Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet och folkskolans avlöning sr eglemente, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1945-06-15 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:227, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet och folkskolans avlöning sr eglemente, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

1

Nr 227.

Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar med förslag

till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet,

militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet

och folkskolans avlöning sr eglemente, m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

(lia och 3:e avd.)

I propositionen nr 218 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 mars 1945, föreslagit

riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser

om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet

och manskapsavlöningsreglementet ävensom av 14 § folkskolans

avlöningsreglemente, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats meddela

föreskrifter i fråga om avlöning å civil befattning under tjänstledighet för

militär tjänstgöring, avlöning under tjänstgöring vid verkshemväm, löneklassplacering

av vissa personalgrupper vid statens järnvägar och om löneklassplacering

för befattningshavare, som innehaft kollektivavtalsanställning,

samt för budgetåret 1945/46 meddela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell

övergång till krisadministration.

Vidare har Kungl. Majit i propositionen nr 316, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 maj 1945, föreslagit

riksdagen att godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser

om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet samt om ändrad

lydelse av 50 § militära avlöningsreglementet och av 25 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet.

I samband med Kungl. Majits ovannämnda, i propositionerna nr 218 och

316 framlagda förslag har utskottet till behandling förehaft

dels följande vid riksdagens början väckta motioner, nämligen

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru

Anna Sjöström-Bengtsson och fru Gärda Svenson, 1:224, och den andra

inom andra kammaren av fru Ellen Svedberg och fröken Gunnel Olsson,

lii 391, samt

en inom andra kammaren av herr H. Witzell väckt motion, 11:224,

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. G sami. Nr 227.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 227.

dels ock följande i anledning av propositionen nr 218 väckta motioner,

nämligen

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

E. Hage m. fl., I: 330, och den andra inom andra kammaren av herr L. Lindahl

m. fl., II: 513,

en inom andra kammaren av herr K. E. Senander väckt motion, II: 514,

en inom andra kammaren av herr E. Eriksson i Stockholm väckt motion,

II: 539, samt

en inom andra kammaren av herr N. Holmström väckt motion, II: 540.

Beträffande yrkandena i nämnda motioner får utskottet hänvisa till den

följande redogörelsen härför.

Propositionen nr 218.

Avlöning under tjänstledighet för militärtjänstgöring. I propositionen

nr 218 föreslås under punkten 1 (s. 12—15) bemyndigande för Kungl. Maj:t

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet

förordat meddela föreskrifter i fråga om avlöning å civil befattning under

tjänstledighet för militär tjänstgöring.

I statsrådsprotokollet erinras, att Kungl. Maj:t i en den 16 februari 1945

dagtecknad proposition, nr 65, framlagt förslag till nytt krigsavlöningsreglemente,

avsett att träda i kraft den 1 juli 1945. Nämnda förslag har av riksdagen

bifallits (skrivelse nr 311). Det nu ifrågavarande förslaget avser att

åstadkomma vissa ändringar i gällande bestämmelser om avlöning under

tjänstledighet för militär tjänstgöring i syfte att de civila avlöningsbestämmelsema

skola komma att korrespondera mot de militära.

Avlöning under tjänstgöring vid verkshemvärn m. m. Under punkten 2

(s. 15—19) föreslås bemyndigande för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen förordat meddela föreskrifter i

fråga örn avlöning under tjänstgöring vid verkshemvärn.

Kungl. Maj :ts förslag avser att i två avseenden åstadkomma ändringar i de

för verkshemvärn gällande bestämmelserna.

Den ena frågan gäller villkoren för att verkshemvärnsman i fredstid skall

kunna erhålla oavkortad lön under ledighet för deltagande i kurser. Enligt

gällande bestämmelser äger verkshemvärnsman för deltagande i kurs för utbildning

av hemvämsbefäl åtnjuta oavkortad lön, dock högst under 10 dagar

av ett och samma kalenderår. Enligt det nu framlagda förslaget skall verkshemvämsman

under tjänstledighet i fredstid för deltagande i hemvärnskurs

eller undergående av specialutbildning efter vederbörande myndighets beprövande

äga åtnjuta oavkortad lön under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår.

Det andra spörsmålet avser frågan av vilka medel sådana ersättningar i

anledning av kroppsskada, ådragen under hem värnstjänstgöring, skola bestridas,

om vilka förmäles i förordningen den 28 juli 1941, nr 593.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

3

Löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars

tjänst vid statsförvärv av enskild järnväg. Kungl. Majit har föreslagit riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad departementschefen förordat meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering

av vissa personalgrupper vid statens järnvägar. Under punkten 3

(s. 20—23) behandlas detta förslag i vad det avser viss personal, som övergått

i statens järnvägars tjänst vid statsförvärv av enskild järnväg. Kungl.

Majits förslag i sistnämnda hänseende grundar sig på en den 7 november 1944

dagtecknad framställning av svenska järnvägsmannaförbundets styrelse, över

vilken framställning järnvägsstyrelsen och allmänna lönenämnden avgivit

yttranden.

Departementschefen har i denna fråga för egen del anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen för lönesättningen i fråga om övertagen

järnvägspersonal framgår, erhåller befattningshavare, som vid den enskilda

järnvägen åtnjutit högre avlöning än som motsvarar lägsta löneklassen

i respektive lönegrad, inplacering i den löneklass, i vilken löneförmånerna

närmast understiga lönen vid den enskilda banan, varjämte han erhåller^

ett personligt lönetillägg, motsvarande skillnaden. Enligt beslut vid

1943 års riksdag skal! dock befattningshavare, som sedan minst tre år innehaft

slutlön^ enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, vid

uppförandet på statens järnvägars aktiva personalstat inplaceras i den löneklass

inom tillämplig lönegrad, som ligger närmast över nämnda slutlön.

Samma löneklassplacering skall befattningshavare, som vid övergången i

mindre än tre år innehaft dylik slutlön, erhålla efter det tre år förflutit från

ernåendet av slutlönen.

Järnvägsmannaförbundets styrelse har nu gjort framställning i syfte att

samtliga befattningshavare, vilka den 1 januari 1940 eller senare övergått

eller komma att övergå på statens järnvägars aktiva personalstat, skola inplaceras

i den löneklass inom tillämplig lönegrad, i vilken löneförmånerna

närmast överstiga lönen vid den enskilda banan. Framställningen har motiverats

med den förbättrade löneställningen vid de enskilda banorna.

Järnvägsstyrelsen har tillstyrkt framställningen såvitt angår befattningshavare,

som under tiden 1 januari 1940—30 juni 1942 i samband med statsförvärv

av enskilda järnvägar övergått till anställning vid statens järnvägar.

Styrelsen har härvid framhållit, att dessa befattningshavare finge anses ha

erhållit en mindre förmånlig löneklassplacering jämfört med senare övertagna

befattningshavare dels på grund av det sätt, på vilket dyrtidstillägget

vid den enskilda järnvägen beräknats vid lönejämförelsen, dels i betraktande

av att höjda konjunkturtillägg inverkat till den senare övertagna personalens

förmån.

Då det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget, vilket biträtts av järnvägsmannaförbundet

och tillstyrkts av allmänna lönenämnden, synes mig innebära

en godtagbar lösning, får jag förorda bifall till detsamma. Den nya

ordningen synes, på sätt järnvägsstyrelsen förordat, böra tillämpas från och

med den 1 juli 1945.

Förslaget synes böra underställas riksdagen, vars bemyndigande för Kungl.

Majit att meddela föreskrift i ämnet torde böra inhämtas.

b råga örn undanröjande av vissa ojämnheter vid löneklassplacering. Unander

punkten 4 (s. 23—35) behandlas vissa av förra årets riksdag nied anledning

av väckta motioner (1:182 och 11:248 samt 11:127 och 11:272)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 227.

i skrivelse nr 259 berörda ojämnheter vid löneklassplacering enligt civila avlöningsreglementet

m. fl. författningar. I riksdagens skrivelse hade framhållits,

att det syntes önskligt, att ifrågavarande ojämnheter i lönesystemet undanröjdes

så långt detta kunde visa sig praktiskt möjligt, samt att riksdagen

funnit fog föreligga för en hemställan till Kungl. Maj:t örn ett övervägande

på vilket sätt och i vilken omfattning detta eventuellt kunde ske.

Allmänna lönenämnden har, efter hörande av vissa myndigheter, den 16

februari 1945 avgivit yttrande i ärendet. Den föreliggande utredningen avser

tre skilda frågor, i statsrådsprotokollet betecknade a)—c).

a) Fråga om tillämpning av sneddningsregeln i vissa fall å befattningshavare,

som övertagits från enskild järnväg.

I den ovannämnda motionen II: 127 hade vid förra årets riksdag hemställts

om meddelande av beslut, att befattningshavare, som vid övertagande av enskild

järnväg anställas på aktiv stat vid statens järnvägar, skola anses ha erhållit

befordran och därför få sneddningsregeln tillämpad på sig, därest de

erhålla en befattning, som i lönegradshänseende är högre än den, som angivits

för dem i den vid köpekontraktet rörande järnvägen fogade personalförteckningen.

I denna fråga anför nu departementschefen för egen del följande.

Enligt min uppfattning saknas icke fog för yrkandet att de fall, då anställningshavare,

som övertagits från enskild järnväg, vid överförande till

statens järnvägars aktiva stat erhåller högre befattning än som angivits i bilaga

till köpekontraktet angående järnvägen, i löneklasshänseende behandlas

som befordringsfall. Den omständigheten, att därigenom icke skapas full likformighet

i löneklasshänseende för olika övertagna personalgrupper, bör icke

utgöra hinder för ändringens vidtagande. Ojämnheter vid tillämpningen kunna

nämligen icke helt undvikas, hur löneklassreglema än utformas. I det

föregående (punkt 3) har jag tillstyrkt jämkning i annat hänseende av reglerna

örn löneklassplacering för personal, som tidigare övertagits från enskild

järnväg. Denna jämkning synes icke böra påverka ställningstagandet

till den nu föreliggande frågan. I likhet med allmänna lönenämnden förordar

jag, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande till den omreglering

av löneturen för övertagen jämvägspersonal, som erfordras för tillgodoseende

i princip av syftet med motionen. För redan övertagen personal bör

därvid företagas en retroaktiv omräkning av löneturen från övergången till

statens järnvägars aktiva stat. Någon retroaktiv löneutbetalning i anslutning

därtill anser jag mig dock icke böra tillstyrka, utan jag förordar, att omregleringen

genomföres med verkan från och med den 1 juli 1945.

Det ovan vid behandling av punkten 3 omnämnda bemyndigandet avser

jämväl den av departementschefen här berörda frågan.

b) Vissa ojämnheter i löneklassplacering vid täta befordringar mellan näraliggande

lönegrader.

I riksdagsskrivelsen har vidare påtalats det förhållandet, att av två tjänstemän,

som befordras till samma lönegrad, den som är efter i befordringsturen

och därför senare uppnår den högre lönegraden, likväl tack vare snedd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

5

ningsregeln kan komma i bättre lönetur än den tidigare befordrade, örn han

under tiden passerar en mellangrad.

Allmänna lönenåmnden har på anförda skäl ansett, att riksdagsskrivelsen

i denna del icke borde föranleda ändring i gällande bestämmelser angående

löneklassplacering. Vad i ärendet förekommit gåve emellertid lönenämnden

anledning att understryka angelägenheten av att frågan om en revision av

gällande avlöningsbestämmelser snarast upptoges till övervägande.

Departementschefen har i denna fråga för egen del anfört följande.

I likhet med lönenämnden anser jag, att ändringar av större räckvidd i

gällande bestämmelser angående löneklassplacering icke lämpligen kunna

genomföras annat än i samband med en allmän lönereglering. Tilläggas må

endast, att erfarenheterna från olika ärenden, i vilka jämkningar i lönetursreglerna

ifrågasatts, giva vid handen, att ojämnheter i löneturen överhuvud

icke kunna undvikas med nuvarande löneklassystem utan att detta tynges

med invecklade detaljbestämmelser.

c) Fråga örn retroaktiv tillämpning av vissa från och med den 1 juli 1939

gällande lönetursregler.

I riksdagsskrivelsen har i anslutning till uttalanden i motionerna I: 182

och II: 248 samt II: 272 erinrats, att de från och med den 1 juli 1939 gällande

reglerna örn sneddning vid befordran från extra ordinarie till ordinarie

befattning icke erhållit retroaktiv tillämpning, vilket medfört, att en del tjänstemän,

vilka redan före bestämmelsernas ikraftträdande blivit ordinarie,

kommit att ställas ogynnsammare än tjänstemän, som senare befordrats till

ordinarie. i

l

I de nya avlöningsreglementena ersattes den tidigare tillgodoräkningsregeln

vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie tjänst med sneddningsregeln.

Under åren närmast före löneregleringen hade familjepensionsrätt införts

för extra ordinarie tjänstemän. Som kompensation för familjepensionsavdragen

erhöllo de extra ordinarie tjänstemännen till en början särskilda

lönetillägg. Dessa avvecklades vid löneregleringens genomförande år 1939.

I stället omkonstruerades löneplanen för extra ordinarie tjänstemän sålunda,

att lägsta löneklassen inom varje lönegrad borttogs, vilket för framtiden

innebar, att begynnelselönen höjdes med en löneklass. Härigenom skapades

även gynnsammare förutsättningar för övergång till sneddningsregeln, vilken

eljest vid ordinariebefordran genomsnittligt skulle medfört ogynnsammare

resultat för tjänstemännen än tillgodoräkningssystemet.

Vad beträffar de extra ordinarie tjänstemän, som den 1 juli 1939 skulle

övergå till de nya avlöningsbestämmelserna, övervägdes olika övergångsanordningar

beträffande löneklassplaceringen. I de särskilda kungörelser, som

reglerade övergången till de nya civila och militära ordinarie- och icke-ordinariereglementena

(1939: 274 och 277) föreskrevs emellertid, att extra ordinarie

tjänsteman, som före övergången tillhörde lägre löneklass än den

högsta inom vederbörande lönegrad, utom i vissa undantagsfall skulle placeras

en löneklass högre än den löneklass lian tillhörde omedelbart före övergången,

samt att han skulle för vidare löneklassuppflyttning äga taga i beräkning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 227.

den tid, varunder han tillhört eller beräknades ha tillhört den lägre löneklassen.

Om han från och med den 1 juli 1939 befordrades till ordinarie

tjänsteman, skulle sneddningsregeln tillämpas med utgångspunkt från den

löneställning han enligt vad nyss nämnts samma dag skulle erhållit, örn han

kvarstått i den extra ordinarie befattningen.

Genom att övergångsbestämmelserna erhöllo detta innehåll kunde de särskilda

lönetilläggen för extra ordinarie tjänstemän avvecklas. Det förutsågs

emellertid, att de nya bestämmelserna övergångsvis skulle medföra en viss

olikformighet, i det att tjänstemän, som efter ikraftträdandet befordrades

från extra ordinarie till ordinarie tjänst, i avsevärd utsträckning skulle

komma i bättre lönetur än de, som före ikraftträdandet erhållit motsvarande

befordran. Av myndigheternas yttranden till lönenämnden framgår också, att

detta blivit fallet. Yttrandena gå emellertid övervägande i den riktningen, att

utjämning härutinnan icke lämpligen kan ske eller i varje fall skulle möta

synnerliga svårigheter.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande beträffande den förevarande

frågan bland annat erinrat örn ett av kommunikationsverkens lönenämnd

den 3 juni 1939 avgivet utlåtande över en inom finansdepartementet upprättad

promemoria angående övergångsbestämmelser till de nya avlöningsreglementena,

i vilken promemoria ovan berörda löneklassuppflyttning för extra

ordinarie tjänstemän föreslogs. Därefter anför allmänna lönenämnden följande.

Såsom framgår av vad kommunikationsverkens lönenämnd anfört, ha de

konsekvenser av de nya bestämmelserna, som sålunda uppkommit, varit förutsedda.

Erinras må ock att Kungl. Maj:t genom beslut den 2 februari 1940

lämnat utan åtgärd en framställning av trafiktjänstemännens riksförbund

med i huvudsak enahanda syfte som det i motionen II: 272 till 1944 års riksdag

gjorda yrkandet.

Det är enligt lönenämndens mening svårt att bortse från, att här föreligger

ett förhållande, som i vissa fall ter sig såsom en orättvisa. Den tid som

förflutit, sedan de nuvarande avlöningsreglementena den 1 juli 1939 trädde

i kraft, har medfört, att tillräckliga erfarenheter av övergångsbestämmelsernas

verkningar numera vunnits beträffande olika förekommande fall. I och

för sig skulle sålunda numera förutsättningar för ett ingripande i reglerande

riktning kunna anses föreligga. Emellertid visar det sig vid närmare undersökning

av frågan, att en ändring av de hithörande bestämmelserna stöter

på stora svårigheter att genomföra.

Ett alternativ för problemets lösning vore måhända att övergångsvis medge

även de ordinarie tjänstemännen en löneklassuppflyttning från och med

den 1 juli 1939. En dylik åtgärd — vilken icke nödvändigtvis behövde förknippas

med rätt till retroaktiv löneutbetalning — skulle i vissa lägen vara

ägnad att undanröja förefintliga ojämnheter. Emellertid möter här den invändningen,

att införandet av en förmån av angivet slag knappast kan motiveras

ur rent sakliga utgångspunkter. Vidare skulle åtgärden i fråga, därest

den icke förknippades med rätt till retroaktiv löneutbetalning, numera i stor

utsträckning endast få praktisk betydelse vid fall av befordran till högre

tjänst, då nämligen genom den förhöjda löneklassplaceringen vederbörande

tjänstemans sneddningsläge kunde bli förändrat. Det synes icke heller uteslutet,

att införandet av en allmän rätt till löneklassuppflyttning för ordi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

7

narie tjänstemän, som den 1 juli 1939 övergått till civila avlöningsreglementet,

kunde komma att medföra ojämnheter i annan riktning. Lönenämnden anser

sig med hänsyn till det anförda icke kunna förorda en lösning enligt det

nu angivna alternativet.

En annan utväg -— visserligen av genomgripande natur — vore att införa

övergångsbestämmelser av den innebörden, att de avlöningsreglementen,

som trätt i kraft den 1 juli 1939, skola med avseende å tjänstemännens rätt

till placering i löneklass å de nya reglementena så tillämpas, som örn de

varit gällande under vars och ens hela tjänstetid i statens tjänst, övergångsbestämmelser

av dylik innebörd tillämpades regelmässigt beträffande tjänstemän,

som erhållit lönereglering enligt 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken

eller 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.

1936 års lönekommitté utgick emellertid i sitt betänkande med

förslag till civilt avlöningsreglemente ifrån att det nya reglementet icke borde

givas retroaktiv tillämpning. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna

örn löneklassplacering skulle enligt kommittén vålla synnerliga olägenheter

av praktisk art. I proposition 1938: 263 nied förslag till civilt avlöningsreglemente

(s. 153) anslöt sig föredragande departementschefen till lönekommitténs

uppfattnnig på denna punkt, varvid departementschefen särskilt förklarade

sig icke kunna tillstyrka de yrkanden örn medgivande att fortsättningsvis

under en övergångsperiod få tillämpa det dittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet,

som gjorts av ett par ämbetsverk. Riksdagen (skrivelse

1938: 388 s. 11) fann icke anledning till erinran mot de i propositionen angivna

allmänna huvudgrunderna för övergången. Det anförda ger vid handen,

att ett införande i enlighet med nyss angivna alternativ av nya övergångsbestämmelser

angående löneklassplacering skulle avvika från vad vid

löneregleringens genomförande för snart sex år sedan förutsattes. Med hänsyn

härtill och då en retroaktiv omräkning av lönetursrätten enligt de nya

avlöningsreglementenas löneklassregler skulle stöta på stora praktiska svårigheter

och förorsaka ett i vissa fall mycket omfattande arbete, utan att dock

full rättvisa i alla lägen skulle ernås, anser sig lönenämnden icke heller

kunna förorda en lösning enlig förevarande alternativ.

I anslutning till det anförda får lönenämnden uttala, att oaktat de nu gällande

övergångsbestämmelserna till den lönereglering, som trädde i kraft den

1 juli 1939, i vissa fall medfört resultat, som måste betecknas såsom otillfredsställande,

lönenämnden likväl icke anser sig kunna tillstyrka, att ändring

i övergångsbestämmelserna nu vidtages.

Lönenämndens ledamöter Ernst Eriksson och Joel Andersson lia avgivit

särskilt yttrande, vari ledamoten Jane Broström instämt. Nämnda ledamöter

förklarade sig däri anse, att lönenämnden bort föreslå Kungl. Maj:t att hos

riksdagen hemställa dels örn bemyndigande att utfärda en övergångsbestämmelse,

motsvarande den, som utfärdades genom kungl, brev den 16 april

1920 vid övergången till det nya lönesystem, som den 1 juli 1920 blev gällande

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, dels ock att den omräkning av löneklassplaceringcn,

som genom tillämpning av denna övergångsbestämmelse skall

äga rum, må för envar tjänsteman medföra omreglering av avlöningen, räknat

från och med den 1 juli 1939.

Departementschefen har för egen del i detta ämne anfört följande.

I ärendet har framställts erinran mot att vid 1939 års lönereglering icke

införts någon övergångsbestämmelse örn retroaktiv tillämpning av de nya

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 227.

löneklassreglerna. Därvid har åberopats, att övergångsbestämmelser av dylik

innebörd tillämpades vid övergången till 1919 och 1921 års avlöningsreglementen.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, blev frågan

om retroaktiv tillämpning av de nya avlöningsreglementena på sin tid

föremål för statsmakternas prövning, varvid det emellertid blev fastslaget,

att en sådan icke borde komma till stånd.

Den vid ikraftträdandet av 1919 och 1921 års avlöningsreglementen vidtagna

övergångsanordningen var icke heller att betrakta som prejudicerande

vid den nya löneregleringen. Vid det tidigare tillfället var anordningen tekniskt

nödvändig med hänsyn till att man då infört ett helt nytt löneklasssystem

och på ett eller annat sätt måste reglera de redan anställdas inordnande

i de olika löneklasserna. Vid 1939 års lönereglering bibehölls däremot

ett redan förefintligt löneklasssystem, och något tekniskt behov av att

omreglera redan fastställda löneklassplaceringar förelåg därför icke. En

retroaktiv tillämpning skulle väl ändock kunnat vara motiverad, om de nya

löneklassreglerna varit inriktade på att skapa för tjänstemännen gynnsammare

löneturförhållanden. Så var emellertid icke fallet, utan ändringen kan

sägas ha varit helt betingad av önskemålet att vinna enkelhet och reda i

lönesystemet. Den ledde icke heller genomgående till gynnsammare löneklassplaceringar

utan i många fall till motsatsen. En retroaktiv tillämpning

hade därför icke kunnat genomföras utan att undantag måst göras för de

fall, då den skolat leda till försämring i löneturen.

I ärendet har även ifrågasatts retroaktiv tillämpning av den särskilda löneklassuppflyttning,

som de extra ordinarie tjänstemännen erhöllo från och

med den 1 juli 1939. För att en omräkning från denna utgångspunkt av de

tidigare ordinarieblivna tjänstemännens lönetur — som blivit bestämd enligt

tillgodoräkningssystemet — skall leda till någon förändring, måste förutsättas,

att man samtidigt ger sneddningsregeln retroaktiv verkan. Även beträffande

löneklassuppflyttningen för de extra ordinarie tjänstemännen är

att märka, att huvudsyftet med denna åtgärd icke var en allmän förbättring

av tjänstemännens löneställning utan en kompensation för familjepensionsavdragen.

Att kompensationen fick denna fonn var närmast betingat

av önskemålet att icke från början belasta det nya lönesystemet med extra

lönetillägg till stort antal. Härtill kom, att man genom löneklassuppflyttningen

ville skapa gynnsammare förutsättningar för övergången till sneddningssystemet,

vilket eljest vid ordinariebefordran i många fall skulle medfört

en försämring av löneturen i jämförelse med de tidigare reglerna.

Det sätt, på vilket de föreliggande spörsmålen sålunda av tekniska skäl

löstes, medförde, att de extra ordinarie tjänstemännen erhöllo en förbättring

av löneturen, som icke kommit de tidigare ordinarieblivna tjänstemännen till

godo. Att beteckna detta förhållande som en orättvisa mot de tidigare ordinarieblivna

tjänstemännen och framställa dessa eljest icke på något sätt

missgynnade tjänstemän som en eftersatt löntagargrupp synes mot bakgrunden

av vad i det föregående anförts icke vara befogat. För de ordinarie

tjänstemännens del kan utgångsläget vid övergången till de nya avlöningsreglementena

karakteriseras så, att den lönetur de dessförinnan erhållit genom

tillämpningen av tillgodoräkningssystemet genomsnittligt icke var att

anse som annat än fullt tillfredsställande, även om man av tekniska skäl

för framtiden beslutat övergå till ett annat system för löneklassplacering

vid ordinariebefordran. Det kan under sådana förhållanden icke anses vara

påkallat att belasta statsverket med utgifter för att tillgodose dem med särskilda

övergångsförmåner. Att det ej heller är praktiskt möjligt att nu på

rimligt sätt utjämna den uppkomna olikformigheten, synes mig tydligt framgå

av den föreliggande utredningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

9

Jag kan således icke tillstyrka, att åtgärder för omreglering i nu förevarande

hänseende av övergången till de gällande avlöningsreglementena vidtagas.

I samband med behandlingen av ovannämnda, i statsrådsprotokollet vid

punkten 4 c) lämnade redogörelse har utskottet till behandling förehaft

dels de likalydande motionerna I: 330 och II: 513, vari hemställts, att riksdagen

måtte överlämna åt Kungl. Majit att med utgångspunkt från vad i motionerna

anförts ytterligare utreda möjligheterna för undanröjande av förevarande

ojämnheter vid löneklassplaceringen samt för berörda befattningshavare

därefter verkställa en löneomreglering med retroaktiv giltighet eller —

om så befinnes nödvändigt — inkomma till riksdagen med det förslag, vartill

utredningen kan giva anledning,

dels motionen II: 5U, vari hemställts, att riksdagen, under uttalande av

att den vidhåller sin i skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 maj 1944 uttalade uppfattning

i här förevarande spörsmål, måtte besluta hemställa hos Kungl.

Majit, att Kungl. Majit måtte utfärda en övergångsbestämmelse motsvarande

den som återfinnes i nådiga brevet den 16 april 1920, ävensom att den omräkning

av löneklassplaceringen, som genom tillämpning av en sådan övergångsbestämmelse

skall äga rum, må för en var tjänsteman medföra omreglering

av avlöningen, räknat från och med den 1 juli 1939,

dels ock motionen II: 539, vari hemställts, att riksdagen må besluta att

övergångsbestämmelser skola utfärdas till det från och med den 1 juli 1939

gällande civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet m. fl.

avlöningsförfattningar och uttala att dessa övergångsbestämmelser må i huvudsak

erhålla följande lydelse: »De nya avlöningsbestämmelserna skola omedelbart

efter deras trädande i kraft varda gällande för samtliga ordinarie och

extra ordinarie tjänstemän, så som om bestämmelserna varit tillämpade under

vars och en hela tjänstetid» samt medgiva att den förändrade löneställning,

som må ifrågakomma på grund av förestående övergångsbestämmelse,

för en var därav berörd och ännu i statens tjänst kvarvarande tjänsteman

skall medföra rätt till retroaktiv utbetalning av på honom belöpande löneskillnad

för tiden från och med den 1 juli 1939, ävensom bemyndiga Kungl.

Majit att utfärda de författningsbestämmelser, som föranledas av ett bifall

till motionen i övrigt.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina förslag får

utskottet hänvisa till motionerna 1:330 samt 11:514 och 539.

Särskild löneklassplacering i vissa fall vid kollektivavlalsanstälid arbetares

övergång till ordinarie eller extra ordinarie befattning. Under punkten

5 (s. 35—42) föreslås bemyndigande för Kungl. Majit att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen anfört meddela föreskrifter

i fråga örn löneklassplacering för befattningshavare, som innehaft kollektivavtalsanställning.

I en den 14 februari 1942 dagtecknad skrift har telegraf- och telefonmanna

förbundet gjort framställning i fråga örn förbättrad löneklassberäkning för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 227.

linjearbetare vid telegrafverket, vilka befordras till ordinarie eller extra ordinarie

befattning.

I en till Kungl. Majit inkommen, den 21 november 1941 dagtecknad framställning

har vidare försvarets civila tjeinstemannoförblind berört frågan om

löneklassplacering för kollektivavlönad arbetare, som övergår till i militära

icke-ordinariereglemenlet avsedd extra befattning och sedermera befordras

till extra ordinarie tjänst.

I anledning av förenämnda framställningar ävensom vissa andra till Kungl.

Majit inkomna skrivelser rörande arbetares löneklassplacering vid övergång

till i gällande avlöningsreglementen avsedda befattningar jämte därtill hörande

remissyttranden uppdrog Kungl. Majit den 1 april 1942 åt allmänna

lönenämnden att, under samråd i erforderlig omfattning med försvarsväsendets

lönenämnd, verkställa utredning av frågan, om och i vad mån ändringar

erfordrades i gällande bestämmelser angående löneklassplacering vid statsanställd

arbetares övergång till i civila eller militära avlöningsreglementet

avsedd ordinarie befattning eller till i civila och militära icke-ordinariereglementet

avsedd icke-ordinarie befattning.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 december 1943 har allmänna lönenämnden,

med bifogande av en på lönenämndens uppdrag av ledamoten i nämnden,

byråchefen G. Wold utarbetad promemoria i ämnet, framlagt resultatet

av den verkställda utredningen. Vid skrivelsen har tillika fogats ett den 13

december 1943 dagtecknat utlåtande av försvarsväsendets lönenämnd, vilken

nämnd beretts tillfälle att yttra sig över utredningen, över allmänna lönenämndens

skrivelse hava sedermera, efter remiss, utlåtanden avgivits av vissa

ämbetsverk och myndigheter, varjämte vissa personalsammanslutningar bereus

tillfälle att yttra sig i ärendet.

Departementschefen bär för egen del anfört följande.

I likhet med allmänna lönenämnden och vissa av de i ärendet hörda myndigheterna

anser jag mig icke kunna tillstyrka att, på sätt telegraf- och telefonmannaförbundet

påyrkat och telegrafstyrelsen förordat, i fråga om

kollektivavtalsavlönad arbetares placering i löneklass vid befordran till

extra ordinarie eller ordinarie befattning en återgång, vare sig generellt eller

enbart för telegrafverkets vidkommande, nu sker till det tillgodoräkningsförfarande,

som tillämpades före de nu gällande avlöningsreglementenas

ikraftträdande. Enligt min mening skulle en dylik återgång innebära ett betänkligt

avsteg från de principer, varpå det nuvarande lönesystemet vilar.

För vissa fall, då arbetare först efter jämförelsevis lång tids statlig arbetaranställning

vinner befordran till tjänstemannabefattning, synes det emellertid

önskvärt, att en något förmånligare löneklassplacering må kunna beredas

än den, som följer enbart av de nu gällande reglerna för arbetares

inplacering i löneklass vid övergång till ordinarie eller extra ordinarie tjänst.

Det synes dock för närvarande icke lämpligt att i vederbörande avlöningsreglementen

införa särskilda bestämmelser om löneklassplacering i här

ifrågavarande befordringsfall. Beslut härutinnan synes i stället tills vidare

lämpligen böra på framställning få meddelas av Kungl. Majit. I fråga om

arbetare, som erhåller befordran till ordinarie tjänst, torde riksdagens bemyndigande

för Kungl. Majit att meddela beslut i ämnet bliva erforderligt.

Vidkommande härefter spörsmålet om kollektivavtalsavlönad arbetares

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

11

placering i löneklass vid befordran lill extra befattning framgår av vad i

ärendet anförts, att en dylik befordringsgång huvudsakligen förekommer

vid försvarsväsendet, där särskilt under nuvarande förhållanden extra befattningar

inrättats i stor omfattning. Erinras må, att jämlikt Kungl. Maj:ts

den 15 juni 1944 givna bemyndigande särskilda sakkunniga tillkallats att

biträda med viss omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare

inom försvarsväsendet och att i de sakkunnigas uppdrag ingår att

utreda frågan om överförande av icke-ordinarie personal till ordinarie anställning

och örn upptagande av nya extra ordinarie befattningar i tjänsteförteckningen

till militära icke-ordinariereglementet jämte därmed sammanhängande

spörsmål. I avvaktan på resultatet av sagda utredning finner jag

skäl icke föreligga att, såsom i promemorian ifrågasatts, utbygga de i ickeordinariereglementena

intagna löneplanerna för extra tjänstemän och i samband

därmed i vederbörande reglementen införa särskilda lönebestämmelser

för arbetare, som övergå till anställning såsom extra tjänsteman. Där

vederbörande befordrats till extra ordinarie eller ordinarie befattning och

genom mellankommande anställning i extra tjänst gått miste om den lönetursrätt,

som enligt redan gällande bestämmelser skulle hava förelegat vid

direkt befordran till sådan tjänst från arbetaranställningen, torde en reglering

av löneklassplaceringen få ske från fall till fall. Förutsättning för en

sådan reglering torde dock böra vara, att den extra anställningen närmast haft

karaktären av en prövnings- eller övergångstid i avvaktan på befordran till

den extra ordinarie eller ordinarie befattningen samt att den föregående arbetaranställningen

icke varit av allenast tillfällig art eller eljest av kortare

varaktighet. För de fall, att nyss omförmäld reglering erfordras vid tillträdande

av ordinarie befattning, torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens

medgivande att meddela beslut härutinnan.

Det bemyndigande av riksdagen, som jag i enlighet med det anförda

ifrågasätter, torde även böra avse befordringsfall, som hittills förekommit.

Vid anmälan senare i dag av vissa pensionsfrågor torde jag få upptaga

frågan örn inhämtande av riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att

medgiva, att arbetare, som övergår till icke pensionsberåtagande tjänstemannaanställning,

må bibehållas vid den pensionsrätt, som han innehaft i

arbetaranställningen.

Upphävande av viss bestämmelse i civila avlöningsreglementet i fråga

om statens lantbruksingenjörer. Under punkten 6 (s. 42) i statsrådsprotokollet

erinras, att enligt förslag, som framlagts i propositionen nr 122 (jfr

jordbruksutskottets utlåtande nr 30, riksdagens skrivelse nr 257), skola statens

lantbruksingenjörer, vilka nu enligt civila avlöningsreglementet äro hänförda

till lönegraden A 21 och äga åtnjuta arvode enligt taxa, för framtiden

göras oberoende av taxeinkomster och uppflyttas i lönegraden A 28. Samtidigt

därmed skola lantbruksingenjörernas tjänstebiträden erhålla statsanställda,

i den mån de ej redan nu inneha sådan. Förändringarna äro avsedda

att genomföras vid ingången av budgetåret 1945/46.

56 § 2 mom. civila avlöningsreglementet innehåller en bestämmelse, enligt

vilken lantbruksingenjör, sorn åtnjuter semester eller tjänstledighet, är

skyldig alt, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsens beprövande

utan större svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarien

nödig expeditionslokal ävensom alt till vikarien avstå det arvode enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 227-

lantbruksingenjörstaxa, vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen.

I enlighet med vad som förutsatts i det av 1942 års torrläggningssakkunniga

den 28 november 1944 avgivna betänkandet med förslag angående den

statsunderstödda torrläggningsverksamheten (SOU 1944:56) bör 56 § 2 mom.

civila avlöningsreglementet upphävas i samband med löneregleringen. Stadgandet

bör således upphöra att gälla den 1 juli 1945.

Vissa ändringar i gällande bestämmelser om fyrskeppstillägg. Det förslag

till ändringar i 57 § 2 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet, som

i statsrådsprotokollet behandlas under punkten 7 (s. 43 och 44) är närmast

föranlett av det förslag till ändrade tjänstebenämningar för viss fyrpersonal,

som framlagts i statsverkspropositionen (X h. t., s. 110, 115) och vilket riksdagen

numera godtagit.

Vissa tjänstemäns vid affärsdrivande verk återgång till förut innehavd

befattning, m. m. Under punkten 8 (s. 44 och 45) behandlas de föreslagna

ändringarna i 58 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 3 punkten och 4 mom. 3 punkten

civila avlöningsreglementet. Förslaget sammanhänger med ett i propositionen

nr 206 framlagt förslag rörande ombildning av vissa befattningar vid

postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk till tjänster, som tillsättas

på förordnande för viss tid och hänföras till löneplan C (jfr statsutskottets

utlåtande nr 195).

Löneklassplacering vid tillträdande av lägsta underofficersbeställning.

Under punkten 9 (s. 45 47) i statsrådsprotokollet behandlas den föreslagna

ändringen av 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet jämte den i förslaget

till ändringskungörelse intagna övergångsbestämmelsen.

12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet innehåller en särskild lönetursregel,

vilken är tillämplig å den, som från beställning tillhörande löneplanen

Ma i manskapsavlöningsreglementet befordras till underofficersbeställning

tillhörande lönegraden UO 1.

Med eget yttrande den 15 december 1944 har försvarets civilförvaltning

överlämnat en till Kungl. Majit ställd ansökning av musiksergeanten vid flygvapnet

Gunnar Nyström örn förbättrad löneklassplacering.

över ansökningen har försvarsväsendets lönenämnd avgivit infordrat utlåtande.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De särskilda löneklassplaceringsbestämmelser, som innefattas i 12 § militära

avlöningsreglementet, äro tillämpliga allenast där lägsta underofficersbeställning

erhalles genom befordran, och vad angår de bestämmelser, örn

vilka i detta sammanhang är fråga — bestämmelserna i 2 mom. — förutsattes

för deras tillämplighet, att befordran sker från den i manskapsaylöningsreglementet

omförmälda löneplanen Ma. Försvarsväsendets lönenämnd

har nu, närmast med anledning av det aktuella fall, för vilket i det

föregående redogjorts, förordat sådan ändring i reglementet, att bestämmel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande m 227.

13

serna i 2 mom. kunde tillämpas även då lägsta underofficersbeställning

tillträddes under andra omständigheter än i samband med befordran från

anställning på Ma-planen. Jag har ansett mig böra biträda förslaget härom.

Ifrågavarande ändring torde böra genomföras från och med den 1 juli

1945. För den, som under tiden 1 juli 1942—30 juni 1945 tillträtt underofficersbeställning

tillhörande lönegraden UO 1 utan samband med befordran

från beställning tillhörande löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet,

bör med avseende å löneklassplacering från och med den 1 juli 1945

så anses, som om 12 § 2 mom. varit i den nu avsedda lydelsen gällande

vid tidpunkten för underofficersbeställningens tillträdande. En övergångsbestämmelse

av denna innebörd torde böra meddelas i anslutning till reglementsändringen.

Visst tillägg till gällande bestämmelser om förmåner under flygtjänstgöring.

Under punkten 10 (s. 48) i statsrådsprotokollet behandlas den föreslagna

ändringen av 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet.

Ifrågavarande förslag utgör en följd av en i propositionen nr 170 förordad

arvodesreglering i avseende å flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande

flygutbildning (jfr statsutskottets utlåtande nr 178).

Avskedspremie och övergångsersättning till avgående fast anställt manskap

vid försvaret. Under punkten 11 (s. 48 och 49) behandlas de föreslagna

ändringarna i 2 § 2 mom. och 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet

ävensom 1 punkten av de i ändringskungörelsen intagna övergångsbestämmelserna.

Ändringarna äro betingade av ett i propositionen nr 154 angående ordnande

av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret

framlagt förslag i ämnet.

Den ifrågavarande, av Kungl. Majit föreslagna övergångsbestämmelsen är

av följande lydelse.

Den, som vid utgången av juni 1945 innehar anställning å civilanställningsstat

eller fast anställning såsom manskap, skall, så länge han innehar

nuvarande anställning och ny kontraktsperiod icke börjat löpa, vara underkastad

nu gällande bestämmelser om avlöning å civilanställningsstat och avskedspremie

i stället för de nya bestämmelserna om avskedspremie och övergångsersättning.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande hänseende har

utskottet till behandling förehaft motionen II: 540, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta dels alt 22 § 2 mom. andra stycket manskapsavlöningsreglementet

skall erhålla viss i motionen angiven, från Kungl. Maj:ts förslag

avvikande lydelse dels ock att mom. 1 av här ifrågavarande övergångsbestämmelse

skall äga följande lydelse.

Den, som vid utgången av juni 1945 innehar anställning å civilanställningsstat,

skall, så länge han innehar sådan anställning, vara underkastad nu

gällande bestämmelser om avlöning å civilanställningsstat och avskedspremie

i stället för de nya bestämmelserna om avskedspremie och övergångsersättning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Riksdagen har i skrivelse nr 205 i anledning av förenämnda proposition

nr 154 tagit ställning i sak till såväl Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag

som till motionen. Därvid har riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag och

avslagit motionen i vad avser ändrad lydelse av manskapsavlöningsreglementet.

I sitt utlåtande i ämnet (nr 138) anförde statsutskottet, att utskottet ämnade

göra den hemställan, som föranleddes av nämnda ställningstagande i

fråga om motionen, i samband med avgivande av nu ifrågavarande utlåtande

i anledning av propositionen nr 218.

Vidkommande övergångsbestämmelsen har riksdagen i sin ovannämnda

skrivelse nr 205 anfört följande.

I nu förevarande proposition liksom också i propositionen nr 218 med

förslag till ändringar i, bland annat, manskapsavlöningsreglementet har föreslagits,

att de nya bestämmelserna rörande avskedspremier och övergångsersättning

skola träda i tillämpning i anslutning till kontraktsperiod, som

börjar löpa efter den 30 juni 1945. I förenämnda motion nr II: 540 har däremot

framställts yrkande av innebörd, att bestämmelserna i fråga skola —- med undantag för manskap, som innehar anställning å civilanställningsstat,

vilka skola vara underkastade nu gällande bestämmelser örn avskedspremier

och anställning å civilanställningsstat — träda i kraft från och med den 1

juli 1945 för da å aktiv stat fast anställt manskap. Till stöd för detta yrkande

har anförts, att en effektivare lösning av civilanställningsfrågan förutsattes

redan i 1942 års försvarsbeslut och att civilanställningssvårigheter torde komrna

att uppstå i samband med efterkrigstidens inträdande. Vidare har framhållits,

att den numera genomförda omläggningen av anställningstiden inom

vissa delar av försvaret, varigenom anställningstiden utlöper med utgången

av mars månad, kommer att medföra, att flertalet beställningshavare av det

fast anställda manskapet vid bifall till Kungl. Majlis förslag kunna bliva

delaktiga av de förbättrade civilanställningsförmånerna först vid avgång

som inträffar våren 1947. Riksdagen har funnit de i motionen anförda skälen

för de nya bestämmelsernas ikraftträdande tidigare än som av Kungl. Maj-t

föreslagits vara bärande. Ett ytterligare skäl för att låta de nya bestämmelserna

träda i kraft tidigare är också, att den föreslagna ordningen för meddelande

av utbildning i civilanställningssyfte för avskedat manskap är avsedd

att taga sin början redan under budgetåret 1945/46, varav synas följa svårigheter

att pa ett rationellt sätt ordna civilanställningsverksamheten, därest

den nya ordningen icke kommer att i sin helhet träda i kraft samtidigt. Riksdagen

har alltså funnit sig böra i princip bifalla motionens yrkande. Enär

riksdagen icke, såsom i motionen jämväl yrkats, funnit *sig böra ändra de av

Kungl. Majit föreslagna villkoren för erhållande av avskedspremie utan denna

premie vM avgång efter sex års anställning kommer att minskas med 100

kronor i förhållande till nu fastställt belopp av 600 kronor, erfordras emellertid

melserna äro intagna i det till ovannämnda proposition nr 218 fogade författningsförslaget

rörande ändringar i manskapsavlöningsreglementet, kommer

riksdagen att sedermera anmäla av ovan angivna ställningstagande föranlett

beslut vid meddelande av sina beslut i anledning av propositionen

Lönefelassplacering i vissa fall vid tillträdande av beställning tillhörande

löneplan Ma. Under förevarande punkten 12 (s. 49—55) behandlas de föreslagna

ändringarna i 7 § 1—3 mom. 18, 22 (i vad avser 2 mom. sjunde

stycket) och 23 §§ manskapsavlöningsreglementet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

15

Framställningar i ämnet ha gjorts av chefen för marinen och försvarsväsendets

underbefäls förbund. Yttranden över framställningarna ha avgivits

av försvarets civilförvaltning och försvarsväsendets lönenämnd.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De i 7 § 1 och 2 mom. manskapsavlöningsreglementet meddelade bestämmelserna

angående löneklassplacering i särskilda fall vid tillträdande av manskapsbeställning

å löneplan Ma innebära i huvudsak, att värnpliktstjänstgöring,

som avslutats tidigast sex månader före tillträdandet av första manskapsbesfällning,

helt eller delvis kan tillgodoräknas för löneklassplacering i

denna (1 mom. andra stycket) samt att den, som efter avgång från manskapsbeställning

ånyo tillträder sådan, med vissa begränsningar kan placeras

i löneklass, såsom örn han utan avbrott övergått från den tidigare innehavda

till den nya beställningen (2 morn.).

Chefen för marinen har nu föreslagit, att vid löneklassplacering i första

manskapsbeställning skall kunna tagas i beräkning värnpliktstjänstgöring,

som i tiden ligger högst ett år före tillträdandet av manskapsbeställningen.

Förslaget, som icke föranlett någon erinran från remissmyndigheternas sida,

finner jag mig kunna tillstyrka.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har hemställt, att den, som med

frånträdande av anställning såsom musikelev tillträder första manskapsbeställning,

måtte medgivas att för löneklassplacering i manskapsbeställningen

taga i beräkning anställningstiden såsom musikelev, minskad med två år.

Med den föreslagna bestämmelsen avses, att musikeleverna vid tillträdande av

manskapsbeställning i stort sett skola komma i samma lönetur som övrigt

manskap i samma åldersklasser. Förslaget har tillstyrkts av försvarets civilförvaltning.

Försvarsväsendets lönenämnd har biträtt framställningen men

med den jämkningen, att för löneklassplacering borde tagas i beräkning musikelevtid,

som ligger efter den 1 oktober det år, under vilket vederbörande

uppnått 16 års ålder, vid vilken tid manskap tidigast tillträder volontären - ställning över stat.

Med hänsyn till vad som anförts i fråga om befordringsförhållandena vill

jag i princip tillstyrka bifall till framställningen. Då tillträdande av manskapsbeställning,

å vilken manskapsavlöningsreglementet äger tillämpning,

sker tidigast den 1 april det år, under vilket vederbörande uppnår 17 års

ålder, får jag emellertid förorda, att allenast musikelevtid, som infaller efter

tidpunkt, motsvarande den sistnämnda, tages i beräkning för löneklassplacering

i manskapsbeställning. Den i ärendet föreslagna omräkningen för

samtliga beställningshavare i lönegrad Ma 1 finner jag mig böra tillstyrka.

Enligt vad jag inhämtat Ende det röra sig om cirka 100 beställningshavare.

Underbefälsförbundet har vidare hemställt, att för placering i löneklass vid

förnyat tillträdande av manskapsbeställning å löneplan Ma måtte tagas i beräkning

tjänstgöringstid såsom anställningshavare i reserven. För i tjänst varande

underbefäl har föreslagits omräkning av löneställningen enligt de föreslagna

nya bestämmelserna räknat från bestämmelsernas ikraftträdande. Försvarets

civilförvaltning har tillstyrkt framställningen och därjämte föreslagit,

alt under samma omständigheter även värnpliktstjänstgöring skall kunna

tagas i betraktande. Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt förslagen.

Jag tillstyrker bifall till de av underbefälsförbundet och försvarets civilförvaltning

sålunda framlagda förslagen. Vid genomförande därav böra vissa

i manskapsavlöningsreglementet meddelade hänvisningar lill 7 1 mom.

ändras lill att även avse 2 mom. i samma paragraf. De berörda författningsrummen

liro 7 § .''1 mom. samt 18, 22 och 23 §§. Anledning torde däremot

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 227.

icke föreligga att vidtaga ändring av den i 31 § förekommande bestämmelsen

örn förbud mot besvär över beslut i frågor, som omförmälas i 7 §

1 mom.

Begränsning av antalet semesterdagar i vissa fall för fast anställt manskap.

Under punkten 13 (s. 55 och 56) behandlas den föreslagna ändringen

av 9 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet. Ändringen innebär, att i nämnda

författningsrum avsedd semesterrätt under sista kalenderåret av anställningen

begränsas i förhållande till anställningstiden.

Ändring av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser om begravningshjälp.

Under punkten 14 (s. 56 och 57) behandlas den föreslagna ändringen

av 29 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. Ändringen avser att

åstadkomma en höjning av begravningshjälpens fasta belopp från 300 kronor

till 400 kronor, varigenom överensstämmelse skulle erhållas mellan nämnda

reglementes samt civila och militära avlöningsreglementenas bestämmelser

i ämnet.

Avlöningsförhållandena för lärare, som varit anställda vid mindre folkskolor

eller såsom biträdande lärare, m. fl. Under förevarande punkten

15 (s. 57—61) behandlas förslaget lill ändring i 14 § folkskolans avlöningsreglemente.

Centralstyrelserna för Sveriges småskollärarinneförbund och Sveriges allmänna

folkskollärarförening ha i särskilda framställningar hemställt örn

sådan ändring av folkskolans avlönings- och pensionsreglementen, att ordinarie

lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid av skolorganisatoriska

skäl betingad förflyttning till ordinarie småskollärartjänst skulle bibehållas

vid sina löneförmåner och sin rätt till pension under förutsättning

av viss minsta anställningstid före förflyttningen.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har vidare

hemställt, att lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare måtte berättigas

åtnjuta lön enligt en löneklass, som är två klasser högre än den, i

vilken de äro placerade.

över framställningarna ha infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

och allmänna lönenämnden.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

I likhet med skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden anser jag vissa

skäl tala för att ordinarie lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare,

som efter längre tids tjänstgöring av skolorganisatoriska skäl förflyttas till

småskollärartjänst, därvid bibehållas vid sin tidigare löneställning. Jag förordar

därför, att åtgärder för vinnande av ett sådant resultat vidtagas. Vad

angår längden av den° tid, varunder anställning skall ha innehafts för att

den här avsedda förmånen skall medgivas, ha delade meningar yppats. Allmänna

lönenämnden har ansett, att tiden borde bestämmas till fem år, och

därvid erinrat om bestämmelsen i 13 § 2 mom. folkskolans avlöningsreglemente,

enligt vilken vid folkskollärartjänsts nedflyttning till lägre lönegrad

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stahutskottets utlåtande nr 227.

17

Kungl. Maj:t må, under förutsättning att innehavaren av tjänsten tillhört

högre lönegrad minst fem år, medgiva, att beträffande honom skall i fråga

om lönekxassplacering så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre

lönegraden. Skolöverstyrelsen har ansett, att kravet på föregående tjänstgöring

borde sättas avsevärt högre i förevarande sammanhang. För egen

del har jag ansett mig kunna föreslå, att ifrågavarande förmån medgives

den, som under minst tio år i oavbruten följd innehaft tjänst som lärare

vid mindre folkskola eller som biträdande lärare. Med utgångspunkt härifrån

anser jag icke nödvändigt, att frågan örn förmånens tillgodonjutande göres

beroende på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Bestämmelse i ämnet

torde böra införas i 14 § folkskolans avlöningsreglemente; den erhåller därvid

tillämplighet även på lärare vid visteskola, vilken tjänstgör vid byskola.

I samband med författningsändringen, som bör träda i kraft den 1 juli

1945, torde böra meddelas en övergångsbestämmelse av den innebörden, att

den, som före nämnda dag men efter ikraftträdandet den 1 juli 1942 av folkskolans

avlöningsreglemente förflyttats från ordinarie tjänst som lärare vid

mindre folkskola eller som biträdande lärare till småskollärartjänst, skall

— under förutsättning att villkoret i fråga om anställningstiden uppfylles

—■ äga från och med den 1 juli 1945 åtnjuta den här avsedda särskilda

löneförmånen.

Den med ifrågavarande spörsmål sammanhängande frågan örn pensionsförhållandena

för vissa f. d. lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare

anmäler jag i annat sammanhang.

Vad slutligen angår det från personalhåll uttalade önskemålet örn en förhöjning

av löneställningen för lärare vid mindre folkskolor och biträdande

lärare, vill jag erinra örn att den nuvarande löneställningen fastställdes vid

1942 års lönereglering för folkskoleväsendets lärargrupper. Att nu vidtaga en

höjning av denna löneställning anser jag i likhet med remissmyndigheterna

icke böra ifrågakomma.

Förlängt bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration. Under punkten

16 (s. 61 och 62) föreslås bemyndigande för Kungl. Majit att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen anfört för budgetåret

1945/46 meddela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till

krisadministration.

Förslaget avser förlängning av ett bemyndigande, som för ett budgetår i

sänder tidigare lämnats för budgetåren 1940/41—1944/45.

Propositionen nr 316.

Vissa ändringar i civila avlöningsrcglcinentets bestämmelser för överläkare

vid statens sinnessjukhus. Under punkten 1 (s. 9) av det vid propositionen

nr 316 fogade utdraget av statsrådsprotokollet behandlas de ändringar

av formell karaktär, som betingas av ett i propositionen nr 241 (jfr

statsutskottets utlåtande nr 218) framlagt förslag, att de nuvarande klassbeteckningarna

för överläkarna vid statens sinnessjukhus skola avskaffas.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 227.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande pr 227-

Lönereglering för viss personal vid musikhögskolan. Under punkten 2

(s. 9—12) behandlas vissa med lönereglering för personal vid musikhögskolan

sammanhängande ändringar i civila avlöningsreglementet.

Civila avlöningsreglementet äger tillämpning å följande tjänstemän vid

musikaliska akademien med musikhögskolan, nämligen akademiens sekreterare,

lönegraden A 26, samt ordinarie lärare vid högskolan, lönegraden A 21.

55 § 2 mom. reglementet innehåller vissa å dessa tjänstemän tillämpliga bestämmelser,

innefattande undantag från allmänna bestämmelserna i 1 avd.

samt 2 avd. 1—7 kap. Enligt bestämmelserna må med befattning som lärare

förenas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller

därmed jämförlig kommunal befattning. Den som innebar mer än en befattning

vid akademien eller högskolan må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast

å en av tjänsterna. Härjämte ha bestämmelser meddelats rörande ferier.

I en till innevarande års riksdag avlåten proposition, nr 191, angående

anslag för budgetåret 1945/46 till avlöningar vid musikaliska akademien med

musikhögskolan har förslag framlagts rörande reglering av anställnings- samt

avlönings- och pensioneringsförhållandena för personal vid nämnda institutioner

(jfr statsutskottets utlåtande nr 186). Förslaget innebär, såvitt nu är

i fråga, att befattningen såsom direktör för musikhögskolan ombildas från

icke-ordinarie befattning med arvode till ordinarie, medelst förordnande för

viss tid tillsatt tjänst och placeras i lönegraden C 4, att de med fullmakt tillsatta

ordinarie lärarbefattningarna, med vilka är förenad en undervisningsskyldighet

omfattande 20 heltimmar per vecka, uppflyttas i lönegraden A 22,

att ett antal ordinarie, likaledes med fullmakt tillsatta lärarbefattningar med

en undervisningsskyldighet understigande 20 veckotimmar men uppgående

till lägst 10 veckotimmar inrättas i lönegraden A 22, att löneklassbeloppen för

samtliga lärare avkortas i förekommande fall med 21/2 procent för varje halv

veckotimme, som felar i 20 veckotimmar, dock med högst 50 procent, samt

att i stället för en av de med fullmakt tillsatta lärartjänsterna inrättas en

professur i komposition, instrumentation och formlära, tillsatt medelst förordnande

för 10 år utan möjlighet till förlängning av förordnandet och med

en avlöning av 10 500 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner.

I förevarande proposition ha framlagts de förslag till ändringar i civila

avlöningsreglementet som böra vidtagas vid bifall till de i propositionen nr

191 framställda förslagen. Ändringarna beröra 55 § 2 morn., varjämte i reglementet

ansetts böra införas en ny paragraf, betecknad 62 a § och innehållande

avlöningsbestämmelser för ifrågavarande medelst förordnande för begränsad

anställningstid tillsatta professur. Härom anföres i statsrådsprotokollet följande.

Vad först angår de med fullmakt tillsatta lärarna bör det nuvarande medgivandet

till förening av tjänster bibehållas. I den utredning, varpå nyssnämnda

proposition i huvudsak bygger, har förordats, att förening av lärartjänst

vid musikhögskolan med musiklärartjänst på lägre stadium alltjämt

får ske, och vidare har understrukits önskvärdheten av en kontakt mellan

undervisningen vid musikhögskolan och den praktiska musikutövningen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

19

bland annat den som är förenad nied kyrkomusikerbefattningarna. De över

utredningen hörda myndigheterna — musikaliska akademiens styrelse, statskontoret

och allmänna lönenämnden — lia också utgått från att någon ändring

på denna punkt icke bör ske.

1 fråga om lönens beräknande för lärare nied en undervisningsskyldighet

understigande 20 veckotimmar böra i enlighet nied vad som förordats i propositionen

nr 191 meddelas bestämmelser, enligt vilka årslönen skall utgöra-,

det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande löneklassbeloppet,

minskat nied två och en halv procent för varje felande halv veckotimme, dock

med högst 50 procent. En avrundningsregel bör meddelas, enligt vilken efter

minskning uppkommet tal, som icke utgöres av helt med tre delbart krontal,

skall jämkas till närmast högre sålunda delbara krontal. Vad angår A- och Bavdragen

för lärare nied en undervisningsskyldighet understigande 20 veckotimmar,

böra dessa beräknas genom reduktion med samma procenttal som

tillämpas vid årslönens bestämmande; sålunda beräknat avdragsbelopp för

dag bör emellertid, om det icke slutar å helt femtal ören, jämkas till närmaste

femtal.

De nuvarande feriebestämmelserna böra bibehållas samt kompletteras med

en föreskrift, enligt vilken direktören för musikhögskolan i stället för semester

åtnjuter ferier å tider, som i musikhögskolans reglemente föreskrivas. På

motsvarande sätt som skett i 55 § 9 mom. 10 punkten civila avlöningsreglementet

bör föreskrivas, att om lärare icke under två på varandra följande

terminer minst 60 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller

fullgjort uppdrag för statens räkning, han under därpå närmast följande

ferietid skall vidkännas A-avdrag, i den mån denna ferietid icke innefattas i

tiden för tjänstemannen meddelad tjänstledighet. För tillämpningen av ifrågavarande

föreskrift bör förutsättas, att läraren innehaft befattning i statens

tjänst under de båda terminer, som närmast föregått ferietiden, samt att läraren

varken under endera terminen eller under terminerna sammantagna bestritt

tjänst eller uppdrag av angivna slag minst 60 dagar, övervägande skäl

synas tala för att någon motsvarande bestämmelse icke meddelas för direktören,

vilken även under ferietiden plägar ha vissa åligganden sammanhängande

med musikhögskolans verksamhet.

I överensstämmelse med vad som skett i 55 § 9 mom. 6 och 9 punkterna

civila avlöningsreglementet böra vissa bestämmelser meddelas för det fall, att

undervisningen vid musikhögskolan till följd av smittsam sjukdom inställes.

Direktören för högskolan samt lärare vid densamma böra äga åtnjuta oavkortad

lön under tid, då tjänstgöringshinder av sådan anledning föreligger.

Lärare bör emellertid vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra den

återläsning, som i vederbörlig ordning kan vara bestämd. Tid för här avsett

tjänstgöringshinder bör 1''å tagas i beräkning för löneklassuppflyttning.

Lärare, vilken förordnats att jämte egen tjänst bestrida med annan befattning

förenad undervisning, bör för sistnämnda undervisning — bortsett

från fall av vikariat å professuren i komposition, instrumentation och formlära

— erhålla ersättning enligt de arvodesgrunder, vilka tillämpas för den

kategori lärare vid musikhögskolan, sorn betecknas såsom biträdande lärare.

I avlöningsreglementet torde endast böra stadgas, att ersättningen utgår enligt

av Kungl. Majit bestämda grunder. Den nuvarande bestämmelsen, att vid förening

av flera befattningar vid musikaliska akademien med musikhögskolan

arvodesförhöjning endast må utgå å en av befattningarna, torde vid sådant

förhållande böra utgå.

Avlöningsbestämmelserna för professorn i komposition, instrumentation och

formlära bör i överensstämmelse med vad i propositionen nr 191 förutsatts

utformas med de bestämmelser såsom förebild, vilka tillämpas för sådan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 227.

professor vid konsthögskolan, vilken tillsatts medelst förordnande för begränsad

anställningstid. Av de särskilda bestämmelser, som skola gälla för medelst

fullmakt tillsatt lärare, böra å innehavaren av kompositionsprofessuren

tillämpas föreskrifterna om rätt till oavkortad lön vid undervisningens inställande

till följd av smittsam sjukdom samt om återläsningsskyldighet i

dylikt fall.

De reglementsändringar, vilka sålunda böra komma till stånd, böra träda

i kraft den 1 juli 1945. Genom en övergångsbestämmelse bör sörjas för att

det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande lönebeloppet icke

minskas för den, som omedelbart före nämnda dag innehar i civila avlöningsreglementet

avsedd befattning såsom ordinarie lärare vid musikhögskolan. I

följd av denna bestämmelse komma ej heller A- och B-avdragen att reduceras

för sådan lärare.

Viss ändring i semesterbestämmelserna för karolinska sjukhuset. Det

förslag till ändringar i 55 § 4 mom. 1 punkten civila avlöningsreglementet,

som i statsrådsprotokollet behandlas under punkten 3 (s. 13), sammanhänger

med det förslag, som i propositionen nr 302 framlagts om utökning av antalet

laboratorstjänster vid karolinska sjukhusets radiofysiska institution

samt örn utbytande av befattningen såsom förste byråingenjör vid nämnda

institution mot en befattning såsom förste strålskyddsinspektör (jfr statsutskottets

utlåtande nr 239). I enlighet med vad i nämnda proposition förutsatts

föreslås jämväl för innehavarna av de nya befattningarna 60 dagars

semester.

Ändringar i civila avlöningsreglementet sammanhängande med omorganisationen

av tekniska skolan i Stockholm. Under punkten 4 (s. 13—17)

behandlas de ändringar i civila avlöningsreglementet, som böra vidtagas i

samband med den omorganisation av tekniska skolan i Stockholm till en

konstfackskola, som föreslås i propositionen nr 296 (jfr statsutskottets utlåtande

nr 235).

I fråga om särskilda avlöningsbestämmelser för konstfackskolan, som böra

införas i civila avlöningsreglementet, och de ändringar i reglementet, som i anslutning

därtill böra vidtagas, anföres i det vid propositionen nr 316 fogade

utdraget av statsrådsprotokollet följande.

I 55 § 9 mom. 17 punkten civila avlöningsreglementet meddelas bestämmelser

i fråga örn särskilda ersättningar till bland andra lärare vid de allmänna

läroverken. I detta sammanhang är endast fråga örn de i nämnda

punkt under c)—e) meddelade bestämmelserna om provårsarvoden, nämligen

bestämmelserna under c) rörande ersättning till föreståndare för provårskurs,

under d) rörande ersättning till sådan lärare vid provårsläroverk,

som ej^ är föreståndare för provårskurs, och under e) rörande ersättning för

i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser och för handledning

av lärarkandidater. De nuvarande föreskrifterna under c) och d) böra

begränsas att avse provårskurs för ämneslärare. Såsom förut nämnts skall

provårskurs för teckningslärare förestås av föreståndaren för teckningslärarinstitutet,

vars löneställning avvägts med hänsyn därtill. Bestämmelsen under

d) torde böra kompletteras med en föreskrift om särskild ersättning enligt

av Kungl. Maj :t bestämda grunder till lärare i övningsämne vid allmänt läro
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

21

verk, där provårskurs för lärare i övningsämnet är anordnad. Den nuvarande

föreskriften under e), enligt vilken ersättning utgår enligt grunder, som bestämmas

av Kungl. Maj :t, torde kunna lämnas oförändrad.

De erforderliga särskilda avlöningsbestämmelserna för tjänstemän i allmänhet

vid konstfackskolan — andra ordinarie tjänstemän än de, som tillsättas

medelst förordnande — böra införas under ett nytt moment, betecknat

9 a morn., i 55 § avlöningsreglementet.

Vad först angår förening av tjänster, bör för facklärare meddelas en föreskrift

av samma innebörd som den, vilken enligt 55 § 9 mom. 4 punkten

första stycket gäller för teckningslärare vid allmänt läroverk.

I fråga om lönens bestämmande för facklärare bör i enlighet med vad i

nyssnämnda proposition förutsatts stadgas, att årslönen vid en undervisningsskyldighet

av 24 veckotimmar utgör det för vederbörande löneklass och

ortsgrupp gällande lönebeloppet och att årslönen vid en undervisningsskyldighet

understigande 24 veckotimmar utgör nämnda lönebelopp, minskat

med Va* för varje felande veckotimme. I den mån den undervisningsskyldighet,

som åtföljer lärarbefattningen, understiger 24 veckotimmar, har i propositionen

förutsatts, att för årslönens bestämmande hänsyn skall tagas jämväl

till annan undervisning, som vederbörande lärare fullgör vid konstfackskolan.

En förutsättning härför bör emellertid vara, att denna ytterligare

undervisning meddelas regelbundet under visst antal veckotimmar. Enligt

propositionen skall såsom nämnts facklärares undervisningsskyldighet omfatta

minst 9 veckotimmar. För den händelse undervisningen till följd av

förhållanden, som ej nu kunna förutses, skulle nedgå under nämnda timtal,

bör avlöningen ändock beräknas efter 9 veckotimmar; en föreskrift bör således

meddelas örn att minskning av lönebeloppet må ske med högst 15/24- Vidare bör föreskrivas, att efter minskning uppkommet tal, som icke utgöres

av helt nied tre delbart krontal, skall jämkas till närmast högre sålunda

delbara krontal.

A- och B-avdragen för facklärare med en undervisningsskyldighet understigande

24 veckotimmar höra beräknas genom reduktion med samma antal

tjugufjärdedelar, varmed det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande

lönebeloppet minskats. Avdragsbelopp för dag, som icke slutar å helt

femtal ören, bör emellertid jämkas till närmaste femtal ören.

Föreskrift bör meddelas örn att facklärare årligen i stället för semester

äger åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. På motsvarande

sätt som skett i 55 § 9 mom. 10 punkten civila avlöningsreglementet

bör föreskrivas, att om facklärare icke under två på varandra följande

terminer minst 60 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort

uppdrag för statens räkning, han under därpå närmast följande ferietid

skall vidkännas A-avdrag, i den mån denna ferietid icke innefattas i tiden

för läraren meddelad tjänstledighet. Angående den närmare innebörden

härav hänvisas till vad som anförts beträffande motsvarande för musikhögskolan

föreslagna stadgande.

Facldärare bör äga åtnjuta oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen

blivit inställd till följd av smittsam sjukdom och lian av sådan anledning

hindrats tjänstgöra; läraren bör emellertid vara skyldig att utan .särskild

ersättning fullgöra den återlösning, sorn i vederbörlig ordning kan varda

bestämd. Tid för här avsett tjänstgöringshinder bör få tagas i beräkning

för löneklassuppflyftning.

Vad angår ersättning till facklärare, vilken förordnats alt jämte egen tjänst

besolda med annan lärarbefallning vid skolan förenad undervisning, har

i det föregående förutsatts, alt sådan undervisning under viss förutsättning

och i viss omfattning skall likställas med lärarens ordinarie undervisnings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 227.

skyldighet. I den mån detta ej är fallet, bör ersättning utgå enligt av Kungl.

Majit bestämda grunder.

Beträffande särskild ersättning till facklärare, som fullgör uppdrag såsom

tillsynslärare, torde avlöningsreglementet endast böra innehålla en bestämmelse

om att ersättning må kunna utgå enligt grunder, som bestämmas av

Kungl. Majit.

I 63 § civila avlöningsreglementet meddelas avlöningsbestämmelser för rektorer

vid vissa statliga läroanstalter. Dessa bestämmelser böra erhålla tilllämpning

även å rektor vid konstfackskolan ävensom ■—• i tillämpliga delar

— å föreståndare tor det till denna skola hörande teckningslärarinstitutet.

Med hänsyn härtill böra ändringar vidtagas i rubriken till paragrafen samt

i 1 morn. och 5 mom. 1 punkten av densamma. Den i nämnda punkt föreskrivna

skyldigheten för rektor att såsom vikarie bestrida ledamotsbefattning

i skolöverstyrelsen bör jämkas att avse ledamotsbefattning i det centrala

ämbetsverk, varunder rektor lyder, d. v. s. i detta fall överstyrelsen för yrkesutbildning.

Avlöningsbestämmelser för huvudlärare böra införas i en ny paragraf i civila

avlöningsreglementet, betecknad 63 a §. Bestämmelserna böra i viss utsträckning

utformas med de bestämmelser såsom förebild, vilka tillämpas för

sådan professor vid konsthögskolan, vilken tillsatts medelst förordnande för

begränsad anställningstid. Emellertid skall i enlighet nied vad i nyssnämnda

proposition förutsatts huvudlärare med full tjänstgöring — utgörande en veckotimmes

föreläsningsskyldighet och 15 veckotimmars annan undervisningsskyldighet

— erhålla en årslön av 10 000 kronor samt huvudlärare med

mindre omfattande undervisningsskyldighet erhålla nämnda årslön minskad

med Vig för varje veckotimme, varmed undervisningsskyldigheten understiger

16 veckotimmar. På motsvarande sätt som i det föregående föreslagits för

facklärare bör huvudlärare vara tillförsäkrad lön beräknad för minst 9 veckotimmar,

motsvarande en minskning av det för full tjänstgöring gällande lönebeloppet

med högst Vig. Efter minskning uppkommet tal, som ej utgöres av

helt med tre delbart krontal, bör jämkas till närmast högre sålunda delbara

krontal. Vid tillämpning av avlöningsbestämmelsema bör i skilda hänseenden

så anses, som om huvudlärare tillhörde lönegraden A 23, löneklassen 26.

Av de särskilda bestämmelser, som skola gälla för facklärare, böra å huvudlärare

tillämpas föreskrifterna om rätt till oavkortad lön vid undervisningens

inställande till följd av smittsam sjukdom samt örn återläsningsskyldighet i

dylikt fall. För huvudlärare med reducerad tjänstgöring böra A- och B-avdragen

beräknas genom reduktion med samma antal sextondelar som tilllämpas

vid årslönens bestämmande; avdragsbelopp för dag, som icke slutar

å helt femtal ören, bör jämkas till närmaste femtal.

De ändringar i civila avlöningsreglementet, som enligt det nu anförda böra

vidtagas i samband med tekniska skolans omorganisation, böra träda i kraft

den 1 juli 1945.

Viss ändring i 50 § militära avlöningsreglementet. Under punkten 5 (s.

17 och 18) behandlas föreslagen ändring i 50 § militära avlöningsreglementet.

Förslaget innebär införande av ett tillägg till de i nämnda paragraf meddelade

bestämmelserna, att ekiperingshjälp vid tillträdande av ordinarie beställning

icke ånyo må tillkomma den, vilken tidigare uppburit ekiperingshjälp

såsom innehavare av extra ordinarie beställning eller befattning, med

vilken enligt därom gällande bestämmelser är förenad rätt till ekiperingshjälp.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

23

Visst tillägg tili gällande bestämmelser örn förmåner under flygtjänstgöring.

Här ovan har framhållits, att propositionen nr 218 under punkten

10 behandlats den ändring av 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet,

som vore en följd av en i propositionen nr 170 förordad arvodesreglering i

avseende å flygförare som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbildning.

Under punkten 6 (s. 18) i det vid propositionen nr 316 fogade utdraget

av statsrådsprotokollet behandlas föreslagen ändring i motsvarande avseende

av 25 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet.

Motionerna 1:224 och II: 391 samt II: 224.

I de likalydande motionerna I: 224- och II: 391 hemställes, att riksdagen

måtte beakta att i motionerna angivna ändringar vidtagas i civila avlöningsreglementet

och civila icke-ordinariereglementet.

Enligt nämnda reglementen skall kvinnlig ordinarie och extra ordinarie

tjänsteman vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd vidkännas

A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, »dock ej för tid efter 90:e dagen

från förlossningen». Förslaget innebär, att orden »dock ej för tid efter 90:e

dagen efter förlossningen» utgå.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandet, får utskottet hänvisa

till motionen I: 224.

Vidare har i motionen II: 224 hemställts, att riksdagen må i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning, huruvida kompensation vid räknande av

tjänstår kan beredas den värnpliktiga manliga ungdomen för den tid den

under sin utbildningstid varit inkallad till värnplikts- eller beredskapstjänst.

I fråga om motionärens motivering för förslaget får utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet.

Vidkommande frågan örn retroaktiv tillämpning av vissa från och med

den 1 juli 1939 gällande lönetursregler framgår av utredningen, att de särskilda

lönetillägg, vilka extra ordinarie tjänstemän dessförinnan åtnjöto såsom

kompensation för familjepensionsavdragen, vid löneregleringen nämnda dag

ersattes med en anordning innebärande att lägsta löneklassen inom varje lönegrad

borttogs i löneplanen för dylika tjänstemän. Därigenom höjdes begynnelselönen

med en löneklass. På grund av en övergångsbestämmelse skulle

extra ordinarie tjänsteman, vilken ej uppnått högsta löneklassen, den 1 juli

1939 flyttas upp en löneklass och för vidare löneklassuppflyttning äga taga

i beräkning den tid, varunder han tillhört eller beräknades ha tillhört den

lägre löneklassen.

Den särskilda löneklassuppflyttning, som flertalet extra ordinarie tjänstemän

i följd härav erhöllo den 1 juli 1939, har i förening med bestämmelsen

örn sneddning vid befordran kommit att få sådana verkningar, att personer,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 227.

vilka erhållit befordran till ordinarie tjänst efter nämnda dag, passerat äldre

kamrater i lönetur. Sådana konsekvenser av de nya bestämmelserna voro

förutsedda vid löneregleringens genomförande, men statsmakterna ansågo

likväl, såsom departementschefen framhållit, att en retroaktiv tillämpning för

undanröjande av dylika ojämnheter i löneturen icke borde komma till stånd.

Numera har emellertid erfarenheten visat, att dessa ogynnsamma verkningar

av omläggningen av löneturssystemet uppträtt i ett förhållandevis

stort antal fall och att de av befattningshavarna uppfattas såsom irriterande

och onödiga orättvisor, vilka icke böra äga bestånd. Ehuru utskottet är väl

medvetet om att en ändring av hithörande bestämmelser stöter på stora svårigheter

att genomföra finner utskottet likväl med viss anslutning till de i

ämnet väckta motionerna 1:330 och 11:513, 11:514 samt 11:539 förhållandena

påkalla åtgärder till undanröjande av här ifrågavarande anledning till

missnöje. Utskottet har dock ej ansett sig höra tillstyrka gottgörelse, avseende

numera förfluten tid. Av utskottet förordade åtgärder böra avse att

från ingången av nästa budgetår i löneturshänseende åstadkomma en större

rättvisa mellan tjänstemännen inbördes i de fall, då vid övergången den 1

juli 1939 till nytt avlöningsreglemente uppkomna ojämnheter alltjämt göra

sig gällande. De härför erforderliga omräkningarna torde visserligen icke

medhinnas dessförinnan, men den omräknade löneturen bör i sådant fall

erhålla retroaktiv giltighet från nämnda tidpunkt. Kungl. Maj:t torde böra

bemyndigas att utfärda erforderliga föreskrifter i det av utskottet angivna

syftet.

Vad därefter angår frågan om avskedspremie och övergångsersättning till

avgående fast anställt manskap vid försvaret har riksdagen, såsom den lämnade

redogörelsen utvisar redan i annat sammanhang tagit ställning till såväl

det i propositionen framlagda förslaget som yrkandet i motionen II: 540.

I anslutning till nämnda ställningstagande bör första momentet av övergångsbestämmelserna

i Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse om ändring i vissa

delar av manskapsavlöningsreglementet underkastas viss jämkning. Sålunda

bör åt nämnda övergångsbestämmelse givas den innebörden, att de nya bestämmelserna

om avskedspremie och övergångsersättning skola träda i kraft

för på aktiv stat den 1 juli 1945 anställt manskap, såvitt icke vederbörande

före den 1 oktober 1945 anmäler sig vilja kvarstå å äldre bestämmelser. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att med iakttagande av vad utskottet

sålunda anfört fastställa momentets slutliga lydelse.

Såsom i motionerna I: 224 och II: 391 framhålles må kvinnlig ordinarie och

extra ordinarie tjänsteman åtnjuta lön med A-avdrag under en tid av högst

120 dagar vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd. Enligt en uttrycklig

föreskrift i vederbörande avlöningsreglementen må denna förmån

dock ej åtnjutas för tid efter 90 :e dagen efter förlossningen. I anledning av

motionärernas yrkande att sistnämnda föreskrift skall utgå, får utskottet

erinra om att förmånen i fråga före tillkomsten av nuvarande avlöningsreglementen

var begränsad till en tid av 90 dagar. 1936 års lönekommitté, vars

förslag i ämnet ligger till grand för den nu gällande bestämmelsen, förordade

i anslutning till de befolkningspolitiska och familjesociala strävandena en

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

25

utsträckning av den nämnda tiden om 90 dagar med ytterligare 30 dagar,

varigenom kommittén avsåg att möjliggöra en ur såväl verkens som befattningshavarnas

synpunkt önskvärd ledighet före barnsbörden utan inknappning

på den ledighetstid, som då högst finge beviljas med A-avdrag. Utskottet

vill jämväl framhålla, att den av motionärerna kritiserade bestämmelsen

förhindrar visst missbruk av den ifrågavarande ledigheten. Skulle bestämmelsen

komma att utgå kunde nämligen exempelvis en lärarinna, vars havandeskap

upphörde i början av sommarferierna, uttaga de 120 dagarnas tjänstledighet

från början av nästa hösttermin och alltså återinträda i tjänstgöring

först vid början av vårterminen nästföljande år. Med hänsyn till såväl motiveringen

för införandet av nu gällande bestämmelser på området som till vad

utskottet sist framhållit avstyrker utskottet bifall till ifrågavarande motioner.

I motionen II: 224 föreslås utredning av frågan, huruvida kompensation

vid räknande av tjänstår kan beredas den värnpliktiga manliga ungdomen

för den tid, den under sin utbildningstid varit inkallad till värnplikts- eller

beredskapstjänst. Det är givet, att genomförandet av en sådan ordning kan

föranleda avsevärda praktiska olägenheter. Betecknande härför är att ett

av särskilda sakkunniga nyligen framlagt förslag i liknande ämne (SOU 1943/

47), nämligen om meritberäkning för befälsuibildade värnpliktiga, endast i

begränsad omfattning hittills kunnat föranleda åtgärd. Enligt utskottets mening

tillhör den fråga, som motionären önskar utredd, ett betydligt större

sammanhang, nämligen frågan om åstadkommande över lag av större rättvisa

mellan å ena sidan ungdom, som är ålagd militärtjänstgöring, och å

andra sidan från dylik tjänstgöring frikallad ungdom. Med utredning av

sistnämnda fråga torde tills vidare böra anstå.

Utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i här ej särskilt berörda delar,

får under åberopande av vad sålunda anförts hemställa,

A. att riksdagen må

1) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen II: 540

godkänna vid propositionen nr 218 fogade förslag till kungörelser

om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8), militära avlöningsreglementet den

15 juni 1939 (nr 275), manskapsavlöningsreglementet den 21

juni 1940 (nr 652) samt om ändrad lydelse av 14 § folkskolans

avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619), beträffande

kungörelsen om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet

dock med den jämkning, som framgår av vad utskottet

anfört,

2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga Kungl.

Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 2 mars 1945 förordat

a) meddela föreskrifter i fråga örn avlöning å civil befattning

under tjänstledighet för militär tjänstgöring,

b) meddela föreskrifter i fråga örn avlöning under tjänstgöring

vid verkshemvärn,

Bihang till riksdagens protokoll 1945. Ösarn!. Nr 227.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 227.

c) meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering av

vissa personalgrupper vid statens järnvägar,

d) meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering för

befattningshavare, som innehaft kollektivavtalsanställning,

e) för budgetåret 1945/46 meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration,

3) i anledning av motionerna I: 330 och II: 513 samt II: 514

och 539 bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter i

fråga om löneklassplacering i vissa fall, då vid övergången till

nytt avlöningsreglemente den 1 juli 1939 uppkomna ojämnheter

alltfort göra sig gällande,

4) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna vid propositionen

nr 316 fogade förslag till kungörelser om ändring

i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

(nr 8) samt om ändrad lydelse av 50 § militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275) och 25 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652),

B. att motionerna I: 224 och II: 391 ej må av riksdagen bifallas,

C. att motionen II: 224 ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 15 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,

Sven Larsson, Bäcklund, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Carlström, Gustaf Iwar

Andersson, Emil Petersson och Gustav Emil Andersson; samt

från andra kammaren: herr Eriksson i Stockholm, Ward, Pettersson i Dahl, Andersson

i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Lindholm, fru Alvén, herrar Boman i Kieryd, Petterson

i Degerfors, Johansson i Mysinge och Birke.

458133. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:494 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, militära avlöning sregleme s. 10 i texten