Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet.
1945-04-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet.
(l:a avd.)
l:o) Avgörandet av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet. I propositionen
nr 87 har Kungl. Majit (punkt 1 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 16 februari 1945) föreslagit riksdagen bemyndiga
Kungl. Majit att intill den 1 juli 1946 avgöra frågor örn avstående
av fordringsrätt m. m. i den utsträckning, som av departementschefen i nämnda
statsrådsprotokoll angivits.
Antalet ärenden, som angå befrielse från av judiciell domstol ålagd ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada å egendom, tillhörande
krigsmakten, har under de senaste åren vuxit i antal. Dessa ärenden
ha hittills undantagslöst — oavsett ersättningsbeloppens storleksordning
— underställts riksdagens prövning. Inom försvars- och finansdepartementen
har upptagits frågan huruvida icke bemyndigande lämpligen borde av riksdagen
utverkas för Kungl. Majit att i viss utsträckning fatta beslut örn avstående
från kronans i dylik ordning fastställda fordringsrätt. I en inom försvarsdepartementet
upprättad promemoria har i detta hänseende anförts följande.
Efter framställning av 1937 års riksdag (skrivelse nr 311) har den allmänna
frågan örn rätten för Kungl. Majit att avstå statsverkets fordringar mot enskilda
samt örn formerna härför underkastats viss utredning. Denna fråga
är för närvarande beroende på Kungl. Majis prövning (finansdepartementet).
På försvarsdepartementets föredragning underställas årligen riksdagens prövning
ett antal frågor örn befrielse från i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörande
krigsmakten. På grund av den militära beredskapen har antalet ärenden av
denna art, vilka ofta röra sig om förhållandevis obetydliga belopp, kraftigt
ökat under de senare åren. En följd härav har blivit, att framställningar till
riksdagen måst göras i vidgad utsträckning och beträffande fall som ofta varit
av ringa betydelse. Då samtidigt en relativt fast praxis i fråga örn ärendenas
prövning utvecklat sig, ha motiven för riksdagsbehandling av samtliga ifrågavarande
fall försvagats.
I. syfte att förenkla handläggningen torde under angivna omständigheter
böra övervägas att utverka riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att
fatta beslut örn avstående av nämnda skadeståndsanspråk i de fall dessa icke
överstiga 10 000 kronor. Då den ifrågasatta fullmakten till stor del betingas
av den genom beredskapen inträdda ökningen av ärendenas antal, torde densamma
böra begäras för ett budgetår i sänder, så länge behov därav kan anses
Billan(j lill riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 64.
780 45
2
Statsutskottets utlåtande nr 64.
föreligga eller frågan om Kungl. Maj:ts rätt att avstå vissa statsverkets fordringar
icke bringas till generell lösning. Den fullmakt, som bör begäras av
1945 års riksdag, synes böra avse tiden fram till den 1 juli 1946.
Fullmakten bör avfattas så att den täcker även fordran som grundar sig på
kronans regressrätt mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt
särskilda ansvarighetsregler.
I ärendet hava yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning, statskontoret
och riksräkenskapsverket.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
Såsom i departementspromemorian anförts, har antalet ärenden av i promemorian
angivet slag på grund av den förstärkta försvarsberedskapen kraftigt
ökat under de senare åren. För närvarande föreligga till Kungl. Majrts
avgörande omkring femtio ärenden örn befrielse från ersättningsskyldighet av
den natur att de enligt hittills tillämpad praxis borde hänskjutas till riksdagens
prövning. Anledning synes vara att antaga, att dylika ärenden komma
att i stort antal föreligga även viss tid efter beredskapens upphörande. Då
relativt klara riktlinjer numera föreligga för ärendenas bedömande och det
är önskvärt att förenkla handläggningen av dessa ärenden, som oftast ha
ringa betydelse och i flertalet fall icke giva anledning till delade meningar i
viktigare hänseenden, finner jag mig böra förorda, att av riksdagen utverkas
bemyndigande för Kungl. Majit att i viss utsträckning medgiva befrielse från
ersättningsskyldighet. Ett dylikt bemyndigande synes ligga i linje med riksdagens
vid skilda tillfällen under de senare åren fattade beslut om överlämnande
till Kungl. Maj :ts prövning av ärenden av mindre allmän vikt. Så har
exempelvis skett i fråga örn rätt att försälja kronojord, beviljande av vissa
pensioner och understöd och av understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,
bestridande av vissa livräntor samt bestridande av kostnaderna för vissa
oriktigt utbetalade familjebidrag.
Då emellertid, såsom av departementspromemorian inhämtas, den allmänna
frågan örn Kungl. Majlis rätt i hithörande hänseende är föremål för övervägande,
synes det lämpligt, att viss försiktighet iakttages. Med hänsyn härtill
synes bemyndigandet böra för närvarande utverkas endast för tiden fram
till utgången av nästa budgetår. En begränsning av bemyndigandet till att
gälla endast skadeståndsanspråk intill ett visst högsta belopp synes även vara
att förorda. Det i departementspromemorian angivna maximibeloppet, 10 000
kronor, har valts med tanke på att inom ramen för detta belopp i allmänhet
rymmas de vanligast förekommande fallen i fråga örn eftergivande av kronans
fordran, exempelvis ersättningskrav vållade av bil- och fartygsolyckor och av
oförsiktigt handhavande av fordon och flygplan. En begränsning av bemyndigandet
inom den snäva ram som av statskontoret angivits synes med hänsyn
härtill icke vara att förorda. Jag anser mig sålunda böra i anslutning till det
i promemorian framlagda förslaget föreslå, att bemyndigandet skall avse
sådana ersättningsanspråk där fråga är örn ett kapitalbelopp — eventuella
räntefordringar sålunda icke medräknade — icke överstigande 10 000 kronor.
Bemyndigandet synes böra preciseras att med denna begränsning avse dels
frågor örn befrielse från i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet till
kronan på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörande krigsmakten,
dels ock frågor örn efterskänkande av fordran som grundar sig på kronans
regressrätt mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet
gällande ansvarsreglerna.
Beträffande grunderna för prövningen av ifrågavarande ärenden torde här
endast böra framhållas, att hittillsvarande av riksdagen godkänd praxis bör i
Statsutskottets utlåtande nr 64.
3
möjligaste mån följas. I allmänhet bör sålunda krävas, att vederbörande —
örn icke särskilda skäl föreligga — skall efter sin förmåga och med hänsyn
fägen till omständigheterna gälda någon del av den honom åvilande ersättningen.
Såsom i ärendet framhållits har riksdagen årligen haft att till prövning
upptaga av Kungl. Majit framlagda förslag örn befrielse från i judiciell ordning
ålagd ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust av eller skada
å egendom tillhörande krigsmakten. Med hänsyn till önskvärdheten av att
åstadkomma en förenklad handläggning av dessa frågor har Kungl. Majit nu
föreslagit, att Kungl. Majit bemyndigas att utan riksdagens hörande avgöra
sådana ersättningsanspråk, där fråga är örn kapitalbelopp icke överstigande
10 000 kronor.
Även örn utskottet ur principiell synpunkt hyser betänkligheter mot ett
bifall till Kungl. Majits föreliggande förslag, anser utskottet å andra sidan,
att under nuvarande förhållanden vissa lämplighetsskäl onekligen tala för att
detsamma i viss utsträckning tillmötesgås. Utskottet vill därför icke motsätta
sig förslaget i fråga, särskilt som bemyndigandet endast avser tiden intill
den 1 juli 1946, men föreslår den begränsningen i fråga örn bemyndigandets
räckvidd att det kapitalbelopp, intill vilket Kungl. Majit sålunda skall äga
att besluta örn avstående av kronans skadeståndsanspråk, bestämmes till 5 000
kronor. Såsom förutsättning för bemyndigandet bör gälla, att i fråga örn
grunderna för prövningen av hithörande ärenden av riksdagen hittills godkänd
praxis i möjligaste mån följes. Vidare synes utskottet böra föreskrivas,
att Kungl. Majit skall lämna nästkommande års riksdag en redogörelse över
av Kungl. Majit meddelade beslut örn befrielse från ersättningsskyldighet,
varom här är fråga.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att intill den 1 juli
1946 avgöra frågor örn avstående av fordringsrätt m. m. i den
utsträckning, som framgår av vad utskottet ovan anfört.
2:o) Betalningsansvaret för viss livränta. Kungl. Majit har (punkt 2) föreslagit
riksdagen medgiva, att de änkan Linnéa Margareta Nordlander och
hennes son Bo Emanuel jämlikt i förberörda statsrådsprotokoll omförmälda
krigsrättsutslag tilldömda årliga livräntorna — dock med avdrag av de livräntebelopp,
jämte dyrtidstillägg därå, som vederbörande på grund av i statsrådsprotokollet
omnämnt olycksfall uppbära från riksförsäkringsanstalten —
må från och med budgetåret 1945/46 bestridas från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. med iakttagande att å sålunda utgående belopp
icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
eljest tillkommer pensionstagare.
Värnpliktige nr 469—67—1935 Sven Emanuel Nordlander dödades den
23 november 1942 under beredskapstjänstgöring av ett pistolskott, som av
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande nr 64.
Utskottet.
våda avlossades av värnpliktige furiren nr 460—67—1936 Bror Wilhelm
Svedin, vilken samtidigt själv skadades i ena handen.
Fältkrigsrätten vid den för Kiruna och Jokkmokks försvarsområden
gemensamma staben har genom lagakraftvunnet utslag den 30 mars 1943
dömt Svedin till två månaders fängelse, villkorlig dom, för vållande till annans
död ävensom ålagt honom disciplinstraff i form av vaktarrest 15 dagar. Härjämte
har krigsrätten förpliktat Svedin att, förutom ersättning för begravningskostnader,
utgiva årliga livräntor, nämligen till änkan Linnéa Margareta
Nordlander med 1 200 kronor, så länge hon levde ogift, samt till makarna
Nordlanders son Bo Emanuel, född den 29 juni 1941, med 900 kronor tills
denne fyllt 18 år. Från livräntebeloppen skulle Svedin äga avräkna de livräntor,
som eventuellt kunde tillerkännas av riksförsäkringsanstalten.
Jämlikt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning (S. F. S.
nr 234) har riksförsäkringsanstalten för tiden från och med den 24 november
1942 tillerkänt änkan Nordlander och sonen livräntor, den förra med 540
kronor för år, så länge hon lever ogift, samt den senare med 360 kronor för
år tills han uppnått 16 års ålder. Å livräntorna utgår dyrtidstillägg, för åren
1942 och 1943 med 30 % samt för åren 1944 och 1945 med 40 %.
Sedermera har änkan Nordlander i skrivelse till arméförvaltningens dåvarande
civila departement ■—■ under framhållande att något skadestånd icke
syntes kunna utfås hos Svedin — anhållit örn upplysning huruvida det ålåge
Kungl. Majit och kronan att förskottera eller betala de belopp, Svedin förpliktats
utgiva.
Med förmälan härom ha försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens
tygavdelning i skrivelse den 6 juni 1944 ifrågasatt, huruvida ej kronan skäligen
borde gentemot den förolyckades närmaste anhöriga ikläda sig de ekonomiska
konsekvenserna av det inträffade, mot det att vederbörandes fordringsrätt
gentemot Svedin överflyttades på kronan. Skäl syntes därvid kunna åberopas
för att kronan ej åtoge sig skyldighet att till sonen utgiva livränta för längre
tid än intill fyllda 16 år.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
Med hänsyn till de omständigheter under vilka olycksfallet inträffade samt
änkan Nordlanders och hennes sons synnerligen svaga ekonomiska ställning
finner jag mig av billighetsskäl böra tillstyrka, att kronan från och med
budgetåret 1945/46 övertager betalningsansvaret för Svedin på grund av krigsrättsutslaget
åvilande skyldighet att utgiva livräntor, för tid i utslaget angivits,
till änkan och sonen, dock med avdrag för de livräntebelopp, som utbetalas
från riksförsäkringsanstalten. På sätt tidigare i likartade fall ägt
rum bör föreskrift meddelas därom, att å sålunda utgående livränta icke må
åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser eljest
tillkommer pensionstagare. Kungl. Majit synes som villkor för utbetalande
av livräntorna, som torde böra bestridas från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m., äga uppställa att vederbörande till motsvarande belopp
å kronan överlåter sin rätt till skadestånd gentemot Svedin.
Med hänsyn till i ärendet förekommande omständigheter finnér sig utskottet
kunna” tillstyrka, att kronan övertager ifrågavarande betalningsansvar
på sätt departementschefen föreslagit.
Statsutskottets utlåtande nr 64.
5
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att de änkan Linnéa Margareta
Nordlander och hennes son Bo Emanuel jämlikt i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 16 februari 1945 omförmälda
krigsrättsutslag tilldömda årliga livräntorna dock med avdrag
av de livräntebelopp, jämte dyrtidstillägg därå, som vederbörande
på grund av i berörda statsrådsprotokoll omnämnt olycksfall
uppbära från riksförsäkringsanstalten — må från och med budgetåret
1945/46 bestridas från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. med iakttagande att å salunda utgående belopp
icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande
bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
3:o) Förhöjd livränta åt P. A. Söderlund. Kungl. Maj:t bär (punkt 3) föreslagit
riksdagen medgiva, att på grund av i förberörda statsrådsprotokoll omnämnt
olycksfall må till Per Arne Söderlund från och med den 1 juli 1945
under hans återstående livstid utbetalas en årlig livränta å 1155 kronor - dock med avdrag för vad Söderlund på grund av olycksfallet uppbär i livränta
jämte dyrtidstillägg därå från riksförsäkringsanstalten — med iakttagande
att å den sålunda bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan
tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
Under framförande den 8 maj 1940 å landsvägen Motala—Askersund av
en kronan tillhörig lastbil, ingående i en militär marschkolonn, körde föraren
av vägen, varvid värnpliktige nr 55-66-1934 Per Arne Söderlund, som medföljde
å bilen, miste ena ögat och erhöll svåra kontusioner i ansiktet. Enär
kronan såsom ägare till bilen syntes ansvarig för det inträffade, har Kungl.
Majit, för undvikande av att kronan ådömdes ersätta rättegångskostnader,
genom särskilda beslut tillerkänt Söderlund dels ersättning för sveda, värk,
för framtida men och för förlorad arbetsförtjänst dels ock livränta på grund
av invaliditet för tiden till och med den 12 februari 1944. Såsom av handlingarna
till Kungl. Majits beslut den 16 juli 1943 framgår har härvid Söderlunds
arbetsinkomst beräknats till 4 620 kronor och invaliditetsgraden till
25 %. I enlighet härmed har Söderlund, efter avdrag för honom av riksforsäkringsanstalten
med stöd av militärersättningsförordningen tillerkänd livränta
av 30 kronor för månad, av Kungl. Majit tillerkänts livränta med 66
kronor per månad för tiden till och med nämnda den 12 februari 1944.
Sedermera har Västmanlands läns rättshjälpsanstalt — under åberopande
att riksförsäkringsanstalten tillerkänt Söderlund livränta, att utgå från och
med den 13 februari 1944 under återstående livstid, å 360 kronor för år jämte
dyrtidstillägg, för åren 1944 och 1945 utgörande 40%, därvid invaliditetsgraden
antagits utgöra 25 % — anhållit, att till Söderlund måtte under motsvarande
tid utbetalas ytterligare livränta med belopp för år, motsvarande 25 %
av den faktiska årsinkomsten, 4 620 kronor, av civilt arbete omedelbart före
Utsi ottel.
6 Statsutskottets utlåtande nr 64.
berörda olyckshändelse, dock med avdrag för beloppet, för år räknat, av den
honom av riksförsäkringsanstalten tillerkända livräntan.
över en av försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning
i ämnet gjord framställning har statskontoret avgivit utlåtande och därvid föreslagit,
att med hänsyn till invaliditetsgraden 25 % livräntan måtte fastställas
till 1155 kronor för år, dock med avdrag för vad Söderlund för varje tidsperiod
kan komma att uppbära från riksförsäkringsanstalten.
Genom beslut den 13 oktober 1944 har Kungl. Majit medgivit, att av myndigheterna
föreslagen livränta må utbetalas för tiden den 13 februari 1944—
den 1 juli 1945.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
I likhet med myndigheterna finner jag, att kronan bör utgiva särskild ersättning
på grund av ifrågavarande skada. Av riksdagen torde böra utverkas
medgivande att ersättningen må gäldas av anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. På sätt tidigare i likartade fall ägt rum bör föreskrift meddelas
darom att å ersättningsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tilläggstorman,
som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare. Av
handlingarna i målet inhämtas, att kronan icke torde äga regressrätt mot
vederbörande förare beträffande belopp, som utgivits eller kunna komma att
utgivas i anledning av skadan.
Utskottet finner goda skäl tala för att kronan utgiver särskild ersättning
på grund av ifrågavarande skada. Vad departementschefen i sådant hänseende
föreslagit tillstyrker utskottet.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att på grund av i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 16 februari 1945 omnämnt
olycksfall må till Per Arne Söderlund från och med den 1 juli
1945 under hans återstående livstid utbetalas en årlig livränta å
1155 kronor — dock med avdrag för vad Söderlund på grund av
olycksfallet uppbär i livränta jämte dyrtidstillägg därå från
riksförsäkringsanstalten — med iakttagande att å den sålunda
bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån,
som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare,
samt att ifrågavarande livränta må från och med budgetåret
1945/46 bestridas från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m.
4:o) Befrielse för 0. E. Holm m. fl. från viss ersättningsskyldighet. Kungl.
Majit har (punkterna 4—7) föreslagit riksdagen medgiva i förberörda statsrådsprotokoll
angivna personer befrielse, i vissa fall helt och i andra delvis,
från dem åliggande ersättningsskyldighet.
Departementschefen har beträffande vart och ett av de ifrågavarande ärendena
lämnat redogörelse för de omständigheter, som föranlett åläggande av
Statsutskottets utlåtande nr 64. 7
ersättningsskyldighet till kronan, och för de skäl, varå befrielse helt eller
delvis från denna skyldighet grundas. Utskottet får hänvisa till de sålunda
av departementschefen lämnade redogörelserna.
Under erinran att riksdagen i tidigare liknande fall medgivit befrielse från vt,kottet
ersättningsskyldighet till kronan enligt i huvudsak samma grunder som de
av departementschefen nu förordade, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl.
Majds i förevarande proposition under punkterna 4—7 framlagda förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva,
a) att Oscar Erik Holm må befrias från två tredjedelar av
honom enligt regementskrigsrättens vid Bohusläns regemente utslag
den 22 april 1943 åvilande ersättningsskyldighet till riksf
örsäkringsanstalten;
b) att Bror August Johansson befrias från honom på grund
av i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16 februari
1945 omförmälda båda olycksfall åvilande ersättningsskyldighet
till riksförsäkringsanstalten och statsverket;
c) att Ernst Valfrid Nyström må, därest han inom tid som av
Kungl. Maj:t bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 300 kronor befrias från återstående skadeståndsskyldighet
till kronan på grund av Kungl. Maj:ts utslag den 6
april 1944;
d) att Karl Gotthard Gustavson befrias från den skadeståndsskyldighet
vari han enligt vad i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 16 februari 1945 angivits kan häfta till
kronan.
Stockholm den 13 april 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson Pauli
Lindström, Gränebo, Sven Larsson, Bäcklund, Karl Andersson, Carlström Emil
Petersson, Ragnar Bergh och Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i
Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Persson i Falla, Bergström, Mårtensson
Malmborg i Skövde, Lindholm, Onsjö och Thäpper.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet. s. 10 i texten