Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner jämte i ämnet väckt motion.

1945-12-07 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:287, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 287.

Nr 287.

Ankom till riksdagens kansli den 7 december 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet

och ekonomiska förmåner jämte i ämnet väckt

motion.

(lia avd.)

I propositionen nr 379 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 november 1945,

föreslagit riksdagen godkänna vad i berörda statsrådsprotokoll av departementschefen

föreslagits beträffande hemvärnets rekrytering samt hemvärnspersonalens

tjänstgöring och ekonomiska förmåner.

Vidare har uti en inom andra kammaren av herr T. Ekdahl väckt motion

(11:689) hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 379 angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet

och ekonomiska förmåner måtte för sin del uttala,

att även hemvärnsman, som icke uppnått värnpliktsåldern, under tjänstgöring

i utbildningssyfte skall, under förutsättning att tjänstgöringen pågår

minst tre dagar i följd, äga uppbära ersättning med 6 kronor per dag, dock

under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår,

att ersättning efter grunder, som kunna befinnas skäliga, bör utgå till hemvärnskrets-

och hemvärnsområdesbefälhavare för intrång, som denne underkastar

sig genom att avstå del av sin bostad eller därtill hörande utrymmen

för upplåtande till expeditions- eller förrådslokaler,

att, då fristående lokal för hemvärnets förrådsartiklar inrättats, ersättning

efter skäliga grunder må utgå till särskilt anställd vårdare av i sådan lokal

inrymda förråd.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

I skrivelse den 3 september 1945 har 1945 års hemvärnskommitté framlagt

förslag om vissa ändringar i hemvärnskungörelsen, åsyftande dels vidgade

möjligheter för värnpliktiga att tjänstgöra i hemvärnet, dels reglering av

tjänstgöringskyldigheten för hemvärnsmän, dels ock förbättring av hemvärnspersonalens

ekonomiska förmåner.

I skrivelse den 3 september 1945 har 1945 års hemvärnskommitté vidare

framlagt förslag örn vissa förbättringar med avseende å hemvärnsmännens

beklädnadsutrustning.

8598 45

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 287.

19

Hemvärnskommittén har ännu icke slutfört sitt utredningsuppdrag såvitt

avser vissa organisatoriska frågor m. m. Departementschefen har emellertid

ansett sig utan avvaktan på kommitténs förslag i övrigt böra upptaga

till behandling de av hemvärnskommittén nu framlagda förslagen.

Allmänna synpunkter.

Efter att hava redogjort för av hemvärnskommittén anförda allmänna synpunkter

i ämnet samt remissmyndigheternas yttranden däröver har departementschefen

för egen del anfört följande.

Hemvärnet har under de gångna åren visat sig väl motsvara de förväntningar

man ställt på detsamma, och det utgör numera en betydelsefull del

av det svenska försvaret. Emellertid ha på senare tid vissa svårigheter uppträtt

vid rekryteringen till hemvärnet. Rekryteringssvårigheterna torde delvis

bottna i psykologiska faktorer sammanhängande med att den omedelbara

faran för vårt lands indragande i krig bortfallit. Även ekonomiska faktorer

torde emellertid ha medverkat; för den enskilde är det sålunda ofta nog

förenat med ekonomiska olägenheter att deltaga i hemvärnets verksamhet.

Såsom hemvärnskommittén med instämmande av 1945 års försvarskoinmitté

framhållit bör den som ansluter sig till hemvärnet i allmänhet icke behöva

underkasta sig ekonomiska uppoffringar med anledning därav, medan det å

andra sidan icke får vara ekonomiskt lönande att tillhöra hemvärnet.

De förslag, som hemvärnskommittén med angivna utgångspunkt framlagt

beträffande hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner, lia, såsom av det

följande framgår, synts mig i stort sett väl avvägda. Även kommitténs i det

följande närmare berörda förslag rörande värnpliktigas rätt att tjänstgöra vid

hemvärnet samt rörande reglering av hemvärnsmännens tjänstgöring och utbildning

kunna av mig i huvudsak godkännas.

Det hade självfallet varit att föredraga, om alla för hemvärnet aktuella

frågor kunnat komma under bedömande i ett sammanhang — helst i samband

med behandlingen av frågan örn försvarets organisation efter femårsperioden

1942/47. Emellertid har det synts mig vara av stor betydelse, särskilt

ur rekryteringssynpunkt, att de av hemvärnskommittén framlagda delförslagen

redan nu upptagas till behandling. Risk föreligger för att ett uppskov

kan medföra allvarligt avbräck i hemvärnets verksamhet, vilket vore så

mycket mer betänkligt som stora svårigheter torde möta att under fredliga

förhållanden på frivillighetens väg återuppbygga en organisation av denna

art. Krigserfarenheterna ha klart givit vid handen, att en organisation av

i huvudsak hemvärnets karaktär även framdeles bör ingå i vår försvarsorganisation,

och försvarskommitténs utredningsarbete torde med de av mig i

det följande föreslagna jämkningarna i hemvärnskommitténs förslag knappast

föregripas genom frågornas behandling redan nu. Jag har därför ansett

mig böra tillstyrka, att förslag i ämnet förelägges innevarande års riksdag.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att besluta örn de ändringar i

hemvärnskungörelsen, som betingas av förslagens genomförande.

Fråga örn vidgad möjlighet för värnpliktiga att deltaga i hemvärnets

övningar.

Enligt 9 § hemvärnskungörelsen må till hemvärnsmän och reservhemvärnsmän

antagas i värnpliktshänseende över- eller underåriga män samt sådana

värnpliktiga, vilka på grund av frikallelse, uppskov eller annan orsak

s. 20 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 287.

20

beräknas icke komma att inkallas till tjänstgöring vid mobilisering. Även

värnpliktiga, som i kommando väg placerats till krigst jänstgöring vid hemvärnet,

må antagas till kemvärnsmän.

Hemvärnskommittén har föreslagit, att även andra värnpliktiga må antagas

till hemvärnsmän, dock endast för tjänstgöring under tid, då de icke tagas

i anspråk för värnpliktstjänstgöring.

Till motivering av förslaget har kommittén anfört i huvudsak följande.

Befälsutbildade samt vissa meniga värnpliktiga äga möjlighet att vidmakthålla

och förbättra sina militära kunskaper genom att deltaga _i de befälskurser

m. m. som anordnas av centralförbundet för befälsutbildning. Meniga

värnpliktiga torde dock icke i större utsträckning kunna utnyttja dessa möjligheter.

Under fredsförhållanden kunna de i regel endast vidmakthålla sina

militära färdigheter genom att i skytteföreningarna bedriva skjutning och

genom att i vissa andra föreningar bedriva fältsport m. m.

Ur försvarets synpunkt vore det obestridligen fördelaktigt, örn intresserade

meniga ägde bättre möjligheter att vidmakthålla och förbättra de militära

kunskaper de förvärvat under värnpliktstiden. Kommittén har funnit

att en sådan möjlighet utan svårighet kan beredas dem örn de — oberoende

av vilken försvarsgren de tillhöra — få tillfälle att ingå i hemvärnet för att

under fredstid deltaga i dess övningar. Enligt vad kommittén erfarit ha

också många värnpliktiga uttalat önskemål härom. Även ur hemvärnets synpunkt

vore det av stort intresse att kunna mottaga de nyss nämnda värnpliktiga,

då hemvärnet härigenom skulle erhålla föregångsmän och instruktörer

och få lättare att i fredstid bedriva övningar med fulltaliga förband. Det

intresse för hemvärnet, som grundlägges hos de underåriga hemvärnsmännen,

skulle på detta sätt kunna bibehållas livet igenom. Det är att förmoda

att en sådan anordning i längden även bomme att stimulera rekryteringen av

äldre hemvärnsmän.

Kommittén har framhållit, att enligt kommitténs mening de värnpliktiga

skulle kunna fullgöra hemvärnstjänstgöring icke blott under fred utan även

under krig, så snart de icke vöre inkallade till värnpliktstjänstgöring.

Hemvärnskommittén har ansett, att antagningen av ifrågavarande värnpliktiga

borde få ske utan hinder av nu gällande maximisiffror, vilka vore

fastställda med tanke på personalbehovet i krig. Vapen för de nya hemvärnsmännen

borde utgöras av hemvärnets egna i de fall, då maximisiffrorna

icke vore fyllda, eller i annat fall tills vidare lånas ur försvarsområdesförråden.

Uniformer och övrig utrustning för den nya kategorien hemvärnsmän

borde vara densamma som för övriga hemvärnsmän. Denna utrustning

kunde tagas av den, som avsetts för reservhemvärnsmännen. De nya hemvärnsmännen

borde enligt kommitténs uppfattning underkastas samma skyldigheter

och erhålla samma rättigheter som övriga hemvärnsmän. Den uppkommande

ökningen av antalet hemvärnsmän syntes för närvarande icke behöva

medföra någon ökning av hemvärnets anslag.

Departementschefen, som redogjort för remissmyndigheternas yttranden i

ämnet, har för egen del anfört följande.

På de av hemvärnskommittén anförda skälen tillstyrker jag, att även

värnpliktiga, som icke kunna beräknas fullgöra krigstjänstgöring vid hemvärnet,

erhålla tillfälle att deltaga i hemvärnets övningar. För säkerställande

av hemvärnets effektivitet i krigstid måste emellertid, såsom i vissa remiss
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 287.

21

utlåtanden framhållits, skapas garantier för att icke sådana värnpliktiga till

för stort antal ingå i hemvärnsförbanden. Följden därav skulle nämligen

kunna bliva, att förbanden äro alltför uttunnade då de skola insättas i strid.

Jag föreslår därför, att bestämmelser meddelas av innebörd att värnpliktiga

som här avses må utgöra högst en fjärdedel av den för respektive förband

fastställda maximistyrkan.

Enligt hemvärnskommitténs förslag skall rekryteringen av värnpliktiga till

hemvärnet få äga rum utan hinder av nu gällande bestämmelser rörande

maximering av hemvärnets personalstyrka. För vinnande av kontroll över

medelsbehovet anser jag det emellertid nödvändigt, att antalet hemvärnsmän

fortfarande maximeras. Då det för närvarande fastställda maximiantalet

hemvärnsmän, inberäknat reservhemvärnsmännen, torde bereda tillräckligt

utrymme för rekrytering även av värnpliktiga, räknar jag icke i nuvarande

läge med någon höjning därav.

Såsom hemvärnskommittén föreslagit böra ifrågavarande värnpliktiga

tjänstgöra inom hemvärnet allenast under tid, då de icke tagas i anspråk för

värnpliktstjänstgöring. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att pröva,

huruvida dessa hemvärnsmän med hänsyn härtill böra erhålla särskild benämning.

Med hänsyn till den föreslagna maximeringen av antalet hemvärnsmän

torde svårigheter icke komma att möta beträffande de värnpliktigas utrustning

i annan mån än beträffande vapen. På sätt kommittén föreslagit böra

vapen, örn så erfordras, utlånas från försvarsområdesförråden.

Hemvärnspersonalens tjänstgöring.

Hemvärnspersonalens tjänstgöring indelas enligt 11 § hemvärnskungörelsen

i dels sådan tjänstgöring som erfordras för fyllande av hemvärnets

uppgifter, d. v. s. i första hand tryggandet av den egna hemorten, dels ock

tjänstgöring i utbildningssyfte.

Hemvärnskommittén har föreslagit en formell överarbetning av bestämmelserna,

bland annat i syfte att däri inarbeta även de bestämmelser, som

under beredskapstiden meddelats vid sidan av kungörelsen. I samband därmed

lia även vissa sakliga ändringar föreslagits. Ändringsförslagen avse i

huvudsak dels tjänstgöring för utbildning, dels ock utnyttjande av hemvärnet

för uppgifter, som icke omedelbart sammanhänga med dess egentliga uppgifter.

Kommitténs förslag i förra avseendet är av följande innebörd.

För närvarande saknas uttryckliga bestämmelser angående möjligheten att

under krig inkalla hemvärnsmän för utbildning. Kommittén har funnit, att

hemvärnsmännen under krig borde vara skyldiga att fullgöra den tjänstgöring

i utbildningssyfte, som kunde komma att åläggas dem, även om utbildningstiden

därigenom skulle komma att överstiga den för fredstid föreskrivna

maximitiden. Situationen kunde bliva sådan, att en snabbutbildning exempelvis

av vissa hemvärnsrekryter bleve nödvändig, och möjligheter borde då

finnas att utan tillskapandet av nya regler genomföra en sådan utbildning.

För att den enskilde hemvärnsmännen skulle erhålla garanti för att den extra

utbildning, som därigenom kunde komma att åläggas honom, icke finge större

omfattning än som vore strängt nödvändig, bor det enligt kommitténs mening

ankomma på Konungen att utfärda föreskrifter därom.

Beträffande utbildningen under fredstid föreskrives i 11 § 1 mom. hemvärnskungörelsen,

att hemvärnsmän må åläggas att i utbildningssyfte årligen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 287.

fullgöra högst 50 timmars tjänstgöring däri icke inräknas den tid som åtgår

för vidmakthållande och förkovran av skjutskicklighet och fältduglighet i

övrigt. Kommittén har framhållit, att 50-timmarstiden under de år som gått

efter hemvärnets tillkomst syntes ha utnyttjats i full utsträckning. Under

fredstid borde man emellertid för äldre hemvärnsmän räkna med en utbildning

av avsevärt mindre omfattning. Denna syntes dock icke böra i något

fall understiga 20 timmar, vilken minimitid syntes böra fixeras i kungörelsen.

Hemvärnsrekryterna borde emellertid alltjämt som regel åläggas 50 timmars

årlig utbildningstjänstgöring. Närmare föreskrifter om utbildningen syntes

böra utfärdas av chefen för armén.

Beträffande utnyttjandet av hemvärnet för sådana uppgifter, som icke omedelbart

sammanhänga med hemvärnets egentliga uppgifter, har hemvärnskommittén

anfört i huvudsak följande.

Kungl. Majit har i brev den 6 december 1940 medgivit, att hemvärnsmän

för tid då förstärkt försvarsberedskap är anbefalld enligt överbefälhavarens

närmare bestämmande efter eget åtagande må anlitas för att lämna handräckning

vid tillvaratagande av nödlandade flygplan, drivande spärrballonger

eller dylikt »samt vid andra tillfällen då så av nu rådande förhållanden finnes

påkallat», och tillika utfärdat föreskrifter örn de förmåner hemvärnsmän skall

äga åtnjuta under tid då han fullgör sådan tjänstgöring. Med anledning härav

har överbefälhavaren utfärdat föreskrifter i berört hänseende samt därvid

bland annat angivit att hemvärnstrupps verksamhet kan komma att bestå i

biträde vid efterspanandet och infångandet av spioner och sabotörer, bevakning

och biträde vid inträffade katastrofer (järnvägsolyckor, eldsvådor, skogsbränder

m. m.) samt bevakning och efterforskningar i samband med annan

för rikets säkerhet och försvar skadlig verksamhet.

I och med den förstärkta försvarsberedskapens upphörande den 1 juli 1945

ha nyssnämnda bestämmelser upphört att gälla och de uppräknade uppgifterna

i stort sett övertagits av polisen. Hemvärnsmännen kunna efter nämnda

dag icke längre i sin egenskap av hemvärnsmän anlitas exempelvis för efterspaning

av förbrytare (vilket emellertid skett i ett par uppmärksammade fall).

Att de kunna anmodas att lämna sitt bistånd i egenskap av civilpersoner och i

vissa fall, exempelvis enligt brandlagen, äga skyldighet därtill är självklart.

Då hemvärnsmännen i allmänhet ha en stark social ansvarskänsla, vilket gör

dem särskilt lämpade för att hjälpa de civila myndigheterna, främst polisen,

med efterspanings-, bevaknings- och handräckningstjänst, och då de genom

ett effektivt alarmsystem lätt kunna kallas till den plats där deras tjänster

behöva tagas i anspråk samt därvid i motsats mot uppbåd av andra ortsinvånare

utgöra en samövad och disciplinerad och alltså effektiv trupp under övat

befäl, synes det emellertid ur allmän synpunkt vara i hög grad önskvärt, att

de även kunna anlitas för sådana uppgifter i sin egenskap av hemvärnsmän,

d. v. s. med rätt att uppträda i hemvärnets uniform och, då så erfordras, utrustade

med vapen. Hemvärnet har faktiskt av allmänheten, särskilt på landsbygden,

kommit att betraktas som en manstark reservpoliskår, vilken kan

uppbådas vid katastrofsituationer av olika slag, och hemvärnets raska och

rådiga ingripande har vid flera tillfällen varit myndigheterna till stor hjälp.

Även hemvärnet som sådant har haft fördel därav, då det bidragit till att

befästa dess anseende hos allmänheten.

Med hänsyn till det sagda har kommittén föreslagit, att 11 § hemvämskungörelsen

skall kompletteras med ett moment av innehåll att hemvärnsmän

efter eget åtagande under fredstid skall äga deltaga i efterspanings-, bevaknings-

eller handräckningstjänst som påkallas av militär eller civil myndighet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 287.

23

Kommittén har framhållit, att i särskild ordning borde regleras vilka myndigheter

som ägde påkalla hemvärnets hjälp och de närmare förutsättningarna

härför; detta för att icke hemvärnet skulle tagas i anspråk för uppgifter av

bagatellartad natur. Kommittén hade nämligen på sina håll tyckt sig förmärka

en viss tendens hos de lokala myndigheterna att i allt för stor utsträckning

begära hemvärnets bistånd, vilket i längden kunde verka påfrestande för

de enskilda hemvärnsmännen. För att tjänstgöring av här ifrågavarande slag

skulle betraktas som hemvärnstjänstgöring borde fordras kallelse av -vederbörligt

hemvärnsbefäl. Örn hemvärnsman utan dylik kallelse deltoge i sådan

tjänstgöring, skulle han således betraktas som civilperson.

Departementschefen, som redogjort för remissmyndigheternas yttranden i

ämnet, har för egen del anfört följande.

Jag delar hemvärnskommitténs uppfattning, att hemvärnsmän under krig

böra vara skyldiga att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande tjänstgöra

för utbildning i den omfattning förhållandena det kräva,. Däremot kan jag

icke tillstyrka, att ifrågavarande tjänstgöringsskyldighet, såsom chefen för

armén med instämmande av överbefälhavaren föreslagit, utsträckes att gälla

även i övrigt, då hemvärnet skall hållas i beredskap.

Mot förslaget örn fastställande av viss minimitid för utbildningen i fredstid

har jag intet att erinra.

T likhet med hemvärnskommittén anser jag det önskvärt, att hemvärnet

liksom under beredskapstiden skall kunna utnyttjas för andra uppgifter än

dess egentliga. Såsom 1945 års försvarskommitté framhållit böra emellertid

relativt snäva gränser uppdragas härför. För rent polisiära uppgifter bör

hemvärnet sålunda i huvudsak tagas i anspråk endast då det gäller att avvärja

överhängande fara för liv eller egendom. För ordningens upprätthållande vid

arbetskonflikter bör hemvärnet icke utnyttjas. Med hänsyn till vikten av att

dessa frågor regleras enhetligt böra särskilda bestämmelser i ämnet utfärdas

av Kungl. Majit. Såsom försvarskommittén anfört böra hithörande

spörsmål även beaktas vid den översyn av gällande författningar rörande militär

personals användning för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet,

som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 maj 1945 igångsatts inom försvarsdepartementet

genom särskilt tillkallad sakkunnig.

Beträffande frågan örn hemvärnsmans förmåner under här avsedd tjänstgöring

samt örn bestridandet av kostnaderna härför hänvisas till det följande.

Hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner.

Såsom förut anförts har hemvärnskommittén framlagt förslag dels om

ändringar av de i hemvärnskungörelsen meddelade bestämmelserna rörande

hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner, dels ock örn förbättrande av hemvärnsmännens

beklädnadsutrustning.

I fråga om inkvartering har icke ifrågasatts någon ändring i nu gällande

bestämmelser.

Med avseende å förplägnad har hemvärnskommittén föreslagit, att hemvärnsman,

såväl under tjänstgöring som erfordras med hänsyn till pågående

eller befarad fientlig verksamhet som under utbildningstjänstgöring av minst

8 timmars varaktighet, skall erhålla fri förplägnad eller, då förplägnad icke

kan tillhandahållas, portionsgottgörelse enligt för arméns manskap gällande

föreskrifter, d. v. s. för närvarande 1 krona 90 öre per dag. Portionsersättningen

skulle sålunda icke längre sammankopplas med tjänstgöringsarvodet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 287.

Hemvärnskommittén har föreslagit, att hemvärnsman under tjänstgöring

som erfordras med hänsyn till pågående eller befarad fientlig verksamhet

skall äga åtnjuta kontant ersättning i form av dagavlöning med 2 kronor

för varje tjänstgöringsdag örn sammanlagt minst 3 timmar, försörj ning sbidrag

med oförändrade belopp samt i förekommande fall portionsgottgörelse.

Kommittén har emellertid förklarat sig anse, att hemvärnsman i

fråga örn rätt att erhålla bidrag för sin familjs uppehälle under den tid han

fullgör krigs- eller beredskapstjänstgöring icke bör vara sämre ställd än en

värnpliktig, varför kommittén undersöker möjligheterna att göra krigsfamiljebidragsreglerna

tillämpliga även på hemvärnsmän.

Kommittén har vidare föreslagit, att staten för framtiden bör lämna viss

ersättning för den arbetsförtjänst hemvärnsmännen förlora genom att deltaga

i längre sammanhängande tjänstgöring i utbildningssyfte. Ersättningen

har synts böra utgå i form av dagavlöning, under förutsättning att hemvärnsman

under minst tre dagar i följd fullgjort tjänstgöring i utbildningssyfte

(jfr 2 § avlömngsreglementet för personal i det allmänna civilförsvaret, SFS

1944: 546), dock högst under 14 dagar av ett och samma kalenderår. Dagavlöningens

belopp har synts kommittén icke kunna sättas lägre än 6 kronor,

d. v. s. det lägsta belopp med vilket daglön enligt 2 § i nyssberörda

avlöningsreglemente utgår till personal i det allmänna civilförsvaret i lägsta

ortsgrupp. Beträffande de yngsta hemvärnsmännen, vilkas utbildning kan delvis

komma att bedrivas i form av kurser av några dagars varaktighet, har

kommittén ansett, att dessa hemvärnsmän, vilka i allmänhet icke torde ha

någon försörjningsplikt, böra få underkasta sig sådan utbildning utan särskild

ersättning. Hemvärnsmän, som äro anställda i statlig eller kommunal

tjänst och som enligt driftvärnsföreskrifterna eller andra regler äga uppbära

full arbetslön eller del därav, hava enligt kommitténs mening ansetts icke

böra erhålla dagavlöning med högre belopp än att summan av dagavlöningen

och den ersättning han uppbär på grund av sin arbetsanställning högst uppgår

till samma belopp som hans vanliga arbetsinkomst. Kommittén har slutligen

föreslagit, att hemvärnsman, som deltager i efterspanings-, bevakningseHer

handräckningstjänst, skall äga åtnjuta samma förmåner som vid hemvärnstjänstgöring

under tid då riket befinner sig i krig, dock att försörjnmgsbidrag

icke må utgå.

Hemvärnskommittén, som förutsatt att hemvärnsman alltjämt under själva

tjänstgöringen skall ha rätt till fria transportmedel, har föreslagit, att hemvärnsman

vid resor mellan bostaden och platsen för tjänstgöringen icke blott

skall få ersättning för direkta färdkostnader med järnväg, omnibus, spårvagn

eller ångbåt utan även ersättning med 10 öre per kilometer, under förutsättning

att resvägen mellan bostaden och platsen för samling till tjänstgöringen

överstiger 10 kilometer och intet av de uppräknade färdmedlen kan

användas. Beträffande hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare samt

deras ersättare har dessutom föreslagits, att de under nödvändiga tjänsteresor

och tjänsteförrättningar utom bostadsorten, vilka icke sammanhänga

med hemvärastjänstgöring i inskränkt bemärkelse, skola äga åtnjuta rese- och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 287.

25

traktamentsersättning enligt klass II D i allmänna resereglemente! Dagtraktamente

skall icke utgå under resa då förplägnad in natura tillhandahålles.

Förslaget innebär den förbättringen av nuvarande förmåner, att hemvärnsområdesbefälhavare

uppflyttats från klass III E till klass IID i allmänna

resereglemente! samt att ersättning även skall utgå till ersättare för hemvärnskrets-

och hemvärnsområdesbefälhavare.

Med avseende å särskilda ersättningar till hemvärnskrets- ock

hemvärnsområdesbefälhavare kar kommittén ansett, att de nu utgående

arvodena borde fastställas att gälla även fortsättningsvis. Kommittén

har vidare föreslagit en utvidgning av bidragen till anskaffning av expeditions-

ock förrådslokaler till att avse även ersättning för intrång genom ianspråktagande

av egna utrymmen.

Hemvärnskommittén har föreslagit vissa förbättringar med avseende

å hemvärnsmännens beklädnadsutrustning. Sålunda har

föreslagits, att samtliga hemvärnsmän skola utrustas med samma slags uniform

som linjetruppernas personal, d. v. s. fältuniform m/39, samt med kappa

av fältmässig kvalitet, helst m/39 men eventuellt m/10. Vidare skulle samtliga

hemvärnsmän utrustas med nya marschskodon. Kommittén har utgått

från att uniformsutrustningen bör ha ett slitningsvärde av 50—90 % (medelvärde

70 %) av nyanskaffningsvärdet. Brukningstiden har beräknats till 14

år för kappor och 7 år för övriga persedlar (fältbyxor, vapenrock och

damasker). I fråga örn underhållet av persedlar har kommittén räknat med

en reparationsåtgärd för varje plagg i uniformsomgången (rock, byxor och

kappa), vilken enligt arméns prislista upptagits till 1 krona 55 öre per man

och år. För skodonen har beräknats en slitningstid av 6 år. Hemvärnsmännen

skulle själva få svara för skodonens reparation.

Departementschefen har beträffande nu berörda avsnitt redogjort för remissmyndigheternas

yttranden i ämnet och för egen del anfört följande.

Såsom redan under Allmänna synpunkter anförts har jag funnit de förslag

till förbättrande av hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner, som

hemvärnskommittén framlagt, i stort sett väl avvägda. Då jag emellertid anser

det vara av vikt, att 1945 års försvarskommittés arbete icke onödigtvis

föregripes, föreslår jag, såsom av det följande framgår, vissa jämkningar i

hemvärnskommitténs förslag såvitt avser kostnader av löpande natur. Även

i övrigt förordar jag vissa mindre jämkningar i kommittéförslaget.

I likhet med hemvärnskommittén anser jag, att hemvärnsmännen böra bibehållas

vid rätt till fri inkvartering under alla slag av tjänstgöring.

Även kommitténs förslag till bestämmelser i fråga om hemvärnsmännens

rätt till fri förplägnad eller ersättning därför synes mig lämpligt. Hernvärnsman

bör alltså erhålla fri förplägnad eller portionsersättning såväl under

tjänstgöring, som erfordras med hänsyn till pågående eller befarad fientlig

verksamhet, som under utbildningstjänstgöring av minst 8 timmars varaktighet.

Med hänsyn bland annat till förmånen av fri förplägnad bör dagavlöningen

under tjänstgöring, som påkallas av fientlig verksamhet, nedsättas

till 2 kronor för varje tjänstgöringsdag örn sammanlagt minst 3 timmar.

Därutöver utgår enligt nu gällande bestämmelser under vissa förutsättningar

försörjningsbidrag. Huruvida försörjningsbidraget, såsom hem
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 287.

värnskommittén ifrågasatt, bör ersättas med krigsfamiljebidrag enligt de för

värnpliktiga gällande bestämmelserna torde få bedömas, sedan de av kommittén

berörda undersökningarna i denna fråga avslutats.

Såsom hemvärnskommittén framhållit utgår enligt hemvärnskungörelsen

icke någon som helst ersättning till hemvärnsmän för förlorad arbetsförtjänst

i samband med tjänstgöring i utbildningssyfte. Enär hemvärnets övningar

vid kungörelsens tillkomst beräknades skola i huvudsak förläggas till söndagar

eller tid efter arbetstidens slut å vardagar, förelåg vid denna tidpunkt

icke anledning medgiva dylik ersättning. Denna fråga har emellertid sedermera

kommit i ett annat läge genom att hemvärnsutbildningen kompletterats

med utbildningskurser av längre varaktighet, främst vid hemvärnets stridsskola

å Vällinge. Det har visat sig vara till allvarlig olägenhet, att ersättning

för förlorad arbetsförtjänst icke kunnat utgå till deltagare i sådana

kurser, och hemvärnsmän med mindre god ekonomisk ställning ha, enligt

vad hemvärnskommittén anfört, i vissa fall ansett sig icke ha råd att deltaga

i sådana kurser. Visserligen torde stundom på privat väg insamlade

medel ha kunnat utnyttjas för beredande av ersättning för förlorad arbetsförtjänst,

men möjligheterna härtill ha varit begränsade. Frågan örn en reglering

av hemvärnspersonalens avlöningsförmåner under utbildning har ytterligare

aktualiserats, sedan civilförsvaret genom beslut av 1944 års riksdag

erhållit ny organisation och bestämmelser i samband därmed meddelats

rörande daglön till civilförsvarspersonal under utbildning.

o Såsom förut framhållits har jag funnit de av hemvärnskommittén i denna

fråga framlagda förslagen i stort sett lämpligt avvägda. Jag tillstyrker således,

,.att. hemvärnsmän under tjänstgöring i utbildningssyfte skall, under

förutsättning att tjänstgöringen pågår minst tre dagar i följd, äga uppbära

ersättning med 6 kronor per dag, dock högst under 14 dagar av ett och samma

kalenderår. Ersättningen synes lämpligen, liksom motsvarande förmån till

civilförsvarspersonal, böra benämnas daglön. Hemvärnsmän, som är anställd

i statlig eller kommunal tjänst och som enligt vederbörligen meddelade bestämmelser

äger uppbära full arbetslön eller del därav, bör dock icke erhålla

högre daglön än som motsvarar skillnaden mellan hans ordinarie arbetsinkomst

och den avlöning han på grund av sin arbetsanställning äger uppbära

under hemvärnstjänstgöringen.

Hemvärnskommittén har icke ansett sig för närvarande böra föreslå, att

daglön skall utgå till hemvärnsmän, som ej uppnått värnpliktsåldern. Kommitténs

ståndpunkt i denna fråga har mött gensagor i ett par av remissutlåtandena.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att även dessa

yngre hemvärnsmän böra erhålla någon ersättning i angivet hänseende under

sådana kurser, där såväl äldre som yngre hemvärnsmän deltaga. Med hänsyn

till den mindre försörjningsplikt, som i regel åvilar de yngre hemvärnsmännen,

synes ersättningen emellertid icke böra bestämmas till högre belopp än

3 kronor per dag.

Vid bifall till dessa förslag komma icke oväsentliga kostnader att vara förenade

med utbildningskurser av längre varaktighet. På grund härav synes

det böra förbehållas chefen för armén att inom ramen för tillgängliga anslag

närmare reglera i vilka fall sådana kurser må anordnas.

Mot hemvärnskommitténs förslag att hemvärnsmän, som deltager i efterspanings-,

bevaknings- eller handräckningstjänst, skall äga åtnjuta samma

förmåner, med undantag av försörjningsbidrag, som under tid då riket befinner

sig i krig har jag intet att erinra. Erforderliga medel för bestridande

av angivna kostnader torde kunna ställas till förfogande utan särskild medelsanvisning.

Hemvärnsmännen böra bibehållas vid sin rätt till fria resor under hem
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 287.

27

värnstjänstgöring. Jag förutsätter därvid, att ersättning skall utgå för erforderliga

resor med transportmedel i linjetrafik. Däremot finner jag icke tillräckliga

skäl anförda för kemvärnskommitténs förslag att liemvärnsmän

under vissa förutsättningar skulle erhålla en kontant ersättning med 10

öre per kilometer vid användande av annat transportmedel. Enligt kommitténs

förslag skola hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare och

deras ersättare under nödvändiga tjänsteresor och tjänsteförrättningar

utom bostadsorten, vilka icke sammanhänga med hemvärnst jänstgöring

i inskränkt bemärkelse, äga åtnjuta rese- och traktamensersättning enligt

klass II D i allmänna resereglemente!. Jag förutsätter, att dylik ersättning

skall utgå även under inspektionsresor inom vederbörandes. hemvärnskrets

respektive hemvärnsområde, i den mån resorna ej företagas i samband med

förflyttning av hemvärnstrupp.

Jag har intet att erinra mot att de nu gällande bestämmelserna rörande

särskilda ersättningar till hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare

fastställas att gälla även i fortsättningen. Däremot kan

jag i likhet med statskontoret icke tillstyrka kommitténs förslag, att sådana

befälhavare skulle kunna få ersättning även för intrång, som de nödgas underkasta

sig genom att taga egna utrymmen i anspråk såsom expeditions- eller

förrådslokaler.

De av hemvärnskommittén anförda skälen för att hemvämsmännen böra

utrustas med fältuniform, kappa och marschskodon synas mig bärande.

Emellertid äro de årliga kostnaderna för underhåll och förnyelse av

ifrågavarande klädespersedlar avsevärda, och jag kan icke, i avvaktan på

1945 års försvarskommittés utredning, tillstyrka, att statsmakterna i nuvarande

läge definitivt binda sig härför. Jag har däremot icke något att erinra

mot att, i den mån arméns förråd därtill lämna tillgång, hemvärnsmännen

nu utrustas med dylika persedlar. Klädespersedlarna böra ställas till förfogande

såsom lån och hemvämsmännen vid mottagandet förbinda sig att

icke använda persedlarna annat än under hemvärnstjänstgöring. Reparationer

av uniformer och kappor synas böra äga rum på statens bekostnad i försvarets

verkstäder eller annorledes, medan hemvämsmännen själva svara för

skoreparationer. Vissa skäl tala enligt min mening för att hemvämsmännen

efter viss tid — 4 eller 6 år — skola få med äganderätt övertaga marschskodonen.

Slutlig ställning till denna fråga torde emellertid icke böra. tagas

förrän i samband med prövningen av 1945 års försvarskommittés blivande

förslag.

De förmåner av skilda slag, som vid bifall till de här framlagda förslagen

tillkomma hemvämsmännen, innebära i förhållande till vad nu gäller avsevärda

förbättringar. Det är emellertid uppenbart, att hemvärnstjänstgöringen

fortfarande kan komma att medföra ekonomiska uppoffringar för den enskilde.

Så torde exempelvis den föreslagna daglönen, i regel 6 kronor, i

många fall icke bereda hemvämsmännen full ersättning för förlorad arbetsförtjänst,

Såsom hemvärnskommittén framhållit bör ersättningen i sådana

fall kunna ökas genom tillskott av medel, som anskaffas på frivillig väg.

I detta sammanhang torde få anmärkas, att hemvärnskommittén i skrivelse

den 25 juli 1945 framlagt förslag till lag om rätt för vissa kommuner

att anslå medel till hemvärnets verksamhet m. m. Genom de av mig tillstyrkta

förbättringarna med avseende å hemvärnsmännens ekonomiska förmåner

torde emellertid behovet av tillskott från kommunalt håll bliva mindre

framträdande. Dock skulle det vara önskvärt, om kommunerna ägde rätt att

ställa lokaler till hemvärnets förfogande för användning såsom s. k. hemvärnsgårdar

eller dylikt. Emellertid torde kommitténs ifrågavarande förslag

lämpligen böra upptagas till behandling i samband med planerad översyn av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 287.

Utskottet.

vissa delar av kommunallagarna, varför jag icke anser mig böra i vidare mån

än nu skett ingå på detsamma. I detta sammanhang vill jag framhålla, att

under beredskapstiden anskaffade baracker i vissa fall torde kunna ställas till

hemvärnets förfogande för angivet ändamål. Jag förutsätter, att Kungl. Maj :t

skall äga fatta beslut därom.

Chefen för armén har framhållit, att frågan örn hemvämsmännens ekonomiska

förmåner borde ses i sammanhang med spörsmålet om beredande av

liknande förmåner åt medlemmar i andra frivilliga försvarsorganisationer.

Beträffande sistnämnda spörsmål föreligga vissa förslag, som för närvarande

äro föremål för behandling inom försvarsdepartementet. Jag har emellertid

funnit, att frågan örn hemvärnspersonalens förmåner kan lösas oberoende av

berörda förslags prövning.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Departementschefen, som redogjort för hemvärnskommitténs förslag i

ämnet, har för egen del anfört följande.

De av mig i det föregående framlagda förslagen torde på sätt hem värnskommittén

föreslagit böra göras tillämpliga från och med den 1 januari 1946.

Med hänsyn härtill kommer belastningen å vissa för innevarande budgetår

anvisade anslag att ökas.

Kostnaderna för hemvämsmännens förplägnad bestridas för närvarande

från en under arméns övningsanslag uppförd anslagspost örn 470 000 kronor

till hemvärnets övningar. Merkostnaderna vid bifall till hemvärnskommitténs

av mig tillstyrkta förslag ha av kommittén beräknats till 265 000 kronor för

helt år, eller för senare hälften av innevarande budgetår 132 500 kronor.

Enär emellertid arméns övningsanslag på grund av sänkta drivmedelspriser

torde kunna inrymma angivna merkostnader, räknar jag icke med någon höjning

av berörda anslag. Jag har för avsikt att, sedan riksdagen meddelat sitt

beslut i anledning av i det föregående framlagda förslag, föreslå Kungl. Majit

erforderlig omdisposition av ifrågavarande anslag.

Hemvärnskommittén har beräknat kostnaderna för daglön under utbildningstjänstgöring

till 220 000 kronor för helt budgetår. Den av mig föreslagna

daglönen till yngre hemvärnsmän torde komma att ytterligare öka

kostnaderna med omkring 20 000 kronor. Merkostnaderna under senare hälften

av innevarande budgetår skulle således utgöra omkring 120 000 kronor, vilket

belopp torde böra utan höjning av anslagets belopp bestridas från förslagsanslaget

till penningbidrag m. m. åt värnpliktiga.

Icke heller övriga förslag till ändringar i hemvärnskungörelsen torde behöva

för innevarande budgetår föranleda höjning av redan anvisade anslag

eller anvisande av nya anslag.

Hemvämsmännens utrustande med vissa beklädnadspersedlar medföra

inga särskilda engångskostnader, enär persedlarna förutsatts skola utlämnas

från armens förråd. För underhall av uniformer och kappor har hemvärnskommittén

beräknat ett ärligt belopp av 155 000 kronor. Medel härför torde

emellertid icke behöva ställas till förfogande för innevarande budgetår. I

vad mån arméförvaltningen bör få tillfälle att i viss omfattning återanskaffa

skodon såsom ersättning för de till hemvärnsmännen utlämnade torde

böra prövas i samband med granskningen av ämbetsverkets anslagsäskanden

för budgetåret 1947/48.

Hemvärnet har under beredskapsåren utvidgats och vunnit stadga och

torde få anses hava hittills väl fyllt sin uppgift. Hemvärnet bör alltjämt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 287.

29

ingå som ett led i vår försvarsorganisation. Den år 1940 beslutade organisationen

synes hava varit i stort sett väl avvägd och enligt utskottets mening

bör någon rubbning icke ske i den utformning, som hemvärnsidén då erhöll.

Hemvärnets allmänna uppgift bör alltså alltjämt vara att tjäna som ett

omedelbart skydd för den egna hembygden.

Det torde emellertid vara angeläget ej minst med hänsyn till ökade rekryteringssvårigheter,

att åtgärder vidtagas för att vidmakthålla och stimulera

den försvarsvillighet, som kommit till uttryck i hemvärnsrörelsen. De

av Kungl. Majit i föreliggande proposition framlagda förslagen synas utskottet

vara ägnade att tjäna detta syfte och desamma torde i allt väsentligt

kunna godtagas.

Verkställd detalj granskning av förslagen har givit utskottet anledning till

följande uttalande.

Vad departementschefen föreslagit i fråga örn vidgad möjlighet för värnpliktiga

att deltaga i hemvärnets övningar anser utskottet sig böra tillstyrka,

då förutsättningar härigenom skapas för de värnpliktiga att underhålla och

förbättra sina militära kunskaper och färdigheter. Dessa värnpliktiga böra

dock såsom i ärendet framhållits tjänstgöra inom hemvärnet allenast då de

icke tagas i anspråk för värnpliktstjänstgöring. För att emellertid en dylik

utvidgning icke skall komma att menligt inverka på hemvärnets effektivitet i

krigstid synes utskottet den av departementschefen föreslagna maximeringen

av antalet ifrågavarande värnpliktiga välgrundad. Även förslagen i övrigt

under förevarande avsnitt har utskottet funnit motiverade, varför desamma

tillstyrkas.

Med avseende å hemvärnsmännens tjänstgöring innebär förslaget en formell

överarbetning av bestämmelserna, bland annat i syfte att däri inarbeta

även de bestämmelser, som under beredskapstiden meddelats vid sidan av

hemvärnskungörelsen, varjämte vissa sakliga ändringar ifrågasatts. Vad därvid

föreslagits beträffande hemvärnsmännens tjänstgöring i utbildningssyfte

vill utskottet förorda.

Såsom i ärendet framhållits hava under beredskapsåren hemvärnsmän

även anlitats, bland annat, för bevakning av främmande flygplan och flygplansbesättningar,

bevakning av militära förråd samt såsom eldsläckningsmanskap,

hjälp vid efterspaning av förbrytare m. m. Utskottet har icke något

att erinra mot att i fortsättningen hemvärnet under de förutsättningar, som

gällt under beredskapstiden, må tagas i anspråk för uppgifter av sådant eller

liknande slag, för vilka hemvärnets hjälp då påkallades. Det bör uttryckligen

föreskrivas, att hemvärnsmän icke få utnyttjas för ordningens upprätthållande

vid arbetskonflikter.

Vad beträffar hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner har utskottet

icke funnit anledning till erinran mot förslaget, i vad de avse personalens

rätt till fri inkvartering och fri förplägnad eller ersättning därför liksom ej

heller beträffande storleken av hemvärnsmän tillkommande kontant ersätta

ning i form av dagavlöning. Vid tjänstgöring i utbildningssyfte utgår för

närvarande icke någon ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Utskottet finner

detta förhållande icke tillfredsställande och anser goda skäl tala för att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 287.

staten bör lämna viss gottgörelse för den arbetsförtjänst, hemvärnsmännen

förlora genom att deltaga i längre sammanhängande tjänstgöring i utbildningssyfte.

I denna fråga ansluter utskottet sig alltså till departementschefens

förslag och tillstyrker sålunda, att hemvärnsman under tjänstgöring

i utbildningssyfte skall, under förutsättning att tjänstgöringen pågår" minst

tre dagar i följd, äga uppbära ersättning med 6 kronor för dag, dock högst

under 14 dagar av ett och samma kalenderår. I fråga om hemvärnsman, som

icke uppnått värnpliktsåldern, skulle däremot enligt departementschefens

förslag dylik ersättning icke utgå med högre belopp än 3 kronor för dag.

I motionen II: 689 har emellertid yrkats, att de yngre hemvärnsmännen böra

i förevarande hänseende likställas med de äldre. Med hänsyn till den mindre

försörjningsplikt, som i allmänhet åvilar de yngre hemvärnsmännen, synes

utskottet en dylik likställighet knappast vara befogad. Utskottet finner den

för dessa hemvärnsmän föreslagna lägre ersättningen rättvist avvägd och vill

därför icke biträda motionen i denna del.

De föreslagna reglerna för särskild ersättning åt hemvärnskrets- och hein

värnsområdesbefälhavare överensstämma i stort sett med vad som nu gäller

och böra kunna godtagas. Enligt gällande bestämmelser äger hemvärnsbefäl

uppbära bidrag till direkta utgifter för anskaffning av expeditions- och förrådslokaler.

I förenämnda motion har föreslagits en utvidgning av dessa bidrag

till att avse även ersättning för intrång genom ianspråktagande av egna

utrymmen för dylika lokaler. Såsom i ärendet framhållits torde det möta

svårigheter att bedöma och värdera den förlust eller skada, som vederbörande

kan komma att åsamkas genom dylikt intrång. Redan av denna anledning

anser utskottet sig böra avstyrka motionen i nu förevarande del. I

samma motion har jämväl yrkats, att då fristående lokal för hemvärnets förrådsartiklar

inrättats ersättning bör utgå till särskild anställd vårdare av i

sådan lokal inrymda förråd. Utskottet vill med anledning härav framhålla,

att innan erfarenhet vunnits rörande behovet och storleken av de lokaler,

som komma att ställas till förfogande för ändamålet, anledning icke torde

föreligga att nu fatta beslut i denna ersättningsfråga, vilken för övrigt icke

berörts av hemvärnskommittén eller de i ärendet hörda myndigheterna. Utskottet

ställer sig därför avvisande mot motionen jämväl i denna del.

Ehuru det ur flera synpunkter vore önskvärt, att hemvärnsmännen erhålla

en för sina uppgifter ändamålsenlig och tillfredsställande beklädnadsutrustning,

anser emellertid utskottet i likhet med departementschefen att i avvaktan

på 1945 års försvarskommittés utredning statsmakterna icke nu böra

binda sig för det av hemvärnskommittén i sådant hänseende framlagda omfattande

förslaget. Till vad departementschefen anfört och förordat i syfte

att redan nu åstadkomma en viss förbättring av beklädnadsutrustningen kan

utskottet giva sin anslutning.

Såsom i ärendet meddelats torde under beredskapstiden anskaffade baracker

i vissa fall kunna ställas till hemvärnets förfogande för användning såsom

s. k. hemvärnsgårdar och dylikt. Det synes utskottet, som örn detta uppslag

vore värt beaktande, och det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fatta

beslut därom.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 287. 31

Yad departementschefen anfört beträffande kostnadsberäkningar och anslagsfrågor

har icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med avslag å motionen II: 689 godkänna

vad i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 november

1945 av departementschefen föreslagits beträffande hemvärnets

rekrytering samt hemvärnspersonalens tjänstgöring och

ekonomiska förmåner.

Stockholm den 7 december 1945.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Närvarande: se under utlåtandet nr 286.

av herr Karl Andersson.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:592 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner. s. 3 i texten