Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående särskild utbildning av folkskollärare jämte i ämnet väckta motioner.

1945-12-11 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:294, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående särskild utbildning av folkskollärare jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 29Jf.

1

Nr 294.

Ankom till riksdagens kansli den 11 december 1945 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående

särskild utbildning av folkskollärare jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 378 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 9 november

1945, föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att högst 400 studenter må vårterminen 1946 intagas vid

folkskoleseminarierna för att genomgå utbildning vid en tillfälligt anordnad

seminarielinje, omfattande, förutom nämnda termin, läsåret 1946/47 samt

en kurs under vardera av somrarna 1946 och 1947, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad chefen för ecklesiastikdepartementet i nämnda statsrådsprotokoll

förordat;

dels medgiva, att de i gällande avlöningsstat för folkskoleseminarierna

med maximerade belopp uppförda utgiftsposterna må för budgetåret 1945/46

överskridas med högst de belopp, som erfordras för utbetalande av arvoden

i enlighet med vad departementschefen förordat;

dels till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 15 000

kronor;

dels ock till Folkskoleseminarierna: Utrustning å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 45 000

kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr E. Sjödahl väckt motion (I: 443),

vari hemställts, att riksdagen vid sitt ställningstagande till Kungl. Maj:ts

proposition nr 378 måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att den av skolöverstyrelsen

ifrågasatta mera grundliga utredningen om lärarbehovet måtte omedelbart

fullgöras så att dess resultat kan bringas till riksdagens kännedom

vid 1946 års riksdag, samt att seminarieelever måtte användas för att fylla

lärarbehovet på sätt i motionen föreslagits från och med läsåret 1946/47;

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr S9//. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr

dels ock en inom andra kammaren av herr G. Johansson i Stockholm

väckt motion (II: 686), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 378 måtte besluta sådan ändring av de i densamma

framställda förslagen,

att seminarieeleverna efter genomgången klass III på den fyraåriga linjen

och klass I på den tvååriga studentlinjen få avbryta sina studier för ett läsår

och anställas som extra lärare inom folkskolan,

att denna anordning börjar med kommande läsår 1946/47 och bibehålies

så länge lärarbristen så erfordrar,

att de som extra lärare tjänstgörande seminarieeleverna vid tillsättandet

av platser komma närmast efter i vanlig ordning examinerade lärare och få

tillgodoräkna sig lön och förmåner som extra lärare samt tillgodoräkna, sig

tjänstgöringstiden i alla avseenden likvärdig tjänstetid efter avlagd examen,

att de seminarieelever, som på detta sätt avbrutit sina studier, garanteras

full sysselsättning under den tid avbrottet varar,

att den lättnad, som seminarieelevernas tjänstgöring kommer att utgöra

för seminarieorganisationen, utnyttjas för ett ökat intagande av elever vid

seminarierna och att den ökade intagningen fördelas lika på två- och fyraåriga

linjerna.

Genom beslut den 16 februari 1945 bemyndigade Kungl. Majit chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom

departementet verkställa skyndsam utredning och avgiva förslag rörande

elevintagningen vid folkskoleseminarierna under de närmaste åren jämte

därav föranledda organisationsändringar m. m.

Den 1 mars 1945 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga avdelningschefen

i skolöverstyrelsen, undervisningsrådet K. R. Falck, tillika ordförande,

ledamoten av riksdagens I kammare, folkskolinspektören K. R.

Bergh, ordföranden i Sveriges folkskollärarinneförbund, ledamoten av riksdagens

II kammare, överläraren Hildur Nygren, ordföranden i Sveriges folkskollärarförbund,

folkskolläraren K. G. Rosberg samt ledamoten av riksdagens

I kammare, professorn S. Wahlund.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1945 års seminariesakkunniga,

ha funnit lärarsituationen på folkskolans område så kritisk och i behov av

omedelbara överväganden, att de funnit nödigt att, innan utredningsuppdraget

slutförts, i särskild skrivelse till Kungl. Majit anhålla om särskilda

åtgärder i syfte att förbättra läget i nämnda hänseende. De sakkunnigas förslag

gå i korthet ut på dels upphävande av nu gällande övergångsbestämmelser

rörande pensionering av folkskollärare, dels ock anordnande från och

med vårterminen 1946 av en särskild provisorisk utbildningslinje för folkskollärare

vid seminarierna. Frågan örn pensionsbestämmelsemas ändrande

har upptagits i särskild proposition, som remitterats till annat utskott. I det

följande kommer utskottet följaktligen endast att beröra frågan örn anord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr S9/f.

nande av särskild utbildning av folkskollärare. Över de sakkunnigas framställning

i denna del ha utlåtanden avgivits av statskontoret och skolöverstyrelsen.

Översikt av läget.

Seminariesakkunniga framhålla, att folkskolinspektörernas tidigare prognoser

rörande lärarbehovet, varpå skolöverstyrelsen grundat sina beräkningar

rörande elevintagningen vid folkskoleseminarierna, visat sig försiktigt

hållna. Det hade sålunda vid de sakkunnigas undersökningar befunnits,

att lärarbehovet under de närmaste åren vore väsentligt större än som tidigare

antagits. Detta framgår vid följande jämförelse rörande lärarbehovet

under åren 1945/49 mellan skolöverstyrelsens i anslagsäskandena för innevarande

budgetår och de sakkunnigas nu gjorda beräkningar.

Skolöverstyrelsens beräkningar De sakkunnigas beräkningar

hösten 1944 hösten 1945

1945 46 ...... 15 470 15 606 (+ 136)

1946/47 ...... 15 667 15 857 (+ 190)

1947/48 ...... 15 918 16 183 (+ 265)

1948/49 ...... 16 362 16 812 (+ 450)

Uppställningen utvisar alltså, att man för de närmaste åren har att räkna

med ett betydligt större folkskollärarbehov än man hittills antagit.

Med utgångspunkt från det sålunda beräknade totala lärarbehovet ha

de sakkunniga under hänsynstagande till å ena sidan väntad avgång av

lärare genom pensionering m. m. och å andra sidan väntad utexaminering

från seminarierna av redan nu intagna elever beräknat det blivande underskottet

av lärare för vart och ett av åren 1945/50 sålunda:

1945/46 ................................ 258

1946/47 ............................ 581

1947/48 ................................ . 577

1948/49 ................................ 1 392

1949/50 ................................ 1 529

Vid övervägandet av nämnda siffror bör beaktas, dels att därvid ej medräknats

den brist på lärare, som förefanns redan läsåret 1944/45 och som av

skolöverstyrelsen hösten 1944 uppskattades till 268 lärare, dels ock att de

för åren 1948/49 och 1949/50 angivna siffrorna böra minskas med det antal

studenter, som komma att intagas på tvåårig linje hösten 1946 och siffran

för läsåret 1949/50 därjämte med antalet intagna å studentlinje hösten

1947.

I detta sammanhang må erinras, att den nuvarande organisationen av

folkskoleseminarierna är avpassad efter en normal examination av 384 folkskollärare

för år, vilket med ett antal av 24 elever per klassavdelning motsvarar

en utexamination av 16 klassavdelningar årligen. Emellertid har,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr £94.

genom ianspråktagande till det yttersta av nuvarande resurser — bland

annat har elevantalet per klassavdelning höjts till 28 — innevarande hösttermin

intagits sammanlagt 616 elever med lika fördelning på fyraåriga och

tvååriga linjer.

Särskild utbildning av folkskollärare.

De sakkunniga ha i anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna angående

den beräknade lärarbristen angivit följande riktlinjer för dess avhjälpande.

Närmast till hands ligger naturligtvis att intaga ett avsevärt antal elever

år 1946. Elever, som intagas på fyraårig linje nämnda år, utexamineras

emellertid först 1950 och kunna därför icke bidraga till minskande av den

brist, som föreligger dessförinnan. Den tvååriga linjen kan däremot användas

för att fylla det behov, som kommer att föreligga 1948. En så stor

mängd studenter som cirka 1 400 torde dock näppeligen stå till buds för

intagning 1946. Erfarenheterna från innevarande års intagning tyda på att

man måhända kan påräkna en rekrytering med 500—600 studenter. Detta

är dock synbarligen icke tillräckligt. Man måste givetvis även 1947 taga in

ett avsevärt antal elever på studentlinje för utexamination 1949, men behovet

skulle ändock icke kunna täckas.

Det är tydligen nödvändigt, att man söker finna en utväg, som leder till

att man redan tidigare än 1948 får ett icke obetydligt ökat antal lärare.

Härför erbjuder sig enligt de sakkunnigas mening, förutom den nyss antydda

höjningen av folkskollärarnas pensionsålder, den utvägen att anordna

en särskild provisorisk utbildning av lärare.

Innan de sakkunniga närmare ingått på denna fråga, lia de tagit ställning

till en från flera håll framförd tanke, att seminarieeleverna i klass lil

på den fyraåriga linjen och i klass I på studentlinjen skulle avbryta sina

studier under läsåret 1946/47 för att då gå ut som extra lärare i folkskolan.

Därigenom skulle antalet disponibla lärarkrafter under nämnda läsår ökas

med omkring 450, och behovet för läsåret i fråga skulle, därest även pensionsålderns

inträde bleve framskjutet, bli kvantitativt mer än väl tillgodosett.

De sakkunniga framhålla, att en förutsättning för en sådan åtgärds tekniska

genomförande vore, att den fullföljdes under åtskilliga år, enär

eljest ifrågavarande elevers återgång till seminarierna under påföljande läsår

1947/48 skulle, med hänsyn till den stora intagning av nya elever, som

måste ske vid seminarierna åren 1946 och 1947, medföra en större belastning

än seminarierna kunde bära. För undvikande härav vore det således

nödvändigt, att de till seminarierna återgående eleverna avlöstes av en ny

årgång seminarister i folkskolan. Ehuru de sakkunniga funne en sådan anordning

innebära vissa fördelar med hänsyn icke blott till det nu ifrågavarande

syftet utan jämväl till seminarieutbildningen såsom sådan, ha de dock

icke funnit välbetänkt att redan nu införa detta system med hänsyn till de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 29%. 5

omfattande förberedelser i form av omarbetning av seminariernas tim- och

arbetsplaner m. m., som skulle bli erforderliga.

Däremot ha de sakkunniga icke funnit något att erinra mot att seminarierektorerna,

i den mån så kunde anses möjligt med hänsyn till utbildningen,

finge bereda ledighet från arbetet för duktiga elever, som under kortare tider

ville tjänstgöra som vikarier i folkskolan.

De sakkunniga föreslå i stället för den sålunda diskuterade utvägen anordnandet

av en provisorisk utbildningslinje, som skulle omfatta vårterminen

1946, läsåret 1946/47 samt en kurs om 6 veckor under vardera av somrarna

1946 och 1947. De båda sommarkurserna skulle alltså ersätta en hösttermin.

Vinsten av en sådan anordning vore, att ifrågavarande elever, som erhölle

sitt examensbetyg före höstterminens början 1947, således komme ut i folkskolans

tjänst ett helt år tidigare än örn de intoges å studentlinje först hösten

1946.

Av en uppgjord timplan framgår, att undervisningen i läroämnena, med

undantag av någon kompletteringskurs, helt skulle vara förlagd till terminerna,

medan undervisningen i övningsämnena till väsentlig del skulle

koncentreras till sommarkurserna med hänsyn bland annat till de eljest

hårt anlitade specialsalarna.

De sakkunniga, som funnit att minst 350 elever borde intagas å den

föreslagna linjen, ha härom närmare anfört följande.

Som i det föregående påvisats, torde man få räkna med en brist på minst

600 folkskollärare under läsåren 1946/47 och 1947/48. Därest övergångsbestämmelserna

till pensionsreglementet upphävas, kommer antalet av under

dessa båda läsår disponibla lärare att ökas med omkring 250. Härav följer,

att den ovan skisserade kortare utbildningslinjen borde utbilda minst (600 —

— 250 =) 350 elever.

De sakkunniga lia funnit ovisst, hur rekryteringen till ifrågavarande provisoriska

linje kan komma att gestalta sig. Måhända finge man nöja sig

med ett mindre antal än 350. Skulle åter tillströmningen bli stark, borde

man taga in flera. Med hänsyn till svårigheterna att vid planeringen av den

nya linjen i förväg kunna beräkna dess omfattning ha de sakkunniga förordat

ett centralt ansökningsförfarande. Ansökningarna till utbildningslinjen

i fråga borde därför inlämnas till skolöverstyrelsen, som även borde bemyndigas

att fatta beslut rörande klassavdelningarnas antal samt deras förläggning

till de olika seminarierna.

Slutligen ha de sakkunniga i detta sammanhang anfört följande.

För närvarande finnas åtskilliga studenter intagna på fyraårig linje. Det

är sannolikt, att en del av dessa komma att söka in på den nya utbildningslinjen

för att därigenom hastigare nå fram till folkskollärarexamen. Luckor

komma då att uppstå i de klasser, där de nu befinna sig. Under nuvarande

förhållanden är det angeläget, att dessa luckor fyllas. Seminariestadgan tilllåter

emellertid icke någon intagning annat än vid vårterminens slut eller

höstterminens början. De sakkunniga vilja därför föreslå, att skolöverstyrel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 294-

sen bemyndigas att vid behov medgiva prövning och intagning av elever

under vårterminen 1946 å lediga platser i de redan befintliga klassavdelningarna

av fyraårig linje.

Remissyttranden m. m.

Såväl statskontoret som skolöverstyrelsen lia funnit de föreslagna åtgärderna

för minskning av lärarbristen vid folkskolorna motiverade och lämpliga.

Överstyrelsen har därvid bland annat anfört följande.

Under en lång följd av år ha folkskolinspektörerna på överstyrelsens

anmodan lämnat uppgifter rörande den väntade ökningen i lärarbehovet.

Dessa prognoser ha inspektörerna lämnat på grundval av upplysningar,

som de i sin tur inhämtat från skoldistrikten. De största städerna ha lämnat

uppgifter särskilt för sig. Såsom överstyrelsen vid tidigare tillfällen framhållit,

ha dessa prognoser visat sig vara tillförlitliga för ett eller två år

framåt. Prognoser på längre sikt ha däremot emellanåt visat sig vara missvisande,

vilket i och för sig är mycket naturligt. Särskilt i större skoldistrikt

är det naturligtvis omöjligt att giva en exakt siffra på det lärarantal, som

kommer att behövas om exempelvis fem år. I en tid av snabbt stegrat

lärarbehov är det också naturligt, att prognossiffroma i regel bli för låga.

Då det finns 52 folkskolinspektörer och omkring 2 500 skoldistrikt, behöver

felet icke vara stort för varje skoldistrikt eller varje inspektör, förrän det

sammanlagda felet springer upp till ett par eller några hundratal. Den skillnad

i prognoserna för 1948/49, som de sakkunniga påpekat, utgör i själva

verket endast omkring 21/» procent av lärarantalet.

Som ett allmänt omdöme örn de uppgifter, som på detta sätt erhållits

från folkskolinspektörerna, kan sålunda sägas, att de varit tillförlitliga i

fråga örn de allra närmast liggande åren och att de i fråga om år, som ligga

längre fram i tiden, visserligen varit mycket osäkra men dock i allmänhet

angivit den riktning, i vilken utvecklingen kommit att gå.

De uppgifter, som nu stått de sakkunniga till buds, ha erhållits på alldeles

samma sätt som de, på vilka skolöverstyrelsen hittills grundat sina beräkningar.

Deras beräkningar kunna därför icke sägas vara i och för sig noggrannare

än de tidigare. Men den tid, som det här närmast gäller, nämligen

sista delen av 1940-talet, har ryckt ett år närmare, och uppgifterna för

dessa år lia därigenom blivit tillförlitligare. Det är därför stor sannolikhet

för att utvecklingskurvan kommer att få den branta stigning, som de sakkunniga

bebådat.

Skolöverstyrelsen har övervägt, huruvida man skulle kunna för framtiden

erhålla noggrannare uppgifter örn det kommande lärarbehovet. Viss

förbättring i prognosernas tillförlitlighet skulle måhända kunna vinnas,

därest skoldistrikten varje år lämnade folkskolinspektörerna uppgifter om

det antal barn, som icke uppnått skolåldern, fördelade dels på årgångar,

dels på de skolor, till vilka barnen kunna tänkas bliva hänvisade, då de

uppnå skolåldern. En sådan kartläggning av barnmaterialet skulle medgiva

en noggrannare analys av det kommande lärarbehovet. Den skulle emellertid

bliva tidsödande och skulle dessutom för de större skoldistrikten medföra

ganska stora kostnader, som kanske skulle göra dem mindre villiga att

medverka. Då man dock måste anse, att skoldistrikten själva för lösande av

sina skolfrågor skulle ha stor nytta av en sådan årligen återkommande in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 29,f.

ventering av barnmaterialet, överväger överstyrelsen att till ett kommande

år söka genomföra en sådan undersökning. På grund av befolkningens rörlighet

måste dock även en dylik mera detaljerad undersökning leda till

osäkra slutsatser, då det gäller att förutsäga lärarbehovet på längre sikt.

I särskilda skrivelser ha seminariernas elevförbund samt Kalmar och

Lunds ortsföreningar av svenska seminarielärarföreningen ställt sig kritiska

till de sakkunnigas förslag om anordnande av en särskild provisorisk utbildning

av folkskollärare och i stället förordat andra åtgärder för minskning

av lärarbristen.

Seminariernas elevförbund har därvid hemställt, att åtgärder måtte vidtagas

i syfte, att de nuvarande seminarieeleverna i klass III av den fyraåriga

linjen och klass I av studentlinjen finge avbryta sina studier under

läsåret 1946/47 för att då gå ut som extra lärare i folkskolorna, varefter motsvarande

anordning skulle vidtagas även följande år, så länge lärarbehovet

det krävde. Till stöd för sin framställning har elevförbundet anfört bland

annat följande.

Man kunde möjligen acceptera den föreslagna snabbutbildningen av nya

studentklasser, om denna favör komme elitstudenter till godo. Men i detta

fall måste man i stället konstatera, att det till största delen skulle bli de

sämsta studenterna, som kunde ifrågakomma.

Vi seminarieelever anser dock inte blott de sakkunnigas förslag om snabbutbildning

av studenter utan också deras förslag om att lärarbristen även

de följande åren skall avhjälpas genom ökade intagningar på enbart studentlinjen

(mellan 500 och 600 under vartdera av åren 1946 och 1947) vara

förkastligt. Vi anser i stället, att lärarbristen bör avhjälpas genom ökade

intagningar inte bara på studentlinjen utan också på fyraåriga linjen. Det

är, anser vi, inte rätt och riktigt att på detta sätt favorisera studenterna.

Dessa har ändock ett så betydande försprång framför övrig ungdom, när

det gäller utbildning till intellektuella yrken, att man med full rätt kan försvara

icke studenters möjligheter att vinna inträde vid landets folkskoleseminarier.

Det är allmänt känt och erkänt, att studenterna ännu så länge

till största delen kommer ifrån mera välbärgade samhällsklasser, medan flertalet

familjer saknar de ekonomiska förutsättningarna att föra sina barn

fram till studentexamen. Men därför finns det naturligtvis bland dessa

ungdomar, som inte har kunnat få en studentexamen, både studieintresse

och studiebegåvning. Också dessa bör lia möjligheter att välja ett yrke,

som passar deras intresse och fallenhet. Folkskoleseminariernas fyraåriga

linje ger en sådan möjlighet. Denna bör därför absolut inte få stå tillbaka

för studentlinjen. När nu ett betydande lärarbehov måste fyllas, så är det,

anser vi, inte mer än rätt och billigt att intagningarna ökas lika mycket på

den fyraåriga linjen som på den tvååriga. Häremot kan invändas, att lärarbristen

redan är akut, och att det därför gäller att få fram nya lärare så

fort som möjligt. Ur den synpunkten är det också förklarligt att de sakkunniga

förorda ökade intagningar blott på student linjen. Men problemet kan

lösas på ovan föreslaget sätt, ett sätt, sorn, synes det oss, är betydligt smidigare,

som inte medför snabbutbildningens stora nackdelar, och som ger

rättvisa åt alla berörda parter. De sakkunniga har själva omnämnt denna

lösning, men de har med, efter vårt förmenande, synnerligen svag motivering

förkastat den.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 294-

Kalmar ortsjörening av svenska semina ricin rarföreninge n, med instämmande

av Lunds ortsjörening, har förordat en i huvudsak enahanda anordning

som den av seminariernas elevförbund föreslagna, dock att densamma

icke skulle börja tillämpas förrän från och med läsåret 1047/48.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Seminariesakkunnigas förslag om omedelbara åtgärder för att möta den

akuta lärarbristen vid folkskolorna kommer icke överraskande. Det har

nämligen de senaste åren stått klart, att läget på detta område med hänsyn

främst till den vid 1930-talets mitt begynnande nativitetsökningen, den

fortgående befolkningsförf lyftningen från landsbygden till städer och andra

tätorter samt det successiva införandet av ett sjunde — de senaste åren

även ett åttonde — skolår snart nog kunde komma att bli kritiskt. Av de

redogörelser, som lämnats i såväl 1944 som 1945 års huvudtitlar, framgår,

att såväl skolöverstyrelsen som vederbörande departementschef haft sin uppmärksamhet

riktad på nämnda förhållande, som ju också föranlett tillkallandet

av särskilda sakkunniga för utredning angående de åtgärder, som därav

borde föranledas. De sakkunnigas undersökningar ha nu givit vid handen,

att den ökning av lärarbehovet, som förutsetts, av allt att döma kommer

att ske i betydligt hastigare takt än man så sent som för ett år sedan

hade anledning att räkna med. Detta konstaterande har föranlett de sakkunniga

att föreslå, att särskilda åtgärder redan under pågående läsår vidtagas

i syfte att tidigare än eljest varit möjligt få fram ett ökat tillskott

av folkskollärare.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att underskottet av folkskollärare

läsåren 1946/47 och 1947/48 kan väntas uppgå till omkring 600 för att

1948/49 stiga till inemot 1 400 och 1949/50 till något över 1 500, utan att

därvid den redan 1944/45 förefintliga bristen på omkring 250 lärare medräknats.

Vid bedömandet av dessa siffror bör ihågkommas, att underskottet

för de två förstnämnda åren beräknats under hänsynstagande till den utexamination

från seminarierna av redan nu intagna elever, som då kan förväntas.

Underskottssiffrorna för åren 1948/49 och 1949/50 däremot äro

bruttosiffror så till vida, att vid beräkningarna ej kunnat tagas hänsyn till

utexaminationen av de elever på tvåårig linje, som komma att intagas

hösten 1946 och hösten 1947. Detta förklarar sålunda den kraftiga stegringen

av underskottet från läsåret 1947/48 till läsåret 1949/50. Därest i

likhet med vad som skett innevarande år på studentlinjen under vartdera

av åren 1946 och 1947 intagas omkring 300 elever, skulle bristen läsåret

1948/49 bli omkring 1 100 och läsåret 1949/50 omkring 900 lärare. I vilken

utsträckning de stora underskotten för läsåren 1948/50 kunna komma att

utjämnas genom utexamination på studentlinjer av ett än större antal

elever blir en fråga, som berör den nuvarande seminarieorganisationens utformning

och som jag avser att återkomma till i annat sammanhang. Så

mycket torde emellertid redan nu kunna sägas, att, även om den ordinarie

intagningen åren 1946 och 1947 göres så omfattande som med hänsyn till

skilda omständigheter låter sig göra, den likväl icke mer än till en del kan

förmå att eliminera den väntade lärarbristen.

Det är med hänsyn härtill och till nödvändigheten av att redan för läs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 294.

åren 1946/47 och 1947/48 åstadkomma en förbättring av lärartillgången,

som de sakkunniga funnit omedelbara åtgärder erforderliga. Jag är för

egen del av samma uppfattning.

De föreslagna åtgärderna avse dels ett upphävande av nu gällande övergångsbestämmelser

för pensionering av folkskollärare, varigenom 63-årsåldern

omedelbart i stället för successivt skulle börja tillämpas som pensionsålder,

dels ock anordnande av en provisorisk lärarutbildning på kortare tid

än den normala. Beträffande det förstnämnda spörsmålet inskränker jag

mig till att erinra, att detsamma förut denna dag anmälts av chefen fölfinansdepartementet.

Jag vill i anslutning därtill blott tillägga, att ytterligare

lättnad i lärarfrågan skulle vinnas, därest ett omedelbart införande av

den högre pensionsåldern förenades med en uppmjukning av gällande praxis

i fråga om tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde. Det

synes sålunda önskvärt, att under de närmaste åren sådant tillstånd lämnas

i större utsträckning än hittills varit fallet.

Förslaget om en särskild provisorisk lärarutbildning avser inrättandet

från och med vårterminen 1946 av en extra utbildningslinje för högst 400

studenter, vilken utbildning skulle sträcka sig över läsåret 1946/47 samt

även innefatta vissa kurser somrarna 1946 och 1947. Härigenom skulle

vinnas, att ifrågavarande elever kunde gå ut som lärare redan höstterminen

1947 eller ett helt år tidigare än om de i vanlig ordning intagits höstterminen

1946.

En annan möjlighet att minska lärarbristen, som påpekats i framställningar

av seminariernas elevförbund samt vissa ortsföreningar av_ svenska

seminarielärarföreningen och som även diskuterats av de sakkunniga, vore

att låta eleverna vid folkskoleseminarierna efter genomgången klass III av

fyraårig linje och klass I av studentlinje avbryta sina studier för att under

ett läsår tjänstgöra som extra lärare i folkskolorna, varefter de påföljande år

skulle återvända till seminarierna för fortsatt utbildning. Onekligen är detta

ett uppslag, som icke utan vidare kan avfärdas. På av de sakkunniga anförda

skäl synes dock anordningen icke böra i första hand komma i fråga.

Men det synes angeläget att hålla denna möjlighet öppen som ett komplement

till de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna. Det torde nämligen

sannolikt komma att visa sig, att dessa åtgärder icke äro tillfyllest ens om

intagningen å den provisoriska utbildningslinjen skulle komma att uppgå till

beräknat maximum, omkring 400 elever. I verkligheten torde , sannolikt

tillgången på kvalificerade sökande — och andra böra enligt min mening

icke tagas emot — ej komma att medge en så stor intagning. Därest alltså

den provisoriska utbildningen skulle behöva kompletteras med ett anlitande

av seminarieelever på sätt nyss antytts, torde i första hand eleverna å den

fyraåriga linjen böra komma i fråga. Efter tre år torde dessa nämligen lia

en mer omfattande utbildning i praktiskt hänseende än vad fallet är med

eleverna å studentlinjen efter endast ett års seminariestudier. Då en anordning

i angiven riktning av allt att döma skulle nödvändiggöra en icke obetydlig

omarbetning av kursplaner m. m. flir främst tredje och fjärde klasserna

å den fyraåriga linjen samt eventuellt även för båda klasserna å studentlinjen,

torde den i vart fall icke kunna tillämpas från hösten 1946. Redan

nu bör emellertid, på sätt de sakkunniga förordat, möjlighet beredas särskilt

dugliga elever i avgångsklasserna att få ledigt för kortare vikariat i folkskolor.

Jag anser sålunda i likhet med de sakkunniga anordnandet av en särskild

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 294.

utbildning av lärare vara den väg man vid sidan av den föreslagna jämkningen

av pensionsbestämmelserna främst har att följa för att söka råda

hot på den akuta lärarbristen. Såsom denna utbildningslinje skisserats av

de sakkunniga, synes den vara ägnad att ge en utbildning, på det hela taget

likvärdig med. den, som eljest erbjudes vid seminarierna. Måhända kunna

vissa detaljer i den föreslagna timplanen göras till föremål för diskussion —

jag tänker därvid närmast pa, att den betydelsefulla modersmålsundervisningen

drabbats av en förhållandevis större reduktion än övriga teoretiska

~ nien det torde fa ankomma pa skolöverstyrelsen att vid planens

förverkligande vidtaga de jämkningar däri, som kunna befinnas erforderliga

och möjliga.

Med hänsyn till de mångahanda svårigheter och olägenheter, som otvivelakt!gt

komma att uppstå för seminarierna vid ett genomförande av den

föreslagna extra utbildningen, synes det angeläget att understryka, att det

här är fråga om en av förhållandena framtvingad engångsåtgärd.

De sakkunniga lia räknat med, att den föreslagna linjen skulle komma att

omfatta högst 14 klassavdelningar om 28 elever i varje avdelning eller

således sammanlagt högst 392 elever. Även örn de rekryteringssvårigheter,

som redan i viss mån på sina håll kunnat förmärkas beträffande studentlinjen,

i än högre grad torde komma att göra sig gällande vid intagning under en

vårtermin, synes man dock berättigad att räkna med en relativt tillfredsställande

rekrytering såväl kvantitativt som kvalitativt. Såsom de sakkunniga

framhållit, torde åtskilliga studenter, som för närvarande finnas

intagna å fyraårig linje, komma att söka över till den nya utbildningslinjen.

Det synes därför vara motiverat att i enlighet med sakkunnigförslaget

lämna skolöverstyrelsen bemyndigande att för fyllande av de luckor,

som därigenom kunna uppkomma, medgiva prövning och intagning å fyraårig

linje jämväl under loppet av vårterminen 1940. Det synes även skäligt

att, som skolöverstyrelsen föreslagit, sådant bemyndigande lämnas även beträffande

småskoleseminarierna, då det ju kan tänkas, att luckor av samma

anledning uppkomma också där.

Kostnaderna för utbildningen, i vad de belöpa på vårterminen 1946, beräknar

departementschefen till följande belopp, nämligen till avlöningar

150 000 kronor, till omkostnader 8 000 kronor, till materiel 8 000 kronor och

till utrustning (engångsanslag) 45 000 kronor. Sommarkurserna beräknas

draga en kostnad av 106 000 kronor per sommar, därav 92 000 kronor för

avlöningar, 7 000 kronor för omkostnader och 7 000 kronor för materiel.

Härvid förutsättas seminarielärarna komma att erhålla ett arvode av 8

kronor per lektion med viss maximering. Beträffande bestridande av dessa

kostnader anför departementschefen:

Härav torde i anslutning till vad de sakkunniga förordat av för innevarande

budgetår anvisade anslagsmedel böra bestridas dels kostnaderna

för vårterminen 1946 och dels av kostnaderna för sommarkursen 1946

11 000 kronor för avlöningar samt hela de beräknade beloppen för omkostnader

och för materiel, böcker m. m. Då för innevarande budgetår beviljade

anslag till avlöningar och till omkostnader äro förslagsanslag, torde några

ytterligare medel för dessa ändamål ej behöva äskas utan anslagen få överskridas

med erforderliga belopp i enlighet med vad nyss anförts. Riksdagens

bemyndigande erfordras dock för överskridande av de poster i avlönings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 294-

staten, vilka uppförts med maximerade belopp. Däremot synas medel å

tilläggsstat böra anvisas för materiel, böcker m. m. och för utrustning, enär

anslagen till dessa ändamål ha karaktären av reservationsanslag.

I detta sammanhang har departementschefen vidare anfört följande.

Som bekant lia seminarieelever numera möjlighet att erhålla studielån ur

allmänna studielånefonden. För att underlätta rekryteringen till den av

mig förordade särskilda utbildningslinjen torde elever även vid denna linje

böra beredas lånemöjligheter. Ett särskilt ansökningsförfarande bör därför

komma till stånd. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela i

ämnet erforderliga bestämmelser. Till frågan om anvisande av medel till

studielån återkommer jag vid anmälan framdeles av anslagsbehovet för nästa

budgetår till kapitalinvestering i studielånefonden.

I detta sammanhang må framhållas, att fråga uppkommit om anordnande

i december 1945 av en seminarierektorskonferens för diskuterande av bland

annat med den ifrågasatta extrautbildningen sammanhängande spörsmål.

Kostnaderna härför, beräknade till omkring 3 000 kronor, synas böra bestridas

från seminariernas resekostnadsanslag.

Motionerna.

I motionen I: 443 anföres bland annat följande.

Vår organisation av folkskoleseminarierna är uppbyggd för en årlig

examination av 16 klassavdelningar, vilket med 24 elever per klass skulle

betyda 384 folkskollärare per år. Under åren 1942, 1943 och 1944 utexaminerades

blott 262, 236 och 51 lärare och år 1945 omkring 120. År 1946

väntas 331 nya lärare. Under dessa fem år har alltså organisationen vad

examinationsmöjligheten beträffar blott utnyttjats till något mera än hälften.

I stället för cirka 1 900 lärare ha utexaminerats cirka 1 000. Under vårriksdagen

beslöts däremot en intagning av ej mindre än 616 elever. Och nu

föreslås en snabbutbildning av inemot 400 studenter.

Det är uppenbart, att en sådan häftig ökning ingalunda kan vara lämpligt

med hänsyn till att få en kvalitativt väl sammansatt lärarkår. Den

måste också leda till ett anställande av med seminariearbetet föga förtrogna

lärarkrafter och en på grund av organisationens belastning sämre

lärarutbildning. Svagare läraraspiranter och svagare utbildning, det blir

följden. Det är ingalunda lyckligt, allraminst med tanke på de ökade

krav, som i framtidens folkskola eller medborgarskola säkerligen måste

ställas på denna unga lärarkår. Allt vad som kan göras för att förebygga,

att vi för framtiden ställas inför lika häftiga nedskärningar och utökningar

av seminarieorganisationen, måste alltså göras.

Vad som kräves är i första hand, att tillförlitligare prognoser kunna

ställas och i tillräckligt god tid rörande det kvantitativa behovet av lärarkrafter.

Det är ingen tröst med ett påpekande, att felkalkylen för 1948/49

från ett år till ett annat utgör blott 21/> procent, det innebär dock en felräkning

på 450 lärare. Det är skrämmande med felkalkyler på 600—1 500 lärare

för åren 1946—1949. Det är dock nio år innan barnen nå folkskolan. Skolöverstyrelsen

säger sig överväga att till ett kommande år genomföra en

mera noggrann undersökning. Det är nödvändigt, att den verkligen sättes

i gång och omedelbart samt blir årligen fortlöpande.

Det är flertalet seminarielärares mening, att den fyraåriga seminarie
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 29/,.

linjen ger den i regel gedignare lärarutbildningen. Det är därför att beklaga,

att genom bristande förutseende denna linje nu föres i skymundan

beroende pä det skriande behovet att snabbt utbilda nya lärare, ben föreslagna

snabbutbildningen med dess svaga organisation får måhända igångsättas

som en engångsåtgärd och under det uttryckliga villkoret att blott

val kvalificerade sökande mottagas. För stora värden stå på spel för att

något annat får tolereras.

Men samtidigt borde allvarligt övervägas, huruvida ej den av Seminarienas

elevförbund föreslagna utvägen borde på ett tidigt stadium kunna

beträdas. I vart fall borde de elever, som avslutat sitt tredje läsår, kunna

tågås i bruk för att fylla vakanserna under läsåret 1946/47. Den 4-åriga

linjens kursplaner lampa sig väl för ett sådant avbrott. Inte mindre än sex

klassavdelningar stå till buds för en sådan tjänstgöring. Vid ett upprepande

under följande år kunde måhända vissa smärre justeringar av de två sista

årens kursplaner kunna ske. Men även den tvååriga linjens elever kunde

användas, liksom för dem ettårslärartjänstgöring under studietiden skulle

vara mycket värdefull. Härvid torde dock krävas större justeringar av

kursplanerna, varför ett uppskjutande av dessa elevers »provår» måhända

bör ske till läsåret 1947/48. bepartementschefen har ställt sig uppenbart

välvillig för en grundlig och snabb prövning av denna metod att lösa

problemet. Det torde även ihågkommas, att för närvarande ett icke obetydligt

antal outbildade lärare är i tjänstgöring, som snabbast möjligt borde

avlösas av seminarieelever med tre, respektive ett års lärarutbildning bakom

sig. Detta antal outbildade lärare kommer, om denna utväg ej tillgripes,

under de närmaste åren att kraftigt ökas, efter vad siffrorna om den tilltagande

lärarbristen visa.

Örn snabbkurserna anordnas, kommer säkerligen en del studenter från

den fyraåriga linjens första och andra klasser att vinna tillträde till dessa.

Att fylla de lediga platser, som sålunda uppkomma, vore givetvis önskvärt.

Men även här är förutsättningen, att de sökande äro väl kvalificerade och

kunna väntas väl tillgodogöra sig undervisningen. Det kan befaras, att det

under dessa förutsättningar blir svårt att fylla dessa lediga platser.

Genom att uttaga elever efter seminariets tredje, respektive första läsår

för undervisning vid folkskolorna ökas möjligheten till ett bättre tillgodoseende

av den fyraåriga linjen i jämförelse med den tvååriga än för närvarande.

Tillika beredas dessa elever tillfälle till pedagogiska erfarenheter,

som säkerligen skulle, göra avslutningsåret vid seminariet mera givande.

Man finge också därigenom, som elevförbundet påpekat, en lärarreserv,

som gjorde det möjligt att fördela utbildningen av nya lärare på längre

tid och på bättre sätt. Givetvis böra eleverna i löneförmåner och med

hänsyn till beräknandet av tjänstgöringsår likställas med folkskolornas

extra lärare.

I motionen 11:686 anföres bland annat följande.

Departementschefen framhåller också i propositionen nr 378, vari han

stöder de sakkunnigas förslag, att han ifrågasätter örn tillgången på kvalificerade

sökande till denna provisoriska utbildningskurs blir tillfredsställande.

Det torde med största sannolikhet kunna förutsägas, att upp till 400

kvalificerade studenter icke komma att stå till buds för den föreslagna provisoriska

utbildningen vid vårterminens början 1946. De, som i första hand

komma i fråga, lia avlagt sin examen våren 1945 och givetvis under årets

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr galopp

sökt sig utkomstmöjligheter eller gått till fortsatta studier på andra

områden. Av denna årsklass studenter har för övrigt redan en stor del intagits

i seminariernas studentlinjer hösten 1945, varför rekryteringsbasen är

tämligen uttunnad.

Att rekrytera dessa provisoriskt utbildade lärare från studenterna och att

även i fortsättningen utöka lärarutbildningen genom ett utökat antal studentlinjer

vid seminarierna anse vi oriktigt ur följande synpunkter:

1. Studenterna utgöra endast cirka 3—5 procent av motsvarande åldersgrupp

av befolkningen. Denna bas för rekrytering är alldeles för smal. Det

är icke ett axiom, att man är lämplig som lärare, därför att man haft råd

att ta studenten. En bredare rekryteringsbas ger givetvis större urval och

större möjligheter att få fram goda lärare.

2. Detta förhållandevis lilla antal studenter kommer till sin övervägande

del från befolkningens mellan- och överklass. Folkskolläraren skall i första

hand undervisa arbetarklassens och böndernas barn. Ett gott förhållande

mellan lärare och elever förutsätter från lärarens sida en ingående kännedom

örn barnens miljö och uppväxtförhållanden. Dessa studenter, som komma

från helt andra sociala skikt, kunna icke på samma sätt förstå arbetarnas och

böndernas barn som en lärare, vilken kommer från samma sociala skikt

som barnens övervägande flertal.

I stället för en ytterligare begränsning av rekryteringsbasen till lärarutbildningen

bör man, enligt vårt förmenande, tvärtom sträva till en breddning

av densamma och därmed öka möjligheterna att få fram goda lärare utan att

eftersätta kravet på goda kunskaper.

Seminariernas elevförbund och vissa ortsföreningar av seminarielärarföreningen

ha pekat på en annan möjlighet att minska lärarbristen. De ha föreslagit,

att eleverna i klass III av den fyraåriga linjen och i klass I av den

tvååriga studentlinjen skola avbryta sina studier för ett år och tjänstgöra

som extra lärare, varefter de påföljande år skola återvända till seminariet

för fullföljande av sin utbildning.

De synpunkter, som av ovannämnda organisationer framförts, synas oss

vara av värde och kunna inte enbart — som av de sakkunniga — avfärdas

med hänvisning till organisatoriska svårigheter.

En sådan lösning av frågan erbjuder många fördelar:

1. Genom att använda seminarieeleverna skulle man fylla den akuta lärarbristen

redan läsåret 1946/47.

2. Genom att utnyttja seminarieeleverna en tid framåt kunde man vinna

en lärarreserv av smidigare slag och lärarbehovet regleras i mera normal

takt. En utökad intagning av elever vid seminarierna i lika stor utsträckning

på den fyraåriga som på den tvååriga linjen kunde sedan reglera lärarbehovet.

3. Genom denna lärarreserv skulle man också kunna reglera överproduktion

av lärare. En sådan torde man inte vara säker om att kunna undvika,

då man inte så exakt kan beräkna lärarbehovet, vilket nuvarande lärarbrist

visar. En snabbutbildning däremot kan i framtiden skapa ett läraröverskott,

vilket då inte är så lätt att reglera.

4. Snabbutbildningens organisatoriska olägenheter med sommarkurser och

dubbelläsning under terminerna kunde undvikas.

5. Snabbutbildningens extrakostnader kunde undvikas.

6. På liingre sikt linge man en kvalitativt bättre lärarkår, då dessa elever

frän klass lil4 och klass F efter ett års praktik givetvis kunde tillgodogöra

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Statsutskottets utlåtande nr %91+.

sig det sista seminarieårets utbildning på ett betydligt bättre sätt än tidigare.

De skulle efter ett års tjänstgöring ute i fältet vara klara med, vad som

brister i deras utbildning, vad det är som fattas och vad de framför allt

måste sätta sig in i. Vid återkomsten till seminariet kunde de då med ett

helt annat verklighetssinne gå in för sin sista avputsande utbildning.

7. Det torde också vara klart att en seminarist, som gått 3 år pä seminariet

och fått pedagogisk utbildning, är bättre skickad att undervisa än

en student med tre terminers och två sexveckorskursers forcerad utbildning.

8. Dessutom kunde man undvika den orättvisa, som skulle drabba seminaristerna

på båda linjerna, örn studenter skulle få folkskollärarexamen efter

tre terminer, under det att de själva måste gå fyra respektive två år. Och

i mångå fall torde dessa treterminerslärare tidigare i konkurrens om platserna

på seminariet blivit utslagna av dem, som därför att de voro duktigare

nu få gå två eller fyra år.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att såväl 1945 års seminariesakkunniga

som departementschefen — med hänsyn till den akuta lärarbristen

vid folkskolorna — funnit omedelbara åtgärder nödvändiga för att redan

för läsåret 1947/48 åstadkomma en förbättring av lärartillgången. Utskottet

delar för sin del denna uppfattning.

De sakkunniga hava föreslagit inrättande från och med vårterminen 1946

av en extra utbildningslinje för högst 400 studenter, vilken utbildning skulle

sträcka sig över läsåret 1946/47 samt även innefatta vissa kurser somrarna

1946 och 1947. Härigenom skulle vinnas, att ifrågavarande elever kunde

gå ut som lärare redan höstterminen 1947 eller ett helt år tidigare än om de

i vanlig ordning intagits höstterminen 1946.

Departementschefen, som anslutit sig till vad de sakkunniga förordat,

har i detta sammanhang erinrat örn ett av seminariernas elevförbund och

vissa ortsföreningar av svenska seminarielärarföreningen framställt förslag

att minska lärarbristen genom att låta eleverna vid folkskoleseminarierna

efter genomgång av klass III av fyraårig linje och klass I av studentlinje

avbryta sina studier för att under ett läsår tjänstgöra som extra lärare vid

folkskola, varefter de påföljande år skulle återvända till seminarierna för

fortsatt utbildning. De sakkunniga, som diskuterat ifrågavarande uppslag,

hava icke funnit det välbetänkt att införa detta system med hänsyn bland

annat till de omfattande förberedelser i form av omarbetning av seminariernas

tim- och arbetsplaner m. m., som härigenom skulle bliva erforderliga.

Departementschefen har för sin del icke ansett sig nu kunna tillstyrka förslaget,

men funnit det angeläget, att möjligheten för en dylik anordning

hölles öppen som ett komplement till de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna.

I motionerna I: 443 och II: 686 hava yrkanden framställts, som ansluta

sig till elevförbundets ovannämnda förslag.

Utskottet har vid sin prövning av här förevarande spörsmål kommit till

den uppfattningen, att anordnandet av en särskild utbildning av lärare synes

vara den väg, man under nu föreliggande extraordinära förhållanden främst

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande nr 894-

har att följa för att söka råda bot på den akuta lärarbristen. I likhet med

departementschefen vill utskottet framhålla, att allenast kvalificerade sökande

böra emottagas å den extra utbildningslinjen.

Det ovannämnda, i motionerna I: 443 och II: 686 framställda förslaget

kan i och för sig förefalla bestickande. Utskottet har likväl av olika skäl icke

funnit sig kunna förorda detsamma. Förslagets genomförande skulle icke

medföra någon ökning av färdigutbildade folkskollärare. Vidare skulle den

ifrågasatta anordningen endast innebära en tillfällig lättnad i den föreliggande

situationen. Första gången anordningen komme att tillämpas, skulle

visserligen en förstärkning erhållas med näst högsta klassernas elever, men

läsåret därpå skulle dessa elever återgå till seminarierna medan en ny näst

högsta klass komme ut som extralärare; härtill kommer, att man för detta

läsår icke skulle få tillgång till några nyutexaminerade lärare. Under det

andra läsåret, varunder ifrågavarande anordning skulle tillämpas, komme

man alltså att förlora det tillskott till antalet tillgängliga lärarkrafter, man

under det första läsåret vunnit. Någon bestående ökning av antalet lärarkrafter

kan alltså på denna väg ej erhållas. Utskottet vill även framhålla,

att den i motionerna rekommenderade vägen komme att förlänga studierna

till folkskollärarexamen från nu fyra respektive två år till fem respektive

tre år, något som måhända kan befaras verka återhållande på elevtillströmningen

till folkskoleseminarierna. Utskottet kan alltså icke tillstyrka bifall

till det i motionen I: 443 — såvitt nu är i fråga — och motionen II: 686

framställda yrkandet.

I likhet med departementschefen anser jämväl utskottet, att möjlighet

torde böra beredas särskilt dugliga elever i avgångsklasserna att erhålla

ledigt för kortare vikariat i folkskolor.

De sakkunniga hava framhållit, att åtskilliga studenter, som för närvarande

finnas intagna å fyraårig linje, torde komma att söka sig över till

den nya extra utbildningslinjen. I enlighet med vad departementschefen

förordat tillstyrker utskottet att åt skolöverstyrelsen lämnas bemyndigande

att för fyllande av de luckor, som härigenom kunna uppstå, medgiva prövning

och intagning å fyraårig linje jämväl under loppet av vårterminen

1946. Skulle luckor av samma anledning uppstå vid småskoleseminarierna,

har utskottet icke något att invända mot att överstyrelsen även här erhåller

motsvarande bemyndigande.

Till vad departementschefen anfört och föreslagit ifråga om kostnaderna

för den nya utbildningslinjen kan utskottet giva sin anslutning.

Utskottet är även ense med departementschefen därom, att elever vid

nämnda utbildningslinje böra beredas möjligheter att erhålla lån från allmänna

studielånefonden. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

erforderliga bestämmelser i ämnet.

Slutligen får utskottet — i anledning av vad i motionen I: 443 yrkats rörande

utredning inom skolöverstyrelsen av lärarbehovet — framhålla, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 294-

just detta spörsmål varit och är föremål för ingående beräkningar inom 1945

års seminariesakkunniga och att dessa beräkningar kunna förväntas bliva

framlagda för nästa års riksdag i samband med förslag ifråga om seminarieorganisationen.

Med hänsyn härtill synes någon framställning till Kungl.

Maj:t i den i förevarande motion sålunda angivna riktningen icke erforderlig,

varför utskottet för sin del anser motionen även såvitt nu är ifråga icke

böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) medgiva, att högst 400 studenter må vårterminen

1946 intagas vid folkskoleseminarierna för att genomgå utbildning

vid en tillfälligt anordnad seminarielinje, omfattande,

förutom nämnda termin, läsåret 1946/47 samt en

kurs under vardera av somrarna 1946 och 1947, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen förordat;
b)

medgiva, att de i gällande avlöningsstat för folkskoleseminarierna

med maximerade belopp uppförda utgiftsposterna

må för budgetåret 1945/46 överskridas med högst de

belopp, som erfordras för utbetalande av arvoden i enlighet

med vad departementschefen förordat;

c) till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa

ett reservationsanslag av 15 000 kronor;

d) till Folkskoleseminarierna: Utrustning å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av 45 000 kronor;

II. att motionerna I: 443 och II: 686 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 december 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Sven

Larsson, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, von Heland, Emil Petersson, Gustav

Emil Andersson, Rosenberg och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Bergström, Andersson i Malmö, Wallentheim, Malmborg i Skövde, Lindholm, Onsjö,

Hoppe, Thäpper och Birke.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr S9Jf.

17

Reservation

av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»De återkommande felkalkylema ifråga om lärarbehovet vid folkskolorna

medförde, att seminarieorganisationen vid 1945 års riksdag sprängdes genom

att riksdagen ansåg sig i det uppkomna nödläget tvingad till en höjning av

lärjungeantalet i klasserna med därav från alla håll djupt beklagad försämring

av lärarutbildningen. Riksdagen underströk också mycket starkt, i samband

med sin anslutning till dåvarande chefens för ecklesiastikdepartementet

uttalande att med det snaraste låta verkställa skyndsam utredning om elevintagning

vid seminarierna under de närmaste åren, den vidtagna ändringens

karaktär av nödfallsprovisorium, som med det snaraste borde avvecklas.

Då emellertid även de i årets statsverksproposition till riksdagen framlagda

beräkningarna av lärarbehovet visat sig alltför optimistiska, har Kungl.

Majit i anslutning till den företagna utredningen funnit sig nödsakad att

förelägga riksdagen förslag till ytterligare provisorium för avhjälpande i

någon mån redan läsåret 1947/48 av den mest skriande bristen på folkskollärare.

Detta föreslås skola ske genom en snabbutbildning från vårterminen

1946 på folkskoleseminariernas studentlinjer av 350 till 400 studenter under

tre terminer och två sommarferier. Departementschefen håller för sannolikt,

att detta provisorium inte räcker för fyllande av behovet, varför nya åtgärder

av provisorisk natur torde vara nödvändiga redan året därpå. För att

vår lärarutbildning icke skall komma ut på ett farligt gungfly av provisorier,

är det tydligen nödvändigt att se till att icke fler av provisorierna komma att

bidraga till en sänkning av lärarnivån.

I detta avseende kunna synnerligen allvarliga invändningar resas mot den

föreslagna snabbutbildningen. Redan det ofrånkomliga förhållandet att det

elevmaterial, som kan komma i fråga vid inträdesproven till en snabbutbildning

med början redan på nyåret 1946, måste vara kvalitativt underlägset

de inträdessökande studenterna vid de vanliga intagningarna på den tvååriga

seminarielinjen, är tungt vägande. Men avgörande betydelse bör man

tillmäta den kritik, som framförts från seminarielärarföreningarna i Kalmar

och Lund, att då utbildningstiden å den tvååriga studentlinjen redan nu är

i knappaste laget, dess ytterligare reducering är ägnad att väcka starka betänkligheter.

De sakkunnigas försvar är föga övertygande. De hänvisa helt

enkelt till att det sammanlagda antalet undervisningstimmar för snabbutbildningens

tre terminer och två sommarferier är lika stort som de fyra ter

minernas under den vanliga utbildningen och att snabbutbildningen därför

måste vara kvalitativt likvärdig med den vanliga. De sakkunniga förbise,

att detta resonemang måste leda till en uppfattning, att sommarferiernas

rekreationsvärde för lärarutbildningen snarast är negativt, men de förbise

Bihang till riksdagens protokoll 1945, fl sami Nr 294.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 294-

vidare, att eleverna på den vanliga studentlinjen också använda ferierna till

kurser, studier och annat för lärarutbildningen värdefullt arbete. En aktuell

parallell till uppfattningen att bara man ser till att antalet arbetstimmar blir

detsamma, så måste arbetsresultatet bli detsamma, har man just nu i snabb

färdigställandet av nybyggnader för att kunna tillfredsställa det trängande

bostadsbehovet. Vid avsynandet är ett sådant nybyggt hus lika vackert och

prydligt som ett vanligt, men fukt, mögelbildning o. s. v. visar ganska snart,

att man visst inte har att göra med ett kvalitativt likvärdigt, trots lika

många använda arbetstimmar. Då både de sakkunniga och departementschefen

anse, att det ofrånkomliga villkoret för den ifrågasatta snabbutbildningen

är, att denna blir kvalitativt likvärdig nied den vanliga, måste tydligen

annan utväg sökas för det fyllande av lärarbehovet, som är nödvändigt, d. v. s.

åtgärder som möjliggöra, att 350—400 vikarier ställas till förfogande för

folkskolorna för läsåret 1947/48 utom dem som i vanlig ordning utexaminerats

från folkskoleseminariema på våren 1947, och det utan försämring

av lärarutbildningen.

Sådana utvägar ha påvisats av seminariernas elevförbund och de båda

förutnämnda seminarielärarföreningarna och upptagits i motionerna I: 443

och 11:686. Här har man till och med ansett att den akuta lärarbristen på

detta sätt skulle kunna fyllas redan läsåret 1946/47 utan avsevärda kostnader

eller organisationsförändringar. Det skulle ordnas på det enkla sättet

att i den nuvarande organisationen för seminaristerna inskötes ett övningsår,

under vilket de skulle få tjänstgöra som vikarier vid folkskolorna mot vanliga

löneförmåner. Detta vikariat skulle för seminaristerna med fyraårig utbildning

infalla efter tredje året, möjligen i vissa fall redan efter andra, och för

dem med tvåårig efter första. Efter vikarieåret skulle de för avslutningsoch

examensåret återvända till sina seminarier. Kunde denna anordning

tillämpas redan läsåret 1946/47 skulle lärarbristen minskas med ungefär 450

lärare, redan det en väsentligt högre siffra än den i propositionen beräknade.

Måste man dröja till 1947/48, som snabbutbildningen tog sikte på, skulle

bristen det året minskas med 540. (Bilaga.)

Det kan tyckas vara en motsägelse, när man bestämt kräver att lärarutbildningen

inte får ytterligare sänkas, att dock föredraga utsändande av vikarier

efter två terminers seminarieutbildning framför snabbutbildade efter

tre terminer. Motsägelsen är emellertid endast skenbar. Först bör märkas att

det visst inte är givet, knappt troligt, att en vikarie från det fyraåriga seminariet

efter sex terminers utbildning skulle vara svagare rustad för sitt arbete

än hans kollega efter de tre terminernas snabbutbildning. Och örn än så skulle

kunna vara förhållandet med det tvååriga seminariets student efter endast två

terminers utbildning, trots det stöd han hade i någon erfaren tillsynslärare,

uppväges detta flera gånger om av det förhållandet att den snabbutbildades

seminarieutbildning är avslutad, under det att den vanliga studentvikarien

har halva sin seminarieutbildning kvar efter att ute på arbetsfältet

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr ''294.

ha kunnat lägga en vidare och fastare erfarenhetsgrund för de avslutade studierna

än de gångna generationernas seminarister. Ett möjligen något svagare

lärlingsår måste dock anses väga lätt gent emot den väsentligt säkrare grundval

han har förmånen att starta från till utövandet av ett helt livs lärarverksamhet.

Dessutom komme dessa under ett till tre år utbildade seminarister

givet att vara kvalitativt överlägsna de nu som vikarier anlitade icke-Iärarkompetenta,

uppgående till 400—500.

Denna utbildningsväg skulle inte heller vara behäftad med en annan allvarlig

olägenhet, som vidlåder den föreslagna snabbutbildningen. Utbildningen på

den fyraåriga seminarielinjen anses allmänt vara överlägsen utbildningen på

den tvååriga. Den är också av betydelse som en låt vara allt trängre väg att

nå fram till folkskollärarexamen, utan att man behöver gå över studentexamen.

I allmänhet har man haft öppen blick för att det varit till fördel för folkskolan,

att inte alla dess lärare hela sitt liv suttit på skolbänken, utan att

några av dem dock något eller några år före inträdet i seminariet varit ute i

det praktiska arbetslivet med även för en lärare nyttiga erfarenheter från

umgänget där. Seminarieorganisationen har nu lika många fyraåriga och tvååriga

linjer. Enligt snabbutbildningsförslaget skulle emellertid på en gång fjorton

nya studentklasser utbildas och släppas ut, men ingen klass på den fyraåriga

linjen. Det bleve ett förryckande av proportionerna mellan de två seminarietyperna

så nära före utredningen av ett helt nytt slag av lärarutbildning

i samband med den väntade stora skolreformen.

För denna utredning skulle försöket med seminaristvikarier ge goda erfarenheter.

De ofta framförda synpunkterna om betydelsen för lärarkandidaten

att lära sig på eget ansvar sköta en klass och inte bara en lektion före meddelad

lärarbehörighet och för ett säkrare utrönande av vederbörandes lämplighet

överhuvud för lärarkallet kunde på denna väg bli positivt belysta. Huvudsaken

bleve emellertid, att vi här äntligen hade kommit fram till ett provisorium,

som inte sänkte utan tvärtom höjde kvaliteten av utbildningen, samtidigt

som den hotande lärarbristen minskades i t. o. m. raskare takt än genom

den föreslagna snabbutbildningen.

Både de sakkunniga och departementschefen ha i sak en gynnsam inställning

till de föreslagna seminaristvikarierna. Den verkliga invändningen är att

nödvändiga ändringar i högsta och näst högsta seminarieklassens kursplaner

inte skulle medhinnas, så att planen, för att citera departementschefen, torde

»i vart fall inte kunna tillämpas från hösten 1946». Men det räcker ju i nödfall,

om den kan tillämpas från hösten 1947, samtidigt med att snabbutbildningens

resultat skulle vara färdigt. Och då skulle den ge 540 vikarier mot

snabbutbildningens 350—400.

Men saken är så allvarlig att ett försök åtminstone borde göras att redan

under vårterminen 1946 genomföra de allra nödvändigaste jämkningarna i kursplanerna,

åtminstone för tredje klassen, så att den kunde släppas ut redan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande nr 294-

på hösten. Skulle svårigheterna visa sig oöverkomliga, finge man nöja sig med

att utredningen på den punkten vore färdig, så att jämkningarna kunde företagas

från höstterminen 1946 och seminaristvikariat taga sin början höstterminen

1947.

Departementschefen visar, att lärarbristen under de närmaste åren långt

ifrån täckes genom anordnandet av den föreslagna snabbutbildningen. Planen

med utsändande av eleverna i seminariernas klasser efter tredje, respektive

första utbildningsåret som vikarier, så länge lärarbrist gör sig gällande, ökar

inte lärarantalet mer än under första året, eftersom vikarierna sedan återvänder

till sina avslutningsklasser till lika stort antal som från senaste avslutningsklass

utexaminerade lärare. Därför synes det nödvändigt att under alla förhållanden

tills vidare utvidga seminarieorganisationen med ett antal klasser,

i vilka redan nästa läsår nybörjare intagas. Den av skolöverstyrelsen övervägda

tanken på att till ett kommande år genomföra en mera noggrann undersökning

av lärarbehovet bör omedelbart realiseras till ledning för denna utvidgning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att riksdagen

må

I. avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition;

II. i anledning av motionerna I: 443 och II: 686

a) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att den av skolöverstyrelsen

ifrågasatta mera grundliga utredningen om

lärarbehovet måtte omedelbart fullgöras så att dess resultat

kan bringas till riksdagens kännedom vid 1946 års riksdag;

b) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda bestämmelser,

som för minskandet av den aktuella lärarbristen möjliggöra

ianspråktagande av vissa elever vid folkskoleseminarierna, om

möjligt redan från och med läsåret 1946/47.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 89J/..

Bilaga till reservationen.

översikt över lärarutbildningen 1946—1949 och minskningen

av den beräknade lärarbristen 1947—1950 vid

bifall till reservationen.

Antalet k 1 a s s a v d e 1 n i n g a r

Ant

a l6

Minskning6

av den be- räknade lä- rarbristen

i 4-årigt seminarium

i 2-årigt

seminarium

utexamine-

rade

seminarist-

vikarier

I

II

III

IV

i

II

1946-47

11

11

10l 2

6l

u

11

440

540

—

1947—48

2 x 113

11

11

_2

2X11

_2

_2

920(-540)

540

1948—49

11

11

11

cm

11

(11)+ 11*

(-5404)300

600

380

1949-50

—

—

—

—

—

—

—

—

300

740

2 060

1220

+ 540

-540

1 280 + 1 520 = 2 800

Den beräknade examinationen 1946—1949

1600

2 820

Med nuvarande årlig intagning beräknades examineringen från 1949 till

22 klassavdelningar nied 28 lärjungar. De kursiverade siffrorna utmärka antalet

såväl examensklasser som seminaristklasser, vars elever göra ett års

avbrott i studierna för vikariat. Parentes örn klassiffror utmärker till seminariet

för examensåret återvända klasser, varför dessa siffror ej komma i

betraktande vid angivandet av antalet utexaminerade eller utsända seminaristvikarier.

— Om organisationen inte ökas med 11 klasser 1948—1949 kan

ingen nyintagning ske på studentlinjen, varigenom minskningen av bristen

(med 300 1949—1950) upphör.

1 å 24 elever (övriga å 28).

2 Beräknat 10 ä 24 och 11 ä 28 = 540.

3 Den ena klassen (studenter) överflyttad 1948 till II på studentlinje.

4 Till examensåret återvända vikarier.

6 Avrundade siffror.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:601 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild utbildning av folkskollärare. s. 14 i texten