Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet och folkskolans avlöning sr eglemente, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1945-06-15 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:227, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet och folkskolans avlöning sr eglemente, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 227.
1
Nr 227.
Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar med förslag
till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet,
militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet
och folkskolans avlöning sr eglemente, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
(lia och 3:e avd.)
I propositionen nr 218 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 mars 1945, föreslagit
riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser
om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet
och manskapsavlöningsreglementet ävensom av 14 § folkskolans
avlöningsreglemente, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats meddela
föreskrifter i fråga om avlöning å civil befattning under tjänstledighet för
militär tjänstgöring, avlöning under tjänstgöring vid verkshemväm, löneklassplacering
av vissa personalgrupper vid statens järnvägar och om löneklassplacering
för befattningshavare, som innehaft kollektivavtalsanställning,
samt för budgetåret 1945/46 meddela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell
övergång till krisadministration.
Vidare har Kungl. Majit i propositionen nr 316, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 maj 1945, föreslagit
riksdagen att godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser
om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet samt om ändrad
lydelse av 50 § militära avlöningsreglementet och av 25 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet.
I samband med Kungl. Majits ovannämnda, i propositionerna nr 218 och
316 framlagda förslag har utskottet till behandling förehaft
dels följande vid riksdagens början väckta motioner, nämligen
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru
Anna Sjöström-Bengtsson och fru Gärda Svenson, 1:224, och den andra
inom andra kammaren av fru Ellen Svedberg och fröken Gunnel Olsson,
lii 391, samt
en inom andra kammaren av herr H. Witzell väckt motion, 11:224,
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. G sami. Nr 227.
1
2 Statsutskottets utlåtande nr 227.
dels ock följande i anledning av propositionen nr 218 väckta motioner,
nämligen
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
E. Hage m. fl., I: 330, och den andra inom andra kammaren av herr L. Lindahl
m. fl., II: 513,
en inom andra kammaren av herr K. E. Senander väckt motion, II: 514,
en inom andra kammaren av herr E. Eriksson i Stockholm väckt motion,
II: 539, samt
en inom andra kammaren av herr N. Holmström väckt motion, II: 540.
Beträffande yrkandena i nämnda motioner får utskottet hänvisa till den
följande redogörelsen härför.
Propositionen nr 218.
Avlöning under tjänstledighet för militärtjänstgöring. I propositionen
nr 218 föreslås under punkten 1 (s. 12—15) bemyndigande för Kungl. Maj:t
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet
förordat meddela föreskrifter i fråga om avlöning å civil befattning under
tjänstledighet för militär tjänstgöring.
I statsrådsprotokollet erinras, att Kungl. Maj:t i en den 16 februari 1945
dagtecknad proposition, nr 65, framlagt förslag till nytt krigsavlöningsreglemente,
avsett att träda i kraft den 1 juli 1945. Nämnda förslag har av riksdagen
bifallits (skrivelse nr 311). Det nu ifrågavarande förslaget avser att
åstadkomma vissa ändringar i gällande bestämmelser om avlöning under
tjänstledighet för militär tjänstgöring i syfte att de civila avlöningsbestämmelsema
skola komma att korrespondera mot de militära.
Avlöning under tjänstgöring vid verkshemvärn m. m. Under punkten 2
(s. 15—19) föreslås bemyndigande för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen förordat meddela föreskrifter i
fråga örn avlöning under tjänstgöring vid verkshemvärn.
Kungl. Maj :ts förslag avser att i två avseenden åstadkomma ändringar i de
för verkshemvärn gällande bestämmelserna.
Den ena frågan gäller villkoren för att verkshemvärnsman i fredstid skall
kunna erhålla oavkortad lön under ledighet för deltagande i kurser. Enligt
gällande bestämmelser äger verkshemvärnsman för deltagande i kurs för utbildning
av hemvämsbefäl åtnjuta oavkortad lön, dock högst under 10 dagar
av ett och samma kalenderår. Enligt det nu framlagda förslaget skall verkshemvämsman
under tjänstledighet i fredstid för deltagande i hemvärnskurs
eller undergående av specialutbildning efter vederbörande myndighets beprövande
äga åtnjuta oavkortad lön under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår.
Det andra spörsmålet avser frågan av vilka medel sådana ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under hem värnstjänstgöring, skola bestridas,
om vilka förmäles i förordningen den 28 juli 1941, nr 593.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
3
Löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars
tjänst vid statsförvärv av enskild järnväg. Kungl. Majit har föreslagit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad departementschefen förordat meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering
av vissa personalgrupper vid statens järnvägar. Under punkten 3
(s. 20—23) behandlas detta förslag i vad det avser viss personal, som övergått
i statens järnvägars tjänst vid statsförvärv av enskild järnväg. Kungl.
Majits förslag i sistnämnda hänseende grundar sig på en den 7 november 1944
dagtecknad framställning av svenska järnvägsmannaförbundets styrelse, över
vilken framställning järnvägsstyrelsen och allmänna lönenämnden avgivit
yttranden.
Departementschefen har i denna fråga för egen del anfört följande.
Såsom av den lämnade redogörelsen för lönesättningen i fråga om övertagen
järnvägspersonal framgår, erhåller befattningshavare, som vid den enskilda
järnvägen åtnjutit högre avlöning än som motsvarar lägsta löneklassen
i respektive lönegrad, inplacering i den löneklass, i vilken löneförmånerna
närmast understiga lönen vid den enskilda banan, varjämte han erhåller^
ett personligt lönetillägg, motsvarande skillnaden. Enligt beslut vid
1943 års riksdag skal! dock befattningshavare, som sedan minst tre år innehaft
slutlön^ enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, vid
uppförandet på statens järnvägars aktiva personalstat inplaceras i den löneklass
inom tillämplig lönegrad, som ligger närmast över nämnda slutlön.
Samma löneklassplacering skall befattningshavare, som vid övergången i
mindre än tre år innehaft dylik slutlön, erhålla efter det tre år förflutit från
ernåendet av slutlönen.
Järnvägsmannaförbundets styrelse har nu gjort framställning i syfte att
samtliga befattningshavare, vilka den 1 januari 1940 eller senare övergått
eller komma att övergå på statens järnvägars aktiva personalstat, skola inplaceras
i den löneklass inom tillämplig lönegrad, i vilken löneförmånerna
närmast överstiga lönen vid den enskilda banan. Framställningen har motiverats
med den förbättrade löneställningen vid de enskilda banorna.
Järnvägsstyrelsen har tillstyrkt framställningen såvitt angår befattningshavare,
som under tiden 1 januari 1940—30 juni 1942 i samband med statsförvärv
av enskilda järnvägar övergått till anställning vid statens järnvägar.
Styrelsen har härvid framhållit, att dessa befattningshavare finge anses ha
erhållit en mindre förmånlig löneklassplacering jämfört med senare övertagna
befattningshavare dels på grund av det sätt, på vilket dyrtidstillägget
vid den enskilda järnvägen beräknats vid lönejämförelsen, dels i betraktande
av att höjda konjunkturtillägg inverkat till den senare övertagna personalens
förmån.
Då det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget, vilket biträtts av järnvägsmannaförbundet
och tillstyrkts av allmänna lönenämnden, synes mig innebära
en godtagbar lösning, får jag förorda bifall till detsamma. Den nya
ordningen synes, på sätt järnvägsstyrelsen förordat, böra tillämpas från och
med den 1 juli 1945.
Förslaget synes böra underställas riksdagen, vars bemyndigande för Kungl.
Majit att meddela föreskrift i ämnet torde böra inhämtas.
b råga örn undanröjande av vissa ojämnheter vid löneklassplacering. Unander
punkten 4 (s. 23—35) behandlas vissa av förra årets riksdag nied anledning
av väckta motioner (1:182 och 11:248 samt 11:127 och 11:272)
4
Statsutskottets utlåtande nr 227.
i skrivelse nr 259 berörda ojämnheter vid löneklassplacering enligt civila avlöningsreglementet
m. fl. författningar. I riksdagens skrivelse hade framhållits,
att det syntes önskligt, att ifrågavarande ojämnheter i lönesystemet undanröjdes
så långt detta kunde visa sig praktiskt möjligt, samt att riksdagen
funnit fog föreligga för en hemställan till Kungl. Maj:t örn ett övervägande
på vilket sätt och i vilken omfattning detta eventuellt kunde ske.
Allmänna lönenämnden har, efter hörande av vissa myndigheter, den 16
februari 1945 avgivit yttrande i ärendet. Den föreliggande utredningen avser
tre skilda frågor, i statsrådsprotokollet betecknade a)—c).
a) Fråga om tillämpning av sneddningsregeln i vissa fall å befattningshavare,
som övertagits från enskild järnväg.
I den ovannämnda motionen II: 127 hade vid förra årets riksdag hemställts
om meddelande av beslut, att befattningshavare, som vid övertagande av enskild
järnväg anställas på aktiv stat vid statens järnvägar, skola anses ha erhållit
befordran och därför få sneddningsregeln tillämpad på sig, därest de
erhålla en befattning, som i lönegradshänseende är högre än den, som angivits
för dem i den vid köpekontraktet rörande järnvägen fogade personalförteckningen.
I denna fråga anför nu departementschefen för egen del följande.
Enligt min uppfattning saknas icke fog för yrkandet att de fall, då anställningshavare,
som övertagits från enskild järnväg, vid överförande till
statens järnvägars aktiva stat erhåller högre befattning än som angivits i bilaga
till köpekontraktet angående järnvägen, i löneklasshänseende behandlas
som befordringsfall. Den omständigheten, att därigenom icke skapas full likformighet
i löneklasshänseende för olika övertagna personalgrupper, bör icke
utgöra hinder för ändringens vidtagande. Ojämnheter vid tillämpningen kunna
nämligen icke helt undvikas, hur löneklassreglema än utformas. I det
föregående (punkt 3) har jag tillstyrkt jämkning i annat hänseende av reglerna
örn löneklassplacering för personal, som tidigare övertagits från enskild
järnväg. Denna jämkning synes icke böra påverka ställningstagandet
till den nu föreliggande frågan. I likhet med allmänna lönenämnden förordar
jag, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande till den omreglering
av löneturen för övertagen jämvägspersonal, som erfordras för tillgodoseende
i princip av syftet med motionen. För redan övertagen personal bör
därvid företagas en retroaktiv omräkning av löneturen från övergången till
statens järnvägars aktiva stat. Någon retroaktiv löneutbetalning i anslutning
därtill anser jag mig dock icke böra tillstyrka, utan jag förordar, att omregleringen
genomföres med verkan från och med den 1 juli 1945.
Det ovan vid behandling av punkten 3 omnämnda bemyndigandet avser
jämväl den av departementschefen här berörda frågan.
b) Vissa ojämnheter i löneklassplacering vid täta befordringar mellan näraliggande
lönegrader.
I riksdagsskrivelsen har vidare påtalats det förhållandet, att av två tjänstemän,
som befordras till samma lönegrad, den som är efter i befordringsturen
och därför senare uppnår den högre lönegraden, likväl tack vare snedd
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
5
ningsregeln kan komma i bättre lönetur än den tidigare befordrade, örn han
under tiden passerar en mellangrad.
Allmänna lönenåmnden har på anförda skäl ansett, att riksdagsskrivelsen
i denna del icke borde föranleda ändring i gällande bestämmelser angående
löneklassplacering. Vad i ärendet förekommit gåve emellertid lönenämnden
anledning att understryka angelägenheten av att frågan om en revision av
gällande avlöningsbestämmelser snarast upptoges till övervägande.
Departementschefen har i denna fråga för egen del anfört följande.
I likhet med lönenämnden anser jag, att ändringar av större räckvidd i
gällande bestämmelser angående löneklassplacering icke lämpligen kunna
genomföras annat än i samband med en allmän lönereglering. Tilläggas må
endast, att erfarenheterna från olika ärenden, i vilka jämkningar i lönetursreglerna
ifrågasatts, giva vid handen, att ojämnheter i löneturen överhuvud
icke kunna undvikas med nuvarande löneklassystem utan att detta tynges
med invecklade detaljbestämmelser.
c) Fråga örn retroaktiv tillämpning av vissa från och med den 1 juli 1939
gällande lönetursregler.
I riksdagsskrivelsen har i anslutning till uttalanden i motionerna I: 182
och II: 248 samt II: 272 erinrats, att de från och med den 1 juli 1939 gällande
reglerna örn sneddning vid befordran från extra ordinarie till ordinarie
befattning icke erhållit retroaktiv tillämpning, vilket medfört, att en del tjänstemän,
vilka redan före bestämmelsernas ikraftträdande blivit ordinarie,
kommit att ställas ogynnsammare än tjänstemän, som senare befordrats till
ordinarie. i
l
I de nya avlöningsreglementena ersattes den tidigare tillgodoräkningsregeln
vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie tjänst med sneddningsregeln.
Under åren närmast före löneregleringen hade familjepensionsrätt införts
för extra ordinarie tjänstemän. Som kompensation för familjepensionsavdragen
erhöllo de extra ordinarie tjänstemännen till en början särskilda
lönetillägg. Dessa avvecklades vid löneregleringens genomförande år 1939.
I stället omkonstruerades löneplanen för extra ordinarie tjänstemän sålunda,
att lägsta löneklassen inom varje lönegrad borttogs, vilket för framtiden
innebar, att begynnelselönen höjdes med en löneklass. Härigenom skapades
även gynnsammare förutsättningar för övergång till sneddningsregeln, vilken
eljest vid ordinariebefordran genomsnittligt skulle medfört ogynnsammare
resultat för tjänstemännen än tillgodoräkningssystemet.
Vad beträffar de extra ordinarie tjänstemän, som den 1 juli 1939 skulle
övergå till de nya avlöningsbestämmelserna, övervägdes olika övergångsanordningar
beträffande löneklassplaceringen. I de särskilda kungörelser, som
reglerade övergången till de nya civila och militära ordinarie- och icke-ordinariereglementena
(1939: 274 och 277) föreskrevs emellertid, att extra ordinarie
tjänsteman, som före övergången tillhörde lägre löneklass än den
högsta inom vederbörande lönegrad, utom i vissa undantagsfall skulle placeras
en löneklass högre än den löneklass lian tillhörde omedelbart före övergången,
samt att han skulle för vidare löneklassuppflyttning äga taga i beräkning
6
Statsutskottets utlåtande nr 227.
den tid, varunder han tillhört eller beräknades ha tillhört den lägre löneklassen.
Om han från och med den 1 juli 1939 befordrades till ordinarie
tjänsteman, skulle sneddningsregeln tillämpas med utgångspunkt från den
löneställning han enligt vad nyss nämnts samma dag skulle erhållit, örn han
kvarstått i den extra ordinarie befattningen.
Genom att övergångsbestämmelserna erhöllo detta innehåll kunde de särskilda
lönetilläggen för extra ordinarie tjänstemän avvecklas. Det förutsågs
emellertid, att de nya bestämmelserna övergångsvis skulle medföra en viss
olikformighet, i det att tjänstemän, som efter ikraftträdandet befordrades
från extra ordinarie till ordinarie tjänst, i avsevärd utsträckning skulle
komma i bättre lönetur än de, som före ikraftträdandet erhållit motsvarande
befordran. Av myndigheternas yttranden till lönenämnden framgår också, att
detta blivit fallet. Yttrandena gå emellertid övervägande i den riktningen, att
utjämning härutinnan icke lämpligen kan ske eller i varje fall skulle möta
synnerliga svårigheter.
Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande beträffande den förevarande
frågan bland annat erinrat örn ett av kommunikationsverkens lönenämnd
den 3 juni 1939 avgivet utlåtande över en inom finansdepartementet upprättad
promemoria angående övergångsbestämmelser till de nya avlöningsreglementena,
i vilken promemoria ovan berörda löneklassuppflyttning för extra
ordinarie tjänstemän föreslogs. Därefter anför allmänna lönenämnden följande.
Såsom framgår av vad kommunikationsverkens lönenämnd anfört, ha de
konsekvenser av de nya bestämmelserna, som sålunda uppkommit, varit förutsedda.
Erinras må ock att Kungl. Maj:t genom beslut den 2 februari 1940
lämnat utan åtgärd en framställning av trafiktjänstemännens riksförbund
med i huvudsak enahanda syfte som det i motionen II: 272 till 1944 års riksdag
gjorda yrkandet.
Det är enligt lönenämndens mening svårt att bortse från, att här föreligger
ett förhållande, som i vissa fall ter sig såsom en orättvisa. Den tid som
förflutit, sedan de nuvarande avlöningsreglementena den 1 juli 1939 trädde
i kraft, har medfört, att tillräckliga erfarenheter av övergångsbestämmelsernas
verkningar numera vunnits beträffande olika förekommande fall. I och
för sig skulle sålunda numera förutsättningar för ett ingripande i reglerande
riktning kunna anses föreligga. Emellertid visar det sig vid närmare undersökning
av frågan, att en ändring av de hithörande bestämmelserna stöter
på stora svårigheter att genomföra.
Ett alternativ för problemets lösning vore måhända att övergångsvis medge
även de ordinarie tjänstemännen en löneklassuppflyttning från och med
den 1 juli 1939. En dylik åtgärd — vilken icke nödvändigtvis behövde förknippas
med rätt till retroaktiv löneutbetalning — skulle i vissa lägen vara
ägnad att undanröja förefintliga ojämnheter. Emellertid möter här den invändningen,
att införandet av en förmån av angivet slag knappast kan motiveras
ur rent sakliga utgångspunkter. Vidare skulle åtgärden i fråga, därest
den icke förknippades med rätt till retroaktiv löneutbetalning, numera i stor
utsträckning endast få praktisk betydelse vid fall av befordran till högre
tjänst, då nämligen genom den förhöjda löneklassplaceringen vederbörande
tjänstemans sneddningsläge kunde bli förändrat. Det synes icke heller uteslutet,
att införandet av en allmän rätt till löneklassuppflyttning för ordi
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
7
narie tjänstemän, som den 1 juli 1939 övergått till civila avlöningsreglementet,
kunde komma att medföra ojämnheter i annan riktning. Lönenämnden anser
sig med hänsyn till det anförda icke kunna förorda en lösning enligt det
nu angivna alternativet.
En annan utväg -— visserligen av genomgripande natur — vore att införa
övergångsbestämmelser av den innebörden, att de avlöningsreglementen,
som trätt i kraft den 1 juli 1939, skola med avseende å tjänstemännens rätt
till placering i löneklass å de nya reglementena så tillämpas, som örn de
varit gällande under vars och ens hela tjänstetid i statens tjänst, övergångsbestämmelser
av dylik innebörd tillämpades regelmässigt beträffande tjänstemän,
som erhållit lönereglering enligt 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken
eller 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.
1936 års lönekommitté utgick emellertid i sitt betänkande med
förslag till civilt avlöningsreglemente ifrån att det nya reglementet icke borde
givas retroaktiv tillämpning. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna
örn löneklassplacering skulle enligt kommittén vålla synnerliga olägenheter
av praktisk art. I proposition 1938: 263 nied förslag till civilt avlöningsreglemente
(s. 153) anslöt sig föredragande departementschefen till lönekommitténs
uppfattnnig på denna punkt, varvid departementschefen särskilt förklarade
sig icke kunna tillstyrka de yrkanden örn medgivande att fortsättningsvis
under en övergångsperiod få tillämpa det dittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet,
som gjorts av ett par ämbetsverk. Riksdagen (skrivelse
1938: 388 s. 11) fann icke anledning till erinran mot de i propositionen angivna
allmänna huvudgrunderna för övergången. Det anförda ger vid handen,
att ett införande i enlighet med nyss angivna alternativ av nya övergångsbestämmelser
angående löneklassplacering skulle avvika från vad vid
löneregleringens genomförande för snart sex år sedan förutsattes. Med hänsyn
härtill och då en retroaktiv omräkning av lönetursrätten enligt de nya
avlöningsreglementenas löneklassregler skulle stöta på stora praktiska svårigheter
och förorsaka ett i vissa fall mycket omfattande arbete, utan att dock
full rättvisa i alla lägen skulle ernås, anser sig lönenämnden icke heller
kunna förorda en lösning enlig förevarande alternativ.
I anslutning till det anförda får lönenämnden uttala, att oaktat de nu gällande
övergångsbestämmelserna till den lönereglering, som trädde i kraft den
1 juli 1939, i vissa fall medfört resultat, som måste betecknas såsom otillfredsställande,
lönenämnden likväl icke anser sig kunna tillstyrka, att ändring
i övergångsbestämmelserna nu vidtages.
Lönenämndens ledamöter Ernst Eriksson och Joel Andersson lia avgivit
särskilt yttrande, vari ledamoten Jane Broström instämt. Nämnda ledamöter
förklarade sig däri anse, att lönenämnden bort föreslå Kungl. Maj:t att hos
riksdagen hemställa dels örn bemyndigande att utfärda en övergångsbestämmelse,
motsvarande den, som utfärdades genom kungl, brev den 16 april
1920 vid övergången till det nya lönesystem, som den 1 juli 1920 blev gällande
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, dels ock att den omräkning av löneklassplaceringcn,
som genom tillämpning av denna övergångsbestämmelse skall
äga rum, må för envar tjänsteman medföra omreglering av avlöningen, räknat
från och med den 1 juli 1939.
Departementschefen har för egen del i detta ämne anfört följande.
I ärendet har framställts erinran mot att vid 1939 års lönereglering icke
införts någon övergångsbestämmelse örn retroaktiv tillämpning av de nya
8
Statsutskottets utlåtande nr 227.
löneklassreglerna. Därvid har åberopats, att övergångsbestämmelser av dylik
innebörd tillämpades vid övergången till 1919 och 1921 års avlöningsreglementen.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, blev frågan
om retroaktiv tillämpning av de nya avlöningsreglementena på sin tid
föremål för statsmakternas prövning, varvid det emellertid blev fastslaget,
att en sådan icke borde komma till stånd.
Den vid ikraftträdandet av 1919 och 1921 års avlöningsreglementen vidtagna
övergångsanordningen var icke heller att betrakta som prejudicerande
vid den nya löneregleringen. Vid det tidigare tillfället var anordningen tekniskt
nödvändig med hänsyn till att man då infört ett helt nytt löneklasssystem
och på ett eller annat sätt måste reglera de redan anställdas inordnande
i de olika löneklasserna. Vid 1939 års lönereglering bibehölls däremot
ett redan förefintligt löneklasssystem, och något tekniskt behov av att
omreglera redan fastställda löneklassplaceringar förelåg därför icke. En
retroaktiv tillämpning skulle väl ändock kunnat vara motiverad, om de nya
löneklassreglerna varit inriktade på att skapa för tjänstemännen gynnsammare
löneturförhållanden. Så var emellertid icke fallet, utan ändringen kan
sägas ha varit helt betingad av önskemålet att vinna enkelhet och reda i
lönesystemet. Den ledde icke heller genomgående till gynnsammare löneklassplaceringar
utan i många fall till motsatsen. En retroaktiv tillämpning
hade därför icke kunnat genomföras utan att undantag måst göras för de
fall, då den skolat leda till försämring i löneturen.
I ärendet har även ifrågasatts retroaktiv tillämpning av den särskilda löneklassuppflyttning,
som de extra ordinarie tjänstemännen erhöllo från och
med den 1 juli 1939. För att en omräkning från denna utgångspunkt av de
tidigare ordinarieblivna tjänstemännens lönetur — som blivit bestämd enligt
tillgodoräkningssystemet — skall leda till någon förändring, måste förutsättas,
att man samtidigt ger sneddningsregeln retroaktiv verkan. Även beträffande
löneklassuppflyttningen för de extra ordinarie tjänstemännen är
att märka, att huvudsyftet med denna åtgärd icke var en allmän förbättring
av tjänstemännens löneställning utan en kompensation för familjepensionsavdragen.
Att kompensationen fick denna fonn var närmast betingat
av önskemålet att icke från början belasta det nya lönesystemet med extra
lönetillägg till stort antal. Härtill kom, att man genom löneklassuppflyttningen
ville skapa gynnsammare förutsättningar för övergången till sneddningssystemet,
vilket eljest vid ordinariebefordran i många fall skulle medfört
en försämring av löneturen i jämförelse med de tidigare reglerna.
Det sätt, på vilket de föreliggande spörsmålen sålunda av tekniska skäl
löstes, medförde, att de extra ordinarie tjänstemännen erhöllo en förbättring
av löneturen, som icke kommit de tidigare ordinarieblivna tjänstemännen till
godo. Att beteckna detta förhållande som en orättvisa mot de tidigare ordinarieblivna
tjänstemännen och framställa dessa eljest icke på något sätt
missgynnade tjänstemän som en eftersatt löntagargrupp synes mot bakgrunden
av vad i det föregående anförts icke vara befogat. För de ordinarie
tjänstemännens del kan utgångsläget vid övergången till de nya avlöningsreglementena
karakteriseras så, att den lönetur de dessförinnan erhållit genom
tillämpningen av tillgodoräkningssystemet genomsnittligt icke var att
anse som annat än fullt tillfredsställande, även om man av tekniska skäl
för framtiden beslutat övergå till ett annat system för löneklassplacering
vid ordinariebefordran. Det kan under sådana förhållanden icke anses vara
påkallat att belasta statsverket med utgifter för att tillgodose dem med särskilda
övergångsförmåner. Att det ej heller är praktiskt möjligt att nu på
rimligt sätt utjämna den uppkomna olikformigheten, synes mig tydligt framgå
av den föreliggande utredningen.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
9
Jag kan således icke tillstyrka, att åtgärder för omreglering i nu förevarande
hänseende av övergången till de gällande avlöningsreglementena vidtagas.
I samband med behandlingen av ovannämnda, i statsrådsprotokollet vid
punkten 4 c) lämnade redogörelse har utskottet till behandling förehaft
dels de likalydande motionerna I: 330 och II: 513, vari hemställts, att riksdagen
måtte överlämna åt Kungl. Majit att med utgångspunkt från vad i motionerna
anförts ytterligare utreda möjligheterna för undanröjande av förevarande
ojämnheter vid löneklassplaceringen samt för berörda befattningshavare
därefter verkställa en löneomreglering med retroaktiv giltighet eller —
om så befinnes nödvändigt — inkomma till riksdagen med det förslag, vartill
utredningen kan giva anledning,
dels motionen II: 5U, vari hemställts, att riksdagen, under uttalande av
att den vidhåller sin i skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 maj 1944 uttalade uppfattning
i här förevarande spörsmål, måtte besluta hemställa hos Kungl.
Majit, att Kungl. Majit måtte utfärda en övergångsbestämmelse motsvarande
den som återfinnes i nådiga brevet den 16 april 1920, ävensom att den omräkning
av löneklassplaceringen, som genom tillämpning av en sådan övergångsbestämmelse
skall äga rum, må för en var tjänsteman medföra omreglering
av avlöningen, räknat från och med den 1 juli 1939,
dels ock motionen II: 539, vari hemställts, att riksdagen må besluta att
övergångsbestämmelser skola utfärdas till det från och med den 1 juli 1939
gällande civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet m. fl.
avlöningsförfattningar och uttala att dessa övergångsbestämmelser må i huvudsak
erhålla följande lydelse: »De nya avlöningsbestämmelserna skola omedelbart
efter deras trädande i kraft varda gällande för samtliga ordinarie och
extra ordinarie tjänstemän, så som om bestämmelserna varit tillämpade under
vars och en hela tjänstetid» samt medgiva att den förändrade löneställning,
som må ifrågakomma på grund av förestående övergångsbestämmelse,
för en var därav berörd och ännu i statens tjänst kvarvarande tjänsteman
skall medföra rätt till retroaktiv utbetalning av på honom belöpande löneskillnad
för tiden från och med den 1 juli 1939, ävensom bemyndiga Kungl.
Majit att utfärda de författningsbestämmelser, som föranledas av ett bifall
till motionen i övrigt.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina förslag får
utskottet hänvisa till motionerna 1:330 samt 11:514 och 539.
Särskild löneklassplacering i vissa fall vid kollektivavlalsanstälid arbetares
övergång till ordinarie eller extra ordinarie befattning. Under punkten
5 (s. 35—42) föreslås bemyndigande för Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen anfört meddela föreskrifter
i fråga örn löneklassplacering för befattningshavare, som innehaft kollektivavtalsanställning.
I en den 14 februari 1942 dagtecknad skrift har telegraf- och telefonmanna
förbundet gjort framställning i fråga örn förbättrad löneklassberäkning för
10 Statsutskottets utlåtande nr 227.
linjearbetare vid telegrafverket, vilka befordras till ordinarie eller extra ordinarie
befattning.
I en till Kungl. Majit inkommen, den 21 november 1941 dagtecknad framställning
har vidare försvarets civila tjeinstemannoförblind berört frågan om
löneklassplacering för kollektivavlönad arbetare, som övergår till i militära
icke-ordinariereglemenlet avsedd extra befattning och sedermera befordras
till extra ordinarie tjänst.
I anledning av förenämnda framställningar ävensom vissa andra till Kungl.
Majit inkomna skrivelser rörande arbetares löneklassplacering vid övergång
till i gällande avlöningsreglementen avsedda befattningar jämte därtill hörande
remissyttranden uppdrog Kungl. Majit den 1 april 1942 åt allmänna
lönenämnden att, under samråd i erforderlig omfattning med försvarsväsendets
lönenämnd, verkställa utredning av frågan, om och i vad mån ändringar
erfordrades i gällande bestämmelser angående löneklassplacering vid statsanställd
arbetares övergång till i civila eller militära avlöningsreglementet
avsedd ordinarie befattning eller till i civila och militära icke-ordinariereglementet
avsedd icke-ordinarie befattning.
I skrivelse till Kungl. Majit den 14 december 1943 har allmänna lönenämnden,
med bifogande av en på lönenämndens uppdrag av ledamoten i nämnden,
byråchefen G. Wold utarbetad promemoria i ämnet, framlagt resultatet
av den verkställda utredningen. Vid skrivelsen har tillika fogats ett den 13
december 1943 dagtecknat utlåtande av försvarsväsendets lönenämnd, vilken
nämnd beretts tillfälle att yttra sig över utredningen, över allmänna lönenämndens
skrivelse hava sedermera, efter remiss, utlåtanden avgivits av vissa
ämbetsverk och myndigheter, varjämte vissa personalsammanslutningar bereus
tillfälle att yttra sig i ärendet.
Departementschefen bär för egen del anfört följande.
I likhet med allmänna lönenämnden och vissa av de i ärendet hörda myndigheterna
anser jag mig icke kunna tillstyrka att, på sätt telegraf- och telefonmannaförbundet
påyrkat och telegrafstyrelsen förordat, i fråga om
kollektivavtalsavlönad arbetares placering i löneklass vid befordran till
extra ordinarie eller ordinarie befattning en återgång, vare sig generellt eller
enbart för telegrafverkets vidkommande, nu sker till det tillgodoräkningsförfarande,
som tillämpades före de nu gällande avlöningsreglementenas
ikraftträdande. Enligt min mening skulle en dylik återgång innebära ett betänkligt
avsteg från de principer, varpå det nuvarande lönesystemet vilar.
För vissa fall, då arbetare först efter jämförelsevis lång tids statlig arbetaranställning
vinner befordran till tjänstemannabefattning, synes det emellertid
önskvärt, att en något förmånligare löneklassplacering må kunna beredas
än den, som följer enbart av de nu gällande reglerna för arbetares
inplacering i löneklass vid övergång till ordinarie eller extra ordinarie tjänst.
Det synes dock för närvarande icke lämpligt att i vederbörande avlöningsreglementen
införa särskilda bestämmelser om löneklassplacering i här
ifrågavarande befordringsfall. Beslut härutinnan synes i stället tills vidare
lämpligen böra på framställning få meddelas av Kungl. Majit. I fråga om
arbetare, som erhåller befordran till ordinarie tjänst, torde riksdagens bemyndigande
för Kungl. Majit att meddela beslut i ämnet bliva erforderligt.
Vidkommande härefter spörsmålet om kollektivavtalsavlönad arbetares
Statsutskottets utlåtande nr 227.
11
placering i löneklass vid befordran lill extra befattning framgår av vad i
ärendet anförts, att en dylik befordringsgång huvudsakligen förekommer
vid försvarsväsendet, där särskilt under nuvarande förhållanden extra befattningar
inrättats i stor omfattning. Erinras må, att jämlikt Kungl. Maj:ts
den 15 juni 1944 givna bemyndigande särskilda sakkunniga tillkallats att
biträda med viss omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare
inom försvarsväsendet och att i de sakkunnigas uppdrag ingår att
utreda frågan om överförande av icke-ordinarie personal till ordinarie anställning
och örn upptagande av nya extra ordinarie befattningar i tjänsteförteckningen
till militära icke-ordinariereglementet jämte därmed sammanhängande
spörsmål. I avvaktan på resultatet av sagda utredning finner jag
skäl icke föreligga att, såsom i promemorian ifrågasatts, utbygga de i ickeordinariereglementena
intagna löneplanerna för extra tjänstemän och i samband
därmed i vederbörande reglementen införa särskilda lönebestämmelser
för arbetare, som övergå till anställning såsom extra tjänsteman. Där
vederbörande befordrats till extra ordinarie eller ordinarie befattning och
genom mellankommande anställning i extra tjänst gått miste om den lönetursrätt,
som enligt redan gällande bestämmelser skulle hava förelegat vid
direkt befordran till sådan tjänst från arbetaranställningen, torde en reglering
av löneklassplaceringen få ske från fall till fall. Förutsättning för en
sådan reglering torde dock böra vara, att den extra anställningen närmast haft
karaktären av en prövnings- eller övergångstid i avvaktan på befordran till
den extra ordinarie eller ordinarie befattningen samt att den föregående arbetaranställningen
icke varit av allenast tillfällig art eller eljest av kortare
varaktighet. För de fall, att nyss omförmäld reglering erfordras vid tillträdande
av ordinarie befattning, torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens
medgivande att meddela beslut härutinnan.
Det bemyndigande av riksdagen, som jag i enlighet med det anförda
ifrågasätter, torde även böra avse befordringsfall, som hittills förekommit.
Vid anmälan senare i dag av vissa pensionsfrågor torde jag få upptaga
frågan örn inhämtande av riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att
medgiva, att arbetare, som övergår till icke pensionsberåtagande tjänstemannaanställning,
må bibehållas vid den pensionsrätt, som han innehaft i
arbetaranställningen.
Upphävande av viss bestämmelse i civila avlöningsreglementet i fråga
om statens lantbruksingenjörer. Under punkten 6 (s. 42) i statsrådsprotokollet
erinras, att enligt förslag, som framlagts i propositionen nr 122 (jfr
jordbruksutskottets utlåtande nr 30, riksdagens skrivelse nr 257), skola statens
lantbruksingenjörer, vilka nu enligt civila avlöningsreglementet äro hänförda
till lönegraden A 21 och äga åtnjuta arvode enligt taxa, för framtiden
göras oberoende av taxeinkomster och uppflyttas i lönegraden A 28. Samtidigt
därmed skola lantbruksingenjörernas tjänstebiträden erhålla statsanställda,
i den mån de ej redan nu inneha sådan. Förändringarna äro avsedda
att genomföras vid ingången av budgetåret 1945/46.
56 § 2 mom. civila avlöningsreglementet innehåller en bestämmelse, enligt
vilken lantbruksingenjör, sorn åtnjuter semester eller tjänstledighet, är
skyldig alt, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsens beprövande
utan större svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarien
nödig expeditionslokal ävensom alt till vikarien avstå det arvode enligt
12 Statsutskottets utlåtande nr 227-
lantbruksingenjörstaxa, vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen.
I enlighet med vad som förutsatts i det av 1942 års torrläggningssakkunniga
den 28 november 1944 avgivna betänkandet med förslag angående den
statsunderstödda torrläggningsverksamheten (SOU 1944:56) bör 56 § 2 mom.
civila avlöningsreglementet upphävas i samband med löneregleringen. Stadgandet
bör således upphöra att gälla den 1 juli 1945.
Vissa ändringar i gällande bestämmelser om fyrskeppstillägg. Det förslag
till ändringar i 57 § 2 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet, som
i statsrådsprotokollet behandlas under punkten 7 (s. 43 och 44) är närmast
föranlett av det förslag till ändrade tjänstebenämningar för viss fyrpersonal,
som framlagts i statsverkspropositionen (X h. t., s. 110, 115) och vilket riksdagen
numera godtagit.
Vissa tjänstemäns vid affärsdrivande verk återgång till förut innehavd
befattning, m. m. Under punkten 8 (s. 44 och 45) behandlas de föreslagna
ändringarna i 58 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 3 punkten och 4 mom. 3 punkten
civila avlöningsreglementet. Förslaget sammanhänger med ett i propositionen
nr 206 framlagt förslag rörande ombildning av vissa befattningar vid
postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk till tjänster, som tillsättas
på förordnande för viss tid och hänföras till löneplan C (jfr statsutskottets
utlåtande nr 195).
Löneklassplacering vid tillträdande av lägsta underofficersbeställning.
Under punkten 9 (s. 45 47) i statsrådsprotokollet behandlas den föreslagna
ändringen av 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet jämte den i förslaget
till ändringskungörelse intagna övergångsbestämmelsen.
12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet innehåller en särskild lönetursregel,
vilken är tillämplig å den, som från beställning tillhörande löneplanen
Ma i manskapsavlöningsreglementet befordras till underofficersbeställning
tillhörande lönegraden UO 1.
Med eget yttrande den 15 december 1944 har försvarets civilförvaltning
överlämnat en till Kungl. Majit ställd ansökning av musiksergeanten vid flygvapnet
Gunnar Nyström örn förbättrad löneklassplacering.
över ansökningen har försvarsväsendets lönenämnd avgivit infordrat utlåtande.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De särskilda löneklassplaceringsbestämmelser, som innefattas i 12 § militära
avlöningsreglementet, äro tillämpliga allenast där lägsta underofficersbeställning
erhalles genom befordran, och vad angår de bestämmelser, örn
vilka i detta sammanhang är fråga — bestämmelserna i 2 mom. — förutsattes
för deras tillämplighet, att befordran sker från den i manskapsaylöningsreglementet
omförmälda löneplanen Ma. Försvarsväsendets lönenämnd
har nu, närmast med anledning av det aktuella fall, för vilket i det
föregående redogjorts, förordat sådan ändring i reglementet, att bestämmel
-
Statsutskottets utlåtande m 227.
13
serna i 2 mom. kunde tillämpas även då lägsta underofficersbeställning
tillträddes under andra omständigheter än i samband med befordran från
anställning på Ma-planen. Jag har ansett mig böra biträda förslaget härom.
Ifrågavarande ändring torde böra genomföras från och med den 1 juli
1945. För den, som under tiden 1 juli 1942—30 juni 1945 tillträtt underofficersbeställning
tillhörande lönegraden UO 1 utan samband med befordran
från beställning tillhörande löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet,
bör med avseende å löneklassplacering från och med den 1 juli 1945
så anses, som om 12 § 2 mom. varit i den nu avsedda lydelsen gällande
vid tidpunkten för underofficersbeställningens tillträdande. En övergångsbestämmelse
av denna innebörd torde böra meddelas i anslutning till reglementsändringen.
Visst tillägg till gällande bestämmelser om förmåner under flygtjänstgöring.
Under punkten 10 (s. 48) i statsrådsprotokollet behandlas den föreslagna
ändringen av 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet.
Ifrågavarande förslag utgör en följd av en i propositionen nr 170 förordad
arvodesreglering i avseende å flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande
flygutbildning (jfr statsutskottets utlåtande nr 178).
Avskedspremie och övergångsersättning till avgående fast anställt manskap
vid försvaret. Under punkten 11 (s. 48 och 49) behandlas de föreslagna
ändringarna i 2 § 2 mom. och 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet
ävensom 1 punkten av de i ändringskungörelsen intagna övergångsbestämmelserna.
Ändringarna äro betingade av ett i propositionen nr 154 angående ordnande
av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret
framlagt förslag i ämnet.
Den ifrågavarande, av Kungl. Majit föreslagna övergångsbestämmelsen är
av följande lydelse.
Den, som vid utgången av juni 1945 innehar anställning å civilanställningsstat
eller fast anställning såsom manskap, skall, så länge han innehar
nuvarande anställning och ny kontraktsperiod icke börjat löpa, vara underkastad
nu gällande bestämmelser om avlöning å civilanställningsstat och avskedspremie
i stället för de nya bestämmelserna om avskedspremie och övergångsersättning.
I samband med Kungl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande hänseende har
utskottet till behandling förehaft motionen II: 540, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta dels alt 22 § 2 mom. andra stycket manskapsavlöningsreglementet
skall erhålla viss i motionen angiven, från Kungl. Maj:ts förslag
avvikande lydelse dels ock att mom. 1 av här ifrågavarande övergångsbestämmelse
skall äga följande lydelse.
Den, som vid utgången av juni 1945 innehar anställning å civilanställningsstat,
skall, så länge han innehar sådan anställning, vara underkastad nu
gällande bestämmelser om avlöning å civilanställningsstat och avskedspremie
i stället för de nya bestämmelserna om avskedspremie och övergångsersättning.
14
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Riksdagen har i skrivelse nr 205 i anledning av förenämnda proposition
nr 154 tagit ställning i sak till såväl Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag
som till motionen. Därvid har riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag och
avslagit motionen i vad avser ändrad lydelse av manskapsavlöningsreglementet.
I sitt utlåtande i ämnet (nr 138) anförde statsutskottet, att utskottet ämnade
göra den hemställan, som föranleddes av nämnda ställningstagande i
fråga om motionen, i samband med avgivande av nu ifrågavarande utlåtande
i anledning av propositionen nr 218.
Vidkommande övergångsbestämmelsen har riksdagen i sin ovannämnda
skrivelse nr 205 anfört följande.
I nu förevarande proposition liksom också i propositionen nr 218 med
förslag till ändringar i, bland annat, manskapsavlöningsreglementet har föreslagits,
att de nya bestämmelserna rörande avskedspremier och övergångsersättning
skola träda i tillämpning i anslutning till kontraktsperiod, som
börjar löpa efter den 30 juni 1945. I förenämnda motion nr II: 540 har däremot
framställts yrkande av innebörd, att bestämmelserna i fråga skola —- med undantag för manskap, som innehar anställning å civilanställningsstat,
vilka skola vara underkastade nu gällande bestämmelser örn avskedspremier
och anställning å civilanställningsstat — träda i kraft från och med den 1
juli 1945 för da å aktiv stat fast anställt manskap. Till stöd för detta yrkande
har anförts, att en effektivare lösning av civilanställningsfrågan förutsattes
redan i 1942 års försvarsbeslut och att civilanställningssvårigheter torde komrna
att uppstå i samband med efterkrigstidens inträdande. Vidare har framhållits,
att den numera genomförda omläggningen av anställningstiden inom
vissa delar av försvaret, varigenom anställningstiden utlöper med utgången
av mars månad, kommer att medföra, att flertalet beställningshavare av det
fast anställda manskapet vid bifall till Kungl. Majlis förslag kunna bliva
delaktiga av de förbättrade civilanställningsförmånerna först vid avgång
som inträffar våren 1947. Riksdagen har funnit de i motionen anförda skälen
för de nya bestämmelsernas ikraftträdande tidigare än som av Kungl. Maj-t
föreslagits vara bärande. Ett ytterligare skäl för att låta de nya bestämmelserna
träda i kraft tidigare är också, att den föreslagna ordningen för meddelande
av utbildning i civilanställningssyfte för avskedat manskap är avsedd
att taga sin början redan under budgetåret 1945/46, varav synas följa svårigheter
att pa ett rationellt sätt ordna civilanställningsverksamheten, därest
den nya ordningen icke kommer att i sin helhet träda i kraft samtidigt. Riksdagen
har alltså funnit sig böra i princip bifalla motionens yrkande. Enär
riksdagen icke, såsom i motionen jämväl yrkats, funnit *sig böra ändra de av
Kungl. Majit föreslagna villkoren för erhållande av avskedspremie utan denna
premie vM avgång efter sex års anställning kommer att minskas med 100
kronor i förhållande till nu fastställt belopp av 600 kronor, erfordras emellertid
melserna äro intagna i det till ovannämnda proposition nr 218 fogade författningsförslaget
rörande ändringar i manskapsavlöningsreglementet, kommer
riksdagen att sedermera anmäla av ovan angivna ställningstagande föranlett
beslut vid meddelande av sina beslut i anledning av propositionen
Lönefelassplacering i vissa fall vid tillträdande av beställning tillhörande
löneplan Ma. Under förevarande punkten 12 (s. 49—55) behandlas de föreslagna
ändringarna i 7 § 1—3 mom. 18, 22 (i vad avser 2 mom. sjunde
stycket) och 23 §§ manskapsavlöningsreglementet.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
15
Framställningar i ämnet ha gjorts av chefen för marinen och försvarsväsendets
underbefäls förbund. Yttranden över framställningarna ha avgivits
av försvarets civilförvaltning och försvarsväsendets lönenämnd.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De i 7 § 1 och 2 mom. manskapsavlöningsreglementet meddelade bestämmelserna
angående löneklassplacering i särskilda fall vid tillträdande av manskapsbeställning
å löneplan Ma innebära i huvudsak, att värnpliktstjänstgöring,
som avslutats tidigast sex månader före tillträdandet av första manskapsbesfällning,
helt eller delvis kan tillgodoräknas för löneklassplacering i
denna (1 mom. andra stycket) samt att den, som efter avgång från manskapsbeställning
ånyo tillträder sådan, med vissa begränsningar kan placeras
i löneklass, såsom örn han utan avbrott övergått från den tidigare innehavda
till den nya beställningen (2 morn.).
Chefen för marinen har nu föreslagit, att vid löneklassplacering i första
manskapsbeställning skall kunna tagas i beräkning värnpliktstjänstgöring,
som i tiden ligger högst ett år före tillträdandet av manskapsbeställningen.
Förslaget, som icke föranlett någon erinran från remissmyndigheternas sida,
finner jag mig kunna tillstyrka.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har hemställt, att den, som med
frånträdande av anställning såsom musikelev tillträder första manskapsbeställning,
måtte medgivas att för löneklassplacering i manskapsbeställningen
taga i beräkning anställningstiden såsom musikelev, minskad med två år.
Med den föreslagna bestämmelsen avses, att musikeleverna vid tillträdande av
manskapsbeställning i stort sett skola komma i samma lönetur som övrigt
manskap i samma åldersklasser. Förslaget har tillstyrkts av försvarets civilförvaltning.
Försvarsväsendets lönenämnd har biträtt framställningen men
med den jämkningen, att för löneklassplacering borde tagas i beräkning musikelevtid,
som ligger efter den 1 oktober det år, under vilket vederbörande
uppnått 16 års ålder, vid vilken tid manskap tidigast tillträder volontären - ställning över stat.
Med hänsyn till vad som anförts i fråga om befordringsförhållandena vill
jag i princip tillstyrka bifall till framställningen. Då tillträdande av manskapsbeställning,
å vilken manskapsavlöningsreglementet äger tillämpning,
sker tidigast den 1 april det år, under vilket vederbörande uppnår 17 års
ålder, får jag emellertid förorda, att allenast musikelevtid, som infaller efter
tidpunkt, motsvarande den sistnämnda, tages i beräkning för löneklassplacering
i manskapsbeställning. Den i ärendet föreslagna omräkningen för
samtliga beställningshavare i lönegrad Ma 1 finner jag mig böra tillstyrka.
Enligt vad jag inhämtat Ende det röra sig om cirka 100 beställningshavare.
Underbefälsförbundet har vidare hemställt, att för placering i löneklass vid
förnyat tillträdande av manskapsbeställning å löneplan Ma måtte tagas i beräkning
tjänstgöringstid såsom anställningshavare i reserven. För i tjänst varande
underbefäl har föreslagits omräkning av löneställningen enligt de föreslagna
nya bestämmelserna räknat från bestämmelsernas ikraftträdande. Försvarets
civilförvaltning har tillstyrkt framställningen och därjämte föreslagit,
alt under samma omständigheter även värnpliktstjänstgöring skall kunna
tagas i betraktande. Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt förslagen.
Jag tillstyrker bifall till de av underbefälsförbundet och försvarets civilförvaltning
sålunda framlagda förslagen. Vid genomförande därav böra vissa
i manskapsavlöningsreglementet meddelade hänvisningar lill 7 1 mom.
ändras lill att även avse 2 mom. i samma paragraf. De berörda författningsrummen
liro 7 § .''1 mom. samt 18, 22 och 23 §§. Anledning torde däremot
16
Statsutskottets utlåtande nr 227.
icke föreligga att vidtaga ändring av den i 31 § förekommande bestämmelsen
örn förbud mot besvär över beslut i frågor, som omförmälas i 7 §
1 mom.
Begränsning av antalet semesterdagar i vissa fall för fast anställt manskap.
Under punkten 13 (s. 55 och 56) behandlas den föreslagna ändringen
av 9 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet. Ändringen innebär, att i nämnda
författningsrum avsedd semesterrätt under sista kalenderåret av anställningen
begränsas i förhållande till anställningstiden.
Ändring av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser om begravningshjälp.
Under punkten 14 (s. 56 och 57) behandlas den föreslagna ändringen
av 29 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. Ändringen avser att
åstadkomma en höjning av begravningshjälpens fasta belopp från 300 kronor
till 400 kronor, varigenom överensstämmelse skulle erhållas mellan nämnda
reglementes samt civila och militära avlöningsreglementenas bestämmelser
i ämnet.
Avlöningsförhållandena för lärare, som varit anställda vid mindre folkskolor
eller såsom biträdande lärare, m. fl. Under förevarande punkten
15 (s. 57—61) behandlas förslaget lill ändring i 14 § folkskolans avlöningsreglemente.
Centralstyrelserna för Sveriges småskollärarinneförbund och Sveriges allmänna
folkskollärarförening ha i särskilda framställningar hemställt örn
sådan ändring av folkskolans avlönings- och pensionsreglementen, att ordinarie
lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid av skolorganisatoriska
skäl betingad förflyttning till ordinarie småskollärartjänst skulle bibehållas
vid sina löneförmåner och sin rätt till pension under förutsättning
av viss minsta anställningstid före förflyttningen.
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har vidare
hemställt, att lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare måtte berättigas
åtnjuta lön enligt en löneklass, som är två klasser högre än den, i
vilken de äro placerade.
över framställningarna ha infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
och allmänna lönenämnden.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
I likhet med skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden anser jag vissa
skäl tala för att ordinarie lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare,
som efter längre tids tjänstgöring av skolorganisatoriska skäl förflyttas till
småskollärartjänst, därvid bibehållas vid sin tidigare löneställning. Jag förordar
därför, att åtgärder för vinnande av ett sådant resultat vidtagas. Vad
angår längden av den° tid, varunder anställning skall ha innehafts för att
den här avsedda förmånen skall medgivas, ha delade meningar yppats. Allmänna
lönenämnden har ansett, att tiden borde bestämmas till fem år, och
därvid erinrat om bestämmelsen i 13 § 2 mom. folkskolans avlöningsreglemente,
enligt vilken vid folkskollärartjänsts nedflyttning till lägre lönegrad
Stahutskottets utlåtande nr 227.
17
Kungl. Maj:t må, under förutsättning att innehavaren av tjänsten tillhört
högre lönegrad minst fem år, medgiva, att beträffande honom skall i fråga
om lönekxassplacering så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre
lönegraden. Skolöverstyrelsen har ansett, att kravet på föregående tjänstgöring
borde sättas avsevärt högre i förevarande sammanhang. För egen
del har jag ansett mig kunna föreslå, att ifrågavarande förmån medgives
den, som under minst tio år i oavbruten följd innehaft tjänst som lärare
vid mindre folkskola eller som biträdande lärare. Med utgångspunkt härifrån
anser jag icke nödvändigt, att frågan örn förmånens tillgodonjutande göres
beroende på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Bestämmelse i ämnet
torde böra införas i 14 § folkskolans avlöningsreglemente; den erhåller därvid
tillämplighet även på lärare vid visteskola, vilken tjänstgör vid byskola.
I samband med författningsändringen, som bör träda i kraft den 1 juli
1945, torde böra meddelas en övergångsbestämmelse av den innebörden, att
den, som före nämnda dag men efter ikraftträdandet den 1 juli 1942 av folkskolans
avlöningsreglemente förflyttats från ordinarie tjänst som lärare vid
mindre folkskola eller som biträdande lärare till småskollärartjänst, skall
— under förutsättning att villkoret i fråga om anställningstiden uppfylles
—■ äga från och med den 1 juli 1945 åtnjuta den här avsedda särskilda
löneförmånen.
Den med ifrågavarande spörsmål sammanhängande frågan örn pensionsförhållandena
för vissa f. d. lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare
anmäler jag i annat sammanhang.
Vad slutligen angår det från personalhåll uttalade önskemålet örn en förhöjning
av löneställningen för lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare, vill jag erinra örn att den nuvarande löneställningen fastställdes vid
1942 års lönereglering för folkskoleväsendets lärargrupper. Att nu vidtaga en
höjning av denna löneställning anser jag i likhet med remissmyndigheterna
icke böra ifrågakomma.
Förlängt bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration. Under punkten
16 (s. 61 och 62) föreslås bemyndigande för Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen anfört för budgetåret
1945/46 meddela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till
krisadministration.
Förslaget avser förlängning av ett bemyndigande, som för ett budgetår i
sänder tidigare lämnats för budgetåren 1940/41—1944/45.
Propositionen nr 316.
Vissa ändringar i civila avlöningsrcglcinentets bestämmelser för överläkare
vid statens sinnessjukhus. Under punkten 1 (s. 9) av det vid propositionen
nr 316 fogade utdraget av statsrådsprotokollet behandlas de ändringar
av formell karaktär, som betingas av ett i propositionen nr 241 (jfr
statsutskottets utlåtande nr 218) framlagt förslag, att de nuvarande klassbeteckningarna
för överläkarna vid statens sinnessjukhus skola avskaffas.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 227.
18
Statsutskottets utlåtande pr 227-
Lönereglering för viss personal vid musikhögskolan. Under punkten 2
(s. 9—12) behandlas vissa med lönereglering för personal vid musikhögskolan
sammanhängande ändringar i civila avlöningsreglementet.
Civila avlöningsreglementet äger tillämpning å följande tjänstemän vid
musikaliska akademien med musikhögskolan, nämligen akademiens sekreterare,
lönegraden A 26, samt ordinarie lärare vid högskolan, lönegraden A 21.
55 § 2 mom. reglementet innehåller vissa å dessa tjänstemän tillämpliga bestämmelser,
innefattande undantag från allmänna bestämmelserna i 1 avd.
samt 2 avd. 1—7 kap. Enligt bestämmelserna må med befattning som lärare
förenas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller
därmed jämförlig kommunal befattning. Den som innebar mer än en befattning
vid akademien eller högskolan må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast
å en av tjänsterna. Härjämte ha bestämmelser meddelats rörande ferier.
I en till innevarande års riksdag avlåten proposition, nr 191, angående
anslag för budgetåret 1945/46 till avlöningar vid musikaliska akademien med
musikhögskolan har förslag framlagts rörande reglering av anställnings- samt
avlönings- och pensioneringsförhållandena för personal vid nämnda institutioner
(jfr statsutskottets utlåtande nr 186). Förslaget innebär, såvitt nu är
i fråga, att befattningen såsom direktör för musikhögskolan ombildas från
icke-ordinarie befattning med arvode till ordinarie, medelst förordnande för
viss tid tillsatt tjänst och placeras i lönegraden C 4, att de med fullmakt tillsatta
ordinarie lärarbefattningarna, med vilka är förenad en undervisningsskyldighet
omfattande 20 heltimmar per vecka, uppflyttas i lönegraden A 22,
att ett antal ordinarie, likaledes med fullmakt tillsatta lärarbefattningar med
en undervisningsskyldighet understigande 20 veckotimmar men uppgående
till lägst 10 veckotimmar inrättas i lönegraden A 22, att löneklassbeloppen för
samtliga lärare avkortas i förekommande fall med 21/2 procent för varje halv
veckotimme, som felar i 20 veckotimmar, dock med högst 50 procent, samt
att i stället för en av de med fullmakt tillsatta lärartjänsterna inrättas en
professur i komposition, instrumentation och formlära, tillsatt medelst förordnande
för 10 år utan möjlighet till förlängning av förordnandet och med
en avlöning av 10 500 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner.
I förevarande proposition ha framlagts de förslag till ändringar i civila
avlöningsreglementet som böra vidtagas vid bifall till de i propositionen nr
191 framställda förslagen. Ändringarna beröra 55 § 2 morn., varjämte i reglementet
ansetts böra införas en ny paragraf, betecknad 62 a § och innehållande
avlöningsbestämmelser för ifrågavarande medelst förordnande för begränsad
anställningstid tillsatta professur. Härom anföres i statsrådsprotokollet följande.
Vad först angår de med fullmakt tillsatta lärarna bör det nuvarande medgivandet
till förening av tjänster bibehållas. I den utredning, varpå nyssnämnda
proposition i huvudsak bygger, har förordats, att förening av lärartjänst
vid musikhögskolan med musiklärartjänst på lägre stadium alltjämt
får ske, och vidare har understrukits önskvärdheten av en kontakt mellan
undervisningen vid musikhögskolan och den praktiska musikutövningen,
Statsutskottets utlåtande nr 227.
19
bland annat den som är förenad nied kyrkomusikerbefattningarna. De över
utredningen hörda myndigheterna — musikaliska akademiens styrelse, statskontoret
och allmänna lönenämnden — lia också utgått från att någon ändring
på denna punkt icke bör ske.
1 fråga om lönens beräknande för lärare nied en undervisningsskyldighet
understigande 20 veckotimmar böra i enlighet nied vad som förordats i propositionen
nr 191 meddelas bestämmelser, enligt vilka årslönen skall utgöra-,
det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande löneklassbeloppet,
minskat nied två och en halv procent för varje felande halv veckotimme, dock
med högst 50 procent. En avrundningsregel bör meddelas, enligt vilken efter
minskning uppkommet tal, som icke utgöres av helt med tre delbart krontal,
skall jämkas till närmast högre sålunda delbara krontal. Vad angår A- och Bavdragen
för lärare nied en undervisningsskyldighet understigande 20 veckotimmar,
böra dessa beräknas genom reduktion med samma procenttal som
tillämpas vid årslönens bestämmande; sålunda beräknat avdragsbelopp för
dag bör emellertid, om det icke slutar å helt femtal ören, jämkas till närmaste
femtal.
De nuvarande feriebestämmelserna böra bibehållas samt kompletteras med
en föreskrift, enligt vilken direktören för musikhögskolan i stället för semester
åtnjuter ferier å tider, som i musikhögskolans reglemente föreskrivas. På
motsvarande sätt som skett i 55 § 9 mom. 10 punkten civila avlöningsreglementet
bör föreskrivas, att om lärare icke under två på varandra följande
terminer minst 60 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller
fullgjort uppdrag för statens räkning, han under därpå närmast följande
ferietid skall vidkännas A-avdrag, i den mån denna ferietid icke innefattas i
tiden för tjänstemannen meddelad tjänstledighet. För tillämpningen av ifrågavarande
föreskrift bör förutsättas, att läraren innehaft befattning i statens
tjänst under de båda terminer, som närmast föregått ferietiden, samt att läraren
varken under endera terminen eller under terminerna sammantagna bestritt
tjänst eller uppdrag av angivna slag minst 60 dagar, övervägande skäl
synas tala för att någon motsvarande bestämmelse icke meddelas för direktören,
vilken även under ferietiden plägar ha vissa åligganden sammanhängande
med musikhögskolans verksamhet.
I överensstämmelse med vad som skett i 55 § 9 mom. 6 och 9 punkterna
civila avlöningsreglementet böra vissa bestämmelser meddelas för det fall, att
undervisningen vid musikhögskolan till följd av smittsam sjukdom inställes.
Direktören för högskolan samt lärare vid densamma böra äga åtnjuta oavkortad
lön under tid, då tjänstgöringshinder av sådan anledning föreligger.
Lärare bör emellertid vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra den
återläsning, som i vederbörlig ordning kan vara bestämd. Tid för här avsett
tjänstgöringshinder bör 1''å tagas i beräkning för löneklassuppflyttning.
Lärare, vilken förordnats att jämte egen tjänst bestrida med annan befattning
förenad undervisning, bör för sistnämnda undervisning — bortsett
från fall av vikariat å professuren i komposition, instrumentation och formlära
— erhålla ersättning enligt de arvodesgrunder, vilka tillämpas för den
kategori lärare vid musikhögskolan, sorn betecknas såsom biträdande lärare.
I avlöningsreglementet torde endast böra stadgas, att ersättningen utgår enligt
av Kungl. Majit bestämda grunder. Den nuvarande bestämmelsen, att vid förening
av flera befattningar vid musikaliska akademien med musikhögskolan
arvodesförhöjning endast må utgå å en av befattningarna, torde vid sådant
förhållande böra utgå.
Avlöningsbestämmelserna för professorn i komposition, instrumentation och
formlära bör i överensstämmelse med vad i propositionen nr 191 förutsatts
utformas med de bestämmelser såsom förebild, vilka tillämpas för sådan
20
Statsutskottets utlåtande nr 227.
professor vid konsthögskolan, vilken tillsatts medelst förordnande för begränsad
anställningstid. Av de särskilda bestämmelser, som skola gälla för medelst
fullmakt tillsatt lärare, böra å innehavaren av kompositionsprofessuren
tillämpas föreskrifterna om rätt till oavkortad lön vid undervisningens inställande
till följd av smittsam sjukdom samt om återläsningsskyldighet i
dylikt fall.
De reglementsändringar, vilka sålunda böra komma till stånd, böra träda
i kraft den 1 juli 1945. Genom en övergångsbestämmelse bör sörjas för att
det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande lönebeloppet icke
minskas för den, som omedelbart före nämnda dag innehar i civila avlöningsreglementet
avsedd befattning såsom ordinarie lärare vid musikhögskolan. I
följd av denna bestämmelse komma ej heller A- och B-avdragen att reduceras
för sådan lärare.
Viss ändring i semesterbestämmelserna för karolinska sjukhuset. Det
förslag till ändringar i 55 § 4 mom. 1 punkten civila avlöningsreglementet,
som i statsrådsprotokollet behandlas under punkten 3 (s. 13), sammanhänger
med det förslag, som i propositionen nr 302 framlagts om utökning av antalet
laboratorstjänster vid karolinska sjukhusets radiofysiska institution
samt örn utbytande av befattningen såsom förste byråingenjör vid nämnda
institution mot en befattning såsom förste strålskyddsinspektör (jfr statsutskottets
utlåtande nr 239). I enlighet med vad i nämnda proposition förutsatts
föreslås jämväl för innehavarna av de nya befattningarna 60 dagars
semester.
Ändringar i civila avlöningsreglementet sammanhängande med omorganisationen
av tekniska skolan i Stockholm. Under punkten 4 (s. 13—17)
behandlas de ändringar i civila avlöningsreglementet, som böra vidtagas i
samband med den omorganisation av tekniska skolan i Stockholm till en
konstfackskola, som föreslås i propositionen nr 296 (jfr statsutskottets utlåtande
nr 235).
I fråga om särskilda avlöningsbestämmelser för konstfackskolan, som böra
införas i civila avlöningsreglementet, och de ändringar i reglementet, som i anslutning
därtill böra vidtagas, anföres i det vid propositionen nr 316 fogade
utdraget av statsrådsprotokollet följande.
I 55 § 9 mom. 17 punkten civila avlöningsreglementet meddelas bestämmelser
i fråga örn särskilda ersättningar till bland andra lärare vid de allmänna
läroverken. I detta sammanhang är endast fråga örn de i nämnda
punkt under c)—e) meddelade bestämmelserna om provårsarvoden, nämligen
bestämmelserna under c) rörande ersättning till föreståndare för provårskurs,
under d) rörande ersättning till sådan lärare vid provårsläroverk,
som ej^ är föreståndare för provårskurs, och under e) rörande ersättning för
i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser och för handledning
av lärarkandidater. De nuvarande föreskrifterna under c) och d) böra
begränsas att avse provårskurs för ämneslärare. Såsom förut nämnts skall
provårskurs för teckningslärare förestås av föreståndaren för teckningslärarinstitutet,
vars löneställning avvägts med hänsyn därtill. Bestämmelsen under
d) torde böra kompletteras med en föreskrift om särskild ersättning enligt
av Kungl. Maj :t bestämda grunder till lärare i övningsämne vid allmänt läro
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
21
verk, där provårskurs för lärare i övningsämnet är anordnad. Den nuvarande
föreskriften under e), enligt vilken ersättning utgår enligt grunder, som bestämmas
av Kungl. Maj :t, torde kunna lämnas oförändrad.
De erforderliga särskilda avlöningsbestämmelserna för tjänstemän i allmänhet
vid konstfackskolan — andra ordinarie tjänstemän än de, som tillsättas
medelst förordnande — böra införas under ett nytt moment, betecknat
9 a morn., i 55 § avlöningsreglementet.
Vad först angår förening av tjänster, bör för facklärare meddelas en föreskrift
av samma innebörd som den, vilken enligt 55 § 9 mom. 4 punkten
första stycket gäller för teckningslärare vid allmänt läroverk.
I fråga om lönens bestämmande för facklärare bör i enlighet med vad i
nyssnämnda proposition förutsatts stadgas, att årslönen vid en undervisningsskyldighet
av 24 veckotimmar utgör det för vederbörande löneklass och
ortsgrupp gällande lönebeloppet och att årslönen vid en undervisningsskyldighet
understigande 24 veckotimmar utgör nämnda lönebelopp, minskat
med Va* för varje felande veckotimme. I den mån den undervisningsskyldighet,
som åtföljer lärarbefattningen, understiger 24 veckotimmar, har i propositionen
förutsatts, att för årslönens bestämmande hänsyn skall tagas jämväl
till annan undervisning, som vederbörande lärare fullgör vid konstfackskolan.
En förutsättning härför bör emellertid vara, att denna ytterligare
undervisning meddelas regelbundet under visst antal veckotimmar. Enligt
propositionen skall såsom nämnts facklärares undervisningsskyldighet omfatta
minst 9 veckotimmar. För den händelse undervisningen till följd av
förhållanden, som ej nu kunna förutses, skulle nedgå under nämnda timtal,
bör avlöningen ändock beräknas efter 9 veckotimmar; en föreskrift bör således
meddelas örn att minskning av lönebeloppet må ske med högst 15/24- Vidare bör föreskrivas, att efter minskning uppkommet tal, som icke utgöres
av helt nied tre delbart krontal, skall jämkas till närmast högre sålunda
delbara krontal.
A- och B-avdragen för facklärare med en undervisningsskyldighet understigande
24 veckotimmar höra beräknas genom reduktion med samma antal
tjugufjärdedelar, varmed det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande
lönebeloppet minskats. Avdragsbelopp för dag, som icke slutar å helt
femtal ören, bör emellertid jämkas till närmaste femtal ören.
Föreskrift bör meddelas örn att facklärare årligen i stället för semester
äger åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. På motsvarande
sätt som skett i 55 § 9 mom. 10 punkten civila avlöningsreglementet
bör föreskrivas, att om facklärare icke under två på varandra följande
terminer minst 60 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort
uppdrag för statens räkning, han under därpå närmast följande ferietid
skall vidkännas A-avdrag, i den mån denna ferietid icke innefattas i tiden
för läraren meddelad tjänstledighet. Angående den närmare innebörden
härav hänvisas till vad som anförts beträffande motsvarande för musikhögskolan
föreslagna stadgande.
Facldärare bör äga åtnjuta oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen
blivit inställd till följd av smittsam sjukdom och lian av sådan anledning
hindrats tjänstgöra; läraren bör emellertid vara skyldig att utan .särskild
ersättning fullgöra den återlösning, sorn i vederbörlig ordning kan varda
bestämd. Tid för här avsett tjänstgöringshinder bör få tagas i beräkning
för löneklassuppflyftning.
Vad angår ersättning till facklärare, vilken förordnats alt jämte egen tjänst
besolda med annan lärarbefallning vid skolan förenad undervisning, har
i det föregående förutsatts, alt sådan undervisning under viss förutsättning
och i viss omfattning skall likställas med lärarens ordinarie undervisnings
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 227.
skyldighet. I den mån detta ej är fallet, bör ersättning utgå enligt av Kungl.
Majit bestämda grunder.
Beträffande särskild ersättning till facklärare, som fullgör uppdrag såsom
tillsynslärare, torde avlöningsreglementet endast böra innehålla en bestämmelse
om att ersättning må kunna utgå enligt grunder, som bestämmas av
Kungl. Majit.
I 63 § civila avlöningsreglementet meddelas avlöningsbestämmelser för rektorer
vid vissa statliga läroanstalter. Dessa bestämmelser böra erhålla tilllämpning
även å rektor vid konstfackskolan ävensom ■—• i tillämpliga delar
— å föreståndare tor det till denna skola hörande teckningslärarinstitutet.
Med hänsyn härtill böra ändringar vidtagas i rubriken till paragrafen samt
i 1 morn. och 5 mom. 1 punkten av densamma. Den i nämnda punkt föreskrivna
skyldigheten för rektor att såsom vikarie bestrida ledamotsbefattning
i skolöverstyrelsen bör jämkas att avse ledamotsbefattning i det centrala
ämbetsverk, varunder rektor lyder, d. v. s. i detta fall överstyrelsen för yrkesutbildning.
Avlöningsbestämmelser för huvudlärare böra införas i en ny paragraf i civila
avlöningsreglementet, betecknad 63 a §. Bestämmelserna böra i viss utsträckning
utformas med de bestämmelser såsom förebild, vilka tillämpas för
sådan professor vid konsthögskolan, vilken tillsatts medelst förordnande för
begränsad anställningstid. Emellertid skall i enlighet nied vad i nyssnämnda
proposition förutsatts huvudlärare med full tjänstgöring — utgörande en veckotimmes
föreläsningsskyldighet och 15 veckotimmars annan undervisningsskyldighet
— erhålla en årslön av 10 000 kronor samt huvudlärare med
mindre omfattande undervisningsskyldighet erhålla nämnda årslön minskad
med Vig för varje veckotimme, varmed undervisningsskyldigheten understiger
16 veckotimmar. På motsvarande sätt som i det föregående föreslagits för
facklärare bör huvudlärare vara tillförsäkrad lön beräknad för minst 9 veckotimmar,
motsvarande en minskning av det för full tjänstgöring gällande lönebeloppet
med högst Vig. Efter minskning uppkommet tal, som ej utgöres av
helt med tre delbart krontal, bör jämkas till närmast högre sålunda delbara
krontal. Vid tillämpning av avlöningsbestämmelsema bör i skilda hänseenden
så anses, som om huvudlärare tillhörde lönegraden A 23, löneklassen 26.
Av de särskilda bestämmelser, som skola gälla för facklärare, böra å huvudlärare
tillämpas föreskrifterna om rätt till oavkortad lön vid undervisningens
inställande till följd av smittsam sjukdom samt örn återläsningsskyldighet i
dylikt fall. För huvudlärare med reducerad tjänstgöring böra A- och B-avdragen
beräknas genom reduktion med samma antal sextondelar som tilllämpas
vid årslönens bestämmande; avdragsbelopp för dag, som icke slutar
å helt femtal ören, bör jämkas till närmaste femtal.
De ändringar i civila avlöningsreglementet, som enligt det nu anförda böra
vidtagas i samband med tekniska skolans omorganisation, böra träda i kraft
den 1 juli 1945.
Viss ändring i 50 § militära avlöningsreglementet. Under punkten 5 (s.
17 och 18) behandlas föreslagen ändring i 50 § militära avlöningsreglementet.
Förslaget innebär införande av ett tillägg till de i nämnda paragraf meddelade
bestämmelserna, att ekiperingshjälp vid tillträdande av ordinarie beställning
icke ånyo må tillkomma den, vilken tidigare uppburit ekiperingshjälp
såsom innehavare av extra ordinarie beställning eller befattning, med
vilken enligt därom gällande bestämmelser är förenad rätt till ekiperingshjälp.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
23
Visst tillägg tili gällande bestämmelser örn förmåner under flygtjänstgöring.
Här ovan har framhållits, att propositionen nr 218 under punkten
10 behandlats den ändring av 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet,
som vore en följd av en i propositionen nr 170 förordad arvodesreglering i
avseende å flygförare som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbildning.
Under punkten 6 (s. 18) i det vid propositionen nr 316 fogade utdraget
av statsrådsprotokollet behandlas föreslagen ändring i motsvarande avseende
av 25 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet.
Motionerna 1:224 och II: 391 samt II: 224.
I de likalydande motionerna I: 224- och II: 391 hemställes, att riksdagen
måtte beakta att i motionerna angivna ändringar vidtagas i civila avlöningsreglementet
och civila icke-ordinariereglementet.
Enligt nämnda reglementen skall kvinnlig ordinarie och extra ordinarie
tjänsteman vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd vidkännas
A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, »dock ej för tid efter 90:e dagen
från förlossningen». Förslaget innebär, att orden »dock ej för tid efter 90:e
dagen efter förlossningen» utgå.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandet, får utskottet hänvisa
till motionen I: 224.
Vidare har i motionen II: 224 hemställts, att riksdagen må i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn utredning, huruvida kompensation vid räknande av
tjänstår kan beredas den värnpliktiga manliga ungdomen för den tid den
under sin utbildningstid varit inkallad till värnplikts- eller beredskapstjänst.
I fråga om motionärens motivering för förslaget får utskottet hänvisa till
motionen.
Utskottet.
Vidkommande frågan örn retroaktiv tillämpning av vissa från och med
den 1 juli 1939 gällande lönetursregler framgår av utredningen, att de särskilda
lönetillägg, vilka extra ordinarie tjänstemän dessförinnan åtnjöto såsom
kompensation för familjepensionsavdragen, vid löneregleringen nämnda dag
ersattes med en anordning innebärande att lägsta löneklassen inom varje lönegrad
borttogs i löneplanen för dylika tjänstemän. Därigenom höjdes begynnelselönen
med en löneklass. På grund av en övergångsbestämmelse skulle
extra ordinarie tjänsteman, vilken ej uppnått högsta löneklassen, den 1 juli
1939 flyttas upp en löneklass och för vidare löneklassuppflyttning äga taga
i beräkning den tid, varunder han tillhört eller beräknades ha tillhört den
lägre löneklassen.
Den särskilda löneklassuppflyttning, som flertalet extra ordinarie tjänstemän
i följd härav erhöllo den 1 juli 1939, har i förening med bestämmelsen
örn sneddning vid befordran kommit att få sådana verkningar, att personer,
24
Statsutskottets utlåtande nr 227.
vilka erhållit befordran till ordinarie tjänst efter nämnda dag, passerat äldre
kamrater i lönetur. Sådana konsekvenser av de nya bestämmelserna voro
förutsedda vid löneregleringens genomförande, men statsmakterna ansågo
likväl, såsom departementschefen framhållit, att en retroaktiv tillämpning för
undanröjande av dylika ojämnheter i löneturen icke borde komma till stånd.
Numera har emellertid erfarenheten visat, att dessa ogynnsamma verkningar
av omläggningen av löneturssystemet uppträtt i ett förhållandevis
stort antal fall och att de av befattningshavarna uppfattas såsom irriterande
och onödiga orättvisor, vilka icke böra äga bestånd. Ehuru utskottet är väl
medvetet om att en ändring av hithörande bestämmelser stöter på stora svårigheter
att genomföra finner utskottet likväl med viss anslutning till de i
ämnet väckta motionerna 1:330 och 11:513, 11:514 samt 11:539 förhållandena
påkalla åtgärder till undanröjande av här ifrågavarande anledning till
missnöje. Utskottet har dock ej ansett sig höra tillstyrka gottgörelse, avseende
numera förfluten tid. Av utskottet förordade åtgärder böra avse att
från ingången av nästa budgetår i löneturshänseende åstadkomma en större
rättvisa mellan tjänstemännen inbördes i de fall, då vid övergången den 1
juli 1939 till nytt avlöningsreglemente uppkomna ojämnheter alltjämt göra
sig gällande. De härför erforderliga omräkningarna torde visserligen icke
medhinnas dessförinnan, men den omräknade löneturen bör i sådant fall
erhålla retroaktiv giltighet från nämnda tidpunkt. Kungl. Maj:t torde böra
bemyndigas att utfärda erforderliga föreskrifter i det av utskottet angivna
syftet.
Vad därefter angår frågan om avskedspremie och övergångsersättning till
avgående fast anställt manskap vid försvaret har riksdagen, såsom den lämnade
redogörelsen utvisar redan i annat sammanhang tagit ställning till såväl
det i propositionen framlagda förslaget som yrkandet i motionen II: 540.
I anslutning till nämnda ställningstagande bör första momentet av övergångsbestämmelserna
i Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse om ändring i vissa
delar av manskapsavlöningsreglementet underkastas viss jämkning. Sålunda
bör åt nämnda övergångsbestämmelse givas den innebörden, att de nya bestämmelserna
om avskedspremie och övergångsersättning skola träda i kraft
för på aktiv stat den 1 juli 1945 anställt manskap, såvitt icke vederbörande
före den 1 oktober 1945 anmäler sig vilja kvarstå å äldre bestämmelser. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att med iakttagande av vad utskottet
sålunda anfört fastställa momentets slutliga lydelse.
Såsom i motionerna I: 224 och II: 391 framhålles må kvinnlig ordinarie och
extra ordinarie tjänsteman åtnjuta lön med A-avdrag under en tid av högst
120 dagar vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd. Enligt en uttrycklig
föreskrift i vederbörande avlöningsreglementen må denna förmån
dock ej åtnjutas för tid efter 90 :e dagen efter förlossningen. I anledning av
motionärernas yrkande att sistnämnda föreskrift skall utgå, får utskottet
erinra om att förmånen i fråga före tillkomsten av nuvarande avlöningsreglementen
var begränsad till en tid av 90 dagar. 1936 års lönekommitté, vars
förslag i ämnet ligger till grand för den nu gällande bestämmelsen, förordade
i anslutning till de befolkningspolitiska och familjesociala strävandena en
Statsutskottets utlåtande nr 227.
25
utsträckning av den nämnda tiden om 90 dagar med ytterligare 30 dagar,
varigenom kommittén avsåg att möjliggöra en ur såväl verkens som befattningshavarnas
synpunkt önskvärd ledighet före barnsbörden utan inknappning
på den ledighetstid, som då högst finge beviljas med A-avdrag. Utskottet
vill jämväl framhålla, att den av motionärerna kritiserade bestämmelsen
förhindrar visst missbruk av den ifrågavarande ledigheten. Skulle bestämmelsen
komma att utgå kunde nämligen exempelvis en lärarinna, vars havandeskap
upphörde i början av sommarferierna, uttaga de 120 dagarnas tjänstledighet
från början av nästa hösttermin och alltså återinträda i tjänstgöring
först vid början av vårterminen nästföljande år. Med hänsyn till såväl motiveringen
för införandet av nu gällande bestämmelser på området som till vad
utskottet sist framhållit avstyrker utskottet bifall till ifrågavarande motioner.
I motionen II: 224 föreslås utredning av frågan, huruvida kompensation
vid räknande av tjänstår kan beredas den värnpliktiga manliga ungdomen
för den tid, den under sin utbildningstid varit inkallad till värnplikts- eller
beredskapstjänst. Det är givet, att genomförandet av en sådan ordning kan
föranleda avsevärda praktiska olägenheter. Betecknande härför är att ett
av särskilda sakkunniga nyligen framlagt förslag i liknande ämne (SOU 1943/
47), nämligen om meritberäkning för befälsuibildade värnpliktiga, endast i
begränsad omfattning hittills kunnat föranleda åtgärd. Enligt utskottets mening
tillhör den fråga, som motionären önskar utredd, ett betydligt större
sammanhang, nämligen frågan om åstadkommande över lag av större rättvisa
mellan å ena sidan ungdom, som är ålagd militärtjänstgöring, och å
andra sidan från dylik tjänstgöring frikallad ungdom. Med utredning av
sistnämnda fråga torde tills vidare böra anstå.
Utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i här ej särskilt berörda delar,
får under åberopande av vad sålunda anförts hemställa,
A. att riksdagen må
1) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen II: 540
godkänna vid propositionen nr 218 fogade förslag till kungörelser
om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8), militära avlöningsreglementet den
15 juni 1939 (nr 275), manskapsavlöningsreglementet den 21
juni 1940 (nr 652) samt om ändrad lydelse av 14 § folkskolans
avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619), beträffande
kungörelsen om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet
dock med den jämkning, som framgår av vad utskottet
anfört,
2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga Kungl.
Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 2 mars 1945 förordat
a) meddela föreskrifter i fråga örn avlöning å civil befattning
under tjänstledighet för militär tjänstgöring,
b) meddela föreskrifter i fråga örn avlöning under tjänstgöring
vid verkshemvärn,
Bihang till riksdagens protokoll 1945. Ösarn!. Nr 227.
26
Statsutskottets utlåtande nr 227.
c) meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering av
vissa personalgrupper vid statens järnvägar,
d) meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering för
befattningshavare, som innehaft kollektivavtalsanställning,
e) för budgetåret 1945/46 meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration,
3) i anledning av motionerna I: 330 och II: 513 samt II: 514
och 539 bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter i
fråga om löneklassplacering i vissa fall, då vid övergången till
nytt avlöningsreglemente den 1 juli 1939 uppkomna ojämnheter
alltfort göra sig gällande,
4) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna vid propositionen
nr 316 fogade förslag till kungörelser om ändring
i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939
(nr 8) samt om ändrad lydelse av 50 § militära avlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 275) och 25 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet
den 21 juni 1940 (nr 652),
B. att motionerna I: 224 och II: 391 ej må av riksdagen bifallas,
C. att motionen II: 224 ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 15 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Sven Larsson, Bäcklund, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Carlström, Gustaf Iwar
Andersson, Emil Petersson och Gustav Emil Andersson; samt
från andra kammaren: herr Eriksson i Stockholm, Ward, Pettersson i Dahl, Andersson
i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Lindholm, fru Alvén, herrar Boman i Kieryd, Petterson
i Degerfors, Johansson i Mysinge och Birke.
458133. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:494 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, militära avlöning sregleme s. 10 i texten