Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning angående byggande av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och Umeå.

1945-06-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:211, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning angående byggande av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och Umeå.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

13

Nr 211.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning angående

byggande av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och

Umeå.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckla den ena inom första kammaren av

herr E. Näsström m. fl. (I: 237) och den andra inom andra kammaren

av herr G. Skoglund i Umeå m. fl. (11:402), har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning angående byggande av

järnvägslinje från Örnsköldsvik till Umeå, så beskaffad att den kan ingå

som ett led i en kommande utbyggnad av ostkustbanan från Härnösand mot

Luleå.

Innan utskottet ingår på de föreliggande motionerna torde en kortfattad

redogörelse böra lämnas för den tidigare behandlingen av den av motionärerna

upptagna frågan samt vissa närstående spörsmål.

Vid riksdagen 1862—63 beslöts, att norra stambanan skulle påbörjas och

vid 1870 års riksdag fattades beslut om dess fortsatta byggande från Uppsala

över Sala och Krylbo till Storvik vid Gävle—Dalabanan. År 1873 fattade

riksdagen principbeslut örn stambanans fortsättande från Storvik

norrut till en samtidigt beslutad tvärbana från den redan koncessionerade

enskilda järnvägen Sundsvall—Torpshammar genom Jämtland till norska

gränsen. Sedermera bestämdes, att stambanan skulle ansluta till tvärbanan

vid Ånge och fortsätta norr örn denna från Bräcke till Sollefteå vid Ängermanälven.

År 1881 var norra stambanan färdigställd till Ånge och tvärbanan

genom Jämtland fullbordades 1882. Linjen norr örn Bräcke var

färdigbyggd till Sollefteå 1886, till Vännäs 1891 och till Boden 1894.

Redan under diskussionerna på 1860- och 1870-talen örn norra stambanans

sträckning framlades planer på framdragande av en kustlinje från

trakten av Gävle genom Gästrikland, Hälsingland och Medelpad uppemot

Nyland vid Ångermanälven. Dessa planer vunno emellertid icke statsmakternas

gillande. Sedan den enskilda järnvägen Härnösand—Sollefteå tillkommit

i början av 1890-lalet togo planerna fastare form, men först år

1901 hade planerna på en norrländsk kustbana fortskridit därhän att an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 211.

sökan gjordes om koncession på en järnväg från Gävle genom mellanliggande

släder upp till Härnösand.

I ett över ansökningen den 16 augusti 1902 avgivet yttrande framhöll

väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen angelägenheten av att banans huvudriktning

i största möjliga måtto anslöte sig till ett planmässigt fullföljande av

landets järnvägsbyggnader. I sådant hänseende vore att märka, anförde

styrelsen, att den allmänna meningen alltmera syntes hava stadgat sig

därom, att till ett sådant ordnande av de nya järnvägsanläggningarna borde

i huvudsak höra, bland annat, att Norrland liksom övriga delar av landet

försåges med icke mindre än tre från norr till söder löpande huvudbanor

förutom nödiga lokalbanor och tvärbanor. Av de tre huvudbanorna vore

den ostliga endast i landets södra del utförd genom där befintliga delvis

dock smalspåriga kustbanor men skulle föras vidare framåt till sitt förverkligande

just genom utförande av den här ifrågasatta, så kallade ostkustbanan

Gävle—Härnösand.

Koncession på ostkustbanan beviljades 1903. Arbetet å järnvägen påbörjades

dock först 1918 och bedrevs därefter i etapper så att banan i sin

helhet kunde öppnas för trafik den 1 november 1927. Efter beslut vid

1933 års riksdag förvärvades ostkustbanan av staten i samband med avvecklingen

av Ostkustbanans aktiebolag.

Behovet av kustjärnvägar i Norrland har även kommit till uttryck i bildandet

år 1918 av två kommunala kommittéer för utredning av kustbanefrågan

i vad angår banans sträckning genom Västerbottens och Norrbottens

län. Kommittéernas utredningar, vilka finnas samlade i två år 1922 och

1924 avgivna betänkande!!, synas hava inriktats på att åstadkomma en bana

huvudsakligen avsedd för de lokala behoven och byggd med låg standard.

Betänkandena utmynnade icke i positiva byggnadsförslag och kommittéernas

arbete blev icke heller sedermera fullföljt. Att så icke skedde torde

hava sammanhängt med den förändring som biltrafikens genombrott efter

förra världskriget medförde i förutsättningarna för järnvägsbyggandet.

Tanken på en förlängning av ostkustbanan från Härnösand och vidare

norrut upp till Torne älv framfördes ånyo i motion vid års riksdag,

väckt av herrar G. Skoglund i Umeå och K. Mäler inom andra kammaren

(II: 126). I motionen hemställdes om en uttömmande utredning rörande

behovet av nya järnvägsförbindelser i Norrland, i första hand berörande

ostkustbanans förlängning längs hela norrlandskusten upp till Torne älv.

Rörande denna motion införskaffade statsutskottet från järnvägsstyrelsen

en den 22 april 1944 dagtecknad promemoria, vilken såsom bilaga

fogats till utskottets utlåtande, nr 130, i ärendet.

För egen del anförde statsutskottet —- efter att hava erinrat om tidigare

framförda förslag rörande en förlängning av ostkustbanan från Härnösand

och vidare norrut — bland annat följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

15

Anläggningen av en kustjärnväg från Örnsköldsvik norrut upp mot Lule

älv kan alltså ej tillbakavisas som en fackmannamässigt sett verklighetsfrämmande

tanke. Självklart måste dock vid prövningen av detta järnvägsprojekt

tågås i betraktande det nya skede, som inletts genom biltrafikens genombrott,

vartill nu på sista tiden kommit flygets utveckling. Största avseende

måste sålunda fästas vid vad järnvägsstyrelsen anfört om nödvändigheten

av att järnvägarna liksom sjöfarten hädanefter inrikta sig på att kunna erbjuda

billiga transporter, varvid såsom exempel åberopats de möjligheter som

fjärrgodstågen och snälltågen erbjuda. En dylik politik pekar närmast på en

koncentration av järnvägsdriften till norra stambanan, som med sin genom

den just avslutade elektrifieringen ytterligare förstärkta kapacitet och sin

även för nattåg inrättade trafiktjänst erbjuder stora möjligheter att för en låg

kostnad upptaga ytterligare trafik i sina utmed den tänkta kustbanan jämnlöpande

norra delar.

Trots förut berörd, numera inträffad omkastning i förutsättningarna för

anläggning av nya järnvägar anser utskottet alltså den i motionen framförda

tanken på en norrut fortsatt norrländsk kustbana alltjämt förtjänt att

uppmärksammas. Någon särskild framställning i ämnet till Kungl. Majit kan

dock utskottet ej finna påkallad med hänsyn till att den nyligen tillsatta

norrlandsutredningen bland övriga uppgifter också har att beakta vad som

bör åtgöras för att stärka Norrlands kommunikationer. Även den nya inom

kommunikationsdepartementet tillsatta trafikutredningens arbete kan, såsom

järnvägsstyrelsen påvisat, inverka på bedömningen av denna norrländska

kustbanefråga.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen

II: 126 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan

blev av riksdagen bifallen.

Den 19 december 1944 hölls på inbjudan av landshövdingarna i Västernorrlands

och Västerbottens län ett sammanträde i Örnsköldsvik med representanter

för de kommuner och större industriföretag, som beröras av en

järnvägslinje Örnsköldsvik—Umeå, samt andra av projektet intresserade personer.

Sedermera tillsattes vid ett möte i Härnösand den 3 april 1945 en

mera permanent järnvägskommitté med uppgift att verka för en förlängning

av ostkustbanan från Härnösand norrut. En framställning i sådant syfte har

nyligen gjorts till norrlandskommittén.

I de nu föreliggande motionerna, I: 237 och II: 402, har framhållits bland

annat, att tillgången till sjötransporter varit en avgörande förutsättning för

industriföretagens förläggning men att detta icke betydde, att sjötrafiken

numera tillbörligen kunde tillgodose industriens kommunikationsbehov.

Den nu pågående utbyggnaden av industrien för framställning av kvalitelsprodukter

gjorde järnvägsförbindelser för denna industri till ett livsvillkor,

behovet av järnvägsförbindelser lill industriområdena vid Gullänget och

Husum norr örn Örnsköldsvik hade redan lett till alt förberedande åtgärder

på enskilt initiativ företagits för framdragande av en järnvägslinje från

statsbanelinjen Mellansel—Örnsköldsvik till nyssnämnda områden. Själv
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Utskottet.

klart skulle en järnväg Örnsköldsvik—Umeå vara av betydelse även ur

andra synpunkter för industri- och jordbruksbefolkningens, för den kommersiella

utvecklingens och för de kulturella förbindelsernas intressen. Även

möjligheterna att bekämpa en väntad arbetslöshet voro beroende av att det

projekterade ostkustbanebygget kunde komma till utförande.

Beträffande de skäl, som motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt

utredningsyrkande, får utskottet hänvisa till motionen 11:402.

Över motionerna ha utlåtanden, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, avgivits av järnvägsstyrelsen (Bilaga A) och norrlandskommittén

(Bilaga B), vilka utlåtanden fogats såsom bilagor härvid.

Ett väl utvecklat och för olika trafikbehov avpassat kommunikationsväsen,

vilket kan erbjuda billiga och snabba transporter, är av grundläggande

betydelse för näringslivets utveckling och varuutbytet mellan olika

områden. Det är naturligt, att nätet av vägar, järnvägar, kanaler och kustlinjer

kraftigare utvecklats i de mera tätbebyggda södra och mellersta delarna

av landet än i Norrland, liksom också att framförallt industriens lokalisering

i viss mån påverkats av nämnda förhållande. Såsom i de föreliggande

motionerna påpekats har tillgängen till sjötransporter sedan gammalt

varit avgörande för industriföretagens förläggning i Norrland. Då norra

stambanan tillkom, förlädes denna på sådant avstånd från kusten att möjligheterna

att betjäna kustbygderna med järnvägstransporter avsevärt begränsades.

Först under det förra världskriget påbörjades en kustjärnväg i

nedre Norrland, vilken under 1920-talet fullbordades fram till Ångermanälven.

Därefter avstannade praktiskt taget allt järnvägsbyggande i de norrländska

kusttrakterna. I kustlänen norr örn Ångermanälven utvecklades i

stället — liksom i landet i övrigt — biltrafiken på det icke minst under de

svåra arbetslöshetsperioderna förbättrade och utvidgade vägnätet.

Under de senaste två årtiondena har den trafikpolitiska diskussionen nästan

helt dominerats av bilismens och på senare tid även flygets utveckling. Erfarenheterna

från den sista krigs- och avspärrningsperioden synes emellertid i

det allmänna medvetandet hava framkallat en ökad värdesättning av järnvägskommunikationernas

betydelse. Denna tendens synes utskottet ligga i

linje med de förhoppningar, som i samband med 1939 års principbeslut örn

järnvägsnätets förstatligande knötos till järnvägarna såsom bärare av vikliga

trafikuppgifter.

Redan mot bakgrunden av det anförda framstår det såsom i och för sig

önskvärt att på sätt i motionerna hemställts utredningar komma till stand

angående byggande av nya järnvägslinjer i första hand i ostkustbanans förlängning

utmed norrlandskusten. Såsom framgar av de över motionerna

avgivna yttrandena har norrlandskommittén latit föranstalta örn vissa kostnadsberäkningar

rörande en järnvägsanläggning från linjen Härnösand

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

17

Sollefteå över Örnsköldsvik—Umeå—Skellefteå—Luleå till Haparanda. Härmed

har kommittén avsett att förvärva ett objektivt material till belysning

av en av de sidov som böra beaktas vid övervägandena angående möjligheterna

att förbättra kommunikationerna utefter norrlandskusten.

För att på ort och ställe förskaffa sig kännedom örn de förhållanden, vilka

äro av betydelse för bedömande av den i motionerna väckta trugan, lini inskottet

företagit en studieresa från Härnösand genom kustområdet upp till

Umeå, varunder utskottet haft tillfälle att sammanträffa med representanter

för de. kommuner och industriföretag, som skulle komma att beröras av en

kustjärnväg, ävensom med andra av frågan intresserade personer. De informationer,

som därvid lämnats utskottet, hava synts utskottet i allt väsentligt

bekräfta de i motionerna lämnade faktiska uppgifterna.

Utmärkande för den industriella verksamheten inom ifrågavarande delar

av Västernorrlands och Västerbottens län torde vara en tendens att övergå

från framställning av råvaror och halvfabrikat till en högvärdigare samt

mera differentierad och specialiserad produktion. Denna utveckling hammas

otvivelaktigt av bristen på järnvägskommunikationer, eftersom de förädlade

produkterna, särskilt flytande varor, ofta icke lämpligen kunna

transporteras vare sig med lastbilar eller fartyg. Aven i fråga om massgodset,

vilket för närvarande huvudsakligen transporteras sjövägen, innebär

avspärrningen vintertid en avsevärd olägenhet. Utskottet har vidare uppmärksammat,

att de berörda trakterna främst på grund av näringslivets

ensidighet äro ytterligt känsliga i arbetslöshetshänseende. Det synes utskottet

antagligt, att en kustjärnväg genom detta område skulle kunna befordra

uppkomsten av nya företag, något som skulle bidraga till en jämnare sysselsättning

för befolkningen. Redan nu har en betydande livaktighet och initiativkraft

kunnat förmärkas inom hantverk och småindustri samt den å

jordbruket baserade förädlingsverksamheten. Att en järnväg även i övrigt är

av största betydelse för att förbilliga transporterna, öka konkurrenskraften

och även i övrigt främja de ifrågavarande bygdernas ekonomiska liv behöver

knappast särskilt påpekas. Utskottet anser sig till sist bora framhålla,

att en kustjärnväg under anläggningstiden kan komma att spela en viss roll

ur sysselsättningspolitisk synpunkt.

Vid sin prövning av motionerna har utskottet sålunda funnit ett flertal

särskilda omständigheter starkt tala för att en ingående undersökning nu

företages rörande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en förlängning

av ostkustbanan norrut till Umeå och att i samband härmed verkningarna

i olika hänseenden av en dylik anläggning för de av densamma

berörda områdena studeras.

Utredningen bör, i vad den avser järnvägsbyggnadens tekniska och järnvägsekonomiska

sida, anförtros åt järnvägsstyrelsen. En undersökning av de

berörda bygdernas ekonomiska förhållanden och den inverkan på dessa

tillkomsten av en järnväg kan väntas få, bär samtidigt utföras av norrlands
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 6 samt. Nr 210 211.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 211.

kommittén. Utskottet förutsätter, att såväl järnvägsstyrelsen som norrlandskommitén

skall finna det angeläget, att de båda utredningarna drivas i intimt

samarbete och att såväl orternas befolkning som 1944 års trafikutredning

sättes i tillfälle att framföra sina synpunkter på frågan. Utredningsarbetet

bör bedrivas med skyndsamhet.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:237 och

II: 402, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte uppdraga åt norrlandskommittén och järnvägsstyrelsen

att gemensamt verkställa utredning rörande ostkustbanans

förlängning norrut till Umeå.

Stockholm den 12 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 210.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

19

Bilaga A.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN

Till Riksdagens statsutskott.

Genom ämbetsskrivelse den 2 februari 1945 har Kungl. Majit anbefallt

järnvägsstyrelsen att avgiva yttrande över tvenne likalydande motioner,

väckta den ena inom första kammaren, nr 237, och den andra inom andra

kammaren, nr 402, örn utredning angående byggande av en järnvägslinje

mellan Örnsköldsvik och Umeå. Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen

anföra följande.

I en vid 1944 års riksdag väckt motion (II: 126) hemställdes på anförda

skäl om en uttömmande utredning rörande behovet av nya järnvägsförbindelser

i Norrland, i första hand berörande ostkustbanans förlängning längs

hela norrlandskusten upp till Torne älv.

Rörande denna motion införskaffade statsutskottet från järnvägsstyrelsen

en den 22 april 1944 dagtecknad promemoria, vilken såsom bilaga fogats

till utskottets utlåtande, nr 130, i ärendet.1

I anslutning till ovan berörda utlåtande anser sig järnvägsstyrelsen böra

meddela, att norrlandskommittén — med erinran om att den jämlikt sina

direktiv bl. a. har att verkställa en undersökning rörande bästa sättet för

stärkande och utnyttjande av olika transportmedel och transportanläggningar

i Norrland och att kommittén med hänsyn till dessa direktiv även

ansett sig böra i sitt utredningsarbete beröra frågan örn eventuellt behov av

nya järnvägsanläggningar och därvid i första hand en fortsättning av den

s. k. ostkustbanan — i skrivelse till styrelsen den 8 december 1944 bl. a.

hemställt örn en ungefärlig uppgift rörande anläggningskostnaden för en

normalspårig järnvägsanläggning från någon tänkt punkt på linjen Härnösand—Sollefteå

över Örnsköldsvik—Umeå—Skellefteå—Luleå till Haparanda

samt att styrelsen med anledning härav föranstaltat örn en sådan preliminär

kostnadsberäkning, vilken tillsammans med vissa andra av kommittén samtidigt

begärda uppgifter kommer att överlämnas till kommittén inom de närmaste

dagarna. Anläggningskostnaden för en dylik kustbana har härvid med

ledning av företagen okulär besiktning av terrängförhållandena m. m. beräknats

till 138,9 miljoner kronor vid 1938 års prisförhållanden. Angivna belopp

torde böra höjas till i runt tal 180 miljoner kronor, enär beräkningen enligt

av kommittén meddelade direktiv bör grundas på en prisnivå — beträffande

såväl arbets- som materialkostnader — som ligger 30 % över 1938 års. Härtill

är att lägga visst belopp för erforderlig rullande materiel. För bedömande

av huruvida ifrågavarande järnvägsprojekt kan anses vara av sådan betydelse,

alt en kapitalinvestering av angiven storleksordning kan vara motiverad,

återstår därefter att klarlägga berörda orters näringsliv och behov av

förbättrade kommunikationer. I vilken utsträckning undersökningar rörande

dessa förhållanden komma att verkställas inom norrlandskommittén, är för

järnvägsstyrelsen icke känt.

Det vid årets riksdag i motionerna 1:237 och 11:402 framförda projektet

örn en järnväg mellan Örnsköldsvik och Umea torde, att döma av den anförda

motiveringen, stå i nära samband med nyssnämnda kustbaneprojekt.

1 Styrelsens referat av statsutskottets utlåtande här uteslutet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Att motionärerna nu uppehålla sig endast vid delsträckan Örnsköldsvik—

Umeå, anges nämligen uteslutande vara beroende på att en förlängning av

ostkustbanan långs hela norrlandskusten upp mot Torne älv icke anses

kunna åstadkommas i ett sammanhang utan förutsattes få ske i etapper

samt att sträckan Örnsköldsvik—Umeå i så fall synts böra komma till utförande

i första hand, enär ett flertal i rask expansion stadda industriföretag

äro förlagda utmed denna kuststräcka. Som skäl för det nu framförda delförslaget

har vidare framhållits, att planer föreligga att med statsbidrag söka

åstadkomma vissa industrispår och att det vore i hög grad irrationellt att

med statens ekonomiska bistånd men i övrigt på enskilt initiativ framdraga

dylika industrispår, innan hela sträckan Örnsköldsvik—Umeå blivit undersökt.

Vad som åsyftas, är sålunda närmast en utredning angående en järnvägslinje

mellan Örnsköldsvik och Umeå, avsedd som ett led och en första

etapp i ovannämnda större kustbaneprojekt.

Under sådana förhållanden torde med den nu begärda utredningen lämpligen

böra anstå, till dess behovet av en sammanhängande kustlinje blivit

närmare klarlagt i samband med norrlandskommitténs undersökningar.

Givet är nämligen, att såväl de järnvägsekonomiska förutsättningarna för

som det tekniska utförandet av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och

Umeå måste bliva i hög grad beroende av, huruvida nämnda linje kommer

att ingå som en delsträcka i en sammanhängande kustbana eller örn densamma

varken är avsedd att få någon anknytning söderut till Ostkustbanan

eller någon fortsättning från Umeå norrut, i vilket senare fall den ju blir av

en mera lokal betydelse.

Att intresset i första hand inriktar sig på delen Örnsköldsvik—Umeå, synes

emellertid i och för sig naturligt. Detta intresse har för övrigt tagit sig uttryck

icke blott i de nu väckta motionerna utan även på annat sätt. Sålunda har,

såsom ock framhålles av motionärerna, på privat initiativ planer utarbetats

för järnvägsförbindelser dels från en punkt på tvärbanan Mellansel—Örnsköldsvik

till Gullänget dels därifrån till Husum. Rörande dessa spårförbindelser

har järnvägsstyrelsen till statens arbetsmarknadskommission avgivit

begärt yttrande av innehåll, som framgår av bifogade avskrift.1 Vidare

har, enligt vad som uppgives i de nu föreliggande motionerna, på inbjudan

av landshövdingarna i Västernorrlands och Västerbottens län i slutet av föregående

år hållits ett sammanträde, vid vilket närvoro representanter för

samtliga av en järnvägslinje Örnsköldsvik—Umeå berörda kommuner,

representanter för samtliga större industriföretag inom samma område samt

åtskilliga andra för projektet intresserade personer, och därvid från alla

håll vitsordats önskvärdheten och behovet av en dylik järnvägsförbindelse

särskilt med hänsyn till industriens utveckling. Slutligen har järnvägsstyrelsen

under hand beretts tillfälle att taga del av vissa utredningar och sammanställningar

—■ ävenledes omnämnda av motionärerna — vilka åstadkommits

med uppgift att arbeta för ostkustbanans framdragande mellan

Örnsköldsvik och Umeå.

Styrelsen har på detta sätt bl. a. blivit delgiven en utredning rörande den

lämpliga sträckningen saint kostnaderna för en järnvägsförbindelse mellan

nyssnämnda släder. Denna utredning, vilken verkställts av samma utredningsman

som av styrelsen anlitats för åstadkommande av ovannämnda av

norrlandskommittén begärda kostnadsuppgift, ger vid handen, att kostnaderna

för en järnvägslinje -— byggd alternativt som industrispår eller som

1 Här utesluten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

21

huvudspår -—- från översjäla (i närheten av Örnsköldsvik) till Umeå, frånsett

eventuella elektrifieringskostnader samt kostnaderna för rullande materiel,

vid 1938 års prisförhållanden kunna beräknas till följande (approximativa)

belopp.

Industrispår Huvudspår

Km

Tusental kronor

5,7 750 900

28,7 4 082 6 000

39.0 6 300 8 200

63.0 9 600 12 500

Summa 136,4 20 732 27 600

Dessa kostnadsbelopp, vilka som nyss nämnts hänföra sig till 1938 års

prisnivå, torde i likhet med motsvarande uppgifter för hela kustbaneprojektet

böra höjas med 30 %. Anläggningskostnaden för en dylik järnvägsförbindelse,

vilken beräknas få en längd av 136 km, kan sålunda uppskattas till

i runt tal 27 miljoner kronor, därest densamma utföres som industrispår, och

till i runt tal 36 miljoner kronor, därest linjen bygges som huvudspår d. v. s.

med syfte att utgöra led i en sammanhängande kustbana, vartill i bägge fallen

kommer viss kostnad för rullande materiel.

Angivna kostnadsuppgifter ävensom vad utredningsmannen anfört i fråga

örn sträckningen av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och Umeå bekräfta

uttalandet Ilar ovan, att frågan örn förlängning av den nuvarande

ostkustbanan upp efter norrlandskusten åtminstone i princip torde böra vara

klarlagd, innan den av motionärerna begärda utredningen angående en järnvägsförbindelse

mellan Örnsköldsvik och Umeå kan verkställas. Först därefter

är det nämligen möjligt dels att närmare bedöma, hur en järnvägslinje

mellan nyssnämnda städer lämpligen skall framdragas och anknytas till nuvarande

järnvägslinjer ävensom kostnaderna för ett realiserande av detta

projekt, dels att bilda sig en något tillförlitligare uppfattning angående de

trafikmängder, som kunna vara att motse å en dylik järnvägsförbindelse,

samt de inkomster och utgifter, som dess trafikering kan väntas medföra

resp. föranleda. De av motionärerna och under hand meddelade uppgifterna

angående industriens produktionskapacitet och häri inträdd eller motsebar

ökning äro visserligen av stort intresse, i det att de tydligt ådagalägga ett

ökat behov av direkta järnvägstransporter, men de äro dock i och för sig

icke tillräckliga för att förutsättningarna ur järnvägsekonomisk synpunkt av

den nu föreslagna utbyggnaden av SJ järnvägsnät därav utan vidare skola

kunna bedömas.

I betraktande av här berörda omständigheter finner järnvägsstyrelsen för

sin del, att med den i förevarande motioner begärda utredningen lämpligen

böra anstå, intill dess resultatet av norrlandskommitténs ovan omnämnda

undersökningar i ärendet föreligger.

Stockholm den 21 mars 1945.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN.

G. DAHLBECK.

A. Thorsell.

Översjäla—Gullänget .

Gullänget—Dombäck .

Dombäck-—Nordmaling

Nordmaling—Umeå

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 211.

NORRLANDSKOMMITTÉN

Bilaga B.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 februari 1945 har norrlandskommittén

anbefallts att avgiva yttrande över de likalydande motionerna I: 237 och

11:402 örn utredning angående byggande av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik

och Umeå. Med anledning härav får kommittén anföra följande.

Kommittén får först erinra om att kommittén enligt sina direktiv bland

annat har att upptaga till behandling frågan örn förbättring av kommunikationsförhållandena

i Norrland.

Vid bedömandet av huru trafikbehovet för ett visst område bör tillgodoses

kommer frågan örn utbyggnad av viss jämvägssträcka närmast att utgöra ett

detaljproblem i ett större sammanhang. Hänsyn bör tagas till ett flertal faktorer,

sålunda även förutsättningarna att genom biltrafik eller sjöfart betjäna

området i fråga. Av väsentlig vikt blir vidare huru taxorna beräknas. Då

kommittén, enligt vad som antytts i motionerna, föranstaltat om en undersökning

genom järnvägsstyrelsens försorg beträffande kostnaderna för en

utbyggnad av ostkustbanan norrut, har kommittén avsett att förvända ett

objektivt material till belysning av en av de sidor, som böra beaktas vid

övervägande angående möjligheterna att förbättra kommunikationerna utefter

norrlandskusten.

Dessa överväganden torde böra ske helt förutsättningslöst. Kommittén finner

det därför angeläget att, i den mån frågan om förbättring av nyssnämnda

kommunikationer, i fortsättningen anses böra ankomma på kommitténs bedömande,

kommittén ej blir bunden av direktiv, som kunna kringskära ett

objektivt övervägande.

Vad nu anförts anser kommittén emellertid ej utgöra hinder för att den

ekonomiska bärigheten hos en järnvägslinje med den i motionerna åsyftade

sträckningen och därmed sammanhängande tekniska problem bli föremål

för särskild undersökning. Örn en sådan anses böra komma till stånd, torde

den lämpligen böra uppdragas åt järnvägsstyrelsen.

I detta ärendes handläggning ha, förutom undertecknade, deltagit ledamöterna

Collin, Enström, Granström, Hedlund, Jonsson, Sten, Strindlund,

Tjällgren och Velander.

Stockholm den 28 februari 1945.

NILS MALMFORS.

/ Yngve Ericsson.

Iduns tocken, Esselte ab. Stockholm 1945

517297

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:517 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående byggande av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och Umeå. s. 3 i texten