Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1945-06-19 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:237, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 237.
1
Nr 237.
Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statliga
åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln (punkt 26
av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden
för den 4 januari 1945) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 till Omkostnader i
samband med inköp och inlösen av ved, m. m. beräkna ett förslagsanslag
av 3 000 000 kronor.
I propositionen nr 294 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den
27 april 1945, föreslagit riksdagen att
dels godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder för tryggande
av bränsleförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande
statsrådet angivna riktlinjer,
dels ock för budgetåret 1945/46 anvisa
a) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m.
under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor,
b) till Reglering av vedproduktionen å kapitalbudgeten under fonden för
förlag till statsverket ett investeringsanslag av 70 000 000 kronor. I
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr O. F. Persson i Landafors väckt
motion (lii 601), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att Kungl.
Majit, för tryggande av bränsleförsörjningen, vidtager i motionen angivna
åtgärder;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr G. Lodenius m. fl. (I: 167) och den andra inom andra kammaren av
herr O. Werner m. fl. (II: 151), i vilka hemställts,
l:o) att riksdagen måtte besluta att, därest avverkningstvång ålägges
skogsägarna, dessa icke må i annat fall än då nödigt bränsle icke på annat
sätt kan anskaffas, åläggas sådan avverkningsplikt som kan äventyra deras
produktiva skogskapital eller stå i strid mot god skogsvård;
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 237—238.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 237.
2:o) att vid utstämpling av brännved av kvalitativt bättre virke skogsägaren
må garanteras det pris för virket, vilket han vid normalt sortimentsuttag
skulle efter i orten gängse pris kunna utvinna;
3:o) att i händelse av tvångsavverkning i strid mot god skogshushållning
eller skogsvård skogsägaren måtte hållas helt och i alla avseenden skadeslös;
4:o) att normalpriserna på brännved måtte höjas motsvarande dels den
höjning som vedavverkningskostnaderna undergått sedan år 1942, lågt räknat
med 1 krona per kbm, dels ock, vid glesa och avlägsna avverkningar,
därutöver med ett sådant svårighetstillägg att skogsägaren alltid bibehålies
vid ett skäligt rotvärde för den avverkade skogen;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr G. E. Andersson m. fl. (I: 259) och den andra inom andra kammaren
av herr P. J. Edberg (II: 425), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
anvisa 45 000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande till utredning
rörande småvirkesavsättningen i framtiden, särskilt med hänsyn tagen till
våra inhemska vedbränslens konkurrenskraft vid fri import av fossila
bränslen.
Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas, i den mån detsamma
ej framgår av redogörelsen här nedan, till motionerna 11: 601, II: 151 och
I: 259.
Åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m.
Föredragande statsrådet har inledningsvis lämnat en redogörelse för utvecklingen
under den gångna delen av avverkningsåret den 1 juli 1944—
den 30 juni 1945 och för de åtgärder, som vidtagits för att få till stånd de
erforderliga vedavverkningarna, och anför därvid följande.
Såsom framgår av propositionen nr 255 till föregående års riksdag hade
statens bränslekommission för avverkningsåret 1 juli 1944—30 juni 1945
beräknat avverkningsbehovet av ved till hushålls- och industribränsle samt
ved för framställning av bilkol och bilved till 30 miljoner kubikmeter.1 Min
företrädare i ämbetet framhöll då, att det med hänsyn till önskvärdheten av
att åstadkomma en tillfredsställande bränslereserv vore möjligt, att avverkningarna
av ved för bränsleändamål icke kunde begränsas till nyssnämnda
kvantitet. Vad beträffade massaved för industriens råvarubehov, stubbved
för tjärframställning och ved för framställning av träkol för industriens
behov ansågos några särskilda åtgärder i dåvarande läge icke behöva vidtagas
för att säkerställa behovet av dessa sortiment. Kommissionen skulle
emellertid följa utvecklingen även på dessa områden och vara beredd vidtaga
de åtgärder som kunde erfordras. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t
att taga ståndpunkt till frågan om storleken av de erforderliga avverkningarna
i samband med det slutliga fastställandet av avverkningsprogrammet,
vilket borde ske i omgångar om högst ett halvår åt gången. Därvid skulle
även slutlig ståndpunkt tagas till frågan, huruvida de erforderliga vedkvan- 1
1 Med kubikmeter avses här och i det följande kubikmeter travat mått (m3t).
Statsutskottets utlåtande nr 237.
3
titeterna .skulle anskaffas med stöd av bestämmelserna i lagen örn avverkningsskyldighet
eller på frivillighetens väg genom att ved i mån av behov
uppköptes av de auktoriserade uppköparna. Kommissionen hade i första
hand föreslagit sistnämnda väg. Det förutsattes dock, att erforderliga förberedelseåtgärder
för en tillämpning av lagen om avverkningsskyldighet likväl
skulle utföras, så att avverkningsbesked med kort varsel skulle kunna
utsändas till skogsägarna, därest det visade sig, att den s. k. uppköpslinjen
icke vöre framkomlig. Mot de sålunda angivna riktlinjerna för vedanskaffningen
hade riksdagen intet att erinra (skr. nr 381).
I skrivelse den 14 juni 1944 anförde bränslekommissionen, att kommissionen
numera räknade med ett avverkningsbehov för brännved och ved för
gengasbränsle av 31 å 32 miljoner kubikmeter. Med hänsyn tili att kristidsstyrelserna
redan utfört vissa förarbeten nied fördelningen av förut beräknade
30 miljoner kubikmeter och då det icke syntes möjligt att med beaktande
av skogshushållningens krav avverka större kvantitet kastved, föreslog
kommissionen emellertid att man tills vidare skulle inrikta sig på en
avverkning av 30 miljoner kubikmeter, huvudsakligen kastved. I den mån
denna kvantitet icke visade sig till fyllest borde man enligt kommissionens
mening taga massaved i anspråk. Av dessa 30 miljoner kubikmeter beräknades
12,1 miljoner kubikmeter bliva avverkade på grund av överenskommelser
med domänstyrelsen och vissa större skogsägare. Den direkta handeln
på landsbygden mellan producent och konsument beräknades till
4,4 miljoner kubikmeter; återstoden, 13,5 miljoner kubikmeter, borde säkerställas
genom att de auktoriserade bränn vedsuppköparna med skogsägarna
träffade avtal om uppköp av tillhopa denna kvantitet. Kommissionen föreslog,
att man såsom en första etapp borde försöka att före den 1 november
1944 få till stånd överenskommelser och uppköpskontrakt örn en avverkning
av omkring 21 miljoner kubikmeter, huvudsakligen kastved. Kungl.
Majit godkände förevarande förslag att anskaffa ved på frivillighetens väg
och uppdrog åt kommissionen att i god tid och senast den 15 oktober 1944
inkomma med utlåtande, i vad mån det för tryggande av bränsleförsörjningen
vore erforderligt att vidtaga åtgärder för ytterligare vedavverkning.
I skrivelse den 17 oktober 1944 anmälde bränslekommissionen, att kommissionen
beräknade, att avtal örn avverkning av allenast omkring 15,5 miljoner
kubikmeter skulle kunna träffas intill den 1 november samma år.
Kommissionen ansåg sig emellertid ännu icke ha erhållit några säkra hållpunkter
för bedömande av huruvida avverkningsprogrammet skulle kunna
genomföras med oförändrade metoder för vedanskaffningen. Kommissionen
föreslog därför, att vedanskaffningen tills vidare skulle ske efter oförändrade
riktlinjer till den 1 januari 1945 och avse en till 24 miljoner kubikmeter
förhöjd kvantitet samt att kommissionen före den 15 januari skulle
inkomma med förnyat utlåtande. Genom beslut den 27 oktober 1914 lämnade
Kungl. Majit bränslekommissionen det begärda bemyndigandet att
löre den 1 januari 1945 träffa avtal beträffande 24 miljoner kubikmeter,
men anbefallde kommissionen alt snarast möjligt och senast den 15 november
1944 inkomma med en plan för bränsleförsörjningen under tiden lill och
med den 30 juni 1940 ävensom förslag lill åtgärder för anskaffande av de
vedkvanlileter som erfordrades under sagda lid.
Med skrivelse den 14 november 1944 framlade bränslekommissionen en
plan för bränsleförsörjningen under tiden 1 januari—30 juni 1945 ävensom
en preliminär plan tor bränsleförsörjningen under tiden 1 juli 1945—30 juni
4
Statsutskottets utlåtande nr 237.
1946, avsedda att tillämpas under förutsättning av fortsatt avbrott i importen
av fossila bränslen. Enligt dessa planer beräknades behovet under
bränsleåret 1944/45 av ved för bränsleändamål och för kolning av såväl bilkol
som industrikol till sammanlagt ca 44 miljoner kubikmeter. För att
täcka detta behov räknade kommissionen med att ca 5,5 miljoner kubikmeter
massaved skulle behöva tagas i anspråk. För bränsleåret 1945/46 upptog
planen ett motsvarande vedbehov av ca 49,3 miljoner kubikmeter, varvid
ändock den sammanlagda bränsleförbrukningen måst nedskäras med
ca 3 procent. Av sistnämnda kvantitet beräknades ca 34 miljoner kubikmeter
brännved och kolved kunna erhållas från 1944/45 års avverkning,
ca 6 miljoner kubikmeter genom en forcerad avverkning av sådan ved under
tredje kvartalet 1945 samt ca 2 miljoner kubikmeter genom utfallet av ribbved
och s. k. bakar under 1945/46; återstoden måste tagas från massavedslagren.
Som kommissionen tidigare räknat med en avverkning utanför programmet
av ca 4 miljoner kubikmeter kolved för industriens träkolsbehov
och 2 miljoner kubikmeter brännved av 1944/45 års avverkning antogs
komma att användas redan under samma år, skulle alltså avverkningen av
brännved behöva uppgå till 32 miljoner kubikmeter, vilket översteg det uppgjorda
avverkningsprogrammet med 2 miljoner kubikmeter. Kommissionen
ansåg det emellertid lämpligt att fortfarande inrikta sitt arbete på 30-miljonersprogrammet.
Redan detta vore svårt att genomföra under nuvarande
transportförhållanden och med bibehållande av kraven på god skogshushållning.
Skulle transportläget, framför allt på grund av knappheten på gummiringar,
fortfarande försämras eller skulle vedbehovet öka, torde det bliva
nödvändigt att vidtaga djupt ingripande åtgärder och att införa helt andra
metoder än hittills, vilket sannolikt skulle medföra ur såväl skogs- som
arbetsmarknads- och transportsynpunkt mindre önskvärda följder. Dylika
åtgärder borde tillgripas först då de tedde sig oundgängligen nödvändiga.
Ett slutligt ståndpunktstagande borde därför uppskjutas till en senare tidpunkt
efter årsskiftet 1944/45. Kommissionen hyste alltjämt den förhoppningen
att de programenliga vedkvantiteterna skulle kunna erhållas genom
avverkning på frivillighetens väg.
Sedan frågan, huruvida avverkningsålägganden borde utfärdas jämlikt
lagen om avverkningsskyldighet, varit föremål för diskussion mellan folkhushållningsdepartementet
och kommissionen, inkom bränslekommissionen
den 28 november 1944 med en promemoria, vari kommissionen hemställde
örn bemyndigande att i viss utsträckning utfärda avverkningsålägganden
för kastved.
Den 8 december 1944 beslöt Kungl. Majit att den s. k. uppköpslinjen
skulle tillämpas tills vidare även i fortsättningen samt anbefallde kommissionen
att söka före den 1 april 1945 träffa avtal örn avverkning av tillhopa
26 miljoner kubikmeter brännved. Tillika anbefalldes kommissionen att före
den 1 februari 1945 återkomma med förnyat yttrande över läget.
I skrivelse den 5 januari 1945 föreslog bränslekommissionen, att vissa premier
skulle utbetalas till de auktoriserade brännvedsuppköparna i syfte att
stimulera dessa till en intensifierad vedanskaffning. Sedermera anmälde
kommissionen i skrivelse den 19 i samma månad, att avtal intill utgången
av år 1944 kommit till stånd för ca 16,8 miljoner kubikmeter samt att avverkningarna
av brännved, kolved och massaved under tiden 1 juli—
31 december 1944 uppgått till allenast ca 8,4 miljoner kubikmeter mot ca
17,3 miljoner kubikmeter under motsvarande tid föregående avverkningsår.
Statsutskottets utlåtande nr 237.
5
Med hänsyn härtill föreslog kommissionen alt ålägganden örn avverkningsskyldighet
skulle utfärdas för såväl kastved som massaved, varjämte kommissionen
föreslog vissa andra åtgärder för stimulerande av avverkningarna.
I fråga örn vedpriserna anförde kommissionen, att en allmän höjning av
normalpriserna på kastved förtjänade att övervägas, därest prispolitiska skäl
icke lade absoluta hinder i vägen, men något förslag örn sådan prishöjning
framlades icke. Genom beslut den 26 januari 1945 avslog Kungl. Majit
framställningen örn premier till uppköparna samt bemyndigade bränslekommissionen
att åt kristidsstyrelserna meddela anvisningar örn åläggande
av avverkningsskyldighet för tiden intill den 1 juli 1945 för kastved och
massaved. Tillika meddelade Kungl. Majit bestämmelser rörande den utsträckning
i vilken sålunda avverkad ved skulle komma i åtnjutande av
statsgaranti på sätt i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser
till främjande av vedproduktionen omförmäles.
Med stöd av nyssnämnda bemyndigande har avverkningsskyldighet för kastved
och massaved ålagts inom samtliga län med undantag av Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län. Jämlikt beslut av Kungl. Majit den 20 april
1945 har anstånd med avverkningsskyldighet ens fullgörande medgivits till den
1 oktober 1945.
Genom beslut den 2 februari 1945, som i vissa delar ändrats den 23 mars
1945. har Kungl. Majit medgivit utbetalande av vissa premier i syfte att ytterligare
stimulera intresset för ökade vedavverkningar och för att påskynda
framkörningarna av veden. Sålunda gäller, att premier må utgå med en krona
för kubikmeter för kastved och 75 öre för kubikmeter för långved (med undantag
av långved för tillverkning av industriträkol), som för avsalu avverkats
under tiden 1 juli 1944—30 september 1945 och som före den 1 mars 1946
framkörts till normal leveransplats eller levererats till förbrukare. Såsom villkor
gäller bland annat, att veden skall vara i vederbörlig ordning deklarerad såsom
avverkad till avsalu under nyssnämnda tid samt att, örn avverkningsskyldighet
för kastved ålagts jämlikt Kungl. Majits förutnämnda bemyndigande den 26
januari 1945, avverkningsskyldigheten skall vara i vederbörlig ordning fullgjord.
Premie må dock utgå till skogsägare, ändock att han icke kunnat fullgöra
avverkningsskyldigheten, örn han senast den 31 augusti 1945 anmäler
detta hos vederbörande kristidsnämnd och samtidigt förklarar sig villig att
före den 1 januari 1946 avverka återstående kvantitet.
Kungl. Majit har även genom beslut den 23 februari och den 23 mars 1945
bemyndigat bränslekommissionen att till skogsägare, som med nuvarande normalpriser
på ved beräknades icke kunna erhålla en mot ett skäligt rotvärde
svarande nettoersättning för den avverkade veden utbetala tillägg till normalpriserna.
Tilläggen avse att möjliggöra för skogsägaren att erhålla en nettoersättning
av 50 öre för pannved och prima aspved, en krona för sekunda
björk- och prima barrved samt två kronor för prima björkved. Tillägg beviljas
efter särskild prövning och utbetalas sedan den tilläggsberättigade veden
framkörts och inmätts av köpare eller eljest levererats till förbrukare.
Silvid framkörningspremierna som pristilläggen skola lills vidare utgå från
kommissionens vedclearingkassa.
Vällare har ett särskilt premieringssyslem för skogsarbete införts genom beslut
av Kungl. Majit den 23 mars 1945 i avsikt att förmå yrkesvana skogsarbetare
och enskilda skogsägare att under de närmaste månaderna i ökad utsträckning
ägna sig åt huggning och framkörning av ved. Premien utgår i förhållande
lil! den arbetsinkomst sinn uppnåtts vid huggning och framkörning av
6
Statsutskottets utlåtande nr 237.
kastved, långved eller massaved under en tidsperiod, som för de norra delarna
av landet numera bestämts till 23 april—30 juni 1945 och för landet i
övrigt till 1 april—30 juni 1945. För huggning utgår premien med 40 procent
å den arbetsinkomst under sagda tid som överstiger 150 kronor, dock att premie
för jordbruksarbetare, anställd med fast lön, utgår med 20 procent av hela
arbetsinkomsten. För framkörning av veden utgör premien 20 procent av hela
arbetsinkomsten.
Förmånligare prisbestämmelser för vedtransporter med häst ha även meddelats,
varjämte särskilda priser för grövre massaved införts. Dessutom ha
vissa större bränsleförbrukare ävensom kristidsnämnder uppmanats att själva
söka anskaffa ved utöver det uppgjorda avverkningsprogrammet.
1 syfte att uppnå en ökad tillverkning av bränntorv har Kungl. Majit bemyndigat
bränslekommissionen att, med anlitande av vedclearingkassan, till
torvföretagare utbetala en premie av 5 kronor för ton för maskintorv, som
utöver en för varje torvföretagare bestämd grimdkvantitet under år 1945 tillverkas
samt försäljes och levereras lill torvhandlare eller förbrukare.
Vad massaveden beträffar utgick man, såsom förut omnämnts, vid avverkningsprogrammets
uppgörande från att särskilda åtgärder icke vore erforderliga
för att täcka behovet. Då importen av fossila bränslen upphörde under
hösten samtidigt som vedavverkningarna icke motsvarade förväntningarna,
blev det klart, att man måste räkna med att betydande mängder massaved
kunde behöva tagas i anspråk för bränsleändamål. Vid meddelandet av inköpstillstånd
för massaindustrien förbehöll sig därför kommissionen rätt att
övertaga 25 procent av all inköpt och inmätt massaved. Inom det s. k. femte
prisområdet (i huvudsak omfattande de 17 södra länen) träffades en överenskommelse
med vederbörande företag, enligt vilken dessa förbundo sig att i viss
utsträckning avverka eller uppköpa massaved, under det att kommissionen
åtog sig att övertaga hälften av den avverkade eller uppköpta massaveden eller
i vart fall hela den kvantitet som översteg 2 miljoner kubikmeter. Tillika har
kommissionen erhållit bemyndigande att i produktionsfrämjande syfte inköpa
ytterligare vissa kvantiteter massaved.
Avverkningen av massaved under innevarande avverkningsår beräknades
av bränslekommissionen komma att uppgå till ca 16 miljoner kubikmeter. De
sammanlagda avverkningarna under avverkningsåret ha sålunda av kommissionen
beräknats till 30 miljoner kubikmeter kastved och långved för bränsleoch
gengasändamål, 4 miljoner kubikmeter kolved för tillverkning av industriträkol
och 16 miljoner kubikmeter massaved, eller tillhopa 50 miljoner kubikmeter.
Enligt preliminära uppgifter uppgingo avverkningarna den 1 april 1945
till sammanlagt ca 20,8 miljoner kubikmeter, varav ca 5,9 miljoner kubikmeter
massaved. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffror den 1 april
1944 voro 33,8 miljoner resp. 9,G miljoner. Intill den 1 april 1945 hade ca 70 %
av den ved som den 1 juli 1944 kvarlåg i skogarna framkörts till bil- eller
annan transportväg samt ca 58 procent av den ved som avverkats under tiden
1 juli 1944—31 mars 1945.
Föredragande statsrådet erinrar i detta sammanhang, att de för tillverkare
och återförsäljare gällande normalpriserna på brännved i huvudsak varit oförändrade
under bränsleåret. För massaved och props, där normalpriser förut
sällt inom ett område som i huvudsak motsvarar de 17 södra länen, lia normal
-
Statsutskottets utlåtande nr 237.
7
priser införts även för landet i övrigt. De nya normalpriserna överensstämma
i stort sett med de priser, som jämlikt överenskommelser med uppköparna
tidigare gällt inom dessa områden. Vidare ha för det s. k. prisområde 5 (omfattande
i huvudsak de 17 södra länen) särskilda normalpriser införts för prima
grov massaved, d. v. s. sulfitved över 8 tum och sulfatved över 6 tum i toppdiameter.
I skrivelse den 13 april 1945 har bränslekommissionen i fråga örn möjligheterna
att tillgodose bränslebehovet under bränsleåret
1 9 4 5/4 6 anfört bland annat följande.
Det hittills föreliggande avverkningsresultatet innebär fortfarande en avsevärd
eftersläpning i förhållande till det uppställda avverkningsprogrammet
för innevarande avverkningsår, 50 milj. mI * 3 t. (30 milj. m3 t. brännved, 4 milj.
m3 t. ved för framställning av industriträkol samt 16 milj. m3 t. massaved).
Redan nu torde därför kunna fastslås, att, därest icke mycket vittgående extra
ordinära åtgärder vidtagas det uppställda avverkningsprogrammet icke kommer
att kunna genomföras. Kommissionen beräknar dock att en del av eftersläpningen
kan tagas igen, sedan vissa i det följande angivna, stimulerande åtgärder
vidtagits, men huru stor del är givetvis svårt att nu beräkna. Kommissionen
har dock sökt verkställa en prognos över det troliga avverkningsresultatet
vid avverkningsårets slut, den 30 juni 1945, och enligt denna prognos
skulle den sammanlagda avverkningen under innevarande avverkningsår
komma att uppgå till ca 22 milj. m3 t. bränn- och kolved samt ca 11 milj. m3 t.
massaved.
Genom forcerad höstavverkning 1945 och genom i anspråktagande av vissa
kvantiteter massaved för bränsleändamål beräknas de sammanlagt tillgängliga
vedkvantiteterna för nästa bränsleårs behov uppgå till ca 35 milj. m3 t. enligt
nedan.
1. Avverkning av kastved och långved under avverkningsåret
1944/45 ............................................ 22 milj. m3 t.
2. Utfall av ribb- och bakved 1945/46 .................... 2 » »
3. Forcerad höstavverkning 1945 ........................ 6 » »
4. Massaved och/eller genom andra åtgärder anskaffad ved. 7 » »
5. Avgår under 1944/45 förbrukad del av höstavverkningen
1944 —2 »
Summa 35 milj. m3 t.
I skrivelse den 14 november 1944 framhöll kommissionen bland annat, att,
därest ingen kolimport återupptagits under våren 1945 och situationen fortfarande
vöre sådan, att någon import icke heller kunde förväntas inom tiden
närmast därefter, en övergång till en s. k. nödplan torde bliva nödvändig.
Enligt sistnämnda plan skulle vedbehovet för bränsleåret 1945/46 komma att
uppgå till ca 49 milj. exklusive behovet för varmvatten. Därest icke större
vedkvantiteter än ovan angivna kunna anskaffas, måste — då kommissionen
ännu icke vågar räkna med någon nämnvärd import av fossila bränslen under
nästkommande bränsleår — följden bliva att icke alla i nödplanen upptagna
behov kunna täckas. Det blir därför under dessa förutsättningar nödvändigt
att mycket kraftigt inskränka alla reglerbara bränslebehov. Genom borttagan
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 237.
det av varmvattnet och en behovsinskränkning i övrigt till i medeltal 75 procent
och ökad brytning av svenska kol beräknas vedbehovet kunna nedbringas med
14 milj. ms t. till den enligt ovan beräknade disponibla vedkvantiteten, 35
milj. m3 t. Örn man räknar med att den milda vintern i år möjliggjort en besparing
av bränsle för hushållsförbrukarna av 10 procent, skulle en nedskärning
av tilldelningen till 75 procent innebära, att rumstemperaturen måste
nedsättas med två å tre grader och sålunda medföra avsevärda olägenheter
beträffande bostadsuppvärmningen. En motsvarande nedskärning av industriens
bränsletilldelning måste — även om nedskärningen differentieras med
hänsyn till vederbörande industris betydelse — komma att medföra en produktionsminskning,
som blir mycket allvarlig för landets försörjning och för
dess exportmöjligheter. Sjöfartens och de icke elektrifierade järnvägarnas
transportkapacitet kommer även att gå ned i proportion till den minskade
bränsletilldelningen och medföra rubbningar i transporterna. Kalkylen bygger
dock på mycket osäkra förutsättningar, bland annat beträffande möjligheten
att effektivt genomföra en behovsinskränkning för vissa förbrukarekategorier
samt frigöra motsvarande vedkvantiteter för den allmänna försörjningen.
Då det angivna vedbehovet, 35 milj. m3 t., således är att betrakta som ett
absolut minimibehov, som icke får underskridas, måste, för att icke hela vår
försörjning skall äventyras, under alla omständigheter minst de kvantiteter
avverkas, som ovan angivits för täckandet av detta behov. Fördenskull har
vidtagits en serie stimulerande åtgärder. Resultatet av dessa torde dock enligt
kommissionens mening sannolikt bliva att avverkningarna av kastved och
långved per den 1 oktober 1945 icke komma att uppgå till större kvantitet än
vad som beräknats i den tidigare angivna prognosen eller sammanlagt 28 milj.
m3 t. bränn- och kolved.
Kommissionen har övervägt, huruvida extra ordinära åtgärder böra företagas
nu eller senare för att söka höja den beräknade avverkningskvantiteten till en
sådan storlek, att de i nödplanen upptagna behoven, exklusive varmvattnet,
kunna täckas antingen helt eller i vart fall till högre procentsats än man nu kan
räkna med. Sådana åtgärder kunna icke genomföras utan omfattande tvångsingripanden
och betydande kostnad. Det måste även beaktas, att viss risk kan
föreligga att sådan med ingripande tvångsåtgärder och till hög kostnad framskaffad
ved till viss del framdeles kan visa sig icke bliva behövlig för försörjningen
på grund av möjligheterna att åter få in kol. Ett på extra ordinära åtgärder
grundat avverkningsprogram synes enligt kommissionens mening icke
böra inriktas på hela den vedkvantitet, som nu förutses komma att fattas för
en försörjning enligt nödplanen, utan endast på viss del av den felande kvantiteten.
Kommissionen är icke beredd att nu framlägga och taga ställning till
frågan. Ett dylikt program är emellertid under utarbetande inom kommissionen
och en promemoria kommer att inom den närmaste tiden överlämnas till folkhushållningsdepartementet.
Efter ytterligare utredning och genomarbetning
kommer det extra ordinära avverkningsprogrammet att snarast möjligt för
prövning framläggas för Kungl. Majit.
I fråga om den erforderliga vedavverkningen 1 9 4 5/46 har kommissionen
anfört följande.
Som framgår av det föregående föreligga svårigheter att slutgiltigt fastställa
vedbehovet för nästkommande bränsleår. Det är då givetvis ännu svårare att
nu beräkna storleken av de erforderliga vedavverkningarna under avverkningsåret
1945/46, d. v. s. huvudsakligen vedbehovet under bränsleåret 1946/47,
Statsutskottets utlåtande nr 237.
9
speciellt som en avveckling av krisåtgärderna kan bliva aktuell under denna tid.
Även om det nu kan förutses, att kolimporten åter kan upptagas under bränsleåret
1945/46 är dock storleken av denna import alltjämt mycket oviss. Detta
förhållande i förening med de obetydliga lager av fossila bränslen, som den 1
juli 1946 kunna beräknas finnas i landet, har föranlett kommissionen att tills
vidare räkna med ett lika stort avverkningsprogram för avverkningsåret 1945/46
som för innevarande avverkningsår eller 34 milj. m8 t. bränn- och kolved samt
16 milj. m3 t. massaved.
Med hänsyn till det otillfredsställande resultat, som erhölls under den tid
frivilliglinjen tillämpades, anser kommissionen att avverkningsålägganden böra
utfärdas även för avverkningsåret 1945/46 och då jämväl för de tre nordligaste
länen, d. v. s. för landet i sin helhet.
Anslagsbehovet för nästa budgetår har kommissionen beräknat till
70 000 000 kronor under rubriken »Reglering av vedproduktionen» och till
5 000 000 kronor under rubriken »Omkostnader i samband med inköp och inlösen
av ved m. lii.». Härjämte har kommissionen hemställt örn bemyndigande
att från vedclearingkassan förskottera 1 000 000 kronor till särskilda skogsodlingsbidrag
vid vissa kal avverkningar av otillfredsställande skogsbestånd.
Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att avverkningarna hittills under innevarande
avverkningsår icke motsvarat de tidigare uppgjorda planerna. Härtill
kommer, att framkörningarna av den avverkade veden på grund av väderleksförhållandena
gått sämre än väntat. Även örn åtgärder vidtagits i syfte att stimulera
avverkningarna och framkörningarna, torde det likväl icke vara att
förvänta, att eftersläpningen skall kunna tagas igen under den tid som återstår
av avverkningsåret. Detta medför allvarliga bekymmer för bränsleförsörjningen
under bränsleåret 1 juli 1945—30 juni 1946. Enligt en tidigare uppgjord,
preliminär försörjningsplan skulle under förutsättning av lortsatt importstopp
för fossila bränslen sammanlagt omkring 49 miljoner kubikmeter bränn- och
kolved erfordras för att kunna tillgodose bränslebehovet under sagda bränsleår,
och då hade ändock förutsatts att den sammanlagda bränsleförbrukningen
skulle behöva inskränkas med omkring 3 procent. Av denna kvantitet anser
kommissionen att med nuvarande åtgärder allenast 3o miljoner kubikmeter
skola kunna framskaffas. Häri har då inräknats dels den brännved som avverkas
under kommande höst och som beräknas bliva tillräckligt torr för att
kunna användas under bränsleåret och dels högst 7 miljoner kubikmeter massaved.
Eftersom de lager av fossila bränslen, som beräknas återstå vid detta
bränsleårs slut, icke medgiva någon ökning i den tidigare planerade tilldelningen
av dylika bränslen, skulle den sammanlagda bränsleförbrukningen behöva
nedskäras med 25 procent i .stället för tidigare beräknade 3 procent. En
så vittgående inskränkning i bränsletilldelningen .skulle medföra allvarliga olägenheter
för hela vårt näringsliv och måste därför så långt möjligt undvikas.
En tänkbar utväg skulle vara, att för bränsleändamål taga i anspråk än .större
mängder massaved än de 7 miljoner kubikmeter sorn kommissionen ansett vara
möjligt ali uttaga. Därvid måste dock hänsyn tagas till massaindustriens behov
av råvara, vilket behov blir beroende av lie möjligheter lill export som yppa
sig i fortsättningen. Lagren av massaved, sorn den 1 juli 1944 uppgingo lill örn
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 237.
kring 2(1,6 miljoner kubikmeter, beräknas komma att, frånsett den massaved
som avverkas under innevarande avverkningsår, den 1 juli 1945 utgöra omkring
12 miljoner kubikmeter. Örn massavedavverkningarna under innevarande
avverkningsår, såsom bränslekommissionen beräknar, komma att giva
11 miljoner kubikmeter, skulle alltså den 1 juli 1945 sammanlagt 23 miljoner
kubikmeter stå till förfogande. Härtill kommer den massaved som under
hösten 1945 avverkas och framköres till bilväg och som alltså skulle kunna
tagas i anspråk under nästa bränsleår. Som jämförelse kan nämnas, att massaindustriens
råvaruförbrukning år 1937 var omkring 21 miljoner kubikmeter.
Bränslekommissionen har i sin skrivelse den 13 april 1945 meddelat, alt kommissionen
är i färd med att undersöka möjligheterna av extra ordinära åtgärder,
avseende att åstadkomma ytterligare vedavverkningar utöver dem som
beräknas komma till stånd genom de redan beslutade åtgärderna. Även sådana
åtgärder måste allvarligt övervägas i nuvarande läge.
Vid de nu angivna beräkningarna av vedbehovet under nästa bränsleår har
man utgått från den förutsättningen att importstoppet för fossila bränslen kommer
att kvarstå under hela tiden fram till den 1 juli 1946. Med den utveckling
som krigsförloppet numera tagit synes det icke oberättigat att räkna med att
handelsvägarna utåt inom en icke alltför avlägsen framtid ånyo komma att
öppnas. Huruvida och i vilken utsträckning det blir möjligt att importera
fossila bränslen, är däremot fortfarande ovisst. De största möjliga ansträngningar
böra givetvis göras för att få en sådan import till stånd. Det bör emellertid
påpekas, att en import av 2,5 å 3 miljoner ton fossila bränslen torde erfordras
för att utan nyssnämnda extra ordinära åtgärder kunna ersätta den
beräknade bränslebristen av 25 procent.
Ovissheten rörande den kommande utvecklingen av importen av fossila
bränslen gör det mycket svårt att beräkna behovet av vedbränsle för bränsleåret
1946/47. Importen har tidigare under krigsåren, frånsett år 1944, varit 4 å
5 miljoner ton årligen. Avverkningarna av ved för bränsleändamål och kolning
lia under åren 1940/41, 1941/42, 1942/43 och 1943/44 uppgått till respektive
35,2, 34,8, 36,3 och 28.2 miljoner kubikmeter, vartill kommer den massaved som
under dessa år använts såsom bränsle. Bränslekommissionen har nu föreslagit
ett avverkningsprogram för avverkningsåret 1945/46, som upptager 34 miljoner
kubikmeter bränn- och kolved samt 16 miljoner kubikmeter massaved.
Härav skulle den brännved som avverkas i höst användas redan under nästa
bränsleår. Med hänsyn till ovissheten örn behovet av ved under bränsleåret
1946/47 kan det ifrågasättas om icke den föreslagna avverkningskvantiteten
bör utgöras av massaved till större del än vad kommissionen föreslagit. Härigenom
skulle vinnas, att statens förlustrisker, för den händelse veden på grund
av ökad import av fossila bränslen icke skulle behöva användas såsom bränsle,
begränsades, enär veden i så fall skulle kunna användas såsom råvara inom
massaindustrien. Dessutom torde tillgångarna på för avverkning lämplig vedskog
numera ha minskat, varför avverkningsprogrammet lättare synes kunna
genomföras för massaved än för brännved. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att senare fastställa avverkningsprogrammet, vilket, i likhet med vad
kommissionen föreslagit, synes böra genomföras i etapper. Därvid bör eftersträvas
att den under hösten avverkade veden så långt möjligt blir tillgänglig
redan under nästa bränsleår.
I enlighet med vad kommissionen föreslagit torde avverkningarna tills vidare
böra genomföras med stöd av lagen om avverkningsskyldighet. I likhet med
vad som för närvarande gäller, torde statsgaranti, innebärande att ved som icke
Statsutskottets utlåtande nr 237.
11
funnit avsättning skall av staten inlösas till fastställt pris (garantipris), böra
gälla tor ved som jämlikt avverkningsåläggande avverkas för avsalu. Såsom hittills
torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga administrativa
bestämmelser för tillämpningen av statsgaranti lör ved.
Mot kommissionens förslag till särskilda skogsodlingsbidrag vid kalavverkning
i bestånd av otillfredsställande typ inom de 17 södra länen har jag intet
att invända. Till skillnad från de i propositionen nr 248 föreslagna bidragen
avse dessa bidrag kalavverkningar inom virkesrika bestånd, där kalavverkning
medför reproduktionsplikt. Enär bidraget i viss mån kan anses såsom en ersättning
för kostnader i samband med avverkningen, som icke täckas av normalpriset
för den avverkade veden, synes det lämpligt att bidragen utgå trän
vedclearingkassan.
Såvitt för närvarande kan bedömas, torde det nu gällande systemet för reglering
av vedhandeln och vedförbrukningen kunna tillämpas även i fortsättningen.
Förändringar i bränslesituationen kunna givetvis medföra behov av
ändrade regleringsbestämmelser.
Kommissionens beräkningar av anslagsbehovet för Reglering av vedproduktionen
föranleder ingen erinran från min sida. Ett investeringsanslag av
70 000 000 kronor under fonden för förlag till statsverket torde därför böra
äskas. Till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. Ilar
kommissionen för nästkommande budgetår räknat med ett medelsbehov av
5 000 000 kronor, varvid 500 000 kronor beräknats för kommissionens direkta
omkostnader för vedinköp, 500 000 kronor för kostnader för utkörning av ved
från av kristidsnämnd upplagt centrallager i tätorter, zon 3, samt 4 000 000
kronor för prisförluster på långved och massaved utöver de lörluster, som
uppstå på grund av den föregående år införda begränsningen till vissa högsta
prisgränser, och som äro avsedda att täckas från kolclearingkassan. Härutöver
böra emellertid även beräknas medel för vedclearingkassans utgifter för förutnämnda
skogsodlingsbidrag. Dessa sistnämnda utgifter lia av kommissionen
beräknats till högst 1 000 000 kronor, varför anslagsbehovet kan angivas till
sammanlagt G 000 000 kronor.
I enlighet med vad av kommissionen föreslagits, torde överskott, som under
ett budgetår kan komma att uppkomma på kommissionens egen vedinköpsverksamliet,
få överföras till vedclearingkassan.
Vedclearingkassans kostnader för begränsning av priserna på ved och torv
till vissa högsta prisgränser beräknas av kommissionen komma att för innevarande
budgetår icke överstiga 10 000 000 kronor. För nästkommande budgetår
räknar kommissionen med samma belopp. Dessa kostnader skola jämlikt
1944 års riksdagsbeslut i sista band drabba kolclearingkassan. Från denna
synas även böra ersättas vedclearingkassans kostnader för den särskilda premieringen
för framkörning av ved jämlikt Kungl. Majlis beslut den 2 februari
oell den 23 mars 1945, av kommissionen beräknade till 20 000 000 å 25 000 000
kronor, för utbetalande av pristillägg i syfte att möjliggöra skälig nettoersättning
å avverkad ved jämlikt Kungl. Majlis beslut den 23 februari och den 23
mars 1945 av kommissionen för nästkommande år beräknade till högst 1 000 000
kronor, ävensom för utbetalande av premier för utökad tillverkning av torv
jämlikt Kungl. Majlis beslut den 23 mars 1945, beräknade lill 750 000 kronor.
Med hänsyn till det inbördes sambandet mellan de olika clearingförfarandena
för kol och koks synes kolsubventionskassans förlust, för närvarande beräknad
till omkring 4 000 000 kronor, böra ersättas från kolclearingkassan. Denna
förutses såsom förut nämnts komma ali vid budgetårets slut lia en behållning
av sammanlagt omkring 104 000 000 kronor.
12
Statsutskottets utlåtande nr 237.
Jämlikt lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas
skall, där Kungl. Majit så förordnar, förbrukare av, bland annat, gas, som
uttager större myckenhet gas än han äger förbruka, betala en särskild avgift
för överförbrukningen. Sådan överuttagningsavgift skall enligt lagens bestämmelser
tillfalla kronan. Genom kungörelsen den 6 april 1945 (nr 106)
om inskränkning av förbrukningen av gas har bestämts, att överuttagningsavgiften
skall utgöra en krona för kubikmeter för den del av överförbrukningen
som icke överstiger 10 procent av den medgivna förbrukningen samt
tre kronor för kubikmeter för den del som överstiger nämnda myckenhet.
Vilka belopp som kunna komma att inflyta i överuttagningsavgifter, kan
icke nu bedömas. Det synes lämpligt, att avgifterna i första hand användas
för att täcka sådana med gasransoneringen sammanhängande kostnader, som
icke äro av natur att böra bestridas från bränslekommissionens omkostnadsanslag.
Med hänsyn till att ved, som av gasverken användes såsom ersättning
för kol i vissa fall på grund av gällande clearingförfarande medför utgifter
för vedclearingkassan, synes eventuellt återstående belopp böra tillföras
vedclearingkassan. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela
föreskrifter örn användningen av överuttagningsavgifterna.
lill stöd för de i motionerna I: 167 och 11: 151 framställda yrkandena har
anförts i huvudsak följande.
Under de gångna krigsåren Ilar folkhushållets eller närmare bestämt städernas
och industriens behov av bränsle ställt stora krav på landets skogsägare.
Under ogynnsamma förhållanden, med nästan ständig brist på arbetskraft,
ha skogsägarna — i särskilt hög grad de enskilda — dock hittills
lojalt fyllt de krav som samhället ställt på dem utan att den av statsmakterna
antagna tvångsavverkningslagen i egentlig mening behövt träda
i tillämpning. De vedmängder som under de fem å sex krigsåren uttagits
ur de svenska skogarna torde sammanlagt utgöra cirka 200 milj. kbm.
Denna prestation, särskilt i betraktande av dess avgörande betydelse för
näringslivets och kommunikationsväsendets funktion samt för tillgodoseende
av medborgarnas nödvändiga behov, bör tillvinna sig respekt och
erkänsla.
De av staten fastställda producentpriserna, vilka i stort sett variera mellan
kr. 6:— per kbm för sekunda ved till kr. 12:50 för prima björkved
vid bilväg, utgöra skogsägarens ersättning för såväl själva skogsvärdet
som även för utstämplings- och upphuggningskostnad, framforsling, sortering,
uppläggning och lagring vid bilväg, samt slutligen uppmätning,
med därvid ofta nedsatta kubvärden.
Dessa priser lia visat sig vara låga och för skogsägarna ogynnsamma
i betraktande av att produktionskostnaderna i vissa fall inte ens täckts
av normalpriset.
De tyngande priser konsumenten fått betala ha i regel tillkommit genom
dyrbara bil- och järnvägsfrakter samt höga distributionskostnader
inom själva konsumtionsområdet, vilka ofta mer än fördubblat producentpriset.
Till skogsägarnas heder kan konstateras att de och deras föreningar
hittills lojalt följt de av staten fastställda normalpriserna.
Under de tre å fyra år som nu rådande normalpriser gällt lia emellertid
de egentliga produktionskostnaderna visat en stadig stegring, beroende
dels på en betydande uppgång i själva arbetslönerna för såväl huggning
som framkörning, dels ock därpå att den närbelägna och tätare vedskogen
Statsutskottets utlåtande nr 237.
13
nu i stor utsträckning är uthuggen och att uppliuggning och framforsling
av gles och avlägset belägen vedskog ovillkorligen nu måste medföra
ökade arbetsomkostnader, örn arbetaren skall kunna erhålla skälig lön för
sitt arbete.
Vid tiden för normalprisernas tillkomst betingade huggningen något
omkring kr. 2:75 å 3:— per kinn och det var då möjligt att erhålla
arbetskraft till avtalsenliga priser. Nu däremot finns ingen möjlighet att
uppbringa erforderlig arbetskraft till de avtalsenligt fastställda priserna,
i varje fall icke för de enskilda skogsägarna. Själva huggningskostnaderna
kunna nu i medeltal icke beräknas till lägre än kr. 3: 50 å 4: — per kbm och
i vissa fall ha huggningspriser betingats på över kr. 4:— å 4:50. Samtidigt
lia körnings-, sorterings- och uppläggningskostnaderna visat en
kraftigt stigande kurva, oberäknat att de längre avstånden och den glesare
vedfångsten ytterligare måste fördyra transporten. Läget är nu
sådant att de lättillgängliga vedförråden äro uthuggna och att de glesa
otillgängliga vedskogar, som finnas kvar ofta bortom ofrusna myrmarker
och i meterdjup snö, ovillkorligen kräva ökade omkostnader för att kunna
utnyttjas till bränsle.
Den optimism rörande bränsleförsörjningen som under de två senaste
åren tagit sig olika uttryck från bränslemyndigheternas sida synes ådagalägga
en viss brist på ett riktigt bedömande av det verkliga läget. Vid
1943 års riksdag upphävdes sålunda på förslag av det dåvarande för bränsleförsörjningen
ansvariga statsrådet det väsentliga i den dittills gällande
statsgarantien för vedinlösen, och skogsägaren ställdes inför utsikten att
vid ökad kolimport själv få bära avverkningsrisken. Produktionsplikten,
örn vilken olika meningar kunna råda, har sedermera slopats. Vid sitt övertagande
av annan departementsbefattning på senhösten 1944 skildrade
samma statsråd läget i mycket ljusa färger.
Det väcker därför hos skogsägarna en viss förvåning och bekymmer
då nu ilrågasättes ett återinförande av tvångsavverkningslagen, utan att
tillsynes en nödig anpassning till de inträdda förändrade förhållandena
sker eller att nödig hänsyn tages till vedproducentens obestridliga rättvisekrav.
Här ovan bar påvisats hurusom redan hittills uttagits cirka 200 milj.
kbm brännved. Vad som efter denna utgallring nu återstår är ett ofta
utglesnat bestånd av växtkraftigt kvalitativt högvärdigt virke eller det
skogliga produktionskapital ur vilket skogsägaren måste erhålla nödig
förräntning för såväl nedlagt förvärvskapital som ock för nu väsentligt
höjda taxeringsvärden å skogen. Ur rent skogsvårdande och nationalekonomisk
synpunkt måste detta skogliga kapital vårdas och bevaras.
Vid ett osmidigt ikraftträdande av den förra tvångsavverkningslagen
synes följden bli den att skogsägarna i stor utsträckning tvingas att nedavverka
av dessa värdefulla bestånd för att därigenom fylla sin ålagda
leveransplikt. Vid en oförändrad tillämpning av normalpriserna på brännved
huggen ur dessa sortiment skulle skogsägaren tillfogas en lika kännbar
som orättmätig förlust.
Örn man jämför med de av statsmakterna sedan tre år tillbaka godkända
priserna på pappersved, exempelvis vid vattendrag i vissa delar av
Mellansverige, så utgöra dessa för eng. kbf, för sulfitvcd 72 öre och för
sulfatved 64 öre eller resp. 20: 60 å 18 kronor per kbm. Beräknas driftskostnaderna
lill cirka 25 öre per kbf så återstår ett rotvärde netto, lågt
14
Statsutskottets utlåtande nr 237.
räknat, av resp. 47 och 39 öre per kbf. Vid nedhuggning till brännved av
samma sortiment utvinnes ett normalpris vid bilväg av kr. 8: 50 till 10: 50
för kbm löst mått, motsvarande 24 eng. kbf fast mått. Om man från ett
härur framräkna! medelpris av högst kr. 9: 50 per kbm avräknar huggningskostnaden
med kr. 3: 50 å 4 samt körningen kr. 2: 50 och 3: 50 per
kbm, ofta däröver, så återstår ett pris varierande omkring 2 och 3 kronor
kbm löst mått i rotvärde eller mellan cirka 8 till 12 öre per eng. kbf fast
mått, i stället för de resp. 47 och 39 öre per kbf som skogsägaren skulle
ha erhållit örn denne fått leverera virket i rätt sortiment. Ännu mer betydande
blir förlusten örn timmersortiment ur löv- eller barrskog måste
tillgripas.
Tvångsåläggandet skulle alltså för skogsägaren innebära en förlust av
större delen av det till ved nedhuggna värdefullare virkets rotvärde och i
vissa fall medföra en total förlust. Härtill kommer den ännu allvarligare
skada, som spolierandet av ett räntabelt skogskapital innebär. Ett dylikt
ingrepp mot skogsägaren kan icke vara förenligt med rättvisa eller rimlighet.
Det bör icke förekomma att mitt under fred och i ett ekonomiskt
välordnat rättssamhälle avkräva speciellt skogsägarna en dylik uppoffring.
Detta torde ej heller vara avsett men kan lätt bli en oundviklig följd i
alltför många fall om icke förhållandet redan vid tvångslagens eventuella
ikraftsättande beaktas. Enligt förfogandelagens grundprincip skall den
som lider intrång i sin rätt erhålla full ersättning för intrånget, men härvid
kan befaras att ersättningskravet komme att studsa emot det fastställda
vedpriset och förlusten följaktligen få bäras av skogsägaren ensam.
Detta kan icke vara riktigt.
Örn icke förbättrade importmöjligheter öppna sig under den närmaste
tiden torde en ökad vedavverkning vara ofrånkomlig. De nu otillräckliga
vedavverkningarna bero väsentligen, såsom antytts, på att de lättillgängliga
vedförråden äro uthuggna, på att brist råder på arbetskraft och slutligen
på en osedvanligt ihållande nederbörd i ofrusen och oframkomlig
skogsmark. Situationen kräver nu mera av förståelse, stimulans och stöd
från statsmakternas sida än tillämpningen av mer eller mindre rigorösa
tvångslagar. Den omtalade vedtröttheten kan eljest lätt visa sig vara mer
än ett slagord.
Här exemplifieras nu ett konfliktläge mellan löne- och prisstopp där
det höjda löneläget omöjligen kan inrymmas inom ramen av det hittills
för producenten gällande normalpriset. En höjning av normalpriserna som
val täcker de högre avverkningskostnaderna är därför, för såvitt situationen
skall kunna bemästras, ofrånkomlig.
Svårigheterna koncentreras nu i hög grad kring arbetskraftproblemet
och priset på denna arbetskraft. De försök, som gjorts med de s. k. riksarbetslagen,
kunna icke sägas ha varit allt igenom gynnsamma. Enligt de
uppgifter, som lämnades i riksdagen av statsrådet och chefen för socialdepartementet
i proposition nr 283 vid 1943 års riksdag, varierade merkostnaden
för denna form av vedhuggning mellan kr. 3:08 och 4:65 per
kbm. Lägges härtill det normala avtalspriset, cirka 3 kronor per kbm,
så kostade denna krisåtgärd i fråga örn huggningen från 6 till 8 kronor
per kbm. Exempel på ännu högre huggningskostnad bevaras i troget minne
i skogsbygderna i de fall då vederbörande riksarbetare uppbar betydande
familjebidrag å dvrort, utrustades med reskassar verktyg och kläder, barack
med kocka etc. och samtidigt på grund av ovana eller ovilja preste
-
Statsutskottets utlåtande nr 237.
15
rade ett dåligt eller kortvarigt arbetsresultat. Den kvarstående olägenheten
av detta system blev dock den att den permanenta skogsarbetarstammen
i stor utsträckning sökte sig bort från skogen då den fann sig på detta
sätt missgynnad och bortglömd.
Exemplet manar icke till efterföljd. Men örn någon form av arbetsplikt
måste tillgripas, så bör det förutsättas att deu med samma arbete .sysselsatta
arbetskraften behandlas i lönehänseende likformigt. Säkert skulle
vedhuggningsfrågan lia löst sig av sig själv örn endast en del av de statliga
kostnaderna för riksarbetslagen ävensom för 1943 års värnpliktiga
betalats ut i form av någon tilläggspremie åt de vana skogsarbetarna, vilka
då kanske stannat kvar vid sitt arbete mera än vad som nu skett, till förmån
för hela folkhushållet.
Vid omprövning av bränslefrågan bör tillses att avverkningsplikten avväges
och fullgöres i förhållande till befintlig skogstillgång och övriga
möjligheter samt att det allmännas och bolagens skogar träffas av avverkningsplikten
i minst lika hög grad som de mindre skogsägarna vilkas
beroende av sin skogstillgång är ojämförligt större. Det torde med fog
kunna göras gällande att de enskilda skogsägarna hittills fyllt sin leveransplikt
i större utsträckning än förberörda större skogsägarekategorier.
Inför det skärpta och ovissa bränsleläget, med de allvarliga konsekvenser
som detta kan medföra för hela samhällslivet och inför de eventuella
åtgärder, vilka torde vara avsedda att vidtagas inom närmaste tiden, ha
vi icke kunnat underlåta att underställa ovan anförda spörsmål riksdagens
prövning.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över ifrågavarande
motioner från statens bränslekommission, statens priskontrollnåmnd
samt skogsstyrelsen, vilket sistnämnda ämbetsverk i ärendet hört skogsvärdsstyrelserna.
Av yttrandena inhämtas bland annat följande.
Bränslekommissionen har anfört följande.
Genom nådigt brev den 26 januari 1945 erhöll bränslekommissionen bemyndigande
att åt kristidsstyrelserna meddela anvisningar örn åläggande
av avverkningsskyldighet för tiden intill den 1 juli 1945 för kastved och
massaved samt att meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter till och
undantag från lagen den 30 juni 1942 (nr 493) örn avverkningsskyldighet.
I cirkulär 319, den 2 februari 1945, och i cirkulär 325, den 2 mars 1945,
har kommissionen med stöd av förenämnda bemyndigande meddelat bestämmelser
angående avverkning dels av ved för bränsleändamål, dels av
massa ved under avverkningssäsongen 1944/45. I de avverkningsbesked,
som enligt i cirkulären lämnade föreskrifter genom kristidsstyrelserna
skulle tillställas skogsägarna, framhålles bland annat följande:
»Förmenar skogsägare, att den honom ålagda avverkningen icke kan fullgöras
utan olägenhet ur skogsvårdssynpunkt, kan framställning örn ändring
av avverkningsbeskedet göras hos kristidsstyrelsens bränslekontor.
Dylik framställning bör alltid åtföljas av yttrande från skogsvårdsstyrelsen
eller vederbörande länsskogvaktare.»
Den enskilde .skogsägare, som erhållit åläggande alt avverka viss kvantilet
ved, har således icke berövats möjlighet all genom hänvändelse lill vederbörande
krismyndighet få en ändring av åläggandet till stånd, därest
det kan påvisas, att honom ålagd produktionsplikt kan slå i strid mot god
och ändamålsenlig skogshushållning. Kommissionen bar — trots det syn
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 237.
nerligen brydsamma och allvarliga försörjningsläget i fråga om vedbränsle
-— hittills icke ifrågasatt sådana åtgärder som tvångsavverkning i strid mot
god skogshushållning eller skogsvård. Skulle förhållandena komma att
kräva tvångsavverkning eller kalavverkning av skogsbestånd utmed järnvägar
och övriga trafikleder, kommer givetvis i samband härmed frågan
om ersättning till skogsägaren vid sådan avverkning att upptagas till prövning.
Med hänsyn till att uppköpen av props och massaved i de 17 södra länen
icke givit nöjaktigt resultat och detta ansetts bero på att skogsägarna med
hittillsvarande priser icke funnit det ekonomiskt lönande att uttaga ifrågavarande
sortiment, har kommissionen funnit det nödvändigt att med stöd
av tidigare lämnat bemyndigande och i samråd med priskontrollnämnden
dels höja normalpriserna för helbarkad props i travat mått med 1: 50 kr.
per m3 t. samt fastställa hittillsvarande normalpriser att i stället gälla för
randbarkad props i travat mått, dels fastställa särskilda högre priser på
sådan prima massaved, som försäljes i travat mått inom 5. prisområdet
(de 17 södra länen), och är av grövre dimension än 8" i topp för sulfitved
och 6" i topp för sulfatved. Dessa priser för grov massaved ha avvägts med
hänsyn till gällande normalpriser för sågtimmer och ha för 2 meters ved
satts 2: — kr. per m3 t. högre än för klenare massaved.
Skogsägarna ha icke ålagts upparbeta kvalitativt bättre virke, som vid
normalt sortimentsuttag skulle giva massaved, props eller timmer, till
brännved. Avsikten med de förenämnda justeringarna av normalpriserna
på props och massaved har varit att vinna en inriktning av produktionen
mot dessa sortiment, vilket i nuvarande läge anses böra eftersträvas, samtidigt
som skogsägaren garanteras det pris för virket, som med hänsyn till
normalt sortimentsutfall kan anses skäligt.
Kommissionen har den 23 februari 1945 bemyndigats att enligt vissa
grunder utbetala pristillägg till skogsägare i de sju norra länen i de fall,
då eljest skäligt rotnetto för ved med gällande normalpriser icke kunde
beräknas uppkomma. I skrivelse den 28 februari 1945 har kommissionen i
sin tur bemyndigat kristidsstyrelserna i ifrågavarande län att bevilja erforderliga
tillägg till normalpriserna, om dessa icke giva ett rotnetto för
pannved och prima aspved av 0:50 kr. per m3 t., för sekunda björkved
och prima barrved av 1:— kr. per m3 t. och för prima björkved av 2: —
kr. per m3 t.
Beträffande åtgärder i övrigt på prisområdet i syfte att i möjligaste mån
säkerställa erforderlig vedproduktion får kommissionen hänvisa till sin
underdåniga framställning den 23 mars 1945 i detta syfte.
Priskontrollnämnden erinrar, att sedan motionerna väckts (i slutet av
januari), ett flertal åtgärder av statsmakterna vidtagits, vilka i väsentlig
mån tillgodose de önskemål, som i motionerna framställas. De frågor, som
beröras i motionerna, hade sålunda numera kommit i ett helt annat läge.
Med anledning härav hade nämnden icke ansett sig böra ingå i en närmare
behandling av sagda frågor.
Skogsstyrelsen har framhållit, att för att få de spörsmål, som motionärerna
berört i punkterna 1 och 3, närmare belysta har skogsstyrelsen begärt,
att skogsvårdsstyrelserna skulle uttala sin uppfattning örn de hittillsvarande
vedavverkningarnas inverkan på skogsvården och skogstillgångarna samt örn
Statsutskottets utlåtande nr 237.
17
möjligheterna att inom ramen för god skogsvård fortsätta ännu en tid med
lika stora årliga veduttag.
Skogsvårdsstyrelserna lia allmänt förklarat, att de extraordinära vedavverkningarna,
som hittills ålagts skogsägarna — inberäknat åläggandena
för avverkningsåret 1944/45 — kunnat verkställas inom ramen för en god
skogsvård. De uppgivas i verkligheten ha varit till utomordentlig nytta för
skogsvården, särskilt i skogstrakter med normalt dåliga avsättningsmöjligheter
för småvirke. Endast undantagsvis sägas skogsvårdslagama ha överträtts
i samband med veduttag, och i intet fall lär detta lia skett på grund
av att skogsägaren varit tvungen att fylla sin vedproduktionsplikt. Det påpekas,
att skogsägaren genom anmälan till kristidsstyrelsen kan få ett åläggande,
som han icke anser möjligt att fylla under iakttagande av god skogsvård,
prövat. Denna prövning verkställes av skogsvårdsstyrelsen oftast efter
besiktning å marken. Sådana undersökningar ha också under senare år blivit
allt vanligare.
I fråga om vedavverkningarnas inverkan på det produktiva skogskapitalet
anföres, att dessa avverkningar övervägande ha skett i form av rensningshuggningar
och ur skogsvårdssynpunkt önskvärda ungskogsgallringar,
vilket i regel torde ha medfört en ökning av skogarnas värdeproduktion.
Skogsvårdsstyrelserna vitsorda emellertid, att i södra och mellersta delarna
av landet nu finnes ett mycket stort antal fastigheter, främst i de mindre
storleksklasserna, som icke längre ha vedskog mera än till husbehov. I ej så
få fall torde skogsägare för övrigt under krisen ha avverkat så mycket ved
till avsalu, att fastigheternas framtida husbehovsförsörjning kan komma att
äventyras för viss tid. Sådana avverkningar lära dock ha skett utan åläggande,
ofta på grund av de goda konjunkturerna för småvirkessortiment,
ibland måhända på grund av alltför långt driven lojalitet inför myndigheternas
uppmaningar att utöka vedavverkningarna.
Skogsvårdsstyrelsernas uppfattning om möjligheterna att inom ramen för
god skogsvård och skogshushållning efter innevarande avverkningssäsongs
utgång ännu någon tid fortsätta med veduttag av nuvarande storleksordning
påverkas självfallet av förhållandena i olika delar av landet. I de norra länen
anses sålunda inga egentliga svårigheter föreligga, om blott anskaffningsområdena
utvidgas genom fortsatt och ökad skogsvägbyggnad och normalprisområdena
utsträckas. I de sydligare delarna av landet år uppfattningen
ej så optimistisk. Under följande förutsättningar synes emellertid flertalet
styrelser anse, att något års fortsatta vedavverkningar skulle vara möjliga:
Huggningarna få göras valfritt i form av massaved eller brännved, skogsvägbyggnaderna
fortsätta i vissa trakter, sämre bestånd kalavverkas i rätt stor
utsträckning och vedreserverna på fastigheter, vilkas ägare negligerat avverkningsåläggandena,
utnyttjas. För att verkligen få till stånd avverkning
av de vedkvantiteter, som på detta sätt bleve exploateringsbara, fordras enligt
de flesta styrelsers uppfattning, att skogsarbetarna frikallas från militärtjänstgöring,
att normalpriserna höjas eller effektiv rotvärdesgaranti införes,
att krigskonjunkturskatten slopas och att ökade bidrag lämnas til!
skogsodling efter kalavverkning. Dessutom förorda vissa styrelser sådana åtgärder
som understödjande av vedföreningar, premiering av skogsarbetare
med goda prestationer m. m.
För egen del får skogsstyrelsen i anslutning till de fyra punkterna i molionärernas
hemställan anföra följande.
233
niliam/ till riksdagens protokoll 1945. f> sami. Nr 237
18
Statsutskottets utlåtande nr 237.
1. Helt allmänt torde man med stöd av skogsvårdsstyrelsernas uttalanden
och riksskogstaxeringsnämndens undersökningar våga uttala följande örn avverkningarnas
inverkan på skogstillgångarna.
I södra och mellersta Sverige torde den sammanlagda ved- och gagnvirkesavverkningen
under krisen sannolikt ha inneburit någon, ehuru icke oroväckande
stor överavverkning i förhållande till den beräknade totala skogsproduktionen
under samma tidrymd. Denna överavverkning består emellertid
huvudsakligen i att de tidiga gallringarna forcerats, så att den gallringsbara
skogen genomhuggits på kortare tid än som ur hushållningssynpunkt
måhända varit mest ändamålsenlig. På grund av gallringarnas stimulerande
inverkan på det kvarstående beståndets tillväxt innebär dock denna kvantitativa
överavverkning icke någon varaktig nedsättning av de sydsvenska skogarnas
produktion, i varje fall icke av värdeproduktionen.
I Norrland och Dalarna ha de ökade vedavverkningarna och de minskade
gagnvirkesavverkningarna tillsammantagna troligen varit lägre än det normala
uttaget i dessa trakter, varför någon minskning av storkapitalet ej torde
ha skett. Emellertid har även här skett ett så starkt uttag av klenvirkesskog
i bättre avsättningslägen, att fortsatta omfattande vedavverkningar utan förgripande
på värdefullare virkesdimensioner förutsätta utvidgning av vedexploateringsområdena,
vilka begränsas av dels brist på skogsvägar, dels
normalprisområdenas omfattning i de tre nordligaste länen.
I fråga örn skogsvården torde man vara berättigad att helt kort konstatera,
att de extra-ordinära vedavverkningarna hittills på enstaka undantag
när varit till stor nytta i skogsvårdsarbetet.
Örn sålunda den hittillsvarande vedanskaffningen huvudsakligen varit till
fördel för skogsbruket, måste fortsatta vedavverkningar av samma omfattning
åtminstone i vissa av de sydliga länen bliva svåra att genomföra utan
åsidosättande av skogsvårdens och skogshushållningens krav.
Därest icke andra län kunna påtaga sig större avverkningskvantiteter,
skulle man alltså inom dessa områdena vid fyllandet av ett nytt lika stort
årsavverkningsprogram kunna bliva nödsakad att tillgripa för tidig slutavverkning
av vissa bestånd. Detta torde nämligen i regel vara att föredraga
framför alltför hårda gallringar i växtliga bestånd, vilkas framtida produktionsmöjligheter
härigenom kunde äventyras. Innan sådana åtgärder vidtagas,
bör emellertid övervägas, om ej fördelningen av produktionsplikten
mellan de olika länen kan ändras, så att de skogrikare länen få bära en
större del av bördan. Även andra åtgärder kunna tänkas, vilka skogsstyrelsen
kommer att beröra här nedan. I viss mån gälla dessa uttalanden även de
ur konsumtionssynpunkt mera välbelägna skogsområdena i norra Sverige.
Motionärernas hemställan att avverkningsplikt, som kan äventyra en fastighets
produktiva skogskapital eller stå i strid mot god skogsvård, icke kommer
att åläggas i andra fall, än då nödigt bränsle ej kan på annat sätt anskaffas,
synes överensstämma med bestämmelserna i lagen den 30 juni 1942
om awerkningsskyldighet. Enligt § 2 sagda lag må nämligen vid åläggande
av avverkningsplikt icke utan tvingande skäl och med mindre Konungen
det medgivit avvikelse ske från vad som är förenligt med god skogshushållning.
2. Bränslekommissionen har sedan motionerna avgåvos medgivit, att skogsägarna
i de 17 södra länen må fullgöra sin vedproduktionsplikt valfritt i
form av massaved eller brännved och därjämte i produktionsplikten inräkna
de övriga sortiment, som tidigare fått inräknas. Om skogsstyrelsen fattat
Statsutskottets utlåtande nr 237.
19
punkt 2 i motionärernas hemställan rätt, skulle denna i sak vara uppfylld
genom detta medgivande.
3. Motionärernas åsikt, att skogsägarna i händelse av tvångsavverkning i
strid mot god skogshushållning eller skogsvård böra hållas skadeslösa, delas
av skogsstyrelsen. Styrelsen vill emellertid erinra örn, att denna fråga, enligt
vad ovan under punkt 1 sagts, icke synes vara aktuell för närvarande.
4. Av skogsvårdsstyrelsernas på denna punkt samstämmiga uppgifter framgår,
att uppnådda rotnetton å vedsortimenten märkbart nedgått, sedan nu
gällande normalpriser fastställdes, d. v. s. hösten 1942. Detta synes bero på
följande förhållanden. Gällande avtalspriser för huggning och körning ha
på grund av konkurrens om arbetskraften icke alltid kunnat hållas, och
veduttagen ha för varje år måst förläggas längre från transportledema med
ty åtföljande högre hästkörningskostnader, förläggningskostnader m. m. För
denna vinter lia dessutom tillkommit höga svårighetstillägg å arbetslönerna
på grund av de exceptionellt svåra drivningsförhållandena.
Skogsägarnas krav på bibehållet rotnetto å veden måste anses starkt
grundade. Huruvida en generell prishöjning är möjlig att genomföra med
hänsyn till den allmänna prispolitiken undandrager sig emellertid skogsstyrelsens
bedömande. Sedan motionerna framlades, ha åtgärder vidtagits, vilka
i viss utsträckning torde få samma verkan som en prishöjning. Sålunda gäller
nu att kristidsstyrelserna i norra Sverige under närmare angivna förutsättningar
kunna tillerkänna skogsägarna rotvärdesgaranti för avverkad verl.
I hela landet gäller, att, därest avverkningsskyldigheten för 1944/45 fullgjorts
till den 1 oktober 1945 och någon del av den under tiden 1 juli 1944—1 oktober
1945 huggna veden framkörts före den 1 mars 1946, vissa premier kunna
erhållas utöver gällande normalpris. Enligt vad skogsstyrelsen erfarit, har
regeringen för närvarande under prövning ett förslag från bränslekommissionen
örn gynnsammare villkor och utsträckt giltighetsområde för rotvärdesgarantien.
I detta sammanhang vill skogsstyrelsen slutligen framhålla, att även andra
åtgärder än de nämnda ha, den verkan, att skogsägaren, utan att normalpriserna
höjas, får ett förbättrat rotnetto på sin avverkade ved.
Enligt styrelsens mening har vedanskaffningsfrågan, sedan de mera välbelägna
vedreserverna mobiliserats, alltmera blivit ett problem örn rationell
organisation av avverkningar och transporter. I fråga härom borde från det
allmännas sida insatser göras för att underlätta för skogsägarna att fullgöra
vedavverkningarna. Genom att stödja bildandet av sammanslutningar mellan
skogsägarna för gemensamt drivna, större vedavverkningar (s. k vedföreningar)
anvisa ökade anslag till skogsvägbyggnader och medgiva billig
eller kostnadsfri stämplingshjälp o. dy!, kan staten medverka till att skogsägarna
bibehållas vid ett skäligt rotnetto, utan att normalpriserna behöva
höjas.
Utbyggandet av skogsbilvägar innebär ju t. ex., att prissättningsstället för
veden flyttas avsevärt närmare avverkningsplatsen med allt vad det innebär
av inbesparad arbetskraftåtgång, minskade körningskostnader, bättre utsikter
ali under drivningssäsongen hinna utsläpa veden, mindre beroende av
otjänliga drivningsförhållanden m. m. Till belysande av att de statsmedel
och det arbete, som nedläggas på byggandet av skogsvägar i trakter med vedskogsreserver,
äro synnerligen väl använda, vill skogsstyrelsen anföra några
preliminära siffror från en nyss företagen undersökning i ett antal län, fördelade
över hela landet. Den visar i fråga örn 442 stycken under åren 1940—
20
Statsutskottets utlåtande nr 237.
44 nyanlagda vägar, vilka hittills ha dragit tillhopa 433 000 dagsverken, att
på dessa beräknas totalt cirka 5,8 milj. m3 t. bliva uttransporlerade. Härav
har redan drygt hälften utkörts. Statsbidraget till dessa vägar utgjorde 2,2
milj. kronor, eller fördelat på nämnda kvantitet ved 38 öre per m3 t. ved.
För varje på dessa vägar nedlagt dagsverke beräknas framtransporten av
drygt 13 m3 t. ved ha blivit möjliggjord eller i fråga örn vissa kortare vägar
i södra Sverige i varje fall avsevärt underlättad. I den mån ovan arbetskraft
behöver insättas för att medverka vid vedprogrammens fyllande synes det
—- ej minst i syfte att på effektivaste sätt utnyttja denna arbetskraft —- vara
lämpligt att i största utsträckning använda den just till skogsvägbyggnadsarbete.
Förutom ett ökat statligt stöd åt skogsvägbyggnader och för organiserandet
av gemensamma vedavverkningar borde medgivas, att normalpriserna få
gälla även vid s. k. bilbasvägar, som uppfylla av skogsstyrelsen uppställda
tekniska fordringar och äro belägna i trakter med tillräckligt långvarigt och
säkert vinterföre. Under dessa förutsättningar föreligger nämligen ur transportsynpunkt
ingen egentlig skillnad mellan bilbasvägar och andra skogsbilvägar,
ty bilarna och — där sådana förekomma — traktortågen kunna
redan vid bilbasvägen taga full last.
Ett målmedvetet genomförande av här antydda och liknande åtgärder kan
medverka till vedanskaffningsfrågans lösning på något längre sikt. Att denna
viktiga fråga icke ses på alltför kort sikt är också enligt styrelsens mening
en förutsättning för dess lyckliga lösning.
Utredning rörande den framtida avsättningen av småvirke.
I motionerna I: 259 och II: 425, i vilka hemställts om an visande av medel
för utredning i föi-evarande hänseende, anföres i huvudsak följande.
De av världskrisen föranledda statsåtgärderna för säkrande av landets
bränsleförsörjning ha syftat till förhindrande av fri prisbildning på bränslemarknaden,
varjämte förbrukningen av de olika bränsleslagen underkastats
reglering. Producenterna av inhemska vedbränslen ha i stor utsträckning
tillförsäkrats avsättning till bestämda priser av de vedkvantiteter, som de
av statsmakterna ålagts att framrinna.
Den länge efterlängtade freden antages allmänt inom en icke alltför avlägsen
framtid bliva verklighet. För vårt försörjningsläge kommer ett fredsslut
att medföra vittgående konsekvenser.
Vad bränslemarknaden beträffar, finnes skäl att antaga, att denna under
en viss övergångstid efter fredsslutet kommer att vara underkastad fortsatt
statlig reglering. Det gäller nämligen att avveckla den pågående bränsleregleringen
på sätt som rättvist tillgodoser allmänna och enskilda intressen.
För detta ändamål finnes särskild avvecklingsplan uppgjord av statens
bränslekommission.
Det torde med största sannolikhet kunna förmodas, att förhållandena å
bränslemarknaden efter en dylik övergångsperiod komma att i vissa hänseenden
bliva desamma som före det nu pågående kriget. Sålunda tala
starka skäl för antagandet att importen av fossila bränslen efter hand kommer
att ske fritt till priser, som innebära starkt försämrad konkurrensmöjlighet
för våra inhemska vedbränslen. Härutöver undandrager sig emellertid
läget på den framtida bränslemarknaden allt bedömande.
Statsutskottets utlåtande nr 237.
21
Genom sänkta producentpriser å inhemskt vedbränsle, främst brännved,
kolved och gengasved, kommer avsättningen av dessa sortiment sannolikt
att avsevärt försvåras. För skogsvården är det emellertid av väsentlig betydelse
att de stamdimensioner, varav dessa sortiment utvinnas, i tid genom
gallring avlägsnas ur bestånden. Härigenom åstadkommes nämligen den betydande
ökning av skogsbeståndens värdetillväxt, som ju är skogsvårdens syfte.
Visserligen bör beaktas, att mycket stora kvantiteter dylikt småvirke
under de förflutna krisåren utrensats ur våra skogar. Under den senaste
5-årsperioden har den totala avverkningen nämligen till övervägande delen
utgjorts av dylikt småvirke. Å andra sidan kan emellertid med fog invändas
att problemet måste ses på lång sikt. De nu företagna starkare avverkningarna
av klenare stamdimensioner få till stor del betraktas som en realisation
av sedan länge befintligt kapital av dylikt virke, vilket därför torde
lia minskat. De genomgallrade bestånden komma dock tack vare den ökade
tillväxten inom kort att åter vara gallringsfärdiga.
Ytterligare kan tillgången på klenare virke i framtiden antagas öka såsom
resultatet av det, sedan inrättandet av skogsvårdsstyrelserna, intensifierade
skogsvårdsarbetet, särskilt med hänvn till uppdragandet av tätare föryngringar,
icke minst å de jämförelsevis stora arealer otillfredsställande bevuxen
skogsmark, som under senare år kalawerkats. Härtill kommer den
genom utvidgad betesfred hastigt framträngande klenbjörken. Ifrågavarande
skogsvårdsarbeten ha i större utsträckning kommit till utförande i Sveaoch
Götaland än i Norrland. Med hänsyn härtill och till klimatiska faktorer
är huvuddelen av produktionen av dylikt småvirke att emotse i ifrågavarande
sydliga delar av landet, d. v. s. inom områden med stor bränsleförbrukning.
Avgörande för kvantiteten i framtiden till vedbränsle disponibelt stamvirke
är emellertid icke endast produktionen av dylika dimensioner utan
även den utsträckning i vilken desamma kunna upparbetas till andra värdefullare
sortiment, främst massaved. Förhoppningar hava knutits till massaindustriens
möjligheter att i större utsträckning utnyttja småvirke under
fyra tum. Hittills har så skett endast i ringa utsträckning. De enormt stegrade
avverkningskoslnadema för de klenare dimensionerna av småved torde
åtminstone under lågkonjunktur lägga hinder i vägen härför.
Man torde i detta sammanhang icke heller kunna bortse från möjligheten
av att helt nya industriella metoder kunna uppfinnas, varigenom småvirke
kan komma att vinna ökad industriell avsättning till nöjaktiga priser.
I detta sammanhang bör erinras örn vikten av att ekonomiskt lönande
skogsgallringar kunna utföras under tider av arbetslöshet för beredande av
arbetstillfällen.
Såsom framgår av det ovan sagda är frågan angående den framtida avsättningen
av småvirke av synnerligen stor vikt och innesluter i sig e!t flertal
problemkomplex, vilka i ett sammanhang böra utredas.
Med blicken klar för frågans betydelse har man inom Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, som under de senaste åren förmedlat avsättningen
av ca 2/V, av det inom landet producerade småvirket, tillsatt en kommitté
för åvägabringande av utredning i ärendet. Vid de förberedande undersökningarna
i frågan, som inom riksförbundet vidtagits, Ilar konstaterats,
att utredningen lämpligen bör uppdelas i följande huvudavsnitt:
1) Den framtida tillgången på klenvirke och deltas avsättning inom olika
användningsområden.
2) Framställningskostnader för olika smavirkessortiment för vissa avsältningslägen
vid iakttagande av utdrivningsteknikens senaste rön.
22 Statsutskottets utlåtande nr 237.
3) Möjligheterna till rationalisering av distributionen av inhemskt vedbränsle,
4) Möjligheterna till förbättring av nu förekommande värmepannor för ved.
5) Upplysning och propaganda rörande användning av inhemskt bränsle.
Skogsägareföreningarnas riksförbund har ansett det vara naturligt, att
förbundet tillsammans med de till detsamma anslutna föreningarna står för
de kostnader, som äro förenade med utredningens 3:e avsnitt. Frågan angående
distributionen av inhemskt bränsle är nämligen i vad rör brännveden
till övervägande grad att betrakta som ett de skogliga ekonomiska föreningarnas
intresse.
Detsamma torde i viss mån gälla utredningens 5:e avsnitt.
Beträffande de övriga avsnitten torde emellertid andra synpunkter böra
iakttagas.
Den framtida produktionen av klenvirke och dettas rationella användning
är sålunda en nationalekonomisk angelägenhet av stor betydelse.
Kalkyler rörande framställningskostnaderna för småvirkessortiment kunna
ej ske utan hänsynstagande till kostnaderna för utvinnande jämväl av
övriga sortiment, varför detta problem är att betrakta sorn en skogsbrukets
samfällda angelägenhet.
Den värmetekniska utredningen slutligen har betydelse icke blott för
skogsägarna utan även för landet i dess helhet, då den bör bidraga till tryggande
av vår självförsörjning vid inträffande nya kriser.
I sistnämnda tre hänseenden torde det därför vara rimligt och skäligt att
det allmänna beviljar utredningen ekonomiskt stöd. Rörande vikten och behovet
av att dessa specialutredningar åvägabringas hänvisas till följande
intyg från dels professorn vid skogshögskolan T. Streyffert, dels chefen för
Föreningen skogsarbetens arbetsstudieavdelning, jägmästaren L. MattsonMårn,
och slutligen docenten vid tekniska högskolan, J. Rydberg.1 Kostnaderna
för dessa tre utredningar beräknas belöpa sig till resp. 5 000, 30 000
och 10 000 kronor.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över ifrågavarande
motioner från statens bränslekommission, domänstyrelsen, Sveriges
skogsägareförbund samt skogsstyrelsen. Av yttrandena inhämtas i huvudsak
följande.
Statens bränslekommission anför följande.
Krisårens stora vedavverkningar torde hittills i stort sett ha varit till gagn
för landets skogar. De ökade avsättningsmöjligheterna för småvirket i form
av brännved, kolved och gengasved ha nämligen medfört, att gallringar och
rensningshuggningar med ett visst netto för skogsägarna kunnat utföras över
hela landet med undantag för vissa, från kommunikationsleder avlägsna områden
inom de nordligaste länen. Utförande av sådana huggningar, varvid
småvirke i huvudsak utfaller, är av utomordentlig betydelse för skogsvården.
Genom borttagande av mindervärdiga småvirkesstammar erhålles en ökning
av värdetillväxten å de kvarstående, kvalitativt bästa stammarna, som är
skogsvårdens viktigaste syfte. Emellertid torde kunna förutses, att efter en
viss övergångstid efter krigets upphörande importen av fasta och flytande
bränslen åter kommer alt uppnå sådan storleksordning att de inhemska
vedbränslenas konkurrensmöjligheter starkt försämras. Följden härav torde
1 Beträffande Innehållet i dessa intyg hänvisas till motionen I: 259.
Statsutskottets utlåtande nr 237.
23
bliva, alt avsättningsmöjligheterna för småvirket åter komma att starkt
minskas. Frågan om den framtida avsättningen av småvirket är därför av
största vikt såväl för den enskilde skogsägaren som för landet i sin helhet.
Kommissionen får fördenskull tillstyrka, att en allsidig utredning örn de
mångfaldiga spörsmål, som sammanhänga med denna fråga, kommer
till stånd.
Domänstyrelsen yttrar följande.
Domänstyrelsen vili erinra örn att vissa utredningsresultat beträffande
småvirkets användning redan framlagts, t. ex. av 1931 års skogssakkunniga
(statens offentliga utredningar 1933:2), av 1933 års upphandlingssakkunniga
(1934:20), av 1933 års skogsindustrisakkunniga (1935:36) och av
1936 års skogsutredning (1938:53). Ett betydande arbete är således redan
nedlagt på lösandet av detta spörsmål. Frågan torde dessutom, vad Norrland
beträffar, ingå i den nu arbetande Norrlandskoinmitténs utredningsuppdrag.
Någon tillfredsställande lösning av problemet i hela dess vidd har emellertid"
ännu icke kunnat framläggas. Betydande belopp i fonn av bidrag av
allmänna medel utbetalas, tills vidare dels till vissa vedeldande allmänna
institutioner, dels även till skogsägare för röjning i skogsbestånd, där virkesutfallets
värde icke täcker röjningskostnaden. Det lärer kunna förväntas,
att denna bidragsverksamhet kunde upphöra eller åtminstone minska
och motsvarande besparingar göras i statens utgifter, örn småvirket kunde
erhålla lönsam avsättning. Domänstyrelsen vill tillstyrka det begärda anslaget.
varvid styrelsen förutsätter, att utredningsarbetet organiseras och samordnas
på ett sådant sätt, att dubbelarbete undvikes.
Sveriges skogsägareförbund har i ärendet anfört följande.
Under bränslebristen under förra världskrigets senare del blevo nu ifrågavarande
smådimensioner liksom nu är tallet starkt efterfrågade för bränsleändamål
samt kunde tillgodogöras med viss ekonomisk vinst. Sortimentet
pannved uppkom då, ehuru med något olika kvalitetsbestämmelser mot nu.
Det observerades då även, att avsättningsmöjligheterna för de klenare virkesdimensionerna
voro till stort gagn för skogsvården särskilt i de delar
av landet, där skogskolning ej ägde rum. I och med stenkolsprisernas nedgång
under efterkrigskrisen försvunno emellertid avsättningsmöjligheterna
för sekunda ved praktiskt taget fullständigt. Även för prima barrved blev
marknadsläget så svagt, att detta sortiment endast kunde uttagas från tämligen
goda avsättningslägen. Detta dåliga prisläge höll sig oförändrat fram
till andra världskrigets utbrott. Som exempel må nämnas, att prima harrvid
under senare delen denna period betalades med 4:50 å 4:75 pr kbm
fritt kaj i Stockholm. De ur skogsvårdssynpunkt betydelsefulla, tidiga gallringarna
kunde under denna period utan statliga stödåtgärder äga rum blott
inom de delar av landet, där skogskolning lörekom.
Saken ansågs vara så pass allvarlig ur skogsvårdssynpunkt, att statsmakterna
vidingö subventionsåtgärder för beredandet av viss marknad för brännved,
främst pannved. Särskilda anslag lämnades lör möjliggörande av vedeldning
i statliga verk och anläggningar. Viss lid anvisades även anslag för
vedeldning i kommunala anläggningar. Berörda anslag skulle täcka den merkostnad
utöver kostnaden för eldning med stenkol eller koks, som orsakades
24
Statsutskottets utlåtande nr 237.
av vedeldningen. Särskilda vedeldningskonsulenter anställdes. En statlig
lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift inrättades m. m.
Det torde väl vara sannolikt att, såsom i motionerna även framhållits
veden får svårt att hävda sig som bränsle i konkurrensen med kol, koks och
oljor, sedan importen av dessa varor efter krigets slut ånyo blivit fri. Man
har då att emotse, att vedeldningen åter krymper ned till sin förutvarande
omfattning, vilken betingas av viss konsumtion av ved till hushållsbränsle,
särskilt på landsbygden, samt för vissa specialändamål, främst inom glasindustrien.
Totala behovet av brännved för avsalu, som nu överstiger 30
mili. kbm om året, skulle därmed sjunka till cirka 7 milj. kbm. Med all säkerhet
kommer denna begränsade marknad att i första hand täckas genom
den normala tillförseln av prima ved. Avsättningsmöjligheterna för pannved
oell sekunda ved bli, såsom under förkrigstiden, säkerligen obetydliga utom
i de relativt begränsade delar av landet, där skogskolning äger ruin.
Den hämmande återverkning på skogsvården, som bristande avsättningsmöjligheter
för klenvirket enligt det ovan sagda medföra, kommer då åter
att göra sig gällande. Förbundet kan därför instämma med motionärerna
derutinnan, att det ur skogsvårdssynpunkt är önskvärt, att utredning i god
tid verkställes, örn vilka åtgärder som böra kunna tillgripas för skapandet
av fortsatta möjligheter för ett ekonomiskt tillgodogörande av smådimens
i o nema.
Enligt förbundets mening bör man örn möjligt undvika subventionsåtgärder.
Skogsprodukterna böra bära sina framställningskostnader, och en
konstlad marknad bör ej skapas för de mer lågvärdiga sortimenten genom
statligt understöd. Man kan då icke tänka sig någon annan utväg än att
genom förbilligade framställningskostnader och vidgade naturliga konsumtionsområden
stärka vedbränslets konkurrenskraft gent emot kol- och oljebränslet.
Motionärerna peka även på sådana åtgärder. De förorda arhetstekniska
undersökningar nied syfte att utröna, örn avverknings- och körningskostnadema
för klenvirkessortimenten skulle kunna nedbringas. Skulle
en utredning härom kunna leda till praktiska resultat, vore mycket vunnet,
ty det är just arbetskostnadernas å småsortimenten relativa dyrhet, som utgör
det svåraste hindret mot detta virkes tillgodogörande. Arbetsstadier av
denna art äro mycket komplicerade samt kräva stor erfarenhet och skicklighet
av det organ, som skall utföra dem. Enbart utfinnandet av rätta metodiken
för berörda arbetsstudier kan kräva årslånga förarbeten och undersökningar.
Sedan åtskilliga år tillbaka arbeta tvenne enskilda organisationer på
detta område, nämligen dels »Värmlands skogsarbetsstudier» och dels »Föreningen
skogsarbeten», med vilken sistnämnda domänverket samarbetar.
Båda dessa organisationer ha under sitt hittillsvarande arbete vunnit stor
erfarenhet och värdefulla insikter inom det studieområde, som nu är i fråga.
Vidare ha motionärerna framhållit önskvärdheten av att man undersöker
möjligheterna till förbättring av förekommande typer av vedeldningspannor.
Ehuru under nuvarande kristid avsevärt förbättrade panntyper framkommit,
är väl sannolikt icke det sista ordet sagt på detta område. Skulle
under medverkan av värmeteknisk sakkunskap nya panntyper kunna konstrueras,
vilka bättre än de nuvarande tillvarataga vedens värmeeffekt, ökas
därmed givetvis vedens konkurrenskraft gentemot kol och köks och då samtidigt
även dess marknadsvärde. Ingeniörsvetenskapsakademien har sedan
många år tillbaka bedrivit studier på detta område, har specialutbildad personal
och fullständiga laboratorier för uppgiften. Utan speciallaboratorium
lärer en utredning av denna art ej kunna med framgång genomföras.
Statsutskottets utlåtande nr 237.
25
Motionärerna ha .slutligen även ansett, att en utredning om den framtida
tillgången på klenvirke samt dettas avsättning inom olika användningsområden
vore så betydelsefull, att den förtjänade statligt stöd. Förbundet vill här
först framhålla, att problemet om beredande av avsättning för mindrevärdigt
virke egentligen icke endast berör smådimensionerna, utan även virke
med tekniska skador, som göra det odugligt till vanlig industriell förädling.
Kvantiteten av dylikt virke, som utfaller vid avverkningarna, är betydande,
måhända föga mindre än utfallet av smådimensioner vid de tidiga gallringarna.
Det kan givetvis vara av visst intresse att äga en beräkningsvis framkommen
kännedom örn påräkneliga kvantiteterna av de lågvärdiga sortimenten
i landets olika delar. Då järnindustriens träkolsförsörjning sker väsentligen
på basis av sagda sortiment, kan det jämväl med hänsyn till denna industris
intressen anses vara lämpligt, att tillgången av berörda virkeskvaliteter undersökes.
Utredningen lärer få baseras på rik sskogs taxeringens primärmaterial
samt kan knappast genomföras utan disposition över detta material.
Enligt det ovan sagda finner förbundet det vara till gagn, att de utredningar,
som i motionen omtalas, komma till stånd. Uppgiftens betydelse ur
allmän synpunkt samt det stora mått av speciell sakkunskap, som kräves för
dess lösande, gör det angeläget, att utredningsuppdraget lämnas till organ
med största erfarenhet och sakkunskap å respektive undersökningsområden.
Skogsstyrelsen yttrar bland annat följande.
Från samtliga skogsvårdsstyrelser, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
och skogsindustri ernås samarbetsutskott ha inhämtats yttranden i frågan.
överlag tillstyrkes livligt, att utredningar av den art, som behandlas
i motionerna, snarast komma till utförande. I ett par fall har emellertid
ifrågasatts, om icke de undersökningar, vartill medel nu äskas, lämpligen
borde omhänderhavas av institutioner, som normalt syssla med dessa frågor.
I andra fall har påpekats, att den begärda anslagssumman troligen icke
kommer att förslå för några mera ingående undersökningar.
För egen del får skogsstyrelsen anföra följande.
De frågor, som beröras i motionerna, äro utan tvivel av vital betydelse för
det svenska skogsbruket, icke minst i Norrland, där ungskogar med klenare
virkesdimensioner nu på stora arealer efterträda de gamla naturskogarna. De
ekonomiska möjligheterna att bedriva en intensiv skogsvård i våra ungskogar
äro nämligen intimt förknippade med avsättningsbetingelsema för det
utfallande, klena virket. Vid uppgörande av plan för den utredning örn
skogsbrukets omställning till 1''redshushållning, som ålagts skogsstyrelsen,
lia dessa frågor också uppmärksammats. På grund av att andra delar av
denna omfattande utredning varit mera brådskande — främst framskaffandet
av erforderlig arbetsreserv inom skogsbruket — lia de här ifrågavarande
spörsmålen rörande småvirket ännu ej kunnat upptagas till närmare
behandling inom styrelsen. Då dessa utgöra ett viktigt frågekomplex,
vars klarläggande icke bör uppskjutas alltför länge, finner skogsstyrelsen det
angeläget att, genom anvisande av statsanslag, förutsättningar skapas för ett
igångsättande av de grundläggande utredningar, som i motionerna upptagas
under punkterna 1, 2 och 4.
Örn skogsstyrelsen sålunda kan i sak understödja motionärerna, vill .styrelsen
i likhet med, bland annat, skogsindustriernas samarbetsutskott föreslå,
26
Statsutskottets utlåtande nr 237.
Utskottet.
att sagda utredningar bedrivas i något annan form än den i motionerna
förutsatta. Den under punkt 1 uppförda frågan om framtida tillgången på
klenvirke faller uppenbarligen inom skogsförsöksanstaltens arbetsområde,
särskilt som anstalten genom riksskogstaxeringen erhåller det för hithörande
beräkningar nödvändiga underlaget. Denna utredning bör därför lämpligen
uppdragas åt skogsförsöksantalten och för ändamålet erforderliga medel
ställas till dess förfogande.
Liknande synes förhållandet vara beträffande den under punkt 2 upptagna
undersökningen örn framställningskostnader för olika småvirkessortiment
i vissa avsättningslägen vid iakttagande av utdrivningsteknikens senaste
rön. Sedan skogsförsöksanstalten nu fått en särskild företrädare för
skogstek nologisk forskning, synes det ändamålsenligt att anstalten anförtros
jämväl denna undersökning och att medel anvisas för täckande av
härmed förenade kostnader. Det bör emellertid stå försöksanstalten fritt att,
örn så befinnes lämpligt, överlåta vissa avsnitt av undersökningen på institutioner
med särskild erfarenhet på området.
Vad gäller det under punkt 4 avhandlade spörsmålet om möjligheterna att
förbättra nu förekommande värmepannor för ved, vill skogsstyrelsen erinra
om att på detta område bedrives provnings- och i viss utsträckning även
forskningsverksamhet dels vid ingeniörsvetenskapsakademiens bränsletekmska
försöksstation, dels vid byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning
och dess pannlnboratorium. Enligt vad skogstyrelsen inhämtat synes emellertid
det egentliga arbetet för att frambringa nya konstruktioner, bortsett
från pannfabrikanternas egen verksamhet, huvudsakligen vara koncentrerat
till tekniska högskolans laboratorium för uppvärmnings- och ventilationsteknik.
På grund av ingeniörsvetenskapsakademiens centrala ställning i
fråga örn praktisk försöksverksamhet på teknikens olika områden, finner
skogsstyrelsen det dock lämpligast att medel för den här åsyftade undersökningen
ställas till dess förfogande. Härför talar även det förhållandet, att
akademien tidigare fullgjort liknande uppdrag. Akademien må i sin tur
anlita den expertis, som finnes nödvändig.
Med hänsyn till förevarande frågors gemensamma syfte torde få anses
önskvärt, att någon myndighet närmare följer och vid behov samordnar de
här omförmälda utredningarna. Utgående från skogsstyrelsens i det föregående
berörda, direkta befattningstagande med de problem, som äga samband
med skogsbrukets fredsomställning, vore det måhända ändamålsenligt
att denna uppgift fullgjordes av styrelsen. Vid ett sådant arrangemang bör
föreskrivas att de institutioner, som ei*hållit de särskilda utredningsuppdragen,
skola hålla skogsstyrelsen å jour med arbetets gång.
Huruvida de belopp, som i motionerna beräknats för nämnda undersökningar,
komma att visa sig tillräckliga, är för närvarande svårt att bedöma.
Skogsstyrelsen förutsätter emellertid, att, om ytterligare anslag skulle erfordras
för arbetenas fullföljande, medel härtill kunna senare anvisas.
Åberopande det anförda får skogsstyrelsen tillstyrka, att lämpligt anslag
ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att, på sätt ovan antytts, understödja
utredningar rörande den framtida avsättningen av småvirke.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava beräkningarna av vedbehovet
under nästa bränsleår baserats på den förutsättningen att importstoppet
för fossila bränslen komme att kvarstå under hela tiden fram till
Statsutskottets utlåtande nr 237.
27
den 1 juli 1946. Ehuru handelsförbindelserna utåt numera börjat komma i
gång synes det likväl ovisst huruvida och i vilken utsträckning det kan bliva
möjligt att importera fossila bränslen. I likhet med föredragande statsrådet
anser utskottet att de största möjliga ansträngningar böra göras för att få
en dylik import till stånd.
Bränslekommissionen har nu föreslagit ett avverkningsprogram för avverkningsåret
1945/46 av 34 miljoner kubikmeter bränn- och kolved samt 16
miljoner kubikmeter massaved, varvid den brännved, som avverkades hösten
1945, skulle användas redan under nästa bränsleår. Föredragande statsrådet
har framhållit, att med hänsyn till ovissheten om behovet av ved under
bränsleåret 1946/47 det kunde ifrågasättas, huruvida icke den föreslagna avverkningskvantiteten
borde utgöras av massaved till större del än vad kommissionen
föreslagit. Härigenom skulle statens förlustrisker, för den händelse
veden på grund av ökad import av fossila bränslen icke skulle behöva
användas såsom bränsle, begränsas, enär veden i så fall skulle kunna användas
såsom råvara inom massaindustrien. Vidare vöre att märka, att tillgångarna
på för avverkning lämplig vedskog numera minskat, varför avverkningsprogrammet
lättare syntes kunna genomföras för massaved än för
brännved. Utskottet delar den av föredragande statsrådet i detta avseende
uttalade uppfattningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa
avverkningsprogrammet, vilket synes böra genomföras i etapper. Utskottet
är ense med föredragande statsrådet därom, att man torde böra eftersträva
att den under instundande höst avverkade veden så långt möjligt blir tillgänglig
redan under nästa bränsleår.
Utskottet biträder föredragande statsrådets förslag om att avverkningarna
tills vidare böra genomföras med stöd av lagen örn avverkningsskyldighet.
Utskottet anser vidare, att det bör ankomma på Kungl. Majit att meddela
erforderliga administrativa bestämmelser för tillämpningen av statsgaranti
för ved.
I likhet med föredragande statsrådet biträder utskottet bränslekommissionens
förslag till särskilda skogsodlingsbidrag vid kalavverkning i bestånd
av otillfredsställande typ inom de 17 södra länen.
Föredragande statsrådets beräkningar av anslagsbehovet för reglering av
vedproduktionen — ett investeringsanslag å 70 000 000 kronor — föranleda
icke någon erinran från utskottets sida. Utskottet har icke heller något att
invända mot att anslaget för nästa budgetår till omkostnader i samband med
inköp och inlösen av ved i enlighet med föredragande statsrådets förslag uppföres
med ett belopp av 6 000 000 kronor.
Vad föredragande statsrådet i övrigt i detta sammanhang yttrat och föreslagit
bar icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
Det i motionen 11:601 framställda yrkandet bar utskottet icke funnit sig
kunna biträda, varför utskottet föreslår, att motionen icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
28
Statsutskottets utlåtande nr 237.
Beträffande motionerna I: 167 och II: 151 får utskottet framhålla, att —
såsom framgår av de över motionerna avgivna yttrandena — sedan motionerna
väcktes ett flertal åtgärder blivit vidtagna, vilka i väsentlig mån tillgodose
de önskemål, som framställts i motionerna. Då de frågor, som beröras
i motionerna, alltså numera kommit i ett helt annat läge, anser utskottet
motionerna icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Vad slutligen angår motionerna 1: 259 och II: 425 är utskottet ense med
de i ärendet hörda myndigheterna om angelägenheten av att en allsidig utredning
av den mångfald spörsmål, som sammanhänga med frågan örn den
framtida avsättningen av småvirke, kommer till stånd. Utskottet får därför
tillstyrka att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om verkställande
av utredning i ärendet. I anslutning till vad skogsstyrelsen anfört
ifrågasätter utskottet, huruvida icke utredningen av de i motionerna under
punkterna 1 och 2 angivna frågorna lämpligen kunde anförtros åt skogsförsöksanstalten
och det under punkten 4 berörda spörsmålet åt tekniska högskolan
i Stockholm eller åt ingeniörsvetenskapsakademien samtidigt som åt
skogsstyrelsen uppdroges att följa och samordna de utredningar, som kunde
komma att igångsättas på ifrågavarande område. Något särskilt anslag för
ändamålet anser sig utskottet icke böra tillstyrka. Kostnaderna torde, i den
mån utredningarna icke kunna verkställas av för uppdragets fullgörande
lämpade statliga organ, böra bestridas av vederbörligt anslag till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) godkänna att Kungl. Maj:t vidtager erforderliga åtgärder
för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig
överensstämmelse med av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för den 27 april
1945 angivna riktlinjer;
b) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved m. m. för budgetåret 1945/46 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor;
c) till Reglering av vedproduktionen för budgetåret 1945/46
under fonden för förlag till statsverket anvisa ett investeringsanslag
av 70 000 000 kronor;
II. att motionen 11:601 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
III. att motionerna I: 167 och II: 151 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
IV. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 259 och
II: 425, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
Statsutskottets utlåtande nr 237.
29
måtte låta verkställa utredning angående den framtida avsättningen
av småvirke och i samband därmed stående
frågor.
Stockholm den 19 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar. Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Lindström, Bäcklund, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz,
Gustaf Karlsson, Gustav Emil Andersson, Albertsson och Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Falla, Andersson
i Malmö, Norup, Wallentheim, Malmborg i Skövde, Lindholm, Onsjö, Hoppe, Thäpper
och Birke.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:507 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motione s. 11 i texten