Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar.

1945-04-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:72, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72.

7

Nr 72.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande

av viss ersättning till baltiska flyktingar.

(3:e avd.)

I propositionen nr 137 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 23 februari 1945,

föreslagit riksdagen medgiva, att till täckande av vissa ersättningar till baltiska

flyktingar, vilkas tillhörigheter förstörts under desinfektion i Visby,

må av det å riksstaten för budgetåret 1944/45 uppförda förslagsanslaget till

oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av högst 50 000 kronor.

Under den tid förliden höst, då baltiska flyktingar i stort antal dagligen

ankommo till Gotland, skedde desinfektionen av deras kläder och övriga tillhörigheter

i gamla maltfabrikens i Visby kölna. Natten mellan den 29 och

30 september 1944 utbröt eld i kölnans värmekammare. Genom branden

fingo omkring 250 flyktingar sina tillhörigheter förstörda.

I skrivelse den 14 november 1944 har länsstyrelsen i Gotlands lån hemställt,

att de flyktingar, vilkas tillhörigheter förstörts, måtte erhålla ersättning

för sina därigenom lidna förluster. Till motivering härför framhålles,

att det vore på grund av statliga förordningar, som flyktingarnas tillhörigheter

fråntoges dem i och för sanitetsbehandling. Då flyktingarna icke under

behandlingen själva kunde öva uppsikt över sina tillhörigheter, hade

förlusterna åsamkats dem utan deras eget förvållande. Länsstyrelsen upplyser,

att vederbörande flyktingar upprättat förteckningar över de förstörda

föremålen med angivande av värdet i estniska kronor. Det sålunda uppskattningsvis

erhållna värdet av det brunna uppginge till 175 279: 15 estniska

kronor, i vilken summa värdet av två frimärkssamlingar inginge med 46 350

estniska kronor.

I fråga om storleken av den ersättning av statsmedel, som borde tillerkännas

flyktingarna, anför länsstyrelsen, att ehuru värdet av den estniska kronan

å de upprättade förteckningarna satts lika med den svenska kronan, en ersättning

av 50 öre för varje estnisk krona kunde anses skälig med hänsyn

till att använda föremål kanske upptagits till inköpspris och att värderingarna

i allmänhet antagligen pressats något uppåt. I fråga örn frimärkssamlingarna

borde enligt länsstyrelsens mening värdet av en estnisk krona sättas

till 25 öre. Enligt dessa beräkningsgrunder skulle ersättningen för det

brunna bliva 64 464 kronor 57 öre och för frimärkssamlingarna 11 587 kro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 72.

nor 50 öre eller sammanlagt 76 052 kronor 7 öre. Emellertid hade i brandstodsersättning

utbekommits 10 000 kronor, vilket belopp fördelats mellan

flyktingarna. Den ersättning av statsmedel, varom länsstyrelsen hemställde,

uppginge därför till 66 052 kronor 7 öre.

Sedermera har från länsstyrelsen anmälts, att vid eldsvådan förstörts ytterligare

egendom till ett av vederbörande ägare uppskattat värde av 1 873

estniska kronor.

Statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka framställningen.

Departementschefen har anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hade de tillhörigheter, vilka

förstördes vid ifrågavarande brand, av vederbörande statliga myndighet omhändertagits

för desinficering av desamma. Ägarna till den förstörda egendomen

kunna således icke lastas för den inträffade branden.

Orsaken till branden har icke genom den gjorda polisutredningen blivit

klargjord. Det ligger emellertid nära till hands att antaga att ett orsakssammanhang

rått mellan branden och den omständigheten att värmen i desinfektionslokalen

under olyckskvällen bragts upp till ett gradtal överstigande

den maximitemperatur som föreskrivits av den för desinfektionsverksamheten

ansvariga ledningen. Även om ett sådant sammanhang skulle ha klarlagts,

är det osäkert, i vad mån skadeståndsskyldighet skall kunna anses föreligga

för staten i förevarande fall. Ett bedömande av frågan ur rent juridisk

synpunkt är för övrigt enligt min mening icke förutsättning för att ställning

skall kunna tagas till länsstyrelsens framställning. Ett övervägande ur

billighetssynpunkt synes mig nämligen leda till att kronan icke bör undandraga

sig att åtminstone i viss utsträckning utgiva ersättning till flyktingarna

för förlust som drabbat dem genom att deras tillhörigheter gått förlorade

under det att dessa voro i svensk myndighets vård.

Då det gäller att bestämma storleken av de ersättningar som böra utgå av

statsmedel måste hänsyn tagas till att det icke finnes någon annan hållpunkt

för beräknande av förlusterna än de av flyktingarna själva gjorda uppskattningarna.

Utöver den osäkerhet som i allmänhet vidlåder dylika uppskattningar

tillkommer här den omständigheten att värderingen skett i estniskt

mynt. För ett närmare ställningstagande till grunderna för ersättningsfrågans

reglering synes mig utredning vidare erforderlig örn beskaffenheten av den

egendom som i varje särskilt fall gått förlorad. Då motivet för de statliga

ersättningarna utgöres av billighetshänsyn, är det nämligen icke givet att ersättningen

skall i samtliga fall utgå med lika stor andel av den uppskattade

förlusten. Det må i detta sammanhang omnämnas, att den förut angivna

brandstodsersättningen — vilken av det försäkringsbolag, vari annan i maltfabriken

förvarad egendom än flyktingarnas tillhörigheter var försäkrad, utbetalades

till flyktingarna, oaktat deras tillhörigheter voro oförsäkrade — utgick

efter en fallande skala, så bestämd att den största procentuella andelen

utgick å de lägsta skadebeloppen. En annan omständighet, vartill hänsyn

bör tagas vid ersättningsfrågans reglering, är att vederbörande måhända redan

försetts med utrustning, som kan anses svara mot den förlorade egendomen,

eller eljest erhållit bistånd i sådan utsträckning att ersättningsbeloppet

på grund härav bör reduceras.

Bestridandet av ifrågavarande ersättningsbelopp torde, med hänsyn till

kostnadernas storlek, böra ske med anlitande av det för innevarande budgetår

å riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill

lärer riksdagens medgivande böra inhämtas. Det av länsstyrelsen förordade

beloppet utgör 66 988 kronor 57 öre, motsvarande beträffande frimärkssam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72.

9

lingama fjärdedelen och i fråga om annan egendom hälften av det sammanlagda

belopp, vartill — efter frånräknande av brandstodsersättningen — flyktingarnas

på paritet mellan den svenska och estniska kronan grundade uppskattning

uppgår. De förut berörda omständigheter, vilka böra inverka

på bestämmandet av storleken av ersättningarna, torde leda till en avsevärd

jämkning nedåt av de av länsstyrelsen beräknade ersättningarna. Jag förordar

därför, att riksdagens medgivande inhämtas att utgiva ersättningar å

sammanlagt 50 000 kronor, vilket belopp jag betraktar såsom maximalt.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att kronan icke bör undandraga

sig att utgiva viss ersättning i här ifrågavarande fall. Med tillstyrkande

av Kungl. Majrts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att till täckande av vissa ersättningar

till baltiska flyktingar, vilkas tillhörigheter förstörts

under desinfektion i Visby, må av det å riksstaten för

budgetåret 1944/45 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter utbetalas ett belopp av högst 50 000 kronor.

Stockholm den 17 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 81.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar. a1 i texten