Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m.

1945-06-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:232, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 232.

21

Nr 232.

Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad

av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå

socken m. m.

(lia avd.)

I propositionen nr 229 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 9 mars 1945, föreslagit

riksdagen att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken

m. m. under fonden för förlag till statsverket för budgetåret 1945/46

anvisa ett investeringsanslag av 300 000 kronor.

Såsom ett led i strävandena att under den nu rådande krisen trygga vår

försörjning med metaller, särskilt koppar, träffades i slutet av år 1940 mellan

staten och Bolidens gruvaktiebolag det s. k. legodriftsavtalet, vars omfattning

sedermera utvidgats genom särskilda i mars 1941 och augusti 1943

ingångna avtal. Härigenom har bolaget åtagit sig att till utgången av år 1945

för statens räkning ombesörja driften vid vissa staten tillhöriga eller åt staten

av bolaget upplåtna gruvfyndigheter inom de s. k. Bjurfors-, Rävlidenoch

Adakfälten i Västerbottens län. Enligt legodriftsavtalet skall staten bekosta

för driften erforderliga anläggningar, maskiner, inventarier och transportmedel,

och till bestridande av dylika kostnader har riksdagen anvisat

anslag å tillhopa 10,9 miljoner kronor. Såsom ersättning för ombesörjandet

av driften erhåller bolaget dels en garanterad vinst av 7 procent på medelförsäljningspriset

å de utvunna metallerna dels ock 10 procent å eventuellt

driftöverskott, vid vars beräknande hänsyn icke tages till ränta och avskrivningar

å statens kostnader för anläggningar m. m.

Det ekonomiska resultatet av legodriften har för statens vidkommande varit

långt ifrån tillfredsställande. För tiden till den 1 juli 1944 har nämligen

driften gått nied ett underskott av omkring 680 000 kronor, vilket underskott,

i den mån detsamma redan blivit täckt, belastat det under tionde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till vissa kostnader för statens gruvegendom.

Sålunda har driften visat underskott vid Bjurfors med cirka 200 000

kronor och vid Rävliden med cirka 650 000 kronor, medan den vid Adak visat

ett överskott av cirka 170 000 kronor. Vid Bjurfors torde emellertid driften

snart komma att nedläggas på grund av att fyndigheten då är utbruten,

och vid Rävliden har en omläggning av driften, avseende brytning av endast

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 232.

den mera högvärdiga malmen, resulterat i att under första halvåret 1944

underskottet utgjort blott omkring 3 000 kronor. Även om man således kan

hysa förhoppning om en avsevärd förbättring av det ekonomiska utbytet

av legodriften under den ännu icke slutredovisade delen av avtalstiden, torde

det dock icke komma att räcka till full förräntning och amortering å det

nedlagda kapitalet.

Huvudsyftet med legodriften har emellertid från statens sida icke varit

att uppnå vinst utan har varit att i en för landets metallförsörjning brydsam

tid nyttiggöra här ifrågavarande malmförekomster, vilkas belägenhet

därvid nödvändigtvis måste medföra avsevärda transport- och andra förädlingskostnader.

Ovedersägligen har också genom legodriften vunnits ett mycket

värdefullt tillskott till vår beredskap på detta område, och behovet av

detta tillskott kvarstår alltjämt med oförminskad styrka.

Då det framstod såsom angeläget att vinna klarhet över hur dessa fyndigheter

och de vid dem uppförda anläggningarna lämpligen borde utnyttjas

efter utgången av legodriftsavtalets giltighetstid, uppdrogs förra sommaren

åt tre sakkunniga personer att verkställa utredning härom och att i sådant

syfte med bolaget upptaga överläggningar i ämnet. Resultatet av utredningen

föreligger nu i tvenne av motiv åtföljda förslag till avtal med bolaget

örn fortsatt legodrift och om fortsatt upplåtelse till staten av bolagets andelar

i de av legodriften omfattade fyndigheterna. Förslagen ha som bilagor

(B och C) fogats till statsrådsprotokollet, och för jämförelses skull har därtill

såsom bilaga (A) även fogats det nu gällande legodriftsavtalet.

I likhet med utredningsmännen har departementschefen funnit försäljning

av dessa statens gruvfyndigheter icke böra komma i fråga. En gruvdrift i statens

egen regi kan däremot, framhåller departementschefen, synas vara det

närmast till hands liggande sättet för fyndigheternas nyttiggörande, särskilt

sedan staten lagt ned betydande belopp härför. Emellertid motsvara de av

staten bekostade anläggningarna endast de första leden i metallframställningsprocessen,

och för en fullt självständig statlig drift skulle erfordras

ytterligare betydande kapitalinvesteringar, om vilkas ekonomiska berättigande

tvekan måste råda. Då man vidare såvitt möjligt bör undvika uppbyggandet

av en statlig organisation för en malmförädlingsrörelse, om vars långvarighet

intet för närvarande med säkerhet kan sägas, synas departementschefen

andra alternativ till frågans lösning i första hand böra prövas.

Enligt departementschefen lärer valet då komma att stå mellan utarrendering

av fyndigheterna med tillhörande anläggningar och legodrift i nuvarande

legodriftsavtals bemärkelse. Utarrendering av staten helt eller delvis

tillhörig malmfyndighet har hittills varit den vanligaste formen för nyttiggörande

av statens gruvegendom. Att detta förfaringssätt icke tillämpades,

när det år 1940 gällde att infoga nu ifrågavarande fyndigheter i produktionen,

hade antagligen mer än en förklaringsgrund. Dels torde under då rådande

ovissa förhållanden arrendeformen icke ha ansetts lämpligen böra

komma till användning och dels hade staten intresse av att icke helt frånhända

sig rätten att kontrollera och dirigera den planerade gruvdriften. Då

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 232.

23

förhållandena härutinnan alltjämt torde vara desamma, synes det departementschefen

ligga närmast till hands att överväga om icke även fortsättningsvis

legodriftsformen bör komma till användning.

Särskilt i den utformning legodriften enligt nu gällande avtal erhållit, medför

den, framhåller departementschefen, för staten vissa uppenbara olägenheter.

Innan slutlig ställning tages till den nyss angivna frågan, bör det enligt

departementschefen därför undersökas om dessa olägenheter kunna helt

eller delvis bortelimineras. Att så är fallet lärer framgå vid en jämförelse

mellan avtalet och det förslag till nytt avtal, som upprättats efter förhandlingar

mellan utredningsmännen och bolaget. De för staten minst fördelaktiga

bestämmelserna i det gällande avtalet äro otvivelaktigt, framhåller departementschefen,

att bolaget äger som ren vinst tillgodoräkna sig dels enligt

§ 4 a), b) och c) 7 procent av värdet å den till smältverket levererade

sligens och malmens utvinnbara metallinnehåll, dels ock enligt § 6 II d) 10

procent å eventuellt driftöverskott. En bolaget sålunda oavsett driftresultatet

tillförsäkrad vinst kan, särskilt om något mera betydande överskott icke ens

vid sträng ekonomisering är att förvänta, knappast vara ägnad att stimulera

bolaget till sparsamhet. Bolagets omkostnader för driften debiteras nämligen

staten. Enligt avtalsförslaget däremot skall bolagets vinst beräknas endast å

driftöverskottet. Den enda vinstmöjligheten för bolaget består alltså i att uppnå

ett överskott, och dettas storlek bestämmer vinstens. Stadgandet härom

återfinnes i § 6 d) i förslaget, varav framgår att vinsten skall utgöra 15 procent

av driftöverskottet. Den ur statens synpunkt avsevärda förbättring, som

förslaget sålunda innebär, motväges, fortsätter departementschefen, visserligen

i någon mån att av överskottet icke såsom nu är fallet skall beräknas på driften

i dess helhet utan på driften vid varje gruvfält för sig, så att eventuellt

underskott vid ett av fälten icke skall fråndragas överskottet vid det eller de

andra. Det oaktat måste förslaget, särskilt i betraktande av att staten enligt

§ 7 andra stycket äger med 6 månaders varsel beordra nedläggandet av driften

vid ett icke vinstgivande fält, anses i nu förevarande hänseende vara betydligt

förmånligare för staten än det gällande avtalet. Förslaget tillgodoser

också bättre än gällande avtal statens ur kontrollsynpunkt stora intresse av

klara och utförliga bestämmelser rörande bolagets redovisningsskyldighet.

Till bolagets förmån har i § 6 II c) i förslaget intagits en bestämmelse om

rätt för bolaget att tillgodoräkna sig ränta å det kapital, som bolaget lagt

ned i förrådsmaterial för legodriften. Värdet av denna förmån är lägst 20 000

kronor örn året och torde icke komma att på långt när uppgå till dubbla

detta belopp. Å andra sidan saknas i förslaget motsvarighet till den i § 7 i

gällande avtal staten ålagda skyldigheten att svara för bolaget i följd av

legodriften eventuellt påförd krigskonjunkturskatt.

Med hänsyn till det förut anförda har departementschefen delat den i

ärendet enhälligt uttalade meningen, att det fortsatta tillgodogörandet av

dessa statens gruvfyndigheter bör ske genom legodrift enligt nu föreliggande

förslag. Icke heller såvitt angår det nya avtalets giltighetstid avviker departementschefens

uppfattning från den som uttalats av utredningsmännen och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 232.

remissmyndigheterna. Departementschefen har således förordat, att avtalet

får gälla till utgången av år 1950.

I samband med slutandet av det nya legodriftsavtalet synes departementschefen

även böra träffas avtal med bolaget om upplåtelse till staten av bolagets

andelar i de av nu gällande legodriftstavtal omfattade malmfyndigheterna.

Mot det härom av utredningsmännen efter förhandlingar med bolaget framlagda

förslaget har departementschefen ingen erinran att framställa.

Kommerskollegium har i sitt remissyttrande anmält behov av ytterligare

medel för utbyggande av ifrågavarande gruvanläggningar. Departementschefen

har i anledning härav till en början erinrat örn de för ändamålet redan beviljade

anslagen och i samband därmed något tillrättalägga en av utredningsmännen

lämnad uppgift. För bestridandet av de anläggningskostnader, staten

enligt legodriftsavtalet är skyldig ställa till bolagets förfogande, beviljade 1940

års urtima riksdag ett reservationsanslag av 2 miljoner kronor till Anläggningar

för utnyttjande av vissa staten tillhöriga malmfyndigheter m. m. Såsom

framgår av riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret

1943/44 s. 194 och 195 blev detta anslag förbrukat så när som på ett belopp

av 10 000 kronor. Sedermera ha 1942 och 1943 års riksdagar för ytterligare

utbyggnader vid Adakfältet och uppförande därstädes av ett anrikningsverk

beviljat reservationsanslag om tillhopa 8,9 miljoner kronor till Utbyggnad avstaten

tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m. Ehuru utredningsmännen

utgått från, att sistnämnda belopp kommer att helt tagas i anspråk,

ha de dock uppskattat statens anläggningskostnader enligt legodriftsavtalet

till allenast omkring 10,6 miljoner kronor. Under angiven förutsättning bör

enligt departementschefen beloppet rätteligen vara omkring 10,9 miljoner

kronor.

Kommerskollegium har, efter bolagets hörande, funnit beloppet 8,9 miljoner

kronor böra förslå för anläggningarnas färdigställande enligt plan.

Emellertid har kollegium biträtt ett av bolaget framlagt förslag om utförande

av vissa ytterligare tillredningar och undersökningar i Adakgruvan för

en beräknad kostnad av 300 000 kronor. Såsom kollegium framhållit utgöra

dessa arbeten endast förberedelser för en framtida malmutvinning, och de

komma därför måhända att sakna betydelse för vår kopparförsörjning under

den nu rådande krisen. Emellertid ingå de uppenbarligen såsom ett led i

en rationellt skött gruvrörelse och äga med hänsyn till ovissheten rörande

importmöjligheterna en tid efter kriget ett visst värde även ur beredskapssynpunkt.

Departementschefen tillråder därför medelsanvisning i enlighet

med kollegii förslag.

På grund av ärendets brådskande beskaffenhet tillkom nu gällande legodriftsavtal

utan riksdagens medverkan, därvid Kungl. Majit begagnade Sig

av det av riksdagen (skr. 56/1932 och 110/1940) givna bemyndigandet att

upplåta gruvfyndigheter. Ehuru detta bemyndigande alltjämt är gällande,

torde dock, framhåller departementschefen, med hänsyn till legodriftens betydelse

och omfattning riksdagen böra beredas tillfälle att uttala sig örn det

nu föreslagna nya legodriftsavtalet, innan det slutgiltigt godkännes av Kungl.

Majit.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 232.

25

Enligt av riksdagen lämnat bemyndigande äger Kungl. Maj :t upplåta gruvfyndigheter.

Det med stöd av detta bemyndigande mellan staten och Bolidens

gruvaktiebolag år 1940 träffade s. k. legodriftsavtalet utgår med ingången av

nästa år. Med anledning härav har träffats preliminärt nytt avtal, beträffande

vilket riksdagen i förevarande proposition bereus tillfälle att uttala sig.

Utskottet vill då först framhålla, att utskottet vid övervägande av frågan

rörande det fortsatta utnyttjandet av i ärendet berörda gruvor funnit ett bibehållande

i princip av den nuvarande formen för gruvornas tillgodogörande

vara ur statens intresse att föredraga framför övriga dryftade förslag till lösning

av frågan. Genom de i föreliggande avtalsförslag ändrade bestämmelserna

hava vissa med gällande avtal förenade olägenheter minskats, varför det

nya avtalet i icke oviktiga hänseenden synes vara förmånligare för staten än

det tidigare. Utskottet kan därför tillstyrka, att det nya avtalsförslaget godkännes

av staten.

För utförande av ytterligare tillredningar och undersökningar i Adakgruvan

har Kungl. Maj :t för nästa budgetår äskat ett anslag av 300 000 kronor.

De skäl, som departementschefen anfört för medelsanvisningen, hava

föranlett utskottet tillstyrka, att riksdagen beviljar det begärda beloppet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar

i Malå socken m. m. för budgetåret 1945/46 under

fonden för förlag till statsverket anvisa ett investeringsanslag

av 300 000 kronor.

Stockholm den 19 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 230.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 229—232.

3

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:459 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m. s. 1 i texten