Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1945-06-19 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:237, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

1

Nr 237.

Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statliga

åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln (punkt 26

av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden

för den 4 januari 1945) föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 till Omkostnader i

samband med inköp och inlösen av ved, m. m. beräkna ett förslagsanslag

av 3 000 000 kronor.

I propositionen nr 294 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den

27 april 1945, föreslagit riksdagen att

dels godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder för tryggande

av bränsleförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande

statsrådet angivna riktlinjer,

dels ock för budgetåret 1945/46 anvisa

a) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m.

under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor,

b) till Reglering av vedproduktionen å kapitalbudgeten under fonden för

förlag till statsverket ett investeringsanslag av 70 000 000 kronor. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr O. F. Persson i Landafors väckt

motion (lii 601), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att Kungl.

Majit, för tryggande av bränsleförsörjningen, vidtager i motionen angivna

åtgärder;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr G. Lodenius m. fl. (I: 167) och den andra inom andra kammaren av

herr O. Werner m. fl. (II: 151), i vilka hemställts,

l:o) att riksdagen måtte besluta att, därest avverkningstvång ålägges

skogsägarna, dessa icke må i annat fall än då nödigt bränsle icke på annat

sätt kan anskaffas, åläggas sådan avverkningsplikt som kan äventyra deras

produktiva skogskapital eller stå i strid mot god skogsvård;

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 237—238.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 237.

2:o) att vid utstämpling av brännved av kvalitativt bättre virke skogsägaren

må garanteras det pris för virket, vilket han vid normalt sortimentsuttag

skulle efter i orten gängse pris kunna utvinna;

3:o) att i händelse av tvångsavverkning i strid mot god skogshushållning

eller skogsvård skogsägaren måtte hållas helt och i alla avseenden skadeslös;

4:o) att normalpriserna på brännved måtte höjas motsvarande dels den

höjning som vedavverkningskostnaderna undergått sedan år 1942, lågt räknat

med 1 krona per kbm, dels ock, vid glesa och avlägsna avverkningar,

därutöver med ett sådant svårighetstillägg att skogsägaren alltid bibehålies

vid ett skäligt rotvärde för den avverkade skogen;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr G. E. Andersson m. fl. (I: 259) och den andra inom andra kammaren

av herr P. J. Edberg (II: 425), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

anvisa 45 000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande till utredning

rörande småvirkesavsättningen i framtiden, särskilt med hänsyn tagen till

våra inhemska vedbränslens konkurrenskraft vid fri import av fossila

bränslen.

Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas, i den mån detsamma

ej framgår av redogörelsen här nedan, till motionerna 11: 601, II: 151 och

I: 259.

Åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m.

Föredragande statsrådet har inledningsvis lämnat en redogörelse för utvecklingen

under den gångna delen av avverkningsåret den 1 juli 1944—

den 30 juni 1945 och för de åtgärder, som vidtagits för att få till stånd de

erforderliga vedavverkningarna, och anför därvid följande.

Såsom framgår av propositionen nr 255 till föregående års riksdag hade

statens bränslekommission för avverkningsåret 1 juli 1944—30 juni 1945

beräknat avverkningsbehovet av ved till hushålls- och industribränsle samt

ved för framställning av bilkol och bilved till 30 miljoner kubikmeter.1 Min

företrädare i ämbetet framhöll då, att det med hänsyn till önskvärdheten av

att åstadkomma en tillfredsställande bränslereserv vore möjligt, att avverkningarna

av ved för bränsleändamål icke kunde begränsas till nyssnämnda

kvantitet. Vad beträffade massaved för industriens råvarubehov, stubbved

för tjärframställning och ved för framställning av träkol för industriens

behov ansågos några särskilda åtgärder i dåvarande läge icke behöva vidtagas

för att säkerställa behovet av dessa sortiment. Kommissionen skulle

emellertid följa utvecklingen även på dessa områden och vara beredd vidtaga

de åtgärder som kunde erfordras. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t

att taga ståndpunkt till frågan om storleken av de erforderliga avverkningarna

i samband med det slutliga fastställandet av avverkningsprogrammet,

vilket borde ske i omgångar om högst ett halvår åt gången. Därvid skulle

även slutlig ståndpunkt tagas till frågan, huruvida de erforderliga vedkvan- 1

1 Med kubikmeter avses här och i det följande kubikmeter travat mått (m3t).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

3

titeterna .skulle anskaffas med stöd av bestämmelserna i lagen örn avverkningsskyldighet

eller på frivillighetens väg genom att ved i mån av behov

uppköptes av de auktoriserade uppköparna. Kommissionen hade i första

hand föreslagit sistnämnda väg. Det förutsattes dock, att erforderliga förberedelseåtgärder

för en tillämpning av lagen om avverkningsskyldighet likväl

skulle utföras, så att avverkningsbesked med kort varsel skulle kunna

utsändas till skogsägarna, därest det visade sig, att den s. k. uppköpslinjen

icke vöre framkomlig. Mot de sålunda angivna riktlinjerna för vedanskaffningen

hade riksdagen intet att erinra (skr. nr 381).

I skrivelse den 14 juni 1944 anförde bränslekommissionen, att kommissionen

numera räknade med ett avverkningsbehov för brännved och ved för

gengasbränsle av 31 å 32 miljoner kubikmeter. Med hänsyn tili att kristidsstyrelserna

redan utfört vissa förarbeten nied fördelningen av förut beräknade

30 miljoner kubikmeter och då det icke syntes möjligt att med beaktande

av skogshushållningens krav avverka större kvantitet kastved, föreslog

kommissionen emellertid att man tills vidare skulle inrikta sig på en

avverkning av 30 miljoner kubikmeter, huvudsakligen kastved. I den mån

denna kvantitet icke visade sig till fyllest borde man enligt kommissionens

mening taga massaved i anspråk. Av dessa 30 miljoner kubikmeter beräknades

12,1 miljoner kubikmeter bliva avverkade på grund av överenskommelser

med domänstyrelsen och vissa större skogsägare. Den direkta handeln

på landsbygden mellan producent och konsument beräknades till

4,4 miljoner kubikmeter; återstoden, 13,5 miljoner kubikmeter, borde säkerställas

genom att de auktoriserade bränn vedsuppköparna med skogsägarna

träffade avtal om uppköp av tillhopa denna kvantitet. Kommissionen föreslog,

att man såsom en första etapp borde försöka att före den 1 november

1944 få till stånd överenskommelser och uppköpskontrakt örn en avverkning

av omkring 21 miljoner kubikmeter, huvudsakligen kastved. Kungl.

Majit godkände förevarande förslag att anskaffa ved på frivillighetens väg

och uppdrog åt kommissionen att i god tid och senast den 15 oktober 1944

inkomma med utlåtande, i vad mån det för tryggande av bränsleförsörjningen

vore erforderligt att vidtaga åtgärder för ytterligare vedavverkning.

I skrivelse den 17 oktober 1944 anmälde bränslekommissionen, att kommissionen

beräknade, att avtal örn avverkning av allenast omkring 15,5 miljoner

kubikmeter skulle kunna träffas intill den 1 november samma år.

Kommissionen ansåg sig emellertid ännu icke ha erhållit några säkra hållpunkter

för bedömande av huruvida avverkningsprogrammet skulle kunna

genomföras med oförändrade metoder för vedanskaffningen. Kommissionen

föreslog därför, att vedanskaffningen tills vidare skulle ske efter oförändrade

riktlinjer till den 1 januari 1945 och avse en till 24 miljoner kubikmeter

förhöjd kvantitet samt att kommissionen före den 15 januari skulle

inkomma med förnyat utlåtande. Genom beslut den 27 oktober 1914 lämnade

Kungl. Majit bränslekommissionen det begärda bemyndigandet att

löre den 1 januari 1945 träffa avtal beträffande 24 miljoner kubikmeter,

men anbefallde kommissionen alt snarast möjligt och senast den 15 november

1944 inkomma med en plan för bränsleförsörjningen under tiden lill och

med den 30 juni 1940 ävensom förslag lill åtgärder för anskaffande av de

vedkvanlileter som erfordrades under sagda lid.

Med skrivelse den 14 november 1944 framlade bränslekommissionen en

plan för bränsleförsörjningen under tiden 1 januari—30 juni 1945 ävensom

en preliminär plan tor bränsleförsörjningen under tiden 1 juli 1945—30 juni

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 237.

1946, avsedda att tillämpas under förutsättning av fortsatt avbrott i importen

av fossila bränslen. Enligt dessa planer beräknades behovet under

bränsleåret 1944/45 av ved för bränsleändamål och för kolning av såväl bilkol

som industrikol till sammanlagt ca 44 miljoner kubikmeter. För att

täcka detta behov räknade kommissionen med att ca 5,5 miljoner kubikmeter

massaved skulle behöva tagas i anspråk. För bränsleåret 1945/46 upptog

planen ett motsvarande vedbehov av ca 49,3 miljoner kubikmeter, varvid

ändock den sammanlagda bränsleförbrukningen måst nedskäras med

ca 3 procent. Av sistnämnda kvantitet beräknades ca 34 miljoner kubikmeter

brännved och kolved kunna erhållas från 1944/45 års avverkning,

ca 6 miljoner kubikmeter genom en forcerad avverkning av sådan ved under

tredje kvartalet 1945 samt ca 2 miljoner kubikmeter genom utfallet av ribbved

och s. k. bakar under 1945/46; återstoden måste tagas från massavedslagren.

Som kommissionen tidigare räknat med en avverkning utanför programmet

av ca 4 miljoner kubikmeter kolved för industriens träkolsbehov

och 2 miljoner kubikmeter brännved av 1944/45 års avverkning antogs

komma att användas redan under samma år, skulle alltså avverkningen av

brännved behöva uppgå till 32 miljoner kubikmeter, vilket översteg det uppgjorda

avverkningsprogrammet med 2 miljoner kubikmeter. Kommissionen

ansåg det emellertid lämpligt att fortfarande inrikta sitt arbete på 30-miljonersprogrammet.

Redan detta vore svårt att genomföra under nuvarande

transportförhållanden och med bibehållande av kraven på god skogshushållning.

Skulle transportläget, framför allt på grund av knappheten på gummiringar,

fortfarande försämras eller skulle vedbehovet öka, torde det bliva

nödvändigt att vidtaga djupt ingripande åtgärder och att införa helt andra

metoder än hittills, vilket sannolikt skulle medföra ur såväl skogs- som

arbetsmarknads- och transportsynpunkt mindre önskvärda följder. Dylika

åtgärder borde tillgripas först då de tedde sig oundgängligen nödvändiga.

Ett slutligt ståndpunktstagande borde därför uppskjutas till en senare tidpunkt

efter årsskiftet 1944/45. Kommissionen hyste alltjämt den förhoppningen

att de programenliga vedkvantiteterna skulle kunna erhållas genom

avverkning på frivillighetens väg.

Sedan frågan, huruvida avverkningsålägganden borde utfärdas jämlikt

lagen om avverkningsskyldighet, varit föremål för diskussion mellan folkhushållningsdepartementet

och kommissionen, inkom bränslekommissionen

den 28 november 1944 med en promemoria, vari kommissionen hemställde

örn bemyndigande att i viss utsträckning utfärda avverkningsålägganden

för kastved.

Den 8 december 1944 beslöt Kungl. Majit att den s. k. uppköpslinjen

skulle tillämpas tills vidare även i fortsättningen samt anbefallde kommissionen

att söka före den 1 april 1945 träffa avtal örn avverkning av tillhopa

26 miljoner kubikmeter brännved. Tillika anbefalldes kommissionen att före

den 1 februari 1945 återkomma med förnyat yttrande över läget.

I skrivelse den 5 januari 1945 föreslog bränslekommissionen, att vissa premier

skulle utbetalas till de auktoriserade brännvedsuppköparna i syfte att

stimulera dessa till en intensifierad vedanskaffning. Sedermera anmälde

kommissionen i skrivelse den 19 i samma månad, att avtal intill utgången

av år 1944 kommit till stånd för ca 16,8 miljoner kubikmeter samt att avverkningarna

av brännved, kolved och massaved under tiden 1 juli—

31 december 1944 uppgått till allenast ca 8,4 miljoner kubikmeter mot ca

17,3 miljoner kubikmeter under motsvarande tid föregående avverkningsår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

5

Med hänsyn härtill föreslog kommissionen alt ålägganden örn avverkningsskyldighet

skulle utfärdas för såväl kastved som massaved, varjämte kommissionen

föreslog vissa andra åtgärder för stimulerande av avverkningarna.

I fråga örn vedpriserna anförde kommissionen, att en allmän höjning av

normalpriserna på kastved förtjänade att övervägas, därest prispolitiska skäl

icke lade absoluta hinder i vägen, men något förslag örn sådan prishöjning

framlades icke. Genom beslut den 26 januari 1945 avslog Kungl. Majit

framställningen örn premier till uppköparna samt bemyndigade bränslekommissionen

att åt kristidsstyrelserna meddela anvisningar örn åläggande

av avverkningsskyldighet för tiden intill den 1 juli 1945 för kastved och

massaved. Tillika meddelade Kungl. Majit bestämmelser rörande den utsträckning

i vilken sålunda avverkad ved skulle komma i åtnjutande av

statsgaranti på sätt i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser

till främjande av vedproduktionen omförmäles.

Med stöd av nyssnämnda bemyndigande har avverkningsskyldighet för kastved

och massaved ålagts inom samtliga län med undantag av Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län. Jämlikt beslut av Kungl. Majit den 20 april

1945 har anstånd med avverkningsskyldighet ens fullgörande medgivits till den

1 oktober 1945.

Genom beslut den 2 februari 1945, som i vissa delar ändrats den 23 mars

1945. har Kungl. Majit medgivit utbetalande av vissa premier i syfte att ytterligare

stimulera intresset för ökade vedavverkningar och för att påskynda

framkörningarna av veden. Sålunda gäller, att premier må utgå med en krona

för kubikmeter för kastved och 75 öre för kubikmeter för långved (med undantag

av långved för tillverkning av industriträkol), som för avsalu avverkats

under tiden 1 juli 1944—30 september 1945 och som före den 1 mars 1946

framkörts till normal leveransplats eller levererats till förbrukare. Såsom villkor

gäller bland annat, att veden skall vara i vederbörlig ordning deklarerad såsom

avverkad till avsalu under nyssnämnda tid samt att, örn avverkningsskyldighet

för kastved ålagts jämlikt Kungl. Majits förutnämnda bemyndigande den 26

januari 1945, avverkningsskyldigheten skall vara i vederbörlig ordning fullgjord.

Premie må dock utgå till skogsägare, ändock att han icke kunnat fullgöra

avverkningsskyldigheten, örn han senast den 31 augusti 1945 anmäler

detta hos vederbörande kristidsnämnd och samtidigt förklarar sig villig att

före den 1 januari 1946 avverka återstående kvantitet.

Kungl. Majit har även genom beslut den 23 februari och den 23 mars 1945

bemyndigat bränslekommissionen att till skogsägare, som med nuvarande normalpriser

på ved beräknades icke kunna erhålla en mot ett skäligt rotvärde

svarande nettoersättning för den avverkade veden utbetala tillägg till normalpriserna.

Tilläggen avse att möjliggöra för skogsägaren att erhålla en nettoersättning

av 50 öre för pannved och prima aspved, en krona för sekunda

björk- och prima barrved samt två kronor för prima björkved. Tillägg beviljas

efter särskild prövning och utbetalas sedan den tilläggsberättigade veden

framkörts och inmätts av köpare eller eljest levererats till förbrukare.

Silvid framkörningspremierna som pristilläggen skola lills vidare utgå från

kommissionens vedclearingkassa.

Vällare har ett särskilt premieringssyslem för skogsarbete införts genom beslut

av Kungl. Majit den 23 mars 1945 i avsikt att förmå yrkesvana skogsarbetare

och enskilda skogsägare att under de närmaste månaderna i ökad utsträckning

ägna sig åt huggning och framkörning av ved. Premien utgår i förhållande

lil! den arbetsinkomst sinn uppnåtts vid huggning och framkörning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 237.

kastved, långved eller massaved under en tidsperiod, som för de norra delarna

av landet numera bestämts till 23 april—30 juni 1945 och för landet i

övrigt till 1 april—30 juni 1945. För huggning utgår premien med 40 procent

å den arbetsinkomst under sagda tid som överstiger 150 kronor, dock att premie

för jordbruksarbetare, anställd med fast lön, utgår med 20 procent av hela

arbetsinkomsten. För framkörning av veden utgör premien 20 procent av hela

arbetsinkomsten.

Förmånligare prisbestämmelser för vedtransporter med häst ha även meddelats,

varjämte särskilda priser för grövre massaved införts. Dessutom ha

vissa större bränsleförbrukare ävensom kristidsnämnder uppmanats att själva

söka anskaffa ved utöver det uppgjorda avverkningsprogrammet.

1 syfte att uppnå en ökad tillverkning av bränntorv har Kungl. Majit bemyndigat

bränslekommissionen att, med anlitande av vedclearingkassan, till

torvföretagare utbetala en premie av 5 kronor för ton för maskintorv, som

utöver en för varje torvföretagare bestämd grimdkvantitet under år 1945 tillverkas

samt försäljes och levereras lill torvhandlare eller förbrukare.

Vad massaveden beträffar utgick man, såsom förut omnämnts, vid avverkningsprogrammets

uppgörande från att särskilda åtgärder icke vore erforderliga

för att täcka behovet. Då importen av fossila bränslen upphörde under

hösten samtidigt som vedavverkningarna icke motsvarade förväntningarna,

blev det klart, att man måste räkna med att betydande mängder massaved

kunde behöva tagas i anspråk för bränsleändamål. Vid meddelandet av inköpstillstånd

för massaindustrien förbehöll sig därför kommissionen rätt att

övertaga 25 procent av all inköpt och inmätt massaved. Inom det s. k. femte

prisområdet (i huvudsak omfattande de 17 södra länen) träffades en överenskommelse

med vederbörande företag, enligt vilken dessa förbundo sig att i viss

utsträckning avverka eller uppköpa massaved, under det att kommissionen

åtog sig att övertaga hälften av den avverkade eller uppköpta massaveden eller

i vart fall hela den kvantitet som översteg 2 miljoner kubikmeter. Tillika har

kommissionen erhållit bemyndigande att i produktionsfrämjande syfte inköpa

ytterligare vissa kvantiteter massaved.

Avverkningen av massaved under innevarande avverkningsår beräknades

av bränslekommissionen komma att uppgå till ca 16 miljoner kubikmeter. De

sammanlagda avverkningarna under avverkningsåret ha sålunda av kommissionen

beräknats till 30 miljoner kubikmeter kastved och långved för bränsleoch

gengasändamål, 4 miljoner kubikmeter kolved för tillverkning av industriträkol

och 16 miljoner kubikmeter massaved, eller tillhopa 50 miljoner kubikmeter.

Enligt preliminära uppgifter uppgingo avverkningarna den 1 april 1945

till sammanlagt ca 20,8 miljoner kubikmeter, varav ca 5,9 miljoner kubikmeter

massaved. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffror den 1 april

1944 voro 33,8 miljoner resp. 9,G miljoner. Intill den 1 april 1945 hade ca 70 %

av den ved som den 1 juli 1944 kvarlåg i skogarna framkörts till bil- eller

annan transportväg samt ca 58 procent av den ved som avverkats under tiden

1 juli 1944—31 mars 1945.

Föredragande statsrådet erinrar i detta sammanhang, att de för tillverkare

och återförsäljare gällande normalpriserna på brännved i huvudsak varit oförändrade

under bränsleåret. För massaved och props, där normalpriser förut

sällt inom ett område som i huvudsak motsvarar de 17 södra länen, lia normal
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

7

priser införts även för landet i övrigt. De nya normalpriserna överensstämma

i stort sett med de priser, som jämlikt överenskommelser med uppköparna

tidigare gällt inom dessa områden. Vidare ha för det s. k. prisområde 5 (omfattande

i huvudsak de 17 södra länen) särskilda normalpriser införts för prima

grov massaved, d. v. s. sulfitved över 8 tum och sulfatved över 6 tum i toppdiameter.

I skrivelse den 13 april 1945 har bränslekommissionen i fråga örn möjligheterna

att tillgodose bränslebehovet under bränsleåret

1 9 4 5/4 6 anfört bland annat följande.

Det hittills föreliggande avverkningsresultatet innebär fortfarande en avsevärd

eftersläpning i förhållande till det uppställda avverkningsprogrammet

för innevarande avverkningsår, 50 milj. mI * 3 t. (30 milj. m3 t. brännved, 4 milj.

m3 t. ved för framställning av industriträkol samt 16 milj. m3 t. massaved).

Redan nu torde därför kunna fastslås, att, därest icke mycket vittgående extra

ordinära åtgärder vidtagas det uppställda avverkningsprogrammet icke kommer

att kunna genomföras. Kommissionen beräknar dock att en del av eftersläpningen

kan tagas igen, sedan vissa i det följande angivna, stimulerande åtgärder

vidtagits, men huru stor del är givetvis svårt att nu beräkna. Kommissionen

har dock sökt verkställa en prognos över det troliga avverkningsresultatet

vid avverkningsårets slut, den 30 juni 1945, och enligt denna prognos

skulle den sammanlagda avverkningen under innevarande avverkningsår

komma att uppgå till ca 22 milj. m3 t. bränn- och kolved samt ca 11 milj. m3 t.

massaved.

Genom forcerad höstavverkning 1945 och genom i anspråktagande av vissa

kvantiteter massaved för bränsleändamål beräknas de sammanlagt tillgängliga

vedkvantiteterna för nästa bränsleårs behov uppgå till ca 35 milj. m3 t. enligt

nedan.

1. Avverkning av kastved och långved under avverkningsåret

1944/45 ............................................ 22 milj. m3 t.

2. Utfall av ribb- och bakved 1945/46 .................... 2 » »

3. Forcerad höstavverkning 1945 ........................ 6 » »

4. Massaved och/eller genom andra åtgärder anskaffad ved. 7 » »

5. Avgår under 1944/45 förbrukad del av höstavverkningen

1944 —2 »

Summa 35 milj. m3 t.

I skrivelse den 14 november 1944 framhöll kommissionen bland annat, att,

därest ingen kolimport återupptagits under våren 1945 och situationen fortfarande

vöre sådan, att någon import icke heller kunde förväntas inom tiden

närmast därefter, en övergång till en s. k. nödplan torde bliva nödvändig.

Enligt sistnämnda plan skulle vedbehovet för bränsleåret 1945/46 komma att

uppgå till ca 49 milj. exklusive behovet för varmvatten. Därest icke större

vedkvantiteter än ovan angivna kunna anskaffas, måste — då kommissionen

ännu icke vågar räkna med någon nämnvärd import av fossila bränslen under

nästkommande bränsleår — följden bliva att icke alla i nödplanen upptagna

behov kunna täckas. Det blir därför under dessa förutsättningar nödvändigt

att mycket kraftigt inskränka alla reglerbara bränslebehov. Genom borttagan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 237.

det av varmvattnet och en behovsinskränkning i övrigt till i medeltal 75 procent

och ökad brytning av svenska kol beräknas vedbehovet kunna nedbringas med

14 milj. ms t. till den enligt ovan beräknade disponibla vedkvantiteten, 35

milj. m3 t. Örn man räknar med att den milda vintern i år möjliggjort en besparing

av bränsle för hushållsförbrukarna av 10 procent, skulle en nedskärning

av tilldelningen till 75 procent innebära, att rumstemperaturen måste

nedsättas med två å tre grader och sålunda medföra avsevärda olägenheter

beträffande bostadsuppvärmningen. En motsvarande nedskärning av industriens

bränsletilldelning måste — även om nedskärningen differentieras med

hänsyn till vederbörande industris betydelse — komma att medföra en produktionsminskning,

som blir mycket allvarlig för landets försörjning och för

dess exportmöjligheter. Sjöfartens och de icke elektrifierade järnvägarnas

transportkapacitet kommer även att gå ned i proportion till den minskade

bränsletilldelningen och medföra rubbningar i transporterna. Kalkylen bygger

dock på mycket osäkra förutsättningar, bland annat beträffande möjligheten

att effektivt genomföra en behovsinskränkning för vissa förbrukarekategorier

samt frigöra motsvarande vedkvantiteter för den allmänna försörjningen.

Då det angivna vedbehovet, 35 milj. m3 t., således är att betrakta som ett

absolut minimibehov, som icke får underskridas, måste, för att icke hela vår

försörjning skall äventyras, under alla omständigheter minst de kvantiteter

avverkas, som ovan angivits för täckandet av detta behov. Fördenskull har

vidtagits en serie stimulerande åtgärder. Resultatet av dessa torde dock enligt

kommissionens mening sannolikt bliva att avverkningarna av kastved och

långved per den 1 oktober 1945 icke komma att uppgå till större kvantitet än

vad som beräknats i den tidigare angivna prognosen eller sammanlagt 28 milj.

m3 t. bränn- och kolved.

Kommissionen har övervägt, huruvida extra ordinära åtgärder böra företagas

nu eller senare för att söka höja den beräknade avverkningskvantiteten till en

sådan storlek, att de i nödplanen upptagna behoven, exklusive varmvattnet,

kunna täckas antingen helt eller i vart fall till högre procentsats än man nu kan

räkna med. Sådana åtgärder kunna icke genomföras utan omfattande tvångsingripanden

och betydande kostnad. Det måste även beaktas, att viss risk kan

föreligga att sådan med ingripande tvångsåtgärder och till hög kostnad framskaffad

ved till viss del framdeles kan visa sig icke bliva behövlig för försörjningen

på grund av möjligheterna att åter få in kol. Ett på extra ordinära åtgärder

grundat avverkningsprogram synes enligt kommissionens mening icke

böra inriktas på hela den vedkvantitet, som nu förutses komma att fattas för

en försörjning enligt nödplanen, utan endast på viss del av den felande kvantiteten.

Kommissionen är icke beredd att nu framlägga och taga ställning till

frågan. Ett dylikt program är emellertid under utarbetande inom kommissionen

och en promemoria kommer att inom den närmaste tiden överlämnas till folkhushållningsdepartementet.

Efter ytterligare utredning och genomarbetning

kommer det extra ordinära avverkningsprogrammet att snarast möjligt för

prövning framläggas för Kungl. Majit.

I fråga om den erforderliga vedavverkningen 1 9 4 5/46 har kommissionen

anfört följande.

Som framgår av det föregående föreligga svårigheter att slutgiltigt fastställa

vedbehovet för nästkommande bränsleår. Det är då givetvis ännu svårare att

nu beräkna storleken av de erforderliga vedavverkningarna under avverkningsåret

1945/46, d. v. s. huvudsakligen vedbehovet under bränsleåret 1946/47,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

9

speciellt som en avveckling av krisåtgärderna kan bliva aktuell under denna tid.

Även om det nu kan förutses, att kolimporten åter kan upptagas under bränsleåret

1945/46 är dock storleken av denna import alltjämt mycket oviss. Detta

förhållande i förening med de obetydliga lager av fossila bränslen, som den 1

juli 1946 kunna beräknas finnas i landet, har föranlett kommissionen att tills

vidare räkna med ett lika stort avverkningsprogram för avverkningsåret 1945/46

som för innevarande avverkningsår eller 34 milj. m8 t. bränn- och kolved samt

16 milj. m3 t. massaved.

Med hänsyn till det otillfredsställande resultat, som erhölls under den tid

frivilliglinjen tillämpades, anser kommissionen att avverkningsålägganden böra

utfärdas även för avverkningsåret 1945/46 och då jämväl för de tre nordligaste

länen, d. v. s. för landet i sin helhet.

Anslagsbehovet för nästa budgetår har kommissionen beräknat till

70 000 000 kronor under rubriken »Reglering av vedproduktionen» och till

5 000 000 kronor under rubriken »Omkostnader i samband med inköp och inlösen

av ved m. lii.». Härjämte har kommissionen hemställt örn bemyndigande

att från vedclearingkassan förskottera 1 000 000 kronor till särskilda skogsodlingsbidrag

vid vissa kal avverkningar av otillfredsställande skogsbestånd.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att avverkningarna hittills under innevarande

avverkningsår icke motsvarat de tidigare uppgjorda planerna. Härtill

kommer, att framkörningarna av den avverkade veden på grund av väderleksförhållandena

gått sämre än väntat. Även örn åtgärder vidtagits i syfte att stimulera

avverkningarna och framkörningarna, torde det likväl icke vara att

förvänta, att eftersläpningen skall kunna tagas igen under den tid som återstår

av avverkningsåret. Detta medför allvarliga bekymmer för bränsleförsörjningen

under bränsleåret 1 juli 1945—30 juni 1946. Enligt en tidigare uppgjord,

preliminär försörjningsplan skulle under förutsättning av lortsatt importstopp

för fossila bränslen sammanlagt omkring 49 miljoner kubikmeter bränn- och

kolved erfordras för att kunna tillgodose bränslebehovet under sagda bränsleår,

och då hade ändock förutsatts att den sammanlagda bränsleförbrukningen

skulle behöva inskränkas med omkring 3 procent. Av denna kvantitet anser

kommissionen att med nuvarande åtgärder allenast 3o miljoner kubikmeter

skola kunna framskaffas. Häri har då inräknats dels den brännved som avverkas

under kommande höst och som beräknas bliva tillräckligt torr för att

kunna användas under bränsleåret och dels högst 7 miljoner kubikmeter massaved.

Eftersom de lager av fossila bränslen, som beräknas återstå vid detta

bränsleårs slut, icke medgiva någon ökning i den tidigare planerade tilldelningen

av dylika bränslen, skulle den sammanlagda bränsleförbrukningen behöva

nedskäras med 25 procent i .stället för tidigare beräknade 3 procent. En

så vittgående inskränkning i bränsletilldelningen .skulle medföra allvarliga olägenheter

för hela vårt näringsliv och måste därför så långt möjligt undvikas.

En tänkbar utväg skulle vara, att för bränsleändamål taga i anspråk än .större

mängder massaved än de 7 miljoner kubikmeter sorn kommissionen ansett vara

möjligt ali uttaga. Därvid måste dock hänsyn tagas till massaindustriens behov

av råvara, vilket behov blir beroende av lie möjligheter lill export som yppa

sig i fortsättningen. Lagren av massaved, sorn den 1 juli 1944 uppgingo lill örn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 237.

kring 2(1,6 miljoner kubikmeter, beräknas komma att, frånsett den massaved

som avverkas under innevarande avverkningsår, den 1 juli 1945 utgöra omkring

12 miljoner kubikmeter. Örn massavedavverkningarna under innevarande

avverkningsår, såsom bränslekommissionen beräknar, komma att giva

11 miljoner kubikmeter, skulle alltså den 1 juli 1945 sammanlagt 23 miljoner

kubikmeter stå till förfogande. Härtill kommer den massaved som under

hösten 1945 avverkas och framköres till bilväg och som alltså skulle kunna

tagas i anspråk under nästa bränsleår. Som jämförelse kan nämnas, att massaindustriens

råvaruförbrukning år 1937 var omkring 21 miljoner kubikmeter.

Bränslekommissionen har i sin skrivelse den 13 april 1945 meddelat, alt kommissionen

är i färd med att undersöka möjligheterna av extra ordinära åtgärder,

avseende att åstadkomma ytterligare vedavverkningar utöver dem som

beräknas komma till stånd genom de redan beslutade åtgärderna. Även sådana

åtgärder måste allvarligt övervägas i nuvarande läge.

Vid de nu angivna beräkningarna av vedbehovet under nästa bränsleår har

man utgått från den förutsättningen att importstoppet för fossila bränslen kommer

att kvarstå under hela tiden fram till den 1 juli 1946. Med den utveckling

som krigsförloppet numera tagit synes det icke oberättigat att räkna med att

handelsvägarna utåt inom en icke alltför avlägsen framtid ånyo komma att

öppnas. Huruvida och i vilken utsträckning det blir möjligt att importera

fossila bränslen, är däremot fortfarande ovisst. De största möjliga ansträngningar

böra givetvis göras för att få en sådan import till stånd. Det bör emellertid

påpekas, att en import av 2,5 å 3 miljoner ton fossila bränslen torde erfordras

för att utan nyssnämnda extra ordinära åtgärder kunna ersätta den

beräknade bränslebristen av 25 procent.

Ovissheten rörande den kommande utvecklingen av importen av fossila

bränslen gör det mycket svårt att beräkna behovet av vedbränsle för bränsleåret

1946/47. Importen har tidigare under krigsåren, frånsett år 1944, varit 4 å

5 miljoner ton årligen. Avverkningarna av ved för bränsleändamål och kolning

lia under åren 1940/41, 1941/42, 1942/43 och 1943/44 uppgått till respektive

35,2, 34,8, 36,3 och 28.2 miljoner kubikmeter, vartill kommer den massaved som

under dessa år använts såsom bränsle. Bränslekommissionen har nu föreslagit

ett avverkningsprogram för avverkningsåret 1945/46, som upptager 34 miljoner

kubikmeter bränn- och kolved samt 16 miljoner kubikmeter massaved.

Härav skulle den brännved som avverkas i höst användas redan under nästa

bränsleår. Med hänsyn till ovissheten örn behovet av ved under bränsleåret

1946/47 kan det ifrågasättas om icke den föreslagna avverkningskvantiteten

bör utgöras av massaved till större del än vad kommissionen föreslagit. Härigenom

skulle vinnas, att statens förlustrisker, för den händelse veden på grund

av ökad import av fossila bränslen icke skulle behöva användas såsom bränsle,

begränsades, enär veden i så fall skulle kunna användas såsom råvara inom

massaindustrien. Dessutom torde tillgångarna på för avverkning lämplig vedskog

numera ha minskat, varför avverkningsprogrammet lättare synes kunna

genomföras för massaved än för brännved. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att senare fastställa avverkningsprogrammet, vilket, i likhet med vad

kommissionen föreslagit, synes böra genomföras i etapper. Därvid bör eftersträvas

att den under hösten avverkade veden så långt möjligt blir tillgänglig

redan under nästa bränsleår.

I enlighet med vad kommissionen föreslagit torde avverkningarna tills vidare

böra genomföras med stöd av lagen om avverkningsskyldighet. I likhet med

vad som för närvarande gäller, torde statsgaranti, innebärande att ved som icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

11

funnit avsättning skall av staten inlösas till fastställt pris (garantipris), böra

gälla tor ved som jämlikt avverkningsåläggande avverkas för avsalu. Såsom hittills

torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga administrativa

bestämmelser för tillämpningen av statsgaranti lör ved.

Mot kommissionens förslag till särskilda skogsodlingsbidrag vid kalavverkning

i bestånd av otillfredsställande typ inom de 17 södra länen har jag intet

att invända. Till skillnad från de i propositionen nr 248 föreslagna bidragen

avse dessa bidrag kalavverkningar inom virkesrika bestånd, där kalavverkning

medför reproduktionsplikt. Enär bidraget i viss mån kan anses såsom en ersättning

för kostnader i samband med avverkningen, som icke täckas av normalpriset

för den avverkade veden, synes det lämpligt att bidragen utgå trän

vedclearingkassan.

Såvitt för närvarande kan bedömas, torde det nu gällande systemet för reglering

av vedhandeln och vedförbrukningen kunna tillämpas även i fortsättningen.

Förändringar i bränslesituationen kunna givetvis medföra behov av

ändrade regleringsbestämmelser.

Kommissionens beräkningar av anslagsbehovet för Reglering av vedproduktionen

föranleder ingen erinran från min sida. Ett investeringsanslag av

70 000 000 kronor under fonden för förlag till statsverket torde därför böra

äskas. Till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. Ilar

kommissionen för nästkommande budgetår räknat med ett medelsbehov av

5 000 000 kronor, varvid 500 000 kronor beräknats för kommissionens direkta

omkostnader för vedinköp, 500 000 kronor för kostnader för utkörning av ved

från av kristidsnämnd upplagt centrallager i tätorter, zon 3, samt 4 000 000

kronor för prisförluster på långved och massaved utöver de lörluster, som

uppstå på grund av den föregående år införda begränsningen till vissa högsta

prisgränser, och som äro avsedda att täckas från kolclearingkassan. Härutöver

böra emellertid även beräknas medel för vedclearingkassans utgifter för förutnämnda

skogsodlingsbidrag. Dessa sistnämnda utgifter lia av kommissionen

beräknats till högst 1 000 000 kronor, varför anslagsbehovet kan angivas till

sammanlagt G 000 000 kronor.

I enlighet med vad av kommissionen föreslagits, torde överskott, som under

ett budgetår kan komma att uppkomma på kommissionens egen vedinköpsverksamliet,

få överföras till vedclearingkassan.

Vedclearingkassans kostnader för begränsning av priserna på ved och torv

till vissa högsta prisgränser beräknas av kommissionen komma att för innevarande

budgetår icke överstiga 10 000 000 kronor. För nästkommande budgetår

räknar kommissionen med samma belopp. Dessa kostnader skola jämlikt

1944 års riksdagsbeslut i sista band drabba kolclearingkassan. Från denna

synas även böra ersättas vedclearingkassans kostnader för den särskilda premieringen

för framkörning av ved jämlikt Kungl. Majlis beslut den 2 februari

oell den 23 mars 1945, av kommissionen beräknade till 20 000 000 å 25 000 000

kronor, för utbetalande av pristillägg i syfte att möjliggöra skälig nettoersättning

å avverkad ved jämlikt Kungl. Majlis beslut den 23 februari och den 23

mars 1945 av kommissionen för nästkommande år beräknade till högst 1 000 000

kronor, ävensom för utbetalande av premier för utökad tillverkning av torv

jämlikt Kungl. Majlis beslut den 23 mars 1945, beräknade lill 750 000 kronor.

Med hänsyn till det inbördes sambandet mellan de olika clearingförfarandena

för kol och koks synes kolsubventionskassans förlust, för närvarande beräknad

till omkring 4 000 000 kronor, böra ersättas från kolclearingkassan. Denna

förutses såsom förut nämnts komma ali vid budgetårets slut lia en behållning

av sammanlagt omkring 104 000 000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 237.

Jämlikt lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas

skall, där Kungl. Majit så förordnar, förbrukare av, bland annat, gas, som

uttager större myckenhet gas än han äger förbruka, betala en särskild avgift

för överförbrukningen. Sådan överuttagningsavgift skall enligt lagens bestämmelser

tillfalla kronan. Genom kungörelsen den 6 april 1945 (nr 106)

om inskränkning av förbrukningen av gas har bestämts, att överuttagningsavgiften

skall utgöra en krona för kubikmeter för den del av överförbrukningen

som icke överstiger 10 procent av den medgivna förbrukningen samt

tre kronor för kubikmeter för den del som överstiger nämnda myckenhet.

Vilka belopp som kunna komma att inflyta i överuttagningsavgifter, kan

icke nu bedömas. Det synes lämpligt, att avgifterna i första hand användas

för att täcka sådana med gasransoneringen sammanhängande kostnader, som

icke äro av natur att böra bestridas från bränslekommissionens omkostnadsanslag.

Med hänsyn till att ved, som av gasverken användes såsom ersättning

för kol i vissa fall på grund av gällande clearingförfarande medför utgifter

för vedclearingkassan, synes eventuellt återstående belopp böra tillföras

vedclearingkassan. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

föreskrifter örn användningen av överuttagningsavgifterna.

lill stöd för de i motionerna I: 167 och 11: 151 framställda yrkandena har

anförts i huvudsak följande.

Under de gångna krigsåren Ilar folkhushållets eller närmare bestämt städernas

och industriens behov av bränsle ställt stora krav på landets skogsägare.

Under ogynnsamma förhållanden, med nästan ständig brist på arbetskraft,

ha skogsägarna — i särskilt hög grad de enskilda — dock hittills

lojalt fyllt de krav som samhället ställt på dem utan att den av statsmakterna

antagna tvångsavverkningslagen i egentlig mening behövt träda

i tillämpning. De vedmängder som under de fem å sex krigsåren uttagits

ur de svenska skogarna torde sammanlagt utgöra cirka 200 milj. kbm.

Denna prestation, särskilt i betraktande av dess avgörande betydelse för

näringslivets och kommunikationsväsendets funktion samt för tillgodoseende

av medborgarnas nödvändiga behov, bör tillvinna sig respekt och

erkänsla.

De av staten fastställda producentpriserna, vilka i stort sett variera mellan

kr. 6:— per kbm för sekunda ved till kr. 12:50 för prima björkved

vid bilväg, utgöra skogsägarens ersättning för såväl själva skogsvärdet

som även för utstämplings- och upphuggningskostnad, framforsling, sortering,

uppläggning och lagring vid bilväg, samt slutligen uppmätning,

med därvid ofta nedsatta kubvärden.

Dessa priser lia visat sig vara låga och för skogsägarna ogynnsamma

i betraktande av att produktionskostnaderna i vissa fall inte ens täckts

av normalpriset.

De tyngande priser konsumenten fått betala ha i regel tillkommit genom

dyrbara bil- och järnvägsfrakter samt höga distributionskostnader

inom själva konsumtionsområdet, vilka ofta mer än fördubblat producentpriset.

Till skogsägarnas heder kan konstateras att de och deras föreningar

hittills lojalt följt de av staten fastställda normalpriserna.

Under de tre å fyra år som nu rådande normalpriser gällt lia emellertid

de egentliga produktionskostnaderna visat en stadig stegring, beroende

dels på en betydande uppgång i själva arbetslönerna för såväl huggning

som framkörning, dels ock därpå att den närbelägna och tätare vedskogen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

13

nu i stor utsträckning är uthuggen och att uppliuggning och framforsling

av gles och avlägset belägen vedskog ovillkorligen nu måste medföra

ökade arbetsomkostnader, örn arbetaren skall kunna erhålla skälig lön för

sitt arbete.

Vid tiden för normalprisernas tillkomst betingade huggningen något

omkring kr. 2:75 å 3:— per kinn och det var då möjligt att erhålla

arbetskraft till avtalsenliga priser. Nu däremot finns ingen möjlighet att

uppbringa erforderlig arbetskraft till de avtalsenligt fastställda priserna,

i varje fall icke för de enskilda skogsägarna. Själva huggningskostnaderna

kunna nu i medeltal icke beräknas till lägre än kr. 3: 50 å 4: — per kbm och

i vissa fall ha huggningspriser betingats på över kr. 4:— å 4:50. Samtidigt

lia körnings-, sorterings- och uppläggningskostnaderna visat en

kraftigt stigande kurva, oberäknat att de längre avstånden och den glesare

vedfångsten ytterligare måste fördyra transporten. Läget är nu

sådant att de lättillgängliga vedförråden äro uthuggna och att de glesa

otillgängliga vedskogar, som finnas kvar ofta bortom ofrusna myrmarker

och i meterdjup snö, ovillkorligen kräva ökade omkostnader för att kunna

utnyttjas till bränsle.

Den optimism rörande bränsleförsörjningen som under de två senaste

åren tagit sig olika uttryck från bränslemyndigheternas sida synes ådagalägga

en viss brist på ett riktigt bedömande av det verkliga läget. Vid

1943 års riksdag upphävdes sålunda på förslag av det dåvarande för bränsleförsörjningen

ansvariga statsrådet det väsentliga i den dittills gällande

statsgarantien för vedinlösen, och skogsägaren ställdes inför utsikten att

vid ökad kolimport själv få bära avverkningsrisken. Produktionsplikten,

örn vilken olika meningar kunna råda, har sedermera slopats. Vid sitt övertagande

av annan departementsbefattning på senhösten 1944 skildrade

samma statsråd läget i mycket ljusa färger.

Det väcker därför hos skogsägarna en viss förvåning och bekymmer

då nu ilrågasättes ett återinförande av tvångsavverkningslagen, utan att

tillsynes en nödig anpassning till de inträdda förändrade förhållandena

sker eller att nödig hänsyn tages till vedproducentens obestridliga rättvisekrav.

Här ovan bar påvisats hurusom redan hittills uttagits cirka 200 milj.

kbm brännved. Vad som efter denna utgallring nu återstår är ett ofta

utglesnat bestånd av växtkraftigt kvalitativt högvärdigt virke eller det

skogliga produktionskapital ur vilket skogsägaren måste erhålla nödig

förräntning för såväl nedlagt förvärvskapital som ock för nu väsentligt

höjda taxeringsvärden å skogen. Ur rent skogsvårdande och nationalekonomisk

synpunkt måste detta skogliga kapital vårdas och bevaras.

Vid ett osmidigt ikraftträdande av den förra tvångsavverkningslagen

synes följden bli den att skogsägarna i stor utsträckning tvingas att nedavverka

av dessa värdefulla bestånd för att därigenom fylla sin ålagda

leveransplikt. Vid en oförändrad tillämpning av normalpriserna på brännved

huggen ur dessa sortiment skulle skogsägaren tillfogas en lika kännbar

som orättmätig förlust.

Örn man jämför med de av statsmakterna sedan tre år tillbaka godkända

priserna på pappersved, exempelvis vid vattendrag i vissa delar av

Mellansverige, så utgöra dessa för eng. kbf, för sulfitvcd 72 öre och för

sulfatved 64 öre eller resp. 20: 60 å 18 kronor per kbm. Beräknas driftskostnaderna

lill cirka 25 öre per kbf så återstår ett rotvärde netto, lågt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 237.

räknat, av resp. 47 och 39 öre per kbf. Vid nedhuggning till brännved av

samma sortiment utvinnes ett normalpris vid bilväg av kr. 8: 50 till 10: 50

för kbm löst mått, motsvarande 24 eng. kbf fast mått. Om man från ett

härur framräkna! medelpris av högst kr. 9: 50 per kbm avräknar huggningskostnaden

med kr. 3: 50 å 4 samt körningen kr. 2: 50 och 3: 50 per

kbm, ofta däröver, så återstår ett pris varierande omkring 2 och 3 kronor

kbm löst mått i rotvärde eller mellan cirka 8 till 12 öre per eng. kbf fast

mått, i stället för de resp. 47 och 39 öre per kbf som skogsägaren skulle

ha erhållit örn denne fått leverera virket i rätt sortiment. Ännu mer betydande

blir förlusten örn timmersortiment ur löv- eller barrskog måste

tillgripas.

Tvångsåläggandet skulle alltså för skogsägaren innebära en förlust av

större delen av det till ved nedhuggna värdefullare virkets rotvärde och i

vissa fall medföra en total förlust. Härtill kommer den ännu allvarligare

skada, som spolierandet av ett räntabelt skogskapital innebär. Ett dylikt

ingrepp mot skogsägaren kan icke vara förenligt med rättvisa eller rimlighet.

Det bör icke förekomma att mitt under fred och i ett ekonomiskt

välordnat rättssamhälle avkräva speciellt skogsägarna en dylik uppoffring.

Detta torde ej heller vara avsett men kan lätt bli en oundviklig följd i

alltför många fall om icke förhållandet redan vid tvångslagens eventuella

ikraftsättande beaktas. Enligt förfogandelagens grundprincip skall den

som lider intrång i sin rätt erhålla full ersättning för intrånget, men härvid

kan befaras att ersättningskravet komme att studsa emot det fastställda

vedpriset och förlusten följaktligen få bäras av skogsägaren ensam.

Detta kan icke vara riktigt.

Örn icke förbättrade importmöjligheter öppna sig under den närmaste

tiden torde en ökad vedavverkning vara ofrånkomlig. De nu otillräckliga

vedavverkningarna bero väsentligen, såsom antytts, på att de lättillgängliga

vedförråden äro uthuggna, på att brist råder på arbetskraft och slutligen

på en osedvanligt ihållande nederbörd i ofrusen och oframkomlig

skogsmark. Situationen kräver nu mera av förståelse, stimulans och stöd

från statsmakternas sida än tillämpningen av mer eller mindre rigorösa

tvångslagar. Den omtalade vedtröttheten kan eljest lätt visa sig vara mer

än ett slagord.

Här exemplifieras nu ett konfliktläge mellan löne- och prisstopp där

det höjda löneläget omöjligen kan inrymmas inom ramen av det hittills

för producenten gällande normalpriset. En höjning av normalpriserna som

val täcker de högre avverkningskostnaderna är därför, för såvitt situationen

skall kunna bemästras, ofrånkomlig.

Svårigheterna koncentreras nu i hög grad kring arbetskraftproblemet

och priset på denna arbetskraft. De försök, som gjorts med de s. k. riksarbetslagen,

kunna icke sägas ha varit allt igenom gynnsamma. Enligt de

uppgifter, som lämnades i riksdagen av statsrådet och chefen för socialdepartementet

i proposition nr 283 vid 1943 års riksdag, varierade merkostnaden

för denna form av vedhuggning mellan kr. 3:08 och 4:65 per

kbm. Lägges härtill det normala avtalspriset, cirka 3 kronor per kbm,

så kostade denna krisåtgärd i fråga örn huggningen från 6 till 8 kronor

per kbm. Exempel på ännu högre huggningskostnad bevaras i troget minne

i skogsbygderna i de fall då vederbörande riksarbetare uppbar betydande

familjebidrag å dvrort, utrustades med reskassar verktyg och kläder, barack

med kocka etc. och samtidigt på grund av ovana eller ovilja preste
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

15

rade ett dåligt eller kortvarigt arbetsresultat. Den kvarstående olägenheten

av detta system blev dock den att den permanenta skogsarbetarstammen

i stor utsträckning sökte sig bort från skogen då den fann sig på detta

sätt missgynnad och bortglömd.

Exemplet manar icke till efterföljd. Men örn någon form av arbetsplikt

måste tillgripas, så bör det förutsättas att deu med samma arbete .sysselsatta

arbetskraften behandlas i lönehänseende likformigt. Säkert skulle

vedhuggningsfrågan lia löst sig av sig själv örn endast en del av de statliga

kostnaderna för riksarbetslagen ävensom för 1943 års värnpliktiga

betalats ut i form av någon tilläggspremie åt de vana skogsarbetarna, vilka

då kanske stannat kvar vid sitt arbete mera än vad som nu skett, till förmån

för hela folkhushållet.

Vid omprövning av bränslefrågan bör tillses att avverkningsplikten avväges

och fullgöres i förhållande till befintlig skogstillgång och övriga

möjligheter samt att det allmännas och bolagens skogar träffas av avverkningsplikten

i minst lika hög grad som de mindre skogsägarna vilkas

beroende av sin skogstillgång är ojämförligt större. Det torde med fog

kunna göras gällande att de enskilda skogsägarna hittills fyllt sin leveransplikt

i större utsträckning än förberörda större skogsägarekategorier.

Inför det skärpta och ovissa bränsleläget, med de allvarliga konsekvenser

som detta kan medföra för hela samhällslivet och inför de eventuella

åtgärder, vilka torde vara avsedda att vidtagas inom närmaste tiden, ha

vi icke kunnat underlåta att underställa ovan anförda spörsmål riksdagens

prövning.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över ifrågavarande

motioner från statens bränslekommission, statens priskontrollnåmnd

samt skogsstyrelsen, vilket sistnämnda ämbetsverk i ärendet hört skogsvärdsstyrelserna.

Av yttrandena inhämtas bland annat följande.

Bränslekommissionen har anfört följande.

Genom nådigt brev den 26 januari 1945 erhöll bränslekommissionen bemyndigande

att åt kristidsstyrelserna meddela anvisningar örn åläggande

av avverkningsskyldighet för tiden intill den 1 juli 1945 för kastved och

massaved samt att meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter till och

undantag från lagen den 30 juni 1942 (nr 493) örn avverkningsskyldighet.

I cirkulär 319, den 2 februari 1945, och i cirkulär 325, den 2 mars 1945,

har kommissionen med stöd av förenämnda bemyndigande meddelat bestämmelser

angående avverkning dels av ved för bränsleändamål, dels av

massa ved under avverkningssäsongen 1944/45. I de avverkningsbesked,

som enligt i cirkulären lämnade föreskrifter genom kristidsstyrelserna

skulle tillställas skogsägarna, framhålles bland annat följande:

»Förmenar skogsägare, att den honom ålagda avverkningen icke kan fullgöras

utan olägenhet ur skogsvårdssynpunkt, kan framställning örn ändring

av avverkningsbeskedet göras hos kristidsstyrelsens bränslekontor.

Dylik framställning bör alltid åtföljas av yttrande från skogsvårdsstyrelsen

eller vederbörande länsskogvaktare.»

Den enskilde .skogsägare, som erhållit åläggande alt avverka viss kvantilet

ved, har således icke berövats möjlighet all genom hänvändelse lill vederbörande

krismyndighet få en ändring av åläggandet till stånd, därest

det kan påvisas, att honom ålagd produktionsplikt kan slå i strid mot god

och ändamålsenlig skogshushållning. Kommissionen bar — trots det syn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 237.

nerligen brydsamma och allvarliga försörjningsläget i fråga om vedbränsle

-— hittills icke ifrågasatt sådana åtgärder som tvångsavverkning i strid mot

god skogshushållning eller skogsvård. Skulle förhållandena komma att

kräva tvångsavverkning eller kalavverkning av skogsbestånd utmed järnvägar

och övriga trafikleder, kommer givetvis i samband härmed frågan

om ersättning till skogsägaren vid sådan avverkning att upptagas till prövning.

Med hänsyn till att uppköpen av props och massaved i de 17 södra länen

icke givit nöjaktigt resultat och detta ansetts bero på att skogsägarna med

hittillsvarande priser icke funnit det ekonomiskt lönande att uttaga ifrågavarande

sortiment, har kommissionen funnit det nödvändigt att med stöd

av tidigare lämnat bemyndigande och i samråd med priskontrollnämnden

dels höja normalpriserna för helbarkad props i travat mått med 1: 50 kr.

per m3 t. samt fastställa hittillsvarande normalpriser att i stället gälla för

randbarkad props i travat mått, dels fastställa särskilda högre priser på

sådan prima massaved, som försäljes i travat mått inom 5. prisområdet

(de 17 södra länen), och är av grövre dimension än 8" i topp för sulfitved

och 6" i topp för sulfatved. Dessa priser för grov massaved ha avvägts med

hänsyn till gällande normalpriser för sågtimmer och ha för 2 meters ved

satts 2: — kr. per m3 t. högre än för klenare massaved.

Skogsägarna ha icke ålagts upparbeta kvalitativt bättre virke, som vid

normalt sortimentsuttag skulle giva massaved, props eller timmer, till

brännved. Avsikten med de förenämnda justeringarna av normalpriserna

på props och massaved har varit att vinna en inriktning av produktionen

mot dessa sortiment, vilket i nuvarande läge anses böra eftersträvas, samtidigt

som skogsägaren garanteras det pris för virket, som med hänsyn till

normalt sortimentsutfall kan anses skäligt.

Kommissionen har den 23 februari 1945 bemyndigats att enligt vissa

grunder utbetala pristillägg till skogsägare i de sju norra länen i de fall,

då eljest skäligt rotnetto för ved med gällande normalpriser icke kunde

beräknas uppkomma. I skrivelse den 28 februari 1945 har kommissionen i

sin tur bemyndigat kristidsstyrelserna i ifrågavarande län att bevilja erforderliga

tillägg till normalpriserna, om dessa icke giva ett rotnetto för

pannved och prima aspved av 0:50 kr. per m3 t., för sekunda björkved

och prima barrved av 1:— kr. per m3 t. och för prima björkved av 2: —

kr. per m3 t.

Beträffande åtgärder i övrigt på prisområdet i syfte att i möjligaste mån

säkerställa erforderlig vedproduktion får kommissionen hänvisa till sin

underdåniga framställning den 23 mars 1945 i detta syfte.

Priskontrollnämnden erinrar, att sedan motionerna väckts (i slutet av

januari), ett flertal åtgärder av statsmakterna vidtagits, vilka i väsentlig

mån tillgodose de önskemål, som i motionerna framställas. De frågor, som

beröras i motionerna, hade sålunda numera kommit i ett helt annat läge.

Med anledning härav hade nämnden icke ansett sig böra ingå i en närmare

behandling av sagda frågor.

Skogsstyrelsen har framhållit, att för att få de spörsmål, som motionärerna

berört i punkterna 1 och 3, närmare belysta har skogsstyrelsen begärt,

att skogsvårdsstyrelserna skulle uttala sin uppfattning örn de hittillsvarande

vedavverkningarnas inverkan på skogsvården och skogstillgångarna samt örn

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

17

möjligheterna att inom ramen för god skogsvård fortsätta ännu en tid med

lika stora årliga veduttag.

Skogsvårdsstyrelserna lia allmänt förklarat, att de extraordinära vedavverkningarna,

som hittills ålagts skogsägarna — inberäknat åläggandena

för avverkningsåret 1944/45 — kunnat verkställas inom ramen för en god

skogsvård. De uppgivas i verkligheten ha varit till utomordentlig nytta för

skogsvården, särskilt i skogstrakter med normalt dåliga avsättningsmöjligheter

för småvirke. Endast undantagsvis sägas skogsvårdslagama ha överträtts

i samband med veduttag, och i intet fall lär detta lia skett på grund

av att skogsägaren varit tvungen att fylla sin vedproduktionsplikt. Det påpekas,

att skogsägaren genom anmälan till kristidsstyrelsen kan få ett åläggande,

som han icke anser möjligt att fylla under iakttagande av god skogsvård,

prövat. Denna prövning verkställes av skogsvårdsstyrelsen oftast efter

besiktning å marken. Sådana undersökningar ha också under senare år blivit

allt vanligare.

I fråga om vedavverkningarnas inverkan på det produktiva skogskapitalet

anföres, att dessa avverkningar övervägande ha skett i form av rensningshuggningar

och ur skogsvårdssynpunkt önskvärda ungskogsgallringar,

vilket i regel torde ha medfört en ökning av skogarnas värdeproduktion.

Skogsvårdsstyrelserna vitsorda emellertid, att i södra och mellersta delarna

av landet nu finnes ett mycket stort antal fastigheter, främst i de mindre

storleksklasserna, som icke längre ha vedskog mera än till husbehov. I ej så

få fall torde skogsägare för övrigt under krisen ha avverkat så mycket ved

till avsalu, att fastigheternas framtida husbehovsförsörjning kan komma att

äventyras för viss tid. Sådana avverkningar lära dock ha skett utan åläggande,

ofta på grund av de goda konjunkturerna för småvirkessortiment,

ibland måhända på grund av alltför långt driven lojalitet inför myndigheternas

uppmaningar att utöka vedavverkningarna.

Skogsvårdsstyrelsernas uppfattning om möjligheterna att inom ramen för

god skogsvård och skogshushållning efter innevarande avverkningssäsongs

utgång ännu någon tid fortsätta med veduttag av nuvarande storleksordning

påverkas självfallet av förhållandena i olika delar av landet. I de norra länen

anses sålunda inga egentliga svårigheter föreligga, om blott anskaffningsområdena

utvidgas genom fortsatt och ökad skogsvägbyggnad och normalprisområdena

utsträckas. I de sydligare delarna av landet år uppfattningen

ej så optimistisk. Under följande förutsättningar synes emellertid flertalet

styrelser anse, att något års fortsatta vedavverkningar skulle vara möjliga:

Huggningarna få göras valfritt i form av massaved eller brännved, skogsvägbyggnaderna

fortsätta i vissa trakter, sämre bestånd kalavverkas i rätt stor

utsträckning och vedreserverna på fastigheter, vilkas ägare negligerat avverkningsåläggandena,

utnyttjas. För att verkligen få till stånd avverkning

av de vedkvantiteter, som på detta sätt bleve exploateringsbara, fordras enligt

de flesta styrelsers uppfattning, att skogsarbetarna frikallas från militärtjänstgöring,

att normalpriserna höjas eller effektiv rotvärdesgaranti införes,

att krigskonjunkturskatten slopas och att ökade bidrag lämnas til!

skogsodling efter kalavverkning. Dessutom förorda vissa styrelser sådana åtgärder

som understödjande av vedföreningar, premiering av skogsarbetare

med goda prestationer m. m.

För egen del får skogsstyrelsen i anslutning till de fyra punkterna i molionärernas

hemställan anföra följande.

233

niliam/ till riksdagens protokoll 1945. f> sami. Nr 237

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 237.

1. Helt allmänt torde man med stöd av skogsvårdsstyrelsernas uttalanden

och riksskogstaxeringsnämndens undersökningar våga uttala följande örn avverkningarnas

inverkan på skogstillgångarna.

I södra och mellersta Sverige torde den sammanlagda ved- och gagnvirkesavverkningen

under krisen sannolikt ha inneburit någon, ehuru icke oroväckande

stor överavverkning i förhållande till den beräknade totala skogsproduktionen

under samma tidrymd. Denna överavverkning består emellertid

huvudsakligen i att de tidiga gallringarna forcerats, så att den gallringsbara

skogen genomhuggits på kortare tid än som ur hushållningssynpunkt

måhända varit mest ändamålsenlig. På grund av gallringarnas stimulerande

inverkan på det kvarstående beståndets tillväxt innebär dock denna kvantitativa

överavverkning icke någon varaktig nedsättning av de sydsvenska skogarnas

produktion, i varje fall icke av värdeproduktionen.

I Norrland och Dalarna ha de ökade vedavverkningarna och de minskade

gagnvirkesavverkningarna tillsammantagna troligen varit lägre än det normala

uttaget i dessa trakter, varför någon minskning av storkapitalet ej torde

ha skett. Emellertid har även här skett ett så starkt uttag av klenvirkesskog

i bättre avsättningslägen, att fortsatta omfattande vedavverkningar utan förgripande

på värdefullare virkesdimensioner förutsätta utvidgning av vedexploateringsområdena,

vilka begränsas av dels brist på skogsvägar, dels

normalprisområdenas omfattning i de tre nordligaste länen.

I fråga örn skogsvården torde man vara berättigad att helt kort konstatera,

att de extra-ordinära vedavverkningarna hittills på enstaka undantag

när varit till stor nytta i skogsvårdsarbetet.

Örn sålunda den hittillsvarande vedanskaffningen huvudsakligen varit till

fördel för skogsbruket, måste fortsatta vedavverkningar av samma omfattning

åtminstone i vissa av de sydliga länen bliva svåra att genomföra utan

åsidosättande av skogsvårdens och skogshushållningens krav.

Därest icke andra län kunna påtaga sig större avverkningskvantiteter,

skulle man alltså inom dessa områdena vid fyllandet av ett nytt lika stort

årsavverkningsprogram kunna bliva nödsakad att tillgripa för tidig slutavverkning

av vissa bestånd. Detta torde nämligen i regel vara att föredraga

framför alltför hårda gallringar i växtliga bestånd, vilkas framtida produktionsmöjligheter

härigenom kunde äventyras. Innan sådana åtgärder vidtagas,

bör emellertid övervägas, om ej fördelningen av produktionsplikten

mellan de olika länen kan ändras, så att de skogrikare länen få bära en

större del av bördan. Även andra åtgärder kunna tänkas, vilka skogsstyrelsen

kommer att beröra här nedan. I viss mån gälla dessa uttalanden även de

ur konsumtionssynpunkt mera välbelägna skogsområdena i norra Sverige.

Motionärernas hemställan att avverkningsplikt, som kan äventyra en fastighets

produktiva skogskapital eller stå i strid mot god skogsvård, icke kommer

att åläggas i andra fall, än då nödigt bränsle ej kan på annat sätt anskaffas,

synes överensstämma med bestämmelserna i lagen den 30 juni 1942

om awerkningsskyldighet. Enligt § 2 sagda lag må nämligen vid åläggande

av avverkningsplikt icke utan tvingande skäl och med mindre Konungen

det medgivit avvikelse ske från vad som är förenligt med god skogshushållning.

2. Bränslekommissionen har sedan motionerna avgåvos medgivit, att skogsägarna

i de 17 södra länen må fullgöra sin vedproduktionsplikt valfritt i

form av massaved eller brännved och därjämte i produktionsplikten inräkna

de övriga sortiment, som tidigare fått inräknas. Om skogsstyrelsen fattat

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

19

punkt 2 i motionärernas hemställan rätt, skulle denna i sak vara uppfylld

genom detta medgivande.

3. Motionärernas åsikt, att skogsägarna i händelse av tvångsavverkning i

strid mot god skogshushållning eller skogsvård böra hållas skadeslösa, delas

av skogsstyrelsen. Styrelsen vill emellertid erinra örn, att denna fråga, enligt

vad ovan under punkt 1 sagts, icke synes vara aktuell för närvarande.

4. Av skogsvårdsstyrelsernas på denna punkt samstämmiga uppgifter framgår,

att uppnådda rotnetton å vedsortimenten märkbart nedgått, sedan nu

gällande normalpriser fastställdes, d. v. s. hösten 1942. Detta synes bero på

följande förhållanden. Gällande avtalspriser för huggning och körning ha

på grund av konkurrens om arbetskraften icke alltid kunnat hållas, och

veduttagen ha för varje år måst förläggas längre från transportledema med

ty åtföljande högre hästkörningskostnader, förläggningskostnader m. m. För

denna vinter lia dessutom tillkommit höga svårighetstillägg å arbetslönerna

på grund av de exceptionellt svåra drivningsförhållandena.

Skogsägarnas krav på bibehållet rotnetto å veden måste anses starkt

grundade. Huruvida en generell prishöjning är möjlig att genomföra med

hänsyn till den allmänna prispolitiken undandrager sig emellertid skogsstyrelsens

bedömande. Sedan motionerna framlades, ha åtgärder vidtagits, vilka

i viss utsträckning torde få samma verkan som en prishöjning. Sålunda gäller

nu att kristidsstyrelserna i norra Sverige under närmare angivna förutsättningar

kunna tillerkänna skogsägarna rotvärdesgaranti för avverkad verl.

I hela landet gäller, att, därest avverkningsskyldigheten för 1944/45 fullgjorts

till den 1 oktober 1945 och någon del av den under tiden 1 juli 1944—1 oktober

1945 huggna veden framkörts före den 1 mars 1946, vissa premier kunna

erhållas utöver gällande normalpris. Enligt vad skogsstyrelsen erfarit, har

regeringen för närvarande under prövning ett förslag från bränslekommissionen

örn gynnsammare villkor och utsträckt giltighetsområde för rotvärdesgarantien.

I detta sammanhang vill skogsstyrelsen slutligen framhålla, att även andra

åtgärder än de nämnda ha, den verkan, att skogsägaren, utan att normalpriserna

höjas, får ett förbättrat rotnetto på sin avverkade ved.

Enligt styrelsens mening har vedanskaffningsfrågan, sedan de mera välbelägna

vedreserverna mobiliserats, alltmera blivit ett problem örn rationell

organisation av avverkningar och transporter. I fråga härom borde från det

allmännas sida insatser göras för att underlätta för skogsägarna att fullgöra

vedavverkningarna. Genom att stödja bildandet av sammanslutningar mellan

skogsägarna för gemensamt drivna, större vedavverkningar (s. k vedföreningar)

anvisa ökade anslag till skogsvägbyggnader och medgiva billig

eller kostnadsfri stämplingshjälp o. dy!, kan staten medverka till att skogsägarna

bibehållas vid ett skäligt rotnetto, utan att normalpriserna behöva

höjas.

Utbyggandet av skogsbilvägar innebär ju t. ex., att prissättningsstället för

veden flyttas avsevärt närmare avverkningsplatsen med allt vad det innebär

av inbesparad arbetskraftåtgång, minskade körningskostnader, bättre utsikter

ali under drivningssäsongen hinna utsläpa veden, mindre beroende av

otjänliga drivningsförhållanden m. m. Till belysande av att de statsmedel

och det arbete, som nedläggas på byggandet av skogsvägar i trakter med vedskogsreserver,

äro synnerligen väl använda, vill skogsstyrelsen anföra några

preliminära siffror från en nyss företagen undersökning i ett antal län, fördelade

över hela landet. Den visar i fråga örn 442 stycken under åren 1940—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 237.

44 nyanlagda vägar, vilka hittills ha dragit tillhopa 433 000 dagsverken, att

på dessa beräknas totalt cirka 5,8 milj. m3 t. bliva uttransporlerade. Härav

har redan drygt hälften utkörts. Statsbidraget till dessa vägar utgjorde 2,2

milj. kronor, eller fördelat på nämnda kvantitet ved 38 öre per m3 t. ved.

För varje på dessa vägar nedlagt dagsverke beräknas framtransporten av

drygt 13 m3 t. ved ha blivit möjliggjord eller i fråga örn vissa kortare vägar

i södra Sverige i varje fall avsevärt underlättad. I den mån ovan arbetskraft

behöver insättas för att medverka vid vedprogrammens fyllande synes det

—- ej minst i syfte att på effektivaste sätt utnyttja denna arbetskraft —- vara

lämpligt att i största utsträckning använda den just till skogsvägbyggnadsarbete.

Förutom ett ökat statligt stöd åt skogsvägbyggnader och för organiserandet

av gemensamma vedavverkningar borde medgivas, att normalpriserna få

gälla även vid s. k. bilbasvägar, som uppfylla av skogsstyrelsen uppställda

tekniska fordringar och äro belägna i trakter med tillräckligt långvarigt och

säkert vinterföre. Under dessa förutsättningar föreligger nämligen ur transportsynpunkt

ingen egentlig skillnad mellan bilbasvägar och andra skogsbilvägar,

ty bilarna och — där sådana förekomma — traktortågen kunna

redan vid bilbasvägen taga full last.

Ett målmedvetet genomförande av här antydda och liknande åtgärder kan

medverka till vedanskaffningsfrågans lösning på något längre sikt. Att denna

viktiga fråga icke ses på alltför kort sikt är också enligt styrelsens mening

en förutsättning för dess lyckliga lösning.

Utredning rörande den framtida avsättningen av småvirke.

I motionerna I: 259 och II: 425, i vilka hemställts om an visande av medel

för utredning i föi-evarande hänseende, anföres i huvudsak följande.

De av världskrisen föranledda statsåtgärderna för säkrande av landets

bränsleförsörjning ha syftat till förhindrande av fri prisbildning på bränslemarknaden,

varjämte förbrukningen av de olika bränsleslagen underkastats

reglering. Producenterna av inhemska vedbränslen ha i stor utsträckning

tillförsäkrats avsättning till bestämda priser av de vedkvantiteter, som de

av statsmakterna ålagts att framrinna.

Den länge efterlängtade freden antages allmänt inom en icke alltför avlägsen

framtid bliva verklighet. För vårt försörjningsläge kommer ett fredsslut

att medföra vittgående konsekvenser.

Vad bränslemarknaden beträffar, finnes skäl att antaga, att denna under

en viss övergångstid efter fredsslutet kommer att vara underkastad fortsatt

statlig reglering. Det gäller nämligen att avveckla den pågående bränsleregleringen

på sätt som rättvist tillgodoser allmänna och enskilda intressen.

För detta ändamål finnes särskild avvecklingsplan uppgjord av statens

bränslekommission.

Det torde med största sannolikhet kunna förmodas, att förhållandena å

bränslemarknaden efter en dylik övergångsperiod komma att i vissa hänseenden

bliva desamma som före det nu pågående kriget. Sålunda tala

starka skäl för antagandet att importen av fossila bränslen efter hand kommer

att ske fritt till priser, som innebära starkt försämrad konkurrensmöjlighet

för våra inhemska vedbränslen. Härutöver undandrager sig emellertid

läget på den framtida bränslemarknaden allt bedömande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

21

Genom sänkta producentpriser å inhemskt vedbränsle, främst brännved,

kolved och gengasved, kommer avsättningen av dessa sortiment sannolikt

att avsevärt försvåras. För skogsvården är det emellertid av väsentlig betydelse

att de stamdimensioner, varav dessa sortiment utvinnas, i tid genom

gallring avlägsnas ur bestånden. Härigenom åstadkommes nämligen den betydande

ökning av skogsbeståndens värdetillväxt, som ju är skogsvårdens syfte.

Visserligen bör beaktas, att mycket stora kvantiteter dylikt småvirke

under de förflutna krisåren utrensats ur våra skogar. Under den senaste

5-årsperioden har den totala avverkningen nämligen till övervägande delen

utgjorts av dylikt småvirke. Å andra sidan kan emellertid med fog invändas

att problemet måste ses på lång sikt. De nu företagna starkare avverkningarna

av klenare stamdimensioner få till stor del betraktas som en realisation

av sedan länge befintligt kapital av dylikt virke, vilket därför torde

lia minskat. De genomgallrade bestånden komma dock tack vare den ökade

tillväxten inom kort att åter vara gallringsfärdiga.

Ytterligare kan tillgången på klenare virke i framtiden antagas öka såsom

resultatet av det, sedan inrättandet av skogsvårdsstyrelserna, intensifierade

skogsvårdsarbetet, särskilt med hänvn till uppdragandet av tätare föryngringar,

icke minst å de jämförelsevis stora arealer otillfredsställande bevuxen

skogsmark, som under senare år kalawerkats. Härtill kommer den

genom utvidgad betesfred hastigt framträngande klenbjörken. Ifrågavarande

skogsvårdsarbeten ha i större utsträckning kommit till utförande i Sveaoch

Götaland än i Norrland. Med hänsyn härtill och till klimatiska faktorer

är huvuddelen av produktionen av dylikt småvirke att emotse i ifrågavarande

sydliga delar av landet, d. v. s. inom områden med stor bränsleförbrukning.

Avgörande för kvantiteten i framtiden till vedbränsle disponibelt stamvirke

är emellertid icke endast produktionen av dylika dimensioner utan

även den utsträckning i vilken desamma kunna upparbetas till andra värdefullare

sortiment, främst massaved. Förhoppningar hava knutits till massaindustriens

möjligheter att i större utsträckning utnyttja småvirke under

fyra tum. Hittills har så skett endast i ringa utsträckning. De enormt stegrade

avverkningskoslnadema för de klenare dimensionerna av småved torde

åtminstone under lågkonjunktur lägga hinder i vägen härför.

Man torde i detta sammanhang icke heller kunna bortse från möjligheten

av att helt nya industriella metoder kunna uppfinnas, varigenom småvirke

kan komma att vinna ökad industriell avsättning till nöjaktiga priser.

I detta sammanhang bör erinras örn vikten av att ekonomiskt lönande

skogsgallringar kunna utföras under tider av arbetslöshet för beredande av

arbetstillfällen.

Såsom framgår av det ovan sagda är frågan angående den framtida avsättningen

av småvirke av synnerligen stor vikt och innesluter i sig e!t flertal

problemkomplex, vilka i ett sammanhang böra utredas.

Med blicken klar för frågans betydelse har man inom Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, som under de senaste åren förmedlat avsättningen

av ca 2/V, av det inom landet producerade småvirket, tillsatt en kommitté

för åvägabringande av utredning i ärendet. Vid de förberedande undersökningarna

i frågan, som inom riksförbundet vidtagits, Ilar konstaterats,

att utredningen lämpligen bör uppdelas i följande huvudavsnitt:

1) Den framtida tillgången på klenvirke och deltas avsättning inom olika

användningsområden.

2) Framställningskostnader för olika smavirkessortiment för vissa avsältningslägen

vid iakttagande av utdrivningsteknikens senaste rön.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 237.

3) Möjligheterna till rationalisering av distributionen av inhemskt vedbränsle,

4) Möjligheterna till förbättring av nu förekommande värmepannor för ved.

5) Upplysning och propaganda rörande användning av inhemskt bränsle.

Skogsägareföreningarnas riksförbund har ansett det vara naturligt, att

förbundet tillsammans med de till detsamma anslutna föreningarna står för

de kostnader, som äro förenade med utredningens 3:e avsnitt. Frågan angående

distributionen av inhemskt bränsle är nämligen i vad rör brännveden

till övervägande grad att betrakta som ett de skogliga ekonomiska föreningarnas

intresse.

Detsamma torde i viss mån gälla utredningens 5:e avsnitt.

Beträffande de övriga avsnitten torde emellertid andra synpunkter böra

iakttagas.

Den framtida produktionen av klenvirke och dettas rationella användning

är sålunda en nationalekonomisk angelägenhet av stor betydelse.

Kalkyler rörande framställningskostnaderna för småvirkessortiment kunna

ej ske utan hänsynstagande till kostnaderna för utvinnande jämväl av

övriga sortiment, varför detta problem är att betrakta sorn en skogsbrukets

samfällda angelägenhet.

Den värmetekniska utredningen slutligen har betydelse icke blott för

skogsägarna utan även för landet i dess helhet, då den bör bidraga till tryggande

av vår självförsörjning vid inträffande nya kriser.

I sistnämnda tre hänseenden torde det därför vara rimligt och skäligt att

det allmänna beviljar utredningen ekonomiskt stöd. Rörande vikten och behovet

av att dessa specialutredningar åvägabringas hänvisas till följande

intyg från dels professorn vid skogshögskolan T. Streyffert, dels chefen för

Föreningen skogsarbetens arbetsstudieavdelning, jägmästaren L. MattsonMårn,

och slutligen docenten vid tekniska högskolan, J. Rydberg.1 Kostnaderna

för dessa tre utredningar beräknas belöpa sig till resp. 5 000, 30 000

och 10 000 kronor.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över ifrågavarande

motioner från statens bränslekommission, domänstyrelsen, Sveriges

skogsägareförbund samt skogsstyrelsen. Av yttrandena inhämtas i huvudsak

följande.

Statens bränslekommission anför följande.

Krisårens stora vedavverkningar torde hittills i stort sett ha varit till gagn

för landets skogar. De ökade avsättningsmöjligheterna för småvirket i form

av brännved, kolved och gengasved ha nämligen medfört, att gallringar och

rensningshuggningar med ett visst netto för skogsägarna kunnat utföras över

hela landet med undantag för vissa, från kommunikationsleder avlägsna områden

inom de nordligaste länen. Utförande av sådana huggningar, varvid

småvirke i huvudsak utfaller, är av utomordentlig betydelse för skogsvården.

Genom borttagande av mindervärdiga småvirkesstammar erhålles en ökning

av värdetillväxten å de kvarstående, kvalitativt bästa stammarna, som är

skogsvårdens viktigaste syfte. Emellertid torde kunna förutses, att efter en

viss övergångstid efter krigets upphörande importen av fasta och flytande

bränslen åter kommer alt uppnå sådan storleksordning att de inhemska

vedbränslenas konkurrensmöjligheter starkt försämras. Följden härav torde

1 Beträffande Innehållet i dessa intyg hänvisas till motionen I: 259.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

23

bliva, alt avsättningsmöjligheterna för småvirket åter komma att starkt

minskas. Frågan om den framtida avsättningen av småvirket är därför av

största vikt såväl för den enskilde skogsägaren som för landet i sin helhet.

Kommissionen får fördenskull tillstyrka, att en allsidig utredning örn de

mångfaldiga spörsmål, som sammanhänga med denna fråga, kommer

till stånd.

Domänstyrelsen yttrar följande.

Domänstyrelsen vili erinra örn att vissa utredningsresultat beträffande

småvirkets användning redan framlagts, t. ex. av 1931 års skogssakkunniga

(statens offentliga utredningar 1933:2), av 1933 års upphandlingssakkunniga

(1934:20), av 1933 års skogsindustrisakkunniga (1935:36) och av

1936 års skogsutredning (1938:53). Ett betydande arbete är således redan

nedlagt på lösandet av detta spörsmål. Frågan torde dessutom, vad Norrland

beträffar, ingå i den nu arbetande Norrlandskoinmitténs utredningsuppdrag.

Någon tillfredsställande lösning av problemet i hela dess vidd har emellertid"

ännu icke kunnat framläggas. Betydande belopp i fonn av bidrag av

allmänna medel utbetalas, tills vidare dels till vissa vedeldande allmänna

institutioner, dels även till skogsägare för röjning i skogsbestånd, där virkesutfallets

värde icke täcker röjningskostnaden. Det lärer kunna förväntas,

att denna bidragsverksamhet kunde upphöra eller åtminstone minska

och motsvarande besparingar göras i statens utgifter, örn småvirket kunde

erhålla lönsam avsättning. Domänstyrelsen vill tillstyrka det begärda anslaget.

varvid styrelsen förutsätter, att utredningsarbetet organiseras och samordnas

på ett sådant sätt, att dubbelarbete undvikes.

Sveriges skogsägareförbund har i ärendet anfört följande.

Under bränslebristen under förra världskrigets senare del blevo nu ifrågavarande

smådimensioner liksom nu är tallet starkt efterfrågade för bränsleändamål

samt kunde tillgodogöras med viss ekonomisk vinst. Sortimentet

pannved uppkom då, ehuru med något olika kvalitetsbestämmelser mot nu.

Det observerades då även, att avsättningsmöjligheterna för de klenare virkesdimensionerna

voro till stort gagn för skogsvården särskilt i de delar

av landet, där skogskolning ej ägde rum. I och med stenkolsprisernas nedgång

under efterkrigskrisen försvunno emellertid avsättningsmöjligheterna

för sekunda ved praktiskt taget fullständigt. Även för prima barrved blev

marknadsläget så svagt, att detta sortiment endast kunde uttagas från tämligen

goda avsättningslägen. Detta dåliga prisläge höll sig oförändrat fram

till andra världskrigets utbrott. Som exempel må nämnas, att prima harrvid

under senare delen denna period betalades med 4:50 å 4:75 pr kbm

fritt kaj i Stockholm. De ur skogsvårdssynpunkt betydelsefulla, tidiga gallringarna

kunde under denna period utan statliga stödåtgärder äga rum blott

inom de delar av landet, där skogskolning lörekom.

Saken ansågs vara så pass allvarlig ur skogsvårdssynpunkt, att statsmakterna

vidingö subventionsåtgärder för beredandet av viss marknad för brännved,

främst pannved. Särskilda anslag lämnades lör möjliggörande av vedeldning

i statliga verk och anläggningar. Viss lid anvisades även anslag för

vedeldning i kommunala anläggningar. Berörda anslag skulle täcka den merkostnad

utöver kostnaden för eldning med stenkol eller koks, som orsakades

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 237.

av vedeldningen. Särskilda vedeldningskonsulenter anställdes. En statlig

lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift inrättades m. m.

Det torde väl vara sannolikt att, såsom i motionerna även framhållits

veden får svårt att hävda sig som bränsle i konkurrensen med kol, koks och

oljor, sedan importen av dessa varor efter krigets slut ånyo blivit fri. Man

har då att emotse, att vedeldningen åter krymper ned till sin förutvarande

omfattning, vilken betingas av viss konsumtion av ved till hushållsbränsle,

särskilt på landsbygden, samt för vissa specialändamål, främst inom glasindustrien.

Totala behovet av brännved för avsalu, som nu överstiger 30

mili. kbm om året, skulle därmed sjunka till cirka 7 milj. kbm. Med all säkerhet

kommer denna begränsade marknad att i första hand täckas genom

den normala tillförseln av prima ved. Avsättningsmöjligheterna för pannved

oell sekunda ved bli, såsom under förkrigstiden, säkerligen obetydliga utom

i de relativt begränsade delar av landet, där skogskolning äger ruin.

Den hämmande återverkning på skogsvården, som bristande avsättningsmöjligheter

för klenvirket enligt det ovan sagda medföra, kommer då åter

att göra sig gällande. Förbundet kan därför instämma med motionärerna

derutinnan, att det ur skogsvårdssynpunkt är önskvärt, att utredning i god

tid verkställes, örn vilka åtgärder som böra kunna tillgripas för skapandet

av fortsatta möjligheter för ett ekonomiskt tillgodogörande av smådimens

i o nema.

Enligt förbundets mening bör man örn möjligt undvika subventionsåtgärder.

Skogsprodukterna böra bära sina framställningskostnader, och en

konstlad marknad bör ej skapas för de mer lågvärdiga sortimenten genom

statligt understöd. Man kan då icke tänka sig någon annan utväg än att

genom förbilligade framställningskostnader och vidgade naturliga konsumtionsområden

stärka vedbränslets konkurrenskraft gent emot kol- och oljebränslet.

Motionärerna peka även på sådana åtgärder. De förorda arhetstekniska

undersökningar nied syfte att utröna, örn avverknings- och körningskostnadema

för klenvirkessortimenten skulle kunna nedbringas. Skulle

en utredning härom kunna leda till praktiska resultat, vore mycket vunnet,

ty det är just arbetskostnadernas å småsortimenten relativa dyrhet, som utgör

det svåraste hindret mot detta virkes tillgodogörande. Arbetsstadier av

denna art äro mycket komplicerade samt kräva stor erfarenhet och skicklighet

av det organ, som skall utföra dem. Enbart utfinnandet av rätta metodiken

för berörda arbetsstudier kan kräva årslånga förarbeten och undersökningar.

Sedan åtskilliga år tillbaka arbeta tvenne enskilda organisationer på

detta område, nämligen dels »Värmlands skogsarbetsstudier» och dels »Föreningen

skogsarbeten», med vilken sistnämnda domänverket samarbetar.

Båda dessa organisationer ha under sitt hittillsvarande arbete vunnit stor

erfarenhet och värdefulla insikter inom det studieområde, som nu är i fråga.

Vidare ha motionärerna framhållit önskvärdheten av att man undersöker

möjligheterna till förbättring av förekommande typer av vedeldningspannor.

Ehuru under nuvarande kristid avsevärt förbättrade panntyper framkommit,

är väl sannolikt icke det sista ordet sagt på detta område. Skulle

under medverkan av värmeteknisk sakkunskap nya panntyper kunna konstrueras,

vilka bättre än de nuvarande tillvarataga vedens värmeeffekt, ökas

därmed givetvis vedens konkurrenskraft gentemot kol och köks och då samtidigt

även dess marknadsvärde. Ingeniörsvetenskapsakademien har sedan

många år tillbaka bedrivit studier på detta område, har specialutbildad personal

och fullständiga laboratorier för uppgiften. Utan speciallaboratorium

lärer en utredning av denna art ej kunna med framgång genomföras.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

25

Motionärerna ha .slutligen även ansett, att en utredning om den framtida

tillgången på klenvirke samt dettas avsättning inom olika användningsområden

vore så betydelsefull, att den förtjänade statligt stöd. Förbundet vill här

först framhålla, att problemet om beredande av avsättning för mindrevärdigt

virke egentligen icke endast berör smådimensionerna, utan även virke

med tekniska skador, som göra det odugligt till vanlig industriell förädling.

Kvantiteten av dylikt virke, som utfaller vid avverkningarna, är betydande,

måhända föga mindre än utfallet av smådimensioner vid de tidiga gallringarna.

Det kan givetvis vara av visst intresse att äga en beräkningsvis framkommen

kännedom örn påräkneliga kvantiteterna av de lågvärdiga sortimenten

i landets olika delar. Då järnindustriens träkolsförsörjning sker väsentligen

på basis av sagda sortiment, kan det jämväl med hänsyn till denna industris

intressen anses vara lämpligt, att tillgången av berörda virkeskvaliteter undersökes.

Utredningen lärer få baseras på rik sskogs taxeringens primärmaterial

samt kan knappast genomföras utan disposition över detta material.

Enligt det ovan sagda finner förbundet det vara till gagn, att de utredningar,

som i motionen omtalas, komma till stånd. Uppgiftens betydelse ur

allmän synpunkt samt det stora mått av speciell sakkunskap, som kräves för

dess lösande, gör det angeläget, att utredningsuppdraget lämnas till organ

med största erfarenhet och sakkunskap å respektive undersökningsområden.

Skogsstyrelsen yttrar bland annat följande.

Från samtliga skogsvårdsstyrelser, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

och skogsindustri ernås samarbetsutskott ha inhämtats yttranden i frågan.

överlag tillstyrkes livligt, att utredningar av den art, som behandlas

i motionerna, snarast komma till utförande. I ett par fall har emellertid

ifrågasatts, om icke de undersökningar, vartill medel nu äskas, lämpligen

borde omhänderhavas av institutioner, som normalt syssla med dessa frågor.

I andra fall har påpekats, att den begärda anslagssumman troligen icke

kommer att förslå för några mera ingående undersökningar.

För egen del får skogsstyrelsen anföra följande.

De frågor, som beröras i motionerna, äro utan tvivel av vital betydelse för

det svenska skogsbruket, icke minst i Norrland, där ungskogar med klenare

virkesdimensioner nu på stora arealer efterträda de gamla naturskogarna. De

ekonomiska möjligheterna att bedriva en intensiv skogsvård i våra ungskogar

äro nämligen intimt förknippade med avsättningsbetingelsema för det

utfallande, klena virket. Vid uppgörande av plan för den utredning örn

skogsbrukets omställning till 1''redshushållning, som ålagts skogsstyrelsen,

lia dessa frågor också uppmärksammats. På grund av att andra delar av

denna omfattande utredning varit mera brådskande — främst framskaffandet

av erforderlig arbetsreserv inom skogsbruket — lia de här ifrågavarande

spörsmålen rörande småvirket ännu ej kunnat upptagas till närmare

behandling inom styrelsen. Då dessa utgöra ett viktigt frågekomplex,

vars klarläggande icke bör uppskjutas alltför länge, finner skogsstyrelsen det

angeläget att, genom anvisande av statsanslag, förutsättningar skapas för ett

igångsättande av de grundläggande utredningar, som i motionerna upptagas

under punkterna 1, 2 och 4.

Örn skogsstyrelsen sålunda kan i sak understödja motionärerna, vill .styrelsen

i likhet med, bland annat, skogsindustriernas samarbetsutskott föreslå,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 237.

Utskottet.

att sagda utredningar bedrivas i något annan form än den i motionerna

förutsatta. Den under punkt 1 uppförda frågan om framtida tillgången på

klenvirke faller uppenbarligen inom skogsförsöksanstaltens arbetsområde,

särskilt som anstalten genom riksskogstaxeringen erhåller det för hithörande

beräkningar nödvändiga underlaget. Denna utredning bör därför lämpligen

uppdragas åt skogsförsöksantalten och för ändamålet erforderliga medel

ställas till dess förfogande.

Liknande synes förhållandet vara beträffande den under punkt 2 upptagna

undersökningen örn framställningskostnader för olika småvirkessortiment

i vissa avsättningslägen vid iakttagande av utdrivningsteknikens senaste

rön. Sedan skogsförsöksanstalten nu fått en särskild företrädare för

skogstek nologisk forskning, synes det ändamålsenligt att anstalten anförtros

jämväl denna undersökning och att medel anvisas för täckande av

härmed förenade kostnader. Det bör emellertid stå försöksanstalten fritt att,

örn så befinnes lämpligt, överlåta vissa avsnitt av undersökningen på institutioner

med särskild erfarenhet på området.

Vad gäller det under punkt 4 avhandlade spörsmålet om möjligheterna att

förbättra nu förekommande värmepannor för ved, vill skogsstyrelsen erinra

om att på detta område bedrives provnings- och i viss utsträckning även

forskningsverksamhet dels vid ingeniörsvetenskapsakademiens bränsletekmska

försöksstation, dels vid byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning

och dess pannlnboratorium. Enligt vad skogstyrelsen inhämtat synes emellertid

det egentliga arbetet för att frambringa nya konstruktioner, bortsett

från pannfabrikanternas egen verksamhet, huvudsakligen vara koncentrerat

till tekniska högskolans laboratorium för uppvärmnings- och ventilationsteknik.

På grund av ingeniörsvetenskapsakademiens centrala ställning i

fråga örn praktisk försöksverksamhet på teknikens olika områden, finner

skogsstyrelsen det dock lämpligast att medel för den här åsyftade undersökningen

ställas till dess förfogande. Härför talar även det förhållandet, att

akademien tidigare fullgjort liknande uppdrag. Akademien må i sin tur

anlita den expertis, som finnes nödvändig.

Med hänsyn till förevarande frågors gemensamma syfte torde få anses

önskvärt, att någon myndighet närmare följer och vid behov samordnar de

här omförmälda utredningarna. Utgående från skogsstyrelsens i det föregående

berörda, direkta befattningstagande med de problem, som äga samband

med skogsbrukets fredsomställning, vore det måhända ändamålsenligt

att denna uppgift fullgjordes av styrelsen. Vid ett sådant arrangemang bör

föreskrivas att de institutioner, som ei*hållit de särskilda utredningsuppdragen,

skola hålla skogsstyrelsen å jour med arbetets gång.

Huruvida de belopp, som i motionerna beräknats för nämnda undersökningar,

komma att visa sig tillräckliga, är för närvarande svårt att bedöma.

Skogsstyrelsen förutsätter emellertid, att, om ytterligare anslag skulle erfordras

för arbetenas fullföljande, medel härtill kunna senare anvisas.

Åberopande det anförda får skogsstyrelsen tillstyrka, att lämpligt anslag

ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att, på sätt ovan antytts, understödja

utredningar rörande den framtida avsättningen av småvirke.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava beräkningarna av vedbehovet

under nästa bränsleår baserats på den förutsättningen att importstoppet

för fossila bränslen komme att kvarstå under hela tiden fram till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

27

den 1 juli 1946. Ehuru handelsförbindelserna utåt numera börjat komma i

gång synes det likväl ovisst huruvida och i vilken utsträckning det kan bliva

möjligt att importera fossila bränslen. I likhet med föredragande statsrådet

anser utskottet att de största möjliga ansträngningar böra göras för att få

en dylik import till stånd.

Bränslekommissionen har nu föreslagit ett avverkningsprogram för avverkningsåret

1945/46 av 34 miljoner kubikmeter bränn- och kolved samt 16

miljoner kubikmeter massaved, varvid den brännved, som avverkades hösten

1945, skulle användas redan under nästa bränsleår. Föredragande statsrådet

har framhållit, att med hänsyn till ovissheten om behovet av ved under

bränsleåret 1946/47 det kunde ifrågasättas, huruvida icke den föreslagna avverkningskvantiteten

borde utgöras av massaved till större del än vad kommissionen

föreslagit. Härigenom skulle statens förlustrisker, för den händelse

veden på grund av ökad import av fossila bränslen icke skulle behöva

användas såsom bränsle, begränsas, enär veden i så fall skulle kunna användas

såsom råvara inom massaindustrien. Vidare vöre att märka, att tillgångarna

på för avverkning lämplig vedskog numera minskat, varför avverkningsprogrammet

lättare syntes kunna genomföras för massaved än för

brännved. Utskottet delar den av föredragande statsrådet i detta avseende

uttalade uppfattningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa

avverkningsprogrammet, vilket synes böra genomföras i etapper. Utskottet

är ense med föredragande statsrådet därom, att man torde böra eftersträva

att den under instundande höst avverkade veden så långt möjligt blir tillgänglig

redan under nästa bränsleår.

Utskottet biträder föredragande statsrådets förslag om att avverkningarna

tills vidare böra genomföras med stöd av lagen örn avverkningsskyldighet.

Utskottet anser vidare, att det bör ankomma på Kungl. Majit att meddela

erforderliga administrativa bestämmelser för tillämpningen av statsgaranti

för ved.

I likhet med föredragande statsrådet biträder utskottet bränslekommissionens

förslag till särskilda skogsodlingsbidrag vid kalavverkning i bestånd

av otillfredsställande typ inom de 17 södra länen.

Föredragande statsrådets beräkningar av anslagsbehovet för reglering av

vedproduktionen — ett investeringsanslag å 70 000 000 kronor — föranleda

icke någon erinran från utskottets sida. Utskottet har icke heller något att

invända mot att anslaget för nästa budgetår till omkostnader i samband med

inköp och inlösen av ved i enlighet med föredragande statsrådets förslag uppföres

med ett belopp av 6 000 000 kronor.

Vad föredragande statsrådet i övrigt i detta sammanhang yttrat och föreslagit

bar icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Det i motionen 11:601 framställda yrkandet bar utskottet icke funnit sig

kunna biträda, varför utskottet föreslår, att motionen icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 237.

Beträffande motionerna I: 167 och II: 151 får utskottet framhålla, att —

såsom framgår av de över motionerna avgivna yttrandena — sedan motionerna

väcktes ett flertal åtgärder blivit vidtagna, vilka i väsentlig mån tillgodose

de önskemål, som framställts i motionerna. Då de frågor, som beröras

i motionerna, alltså numera kommit i ett helt annat läge, anser utskottet

motionerna icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vad slutligen angår motionerna 1: 259 och II: 425 är utskottet ense med

de i ärendet hörda myndigheterna om angelägenheten av att en allsidig utredning

av den mångfald spörsmål, som sammanhänga med frågan örn den

framtida avsättningen av småvirke, kommer till stånd. Utskottet får därför

tillstyrka att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om verkställande

av utredning i ärendet. I anslutning till vad skogsstyrelsen anfört

ifrågasätter utskottet, huruvida icke utredningen av de i motionerna under

punkterna 1 och 2 angivna frågorna lämpligen kunde anförtros åt skogsförsöksanstalten

och det under punkten 4 berörda spörsmålet åt tekniska högskolan

i Stockholm eller åt ingeniörsvetenskapsakademien samtidigt som åt

skogsstyrelsen uppdroges att följa och samordna de utredningar, som kunde

komma att igångsättas på ifrågavarande område. Något särskilt anslag för

ändamålet anser sig utskottet icke böra tillstyrka. Kostnaderna torde, i den

mån utredningarna icke kunna verkställas av för uppdragets fullgörande

lämpade statliga organ, böra bestridas av vederbörligt anslag till kommittéer

och utredningar genom sakkunniga.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) godkänna att Kungl. Maj:t vidtager erforderliga åtgärder

för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig

överensstämmelse med av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för den 27 april

1945 angivna riktlinjer;

b) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved m. m. för budgetåret 1945/46 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor;

c) till Reglering av vedproduktionen för budgetåret 1945/46

under fonden för förlag till statsverket anvisa ett investeringsanslag

av 70 000 000 kronor;

II. att motionen 11:601 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

III. att motionerna I: 167 och II: 151 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

IV. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 259 och

II: 425, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 237.

29

måtte låta verkställa utredning angående den framtida avsättningen

av småvirke och i samband därmed stående

frågor.

Stockholm den 19 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar. Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Pauli, Lindström, Bäcklund, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz,

Gustaf Karlsson, Gustav Emil Andersson, Albertsson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Falla, Andersson

i Malmö, Norup, Wallentheim, Malmborg i Skövde, Lindholm, Onsjö, Hoppe, Thäpper

och Birke.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:507 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motione s. 11 i texten