Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående omskolning av i militärtjänst skadade.

1945-04-13 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående omskolning av i militärtjänst skadade.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

1

tfr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående

omskolning av i militärtjänst skadade.

(l:a avd.)

I propositionen nr 120 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 23 februari 1945,

föreslagit riksdagen dels medgiva, att omskolning av i militärtjänst skadade

må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen

i berörda statsrådsprotokoll anförts, dels medgiva, att till sådana skadade utgående

livräntor må, utan hinder av vad i ämnet eljest må vara stadgat,

under tiden för ifrågavarande omskolning eller däremot svarande utbildning

utgå med minst det belopp, vartill livräntetagaren varit berättigad vid omskolnings-

eller utbildningstidens början, dels ock under rikstatens fjärde

huvudtitel till Omskolning av i militärtjänst skadade för budgetåret 1945/46

anvisa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

I en av chefen för armén den 17 juni 1944 till Kungl. Majit överlämnad

skrivelse föreslog försvarsområdesbefälhavaren i Kristianstads försvarsområde,

att personal, som drabbats av olycksfall under militärtjänstgöring, varav

viss invaliditet följt, måtte under förutsättning av kompetens och lämplighet

beredas företräde vid antagandet av civil arbetskraft inom krigsmakten. I anledning

härav uppdrog Kungl. Majit den 7 juli 1944 åt kommittén för partiellt

arbetsföra att inkomma med utredning och förslag i ämnet. Med skrivelse den

10 februari 1945 har kommittén framlagt förslag örn vidtagande av provisoriska

åtgärder för omskolning av beredskapsinvalider.

Av kommitténs skrivelse framgår, att kommittén föranstaltat örn inventering

av de för invalider lämpliga arbetsuppgifter, som erbjudas inom krigsmakten.

Rapporten rörande denna inventering vilade hos kommittén i avvaktan

på resultatet av en inom riksförsäkringsanstalten på kommitténs begäran

påbörjad utredning i syfte att beträffande dem som åtnjuta livränta i

anledning av invaliditet efter olycksfall under beredskapstjänstgöring klarlägga

vissa förhållanden, främst invalidernas antal, skadornas art och svårighetsgrad,

tidigare och nuvarande arbetsförhållanden. Denna utredning krävde

viss tid och kommittén såge sig för närvarande ej i stånd att på grundval av

densamma och berörda inventering framlägga några förslag.

Efter att hava erinrat örn, bland annat, innehållet i nu gällande bestämmelser

om ersättning till följd av under militärtjänstgöring inträffad kropps
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 6 saini. Nr 65—66.

805 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 65.

skada och att denna ersättning i många fall icke vore tillräcklig, i varje fall

icke under en övergångstid eller då skadan föranledde behov av övergång till

nytt yrke, samt örn den enskilda hjälpverksamhet, som bedrives av stiftelsen

»Kungafonden Med folket för fosterlandet» och av Hjälpkommittén för Finlands

invalider, vilken hjälpkommitté också åtagit sig omskolning av svenska

beredskapsinvalider, har kommittén uttalat, att vissa förberedande statliga

åtgärder i syfte att lösa beredskapsinvalidernas arbetsproblem böra vidtagas.

Antalet beredskapsinvalider hade nämligen numera nått sådan storleksordning

— enligt från riksförsäkringsanstalten inhämtade upplysningar utginge för

närvarande livränta i något över 2 000 fall — att uppgiften att hjälpa beredskapsinvalider

till återinpassning i arbete blivit alltför omfattande för att

på ett fullt effektivt sätt kunna handhavas av privata krafter.

Vid framläggande av sitt förslag hade kommittén funnit sig böra föreslå

åtgärder, avsedda att främja sysselsättning av beredskapsinvaliderna inom såväl

statsförvaltningen överhuvudtaget som det fria näringslivet.

Dessa åtgärder borde huvudsakligen avse dem, som på grund av skadans

art ej hade möjlighet att återtaga tidigare yrke eller anställning. För många

torde redan nu förefintliga arbetsförmedlingsorgan vara tillfyllest. Särskilt

kunde man vänta, att de vid ett flertal länsarbetsnämnder tillsatta assistenterna

för partiellt arbetsföra skulle komma att göra en insats för detta klientel.

Emellertid hade det ofta visat sig omöjligt för invaliden att finna arbete

utan föregående omskolning till annat yrke. Hur många fall detta gällde,

kunde ännu icke uppgivas. Nämnda inom riksförsäkringsanstalten påbörjade

statistiska undersökning komme att ge en uppfattning örn antalet beredskapsinvalider,

som nu befunne sig i detta läge. Redan nu kunde man med visshet

påstå, att det rörde sig örn ett avsevärt antal.

Kommittén ville därför understryka, att av kommittén enligt det följande

föreslagna åtgärder ej kunde anses tillfyllest utan borde betraktas som en

inledning till en mera omfattande omskolningsverksamhet. Det syntes kommittén

värdefullt, att verksamheten till en början gåves en begränsad omfattning,

så att samlade erfarenheter i fortsättningen kunde utnyttjas.

Kommittén ansåge, att kostnaden för omskolning i princip borde åvila

staten. Kostnaden borde omfatta ej blott utgifter för utbildningen utan även

uppehälle för invaliden under utbildningstiden, då i annat fall ekonomiska

svårigheter skulle hindra många utav dem, som bäst behövde hjälpen, att

utnyttja densamma.

Vid arméns verkstäder hade redan kurser för beredskapsinvalider anordnats,

dels i avsikt att giva dem specialutbildning med möjlighet till anställning

vid försvarsväsendet, dels med inriktning på att öka deras möjligheter

att söka arbete inom verkstadsindustrien. Denna verksamhet borde fortsätta

och örn möjligt utvidgas. Behovet av utbildning torde emellertid icke kunna

tillgodoses härmed, utan ytterligare kursverksamhet borde enligt kommitténs

förmenande komma till stånd. I viss utsträckning torde sådan kunna anordnas

vid redan befintliga yrkesskolor, varigenom mera omfattande och kostnadskrävande

anordningar kunde undvikas. Möjligen kunde dock särskild

utrustning i vissa fall behöva anskaffas. Vidare torde Hjälpkommittén för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

3

Finlands invalider även framgent kunna ställa platser vid sina omskolningskurser

till förfogande för svenska beredskapsinvalider.

För att nå syftet att bereda framtida försörjningsmöjligheter kunde i en

del fall grundligare utbildning, exempelvis i ett hantverksyrke, böra meddelas.

Möjligheten att med användande av anslagna medel för omskolningsverksamheten

bereda sådan mera omfattande utbildning borde hållas öppen. Även

utplacering hos enskild näringsidkare borde kunna övervägas.

Utsikter torde emellertid i många fall föreligga att genom kortare utbildning

nå försörjningsmöjlighet, varvid kurstiden i likhet med vad redan skett

vid liknande kurser torde kunna begränsas till sex å åtta månader. Vid dylika

kortare kurser borde varje kursdeltagare erhålla en timpenning för varje närvarotimme

enligt de grunder, som för närvarande gällde vid av överstyrelsen

för yrkesutbildning anordnade beredskapskurser. Det syntes vara fördelaktigt

att använda denna form såsom bidrag till uppehället, då den samtidigt stimulerade

till utnyttjande av kurstiden. Därutöver erforderligt bidrag till kursdeltagares

uppehälle under kurstiden borde utgå i form av stipendium för att

möjliggöra en avvägning med hänsyn till hjälpbehovet. Kursdeltagare borde

även erhålla ersättning för eventuella resekostnader till och från kursorten.

Kommittén beräknade med ledning av kostnadskalkyler, som uppgjorts av

överstyrelsen för yrkesutbildning för planerade kurser för arbetslösa (SOU

1944:25), samt erfarenheter från omskolningskurserna vid arméns verkstäder

den årliga kurskostnaden per elevplats vid dylika kortare kurser till omkring

1 300 kronor, i vilket belopp dock icke inginge kostnader för eventuellt erforderlig

nyanskaffning av maskiner eller dylikt. Härtill komme kostnader för

timpenning och stipendier, inklusive resekostnader, vilka per elevplats och

år torde kunna beräknas till respektive 900 kronor och 700 kronor. Vid beräkning

av sistnämnda belopp hade hänsyn tagits till att kursdeltagarna uppbure

livränta, ehuru denna dock i regel endast örn kursdeltagaren icke vore familjeförsörjare

eller örn han erhölle utbildning i hemorten torde kunna tagas i

beaktande vid stipendiets utmätande. För att underlätta för kursdeltagare,

som åtnjöte för viss begränsad tid fastställd livränta, att överblicka sin ekonomiska

ställning under hela kurstiden vore det enligt kommitténs uppfattning

av betydelse, att riksförsäkringsanstalten bemyndigades att låta livränta, som

utginge då utbildningen påbörjades, utgå med oförändrat belopp — därest

ej skäl till förhöjd ersättning uppkomme — under hela den tid som kursen

varade. Det undandroge sig kommitténs bedömande, huruvida behov av

ändrade bestämmelser i militärersättningsförordningen påkallades till följd

härav.

Handhavandet av utbildningverksamheten borde ankomma på statens

arbetsmarknadskommissionen åt vilken borde uppdragas att tills vidare fungera

som arbetsvårdsorgan för beredskapsskadade. För organiserande och ledning

av utbildningen, utarbetande av undervisningsplaner, inspektion av kursverksamheten

och dylikt borde emellertid kommissionen anlita den myndighet, som

handhade överinseendet över utbildningen inom motsvarande yrkesområde.

Enligt förut angivna beräkningar skulle de årliga kostnaderna för en örn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 65.

skolningsverksamhet för beredskapsinvalider, som avsåge kortare kurser och

omfattade 100 ständigt belagda utbildningsplatser, uppgå till ett belopp av

290 000 kronor. Därtill komme kostnader för beredande av uppehälle m. m.

för beredskapsinvalider, som befunnes böra erhålla en mera grundlig utbildning.

För nämnda ändamål ävensom för anskaffning av eventuellt erforderlig

nyuppsättning av maskinell eller annan utrustning torde böra beräknas

ett belopp av förslagsvis 35 000 kronor. Sammanlagt borde således ett anslag

av förslagsvis 325 000 kronor ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande.

Detta anslag syntes böra anvisas under riksstatens fjärde huvudtitel,

som ju redan hade att bära kostnader för ersättningar enligt militärersättningsförordningen.

Det borde få ankomma på arbetsmarknadskommissionen

att träffa överenskommelse rörande omskolningskurser för beredskapsinvalider

med de myndigheter och institutioner, som funnes kunna anordna

sådana, samt att meddela beslut i fråga örn stipendier, som skulle utgå ur

det föreslagna anslaget. På arbetsmarknadskommissionen borde även ankomma

att efter prövning ur medicinsk och yrkesteknisk synpunkt uttaga

elever till sålunda anordnade kurser samt vidtaga erforderliga åtgärder för

beredande av grundligare utbildning i de fall sådan ansåges böra ifrågakomma.

Om här föreslagna åtgärder genomfördes och den skadade själv därmed

bereddes underhåll under omskolningstiden, kvarstode likväl för mången

ekonomiska bekymmer för familjen, då enligt militärersättningsförordningen

utgående ersättning jämte i vissa fall därmed förbundet familjebidrag kunde

visa sig otillräcklig. Här torde tills vidare en stor insats kunna göras av

Kungafonden och annan privat hjälpverksamhet, som genom en friare prövning

hade möjlighet att anpassa hjälpen efter behovet i det enskilda fallet.

Arbetsanskaffningen för invaliderna borde i vanlig ordning handhavas av

arbetsmarknadskommissionen genom arbetsförmedlingarna. Erfarenheten

visade dock, att stora svårigheter mötte vid arbetsanskaffning för partiellt

arbetsföra. Kommittén föresloge för den skull, att cirkulär utfärdades av innehåll,

att vid antagande av arbetskraft inom statsförvaltningen sökande, som

skadats i militärtjänst, vid lika lämplighet i övrigt och då kroppsskadan

prövats icke kunna utgöra avsevärt hinder i det ifrågavarande arbetet, skulle

beviljas företräde framför varje annan sökande, även företrädesberättigad

f. d. fast anställd av manskapet. Därjämte borde vid förhandlingar örn kollektivavtal,

som avsåge i statlig tjänst anställda, en klausul intagas, i syfte att

tillförsäkra beredskapsinvalider nödigt hänsynstagande vid avskedanden.

Kommittén har hemställt,

att Kungl. Majit måtte åt statens arbetsmarknadskommission uppdraga

att tills vidare fungera såsom arbetsvårdsnämnd för under militärtjänstgöring

skadade samt vid framläggande för riksdagen av beräkning av kommissionens

avlöningsanslag för nästa budgetår taga hänsyn till det behov av ytterligare

arbetskraft hos kommissionen, som kunde föranledas av dess nya arbetsuppgift,

att för anordnande av omskolningskurser och beredande av utbildning för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

o

under militärtjänstgöring skadade, som prövades vara i behov därav, ett anslag

av 325 000 kronor måtte äskas av riksdagen för budgetåret 1945/40 och

ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande att av kommissionen

disponeras i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som i det föregående

angivits,

att riksförsäkringsanstalten måtte bemyndigas att låta livränta, som utginge

till deltagare i dylik kurs eller utbildning, utgå med oförändrat belopp

under hela kurstiden, samt

att cirkulär måtte utfärdas till statsmyndigheterna av innehåll att vid

antagande av arbetskraft inom statsförvaltningen vid i övrigt lika lämplighet

— och då kroppsskadan prövats icke kunna utgöra avsevärt hinder i det ifrågavarande

arbetet — företräde skulle givas den, som skadats i militärtjänst.

Samråd i ärendet hade ägt rum med statens arbetsmarknadskommission,

överstyrelsen för yrkesutbildning samt stiftelsen Kungafonden, vilka förklarat

sig icke ha något att invända gentemot de sålunda framförda förslagen.

I utlåtande den 14 februari 1945 har riksförsäkringsanstalten tillstyrkt, att

beredskapsinvalider tillförsäkras livränta med oförändrat belopp under tid

för avsedd omskolning. Av bestämmelserna i 6 § 2), 9 och 20 §§ i militärersättningsförordningen

framginge, att vid bedömande i vad mån kroppsskada

eller sjukdom åstadkommit nedsättning av arbetsförmågan hänsyn skulle tagas

ej blott till skadans beskaffenhet och inverkan på den skadades eller sjukes

förmåga i allmänhet att försörja sig genom arbete utan även till skadans eller

sjukdomens inflytande på de särskilda färdigheter, som för drivande av den

skadades eller sjukes yrke vore erforderliga, samt till vederbörandes ålder

m. m. Vid bedömningen toges emellertid enligt praxis i första hand hänsyn

till olycksfallets eller sjukdomens inverkan på vederbörandes förmåga i allmänhet

att försörja sig genom arbete och först i andra hand till övriga omständigheter.

Av anförda bestämmelser följde, att förordningens nuvarande

lydelse icke medgåve, att livränta under tid för omskolning regelmässigt utgåves

med oförändrat belopp. Därest den föreslagna anordningen med utgivande

av oförändrad livränta skulle avses bliva permanent, läge närmast till

hands att för dess genomförande vidtaga en ändring i militärersättningsförordningen.

Då emellertid av den remitterade skrivelsen syntes framgå, att

anordningen vore avsedd att utgöra en provisorisk åtgärd i avvaktan på införandet

av en effektiv arbetsvärd för olika grupper av partiellt arbetsföra,

torde densamma böra förverkligas genom utgivande av statsmedel av en i

särskild ordning fastställd tilläggsersättning till de enligt förordningen utgående

livräntorna.

I detta sammanhang finge jämväl, yttrar riksförsäkringsanstalten, beaktas

den i samband med omskolning uppkommande frågan i vad mån invaliditetsgraden

påverkas av att invalidens arbetsförmåga på grund av förvärvad yrkesskicklighet

eller allmän kunnighet kunde med bättre resultat utnyttjas i den

efter omskolningen erhållna nya verksamheten. Såsom förut angivits toges

vid invaliditetsbedömningen hänsyn i första hand till skadans eller sjukdomens

inverkan på vederbörandes allmänna försörjningsförmåga genom arbete

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Statsutskottets utlåtande nr 65.

och i andra hand till inflytandet på de särskilda färdigheter, som erfordrades

för hans yrke m. m. I många fall fastställdes invaliditeten endast för viss

tid, varför en möjlighet till omprövning av densamma i sådana fall förelåge.

Enligt hittills tillämpad praxis torde emellertid en förbättring av invalidens

förvärvsförmåga genom omskolningen i regel icke eller i varje fall endast i mycket

begränsad omfattning medföra någon förändring i invaliditetsbedömningen.

Detta vore emellertid en fråga, vars avgörande bleve beroende av försäkringsrådets

ställningstagande.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Ur allmän synpunkt är det ett betydande intresse, att den som genom

olycksfall eller av annan orsak blivit satt ur stånd att tillfredsställande sköta

sitt tidigare arbete får möjlighet att övergå till annat yrkesområde, där skadan

icke är till lika stor olägenhet. Otvivelaktigt förhåller det sig också så, att kronan

i detta hänseende har ett alldeles speciellt ansvar såvitt angår dem, som fått

sin skada under värnpliktstjänstgöring. De ersättningar, som utgå till värnpliktiga

jämlikt militärersättningsförordningen och motsvarande författningar,

utgöra ofta en otillräcklig grund att bygga upp en framtida försörjning på.

Visserligen lia dessa ersättningar under de senaste åren höjts vid olika

tillfällen, varvid sikte särskilt tagits på familjeförsörjare och efterlevande.

På uppdrag av Kungl. Maj:t är socialvårdskommittén sysselsatt med fortsatt

revision av bestämmelserna på området, som torde leda till förslag om en

ytterligare förbättring av ersättningsförmånerna. Men även örn en sådan förbättring

kommer till stånd, synes det angeläget, att åtgärder vidtagas till

underlättande av de skadades möjligheter att övergå till annat arbetsområde

för att på så sätt trygga sin försörjning. Ett av de viktigaste leden i dessa

åtgärder måste bli att genom omskolning utbilda de skadade för nya arbetsuppgifter.

Det synes mig riktigt, att statsverket bör anordna och bekosta

dylik omskolning.

Såsom av det föregående framgår har denna fråga på uppdrag av Kungl.

Majit upptagits av kommittén för partiellt arbetsföra. Kommittén har funnit

behov föreligga av en mera djupgående undersökning rörande den slutliga

omfattningen av den verksamhet, som erfordras på området. I avbidan härpå

har kommittén framlagt förslag till vissa provisoriska åtgärder till komplettering

av dem som vidtagits dels genom armémyndigheternas försorg i form

av omskolningskurser för beredskapsinvalider vid försvarets verkstäder,

dels av enskilda hjälpsammanslutningar. Såvitt nu kan bedömas torde det

mer definitiva förslag, som kommittén efter slutförd ytterligare utredning

kommer att framlägga, icke kunna till sina huvuddrag mera väsentligt avvika

från de riktlinjer, som uppdragits i kommitténs nu föreliggande förslag till

provisoriska åtgärder. Närmast synes frågan för närvarande gälla i vilken omfattning

verksamheten under den närmaste tiden bör bedrivas och vilka anslagsmedel

som för ändamålet böra ställas till förfogande. Såsom av kommitténs

utredning inhämtas utgå från riksförsäkringsanstalten icke mindre

än omkring 2 000 livräntor till beredskapsskadade. Denna siffra ger vid

handen, att ganska stora krav kunna komma att ställas på verksamhetens omfattning.

I likhet med kommittén håller jag före, att omskolningen icke bör begränsas

till att sätta vederbörande i stånd att inneha anställning vid försvarets

egna institutioner utan överhuvudtaget avse att göra invaliderna skickade att

tagas i anspråk för nya och med hänsyn till skadorna lämpligare arbetsuppgifter

i det allmännas tjänst och inom näringslivet. I detta sammanhang vill jag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

dock uttala, att etet ur många synpunkter är i och lör sig önskvärt, att de omskolade

kunna sysselsättas inom statliga institutioner. Statsverket torde nämligen

ofta kunna i högre grad än enskilda lämpa arbetsuppgifterna efter den

skadades möjligheter och även anpassa arbetsförhållandena därefter.

Mot de av de sakkunniga föreslagna, grunderna för omskolningens anordnande

och bedrivande har jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran. Utbildningen

bör sålunda självfallet i möjligaste mån anpassas efter förhållandena

i de särskilda fallen och inriktas i vissa fall på en grundligare utbildning vid

ordinarie skolor och utbildningsanstalter, i andra fall på kortare kurser, anordnade

antingen fristående eller i anknytning till befintliga läroanstalter

eller med utnyttjande av andra till buds stående utbildningsmöjligheter. Jag

delar de sakkunnigas mening, att mera omfattande och kostnadskrävande

extra anordningar örn möjligt böra undvikas. Utbildningsverksamheten synes

böra i huvudsak omfatta de personalkategorier, som avses i 1 § militärersättningsförordningen,

och närmast sådana invalider, vilkas skador uppstått till

följd av tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap.

Endast undantagsvis torde kunna antagas, att utgående statliga olycksfallsersättningar

lämna tillgång till bestridande av kostnaderna för uppehället

under utbildningen och av andra med densamma sammanhängande utgifter.

Till kursdeltagarna — vare sig fråga är örn utbildning vid ordinarie läroanstalter

eller vid kortare kurser —- böra därför i enlighet med föreliggande förslag

utgå statliga utbildningsstipendier — i den mån så är lämpligt i form

av timpenning för närvarotimme — samt ersättning för eventuella resekostnader

till och från kursorten. Då det individuella stipendiebehovet säkerligen

är mycket varierande, möta svårigheter att i detta sammanhang fastställa

generella stipendiegrunder. Det synes få ankomma på Kungl. Majit att i

ämnet meddela närmare bestämmelser på grundval av det av kommittén för

partiellt arbetsföra framlagda förslaget.

I likhet med kommittén och riksförsäkringsanstalten utgår jag från att

invaliderna skola under utbildningstiden — vare sig de av statsverket vidtagna

anordningarna anlitas eller de själva sörja för sin utbildning — åtnjuta

livränta med oförändrat belopp. Att av denna anledning anvisa särskilda

anslagsmedel för bestridande av kostnaderna för erforderlig tilläggsersättning,

på sätt riksförsäkringsanstalten föreslagit, kan jag icke finna erforderligt.

I stället synes av riksdagen böra utverkas medgivande av innebörd,

att avsedda livräntor må, utan hinder av eljest gällande bestämmelser, under

ifrågavarande utbildning utgå med minst det belopp, vartill livräntetagaren

varit berättigad vid omskolnings- eller utbildningstidens början.

Vid utarbetandet av sitt förslag ha de sakkunniga utgått från att utbildningsstipendierna

skola avse endast den skadade själv, alltså icke hans hemmavarande

familj. Med hänsyn till de konsekvenser ett annat ställningstagande

skulle leda till på jämförbara områden måste jag godtaga de sakkunnigas

ifrågavarande uppfattning. Detta bör dock icke fä hindra, att ytterligare

stöd lämnas från statsverkets sida i omskolningssyfte eller eljest för övergång

till annan verksamhet i den mån så kan ske utan följder på andra områden.

Vid bestämmande av familjebidrag jämlikt förenämnda förordning den

28 juni 1941 örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av

kroppsskada, bör sålunda hänsyn icke tågås till utbildningsstipendium eller

timpenning, som tilldelas i omskolningskurs deltagande. Härom torde föreskrift

böra meddelas av Kungl. Majit, som äger utfärda tillämpningsbestämmelser

till nyssnämnda förordning. I viss utsträckning torde rätt till räntefria

värnpliktslån även böra medgivas i enlighet med de bestämmelser som innefattas

i förordningen den 31 augusti 1940 örn värnpliktslån (HUS nr 824, ändring

genom SFS 1942:522). Till denna fråga avser jag i annat sammanhang återkomma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 65.

Yad de sakkunniga föreslagit rörande omskolningsverksamhetens handhavande

har icke givit mig anledning till erinran. Jag utgår sålunda från att

statens arbetsmarknadskommission tills vidare skall fungera som arbetsvårdsorgan

på detta område — frågan om erforderlig förstärkning av kommissionens

arbetskrafter torde komma att i annat sammanhang anmälas av chefen för

socialdepartementet — och att för den närmaste ledningen av utbildningen

skola tagas i anspråk överstyrelsen för yrkesutbildning och de övriga organ,

som handhava överinseendet över utbildningen inom respektive yrkesområden.

De sakkunniga ha, såsom av det föregående framgår, beräknat, att de kortare

omskolningskurserna skola omfatta 100 ständigt belagda utbildningsplatser.

Ehuru jag med hänsyn till invalidernas antal finner detta förslag innefatta

en verksamhet i väl liten skala, torde det knappast vara möjligt att under

första året giva verksamheten större omfattning. Skulle det å andra sidan

vara möjligt att utvidga verksamheten, synes den omständigheten att anslagsberäkningarna

grundas på ifrågavarande uppskattning av antalet platser icke

få utgöra hinder för en dylik utvidgning. De sakkunniga ha uppskattat kostnaderna

för förutnämnda kurser till 290 000 kronor samt kostnaderna för

beredande av uppehälle m. m. för invalider, som erhålla mer grundlig

utbildning, och för anskaffning av maskinell och annan utrustning till

förslagsvis 35 000 kronor. För egen del kan jag från de utgångspunkter

rörande verksamhetens omfattning, som de sakkunniga valt, godtaga det

första beloppet. Däremot förefaller det som örn det senare beloppet,

35 000 kronor, icke kommer att alls vara tillräckligt för avsedda ändamål.

En ökning av detta belopp till 100 000 kronor synes vara att förorda.

Det sammanlagt erforderliga medelsbehovet skulle i så fall uppgå till

(290 000 + 100 000 =) 390 000 kronor. Emellertid synes det med hänsyn till

svårigheterna att bedöma den på kortare kurser inriktade verksamhetens omfattning

icke möjligt att maximera medelsanvisningen i denna del. Jag föreslår

därför, att det anslag, som bör anvisas för ändamålet, betecknas såsom

förslagsanslag, vilket anslag tills vidare synes böra i enlighet med kommitténs

förslag upptagas under riksstatens fjärde huvudtitel. Ett överskridande av

den del av anslaget, som avser beredande av mer grundlig utbildning ävensom

maskinanskaffning m. m., synes med hänsyn till utgiftsändamålets karaktär

icke böra utan riksdagens medgivande ske. Jag förutsätter, att för detta ändamål

icke må under nästa budgetår användas mer än det förut angivna beloppet,

100 000 kronor.

Då utbildningsverksamheten örn möjligt bör igångsättas redan under innevarande

budgetår, föreslår jag, att å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 för

ändamålet anvisas ett förslagsanslag av 75 000 kronor, varav högst 15 000 kronor

för senast berörda ändamål. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.

För nästa budgetår synes böra anvisas det förut för helt budgetår beräknade

beloppet, lämpligen avrundat till 400 000 kronor.

Såsom kommittén anfört, bör det i vanlig ordning ankomma på de ordinarie

arbetsförmedlingsorganen att biträda vid arbetsanskaffning för invalidernas

räkning. I syfte att minska de svårigheter som enligt all erfarenhet kunna

möta för partiellt arbetsföra vid konkurrensen på arbetsmarknaden har kommittén

föreslagit, att i militärtjänst skadade skola vid antagande av arbetskraft

inom statsförvaltningen, vid lika lämplighet i övrigt och då kroppsskadan

prövats icke kunna utgöra avsevärt hinder i det ifrågavarande arbetet, äga

företräde framför varje annan sökande, även framför företrädesberättigat f. d.

fast anställt manskap. Vidare har förutsatts, att i vederbörliga kollektivavtal,

avseende statlig tjänst, skall införas föreskrift av innebörd, att ifrågavarande

invalider skall tillförsäkras nödigt hänsynstagande vid avskedanden. I princip

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65. "

Ilar jag för egen del intet att erinra mot dessa förslag. Frågan synes emellertid

tarva ytterligare överväganden och torde få i sinom tid anmälas av

chefen för finansdepartementet.

I annat sammanhang har — i samband med behandlingen av fråga örn

ersättningar till krigsskadade — dryftats, huruvida livräntor, som tillerkänts

sådana skadade och som utmätts från förutsättningen att vederbörande icke

kan effektivt utöva sitt tidigare arbete, skola reduceras efter omskolning av

den skadade till annat yrkesområde, där samma grad av invaliditet icke kan

anses föreligga. Såsom av det föregående framgår har riksförsäkringsanstalten

berört denna fråga i sitt föreliggande remissutlåtande. Av utlåtandet framgår,

att ifrågavarande spörsmål icke i detta fall, såvitt nu kan bedömas, fåi

särskild aktualitet. Självfallet bör emellertid frågan uppmärksammas vid

den fortsatta utredningen i ärendet.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att i avvaktan på en slutlig

lösning av de partiellt arbetsföras sysselsättningsproblem särskilda åtgärder

av provisorisk karaktär skola vidtagas i syfte att förhjälpa under beredskapstjänstgöring

skadade värnpliktiga m. fl. till erhållande av för dem lämplig

utkomst. I erforderliga fall skola dessa beredskapsinvalider beredas möjligheter

att genomgå av staten bekostad omskolning till nytt yrke. Under tiden

för omskolningen skola de tillförsäkras sådana ekonomiska förmåner, att

deras och deras familjers försörjning kan anses praktiskt taget tryggad.

I likhet med departementschefen finner utskottet självfallet, att staten

skall ägna särskild omsorg åt att de, vilka ådragit sig kroppsskada under

militär tjänstgöring i anledning av den förstärkta försvarsberedskapen, snarast

möjligt erhålla lämplig sysselsättning och därmed bättre utkomstmöjligheter

än som kan givas dem genom att de enligt gällande bestämmelser beviljas

sjukpenning eller livränta och i förekommande fall även familjebidrag.

I avvaktan på den pågående utredningen av de partiellt arbetsföras problem

och därpå grundade förslag finner utskottet angeläget, att provisoriska åtgärder

vidtagas för att redan nu så långt möjligt är lämna beredskapsinvalider

bistånd för erhållande av sysselsättning och därmed också arbetsinkomst.

De av Kungl. Majit framlagda förslagen till riktlinjer för vidtagande av

sådana provisoriska åtgärder synas utskottet vara i huvudsak lämpliga.

Då åtskilliga av de skadade torde hava möjligheter att utan omskolning

till nytt yrke försörja sig, därest de förhjälpas till anställningar, där deras

skada icke behöver utgöra något avsevärt hinder för arbetsuppgifternas fullgörande,

vill utskottet understryka vikten av att statens arbetsmarknadskommission,

som avses skola fungera såsom arbetsvårdsorgan, genom underställda

arbetsförmedlingsorgan snarast undersöker möjligheterna att i erforderliga

fall placera dem, som sakna arbete men befinnas kunna utan omskolning

sysselsättas inom vissa arbetsområden. I samband härmed vill utskottet såsom

sin uppfattning uttala, att det måste anses åligga statliga myndigheter

att så långt sig göra låter bereda anställningar åt beredskapsskadade. Skulle

i gällande personalinstruktioner eller motsvarande föreskrifter bestämmelser

finnas intagna, vilka kunna anses utgöra hinder för beredande av anställning

åt person, som icke är fullt arbetsför, torde Kungl. Majit böra meddela

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 65.

föreskrift därom, att anställning må beredas beredskapsskadad utan hinder

av vad som sålunda är stadgat. De erfarenheter som vinnas torde kunna bliva

av värde vid den översyn av bestämmelserna om ekonomisk ersättning i anledning

av nedsatt arbetsförmåga, som torde vara avsedd att komma till stånd

i samband med en slutlig prövning av förslagen till åtgärder för att lämna

hjälp såväl åt partiellt arbetsföra, vilkas minskade arbetsförmåga föranletts

av kroppsskada, ådragen i kronans tjänst, som också åt krigsskadade, vilkas

ersättningsförmåner varit föremål för utredningar men ännu icke blivit av

statsmakterna fastställda.

Åtskilliga av de beredskapsskadade måste emellertid, såsom departementschefen

framhållit, omskolas för att de skola bliva skickade att tagas i anspråk

för nya och med hänsyn till skadorna lämpligare arbetsuppgifter i det allmännas

tjänst och inom näringslivet. Det av Kungl. Majit framlagda förslaget

rörande ordnandet av denna omskolning finner sig utskottet böra tillstyrka.

Utskottet vill härvid framhålla, att det enligt utskottets mening

också bör vara möjligt att träffa överenskommelser med hantverkare och

andra företagare liksom givetvis också med statliga och kommunala myndigheter

örn ordnande av lärlingsanställningar för beredskapsinvalider i syfte att

därigenom bibringa invaliderna nödiga yrkesfärdigheter, och att jämväl i

dylikt fall ekonomiskt bistånd i mån av behov bör få lämnas såsom lärling

anställd invalid. Ett dylikt utbildningssystem har tidigare med framgång

prövats av pensionsstyrelsen i fråga om andra partiellt arbetsföra.

Vidkommande de personalkategorier, som böra vara berättigade till omskolning,

har utskottet icke funnit anledning till någon erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag, vilket innebär att omskolningen skall omfatta i huvudsak de

kategorier, som avses i 1 § militärersättningsförordningen, och närmast sådana

invalider, vilkas skador uppstått till följd av tjänstgöring under förstärkt

försvarsberedskap.

Vad därefter angår det ekonomiska stöd, som enligt departementschefens

förslag skall lämnas dem, som genomgå omskolning eller fortsatt utbildning

inom tidigare yrke, bär utskottet funnit sig kunna tillstyrka Kungl. Majda

förslag. Livränta, som beviljats enligt militärersättningsförordningen eller

motsvarande författning, bör sålunda få utgå under den beräknade tiden för

omskolningen med lägst det belopp, vartill livräntan var bestämd eller bestämdes

vid tidpunkten för omskolningens början. Vid bestämmande av

familjebidrag enligt förordningen den 28 juni 1941 om familjebidrag åt värnpliktiga

m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, bör hänsyn icke tagas till

utbildningsstipendium eller timpenning, som utgår till i omskolningskurs

deltagande. Vid prövning av behov av stipendium bör hänsyn icke tagas till

vad som utgår i form av dels sjukpenning eller livränta i anledning av

skadan, dels ock familjebidrag i vidare mån än vad som av ifrågavarande förmåner

återstår, sedan för familjen beräknats belopp, som skulle tillkommit

denna i form av familjebidrag, därest invaliden varit inkallad till militärtjänstgöring

och familjebidrag därvid utgått enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Vidkommande de uppgifter, som skola ankomma på statens arbetsmark
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

11

nadskommission i egenskap av arbetsvårdsorgan, vill utskottet understryka

vikten av att arbetsvårdsorganet får befogenhet att vidtaga alla de åtgärder,

som kunna befinnas erforderliga och lämpliga för att förhjälpa beredskapsinvaliderna

till sysselsättning så snart sig göra låter. Det bör jämväl anses

ingå i arbetsvårdsorganets uppgifter att, sedan omskolning skett, lämna de

omskolade det bistånd i olika former, som kan vara påkallat för att omskolningen

skall leda till åsyftat resultat.

Det av Kungl. Majit beräknade medelsbehovet för ändamålet, nämligen ett

förslagsanslag av 400 000 kronor för nästa budgetår och ett förslagsanslag av

75 000 kronor å tilläggsstat för innevarande budgetår, har icke givit utskottet

anledning till erinran, liksom ej heller vad departementschefen i samband

därmed anfört. I fråga örn anvisningen av det nämnda anslagsbeloppet å tillläggsstat,

vilket är erforderligt för att verksamheten skall kunna påbörjas

redan under innevarande budgetår, kommer utskottet att göra hemställan i

annat sammanhang.

Yad i övrigt i propositionen anförts och föreslagits har icke givit utskottet

anledning till särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) medgiva, att omskolning av i militärtjänst skadade må anordnas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen

i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den

23 februari 1945 anförts,

b) medgiva, att till sådana skadade utgående livräntor må,

utan hinder av vad i ämnet eljest må vara stadgat, under tiden

för ifrågavarande omskolning eller däremot svarande utbildning

utgå med minst det belopp, vartill livräntetagaren varit berättigad

vid omskolnings- eller utbildningstidens början,

c) till Omskolning av i militärtjänst skadade för budgetåret

1945/46 under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

400 000 kronor.

Stockholm den 13 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 66.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:156 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omskolning av i militärtjänst skadade. s. 13 i texten