Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa försöksanordningar på folkskoleväsendets område.

1945-06-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:260, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa försöksanordningar på folkskoleväsendets område.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260.

1

Nr 260.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1945 kl. 11 fm.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa

försöksanordningar på folkskoleväsendets område.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

G. Fahlander m. fl. (I: 31) och den andra inom andra kammaren av herr

G. Larsson i Julita m. fl. (II: 85), har hemställts, att riksdagen ville besluta

bemyndiga Kungl. Majit uppdraga åt skolöverstyrelsen att i avvaktan på den

slutliga utformningen av vårt skolväsen genomföra en försöksanordning i

huvudsaklig överensstämmelse med de i motionen framförda riktlinjerna, eller,

därest detta yrkande icke kunde bifallas, hos Kungl. Majit anhålla örn skyndsam

utredning av de i motionen framförda förslagen.

Motionärerna lia till stöd för sitt yrkande anfört i huvudsak följande.

I 1940 års skolutredningsbetänkanden och utredningar bil. 1 har ledamoten

av utredningen docent Urban Hjärne redogjort för elevernas arbetsbelastning

i olika skolformer från och med första skolåret fram till studentexamen.

Överbelastningen är störst i småskolans första klass, där den uppgår till 12

timmar per vecka. Då skolschemat för denna klass upptar 24 lektionstimmar

och tiden för hemuppgifterna beräknats till 1 timme och 17 min. per vecka,

blir arbetsbelastningen för dessa elever praktiskt taget dubbelt så stor mot

vad den borde vara. Lång arbetstid är inte alltid lika nied gott arbetsresultat.

Givet är, att skolutredningen har sin uppmärksamhet riktad på ovan angivna

olägenhet, men då det kan förmodas, att det ännu dröjer många år,

innan de väntade reformerna kunna omsättas i praktiken, vore en partiell

reform väl motiverad. Denna skulle innebära, att undervisningstimmarnas

antal för första småskoleklassen sänktes från 24 till 14 timmar per vecka. Då

en småskollärarinnas tjänstgöringstid som regel är fastställd till 28 timmar

per vecka, skulle hon därigenom kunna bestrida undervisningen i två klasser.

Även örn enbart hänsynen till de yngsta elevernas hälsa utgör en tillräcklig

motivering för en avkortning av lästiden, skulle en snar reform vara önskvärd

på grund av det starkt ökade krav på nya skolbyggnader, som från de större

och medelstora skoldistrikten snarast kommer att framföras till statsmakterna

på grund av det kraftigt ökade antalet nybörjare under den allra närmaste

tiden.

Den på landsbygden vanligast förekommande skolformen är 6-årig B-2- skola, i vilken de två lägsta årsklasserna bilda en småskoleavdelning och de

fyra högre en folkskoleavdelning. 7-årig skolplikt är emellertid på många håll

redan genomförd, och från och med höstterminen 1948 skall den vara införd

i alla skoldistrikt. Folkskoleavdelningen kommer härvid att bestå av fem årsklasser.

På grund av en dylik orimlig fördelning av eleverna torde utvecklingen

i många landsbygdsdistrikt bli följande: småskoleavdelningen befinnes

Bihang till riksdagens protokoll 19d5. 6 sami. Nr 260. 1415 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 260.

i krympande distrikt snart alltför liten, varför den indrages ock eleverna

skjutsas till en annan skola. Olägenheterna med skjutsning av de yngsta

skolbarnen — särskilt vintertid — torde vara uppenbara. Svårigheterna att

bemästra undervisningen i folkskoleavdelningen med dess fem årsklasser visa

sig oöverkomliga, varför sjunde klassen kommer att centraliseras, en tanke,

som nyligen framförts från högsta skolledningen. Dyrbara skolskjutsar skulle

alltså beredas de yngsta och de äldsta barnen. Här skulle en utsträckning

av småskollärarinnornas tjänstgöring till att omfatta även tredje klassen bli

av avgörande betydelse. En dylik anordning skulle bli så mycket lättare att

genomföra, örn första klassens undervisningstid avkortades till 14 timmar per

vecka, varigenom lärarinnan skulle få ett avsevärt antal timmar till undervisning

av de två mera skolvana årsklasserna.. Att tanken på tredje klassens

överflyttning till småskoleavdelningen icke är ny framgår av besparingsberedningens

slututlåtande i januari 1943, som till och med förordade en överflyttning

dit av fjärde klassen.

Ett tredje område, där en partiell reform skulle vara av stort värde för

många landsbygdsdistrikt, är fortsättningsskolan. Efter införandet av 39

veckors lästid visa sig distriktets egna lärare ofta ytterst obenägna att åtaga

sig undervisningen i fortsättningsskolans 6-veckorskurs, varför ambulerande

lärare ofta måste anlitas. Även härvid blir naturligtvis kontinuiteten i undervisningen

bristfällig.

I folkskolinspektör Norinders senast avgivna årsberättelse återfinnes följande

förslag: »I de flesta flerklassiga skolor på landsbygden skulle 7:e klass

tillsammans med den nuvarande fortsättningsskolan kunna utgöra en för fortsatt

undervisning lämpligt avpassad läroavdelning. Örn övriga folkskoleklasser

finge sommarferier efter 36 veckor, skulle läraren under återstående 3 veckor

kunna fortsätta med enbart denna övre avdelning och sedan mot särskilt

arvode undervisa denna under ytterligare 3 veckor. Genom justering av terminens

längd skulle denna fortsättningskurs ändå hinna avslutas i god tid föro

midsommar.»

Det anförda förslaget innebär en relativt god lösning av många svårigheter.

Rörande ifrågavarande motioner har statsutskottet i vederbörlig ordning

inhämtat skolöverstyrelsens utlåtande, vari uttalats, att motionerna icke syntes

böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Överstyrelsen har anfört:

Motionärernas förslag, att undervisningstimmarnas antal för lärjungar i

första småskoleklassen i skolor av a-form och b-form skulle sänkas från nuvarande

24 timmar per vecka till 14, innebär, att dessa lärjungar ej skulle

erhålla längre undervisningstid, än vad som i undervisningsplanen för rikets

folkskolor är föreskrivet i fråga örn de halvtidsläsande småskolorna av c-form.

Sistnämnda skolor äro nu betecknade som undantagsformer, vilka få upprättas

endast i sådana fall, då vissa lokala förhållanden därtill föranleda. I

enlighet med undervisningsplanens föreskrifter och i överensstämmelse med

av riksdagen gjorda uttalanden ha de halvtidsläsande skolformerna alltmera

omorganiserats till heltidsläsande skolor och förekomma nu endast sparsamt

i vissa trakter, där skolvägsförhållandena ansetts lägga hinder i vägen för

övergång till längre undervisningstid. För att i någon mån neutralisera den

minskade undervisningstiden äro de halvtidsläsande småskolorna i stor utsträckning

treåriga, alltså med småskolans kurs utbredd på tre år. De av

motionärerna angivna ekonomiska fördelarna för stat och kommun i fråga

örn lärartjänster och skollokaler, som skulle uppkomma genom den föreslagna

anordningen, ha alltså tidigare icke föranlett statsmakterna att medgiva en

till halva antalet timmar inskränkt undervisningstid för skolans lärjungar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260.

3

där den eljest föreskrivna tiden kunnat med hänsyn till de lokala förhållandena

tillämpas.

En uppdelning av läraravdelningar i grupper — vilket den föreslagna anordningen

liksom den gamla varannandagsläsningen skulle medföra och som

motionärerna åberopa som stöd i pedagogiskt avseende för förslaget — kan

inom lämpliga gränser befrämja undervisningen och förekommer i själva

verket sedan länge i olika former inom folkskolan. I småskola av b-form tilllämpas

den regelbundet under två veckotimmar enligt undervisningsplanens

föreskrifter, vid anordnande av s. k. växellov, då skolvägsförhållandena så

påkalla, brukar den medgivas för fyra veckotimmar, och vid högt lärjungeantal

som gruppundervisning under 50 å 100 timmar per läsår (folkskolestadgan

§ 15). Även s. k. förstärkningsanordning med uppdelning av läraravdelningen

under högst fyra veckotimmar kan ifrågakomma vid högt lärjungeantal.

För småskola av b-form finnas alltså redan nu i viss utsträckning olika

möjligheter att då behov föreligger lindra arbetsbelastningen. För småskolor

av a-form har intet av de nyssnämnda alternativen medgivits i folkskolestadgan.

Om man bortser från undervisningsplanens allmänna rekommendation

— som i stor utsträckning följes •— att undervisningstiden under

de första veckorna av barnens första skolår bör på lämpligt sätt begränsas,

har uppdelning av läraravdelningen under vissa timmar i veckan här kunnat

ske endast efter medgivande av Kungl. Majit från fall till fall. Sådana medgivanden

ha lämnats åt ett ganska stort antal skoldistrikt, men minskningen

av lärjungarnas undervisningstid har därvid i allmänhet begränsats till fyra

timmar per vecka, och medgivandena ha avsett avdelningar med minst 20

lärjungar. Det är tydligt, att örn nedsättningen i lärjungarnas undervisningstid

pressas nedom vissa gränser, den ej uppväges av de fördelar, som läraravdelningens

uppdelning medför, utan följden blir en sänkning av arbetsresultatet

främst i de grundläggande ämnena (läsning, skrivning och räkning)

som även i småskolan krava mycken övning.

Man torde få förutsätta, att frågan örn uppdelning av läraravdelning är

föremål för skolutredningens uppmärksamhet och att förslag härutinnan

kunna förväntas. Att under sådana förhållanden föranstalta örn försök eller

särskild utredning beträffande anordningar, som skulle innebära en minskning

till hälften av den nu föreskrivna undervisningstiden för småskolans

första klass, kan överstyrelsen icke finna påkallat, i all synnerhet som mojligheter

för en måttfull uppdelning av läraravdelning och minskning i undervisningstiden

under lärjungarnas första skoltid enligt vad ovan anförts redan

nu föreligga.

Frågan örn en sådan fördelning av klasserna i den sjuåriga B-2-skolan,

att tredje klassen (första klassen på folkskolestadiet) fördes över till

småskolavdelningen, varigenom folkskolläraren skulle undervisa klasserna

4—7, är ej ny. Småskolor av denna typ — som väsentligen skilja sig

från de treklassiga halvtidsläsande småskolorna, där småskolans kurs

bretts ut över tre år —• ha tidigare förekommit i viss utsträckning

och förekomma ännu sporadiskt. Möjligheter att anordna dylika småskolor

föreligga redan nu, och överstyrelsen har i enstaka fall, då särskilda

skäl och förutsättningar förelegat, fastställt föreskrifter härom. Försök

ha alltså gjorts, men skoltypen har i allmänhet befunnits vara tungarbetad.

En omfördelning av lärostoffet och en sänkning av tredje klassens

arbetsmål torde vara behövligt, om anordningen skulle allmännare kunna

tillämpas. Man skulle med andra ord behöva närma sig don treklassiga halvtidsläsande

småskolans typ. Och motionärerna föreslå också åtminstone för

första klassen dylik lästid. Frågan örn treklassig småskola diskuterades i

det betänkande, som låg till grund för riksdagens beslut år 1936 angående

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 260.

Utskottet.

obligatorisk sjuårig folkskola (SOU 1935:58, s. 106—109). Do sakkunniga

ansågo på anförda skäl — och vederbörande departementschef anslöt sig

till ^ detta uttalande —- att den normala anordningen vid den obligatoriska

sjuåriga folkskolan bör vara, att småskolestadiet omfattar första och andra

klassen och folkskolestadiet de övriga fem klasserna. Ett sammanförande i

en undervisningsavdelning av småskolestadiets två klasser och en årsklass på

det egentliga folkskolestadiet ansågs bereda alltför stora undervisningssvårigheter.

Överstyrelsen måste beteckna en anordning med en halvtidsläsande

första klass, sammanförd med andra klassen och folkskolestadiets första klass

till en undervisningsavdelning, som en betydande försämring av den nuvarande

småskoleorganisationen. I enstaka fall där de lokala förhållandena göra

indragning av en småskola olämplig och de personliga förutsättningarna hos

lärarinnan äro särskilt gynnsamma, föreligga alltjämt vissa möjligheter att

försöksvis anordna treklassiga småskolor, omfattande även folkskolestadiets

första klass. Även i denna fråga torde ett ställningstagande från skolutredningens

sida böra avvaktas.

Folkskolans årliga lästid är nu antingen 364/7 veckor eller 39 veckor. Valet

mellan dessa lästider är fritt för skoldistrikten. Den längre lästiden har

emellertid vunnit vidsträckt utbredning, och antalet skoldistrikt med 364/t

veckors läsår krymper raskt. Då motionärerna föreslå, att lästiden skulle för

klasserna 1—6 utgöra 36 veckor, så innebär detta alltså, att en återgång för

dessa klassers del skulle ske till en kortare lästid. Även sjunde klassen skulle

drabbas av denna minskning, då folkskolekursen skulle anses avslutad efter

de 36 veckorna, och en kurs motsvarande nuvarande fortsättningsskolan skulle

vidtaga. Huruvida kursen avsetts bliva tvåårig, framgår ej med säkerhet av

motionen. Skulle så ej vara fallet, bleve centraliseringsåtgärder behövliga i

samma utsträckning som nu.

_Det är visserligen riktigt, att fortsättningsskolans anordning vållat besvärligheter

på många håll efter införande av 39 veckors lästid. Organisationen

av en ettårig skolform, som i stor utsträckning måste lita till lärarkrafter

från folkskolan, mäste erbjuda särskilda svårigheter. Det är säkerligen önskvärt,

att frågan örn fortsättningsskolans organisation under de i viss män ändrade

förhallanden, som inträtt i och med sjunde skolårets genomförande och

övergången till 39 veckors lästid, blir föremål för särskild uppmärksamhet.

Det gäller emellertid här en synnerligen omfattande fråga, som behandlas i

direktiven för 1940 års skolutrednings arbete och vars lösning ej torde kunna

på något avgörande sätt gagnas av motionärernas uppslag. Redan nu föreligger

möjlighet för distrikt att vid en lästid av 36 V? veckor omedelbart börja

fortsättningsskolkurs med de avgående sjundeklasseleverna. Men denna anordning

har ej vunnit någon större utbredning. Det torde föreligga starka

skäl att avvakta de förslag, som skolutredningen har i uppdrag att avgiva i

nämnda avseende.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att motionärerna framföra önskemål

i väsentligen tre olika avseenden, nämligen dels örn minskning av undervisningstiden

i första småskoleklassen från 24 till 12 veckotimmar, dels örn

utsträckning av småskollärarinnornas tjänstgöring till att omfatta de tre lägsta

klasserna vid B-2-skolor, dels ock örn partiell sammanslagning av folkskolans

7:e klass med fortsättningsskolan.

Såsom i motionerna framhålles, torde 1940 års skolutredning ha sin uppmärksamhet

riktad på de pedagogiska och organisatoriska svagheter hos folkoch

fortsättningsskoleväsendet, som i motionerna belysts. Resultatet av ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260.

5

redningens arbete, såvitt gäller folk- och fortsättningsskolan, torde inom en

icke avlägsen framtid komma att framläggas. Redan av denna anledning anser

sig utskottet sakna tillräckliga skäl att biträda de i motionerna gjorda yrkandena,

vilka i första hand åsyfta ett bemyndigande för Kungl. Majit att låta

genomföra försöksanordningar i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna

angivna riktlinjer och i andra hand företagande av särskild utredning

rörande de framförda förslagen.

Yad själva sakfrågan angår får utskottet hänvisa till skolöverstyrelsens

ovan återgivna yttrande. Av detta torde framgå att de i motionerna framförda

uppslagen i viss utsträckning redan prövats utan att likväl ha vunnit någon

mera betydande utbredning. Det står givetvis alltjämt öppet för skolöverstyrelsen

att, när särskilda förhållanden föreligga, inom ramen för nu gällande

bestämmelser medgiva de avvikelser från den normala organisationen, som

må befinnas ändamålsenliga.

Under åberopande av det anförda får utskottet avstyrka bifall till ifrågavarande

motioner. Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 31 och II: 85 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Pauli, Bäcklund, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding,

Gustaf Karlsson, Emil Petersson, Johan Eric Ericson och Gustav Emil Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Svensson i Grönvik, Persson i Tidaholm, Bergström,

Andersson i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Hall, Malmborg i Skövde, Onsjö,

Sefve, Hoppe och Petterson i Degerfors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.