Utlåtande i anledning av väckt motion angående inrättande av väntehem åt ensamstående blivande mödrar.
1945-06-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:222, Utlåtande i anledning av väckt motion angående inrättande av väntehem åt ensamstående blivande mödrar.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande nr 222.
Nr 222.
Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1945 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående inrättande av
väntehem åt ensamstående blivande mödrar.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av fru 5. Rönn-Christiansson och fru Gerda
Linderot väckt motion (II: 143) har hemställts, att riksdagen må i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla örn utarbetande av förslag om inrättande av väntehem
åt ensamstående blivande mödrar.
Motionärerna anföra bland annat följande.
Det är numera en vanlig företeelse att häktningsåtgärder förekomma både
mot de abortsökande kvinnorna och de personer, som varit dem behjälpliga.
Orsakerna till att blivande mödrar vid upptäckten av havandeskap vända sig
till abortörer äro i de flesta fallen av ekonomisk art. Speciellt gäller detta de
ensamstående kvinnorna, som under havandeskapet också ha att säkra sin
bostadsfråga. För dessa framstår aborten som enda utväg. Ofta måste de
söka plats som »obemärkt» och bli då i fullkomlig avsaknad av den omtanke
och det skydd, som böra tillkomma varje gravid kvinna. I stället bli
de ofta utnyttjade som obetald arbetskraft. Svårigheterna skulle kunna lindras
betydligt, örn åtgärder vidtogos för att underlätta ordnandet av bostadsfrågan
för ensamstående blivande mödrar.
Mycket vore vunnet, om den läkare eller barnmorska som konstaterar
havandeskap kunde hänvisa vederbörande till något väntehem. Vissheten om
en sådan tillflykt under havandeskapets sista skede skulle säkerhgen få
många kvinnor att avstå från tanken på abort. Under vistelsen på väntehemmet
kunde de få råd och upplysningar, hur de skola söka mödrahjälp,
moderskapspenning, ordna med barnavårdsman etc. samt i övrigt i relativt
lugn och ro planera för sin och barnets framtid.
Utskottet. Frågan om väntehem för blivande mödrar har varit föremål för uppmärksamhet
vid det utredningsarbete, som på senare tid bedrivits av vissa kommittéer.
Sålunda ha 1941 års reumatikervårdssakkunniga i ett den 10 juni
1944 avgivet betänkande (SOU 1944: 28) ansett, att av de sakkunniga föreslagna
efterbehandlingsavdelningar vid lasarett (E-avdelningar) borde tjänstgöra
även som väntehem för blivande mödrar. Vidare har frågan berörts i
1941 års befolkningsutrednings den 22 november 1944 avgivna betänkande i
abortfrågan (SOU 1944: 51). Enligt vad utskottet erfarit ämnar sistnämnda
utredning i ett betänkande, som kan väntas framlagt inom kort, till närmare
behandling upptaga frågan om bidrag till väntehem för barnaföderskor och
Statsutskottets utlåtande nr 222.
15
till inackordering av väntande mödrar i privata hem. Därjämte har socialvårdskommittén
i ett i juli 1944 avgivet betänkande (SOU 1944:34) framlagt
förslag rörande statsbidrag till barnhem, varmed avses jämväl mödrahem
för vård av bland andra väntande mödrar. Sistnämnda förslag ligger
till grund för den av Kungl. Maj:t till innevarande riksdag avlåtna propositionen
nr 227 (se sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande nr 4).
Ovannämnda förslag torde, i den mån de äga betydelse för den i motionen
berörda frågan, taga sikte på att tillgodose behovet av bostad och omvårdnad
under tiden närmast före förlossningen. Motionärerna synas härutöver
ha tänkt sig åtgärder i syfte att, i vad avser ensamstående kvinnor, även för
en tidigare period av havandeskapet underlätta bostadsfrågans lösning. Man
bör eldigt utskottets mening i första hand söka tillgodose sistnämnda önskemål
inom ramen av ett mera allmänt bostadsprogram. Det betänkande, som
inom kort kan väntas från bostadssociala utredningen, torde komma att giva
vissa utgångspunkter för ett bedömande av denna fråga.
För egen del vill utskottet framhålla, att motionärerna berört ett betydelsefullt
socialpolitiskt spörsmål. Under hänvisning till den lämnade redogörelsen
för redan avslutade och pågående utredningar får utskottet dock avstyrka
att framställning i ämnet vid denna tidpunkt göres från riksdagens
sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 143 ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 15 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Sven Larsson, Bäcklund, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Carlström, Gustaf Iwar
Anderson, Emil Petersson och Gustav Emil Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Pettersson i Dahl, Andersson
i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Lindholm, fru Alvén, herrar Boman i Kieryd, Petterson
i Degerfors, Johansson i »Mysinge och Birke.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.