Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar.
1945-04-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:72, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 72.
7
Nr 72.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande
av viss ersättning till baltiska flyktingar.
(3:e avd.)
I propositionen nr 137 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 23 februari 1945,
föreslagit riksdagen medgiva, att till täckande av vissa ersättningar till baltiska
flyktingar, vilkas tillhörigheter förstörts under desinfektion i Visby,
må av det å riksstaten för budgetåret 1944/45 uppförda förslagsanslaget till
oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av högst 50 000 kronor.
Under den tid förliden höst, då baltiska flyktingar i stort antal dagligen
ankommo till Gotland, skedde desinfektionen av deras kläder och övriga tillhörigheter
i gamla maltfabrikens i Visby kölna. Natten mellan den 29 och
30 september 1944 utbröt eld i kölnans värmekammare. Genom branden
fingo omkring 250 flyktingar sina tillhörigheter förstörda.
I skrivelse den 14 november 1944 har länsstyrelsen i Gotlands lån hemställt,
att de flyktingar, vilkas tillhörigheter förstörts, måtte erhålla ersättning
för sina därigenom lidna förluster. Till motivering härför framhålles,
att det vore på grund av statliga förordningar, som flyktingarnas tillhörigheter
fråntoges dem i och för sanitetsbehandling. Då flyktingarna icke under
behandlingen själva kunde öva uppsikt över sina tillhörigheter, hade
förlusterna åsamkats dem utan deras eget förvållande. Länsstyrelsen upplyser,
att vederbörande flyktingar upprättat förteckningar över de förstörda
föremålen med angivande av värdet i estniska kronor. Det sålunda uppskattningsvis
erhållna värdet av det brunna uppginge till 175 279: 15 estniska
kronor, i vilken summa värdet av två frimärkssamlingar inginge med 46 350
estniska kronor.
I fråga om storleken av den ersättning av statsmedel, som borde tillerkännas
flyktingarna, anför länsstyrelsen, att ehuru värdet av den estniska kronan
å de upprättade förteckningarna satts lika med den svenska kronan, en ersättning
av 50 öre för varje estnisk krona kunde anses skälig med hänsyn
till att använda föremål kanske upptagits till inköpspris och att värderingarna
i allmänhet antagligen pressats något uppåt. I fråga örn frimärkssamlingarna
borde enligt länsstyrelsens mening värdet av en estnisk krona sättas
till 25 öre. Enligt dessa beräkningsgrunder skulle ersättningen för det
brunna bliva 64 464 kronor 57 öre och för frimärkssamlingarna 11 587 kro
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 72.
nor 50 öre eller sammanlagt 76 052 kronor 7 öre. Emellertid hade i brandstodsersättning
utbekommits 10 000 kronor, vilket belopp fördelats mellan
flyktingarna. Den ersättning av statsmedel, varom länsstyrelsen hemställde,
uppginge därför till 66 052 kronor 7 öre.
Sedermera har från länsstyrelsen anmälts, att vid eldsvådan förstörts ytterligare
egendom till ett av vederbörande ägare uppskattat värde av 1 873
estniska kronor.
Statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka framställningen.
Departementschefen har anfört följande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hade de tillhörigheter, vilka
förstördes vid ifrågavarande brand, av vederbörande statliga myndighet omhändertagits
för desinficering av desamma. Ägarna till den förstörda egendomen
kunna således icke lastas för den inträffade branden.
Orsaken till branden har icke genom den gjorda polisutredningen blivit
klargjord. Det ligger emellertid nära till hands att antaga att ett orsakssammanhang
rått mellan branden och den omständigheten att värmen i desinfektionslokalen
under olyckskvällen bragts upp till ett gradtal överstigande
den maximitemperatur som föreskrivits av den för desinfektionsverksamheten
ansvariga ledningen. Även om ett sådant sammanhang skulle ha klarlagts,
är det osäkert, i vad mån skadeståndsskyldighet skall kunna anses föreligga
för staten i förevarande fall. Ett bedömande av frågan ur rent juridisk
synpunkt är för övrigt enligt min mening icke förutsättning för att ställning
skall kunna tagas till länsstyrelsens framställning. Ett övervägande ur
billighetssynpunkt synes mig nämligen leda till att kronan icke bör undandraga
sig att åtminstone i viss utsträckning utgiva ersättning till flyktingarna
för förlust som drabbat dem genom att deras tillhörigheter gått förlorade
under det att dessa voro i svensk myndighets vård.
Då det gäller att bestämma storleken av de ersättningar som böra utgå av
statsmedel måste hänsyn tagas till att det icke finnes någon annan hållpunkt
för beräknande av förlusterna än de av flyktingarna själva gjorda uppskattningarna.
Utöver den osäkerhet som i allmänhet vidlåder dylika uppskattningar
tillkommer här den omständigheten att värderingen skett i estniskt
mynt. För ett närmare ställningstagande till grunderna för ersättningsfrågans
reglering synes mig utredning vidare erforderlig örn beskaffenheten av den
egendom som i varje särskilt fall gått förlorad. Då motivet för de statliga
ersättningarna utgöres av billighetshänsyn, är det nämligen icke givet att ersättningen
skall i samtliga fall utgå med lika stor andel av den uppskattade
förlusten. Det må i detta sammanhang omnämnas, att den förut angivna
brandstodsersättningen — vilken av det försäkringsbolag, vari annan i maltfabriken
förvarad egendom än flyktingarnas tillhörigheter var försäkrad, utbetalades
till flyktingarna, oaktat deras tillhörigheter voro oförsäkrade — utgick
efter en fallande skala, så bestämd att den största procentuella andelen
utgick å de lägsta skadebeloppen. En annan omständighet, vartill hänsyn
bör tagas vid ersättningsfrågans reglering, är att vederbörande måhända redan
försetts med utrustning, som kan anses svara mot den förlorade egendomen,
eller eljest erhållit bistånd i sådan utsträckning att ersättningsbeloppet
på grund härav bör reduceras.
Bestridandet av ifrågavarande ersättningsbelopp torde, med hänsyn till
kostnadernas storlek, böra ske med anlitande av det för innevarande budgetår
å riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill
lärer riksdagens medgivande böra inhämtas. Det av länsstyrelsen förordade
beloppet utgör 66 988 kronor 57 öre, motsvarande beträffande frimärkssam
-
Statsutskottets utlåtande nr 72.
9
lingama fjärdedelen och i fråga om annan egendom hälften av det sammanlagda
belopp, vartill — efter frånräknande av brandstodsersättningen — flyktingarnas
på paritet mellan den svenska och estniska kronan grundade uppskattning
uppgår. De förut berörda omständigheter, vilka böra inverka
på bestämmandet av storleken av ersättningarna, torde leda till en avsevärd
jämkning nedåt av de av länsstyrelsen beräknade ersättningarna. Jag förordar
därför, att riksdagens medgivande inhämtas att utgiva ersättningar å
sammanlagt 50 000 kronor, vilket belopp jag betraktar såsom maximalt.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att kronan icke bör undandraga
sig att utgiva viss ersättning i här ifrågavarande fall. Med tillstyrkande
av Kungl. Majrts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att till täckande av vissa ersättningar
till baltiska flyktingar, vilkas tillhörigheter förstörts
under desinfektion i Visby, må av det å riksstaten för
budgetåret 1944/45 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter utbetalas ett belopp av högst 50 000 kronor.
Stockholm den 17 april 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Utskottet.
Närvarande: se under utlåtandet nr 81.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar. a1 i texten