Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående särskild utbildning av folkskollärare jämte i ämnet väckta motioner.
1945-12-11 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:294, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående särskild utbildning av folkskollärare jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 29Jf.
1
Nr 294.
Ankom till riksdagens kansli den 11 december 1945 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående
särskild utbildning av folkskollärare jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 378 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 9 november
1945, föreslagit riksdagen att
dels medgiva, att högst 400 studenter må vårterminen 1946 intagas vid
folkskoleseminarierna för att genomgå utbildning vid en tillfälligt anordnad
seminarielinje, omfattande, förutom nämnda termin, läsåret 1946/47 samt
en kurs under vardera av somrarna 1946 och 1947, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad chefen för ecklesiastikdepartementet i nämnda statsrådsprotokoll
förordat;
dels medgiva, att de i gällande avlöningsstat för folkskoleseminarierna
med maximerade belopp uppförda utgiftsposterna må för budgetåret 1945/46
överskridas med högst de belopp, som erfordras för utbetalande av arvoden
i enlighet med vad departementschefen förordat;
dels till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 15 000
kronor;
dels ock till Folkskoleseminarierna: Utrustning å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 45 000
kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr E. Sjödahl väckt motion (I: 443),
vari hemställts, att riksdagen vid sitt ställningstagande till Kungl. Maj:ts
proposition nr 378 måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att den av skolöverstyrelsen
ifrågasatta mera grundliga utredningen om lärarbehovet måtte omedelbart
fullgöras så att dess resultat kan bringas till riksdagens kännedom
vid 1946 års riksdag, samt att seminarieelever måtte användas för att fylla
lärarbehovet på sätt i motionen föreslagits från och med läsåret 1946/47;
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr S9//. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr
dels ock en inom andra kammaren av herr G. Johansson i Stockholm
väckt motion (II: 686), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 378 måtte besluta sådan ändring av de i densamma
framställda förslagen,
att seminarieeleverna efter genomgången klass III på den fyraåriga linjen
och klass I på den tvååriga studentlinjen få avbryta sina studier för ett läsår
och anställas som extra lärare inom folkskolan,
att denna anordning börjar med kommande läsår 1946/47 och bibehålies
så länge lärarbristen så erfordrar,
att de som extra lärare tjänstgörande seminarieeleverna vid tillsättandet
av platser komma närmast efter i vanlig ordning examinerade lärare och få
tillgodoräkna sig lön och förmåner som extra lärare samt tillgodoräkna, sig
tjänstgöringstiden i alla avseenden likvärdig tjänstetid efter avlagd examen,
att de seminarieelever, som på detta sätt avbrutit sina studier, garanteras
full sysselsättning under den tid avbrottet varar,
att den lättnad, som seminarieelevernas tjänstgöring kommer att utgöra
för seminarieorganisationen, utnyttjas för ett ökat intagande av elever vid
seminarierna och att den ökade intagningen fördelas lika på två- och fyraåriga
linjerna.
Genom beslut den 16 februari 1945 bemyndigade Kungl. Majit chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom
departementet verkställa skyndsam utredning och avgiva förslag rörande
elevintagningen vid folkskoleseminarierna under de närmaste åren jämte
därav föranledda organisationsändringar m. m.
Den 1 mars 1945 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga avdelningschefen
i skolöverstyrelsen, undervisningsrådet K. R. Falck, tillika ordförande,
ledamoten av riksdagens I kammare, folkskolinspektören K. R.
Bergh, ordföranden i Sveriges folkskollärarinneförbund, ledamoten av riksdagens
II kammare, överläraren Hildur Nygren, ordföranden i Sveriges folkskollärarförbund,
folkskolläraren K. G. Rosberg samt ledamoten av riksdagens
I kammare, professorn S. Wahlund.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1945 års seminariesakkunniga,
ha funnit lärarsituationen på folkskolans område så kritisk och i behov av
omedelbara överväganden, att de funnit nödigt att, innan utredningsuppdraget
slutförts, i särskild skrivelse till Kungl. Majit anhålla om särskilda
åtgärder i syfte att förbättra läget i nämnda hänseende. De sakkunnigas förslag
gå i korthet ut på dels upphävande av nu gällande övergångsbestämmelser
rörande pensionering av folkskollärare, dels ock anordnande från och
med vårterminen 1946 av en särskild provisorisk utbildningslinje för folkskollärare
vid seminarierna. Frågan örn pensionsbestämmelsemas ändrande
har upptagits i särskild proposition, som remitterats till annat utskott. I det
följande kommer utskottet följaktligen endast att beröra frågan örn anord
-
3
Statsutskottets utlåtande nr S9/f.
nande av särskild utbildning av folkskollärare. Över de sakkunnigas framställning
i denna del ha utlåtanden avgivits av statskontoret och skolöverstyrelsen.
Översikt av läget.
Seminariesakkunniga framhålla, att folkskolinspektörernas tidigare prognoser
rörande lärarbehovet, varpå skolöverstyrelsen grundat sina beräkningar
rörande elevintagningen vid folkskoleseminarierna, visat sig försiktigt
hållna. Det hade sålunda vid de sakkunnigas undersökningar befunnits,
att lärarbehovet under de närmaste åren vore väsentligt större än som tidigare
antagits. Detta framgår vid följande jämförelse rörande lärarbehovet
under åren 1945/49 mellan skolöverstyrelsens i anslagsäskandena för innevarande
budgetår och de sakkunnigas nu gjorda beräkningar.
Skolöverstyrelsens beräkningar De sakkunnigas beräkningar
hösten 1944 hösten 1945
1945 46 ...... 15 470 15 606 (+ 136)
1946/47 ...... 15 667 15 857 (+ 190)
1947/48 ...... 15 918 16 183 (+ 265)
1948/49 ...... 16 362 16 812 (+ 450)
Uppställningen utvisar alltså, att man för de närmaste åren har att räkna
med ett betydligt större folkskollärarbehov än man hittills antagit.
Med utgångspunkt från det sålunda beräknade totala lärarbehovet ha
de sakkunniga under hänsynstagande till å ena sidan väntad avgång av
lärare genom pensionering m. m. och å andra sidan väntad utexaminering
från seminarierna av redan nu intagna elever beräknat det blivande underskottet
av lärare för vart och ett av åren 1945/50 sålunda:
1945/46 ................................ 258
1946/47 ............................ 581
1947/48 ................................ . 577
1948/49 ................................ 1 392
1949/50 ................................ 1 529
Vid övervägandet av nämnda siffror bör beaktas, dels att därvid ej medräknats
den brist på lärare, som förefanns redan läsåret 1944/45 och som av
skolöverstyrelsen hösten 1944 uppskattades till 268 lärare, dels ock att de
för åren 1948/49 och 1949/50 angivna siffrorna böra minskas med det antal
studenter, som komma att intagas på tvåårig linje hösten 1946 och siffran
för läsåret 1949/50 därjämte med antalet intagna å studentlinje hösten
1947.
I detta sammanhang må erinras, att den nuvarande organisationen av
folkskoleseminarierna är avpassad efter en normal examination av 384 folkskollärare
för år, vilket med ett antal av 24 elever per klassavdelning motsvarar
en utexamination av 16 klassavdelningar årligen. Emellertid har,
4
Statsutskottets utlåtande nr £94.
genom ianspråktagande till det yttersta av nuvarande resurser — bland
annat har elevantalet per klassavdelning höjts till 28 — innevarande hösttermin
intagits sammanlagt 616 elever med lika fördelning på fyraåriga och
tvååriga linjer.
Särskild utbildning av folkskollärare.
De sakkunniga ha i anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna angående
den beräknade lärarbristen angivit följande riktlinjer för dess avhjälpande.
Närmast till hands ligger naturligtvis att intaga ett avsevärt antal elever
år 1946. Elever, som intagas på fyraårig linje nämnda år, utexamineras
emellertid först 1950 och kunna därför icke bidraga till minskande av den
brist, som föreligger dessförinnan. Den tvååriga linjen kan däremot användas
för att fylla det behov, som kommer att föreligga 1948. En så stor
mängd studenter som cirka 1 400 torde dock näppeligen stå till buds för
intagning 1946. Erfarenheterna från innevarande års intagning tyda på att
man måhända kan påräkna en rekrytering med 500—600 studenter. Detta
är dock synbarligen icke tillräckligt. Man måste givetvis även 1947 taga in
ett avsevärt antal elever på studentlinje för utexamination 1949, men behovet
skulle ändock icke kunna täckas.
Det är tydligen nödvändigt, att man söker finna en utväg, som leder till
att man redan tidigare än 1948 får ett icke obetydligt ökat antal lärare.
Härför erbjuder sig enligt de sakkunnigas mening, förutom den nyss antydda
höjningen av folkskollärarnas pensionsålder, den utvägen att anordna
en särskild provisorisk utbildning av lärare.
Innan de sakkunniga närmare ingått på denna fråga, lia de tagit ställning
till en från flera håll framförd tanke, att seminarieeleverna i klass lil
på den fyraåriga linjen och i klass I på studentlinjen skulle avbryta sina
studier under läsåret 1946/47 för att då gå ut som extra lärare i folkskolan.
Därigenom skulle antalet disponibla lärarkrafter under nämnda läsår ökas
med omkring 450, och behovet för läsåret i fråga skulle, därest även pensionsålderns
inträde bleve framskjutet, bli kvantitativt mer än väl tillgodosett.
De sakkunniga framhålla, att en förutsättning för en sådan åtgärds tekniska
genomförande vore, att den fullföljdes under åtskilliga år, enär
eljest ifrågavarande elevers återgång till seminarierna under påföljande läsår
1947/48 skulle, med hänsyn till den stora intagning av nya elever, som
måste ske vid seminarierna åren 1946 och 1947, medföra en större belastning
än seminarierna kunde bära. För undvikande härav vore det således
nödvändigt, att de till seminarierna återgående eleverna avlöstes av en ny
årgång seminarister i folkskolan. Ehuru de sakkunniga funne en sådan anordning
innebära vissa fördelar med hänsyn icke blott till det nu ifrågavarande
syftet utan jämväl till seminarieutbildningen såsom sådan, ha de dock
icke funnit välbetänkt att redan nu införa detta system med hänsyn till de
Statsutskottets utlåtande nr 29%. 5
omfattande förberedelser i form av omarbetning av seminariernas tim- och
arbetsplaner m. m., som skulle bli erforderliga.
Däremot ha de sakkunniga icke funnit något att erinra mot att seminarierektorerna,
i den mån så kunde anses möjligt med hänsyn till utbildningen,
finge bereda ledighet från arbetet för duktiga elever, som under kortare tider
ville tjänstgöra som vikarier i folkskolan.
De sakkunniga föreslå i stället för den sålunda diskuterade utvägen anordnandet
av en provisorisk utbildningslinje, som skulle omfatta vårterminen
1946, läsåret 1946/47 samt en kurs om 6 veckor under vardera av somrarna
1946 och 1947. De båda sommarkurserna skulle alltså ersätta en hösttermin.
Vinsten av en sådan anordning vore, att ifrågavarande elever, som erhölle
sitt examensbetyg före höstterminens början 1947, således komme ut i folkskolans
tjänst ett helt år tidigare än örn de intoges å studentlinje först hösten
1946.
Av en uppgjord timplan framgår, att undervisningen i läroämnena, med
undantag av någon kompletteringskurs, helt skulle vara förlagd till terminerna,
medan undervisningen i övningsämnena till väsentlig del skulle
koncentreras till sommarkurserna med hänsyn bland annat till de eljest
hårt anlitade specialsalarna.
De sakkunniga, som funnit att minst 350 elever borde intagas å den
föreslagna linjen, ha härom närmare anfört följande.
Som i det föregående påvisats, torde man få räkna med en brist på minst
600 folkskollärare under läsåren 1946/47 och 1947/48. Därest övergångsbestämmelserna
till pensionsreglementet upphävas, kommer antalet av under
dessa båda läsår disponibla lärare att ökas med omkring 250. Härav följer,
att den ovan skisserade kortare utbildningslinjen borde utbilda minst (600 —
— 250 =) 350 elever.
De sakkunniga lia funnit ovisst, hur rekryteringen till ifrågavarande provisoriska
linje kan komma att gestalta sig. Måhända finge man nöja sig
med ett mindre antal än 350. Skulle åter tillströmningen bli stark, borde
man taga in flera. Med hänsyn till svårigheterna att vid planeringen av den
nya linjen i förväg kunna beräkna dess omfattning ha de sakkunniga förordat
ett centralt ansökningsförfarande. Ansökningarna till utbildningslinjen
i fråga borde därför inlämnas till skolöverstyrelsen, som även borde bemyndigas
att fatta beslut rörande klassavdelningarnas antal samt deras förläggning
till de olika seminarierna.
Slutligen ha de sakkunniga i detta sammanhang anfört följande.
För närvarande finnas åtskilliga studenter intagna på fyraårig linje. Det
är sannolikt, att en del av dessa komma att söka in på den nya utbildningslinjen
för att därigenom hastigare nå fram till folkskollärarexamen. Luckor
komma då att uppstå i de klasser, där de nu befinna sig. Under nuvarande
förhållanden är det angeläget, att dessa luckor fyllas. Seminariestadgan tilllåter
emellertid icke någon intagning annat än vid vårterminens slut eller
höstterminens början. De sakkunniga vilja därför föreslå, att skolöverstyrel
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 294-
sen bemyndigas att vid behov medgiva prövning och intagning av elever
under vårterminen 1946 å lediga platser i de redan befintliga klassavdelningarna
av fyraårig linje.
Remissyttranden m. m.
Såväl statskontoret som skolöverstyrelsen lia funnit de föreslagna åtgärderna
för minskning av lärarbristen vid folkskolorna motiverade och lämpliga.
Överstyrelsen har därvid bland annat anfört följande.
Under en lång följd av år ha folkskolinspektörerna på överstyrelsens
anmodan lämnat uppgifter rörande den väntade ökningen i lärarbehovet.
Dessa prognoser ha inspektörerna lämnat på grundval av upplysningar,
som de i sin tur inhämtat från skoldistrikten. De största städerna ha lämnat
uppgifter särskilt för sig. Såsom överstyrelsen vid tidigare tillfällen framhållit,
ha dessa prognoser visat sig vara tillförlitliga för ett eller två år
framåt. Prognoser på längre sikt ha däremot emellanåt visat sig vara missvisande,
vilket i och för sig är mycket naturligt. Särskilt i större skoldistrikt
är det naturligtvis omöjligt att giva en exakt siffra på det lärarantal, som
kommer att behövas om exempelvis fem år. I en tid av snabbt stegrat
lärarbehov är det också naturligt, att prognossiffroma i regel bli för låga.
Då det finns 52 folkskolinspektörer och omkring 2 500 skoldistrikt, behöver
felet icke vara stort för varje skoldistrikt eller varje inspektör, förrän det
sammanlagda felet springer upp till ett par eller några hundratal. Den skillnad
i prognoserna för 1948/49, som de sakkunniga påpekat, utgör i själva
verket endast omkring 21/» procent av lärarantalet.
Som ett allmänt omdöme örn de uppgifter, som på detta sätt erhållits
från folkskolinspektörerna, kan sålunda sägas, att de varit tillförlitliga i
fråga örn de allra närmast liggande åren och att de i fråga om år, som ligga
längre fram i tiden, visserligen varit mycket osäkra men dock i allmänhet
angivit den riktning, i vilken utvecklingen kommit att gå.
De uppgifter, som nu stått de sakkunniga till buds, ha erhållits på alldeles
samma sätt som de, på vilka skolöverstyrelsen hittills grundat sina beräkningar.
Deras beräkningar kunna därför icke sägas vara i och för sig noggrannare
än de tidigare. Men den tid, som det här närmast gäller, nämligen
sista delen av 1940-talet, har ryckt ett år närmare, och uppgifterna för
dessa år lia därigenom blivit tillförlitligare. Det är därför stor sannolikhet
för att utvecklingskurvan kommer att få den branta stigning, som de sakkunniga
bebådat.
Skolöverstyrelsen har övervägt, huruvida man skulle kunna för framtiden
erhålla noggrannare uppgifter örn det kommande lärarbehovet. Viss
förbättring i prognosernas tillförlitlighet skulle måhända kunna vinnas,
därest skoldistrikten varje år lämnade folkskolinspektörerna uppgifter om
det antal barn, som icke uppnått skolåldern, fördelade dels på årgångar,
dels på de skolor, till vilka barnen kunna tänkas bliva hänvisade, då de
uppnå skolåldern. En sådan kartläggning av barnmaterialet skulle medgiva
en noggrannare analys av det kommande lärarbehovet. Den skulle emellertid
bliva tidsödande och skulle dessutom för de större skoldistrikten medföra
ganska stora kostnader, som kanske skulle göra dem mindre villiga att
medverka. Då man dock måste anse, att skoldistrikten själva för lösande av
sina skolfrågor skulle ha stor nytta av en sådan årligen återkommande in
-
7
Statsutskottets utlåtande nr 29,f.
ventering av barnmaterialet, överväger överstyrelsen att till ett kommande
år söka genomföra en sådan undersökning. På grund av befolkningens rörlighet
måste dock även en dylik mera detaljerad undersökning leda till
osäkra slutsatser, då det gäller att förutsäga lärarbehovet på längre sikt.
I särskilda skrivelser ha seminariernas elevförbund samt Kalmar och
Lunds ortsföreningar av svenska seminarielärarföreningen ställt sig kritiska
till de sakkunnigas förslag om anordnande av en särskild provisorisk utbildning
av folkskollärare och i stället förordat andra åtgärder för minskning
av lärarbristen.
Seminariernas elevförbund har därvid hemställt, att åtgärder måtte vidtagas
i syfte, att de nuvarande seminarieeleverna i klass III av den fyraåriga
linjen och klass I av studentlinjen finge avbryta sina studier under
läsåret 1946/47 för att då gå ut som extra lärare i folkskolorna, varefter motsvarande
anordning skulle vidtagas även följande år, så länge lärarbehovet
det krävde. Till stöd för sin framställning har elevförbundet anfört bland
annat följande.
Man kunde möjligen acceptera den föreslagna snabbutbildningen av nya
studentklasser, om denna favör komme elitstudenter till godo. Men i detta
fall måste man i stället konstatera, att det till största delen skulle bli de
sämsta studenterna, som kunde ifrågakomma.
Vi seminarieelever anser dock inte blott de sakkunnigas förslag om snabbutbildning
av studenter utan också deras förslag om att lärarbristen även
de följande åren skall avhjälpas genom ökade intagningar på enbart studentlinjen
(mellan 500 och 600 under vartdera av åren 1946 och 1947) vara
förkastligt. Vi anser i stället, att lärarbristen bör avhjälpas genom ökade
intagningar inte bara på studentlinjen utan också på fyraåriga linjen. Det
är, anser vi, inte rätt och riktigt att på detta sätt favorisera studenterna.
Dessa har ändock ett så betydande försprång framför övrig ungdom, när
det gäller utbildning till intellektuella yrken, att man med full rätt kan försvara
icke studenters möjligheter att vinna inträde vid landets folkskoleseminarier.
Det är allmänt känt och erkänt, att studenterna ännu så länge
till största delen kommer ifrån mera välbärgade samhällsklasser, medan flertalet
familjer saknar de ekonomiska förutsättningarna att föra sina barn
fram till studentexamen. Men därför finns det naturligtvis bland dessa
ungdomar, som inte har kunnat få en studentexamen, både studieintresse
och studiebegåvning. Också dessa bör lia möjligheter att välja ett yrke,
som passar deras intresse och fallenhet. Folkskoleseminariernas fyraåriga
linje ger en sådan möjlighet. Denna bör därför absolut inte få stå tillbaka
för studentlinjen. När nu ett betydande lärarbehov måste fyllas, så är det,
anser vi, inte mer än rätt och billigt att intagningarna ökas lika mycket på
den fyraåriga linjen som på den tvååriga. Häremot kan invändas, att lärarbristen
redan är akut, och att det därför gäller att få fram nya lärare så
fort som möjligt. Ur den synpunkten är det också förklarligt att de sakkunniga
förorda ökade intagningar blott på student linjen. Men problemet kan
lösas på ovan föreslaget sätt, ett sätt, sorn, synes det oss, är betydligt smidigare,
som inte medför snabbutbildningens stora nackdelar, och som ger
rättvisa åt alla berörda parter. De sakkunniga har själva omnämnt denna
lösning, men de har med, efter vårt förmenande, synnerligen svag motivering
förkastat den.
8
Statsutskottets utlåtande nr 294-
Kalmar ortsjörening av svenska semina ricin rarföreninge n, med instämmande
av Lunds ortsjörening, har förordat en i huvudsak enahanda anordning
som den av seminariernas elevförbund föreslagna, dock att densamma
icke skulle börja tillämpas förrän från och med läsåret 1047/48.
Departementschefen.
Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.
Seminariesakkunnigas förslag om omedelbara åtgärder för att möta den
akuta lärarbristen vid folkskolorna kommer icke överraskande. Det har
nämligen de senaste åren stått klart, att läget på detta område med hänsyn
främst till den vid 1930-talets mitt begynnande nativitetsökningen, den
fortgående befolkningsförf lyftningen från landsbygden till städer och andra
tätorter samt det successiva införandet av ett sjunde — de senaste åren
även ett åttonde — skolår snart nog kunde komma att bli kritiskt. Av de
redogörelser, som lämnats i såväl 1944 som 1945 års huvudtitlar, framgår,
att såväl skolöverstyrelsen som vederbörande departementschef haft sin uppmärksamhet
riktad på nämnda förhållande, som ju också föranlett tillkallandet
av särskilda sakkunniga för utredning angående de åtgärder, som därav
borde föranledas. De sakkunnigas undersökningar ha nu givit vid handen,
att den ökning av lärarbehovet, som förutsetts, av allt att döma kommer
att ske i betydligt hastigare takt än man så sent som för ett år sedan
hade anledning att räkna med. Detta konstaterande har föranlett de sakkunniga
att föreslå, att särskilda åtgärder redan under pågående läsår vidtagas
i syfte att tidigare än eljest varit möjligt få fram ett ökat tillskott
av folkskollärare.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att underskottet av folkskollärare
läsåren 1946/47 och 1947/48 kan väntas uppgå till omkring 600 för att
1948/49 stiga till inemot 1 400 och 1949/50 till något över 1 500, utan att
därvid den redan 1944/45 förefintliga bristen på omkring 250 lärare medräknats.
Vid bedömandet av dessa siffror bör ihågkommas, att underskottet
för de två förstnämnda åren beräknats under hänsynstagande till den utexamination
från seminarierna av redan nu intagna elever, som då kan förväntas.
Underskottssiffrorna för åren 1948/49 och 1949/50 däremot äro
bruttosiffror så till vida, att vid beräkningarna ej kunnat tagas hänsyn till
utexaminationen av de elever på tvåårig linje, som komma att intagas
hösten 1946 och hösten 1947. Detta förklarar sålunda den kraftiga stegringen
av underskottet från läsåret 1947/48 till läsåret 1949/50. Därest i
likhet med vad som skett innevarande år på studentlinjen under vartdera
av åren 1946 och 1947 intagas omkring 300 elever, skulle bristen läsåret
1948/49 bli omkring 1 100 och läsåret 1949/50 omkring 900 lärare. I vilken
utsträckning de stora underskotten för läsåren 1948/50 kunna komma att
utjämnas genom utexamination på studentlinjer av ett än större antal
elever blir en fråga, som berör den nuvarande seminarieorganisationens utformning
och som jag avser att återkomma till i annat sammanhang. Så
mycket torde emellertid redan nu kunna sägas, att, även om den ordinarie
intagningen åren 1946 och 1947 göres så omfattande som med hänsyn till
skilda omständigheter låter sig göra, den likväl icke mer än till en del kan
förmå att eliminera den väntade lärarbristen.
Det är med hänsyn härtill och till nödvändigheten av att redan för läs
-
9
Statsutskottets utlåtande nr 294.
åren 1946/47 och 1947/48 åstadkomma en förbättring av lärartillgången,
som de sakkunniga funnit omedelbara åtgärder erforderliga. Jag är för
egen del av samma uppfattning.
De föreslagna åtgärderna avse dels ett upphävande av nu gällande övergångsbestämmelser
för pensionering av folkskollärare, varigenom 63-årsåldern
omedelbart i stället för successivt skulle börja tillämpas som pensionsålder,
dels ock anordnande av en provisorisk lärarutbildning på kortare tid
än den normala. Beträffande det förstnämnda spörsmålet inskränker jag
mig till att erinra, att detsamma förut denna dag anmälts av chefen fölfinansdepartementet.
Jag vill i anslutning därtill blott tillägga, att ytterligare
lättnad i lärarfrågan skulle vinnas, därest ett omedelbart införande av
den högre pensionsåldern förenades med en uppmjukning av gällande praxis
i fråga om tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde. Det
synes sålunda önskvärt, att under de närmaste åren sådant tillstånd lämnas
i större utsträckning än hittills varit fallet.
Förslaget om en särskild provisorisk lärarutbildning avser inrättandet
från och med vårterminen 1946 av en extra utbildningslinje för högst 400
studenter, vilken utbildning skulle sträcka sig över läsåret 1946/47 samt
även innefatta vissa kurser somrarna 1946 och 1947. Härigenom skulle
vinnas, att ifrågavarande elever kunde gå ut som lärare redan höstterminen
1947 eller ett helt år tidigare än om de i vanlig ordning intagits höstterminen
1946.
En annan möjlighet att minska lärarbristen, som påpekats i framställningar
av seminariernas elevförbund samt vissa ortsföreningar av_ svenska
seminarielärarföreningen och som även diskuterats av de sakkunniga, vore
att låta eleverna vid folkskoleseminarierna efter genomgången klass III av
fyraårig linje och klass I av studentlinje avbryta sina studier för att under
ett läsår tjänstgöra som extra lärare i folkskolorna, varefter de påföljande år
skulle återvända till seminarierna för fortsatt utbildning. Onekligen är detta
ett uppslag, som icke utan vidare kan avfärdas. På av de sakkunniga anförda
skäl synes dock anordningen icke böra i första hand komma i fråga.
Men det synes angeläget att hålla denna möjlighet öppen som ett komplement
till de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna. Det torde nämligen
sannolikt komma att visa sig, att dessa åtgärder icke äro tillfyllest ens om
intagningen å den provisoriska utbildningslinjen skulle komma att uppgå till
beräknat maximum, omkring 400 elever. I verkligheten torde , sannolikt
tillgången på kvalificerade sökande — och andra böra enligt min mening
icke tagas emot — ej komma att medge en så stor intagning. Därest alltså
den provisoriska utbildningen skulle behöva kompletteras med ett anlitande
av seminarieelever på sätt nyss antytts, torde i första hand eleverna å den
fyraåriga linjen böra komma i fråga. Efter tre år torde dessa nämligen lia
en mer omfattande utbildning i praktiskt hänseende än vad fallet är med
eleverna å studentlinjen efter endast ett års seminariestudier. Då en anordning
i angiven riktning av allt att döma skulle nödvändiggöra en icke obetydlig
omarbetning av kursplaner m. m. flir främst tredje och fjärde klasserna
å den fyraåriga linjen samt eventuellt även för båda klasserna å studentlinjen,
torde den i vart fall icke kunna tillämpas från hösten 1946. Redan
nu bör emellertid, på sätt de sakkunniga förordat, möjlighet beredas särskilt
dugliga elever i avgångsklasserna att få ledigt för kortare vikariat i folkskolor.
Jag anser sålunda i likhet med de sakkunniga anordnandet av en särskild
10
Statsutskottets utlåtande nr 294.
utbildning av lärare vara den väg man vid sidan av den föreslagna jämkningen
av pensionsbestämmelserna främst har att följa för att söka råda
hot på den akuta lärarbristen. Såsom denna utbildningslinje skisserats av
de sakkunniga, synes den vara ägnad att ge en utbildning, på det hela taget
likvärdig med. den, som eljest erbjudes vid seminarierna. Måhända kunna
vissa detaljer i den föreslagna timplanen göras till föremål för diskussion —
jag tänker därvid närmast pa, att den betydelsefulla modersmålsundervisningen
drabbats av en förhållandevis större reduktion än övriga teoretiska
~ nien det torde fa ankomma pa skolöverstyrelsen att vid planens
förverkligande vidtaga de jämkningar däri, som kunna befinnas erforderliga
och möjliga.
Med hänsyn till de mångahanda svårigheter och olägenheter, som otvivelakt!gt
komma att uppstå för seminarierna vid ett genomförande av den
föreslagna extra utbildningen, synes det angeläget att understryka, att det
här är fråga om en av förhållandena framtvingad engångsåtgärd.
De sakkunniga lia räknat med, att den föreslagna linjen skulle komma att
omfatta högst 14 klassavdelningar om 28 elever i varje avdelning eller
således sammanlagt högst 392 elever. Även örn de rekryteringssvårigheter,
som redan i viss mån på sina håll kunnat förmärkas beträffande studentlinjen,
i än högre grad torde komma att göra sig gällande vid intagning under en
vårtermin, synes man dock berättigad att räkna med en relativt tillfredsställande
rekrytering såväl kvantitativt som kvalitativt. Såsom de sakkunniga
framhållit, torde åtskilliga studenter, som för närvarande finnas
intagna å fyraårig linje, komma att söka över till den nya utbildningslinjen.
Det synes därför vara motiverat att i enlighet med sakkunnigförslaget
lämna skolöverstyrelsen bemyndigande att för fyllande av de luckor,
som därigenom kunna uppkomma, medgiva prövning och intagning å fyraårig
linje jämväl under loppet av vårterminen 1940. Det synes även skäligt
att, som skolöverstyrelsen föreslagit, sådant bemyndigande lämnas även beträffande
småskoleseminarierna, då det ju kan tänkas, att luckor av samma
anledning uppkomma också där.
Kostnaderna för utbildningen, i vad de belöpa på vårterminen 1946, beräknar
departementschefen till följande belopp, nämligen till avlöningar
150 000 kronor, till omkostnader 8 000 kronor, till materiel 8 000 kronor och
till utrustning (engångsanslag) 45 000 kronor. Sommarkurserna beräknas
draga en kostnad av 106 000 kronor per sommar, därav 92 000 kronor för
avlöningar, 7 000 kronor för omkostnader och 7 000 kronor för materiel.
Härvid förutsättas seminarielärarna komma att erhålla ett arvode av 8
kronor per lektion med viss maximering. Beträffande bestridande av dessa
kostnader anför departementschefen:
Härav torde i anslutning till vad de sakkunniga förordat av för innevarande
budgetår anvisade anslagsmedel böra bestridas dels kostnaderna
för vårterminen 1946 och dels av kostnaderna för sommarkursen 1946
11 000 kronor för avlöningar samt hela de beräknade beloppen för omkostnader
och för materiel, böcker m. m. Då för innevarande budgetår beviljade
anslag till avlöningar och till omkostnader äro förslagsanslag, torde några
ytterligare medel för dessa ändamål ej behöva äskas utan anslagen få överskridas
med erforderliga belopp i enlighet med vad nyss anförts. Riksdagens
bemyndigande erfordras dock för överskridande av de poster i avlönings
-
11
Statsutskottets utlåtande nr 294-
staten, vilka uppförts med maximerade belopp. Däremot synas medel å
tilläggsstat böra anvisas för materiel, böcker m. m. och för utrustning, enär
anslagen till dessa ändamål ha karaktären av reservationsanslag.
I detta sammanhang har departementschefen vidare anfört följande.
Som bekant lia seminarieelever numera möjlighet att erhålla studielån ur
allmänna studielånefonden. För att underlätta rekryteringen till den av
mig förordade särskilda utbildningslinjen torde elever även vid denna linje
böra beredas lånemöjligheter. Ett särskilt ansökningsförfarande bör därför
komma till stånd. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela i
ämnet erforderliga bestämmelser. Till frågan om anvisande av medel till
studielån återkommer jag vid anmälan framdeles av anslagsbehovet för nästa
budgetår till kapitalinvestering i studielånefonden.
I detta sammanhang må framhållas, att fråga uppkommit om anordnande
i december 1945 av en seminarierektorskonferens för diskuterande av bland
annat med den ifrågasatta extrautbildningen sammanhängande spörsmål.
Kostnaderna härför, beräknade till omkring 3 000 kronor, synas böra bestridas
från seminariernas resekostnadsanslag.
Motionerna.
I motionen I: 443 anföres bland annat följande.
Vår organisation av folkskoleseminarierna är uppbyggd för en årlig
examination av 16 klassavdelningar, vilket med 24 elever per klass skulle
betyda 384 folkskollärare per år. Under åren 1942, 1943 och 1944 utexaminerades
blott 262, 236 och 51 lärare och år 1945 omkring 120. År 1946
väntas 331 nya lärare. Under dessa fem år har alltså organisationen vad
examinationsmöjligheten beträffar blott utnyttjats till något mera än hälften.
I stället för cirka 1 900 lärare ha utexaminerats cirka 1 000. Under vårriksdagen
beslöts däremot en intagning av ej mindre än 616 elever. Och nu
föreslås en snabbutbildning av inemot 400 studenter.
Det är uppenbart, att en sådan häftig ökning ingalunda kan vara lämpligt
med hänsyn till att få en kvalitativt väl sammansatt lärarkår. Den
måste också leda till ett anställande av med seminariearbetet föga förtrogna
lärarkrafter och en på grund av organisationens belastning sämre
lärarutbildning. Svagare läraraspiranter och svagare utbildning, det blir
följden. Det är ingalunda lyckligt, allraminst med tanke på de ökade
krav, som i framtidens folkskola eller medborgarskola säkerligen måste
ställas på denna unga lärarkår. Allt vad som kan göras för att förebygga,
att vi för framtiden ställas inför lika häftiga nedskärningar och utökningar
av seminarieorganisationen, måste alltså göras.
Vad som kräves är i första hand, att tillförlitligare prognoser kunna
ställas och i tillräckligt god tid rörande det kvantitativa behovet av lärarkrafter.
Det är ingen tröst med ett påpekande, att felkalkylen för 1948/49
från ett år till ett annat utgör blott 21/> procent, det innebär dock en felräkning
på 450 lärare. Det är skrämmande med felkalkyler på 600—1 500 lärare
för åren 1946—1949. Det är dock nio år innan barnen nå folkskolan. Skolöverstyrelsen
säger sig överväga att till ett kommande år genomföra en
mera noggrann undersökning. Det är nödvändigt, att den verkligen sättes
i gång och omedelbart samt blir årligen fortlöpande.
Det är flertalet seminarielärares mening, att den fyraåriga seminarie
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 29/,.
linjen ger den i regel gedignare lärarutbildningen. Det är därför att beklaga,
att genom bristande förutseende denna linje nu föres i skymundan
beroende pä det skriande behovet att snabbt utbilda nya lärare, ben föreslagna
snabbutbildningen med dess svaga organisation får måhända igångsättas
som en engångsåtgärd och under det uttryckliga villkoret att blott
val kvalificerade sökande mottagas. För stora värden stå på spel för att
något annat får tolereras.
Men samtidigt borde allvarligt övervägas, huruvida ej den av Seminarienas
elevförbund föreslagna utvägen borde på ett tidigt stadium kunna
beträdas. I vart fall borde de elever, som avslutat sitt tredje läsår, kunna
tågås i bruk för att fylla vakanserna under läsåret 1946/47. Den 4-åriga
linjens kursplaner lampa sig väl för ett sådant avbrott. Inte mindre än sex
klassavdelningar stå till buds för en sådan tjänstgöring. Vid ett upprepande
under följande år kunde måhända vissa smärre justeringar av de två sista
årens kursplaner kunna ske. Men även den tvååriga linjens elever kunde
användas, liksom för dem ettårslärartjänstgöring under studietiden skulle
vara mycket värdefull. Härvid torde dock krävas större justeringar av
kursplanerna, varför ett uppskjutande av dessa elevers »provår» måhända
bör ske till läsåret 1947/48. bepartementschefen har ställt sig uppenbart
välvillig för en grundlig och snabb prövning av denna metod att lösa
problemet. Det torde även ihågkommas, att för närvarande ett icke obetydligt
antal outbildade lärare är i tjänstgöring, som snabbast möjligt borde
avlösas av seminarieelever med tre, respektive ett års lärarutbildning bakom
sig. Detta antal outbildade lärare kommer, om denna utväg ej tillgripes,
under de närmaste åren att kraftigt ökas, efter vad siffrorna om den tilltagande
lärarbristen visa.
Örn snabbkurserna anordnas, kommer säkerligen en del studenter från
den fyraåriga linjens första och andra klasser att vinna tillträde till dessa.
Att fylla de lediga platser, som sålunda uppkomma, vore givetvis önskvärt.
Men även här är förutsättningen, att de sökande äro väl kvalificerade och
kunna väntas väl tillgodogöra sig undervisningen. Det kan befaras, att det
under dessa förutsättningar blir svårt att fylla dessa lediga platser.
Genom att uttaga elever efter seminariets tredje, respektive första läsår
för undervisning vid folkskolorna ökas möjligheten till ett bättre tillgodoseende
av den fyraåriga linjen i jämförelse med den tvååriga än för närvarande.
Tillika beredas dessa elever tillfälle till pedagogiska erfarenheter,
som säkerligen skulle, göra avslutningsåret vid seminariet mera givande.
Man finge också därigenom, som elevförbundet påpekat, en lärarreserv,
som gjorde det möjligt att fördela utbildningen av nya lärare på längre
tid och på bättre sätt. Givetvis böra eleverna i löneförmåner och med
hänsyn till beräknandet av tjänstgöringsår likställas med folkskolornas
extra lärare.
I motionen 11:686 anföres bland annat följande.
Departementschefen framhåller också i propositionen nr 378, vari han
stöder de sakkunnigas förslag, att han ifrågasätter örn tillgången på kvalificerade
sökande till denna provisoriska utbildningskurs blir tillfredsställande.
Det torde med största sannolikhet kunna förutsägas, att upp till 400
kvalificerade studenter icke komma att stå till buds för den föreslagna provisoriska
utbildningen vid vårterminens början 1946. De, som i första hand
komma i fråga, lia avlagt sin examen våren 1945 och givetvis under årets
13
Statsutskottets utlåtande nr galopp
sökt sig utkomstmöjligheter eller gått till fortsatta studier på andra
områden. Av denna årsklass studenter har för övrigt redan en stor del intagits
i seminariernas studentlinjer hösten 1945, varför rekryteringsbasen är
tämligen uttunnad.
Att rekrytera dessa provisoriskt utbildade lärare från studenterna och att
även i fortsättningen utöka lärarutbildningen genom ett utökat antal studentlinjer
vid seminarierna anse vi oriktigt ur följande synpunkter:
1. Studenterna utgöra endast cirka 3—5 procent av motsvarande åldersgrupp
av befolkningen. Denna bas för rekrytering är alldeles för smal. Det
är icke ett axiom, att man är lämplig som lärare, därför att man haft råd
att ta studenten. En bredare rekryteringsbas ger givetvis större urval och
större möjligheter att få fram goda lärare.
2. Detta förhållandevis lilla antal studenter kommer till sin övervägande
del från befolkningens mellan- och överklass. Folkskolläraren skall i första
hand undervisa arbetarklassens och böndernas barn. Ett gott förhållande
mellan lärare och elever förutsätter från lärarens sida en ingående kännedom
örn barnens miljö och uppväxtförhållanden. Dessa studenter, som komma
från helt andra sociala skikt, kunna icke på samma sätt förstå arbetarnas och
böndernas barn som en lärare, vilken kommer från samma sociala skikt
som barnens övervägande flertal.
I stället för en ytterligare begränsning av rekryteringsbasen till lärarutbildningen
bör man, enligt vårt förmenande, tvärtom sträva till en breddning
av densamma och därmed öka möjligheterna att få fram goda lärare utan att
eftersätta kravet på goda kunskaper.
Seminariernas elevförbund och vissa ortsföreningar av seminarielärarföreningen
ha pekat på en annan möjlighet att minska lärarbristen. De ha föreslagit,
att eleverna i klass III av den fyraåriga linjen och i klass I av den
tvååriga studentlinjen skola avbryta sina studier för ett år och tjänstgöra
som extra lärare, varefter de påföljande år skola återvända till seminariet
för fullföljande av sin utbildning.
De synpunkter, som av ovannämnda organisationer framförts, synas oss
vara av värde och kunna inte enbart — som av de sakkunniga — avfärdas
med hänvisning till organisatoriska svårigheter.
En sådan lösning av frågan erbjuder många fördelar:
1. Genom att använda seminarieeleverna skulle man fylla den akuta lärarbristen
redan läsåret 1946/47.
2. Genom att utnyttja seminarieeleverna en tid framåt kunde man vinna
en lärarreserv av smidigare slag och lärarbehovet regleras i mera normal
takt. En utökad intagning av elever vid seminarierna i lika stor utsträckning
på den fyraåriga som på den tvååriga linjen kunde sedan reglera lärarbehovet.
3. Genom denna lärarreserv skulle man också kunna reglera överproduktion
av lärare. En sådan torde man inte vara säker om att kunna undvika,
då man inte så exakt kan beräkna lärarbehovet, vilket nuvarande lärarbrist
visar. En snabbutbildning däremot kan i framtiden skapa ett läraröverskott,
vilket då inte är så lätt att reglera.
4. Snabbutbildningens organisatoriska olägenheter med sommarkurser och
dubbelläsning under terminerna kunde undvikas.
5. Snabbutbildningens extrakostnader kunde undvikas.
6. På liingre sikt linge man en kvalitativt bättre lärarkår, då dessa elever
frän klass lil4 och klass F efter ett års praktik givetvis kunde tillgodogöra
Utskottet.
14 Statsutskottets utlåtande nr %91+.
sig det sista seminarieårets utbildning på ett betydligt bättre sätt än tidigare.
De skulle efter ett års tjänstgöring ute i fältet vara klara med, vad som
brister i deras utbildning, vad det är som fattas och vad de framför allt
måste sätta sig in i. Vid återkomsten till seminariet kunde de då med ett
helt annat verklighetssinne gå in för sin sista avputsande utbildning.
7. Det torde också vara klart att en seminarist, som gått 3 år pä seminariet
och fått pedagogisk utbildning, är bättre skickad att undervisa än
en student med tre terminers och två sexveckorskursers forcerad utbildning.
8. Dessutom kunde man undvika den orättvisa, som skulle drabba seminaristerna
på båda linjerna, örn studenter skulle få folkskollärarexamen efter
tre terminer, under det att de själva måste gå fyra respektive två år. Och
i mångå fall torde dessa treterminerslärare tidigare i konkurrens om platserna
på seminariet blivit utslagna av dem, som därför att de voro duktigare
nu få gå två eller fyra år.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att såväl 1945 års seminariesakkunniga
som departementschefen — med hänsyn till den akuta lärarbristen
vid folkskolorna — funnit omedelbara åtgärder nödvändiga för att redan
för läsåret 1947/48 åstadkomma en förbättring av lärartillgången. Utskottet
delar för sin del denna uppfattning.
De sakkunniga hava föreslagit inrättande från och med vårterminen 1946
av en extra utbildningslinje för högst 400 studenter, vilken utbildning skulle
sträcka sig över läsåret 1946/47 samt även innefatta vissa kurser somrarna
1946 och 1947. Härigenom skulle vinnas, att ifrågavarande elever kunde
gå ut som lärare redan höstterminen 1947 eller ett helt år tidigare än om de
i vanlig ordning intagits höstterminen 1946.
Departementschefen, som anslutit sig till vad de sakkunniga förordat,
har i detta sammanhang erinrat örn ett av seminariernas elevförbund och
vissa ortsföreningar av svenska seminarielärarföreningen framställt förslag
att minska lärarbristen genom att låta eleverna vid folkskoleseminarierna
efter genomgång av klass III av fyraårig linje och klass I av studentlinje
avbryta sina studier för att under ett läsår tjänstgöra som extra lärare vid
folkskola, varefter de påföljande år skulle återvända till seminarierna för
fortsatt utbildning. De sakkunniga, som diskuterat ifrågavarande uppslag,
hava icke funnit det välbetänkt att införa detta system med hänsyn bland
annat till de omfattande förberedelser i form av omarbetning av seminariernas
tim- och arbetsplaner m. m., som härigenom skulle bliva erforderliga.
Departementschefen har för sin del icke ansett sig nu kunna tillstyrka förslaget,
men funnit det angeläget, att möjligheten för en dylik anordning
hölles öppen som ett komplement till de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna.
I motionerna I: 443 och II: 686 hava yrkanden framställts, som ansluta
sig till elevförbundets ovannämnda förslag.
Utskottet har vid sin prövning av här förevarande spörsmål kommit till
den uppfattningen, att anordnandet av en särskild utbildning av lärare synes
vara den väg, man under nu föreliggande extraordinära förhållanden främst
15
Statsutskottets utlåtande nr 894-
har att följa för att söka råda bot på den akuta lärarbristen. I likhet med
departementschefen vill utskottet framhålla, att allenast kvalificerade sökande
böra emottagas å den extra utbildningslinjen.
Det ovannämnda, i motionerna I: 443 och II: 686 framställda förslaget
kan i och för sig förefalla bestickande. Utskottet har likväl av olika skäl icke
funnit sig kunna förorda detsamma. Förslagets genomförande skulle icke
medföra någon ökning av färdigutbildade folkskollärare. Vidare skulle den
ifrågasatta anordningen endast innebära en tillfällig lättnad i den föreliggande
situationen. Första gången anordningen komme att tillämpas, skulle
visserligen en förstärkning erhållas med näst högsta klassernas elever, men
läsåret därpå skulle dessa elever återgå till seminarierna medan en ny näst
högsta klass komme ut som extralärare; härtill kommer, att man för detta
läsår icke skulle få tillgång till några nyutexaminerade lärare. Under det
andra läsåret, varunder ifrågavarande anordning skulle tillämpas, komme
man alltså att förlora det tillskott till antalet tillgängliga lärarkrafter, man
under det första läsåret vunnit. Någon bestående ökning av antalet lärarkrafter
kan alltså på denna väg ej erhållas. Utskottet vill även framhålla,
att den i motionerna rekommenderade vägen komme att förlänga studierna
till folkskollärarexamen från nu fyra respektive två år till fem respektive
tre år, något som måhända kan befaras verka återhållande på elevtillströmningen
till folkskoleseminarierna. Utskottet kan alltså icke tillstyrka bifall
till det i motionen I: 443 — såvitt nu är i fråga — och motionen II: 686
framställda yrkandet.
I likhet med departementschefen anser jämväl utskottet, att möjlighet
torde böra beredas särskilt dugliga elever i avgångsklasserna att erhålla
ledigt för kortare vikariat i folkskolor.
De sakkunniga hava framhållit, att åtskilliga studenter, som för närvarande
finnas intagna å fyraårig linje, torde komma att söka sig över till
den nya extra utbildningslinjen. I enlighet med vad departementschefen
förordat tillstyrker utskottet att åt skolöverstyrelsen lämnas bemyndigande
att för fyllande av de luckor, som härigenom kunna uppstå, medgiva prövning
och intagning å fyraårig linje jämväl under loppet av vårterminen
1946. Skulle luckor av samma anledning uppstå vid småskoleseminarierna,
har utskottet icke något att invända mot att överstyrelsen även här erhåller
motsvarande bemyndigande.
Till vad departementschefen anfört och föreslagit ifråga om kostnaderna
för den nya utbildningslinjen kan utskottet giva sin anslutning.
Utskottet är även ense med departementschefen därom, att elever vid
nämnda utbildningslinje böra beredas möjligheter att erhålla lån från allmänna
studielånefonden. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
erforderliga bestämmelser i ämnet.
Slutligen får utskottet — i anledning av vad i motionen I: 443 yrkats rörande
utredning inom skolöverstyrelsen av lärarbehovet — framhålla, att
16
Statsutskottets utlåtande nr 294-
just detta spörsmål varit och är föremål för ingående beräkningar inom 1945
års seminariesakkunniga och att dessa beräkningar kunna förväntas bliva
framlagda för nästa års riksdag i samband med förslag ifråga om seminarieorganisationen.
Med hänsyn härtill synes någon framställning till Kungl.
Maj:t i den i förevarande motion sålunda angivna riktningen icke erforderlig,
varför utskottet för sin del anser motionen även såvitt nu är ifråga icke
böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) medgiva, att högst 400 studenter må vårterminen
1946 intagas vid folkskoleseminarierna för att genomgå utbildning
vid en tillfälligt anordnad seminarielinje, omfattande,
förutom nämnda termin, läsåret 1946/47 samt en
kurs under vardera av somrarna 1946 och 1947, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen förordat;
b)
medgiva, att de i gällande avlöningsstat för folkskoleseminarierna
med maximerade belopp uppförda utgiftsposterna
må för budgetåret 1945/46 överskridas med högst de
belopp, som erfordras för utbetalande av arvoden i enlighet
med vad departementschefen förordat;
c) till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
ett reservationsanslag av 15 000 kronor;
d) till Folkskoleseminarierna: Utrustning å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av 45 000 kronor;
II. att motionerna I: 443 och II: 686 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 december 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Sven
Larsson, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, von Heland, Emil Petersson, Gustav
Emil Andersson, Rosenberg och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Bergström, Andersson i Malmö, Wallentheim, Malmborg i Skövde, Lindholm, Onsjö,
Hoppe, Thäpper och Birke.
Statsutskottets utlåtande nr S9Jf.
17
Reservation
av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»De återkommande felkalkylema ifråga om lärarbehovet vid folkskolorna
medförde, att seminarieorganisationen vid 1945 års riksdag sprängdes genom
att riksdagen ansåg sig i det uppkomna nödläget tvingad till en höjning av
lärjungeantalet i klasserna med därav från alla håll djupt beklagad försämring
av lärarutbildningen. Riksdagen underströk också mycket starkt, i samband
med sin anslutning till dåvarande chefens för ecklesiastikdepartementet
uttalande att med det snaraste låta verkställa skyndsam utredning om elevintagning
vid seminarierna under de närmaste åren, den vidtagna ändringens
karaktär av nödfallsprovisorium, som med det snaraste borde avvecklas.
Då emellertid även de i årets statsverksproposition till riksdagen framlagda
beräkningarna av lärarbehovet visat sig alltför optimistiska, har Kungl.
Majit i anslutning till den företagna utredningen funnit sig nödsakad att
förelägga riksdagen förslag till ytterligare provisorium för avhjälpande i
någon mån redan läsåret 1947/48 av den mest skriande bristen på folkskollärare.
Detta föreslås skola ske genom en snabbutbildning från vårterminen
1946 på folkskoleseminariernas studentlinjer av 350 till 400 studenter under
tre terminer och två sommarferier. Departementschefen håller för sannolikt,
att detta provisorium inte räcker för fyllande av behovet, varför nya åtgärder
av provisorisk natur torde vara nödvändiga redan året därpå. För att
vår lärarutbildning icke skall komma ut på ett farligt gungfly av provisorier,
är det tydligen nödvändigt att se till att icke fler av provisorierna komma att
bidraga till en sänkning av lärarnivån.
I detta avseende kunna synnerligen allvarliga invändningar resas mot den
föreslagna snabbutbildningen. Redan det ofrånkomliga förhållandet att det
elevmaterial, som kan komma i fråga vid inträdesproven till en snabbutbildning
med början redan på nyåret 1946, måste vara kvalitativt underlägset
de inträdessökande studenterna vid de vanliga intagningarna på den tvååriga
seminarielinjen, är tungt vägande. Men avgörande betydelse bör man
tillmäta den kritik, som framförts från seminarielärarföreningarna i Kalmar
och Lund, att då utbildningstiden å den tvååriga studentlinjen redan nu är
i knappaste laget, dess ytterligare reducering är ägnad att väcka starka betänkligheter.
De sakkunnigas försvar är föga övertygande. De hänvisa helt
enkelt till att det sammanlagda antalet undervisningstimmar för snabbutbildningens
tre terminer och två sommarferier är lika stort som de fyra ter
minernas under den vanliga utbildningen och att snabbutbildningen därför
måste vara kvalitativt likvärdig med den vanliga. De sakkunniga förbise,
att detta resonemang måste leda till en uppfattning, att sommarferiernas
rekreationsvärde för lärarutbildningen snarast är negativt, men de förbise
Bihang till riksdagens protokoll 1945, fl sami Nr 294.
2
18
Statsutskottets utlåtande nr 294-
vidare, att eleverna på den vanliga studentlinjen också använda ferierna till
kurser, studier och annat för lärarutbildningen värdefullt arbete. En aktuell
parallell till uppfattningen att bara man ser till att antalet arbetstimmar blir
detsamma, så måste arbetsresultatet bli detsamma, har man just nu i snabb
färdigställandet av nybyggnader för att kunna tillfredsställa det trängande
bostadsbehovet. Vid avsynandet är ett sådant nybyggt hus lika vackert och
prydligt som ett vanligt, men fukt, mögelbildning o. s. v. visar ganska snart,
att man visst inte har att göra med ett kvalitativt likvärdigt, trots lika
många använda arbetstimmar. Då både de sakkunniga och departementschefen
anse, att det ofrånkomliga villkoret för den ifrågasatta snabbutbildningen
är, att denna blir kvalitativt likvärdig nied den vanliga, måste tydligen
annan utväg sökas för det fyllande av lärarbehovet, som är nödvändigt, d. v. s.
åtgärder som möjliggöra, att 350—400 vikarier ställas till förfogande för
folkskolorna för läsåret 1947/48 utom dem som i vanlig ordning utexaminerats
från folkskoleseminariema på våren 1947, och det utan försämring
av lärarutbildningen.
Sådana utvägar ha påvisats av seminariernas elevförbund och de båda
förutnämnda seminarielärarföreningarna och upptagits i motionerna I: 443
och 11:686. Här har man till och med ansett att den akuta lärarbristen på
detta sätt skulle kunna fyllas redan läsåret 1946/47 utan avsevärda kostnader
eller organisationsförändringar. Det skulle ordnas på det enkla sättet
att i den nuvarande organisationen för seminaristerna inskötes ett övningsår,
under vilket de skulle få tjänstgöra som vikarier vid folkskolorna mot vanliga
löneförmåner. Detta vikariat skulle för seminaristerna med fyraårig utbildning
infalla efter tredje året, möjligen i vissa fall redan efter andra, och för
dem med tvåårig efter första. Efter vikarieåret skulle de för avslutningsoch
examensåret återvända till sina seminarier. Kunde denna anordning
tillämpas redan läsåret 1946/47 skulle lärarbristen minskas med ungefär 450
lärare, redan det en väsentligt högre siffra än den i propositionen beräknade.
Måste man dröja till 1947/48, som snabbutbildningen tog sikte på, skulle
bristen det året minskas med 540. (Bilaga.)
Det kan tyckas vara en motsägelse, när man bestämt kräver att lärarutbildningen
inte får ytterligare sänkas, att dock föredraga utsändande av vikarier
efter två terminers seminarieutbildning framför snabbutbildade efter
tre terminer. Motsägelsen är emellertid endast skenbar. Först bör märkas att
det visst inte är givet, knappt troligt, att en vikarie från det fyraåriga seminariet
efter sex terminers utbildning skulle vara svagare rustad för sitt arbete
än hans kollega efter de tre terminernas snabbutbildning. Och örn än så skulle
kunna vara förhållandet med det tvååriga seminariets student efter endast två
terminers utbildning, trots det stöd han hade i någon erfaren tillsynslärare,
uppväges detta flera gånger om av det förhållandet att den snabbutbildades
seminarieutbildning är avslutad, under det att den vanliga studentvikarien
har halva sin seminarieutbildning kvar efter att ute på arbetsfältet
19
Statsutskottets utlåtande nr ''294.
ha kunnat lägga en vidare och fastare erfarenhetsgrund för de avslutade studierna
än de gångna generationernas seminarister. Ett möjligen något svagare
lärlingsår måste dock anses väga lätt gent emot den väsentligt säkrare grundval
han har förmånen att starta från till utövandet av ett helt livs lärarverksamhet.
Dessutom komme dessa under ett till tre år utbildade seminarister
givet att vara kvalitativt överlägsna de nu som vikarier anlitade icke-Iärarkompetenta,
uppgående till 400—500.
Denna utbildningsväg skulle inte heller vara behäftad med en annan allvarlig
olägenhet, som vidlåder den föreslagna snabbutbildningen. Utbildningen på
den fyraåriga seminarielinjen anses allmänt vara överlägsen utbildningen på
den tvååriga. Den är också av betydelse som en låt vara allt trängre väg att
nå fram till folkskollärarexamen, utan att man behöver gå över studentexamen.
I allmänhet har man haft öppen blick för att det varit till fördel för folkskolan,
att inte alla dess lärare hela sitt liv suttit på skolbänken, utan att
några av dem dock något eller några år före inträdet i seminariet varit ute i
det praktiska arbetslivet med även för en lärare nyttiga erfarenheter från
umgänget där. Seminarieorganisationen har nu lika många fyraåriga och tvååriga
linjer. Enligt snabbutbildningsförslaget skulle emellertid på en gång fjorton
nya studentklasser utbildas och släppas ut, men ingen klass på den fyraåriga
linjen. Det bleve ett förryckande av proportionerna mellan de två seminarietyperna
så nära före utredningen av ett helt nytt slag av lärarutbildning
i samband med den väntade stora skolreformen.
För denna utredning skulle försöket med seminaristvikarier ge goda erfarenheter.
De ofta framförda synpunkterna om betydelsen för lärarkandidaten
att lära sig på eget ansvar sköta en klass och inte bara en lektion före meddelad
lärarbehörighet och för ett säkrare utrönande av vederbörandes lämplighet
överhuvud för lärarkallet kunde på denna väg bli positivt belysta. Huvudsaken
bleve emellertid, att vi här äntligen hade kommit fram till ett provisorium,
som inte sänkte utan tvärtom höjde kvaliteten av utbildningen, samtidigt
som den hotande lärarbristen minskades i t. o. m. raskare takt än genom
den föreslagna snabbutbildningen.
Både de sakkunniga och departementschefen ha i sak en gynnsam inställning
till de föreslagna seminaristvikarierna. Den verkliga invändningen är att
nödvändiga ändringar i högsta och näst högsta seminarieklassens kursplaner
inte skulle medhinnas, så att planen, för att citera departementschefen, torde
»i vart fall inte kunna tillämpas från hösten 1946». Men det räcker ju i nödfall,
om den kan tillämpas från hösten 1947, samtidigt med att snabbutbildningens
resultat skulle vara färdigt. Och då skulle den ge 540 vikarier mot
snabbutbildningens 350—400.
Men saken är så allvarlig att ett försök åtminstone borde göras att redan
under vårterminen 1946 genomföra de allra nödvändigaste jämkningarna i kursplanerna,
åtminstone för tredje klassen, så att den kunde släppas ut redan
20 Statsutskottets utlåtande nr 294-
på hösten. Skulle svårigheterna visa sig oöverkomliga, finge man nöja sig med
att utredningen på den punkten vore färdig, så att jämkningarna kunde företagas
från höstterminen 1946 och seminaristvikariat taga sin början höstterminen
1947.
Departementschefen visar, att lärarbristen under de närmaste åren långt
ifrån täckes genom anordnandet av den föreslagna snabbutbildningen. Planen
med utsändande av eleverna i seminariernas klasser efter tredje, respektive
första utbildningsåret som vikarier, så länge lärarbrist gör sig gällande, ökar
inte lärarantalet mer än under första året, eftersom vikarierna sedan återvänder
till sina avslutningsklasser till lika stort antal som från senaste avslutningsklass
utexaminerade lärare. Därför synes det nödvändigt att under alla förhållanden
tills vidare utvidga seminarieorganisationen med ett antal klasser,
i vilka redan nästa läsår nybörjare intagas. Den av skolöverstyrelsen övervägda
tanken på att till ett kommande år genomföra en mera noggrann undersökning
av lärarbehovet bör omedelbart realiseras till ledning för denna utvidgning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att riksdagen
må
I. avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition;
II. i anledning av motionerna I: 443 och II: 686
a) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att den av skolöverstyrelsen
ifrågasatta mera grundliga utredningen om
lärarbehovet måtte omedelbart fullgöras så att dess resultat
kan bringas till riksdagens kännedom vid 1946 års riksdag;
b) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda bestämmelser,
som för minskandet av den aktuella lärarbristen möjliggöra
ianspråktagande av vissa elever vid folkskoleseminarierna, om
möjligt redan från och med läsåret 1946/47.»
21
Statsutskottets utlåtande nr 89J/..
Bilaga till reservationen.
översikt över lärarutbildningen 1946—1949 och minskningen
av den beräknade lärarbristen 1947—1950 vid
bifall till reservationen.
Antalet k 1 a s s a v d e 1 n i n g a r
Ant
a l6
Minskning6
av den be- räknade lä- rarbristen
i 4-årigt seminarium
i 2-årigt
seminarium
utexamine-
rade
seminarist-
vikarier
I
II
III
IV
i
II
1946-47
11
11
10l 2
6l
u
11
440
540
—
1947—48
2 x 113
11
11
_2
2X11
_2
_2
920(-540)
540
1948—49
11
11
11
cm
11
(11)+ 11*
(-5404)300
600
380
1949-50
—
—
—
—
—
—
—
—
300
740
2 060
1220
+ 540
-540
1 280 + 1 520 = 2 800
Den beräknade examinationen 1946—1949
1600
2 820
Med nuvarande årlig intagning beräknades examineringen från 1949 till
22 klassavdelningar nied 28 lärjungar. De kursiverade siffrorna utmärka antalet
såväl examensklasser som seminaristklasser, vars elever göra ett års
avbrott i studierna för vikariat. Parentes örn klassiffror utmärker till seminariet
för examensåret återvända klasser, varför dessa siffror ej komma i
betraktande vid angivandet av antalet utexaminerade eller utsända seminaristvikarier.
— Om organisationen inte ökas med 11 klasser 1948—1949 kan
ingen nyintagning ske på studentlinjen, varigenom minskningen av bristen
(med 300 1949—1950) upphör.
1 å 24 elever (övriga å 28).
2 Beräknat 10 ä 24 och 11 ä 28 = 540.
3 Den ena klassen (studenter) överflyttad 1948 till II på studentlinje.
4 Till examensåret återvända vikarier.
6 Avrundade siffror.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:601 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild utbildning av folkskollärare. s. 14 i texten