Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården.

1945-06-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:219, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

1

Nr 219.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag

till utbildning av personal inom den halvöppna

barnavården.

(3:e avd.)

I propositionen nr 214 Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 mars 1945, föreslagit riksdagen

att dels godkänna de grunder för bidrag till utbildning av personal

inom den halvöppna barnavården, som av departementschefen förordats, att

tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1945; dels ock till Bidrag till

utbildning av personal inom den halvöppna barnavården för budgetåret 1945/46

anvisa ett reservationsanslag av 170 000 kronor.

Anstalter för halvöppen barnavård — varmed förstås den barnavård, där

barnen endast under en del av dygnet mottagas i institution för vård, fostran

eller eftersyn, varemot de under den övriga delen av dygnet vistas i sina

hem — äro av tre slag, nämligen daghem, lekskolor och eftermiddagshem.

I daghem beredas barn under skolåldern heldagsvistelse, d. v. s. vård under

mer än sex timmar per dygn. En särskild grupp av daghem utgöra de s. k.

spädbarnskrubborna, som i regel äro avsedda för barn i en ålder av tre

månader upp tili ett år. I lekskolorna eller, som de vanligen kallas, barnträdgårdarna

mottagas i regel barn i åldern 4—6 år. Undantagsvis finnas

även avdelningar för yngre barn. Vistelsen i barnträdgården omfattar vanligtvis

en tid av tre tillmar om dagen. På sina håll mottagas barn även

upp till sex timmar per dag i barnträdgårdarna. Eftermiddagshemmen äro

avsedda för skolbarn, vilkas föräldrar ha sådant yrkesarbete, att det hindrar

dem att ha tillsyn över barnen efter skolarbetets slut.

På grundval av ett av 1941 års befolkningsutredning avgivet betänkande

(Statens off. utredn. 1943: 9) föreläde Kungl. Majit 1943 års riksdag proposition

(nr 339) med förslag örn statsbidrag till daghem och lekskolor m. m.

T propositionen föreslogs riksdagen medgiva, att under budgetåret 1943/44

finge till ett belopp av högst 100 000 kronor av statsmedel beviljas bidrag

lill driften av anstalter för halvöppen barnavård. Propositionen bifölls

av riksdagen med vissa smärre ändringar i fråga örn grunderna för den

föreslagna bidragsverksamheten (skrivelse nr 506). Den 10 december 1943

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sand. Nr 219.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 219.

uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att handhava statsbidragsverksamheten.

Vidare förordnades bland annat, att anstalt för halvöppen barnavård

för att komma i åtnjutande av statsbidrag skulle stå under tillsyn

av socialstyrelsen och, i den mån vid anstalten förekomme Iekskoleverksamhet,

i pedagogiskt hänseende av skolöverstyrelsen. Beslut örn statsbidrag

skulle meddelas av socialstyrelsen. Kungl. Maj:t uppdrog slutligen

åt socialstyrelsen att utfärda de närmare föreskrifter för bidragsverksamheten,

som kunde befinnas erforderliga. Till åtlydnad därav utfärdade socialstyrelsen

den 4 januari 1944 kungörelse med föreskrifter och anvisningar

rörande statsbidrag till driften av institutioner inom den halvöppna barnavården

(Sv. f. nr 1).

För bidrag till driften av ifrågavarande anstalter under innevarande budgetår

har 1944 års riksdag anvisat ett reservationsanslag av 200 000 kronor. I

statsverkspropositionen till årets riksdag har Kungl. Maj:t för ändamålet

begärt anvisande av ett reservationsanslag av 350 000 kronor, i vilket sammanhang

riksdagen underställts fråga örn vissa ändringar i de för närvarande

gällande statsbidragsgrunderna. (Jfr riksdagens skrivelse nr 5, punkt 71.)

I förevarande proposition lämnas till en början en redogörelse för tidigare

förslag till statligt stöd åt förskoleseminarier ävensom en översikt över nu verksamma

svenska seminarier för utbildning av personal till småbarnsinslitutionerna.

Härefter erinras i propositionen därom att 1941 års befolkningsutredning i

sitt förenämnda betänkande med utredning och förslag angående statsbidrag

till daghem och lekskolor m. m. föreslog att -— för den händelse kompetent

personal i erforderlig utsträckning ej stöde att uppbringa vid den utökning

av den halvöppna barnavården, som de av utredningen i betänkandet föreslagna

åtgärderna kunde föranleda — det skulle medgivas socialstyrelsen

att i samråd med ledningen för förskoleseminarierna anordna en kompletteringskurs

för personer, som redan vöre verksamma inom den halvöppna

barnavården men vilkas utbildning vore bristfällig. Bidrag till kostnaderna

för en sådan kurs skulle enligt utredningens förslag kulma av Kungl. Majit

utanordnas ur reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering

m. m., därvid även lämpligheten av att utdela stipendier till behövande elever

borde beaktas.

Befolkningsutredningens förslag upptogs av Kungl. Majit och förelädes

1943 års riksdag såsom en detalj i propositionen nr 339 angående statsbidrag

till daghem och lekskolor m. m. Förslaget ifråga föranledde ej något

riksdagens särskilda uttalande.

Efter verkställd undersökning kunde befolkningsutredningen konstatera att

sådan brist på kompetent personal för institutionerna förelåg, som enligt uttalanden

i propositionen angivits som en förutsättning för kursens anordnande.

Kungl. Majit uppdrog den 21 januari 1944 åt socialstyrelsen att i enlighet

med befolkningsutredningens förslag till en kostnad av sammanlagt högst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

3

40 000 kronor låta anordna två kompletteringskurser samt medgav, att de

deltagare i kurserna, som prövades vara i behov därav, finge till ett sammanlagt

belopp av högst 10 000 kronor beviljas stipendier av statsmedel.

Med skrivelse den 8 januari 1945 har 19il års befolkningsutredning framlagt

förslag om statsunderstöd till utbildningen av personal vid institutioner

inom den halvöppna barnavården. Utredningen har därvid föreslagit, att rätten

till statsbidrag och dettas storlek göres beroende av elevantalet vid vederbörande

seminarium. Terminsavgift vid statsunderstött seminarium

skulle få uttagas med högst 100 kronor. Vid seminarium med fullt statsbidrag

borde vidare finnas minst 10 friplatser och vid seminarium med lägre

elevantal ett av den bidragsgivande myndigheten i relation till elevantalet fastställt

antal friplatser. I fråga örn stipendier föreslår utredningen, att sådana

borde utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de normer, som på

grundval av ett av skolöverstyrelsen avgivet förslag kunde komma att fastställas

beträffande folkhögskolorna. Utredningen hade härvid räknat med

att stipendium skulle allt efter graden av elevs behov kunna utgå med 75, 50

eller 25 kronor per månad. Med hänsyn till att fråga vore om elever i 20-årsåldern

syntes det utredningen icke lämpligt att enbart taga hänsyn till vederbörande

föräldrars inkomster.

Enligt utredningens uppfattning borde man tills större erfarenhet av

stipendiebehovet vunnits för varje seminarium med 50 elever räkna med

5 stipendier i vardera av de tre behovsgraderna. Medelsbehovet skulle

efter denna beräkningsgrund uppgå till 6 750 kronor per seminarium eller

-10 500 kronor för samtliga seminarier, därest de alla uppnådde ett elevantal

av 50. — Det syntes böra ankomma på den bidragsbeviljande myndigheten

att inkomma med förslag till riktlinjer beträffande såväl seminariernas

egna ansökningar örn statsbidrag som elevernas stipendieansökningar.

Över befolkningsutredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission,

sistnämnda myndighet efter hörande av sina sakkunniga i frågor

rörande kvinnlig arbetskraft. Yttranden föreligga vidare från svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet, Fröbelinstitutet i Norrköping, Pedagogiska

institutet i Uppsala, södra K. F. U. K:s pedagogiska institut i Stockholm,

Socialpedagogiska seminariet i Stockholm, Örebro socialpedagogiska

institut, Göteborgs förskoleseminarium och Sveriges barnträdgårdslärarinnors

riksförbund.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

1941 års befolkningsutredning har redan i sitt i februari 1943 avgivna

betänkande angående statsbidrag till daghem och lekskolor berört frågan

om utbildning av personal till institutioner inom nämnda område. I betänkandet

framhöll utredningen, att ett fullt utbyggt statsunderstöd till dylika

institutioner komme att medföra en betydande ökning av deras vårdplatser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Därigenom komme även behovet av utbildade lekskolelärarinnor att kraftigt

ökas. Då det vore ett betydande intresse, att personalen vid sådana institutioner

erhölle tillräckligt omfattande utbildning, förutsatte en ökning av

antalet daghem och lekskolor jämväl vidgade utbildningsmöjligheter. Denna

fråga vore emellertid, uttalade utredningen vidare, av den omfattning och

av den art, att den borde göras till föremål för övervägande i särskild

ordning.

Av befolkningsutredningen har nu framlagts förslag i denna utbildningsfråga.

I förslaget förordas dels statsbidrag till de nu verksamma seminarierna

för utbildning av lekskolelärarinnor — förskoleseminarier •—, dels

stipendier till eleverna vid dessa seminarier, dels och anordnande av en kurs

för utbildning av handledare åt seminarieeleverna i den praktiska delen av

seminariearbetet.

Det är flera syften som utredningen velat nå genom förslaget om statligt

stöd till förskoleseminarierna.

I första hand avses att få till stånd en höjning av förskoleseminariernas

nuvarande utbildningskapacitet. Redan nu råder brist på utbildad personal.

I den mån verkningarna av den statliga bidragsverksamheten på området

hinna giva sig till känna i form av ökat antal vårdplatser inom den halvöppna

barnavården, kan berörda brist beräknas bli verkligt kännbar. Det

synes icke tillrådligt att för mötande av denna situation i alltför hög grad

lita till kompletteringskurser av det slag som genom statens försorg ordnats

för ofullständigt utbildad personal. Någon risk att utexaminering skulle

komma att ske av flera än som kunna beredas anställning synes icke föreligga;

det är nämligen en ganska blygsam ökning av utbildningskapaciteten,

vilken skulle vinnas genom det föreliggande förslaget.

Genom att vissa villkor skulle knytas till utgående statsbidrag får staten

möjlighet att för framtiden utöva tillsyn över de understödda seminarierna.

Därmed åsyftas emellertid ej uniformitet de olika instituten emellan. Men

återkommande inspektionsbesök och en central rådgivning kan förväntas

öka förutsättningarna för ett genomsnittligt sett bättre utbildningsresultat

än hittills.

Ett ytterligare motiv för det statliga stödet utgör det trängda ekonomiska

läge, vari flera av förskoleseminarierna befinna sig. I den mån de för sin

verksamhet äro beroende av kommunalt stöd, har detta lämnats endast i

avvaktan på stödåtgärder av staten, å vilken det ansetts böra ankomma att

lämna det för anstaltex-nas fortbestånd erforderliga stödet från det allmännas

sida. De ekonomiska svårigheterna för anstalterna ökas därigenom att det

ej i längden går att hålla lönenivån på hittillsvarande låga nivå; i den mån

den äldre arbetskraften ersät tes, måste man sannolikt för den personal som

nyanställes räkna med anpassning åtminstone i viss mån till lönerna inom

närliggande arbetsområden.

Väl kan ifrågasättas huruvida icke ett förstatligande av ifrågavarande undervisningsverksamhet

vore den mest rationella ordningen. Såsom ett provisorium

i avvaktan på de närmare överväganden, som måste föregå ett sådant

ställningstagande, kan jag émellertid godtaga förslaget att ej nu rubba förskoleseminariernas

nuvarande karaktär av privata utbildningsanstalter.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag angeläget, att en

statlig stödgivning till förmån för förskoleseminarierna nu igångsättes. Det

av befolkningsutredningen framlagda förslaget synes mig i huvudsak ägnat

att läggas till grund för bedömandet av stödgivningsformerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

5

Jag övergår härefter till en prövning av de olika delarna av befolkningsutredningens

förslag.

Vad först angår förslaget om statsunderstöd till undervisningsverksamheten

vid förskoleseminarierna föreslår utredningen,

att detta för varje anstalt lämnas i form av bidrag dels till avlönandet

av två fasta lärarkrafter —- en rektor och en föreståndare för praktikhandledningen

— samt lärarinnor för handledning i grupper av seminarieelevernäs

praktiska arbete till ett antal motsvarande för 50 elever sex

lärarinnor, dels ock till arvodeskostnaderna i övrigt för den personal, som

bestrider undervisningen. Till rektor skulle enligt förslaget av statsmedel

utgå ett rektorsarvode av 2 000 kronor, varemot rektors lön i övrigt skulle

bestridas på samma sätt som arvodeskostnaderna till den övriga lärarpersonalen.

Till föreståndaren för praktikhandledningen skulle — utöver dennes

lön i övrigt, beräknad till 4 000 kronor — av statsmedel utgå ett arvode av

2 000 kronor. Till grupphandledare skulle för dennes befattning med elevernas

handledning i barnavdelningarna utgå ett arvode av 1 500 kronor, vilket

helt skulle täckas av statsmedel; i dessa fall utgåves deras vanliga lön

givetvis av respektive institutioner. Under förutsättning att elevantalet överstege

50, räknar utredningen därjämte med ett extra handledararvode. Sammanlagt

skulle således statsbidraget till grupphandledare utgå med högst

(7 X 1 500) 10 500 kronor.

På grundval av föreliggande uppgifter rörande kostnaderna för de förut

omnämnda kompletteringskurserna samt för seminariernas nuvarande föreläsningskostnader

beräknar utredningen arvodeskostnaderna i övrigt för den

personal, som bestrider undervisningen, till sammanlagt 16 000 kronor i de

båda årskurserna. Av de verkliga arvodeskostnaderna, i den mån bidragsmyndigheten

finner dem vara skäliga, skulle två tredjedelar avses att utgå

av statsmedel.

Mot själva formen för statsbidragets beräknande — nämligen till viss del

av kostnaderna för lärarkrafterna — har jag intet att erinra. Mot de föreslagna

arvodena till rektorn och till föreståndaren för praktikhandledningen

synes någon erinran ej kunna med fog framställas. I fråga om grupphandledararvodet

har statskontoret föreslagit en sänkning från föreslagna 1 500

kronor till 500 kronor, enär merarbetet för dem icke motiverade ett arvode

av föreslagen storlek. Vid prövning av frågan har jag funnit mig böra

föreslå en sänkning av arvodesbeloppet till 1 000 kronor.

Jag tillstyrker, att medel i övrigt för den undervisande personalen beräknas

i enlighet med utredningens förslag. Innan medlen utbetalas, bör

emellertid en granskning ske av timlärararvodena och statsbidragsandelen

maximeras lill två tredjedelar av beloppet av jämförliga undervisningsarvoden,

till vilka statsbidrag utgå.

Vidkommande härefter de av befolkningsutredningen föreslagna villkoren

för erhållande av förevarande statsbidrag finner jag

till en början, att förskoleseminarium, som erhåller statsbidrag, skall stå

under tillsyn av statlig myndighet. Denna tillsyn, som huvudsakligen bör

vara av pedagogisk natur, bör främst taga sikte på att lämna råd och

anvisningar i syfte att undervisningen giver bästa möjliga utbyte. Däremot

böra, såsom redan antytts, skiftningar i metodiken eller andra individuella

särarter, vilka kunna förläna undervisningen en i och för sig värdefull speciell

inriktning, få förtbestå. Av skäl som anförts av utredningen och som

ej föranlett erinran från vare sig socialstyrelsens eller skolöverstyrelsens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 219.

sida, synes det lämpligt, att tillsynen anförtros åt socialstyrelsen, som jämväl

bör bliva bidragsbeviljande myndighet.

Såsom villkor för statsbidrag till förskoleseminarierna har av utredningen

föreslagits, att seminarium skall ha ett visst minsta elevantal av 35 elever,

fördelade på två årskurser, men att tillsynsmyndigheten under budgetåret

1945/46 skulle äga rättighet att jämka detta antal till lägst 30. Vid elevantal,

som understege 50, borde dock fullt statsbidrag ej utgå, utan från

eljest utgående statsbidrag avdragas boo eller 500 kronor för varje elev under

nämnda antal. Såsom motiv för uppställande av förenämnda villkorsregler

bär angivits det föreliggande intresset att öka utbildningskapaciteten vid

seminarierna. Mot förslaget i denna del ha invändningar framförts av

Örebro socialpedagogiska institut, som bland annat befarat, att svårigheter

skulle uppstå för vederbörande seminarieledning att på förhand uppgöra en

ekonomisk kalkyl för seminarieverksamhetens bedrivande under ett följande

år. Då det emellertid för statsverkets del förefaller rimligt att bidragsgivningen

står i direkt relation till utbytet av densamma, helst som avsikten

med bidragsgivningen i första hand är att öka seminariernas utbildningskapacitet,

kail jag icke tillstyrka slopande i en eller annan form av den

av utredningen föreslagna reduktionsregeln. Jag biträder även vad utredningen

föreslagit i fråga örn minimiantalet elever.

Vad angår storleken av den terminsavgift, som skall uttagas av eleverna,

finnér jag mig — med hänsyn till de skäl, som vid remissbehandlingen

framkommit mot en maximering av avgiften till 100 kronor — böra förorda

den jämkningen, att avgiften högst får uppgå till 150 kronor. Vad av

utredningen föreslagits i fråga om friplatser vid seminarierna vill jag biträda.

Jag delar utredningens mening, att vissa villkor böra föreskrivas beträffande

intagning av elever i förskoleseminarierna. Jag är emellertid icke

beredd att nu avgiva några detaljerade förslag härom. Detta torde i stället

få ske i samband med den slutliga utformningen av grunderna för statsbidragen

efter det riksdagens beslut i ärendet föreligger.

Frågan om och i vad mån en reglering kan ske av löne- och pensionsvillkoren

för seminariernas personal torde få upptagas till prövning i samband

med det av befolkningsutredningen bebådade övervägandet om den halvöppna

barnavårdens ställning i samhället.

Vissa i yttrandena berörda praktiska spörsmål i samband med praktikhandledningen

torde böra upptagas till behandling av tillsynsmyndigheten i

samråd med vederbörande institutioner. Jag vill i samband härmed endast

nämna, att jag, i avvaktan på praktiska erfarenheter härutinnan, ansett mig

icke böra frångå utredningens beräkningar om det behövliga antalet grupphandledare.

Utredningens förslag örn stipendier till seminarieeleven!a

finnér jag välbetänkt såsom ägnat att vidga basen för rekryteringen av

personal till den halvöppna barnavården. Såsom utredningen anfört böra

i fråga om grunderna för stipendiernas utgående motsvarande regler gälla

som de vilka kunna komma att fastställas för stipendier åt elever vid folkhögskolor.

I den mån utredningens uttalande att hänsyn icke endast bör

tagas till föräldrarnas inkomster må innebära en avvikelse från vad som

är avsett att gälla för folkhögskoleelever kan jag icke förorda densamma.

Då erfarenhet helt saknas rörande den omfattning, i vilken stipendier kunna

bliva erforderliga, saknar jag anledning frångå utredningens beräkningar

härutinnan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

/

Def återstår att taga ställning till befolkningsutredningens förslag om

anordnandet av en utbildning skurs för gr upp handledare. Vid

remissbehandlingen Ira av flera seminarier föreslagits olika sätt att praktiskt

bibringa grupphandledarna ökad förtrogenhet med deras uppgifter. Av dessa

yttranden framgår ej blott att olika uppfattningar råda om bästa sättet att

ordna denna angelägenhet utan även att ett genomförande av befolkningsutredningens

förslag i demra del skulle medföra ett besvärligt läge för seminarierna

med hänsyn till svårigheterna att anskaffa vikarier för de i kursen

deltagande.

Jag är på grund härav icke nu beredd att föreslå beviljande av anslag till

kurs för grupphandledare. Lämpligen torde socialstyrelsen i samråd med

de olika seminarierna närmare överväga frågan och inkomma med därav

eventuellt föranlett förslag.

Såsom nämnts har utredningen beräknat att för nästa budgetår skulle

erfordras ett anslag av 150 000 kronor för statsbidrag till sex förskoleseminarier

samt 40 000 kronor till elevstipendier. Den av mig föreslagna sänkningen

av grupphandledararvodet medför en reducering av anslagsbehovet

för det förra ändamålet med omkring 20 000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet

kan sålunda uppskattas till (130 000 + 40 000) 170 000 kronor.

Anslaget torde böra såsom reservationsanslag anvisas under beteckningen

Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården.

Utskottet tillstyrker statlig stödgivning till förskoleseminarierna i huvud- Utskottet.

saklig överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t föreslagit. I fråga örn visst

minimiantal elever såsom villkor för statsbidrag innebär förslaget, att tillsynsmyndigheten

skall under nästa budgetår äga rättighet att jämka detta tallån

35 till lägst 30. Enligt utskottets mening bör denna för allenast det första

året avsedda jämkningsmöjlighet göras något mera vidsträckt och statsbidrag

sålunda kunna medgivas även om elevantalet ej överstiger 25.

Vidkommande villkoren för vinnande av inträde som elev vid förskoleseminarium

föreslås, att vederbörande skall ha avlagt realexamen eller på

annat sätt kunnat styrka motsvarande förkunskaper. Utskottet förutsätter,

att jämställdheten med realexamen ej uppehälles alltför strängt, utan att

möjligheter hållas öppna att jämka nedåt på ifrågavarande kompetenskrav.

Sålunda bör sökande som genomgått andra årskurs i folkhögskola kunna

vinna inträde vid ifrågavarande seminarier och detsamma synes böra gälla

elev, som genomgått högre folkskola.

Kungl. Maj:ts förslag föranleder i övrigt ej någon erinran från utskottets

sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

alt riksdagen må

a) godkänna de grunder för bidrag till utbildning av personal

inom den halvöppna barnavården, som utskottet förordat,

alt tillämpas tills vidare från och med den 1 juli

1945;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 219.

b) till Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna

barnavården för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 170 000 kronor.

Stockholm den 15 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,

Sven Larsson, Bäcklund, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Carlström,

Gustaf Iwar Anderson, Emil Petersson och Gustav Emil Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Pettersson i Dahl,

Andersson i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Lindholm, fru Alvén, herrar Boman i

Kieryd, Petterson i Degerfors, Johansson i Mysinge och Birke.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945

517355

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:479 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården. a1 i texten