda ali statsverket

icke utan stora förluster kan inlåta sig på en konkurrens med de privata

rederierna, örn nu staten överhuvud taget vill vara med på en regelrätt konkurrens

med de privata rederierna med alla dess svårigheter av olika slag.

Den önskan, som ständigt framföres om det allmännas grepp över de privata

passagerarlinjerna till sjöss, synes enklast kunna lösas genom tillståndsgivning

(koncession) för rederierna, varmed följer det allmännas medbestämmanderätt

över turer, biljettpriser m. m.

Sättet att ytterligare förbättra skärgårdarnas kommunikationer är därför

enligt vår mening, att införa trafiktillstånd i enlighet med vad 1938 års

sakkunniga föreslagit, och detta kan ske utan kostnader för statsverket. De

sakkunnigas ordförande, f. d. generaldirektör Axel Granholm, har i en skrivelse

av den 4 januari 1941 till chefen för kungl, kommunikationsdepartementet

bl. a. anfört, att en lagstiftning örn trafiktillstånd ej betyder ökade

kostnader för statsverket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 210.

11

På grund av vad vi ovan anfört, få vi härmed vördsamt hemställa, att

motionerna icke måtte leda till annan åtgärd, än att beslut fattas örn avgivande

av en skrivelse till chefen för kungl, kommunikationsdepartementet

örn fullföljande av »1938 års skärgårdssakkunnigas förslag» om inrättande

snarast möjligt av trafiktillstånd, i likhet med vad som finnes staogat

örn järnvägs- och busstrafik.

Trafikaktiebolaget Öckerö skärgård, som bedriver trafik mellan Göteborg

och Öckerö skärgård, har anfört, biand annat, följande. Trafikförhållandena

inom Göteborgs skärgård måste betraktas såsom goda i förhållande

till förhållandena inom andra skärgårdar. Sedan 1935, då bolaget började

trafiken på öarna, hade tonnaget, liksom även antalet turer, utökats, sa att

nu fyra dagliga turer i vardera riktningen upprätthölles vintertid. Bolaget

har framhållit, att bolaget disponerade ett för gång i is förstärkt fartyg, som

längre än något annat fartyg på bohuskusten kunnat upprätthålla trafik.

Bolaget bär gjort gällande, att Hjuvik icke vore en bra utgångspunkt för

vintertrafik och att enda möjliga utgångsplatsen under isvintrar vore Göteborg

via den genom isbrytning öppna stora farleden. För att bemästra

onormala isvintrar skulle behövas etc isbrytande fartyg med en maskinstyrka

om 800—700 hästkrafter. Bolaget vöre, därest stöd i form av koncessionsgivning

kunde erhållas, berett påtaga sig kostnaden för ett dylikt

fartyg. Bolaget, som närmare bemött vissa av vägstyrelsen framställda

erinringar i fråga örn kommunikationerna, har framhållit att bolaget ägde

två fartyg, som, därest en utvidgning av trafiken mellan öarna och Hjuvik

skulle anses påkallad, lämpade sig för denna trafik. Bolaget har emellertid

gjort gällande, att direkt båtresa mellan öarna och Göteborg icke broge

längre tid och ställde sig billigare. Bolaget har slutligen anfört följande.

Vi ha inget emot att medverka till nödiga förbättringar av trafikförhållandena.

Vi lia hela vår verksamhetstid sökt utveckla trafiken till befolkningens

bästa och ha utökat antalet turer. Utom av oss och det av oss

förut nämnda bussföretaget nied två färjor trafikeras vissa Öar i Öckerö

kommun av två andra trafikföretag, vilka äga var sin ångare. Vid tidigare

trafikdiskussioner lia vi förklarat oss villiga överlåta vår rörelse å Ockerö

kommun, så att denna kunde efter rent samhälleliga principer ordna trafiken.

Vi äro fortfarande villiga diskutera en sådan anordning och äro överhuvud

taget villiga att med representanter för det allmänna överlägga för

att komma till bästa möjliga lösning av trafikproblemen. Härvid skulle

möjligen kunna diskuteras, om det ej för vissa öar i Öckerö kommun skulle

vara tjänligt med trafik till och från Saltholmen, där resande kunde taga

spårvagn och resa vart de ville inom Göteborg. Spårvagnsresorna i Göteborg

äro ju mycket billiga, och eli så kombinerat färdsätt skulle bli billigare

än resa (iver Hjuvik och väl även snabbare. Vi skulle kunna insätta båt

mellan Hjuvik och öarna, så alt en komplettering skedde av (brekttraliken

från Göteborg till öarna. Härför disponera vi, som förut sagts, tonnage,

bättre än de föreslagna färjorna.

Vi anse det riktigast, att ett trafikföretag som vårt, vilket under stora

svårigheter och tidigare tidvis mördande konkurrens ej givit tappt utan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 210.

sökt på bästa sätt upprätthålla reguljär trafik på öarna såväl sommar som

vinter, i första hand bör ifrågakomma, när det blir fråga örn en utvidgning

av trafiken , med statligt stöd. Det skulle säkerligen ur det allmännas synpunkt

vara billigare med understöd åt en privat linje från Hjuvik till öarna

än med statlig trafik. Trafik av sistnämnda slaget skulle medföra, att inget

av trafikföretagen skulle få inkomster och utgifter att gå ihop. Detta bli

ju i sista hand trafikanterna lidande på. I enlighet med vad vi förut framhållit

skulle dock den största förbättringen i trafiken, särskilt .vintertrafiken,

vara anskaffandet av ett kraftigt isbrytande fartyg.

Göteborgs Trafik aktiebolag, som bedriver passbåtstrafik mellan Hjuvik

och öarna i Öckerö skärgård har meddelat, att bolagets båtar under tiden

den 1 februari—25 mars 1945 befordrat 9 423 passagerare, och i övrigt anfört

följande.

Som framgår av den lämnade uppgiften har resandefrekvensen under

hand stigit och kommer säkerligen att stegras ytterligare vad det lider mot

sommaren. De svårigheter vi haft att kämpa mot under föregående år såsom

mindre goda drivmedel samt de i samband härmed återkommande omställningarna

av motorerna ha givetvis menligt inverkat på allmänhetens

förtroende, men tro vi oss nu, sedan nya motorer inmonterats, kunna räkna

med alltmer stegrade passageraresiffror. Representanter för de olika öbefolkningarna

ha vid upprepade tillfällen givit uttryck åt sitt stora gillande

av vår nystartade trafik samt uttryckt den förhoppningen att vi icke skola

nedlägga trafiken.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:422 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående upprättande av passbåtsförbindelser mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda kommun s s. 1 i texten