Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården.
1945-06-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:219, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 219.
1
Nr 219.
Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
till utbildning av personal inom den halvöppna
barnavården.
(3:e avd.)
I propositionen nr 214 Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 mars 1945, föreslagit riksdagen
att dels godkänna de grunder för bidrag till utbildning av personal
inom den halvöppna barnavården, som av departementschefen förordats, att
tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1945; dels ock till Bidrag till
utbildning av personal inom den halvöppna barnavården för budgetåret 1945/46
anvisa ett reservationsanslag av 170 000 kronor.
Anstalter för halvöppen barnavård — varmed förstås den barnavård, där
barnen endast under en del av dygnet mottagas i institution för vård, fostran
eller eftersyn, varemot de under den övriga delen av dygnet vistas i sina
hem — äro av tre slag, nämligen daghem, lekskolor och eftermiddagshem.
I daghem beredas barn under skolåldern heldagsvistelse, d. v. s. vård under
mer än sex timmar per dygn. En särskild grupp av daghem utgöra de s. k.
spädbarnskrubborna, som i regel äro avsedda för barn i en ålder av tre
månader upp tili ett år. I lekskolorna eller, som de vanligen kallas, barnträdgårdarna
mottagas i regel barn i åldern 4—6 år. Undantagsvis finnas
även avdelningar för yngre barn. Vistelsen i barnträdgården omfattar vanligtvis
en tid av tre tillmar om dagen. På sina håll mottagas barn även
upp till sex timmar per dag i barnträdgårdarna. Eftermiddagshemmen äro
avsedda för skolbarn, vilkas föräldrar ha sådant yrkesarbete, att det hindrar
dem att ha tillsyn över barnen efter skolarbetets slut.
På grundval av ett av 1941 års befolkningsutredning avgivet betänkande
(Statens off. utredn. 1943: 9) föreläde Kungl. Majit 1943 års riksdag proposition
(nr 339) med förslag örn statsbidrag till daghem och lekskolor m. m.
T propositionen föreslogs riksdagen medgiva, att under budgetåret 1943/44
finge till ett belopp av högst 100 000 kronor av statsmedel beviljas bidrag
lill driften av anstalter för halvöppen barnavård. Propositionen bifölls
av riksdagen med vissa smärre ändringar i fråga örn grunderna för den
föreslagna bidragsverksamheten (skrivelse nr 506). Den 10 december 1943
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sand. Nr 219.
2
Statsutskottets utlåtande nr 219.
uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att handhava statsbidragsverksamheten.
Vidare förordnades bland annat, att anstalt för halvöppen barnavård
för att komma i åtnjutande av statsbidrag skulle stå under tillsyn
av socialstyrelsen och, i den mån vid anstalten förekomme Iekskoleverksamhet,
i pedagogiskt hänseende av skolöverstyrelsen. Beslut örn statsbidrag
skulle meddelas av socialstyrelsen. Kungl. Maj:t uppdrog slutligen
åt socialstyrelsen att utfärda de närmare föreskrifter för bidragsverksamheten,
som kunde befinnas erforderliga. Till åtlydnad därav utfärdade socialstyrelsen
den 4 januari 1944 kungörelse med föreskrifter och anvisningar
rörande statsbidrag till driften av institutioner inom den halvöppna barnavården
(Sv. f. nr 1).
För bidrag till driften av ifrågavarande anstalter under innevarande budgetår
har 1944 års riksdag anvisat ett reservationsanslag av 200 000 kronor. I
statsverkspropositionen till årets riksdag har Kungl. Maj:t för ändamålet
begärt anvisande av ett reservationsanslag av 350 000 kronor, i vilket sammanhang
riksdagen underställts fråga örn vissa ändringar i de för närvarande
gällande statsbidragsgrunderna. (Jfr riksdagens skrivelse nr 5, punkt 71.)
I förevarande proposition lämnas till en början en redogörelse för tidigare
förslag till statligt stöd åt förskoleseminarier ävensom en översikt över nu verksamma
svenska seminarier för utbildning av personal till småbarnsinslitutionerna.
Härefter erinras i propositionen därom att 1941 års befolkningsutredning i
sitt förenämnda betänkande med utredning och förslag angående statsbidrag
till daghem och lekskolor m. m. föreslog att -— för den händelse kompetent
personal i erforderlig utsträckning ej stöde att uppbringa vid den utökning
av den halvöppna barnavården, som de av utredningen i betänkandet föreslagna
åtgärderna kunde föranleda — det skulle medgivas socialstyrelsen
att i samråd med ledningen för förskoleseminarierna anordna en kompletteringskurs
för personer, som redan vöre verksamma inom den halvöppna
barnavården men vilkas utbildning vore bristfällig. Bidrag till kostnaderna
för en sådan kurs skulle enligt utredningens förslag kulma av Kungl. Majit
utanordnas ur reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering
m. m., därvid även lämpligheten av att utdela stipendier till behövande elever
borde beaktas.
Befolkningsutredningens förslag upptogs av Kungl. Majit och förelädes
1943 års riksdag såsom en detalj i propositionen nr 339 angående statsbidrag
till daghem och lekskolor m. m. Förslaget ifråga föranledde ej något
riksdagens särskilda uttalande.
Efter verkställd undersökning kunde befolkningsutredningen konstatera att
sådan brist på kompetent personal för institutionerna förelåg, som enligt uttalanden
i propositionen angivits som en förutsättning för kursens anordnande.
Kungl. Majit uppdrog den 21 januari 1944 åt socialstyrelsen att i enlighet
med befolkningsutredningens förslag till en kostnad av sammanlagt högst
Statsutskottets utlåtande nr 219.
3
40 000 kronor låta anordna två kompletteringskurser samt medgav, att de
deltagare i kurserna, som prövades vara i behov därav, finge till ett sammanlagt
belopp av högst 10 000 kronor beviljas stipendier av statsmedel.
Med skrivelse den 8 januari 1945 har 19il års befolkningsutredning framlagt
förslag om statsunderstöd till utbildningen av personal vid institutioner
inom den halvöppna barnavården. Utredningen har därvid föreslagit, att rätten
till statsbidrag och dettas storlek göres beroende av elevantalet vid vederbörande
seminarium. Terminsavgift vid statsunderstött seminarium
skulle få uttagas med högst 100 kronor. Vid seminarium med fullt statsbidrag
borde vidare finnas minst 10 friplatser och vid seminarium med lägre
elevantal ett av den bidragsgivande myndigheten i relation till elevantalet fastställt
antal friplatser. I fråga örn stipendier föreslår utredningen, att sådana
borde utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de normer, som på
grundval av ett av skolöverstyrelsen avgivet förslag kunde komma att fastställas
beträffande folkhögskolorna. Utredningen hade härvid räknat med
att stipendium skulle allt efter graden av elevs behov kunna utgå med 75, 50
eller 25 kronor per månad. Med hänsyn till att fråga vore om elever i 20-årsåldern
syntes det utredningen icke lämpligt att enbart taga hänsyn till vederbörande
föräldrars inkomster.
Enligt utredningens uppfattning borde man tills större erfarenhet av
stipendiebehovet vunnits för varje seminarium med 50 elever räkna med
5 stipendier i vardera av de tre behovsgraderna. Medelsbehovet skulle
efter denna beräkningsgrund uppgå till 6 750 kronor per seminarium eller
-10 500 kronor för samtliga seminarier, därest de alla uppnådde ett elevantal
av 50. — Det syntes böra ankomma på den bidragsbeviljande myndigheten
att inkomma med förslag till riktlinjer beträffande såväl seminariernas
egna ansökningar örn statsbidrag som elevernas stipendieansökningar.
Över befolkningsutredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission,
sistnämnda myndighet efter hörande av sina sakkunniga i frågor
rörande kvinnlig arbetskraft. Yttranden föreligga vidare från svenska fattigvårds-
och barnavårdsförbundet, Fröbelinstitutet i Norrköping, Pedagogiska
institutet i Uppsala, södra K. F. U. K:s pedagogiska institut i Stockholm,
Socialpedagogiska seminariet i Stockholm, Örebro socialpedagogiska
institut, Göteborgs förskoleseminarium och Sveriges barnträdgårdslärarinnors
riksförbund.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
1941 års befolkningsutredning har redan i sitt i februari 1943 avgivna
betänkande angående statsbidrag till daghem och lekskolor berört frågan
om utbildning av personal till institutioner inom nämnda område. I betänkandet
framhöll utredningen, att ett fullt utbyggt statsunderstöd till dylika
institutioner komme att medföra en betydande ökning av deras vårdplatser.
4
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Därigenom komme även behovet av utbildade lekskolelärarinnor att kraftigt
ökas. Då det vore ett betydande intresse, att personalen vid sådana institutioner
erhölle tillräckligt omfattande utbildning, förutsatte en ökning av
antalet daghem och lekskolor jämväl vidgade utbildningsmöjligheter. Denna
fråga vore emellertid, uttalade utredningen vidare, av den omfattning och
av den art, att den borde göras till föremål för övervägande i särskild
ordning.
Av befolkningsutredningen har nu framlagts förslag i denna utbildningsfråga.
I förslaget förordas dels statsbidrag till de nu verksamma seminarierna
för utbildning av lekskolelärarinnor — förskoleseminarier •—, dels
stipendier till eleverna vid dessa seminarier, dels och anordnande av en kurs
för utbildning av handledare åt seminarieeleverna i den praktiska delen av
seminariearbetet.
Det är flera syften som utredningen velat nå genom förslaget om statligt
stöd till förskoleseminarierna.
I första hand avses att få till stånd en höjning av förskoleseminariernas
nuvarande utbildningskapacitet. Redan nu råder brist på utbildad personal.
I den mån verkningarna av den statliga bidragsverksamheten på området
hinna giva sig till känna i form av ökat antal vårdplatser inom den halvöppna
barnavården, kan berörda brist beräknas bli verkligt kännbar. Det
synes icke tillrådligt att för mötande av denna situation i alltför hög grad
lita till kompletteringskurser av det slag som genom statens försorg ordnats
för ofullständigt utbildad personal. Någon risk att utexaminering skulle
komma att ske av flera än som kunna beredas anställning synes icke föreligga;
det är nämligen en ganska blygsam ökning av utbildningskapaciteten,
vilken skulle vinnas genom det föreliggande förslaget.
Genom att vissa villkor skulle knytas till utgående statsbidrag får staten
möjlighet att för framtiden utöva tillsyn över de understödda seminarierna.
Därmed åsyftas emellertid ej uniformitet de olika instituten emellan. Men
återkommande inspektionsbesök och en central rådgivning kan förväntas
öka förutsättningarna för ett genomsnittligt sett bättre utbildningsresultat
än hittills.
Ett ytterligare motiv för det statliga stödet utgör det trängda ekonomiska
läge, vari flera av förskoleseminarierna befinna sig. I den mån de för sin
verksamhet äro beroende av kommunalt stöd, har detta lämnats endast i
avvaktan på stödåtgärder av staten, å vilken det ansetts böra ankomma att
lämna det för anstaltex-nas fortbestånd erforderliga stödet från det allmännas
sida. De ekonomiska svårigheterna för anstalterna ökas därigenom att det
ej i längden går att hålla lönenivån på hittillsvarande låga nivå; i den mån
den äldre arbetskraften ersät tes, måste man sannolikt för den personal som
nyanställes räkna med anpassning åtminstone i viss mån till lönerna inom
närliggande arbetsområden.
Väl kan ifrågasättas huruvida icke ett förstatligande av ifrågavarande undervisningsverksamhet
vore den mest rationella ordningen. Såsom ett provisorium
i avvaktan på de närmare överväganden, som måste föregå ett sådant
ställningstagande, kan jag émellertid godtaga förslaget att ej nu rubba förskoleseminariernas
nuvarande karaktär av privata utbildningsanstalter.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag angeläget, att en
statlig stödgivning till förmån för förskoleseminarierna nu igångsättes. Det
av befolkningsutredningen framlagda förslaget synes mig i huvudsak ägnat
att läggas till grund för bedömandet av stödgivningsformerna.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
5
Jag övergår härefter till en prövning av de olika delarna av befolkningsutredningens
förslag.
Vad först angår förslaget om statsunderstöd till undervisningsverksamheten
vid förskoleseminarierna föreslår utredningen,
att detta för varje anstalt lämnas i form av bidrag dels till avlönandet
av två fasta lärarkrafter —- en rektor och en föreståndare för praktikhandledningen
— samt lärarinnor för handledning i grupper av seminarieelevernäs
praktiska arbete till ett antal motsvarande för 50 elever sex
lärarinnor, dels ock till arvodeskostnaderna i övrigt för den personal, som
bestrider undervisningen. Till rektor skulle enligt förslaget av statsmedel
utgå ett rektorsarvode av 2 000 kronor, varemot rektors lön i övrigt skulle
bestridas på samma sätt som arvodeskostnaderna till den övriga lärarpersonalen.
Till föreståndaren för praktikhandledningen skulle — utöver dennes
lön i övrigt, beräknad till 4 000 kronor — av statsmedel utgå ett arvode av
2 000 kronor. Till grupphandledare skulle för dennes befattning med elevernas
handledning i barnavdelningarna utgå ett arvode av 1 500 kronor, vilket
helt skulle täckas av statsmedel; i dessa fall utgåves deras vanliga lön
givetvis av respektive institutioner. Under förutsättning att elevantalet överstege
50, räknar utredningen därjämte med ett extra handledararvode. Sammanlagt
skulle således statsbidraget till grupphandledare utgå med högst
(7 X 1 500) 10 500 kronor.
På grundval av föreliggande uppgifter rörande kostnaderna för de förut
omnämnda kompletteringskurserna samt för seminariernas nuvarande föreläsningskostnader
beräknar utredningen arvodeskostnaderna i övrigt för den
personal, som bestrider undervisningen, till sammanlagt 16 000 kronor i de
båda årskurserna. Av de verkliga arvodeskostnaderna, i den mån bidragsmyndigheten
finner dem vara skäliga, skulle två tredjedelar avses att utgå
av statsmedel.
Mot själva formen för statsbidragets beräknande — nämligen till viss del
av kostnaderna för lärarkrafterna — har jag intet att erinra. Mot de föreslagna
arvodena till rektorn och till föreståndaren för praktikhandledningen
synes någon erinran ej kunna med fog framställas. I fråga om grupphandledararvodet
har statskontoret föreslagit en sänkning från föreslagna 1 500
kronor till 500 kronor, enär merarbetet för dem icke motiverade ett arvode
av föreslagen storlek. Vid prövning av frågan har jag funnit mig böra
föreslå en sänkning av arvodesbeloppet till 1 000 kronor.
Jag tillstyrker, att medel i övrigt för den undervisande personalen beräknas
i enlighet med utredningens förslag. Innan medlen utbetalas, bör
emellertid en granskning ske av timlärararvodena och statsbidragsandelen
maximeras lill två tredjedelar av beloppet av jämförliga undervisningsarvoden,
till vilka statsbidrag utgå.
Vidkommande härefter de av befolkningsutredningen föreslagna villkoren
för erhållande av förevarande statsbidrag finner jag
till en början, att förskoleseminarium, som erhåller statsbidrag, skall stå
under tillsyn av statlig myndighet. Denna tillsyn, som huvudsakligen bör
vara av pedagogisk natur, bör främst taga sikte på att lämna råd och
anvisningar i syfte att undervisningen giver bästa möjliga utbyte. Däremot
böra, såsom redan antytts, skiftningar i metodiken eller andra individuella
särarter, vilka kunna förläna undervisningen en i och för sig värdefull speciell
inriktning, få förtbestå. Av skäl som anförts av utredningen och som
ej föranlett erinran från vare sig socialstyrelsens eller skolöverstyrelsens
6
Statsutskottets utlåtande nr 219.
sida, synes det lämpligt, att tillsynen anförtros åt socialstyrelsen, som jämväl
bör bliva bidragsbeviljande myndighet.
Såsom villkor för statsbidrag till förskoleseminarierna har av utredningen
föreslagits, att seminarium skall ha ett visst minsta elevantal av 35 elever,
fördelade på två årskurser, men att tillsynsmyndigheten under budgetåret
1945/46 skulle äga rättighet att jämka detta antal till lägst 30. Vid elevantal,
som understege 50, borde dock fullt statsbidrag ej utgå, utan från
eljest utgående statsbidrag avdragas boo eller 500 kronor för varje elev under
nämnda antal. Såsom motiv för uppställande av förenämnda villkorsregler
bär angivits det föreliggande intresset att öka utbildningskapaciteten vid
seminarierna. Mot förslaget i denna del ha invändningar framförts av
Örebro socialpedagogiska institut, som bland annat befarat, att svårigheter
skulle uppstå för vederbörande seminarieledning att på förhand uppgöra en
ekonomisk kalkyl för seminarieverksamhetens bedrivande under ett följande
år. Då det emellertid för statsverkets del förefaller rimligt att bidragsgivningen
står i direkt relation till utbytet av densamma, helst som avsikten
med bidragsgivningen i första hand är att öka seminariernas utbildningskapacitet,
kail jag icke tillstyrka slopande i en eller annan form av den
av utredningen föreslagna reduktionsregeln. Jag biträder även vad utredningen
föreslagit i fråga örn minimiantalet elever.
Vad angår storleken av den terminsavgift, som skall uttagas av eleverna,
finnér jag mig — med hänsyn till de skäl, som vid remissbehandlingen
framkommit mot en maximering av avgiften till 100 kronor — böra förorda
den jämkningen, att avgiften högst får uppgå till 150 kronor. Vad av
utredningen föreslagits i fråga om friplatser vid seminarierna vill jag biträda.
Jag delar utredningens mening, att vissa villkor böra föreskrivas beträffande
intagning av elever i förskoleseminarierna. Jag är emellertid icke
beredd att nu avgiva några detaljerade förslag härom. Detta torde i stället
få ske i samband med den slutliga utformningen av grunderna för statsbidragen
efter det riksdagens beslut i ärendet föreligger.
Frågan om och i vad mån en reglering kan ske av löne- och pensionsvillkoren
för seminariernas personal torde få upptagas till prövning i samband
med det av befolkningsutredningen bebådade övervägandet om den halvöppna
barnavårdens ställning i samhället.
Vissa i yttrandena berörda praktiska spörsmål i samband med praktikhandledningen
torde böra upptagas till behandling av tillsynsmyndigheten i
samråd med vederbörande institutioner. Jag vill i samband härmed endast
nämna, att jag, i avvaktan på praktiska erfarenheter härutinnan, ansett mig
icke böra frångå utredningens beräkningar om det behövliga antalet grupphandledare.
Utredningens förslag örn stipendier till seminarieeleven!a
finnér jag välbetänkt såsom ägnat att vidga basen för rekryteringen av
personal till den halvöppna barnavården. Såsom utredningen anfört böra
i fråga om grunderna för stipendiernas utgående motsvarande regler gälla
som de vilka kunna komma att fastställas för stipendier åt elever vid folkhögskolor.
I den mån utredningens uttalande att hänsyn icke endast bör
tagas till föräldrarnas inkomster må innebära en avvikelse från vad som
är avsett att gälla för folkhögskoleelever kan jag icke förorda densamma.
Då erfarenhet helt saknas rörande den omfattning, i vilken stipendier kunna
bliva erforderliga, saknar jag anledning frångå utredningens beräkningar
härutinnan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 219.
/
Def återstår att taga ställning till befolkningsutredningens förslag om
anordnandet av en utbildning skurs för gr upp handledare. Vid
remissbehandlingen Ira av flera seminarier föreslagits olika sätt att praktiskt
bibringa grupphandledarna ökad förtrogenhet med deras uppgifter. Av dessa
yttranden framgår ej blott att olika uppfattningar råda om bästa sättet att
ordna denna angelägenhet utan även att ett genomförande av befolkningsutredningens
förslag i demra del skulle medföra ett besvärligt läge för seminarierna
med hänsyn till svårigheterna att anskaffa vikarier för de i kursen
deltagande.
Jag är på grund härav icke nu beredd att föreslå beviljande av anslag till
kurs för grupphandledare. Lämpligen torde socialstyrelsen i samråd med
de olika seminarierna närmare överväga frågan och inkomma med därav
eventuellt föranlett förslag.
Såsom nämnts har utredningen beräknat att för nästa budgetår skulle
erfordras ett anslag av 150 000 kronor för statsbidrag till sex förskoleseminarier
samt 40 000 kronor till elevstipendier. Den av mig föreslagna sänkningen
av grupphandledararvodet medför en reducering av anslagsbehovet
för det förra ändamålet med omkring 20 000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet
kan sålunda uppskattas till (130 000 + 40 000) 170 000 kronor.
Anslaget torde böra såsom reservationsanslag anvisas under beteckningen
Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården.
Utskottet tillstyrker statlig stödgivning till förskoleseminarierna i huvud- Utskottet.
saklig överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t föreslagit. I fråga örn visst
minimiantal elever såsom villkor för statsbidrag innebär förslaget, att tillsynsmyndigheten
skall under nästa budgetår äga rättighet att jämka detta tallån
35 till lägst 30. Enligt utskottets mening bör denna för allenast det första
året avsedda jämkningsmöjlighet göras något mera vidsträckt och statsbidrag
sålunda kunna medgivas även om elevantalet ej överstiger 25.
Vidkommande villkoren för vinnande av inträde som elev vid förskoleseminarium
föreslås, att vederbörande skall ha avlagt realexamen eller på
annat sätt kunnat styrka motsvarande förkunskaper. Utskottet förutsätter,
att jämställdheten med realexamen ej uppehälles alltför strängt, utan att
möjligheter hållas öppna att jämka nedåt på ifrågavarande kompetenskrav.
Sålunda bör sökande som genomgått andra årskurs i folkhögskola kunna
vinna inträde vid ifrågavarande seminarier och detsamma synes böra gälla
elev, som genomgått högre folkskola.
Kungl. Maj:ts förslag föranleder i övrigt ej någon erinran från utskottets
sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
alt riksdagen må
a) godkänna de grunder för bidrag till utbildning av personal
inom den halvöppna barnavården, som utskottet förordat,
alt tillämpas tills vidare från och med den 1 juli
1945;
8
Statsutskottets utlåtande nr 219.
b) till Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna
barnavården för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 170 000 kronor.
Stockholm den 15 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Sven Larsson, Bäcklund, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Carlström,
Gustaf Iwar Anderson, Emil Petersson och Gustav Emil Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Pettersson i Dahl,
Andersson i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Lindholm, fru Alvén, herrar Boman i
Kieryd, Petterson i Degerfors, Johansson i Mysinge och Birke.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945
517355
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:479 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården. a1 i texten