Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för stationsmästaren F. E. Pettersson från utgivande av visst slcadeståndsbelopp.

1945-04-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:59, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för stationsmästaren F. E. Pettersson från utgivande av visst slcadeståndsbelopp.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 59.

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1945 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för stationsmästaren F. E. Pettersson

från utgivande av visst slcadeståndsbelopp.

(4:e avd.)

I propositionen nr 110 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 23 februari

1945, föreslagit riksdagen medgiva, att stationsmästaren Frans Erik Pettersson

må befrias från honom åliggande ersättningsskyldighet till statens järnvägar

med 10 163 kronor 25 öre jämlikt Yättle, Ale och Kullings domsagas

häradsrätts utslag den 5 april 1943.

Den 28 augusti 1942 inträffade på linjen Torp—Alingsås å västra stambanan

en sammanstötning mellan ett persontåg och en dressin, varvid en

person dödades samt viss egendom skadades eller förstördes.

Genom lagakraftvunnet utslag den 5 april 1943 dömde Vättle, Ale och

Kullings domsagas häradsrätt den vid olyckan tjänstgörande tågklareraren i

Torp, Frans Erik Pettersson, att till statens järnvägar utgiva skadestånd

med 10 163 kronor 25 öre.

I en den 14 maj 1943 dagtecknad skrift har Pettersson anhållit att av nåd

bliva befriad från skyldigheten att utgiva det utdömda skadeståndet.

Järnvägsstyrelsen och statskontoret hava utlåtit sig i ärendet.

Järnvägsstyrelsen har därvid tillstyrkt Petterssons framställning under

framhållande av att skadestånd, som kunde åvila statens järnvägars befattningshavare

på grund av ansvar för olyckor och missöden, vilka uppkommit

genom tågdriften, borde utkrävas endast i fall, då uppsåt eller grovt vållande

förelåge från den skyldige befattningshavarens sida. Statens järnvägar hade

under lång tid tillämpat det förfaringssättet att ej framställa några ersättningskrav

mot befattningshavaren för skador, som uppkommit genom tågdrift.

Den försumlige hade i stället fått undergå disciplinär bestraffning.

Endast i de undantagsfall då rättegång förts vid allmän domstol, hade skadeståndsbelopp

blivit utdömda, varefter, sedan hänvändelse gjorts till Kungl.

Maj:t och riksdagen, avskrivning av fordringsbeloppet ägt rum.

Statskontoret har föreslagit, att Pettersson efter inbetalande till statens

järnvägar av förslagsvis 1 000 kronor måtte erhålla befrielse från återstående

del av skuldbeloppet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 59.

11

Departementschefen bar anfört följande i anledning av järnvägsstyrelsens

och statskontorets ståndpunkter.

Inom finansdepartementet hava vissa överväganden ägt rum beträffande

den allmänna, av riksdagen i olika sammanhang berörda frågan örn rätten

att avstå från kronans fordringsanspråk samt örn tillvägagångssättet i dylika

mål. Denna fråga är dock ännu beroende av Kungl. Maj :ts prövning. Med

hänsyn härtill finner jag mig icke nu böra taga slutlig ställning till den av

järnvägsstyrelsen berörda principfrågan. Intill dess ett avgörande i principfrågan

blir möjligt, torde icke heller någon ändring i det hittills tillämpade

förfaringssättet i nu avsedda fall böra vidtagas med avseende vare sig å

disciplinmålen eller å de mål, som handläggas av allmän domstol. Jag förutsätter

sålunda, att det tills vidare liksom hittills skall få ankomma på avgöranden

i varje särskilt fall att bestämma, huruvida full befrielse från ådömd

ersättningsskyldighet skall medgivas, varvid självfallet även förhållandena

beträffande järnvägsdriftens natur och därav betingade särskilda risker för

trafikpersonalen torde få beaktas.

Yad angår den i nådeärendet föreliggande olyckan finner jag den omständigheten,

att Pettersson enligt häradsrättens^ på utlåtande^ av medicinalstyrelsen

grundade utslag vid tillfället ifråga lidit av sådan svarare rubbning

av själsverksamheten, som avses i 5 kap. 5 § strafflagen, i förening med vad

i ärendet blivit upplyst rörande Petterssons ekonomi och förekommande

omständigheter i övrigt utgöra tillräckligt skäl för att tillstyrka, att Pettersson

helt befrias från skyldigheten att utgiva honom ådömt skadestånd.

Till den allmänna frågan örn de principer, som skola följas vid kronans

avstående från fordringsanspråk, torde ett ställningstagande ej nu vara påkallat.

I förevarande fall synas omständigheterna vara sådana, att kronan

helt bör avstå från det tillerkända skadeståndet. Med tillstyrkande av propositionen

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att stationsmästaren Frans Erik

Pettersson må befrias från honom åliggande ersättningsskyldighet

till statens järnvägar med 10 163 kronor 25 öre jämlikt

Yättle, Ale och Kullings domsagas häradsrätts utslag den 5

april 1943.

Stockholm den 10 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 5G.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för telegrafverkets räkning av riksbankens fastighet i Kalmar. s. 3 i texten