Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av passbåts förbindelser mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda kommun samt öarna i Styrsö socken och Saltholmen å Göteborgs stads område.
1945-06-12 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:210, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av passbåts förbindelser mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda kommun samt öarna i Styrsö socken och Saltholmen å Göteborgs stads område.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 210.
1
Hr 210.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande
av passbåts förbindelser mellan öarna i Öckerö socken
och Hjuvik i Torslanda kommun samt öarna i Styrsö
socken och Saltholmen å Göteborgs stads område.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr J. Gustavson m. fl. (1: 135) och den andra inom andra kammaren av
herr E. Johansson i Öckerö m. fl. (11:253), har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära förslag till passbåtsförbindelse
mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda kommun
samt mellan öarna i Styrsö socken och Saltholmen a Göteborgs stads område,
varvid, med aktgivande på i motionen framförda synpunkter, ett av
civilingenjör Harry Lind uppgjort förslag borde revideras och läggas till
grund för förslag i ämnet till 1946 års riksdag.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen 11:253.
I anledning av motionerna hava yttrande avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen
har åberopat innehållet i införskaffade yttranden bland annat från
tre rederier, som för närvarande trafikera de skärgårdsområden som motionerna
avse. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och länsstyrelsens yttranden
ävensom en sammanfattning av rederiernas yttranden ha såsom bilagor
(Bilaga 1—3) fogats vid detta utlåtande.
Utskottet får till en början erinra, att 1938 års skärgårdsutredning i sina
betänkanden med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer
(S. O. U. 1939:34 och 1940:15) jämväl berört kommunikationerna
för de i motionen avsedda skärgårdarna — Öckerö skärgård och
Styrsö skärgård i Göteborgs och Bohus län. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit förordade utredningen, att trafiken jämväl i fortsättningen
borde omhänderhavas av privata rederier, därvid erforderliga
trafikeringsbestämmelser förutsattes skola ordnas genom koncessionsgivning.
Utskottet vill härutöver framhålla, att utredningen även rekommenderat
åtgärder i syfte att vidga de nu ekonomiskt sett begränsade nröjligBihang
till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 210 211. 1
Utskottet.
2 Statsutskottets utlåtande nr 210.
liderna för trafikföretagens rationella framtida utveckling genom att från
deni avtyfta bland annat kostnaderna för anläggande och underhåll av
tryggor, vilka kostnader skulle övertagas av det allmänna. Däremot ansåg
sig utredningen ej kunna biträda iramställt förslag, att passbåtsförbindelser
skulle med stöd av det allmänna inrättas mellan öarna i Öckerö skärgård
och H ju vik på fastlandet. Utredningen anförde tili stöd härför, att utredningen
haft att räkna med den skäligen tillfredsställande och synnerligen
billiga samfärdsled, som skärgårdsrederierna upprätthölle sjövägen direkt
till Göteborg, vilken led för sin framtida utveckling borde i möjligaste mån
skyddas fran trafikavledning. Frågan om Hjuvikslinjens användning och
anpassning för behoven borde överlämnas åt den företagsekonomiskt naturliga
utvecklingen själv.
Skärgårdsutredningens förslag ha, så vitt avser nu ifrågavarande skärgårdsområden,
hitintills icke föranlett till någon statsmakternas särskilda
åtgärd.
Emellertid föranstaltade, såsom motionärerna framhållit, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län på framställning av dåvarande vägstyrelsen i
Öckerö och Styrsö vägdistrikt under år 1942 örn upprättande av en arbetsplan,
syftande till en förbättring av kommunikationerna genom anordnande
av färj ef örbindelser, som av vägstyrelsen förutsatts skola drivas i vägstylelsens
regi, mellan öarna och fastlandet. Det utarbetade förslaget innebar,
att passbåtsförbindelser skulle anordnas med öarna i Öckerö skärgård från
Hjuvik samt med öarna i Styrsö skärgård från Saltholmen. För ändamålet
skulle anskaffas ett antal för passagerare avsedda passbåtar, anläggas bryggor
och utföras vissa muddringsarbeten. Kostnaderna för företaget ha beräknats
till 1 698 000 kronor.
Motionärerna hava anslutit sig till tanken att det allmänna bör omhändertaga
trafiken på öarna i enlighet med förslagets grundprinciper. De förklara
sig emellertid övertygade om att företagets genomförande icke behöver
draga så stora kostnader som angivits och att detsamma synes kunna
genomföras etappvis. Under framhållande av de nuvarande kommunikationernas
brister hava motionärerna, som funnit det nödvändigt att förbättrade
förbindelser komma till stånd och att det allmänna svarar för passbåtsförbindelser,
som sammanknyta bårnäs vägsystem med fastlandets vägar,
hemställt örn åtgärder i syfte att förslag i ämnet kunde av Kungl.
Majit framläggas för 1946 års riksdag, därvid det tidigare uppgjorda förslaget
borde vederbörligen reviderat läggas till grund.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har vitsordat såväl behovet att
få vintertrafiken pa öarna mer tillfredsställande ordnad som önskemålet
örn snabbare persontrafik, icke uppehållen av lastning och lossning av gods,
och fördenskull tillstyrkt motionerna. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har som sin asikt framhållit, att trafiken med öarna för närvarande
icke är tillfredsställande ordnad. Att jämväl 1938 års skärgårdsutredning
Statsutskottets utlåtande nr 210.
3
funnit vissa åtgärder böra vidtagas, ägnade att förbättra kommunikationerna,
har ovan framhållits.
Av vad nu nämnts torde få anses klarlagt såväl att kommunikationerna
mellan fastlandet och öarna i Göteborgs skärgård särskilt vintertid icke äro
tillfredsställande som att vissa möjligheter bedömts förefinnas att åstadkomma
en förbättring härutinnan. Då det måste framstå som en angelägenhet
av vikt att kommunikationerna på ett skärgårdsområde med en bofast
befolkning av den storleksordning, varom här är fråga, bliva tillgodosedda
på ett med föreliggande förutsättningar möjligast bästa sätt, finner utskottet
motiverat att spörsmålet om trafikbehovets tillgodoseende snarast möjligt
underkastas fortsatt utredning genom det allmännas försorg.
Motionärernas uttalande, att ifrågavarande trafikförbindelser skulle i
princip kunna ordnas i enlighet med det i ämnet utarbetade förslaget men
till en lägre engångskostnad har bestyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande. -— I fråga om de vägar, som angivits framkomliga för ernående
av en förbättring av kommunikationerna, ha emellertid skilda meningar
försports. Motionärerna synas för sin del närmast hava åsyftat anordnande
av passbåtsförbindelser för passagerare i det allmännas regi. Vägnell
vattenbyggnadsstyrelsen åter har för sin del uppställt två alternativförslag
till frågans lösning. Enligt det ena skulle samtliga erforderliga åtgärder
utföras med anlitande av vägmedel och kommunikationsmedlen inlemmas
i det allmänna vägnätet. Enligt det andra skulle vissa åtgärder
anläggande av bryggor och utförande av muddringsarbeten — bekostas av
allmänna medel men trafiken liksom hittills upprätthållas av lämpliga enskilda
eller kommunala trafikföretag. Styrelsen, som lunnit alternativet med
statsbidrag för stödjande av verksamheten i varje fall tills vidare vara att
föredraga, har ansett att, vilket alternativ än valdes, ytterligare utredning
rörande kostnaderna erfordrades. Enligt utskottets förmenande är det icke
nödvändigt att nu taga ställning till frågan på vilket sätt man i förevarande
fall bör gå fram. Den ytterligare utredning, utskottet ansett böra verkställas,
torde böra syfta till att förutsättningslöst pröva möjliga och lämpliga åtgärder
till trafikförhållandenas förbättrande till rimliga kostnader. Sambandet
mellan person- och lasttrafiken bör därvid givetvis beaktas; och
utredningen bör eftersträva att förebringa uppgifter rörande de ekonomiska
betingelserna för den samlade trafikens ordnande ävensom rörande de kostnader
från det allmänna (storleken av eventuella statsbidrag), som kunna
ifrågakomma.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
alt riksdagen, i anledning av motionerna I: 135 och
II: 253, må hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte
låta verkställa av utskottet åsyftad utredning rörande åtgärder
till förbättrande av trafiken mellan fastlandet och
4
Statsutskottets utlåtande nr 210.
ifrågavarande Öar i Göteborgs skärgård ävensom att till
riksdagen avlåta det förslag i ämnet, vartill utredningen må
giva anledning.
Stockholm den 12 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
fran forsta kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bäcklund, Bernhard
Nässon, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Boman, Berling, Gustav Emil Andersson,
Näsström och Elon Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Pettersson i Dahl,
Staxäng, Hall, Malmborg i Skövde, Holmström, Åkerström, Petterson i Degerfors,
Johansson i Mysinge och Thäpper.
Bilaga 1.
KUNGL.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN
Till
Riksdagens statsutskott.
Sedan Kungl. Maj:t den 2 mars 1945 anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att avgiva och direkt till riksdagens statsutskott insända yttrande
över dels en inom första kammaren av herr Gustavson m. fl. väckt motion
om anordnande av vissa passbåtsförbindelser i Göteborgs skärgård, dels ock
en inom andra kammaren av herr Johansson m. fl. väckt liknande motion,
får styrelsen härmed anföra följande.
Göteborgs skärgård är i stort sett uppdelad i en nordlig skärgård, belägen
inom Ockerö socken, och en sydlig, belägen inom Styrsö socken. De mera
betydelsefulla öarna med större bebyggelse äro i den norra skärgården Fotö
(Fogdö), Hönö, Grötö, Öckerö, Kalvö (Kalvsund), Björkö, Hälso, Källö,
(Källö Knipplan), Hyppeln och Rörö. Den sammanlagda bofasta befolkningen
å dessa öar uppgår enligt inhämtade uppgifter till cirka 6 450 invånare.
Dessas fördelning på de olika öarna har åskådliggjorts å bilagda
karta1. De mera betydelsefulla öarna inom södra skärgården äro Asperö,
Brännö,. Köpstadsö, Styrsö, Donsö och Vrångö. Den sammanlagda bofasta
befolkningen inom denna ögrupp uppgår till cirka 2 600 invånare. Fördelningen
på de olika öarna framgår av nyssnämnda karta. Under sommarmånaderna
ökas nu angivna folkmängdssiffror i regel till nära det dubbla
inom respektive skärgårdsgrupper.
Nu förefintliga ordinarie trafikförbindelser till berörda öar upprätthållas
av enskilda företagare och äro enligt införskaffade uppgifter av följande
omfattning.
öarna inom Öckerö socken ha förbindelse med fastlandet fem gånger per
dag med undantag för öarna Hyppeln och Rörö, som ha två förbindelser
per dag, och Fotö (Fogdö), som har endast en förbindelse per dag.
Öarna inom Styrsö socken ha förbindelse med fastlandet tre gånger per
Statsutskottets utlåtande nr 210.
5
dag med undantag för Vrångö, som har två förbindelser per dag på tisdagar,
torsdagar och fredagar samt en gång per dag under veckans övriga
dagar, ävensom Brännö, som har en förbindelse per dag. Trafiken på söndagarna
är icke medräknad i något av de ovan angivna fallen. Under sommaren
upprätthålles trafiken i hela skärgården i större omfattning på grund
av det betydande antalet sommargäster.
En mera detaljerad beskrivning över öarnas båtförbindelser — frånsett
den speciella sommartrafiken — lämnas i bil. 21, vari även angivits restider
och senast tillämpade biljettpriser.
Förutom nu nämnda trafik, som upprätthålles medelst fartyg vilka samtidigt
taga både passagerare och gods, ombesörjes en del godstrafik av skärgårdsbefolkningen
medelst egna båtar.
Oaktat de enligt turlistorna relativt nöjaktiga förbindelserna äro förhållandena
för befolkningen å öarna icke för närvarande tillfredsställande.
Trafikföretagen ha nämligen tidvis ej kunnat upprätthålla förbindelserna i
bela den utsträckning, som turlistorna angivit, och ett flertal turer lia av
skilda anledningar inställts för längre eller kortare tid. Genom att båtarna
jämväl ombesörja godstransport ha vidare restiderna mången gång i stor
utsträckning förlängts på grund av att lastning och lossning vid de många
bryggorna tar lång tid i anspråk. På grund av vad nu anförts råder bland
öbefoikningen en osäkerhetskänsla beträffande förbindelserna med fastlandet.
Vidare ha båtturerna enligt uppgift icke kunnat ordnas så att förbindelserna
öarna emellan äro tillfredsställande, varför i stor utsträckning
privata båtar måst förhyras till höga priser för sådana resor.
Vägstyrelsen i förutvarande Öckerö och Styrsö vägdistrikt ansåg, att
någon väsentlig förbättring av öarnas kommunikationer icke kunde vinnas
med mindre än att färjor, drivna i vägstyrelsens regi, insattes mellan öarna
och fastlandet. Efter hemställan av vägstyrelsen förordnade länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län den 23 mars 1942 civilingenjören Harry Lind att
i samråd med dåvarande vägingenjören i länet upprätta arbetsplan för anordnande
av färjeförbindelse mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i
Torslanda kommun samt mellan öarna i Styrsö socken och Saltholmen i
Västra Frölunda kommun. Dylik arbetsplan har av Lind upprättats och är
dagtecknad den 14 december 1943. För ernående av större bekvämlighet
för passagerarna och kortare restider har i arbetsplanen förutsatts förbindelsernas
upprätthållande med fartyg avsedda endast för passagerare och
resgods i stället för färjor, avsedda för all trafik. Härigenom bliva erforderliga
bryggor billigare än färjelägen för specialbyggda färjor. I arbetsplanen
har därför ordet färjeförbindelse utbytts mot passbåtsförbindelse.
Enligt den av Lind upprättade arbetsplanen har anordnandet av passbåtsförbindelserna
i sin helhet beräknats draga en kostnad av 1 698 000 kronor,
varav på norra skärgården för anläggande av 10 bryggor och anskaffande
av 3 passbålar komma 1 080 000 kronor och på södra skärgården för anläggande
av 7 bryggor, utförande av erforderliga muddringsarbeten samt
anskaffande av 2 passbåtar komma 618 000 kronor. Samtliga passbåtar lia
föreslagits byggda av trä nied bordläggning oell spant av ek. De lia beräknats
för 100 passagerare jämte resgods och föreslagits utrustade med
200 hästkrafters motor, vilken beräknas giva en fart av 12 knop. Kostnaden
för en sådan passbåt bar beräknats till 102 500 kronor, vilken beräkning
baserar sig på infordrat anbud. I till arbetsplanen börande betänkande
1 tiar utesluten.
6
Statsutskottets utlåtande nr 210.
har Lind framhålit, att förslaget icke behöver komma till utförande i sin
helhet på en gång utan lämpligen kan utföras successivt, därvid Lind bland
annat framhållit, att redan befintliga bryggor skulle kunna användas, till
dess de efterhand ersattes med nya.
Kostnaderna för anordnande av passbåtsförbindelserna enligt den av Lind
upprättade arbetsplanen äro ansenliga. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har därför låtit preliminärt undersöka möjligheterna att förenkla företaget,
i första hand beträffande kostnaderna för anläggande av nya bryggor och
därmed sammanhängande anordningar, då dessa representera en kostnad
av icke mindre än i det närmaste 1 200 000 kronor. Denna undersökning
har också givit vid handen att detta i stor utsträckning låter sig göra. Sålunda
anser styrelsen att befintliga bryggor i med statsmedel byggda fiskehamnar
böra tillsvidare kunna utnyttjas, där trafikleden ansluter till sådan
hamn. På andra platser böra befintliga ångbåtsbryggor kunna utnyttjas i
flera fall dock endast efter erforderlig reparation och ombyggnad. I arbetsplanen
upptagna muddringsarbeten måste utföras åtminstone i viss omfattning.
Att exakt beräkna huru mycket kostnaderna för dessa arbeten kunna
nedbringas har ej låtit sig göra. Härför erfordras nämligen i många fall ingående
undersökningar och upprättande av nya detaljkostnadsberäkningar.
Styrelsen är emellertid efter samråd med vägförvaltningen i länet och företagen
besiktning på platsen av den uppfattningen att —- därest dylika arbeten
för en summa av i runt tal 300 000 å 350 000 kronor komma till utförande
—- tillfredsställande angöringsmöjligheter för passbåtarna skulle
erhållas för lång tid framåt. Detta innebär således att en besparing av i
runt tal 850 000 å 900 000 kronor skulle vara möjlig i denna del av det upprättade
förslaget.
Även beträffande kostnaderna för anskaffande av passbåtar torde förenkling
vara möjlig. Sålunda torde det, såvitt nu kan bedömas, vara tillfyllest
om två passbåtar anskaffas för trafik på norra skärgården och en
för trafik på södra skärgården. Båtförbindelserna kunna därvid ordnas på
sätt vägförvaltningen i länet föreslagit, vilket förslag åskådliggjorts å bil. 3.1
Förutom ovannämnda tre passbåtar erfordras emellertid ytterligare en båt
i reserv för att insättas vid reparationer och dylikt. De omedelbara kostnaderna
för passbåtsförbindelsernas ordnande skulle med nu föreslagna
förenklingar kunna beräknas till i runi tal 700 000 å 750 000 kronor, innebärande
en minskning jämfört med den Lindska arbetsplanen av 950 000 å
1 000 000 kronor.
Innan styrelsen närmare går in på möjligheterna att genom statens försorg
förbättra nu ifrågavarande förbindelser, vill styrelsen erinra om att
utredning angående skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer
jämte inventering av nämnda behov på sin tid verkställdes av 1938 års
skärgårdsutredning.
.Utredningen och inventeringen ledde till framläggande av förslag till ordnande
av de viktigaste skärgårdsförbindelserna. Därvid föreslogs att man
skulle gå fram efter endera av två linjer, nämligen antingen att förbindelserna
skulle jämväl i fortsättningen omhänderhavas av den privata verksamheten
eller att staten skulle genom vägväsendet övertaga desamma. Beträffande
den trafik tekniska sidan föreslogs att förbindelserna skulle ordnas
antingen som färjeförbindelser, öppna för all trafik, eller med passbåtar
och färjebåtar, öppna för passagerartrafik och i vissa fall för bilfordon.
1 Här utesluten.
Statsutskottets utlåtande nr 210.
7
I de fall verksamheten även fortsättningsvis skulle omhänderhavas av
privata företag förutsattes möjligheten att genom koncessionsgivning lämna
monopol på trafiken till visst företag, som därvid skulle bliva bundet av
vissa bestämmelser rörande taxor, turer, får tygsmat eriel m. m.
I de fall verksamheten skulle omhänderhavas genom vägväsendets försorg
förutsattes att avgifter icke skulle utgå vid färjetrafik men däremot
vid trafik med passbåtar och färjebåtar. Skärgårdsutredningen uttalade
emellertid, att med färja i väglagens betydelse torde med dåvarande tolkning
av begreppet i varje fall ej avses färjebåt eller passbåt. Passbåts- och
färjebåtstrafiken skulle därför visserligen ombestyras av vägväsendet men
endast färjebåtstrafiken bekostas av allmänna vägmedel under det att passbåtstrafiken
skulle bestridas från anslaget till vissa kommunikationsändamål.
Beträffande de nu ifrågavarande förbindelserna föreslog utredningen att
de även fortsättningsvis skulle omhänderhavas av den privata verksamheten
och att erforderliga trafikeringsbestämmelser skulle ordnas genom koncessionsgivning.
Skärgårdsutredningens förslag, som framlades sedan världskriget utbrutit,
har såvitt styrelsen känner till ännu icke föranlett någon åtgärd. I allt fall
hava lagbestämmelser rörande koncession å fartygstrafik icke utfärdats.
Vad slutligen beträffar möjligheten att för närvarande realisera nu föreslagna
passbåtsförbindelser vill styrelsen framhålla följande.
Enligt styrelsens mening synas för frågans lösning i huvudsak endast två
alternativ vara tänkbara. Det ena skulle därvid innebära, att hela anläggningen
utföres med vägmedel och såväl bryggor som passbåtar inlemmas i
det allmänna vägnätet. Enligt det andra alternativet skulle det största antalet
bryggor utföras, ombyggas eller repareras med vägmedel och inlemmas
i allmänna vägnätet samt erforderliga muddringsarbeten i farlederna utföras
med för hamnar och farleder avsedda medel under det att båttrafiken liksom
hitintills skulle upprätthållas av enskilda företag.
Det förstnämnda alternativet skulle därvid innebära att i det allmänna
vägnätet inlemmades fartyg avsedda endast för passagerare jämte lättare
gods. Enligt nu gällande väglag anses lika med väg bland annat till väg
ansluten färja med färjläge. Begreppet färja i väglagens mening torde emellertid
böra tolkas som avseende fartyg konstruerat för att kunna mottaga
all slags vägtrafik. Fartyg avsedda endast för visst trafikslag — i förevarande
fall endast passagerare jämte lättare gods — måste, såsom också skärgårdsutredningen
ansett, därför anses falla utanför begreppet färja. För de
föreslagna passbåtarnas anskaffande och drift med allmänna vägmedel
lärer därför erfordras att nämnda begrepp gives en vidare innebörd än vad
nu är fallet.
Enligt det andra alternativet torde däremot en lösning i enlighet med väglagens
anda vara möjlig genom att det största antalet bryggor byggas eller
repareras och därefter förändras till allmänna i de fall de icke redan åro
allmänna. De flesta bryggorna komma nämligen att bliva eller äro redan
belägna i anslutning till befintliga allmänna vägar. I övriga fall äro bryggorna
belägna i med statsmedel utbyggda fiskehamnar, som i sin tur som
regel äro anknutna lill allmän väg. I dessa fall böra vä! bryggorna knappast
intagas till allmänt underhåll enligt väglagen. Deras underhåll är dock
säkerställt genom vederbörande fiskebo mns lön''ning, som bör äga alt i
vanlig ordning uppbära hamnavgift för passbåtarnas nyttjande av bryggan.
8
Statsutskottets utlåtande nr 210.
Erforderliga muddringsarbeten skulle på sätt ovan angivits bestridas
med särskilda medel. Efter allt att döma synes emellertid •— såsom redan
tidigare påpekats —- trafiken som sådan icke vara tillfredsställande ordnad
för närvarande. Skärgårdsbefolkningens krav på säkra förbindelser torde
därför kräva ett statsingripande även om trafiken för framtiden skall skötas
som privat verksamhet. Då sådant ingripande enligt vad ovan anförts för
närvarande icke torde kunna ordnas genom särskild tillståndsgivning, torde
den enda utvägen vara att genom statsbidrag stöda lämpligt eller lämpliga
företag, anordnade antingen av enskilda företag eller kommuner. Bidraget
bör lämpligen utgå av anslaget till vissa kommunikationsändamål. Som
villkor för dess åtnjutande skulle då fastställas vissa bestämmelser rörande
turer, avgifter, fartygsmateriel m. m.
Vid val mellan dessa två linjer, vilka för enkelhetens skull kunna benämnas
statsdrift och enskild drift med statsbidrag, kunna följande synpunkter
vara vägledande.
Statsdrift av nu ifrågavarande förbindelser genom vägväsendets försorg
vidgar det allmänna vägväsendets uppgifter från att avse endast erforderliga
anordningar för trafik till att omfatta även själva trafiken. En sådan vidgning
av uppgifterna kommer med all sannolikhet att medföra krav på övertagande
av trafik i mycket stor omfattning såväl i skärgårdsområdena som
inne i landet. Konsekvenserna av ett beslut om statsdrift på nu ifrågavarande
förbindelser kunna därför icke för närvarande överblickas. Beträffande
kostnaderna för sådan drift torde böra övervägas, huruvida desamma
skola helt eller delvis finansieras med avgifter enligt 9 § väglagen eller örn
driften helt skall bekostas av statsmedel.
Enskild drift med statsbidrag på dessa förbindelser bör kunna ordnas
tillfredsställande blott villkoren för statsbidragen bliva lämpligt utformade.
Med lämplig avvägning av statsbidragen bör det icke vara omöjligt att
träffa avtal med enskilda företag om trafikens utövande. Även denna linje
medför emellertid vittgående konsekvenser, vilka dock icke torde vara så
allvarliga som de vilka följa med statsdrift. Linjen enskild drift med statsbidrag
äger den fördelen framför linjen statsdrift, att möjligheten till en
eventuell övergång framdeles till statsdrift alltjämt står öppen.
Styrelsen vill framhålla, att ingen av de nu angivna lösningarna av frågan
är möjlig att genomföra utan ökning av de anslag, som komma att bliva
berörda.
Vid valet mellan statsdrift och enskild drift med statsbidrag har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för sin del kommit till den uppfattningen att det
sistnämnda alternativet i varje fall tills vidare bör vara att föredraga.
Därest de i motionerna uppdragna spörsmålen rörande passbåtsförbindelsernas
ordnande i Göteborgs skärgård anses böra lösas enligt ettdera av
ovan angivna alternativ torde emellertid ytterligare utredning erfordras
rörande kostnaderna för desammas genomförande.
I detta ärendes slutliga handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit
överdirektören Hjort och byråchefen Braune.
Stockholm den 18 maj 1945.
Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
NILS BOLINDER.
KJELL WESTMAN.
Statsutskottets utlåtande nr 210.
9
LÄNSSTYRELSEN I GÖTEBORGS
OCH BOHUS LÄN
Bilaga 2.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 2 mars 1945 har länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anbefallts att avgiva och till riksdagens statsutskott inkomma
med yttrande över dels en inom första kammaren av herr Gustavson m. fl.
väckt motion (I: 135) örn anordnande av vissa passbåtsförbindelser i Göteborgs
skärgård, dels ock en inom andra kammaren av herr Johansson i
Öckerö m. fl. väckt motion (11:253) angående upprättande av passbåtsförbindelser
mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda socken
samt öarna i Styrsö socken och Saltholmen å Göteborgs stads område.
Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.
Länsstyrelsen har i ärendet verkställt utredning genom införskaffande av
yttranden och vissa statistiska uppgifter från de enskilda företag, som för
närvarande trafikera de skärgårdsområden, som i motionerna avses. Då
länsstyrelsen erfarit, att motionerna även för yttrande remitterats till kungl,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och alt vägförvaltningen i länet haft att
till nämnda styrelse avgiva yttrande, har länsstyrelsen jämväl tagit del av
vad vägförvaltningen uttalat rörande passbåtsförbindelser i Göteborgs skärgård.
Sålunda införskaffad utredning överlämnas.
De ifrågasatta passbåtsförbindelserna avse att förbättra passageraretrafiken
mellan fastlandet och öarna i göteborgsskärgården samt mellan de särskilda
öarna inbördes. Det är härvidlag särskilt svårigheten att med nuvarande
trafikmedel få vintertrafiken tillfredsställande ordnad och önskemålet
örn snabbare persontrafik, icke uppehållen av lastning och lossning av
gods, som gjort behovet av passbåtar aktuellt.
Länsstyrelsen delar ortsbefolkningens uppfattning att ett dylikt behov
föreligger. Det är här icke fråga örn att ersätta de nuvarande genom enskilda
företag uppehållna trafikförbindelserna, vilka alltjämt bliva erforderliga,
särskilt för gods- och turisttrafiken, utan att i ortsbefolkningens
intresse komplettera dessa med passbåtar för vinnande av snabbare och
tätare persontrafik till och mellan öarna.
Av den utredning, som vägförvaltningen i länet framlagt, torde framgå,
att en tillfredsställande passbåtsförbindelse är möjlig att åstadkomma för
ungefär halva den kostnad, som beräknats i det i motionerna nämnda, av
civilingenjören Harry Lind uppgjorda förslaget.
Länsstyrelsen vill fördenskull tillstyrka motionerna.
Göteborg i landskansliet den 9 maj 1945.
MALTE JACOBSSON.
NILS BJÖRKMAN.
10
Statsutskottets utlåtande nr 210.
Bilaga 3.
Sammanfattning av vissa av läns styrel seli åberopade yttranden.
Styrsö trafikaktiebolag, som ombesörjer trafik mellan Göteborg (Långedrag)
och Styrsö skärgård, har erinrat, bland annat, följande. Intill 1930
upprätthölls trafiken vintertid med en morgontur in till staden och en middagslur
ut till öarna. 1930 infördes vissa kompletterande turer — middagslur
och eftermiddagstur — för endast passagerare mellan öarna och Långedrag.
Bolaget har tillbakavisat, att kommunikationerna skulle vara otillfredsställande
ordnade och till stöd för att bolaget skött trafiken tillfredsställande
åberopat uttalande i ämnet av 1938 års skärgårdsutredning. Bolaget
har åberopat svårigheter med avseende å bränsleförsörjningen ävensom
de svåra issituationerna vintrarna 1940—1942. Bolaget, som ifrågasätter
huruvida de passbåtar som föreslagits skola byggas kunna upprätthålla
trafiken vintertid, har meddelat att bolaget under åren 1936—1937
byggt två speciellt för vintertrafiken avsedda passagerarmotorbåtar av stål,
vilka emellertid sedan 1940 i brist på drivmedel ej varit i bruk. Bolaget har
vidare framhållit, att godstransporten även efter inrättande av de ifrågasatta
passbåtslinjerna måste upprätthållas av privata rederier. Örn rederierna
berövades inkomsterna från passagerartrafiken skulle deras utvecklingsmöjligheter
hämmas och trafiken därmed försämras. I anslutning därtill
har bolaget anfört följande.
Hela utredningen är enligt vår åsikt så löst upplagd och ur ekonomisk
synpunkt för statsverket så lättvindigt beräknad, att förslaget uppenbarligen
icke bör realiseras.
Skulle staten insätta egna båtar, måste de privata rederiernas tonnage
först inlösas i likhet med vad som sker beträffande järnvägar och bussar.
Visserligen föreligger, vad beträffar de senare, kanske juridisk skyldighet
för statsverket att lösa dessa, på grund av att sådana linjer äro koncessionerade,
men i praktiken måste förhållandet bli detsamma för de privata rederierna.
Med den höga prisnivå, som numera gäller, bli kostnaderna för anskaffning
av nytt tonnage, liksom för driften, så avsevärda ali statsverket
icke utan stora förluster kan inlåta sig på en konkurrens med de privata
rederierna, örn nu staten överhuvud taget vill vara med på en regelrätt konkurrens
med de privata rederierna med alla dess svårigheter av olika slag.
Den önskan, som ständigt framföres om det allmännas grepp över de privata
passagerarlinjerna till sjöss, synes enklast kunna lösas genom tillståndsgivning
(koncession) för rederierna, varmed följer det allmännas medbestämmanderätt
över turer, biljettpriser m. m.
Sättet att ytterligare förbättra skärgårdarnas kommunikationer är därför
enligt vår mening, att införa trafiktillstånd i enlighet med vad 1938 års
sakkunniga föreslagit, och detta kan ske utan kostnader för statsverket. De
sakkunnigas ordförande, f. d. generaldirektör Axel Granholm, har i en skrivelse
av den 4 januari 1941 till chefen för kungl, kommunikationsdepartementet
bl. a. anfört, att en lagstiftning örn trafiktillstånd ej betyder ökade
kostnader för statsverket.
Statsutskottets utlåtande nr 210.
11
På grund av vad vi ovan anfört, få vi härmed vördsamt hemställa, att
motionerna icke måtte leda till annan åtgärd, än att beslut fattas örn avgivande
av en skrivelse till chefen för kungl, kommunikationsdepartementet
örn fullföljande av »1938 års skärgårdssakkunnigas förslag» om inrättande
snarast möjligt av trafiktillstånd, i likhet med vad som finnes staogat
örn järnvägs- och busstrafik.
Trafikaktiebolaget Öckerö skärgård, som bedriver trafik mellan Göteborg
och Öckerö skärgård, har anfört, biand annat, följande. Trafikförhållandena
inom Göteborgs skärgård måste betraktas såsom goda i förhållande
till förhållandena inom andra skärgårdar. Sedan 1935, då bolaget började
trafiken på öarna, hade tonnaget, liksom även antalet turer, utökats, sa att
nu fyra dagliga turer i vardera riktningen upprätthölles vintertid. Bolaget
har framhållit, att bolaget disponerade ett för gång i is förstärkt fartyg, som
längre än något annat fartyg på bohuskusten kunnat upprätthålla trafik.
Bolaget bär gjort gällande, att Hjuvik icke vore en bra utgångspunkt för
vintertrafik och att enda möjliga utgångsplatsen under isvintrar vore Göteborg
via den genom isbrytning öppna stora farleden. För att bemästra
onormala isvintrar skulle behövas etc isbrytande fartyg med en maskinstyrka
om 800—700 hästkrafter. Bolaget vöre, därest stöd i form av koncessionsgivning
kunde erhållas, berett påtaga sig kostnaden för ett dylikt
fartyg. Bolaget, som närmare bemött vissa av vägstyrelsen framställda
erinringar i fråga örn kommunikationerna, har framhållit att bolaget ägde
två fartyg, som, därest en utvidgning av trafiken mellan öarna och Hjuvik
skulle anses påkallad, lämpade sig för denna trafik. Bolaget har emellertid
gjort gällande, att direkt båtresa mellan öarna och Göteborg icke broge
längre tid och ställde sig billigare. Bolaget har slutligen anfört följande.
Vi ha inget emot att medverka till nödiga förbättringar av trafikförhållandena.
Vi lia hela vår verksamhetstid sökt utveckla trafiken till befolkningens
bästa och ha utökat antalet turer. Utom av oss och det av oss
förut nämnda bussföretaget nied två färjor trafikeras vissa Öar i Öckerö
kommun av två andra trafikföretag, vilka äga var sin ångare. Vid tidigare
trafikdiskussioner lia vi förklarat oss villiga överlåta vår rörelse å Ockerö
kommun, så att denna kunde efter rent samhälleliga principer ordna trafiken.
Vi äro fortfarande villiga diskutera en sådan anordning och äro överhuvud
taget villiga att med representanter för det allmänna överlägga för
att komma till bästa möjliga lösning av trafikproblemen. Härvid skulle
möjligen kunna diskuteras, om det ej för vissa öar i Öckerö kommun skulle
vara tjänligt med trafik till och från Saltholmen, där resande kunde taga
spårvagn och resa vart de ville inom Göteborg. Spårvagnsresorna i Göteborg
äro ju mycket billiga, och eli så kombinerat färdsätt skulle bli billigare
än resa (iver Hjuvik och väl även snabbare. Vi skulle kunna insätta båt
mellan Hjuvik och öarna, så alt en komplettering skedde av (brekttraliken
från Göteborg till öarna. Härför disponera vi, som förut sagts, tonnage,
bättre än de föreslagna färjorna.
Vi anse det riktigast, att ett trafikföretag som vårt, vilket under stora
svårigheter och tidigare tidvis mördande konkurrens ej givit tappt utan
12
Statsutskottets utlåtande nr 210.
sökt på bästa sätt upprätthålla reguljär trafik på öarna såväl sommar som
vinter, i första hand bör ifrågakomma, när det blir fråga örn en utvidgning
av trafiken , med statligt stöd. Det skulle säkerligen ur det allmännas synpunkt
vara billigare med understöd åt en privat linje från Hjuvik till öarna
än med statlig trafik. Trafik av sistnämnda slaget skulle medföra, att inget
av trafikföretagen skulle få inkomster och utgifter att gå ihop. Detta bli
ju i sista hand trafikanterna lidande på. I enlighet med vad vi förut framhållit
skulle dock den största förbättringen i trafiken, särskilt .vintertrafiken,
vara anskaffandet av ett kraftigt isbrytande fartyg.
Göteborgs Trafik aktiebolag, som bedriver passbåtstrafik mellan Hjuvik
och öarna i Öckerö skärgård har meddelat, att bolagets båtar under tiden
den 1 februari—25 mars 1945 befordrat 9 423 passagerare, och i övrigt anfört
följande.
Som framgår av den lämnade uppgiften har resandefrekvensen under
hand stigit och kommer säkerligen att stegras ytterligare vad det lider mot
sommaren. De svårigheter vi haft att kämpa mot under föregående år såsom
mindre goda drivmedel samt de i samband härmed återkommande omställningarna
av motorerna ha givetvis menligt inverkat på allmänhetens
förtroende, men tro vi oss nu, sedan nya motorer inmonterats, kunna räkna
med alltmer stegrade passageraresiffror. Representanter för de olika öbefolkningarna
ha vid upprepade tillfällen givit uttryck åt sitt stora gillande
av vår nystartade trafik samt uttryckt den förhoppningen att vi icke skola
nedlägga trafiken.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:422 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående upprättande av passbåtsförbindelser mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda kommun s s. 1 i texten