Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till hem för kroniskt sjuka jämte i ämnet väckt motion.

1945-04-20 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:88, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till hem för kroniskt sjuka jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 88.

1

Nr 88.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till hem för kroniskt sjuka jämte

i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna

147 och 148) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna dels till Bidrag till uppförande m. m.

av hem för kroniskt sjuka ett reservationsanslag av 300 000 kronor, dels ock

till Bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka ett förslagsanslag av 1 250 000

kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 113, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 16 februari

1945, föreslagit riksdagen att ej mindre godkänna de ändrade grunder för

statsbidrag till hem för kroniskt sjuka, som av departementschefen förordats,

att tillämpas från och med den 1 juli 1945, än även å driftbudgeten under

femte huvudtiteln för budgetåret 1945/46 anvisa dels till Bidrag till uppförande

m. m. av hem för kroniskt sjuka ett reservationsanslag av 400000

kronor, dels ock till Bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka ett förslagsanslag

av 1 675 000 kronor.

Enligt kungörelse den 27 juni 1927 (nr 245) med däri sedermera gjorda

ändringar må statsbidrag utgå till landsting, kommuner samt kommunalförbund

för anordnande — såsom fristående anstalt eller avdelning av

anstalt för annat ändamål — av hem för sådana kroniskt kroppssjuka, vilka

äro i behov av sjukhusvård men vilkas tillstånd icke berättigar till och vilka icke

heller kunna erhålla den särskilda vård, för vilken lasarett och sjukstugor

samt därmed jämförliga anstalter äro avsedda. Med kroniskt sjuka avses

enligt kungörelsen företrädesvis sådana obotligt eller svårbotligt kroppssjuka,

som lida av elakartade svulster såsom kräfta, sarkom, hjärn- och ryggmärgssjukdomar

samt andra nervsystemets sjukdomar, kronisk reumatism och denna

närstående sjukdomar, svår vanförhet, cirkulationsorganens sjukdomar, patologisk

senilitet samt kronisk astma.

Bidrag utgår med följande belopp, nämligen a) för nybyggnad med högst

hälften av byggnadskostnaderna, däri ej inräknade utgifter för anskaffande

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 88.

862 46

opaginerad Kontrollera mot PDF

Z Statsutskottets utlåtande nr 88.

av tomt eller inventarier, dock att bidraget ej må överstiga 1 500 kronor för

varje för fattiga sjuka avsedd sjukplats, som hemmet med normal beläggning

beräknas rymma, b) vid inköp av byggnad med högst hälften av köpesumman

och av kostnaderna för erforderliga örn- eller tillbyggnadsarbeten,

dock högst 1 000 kronor för varje sådan sjukplats som under a) sägs, samt c)

för 3 vederbörandes ägo befintlig byggnad, som ej av vederbörande uppförts

eller inköpts för sådant ändamål, med högst hälften av kostnaderna för erforderliga

örn- eller tillbyggnadsarbeten, dock högst 750 kronor för varje sådan

sjukplats som under a) sägs.

Bidrag må icke sammanlagt utgå för flera sjukplatser än för stad, som icke

deltager i landsting, en på varje tal av tvåtusen av stadens invånare och för

landstingsområde en på varje tusental av landstingsområdets invånare. Vid

beräkning av det antal sjukplatser, för vilket statsbidrag sålunda högst må

utgå, skall hänsyn icke tagas till anstalter, som äro avsedda för vård av sjuka

fran hela riket utan företräde för sjuka från viss eller vissa kommuner eller

från visst landstingsområde.

Enligt kungörelse den 27 juni 1927 (nr 246) med däri sedermera gjorda

ändringar må statsbidrag till driften av hem för kroniskt sjuka av det slag,

som avses i byggnadsbidragskungörelsen, utgå till såväl landsting, kommuner

och kommunalförbund som föreningar och enskilda. Bidrag utgår med 90

öre för dag och patient, vilken avses i kungörelsen och för vilken vårdavgiften

ej uppgår till högre belopp än 1 krona 50 öre örn dagen; dock att, där anstalten

är i första hand avsedd för sjuka, tillhörande viss eller vissa kommuner

eller visst landstingsområde, statsbidrag må utgå för vård av fattig sjuk från

annan ort, ända att vardavgiften för honom utgår med högre belopp. Även

beträffande driftbidragen gäller en begränsning till samma kvottal av befolkningen

inom sjukvårdsområdet som beträffande byggnadsbidragen.

Genom beslut den 17 oktober 1941 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

socialdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga med uppdrag att inom

nämnda departement biträda med fortsatt utredning av frågan örn reumatikervårdens

utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska

sjukdomarnas bekämpande. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1941

års reumatikervårdssakkunniga, ha bland annat till prövning upptagit frågan

örn inrättande av enklare och billigare vårdplatser för sådana reumatiskt

sjuka, som utan att vara i behov av lasarettsvård å A-platser erfordra sluten

vård. På framställning av de sakkunniga — som ansågo det vara mindre

lämpligt att taga ställning till olika möjligheter att tillgodose behovet av

efterbehandling och konvalescentvård för de reumatiskt sjuka såsom ett

från övrig efterbehandling och konvalescentvård skilt problem — medgav

Kungl. Majit den 27 mars 1942, att de sakkunnigas uppdrag finge

Utvidgas till att avse utredning och förslag rörande behovet av och formen

för statligt understöd till utbyggande av efterbehandling och konvalescentvård

i allmänhet.

Sistnämnda spörsmål ha de sakkunniga upptagit till närmare behandling

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 88.

3

i ett särskilt, den 10 juni 1944 avgivet betänkande (SOU 1944:28). De sakkunniga

framhålla, att de först senare kunde framlägga sitt huvudbetänkande

och att de, då vägen att utvinna A-platser genom ordnande av vårdplatser för

efterbehandling och konvalescens vore den enklare och billigare, ansett sig

böra redan dessförinnan avgiva betänkande örn eftervården.

Betänkandet utmynnar i en sammanfattning, däri de sakkunniga framhålla

önskvärdheten av en utbyggnad av eftervården genom inrättande vid varje

lasarett eller likvärdig sjukvårdsinrättning av dels ett vårdhem för kroniskt

sjuka, där efterbehandling kunde givas åt sådana sängliggande patienter,

som icke längre borde upptaga A-plats men dock fortfarande vore i behov av

kvalificerad tillsyn, och dels en efterbehandlingsavdelning, till vilken uppegående

sjuka, som för fortsatt undersökning eller behandling ännu behövde

vara i nära kontakt med sjukhuset, kunde överföras. På sådana efterbehandlingsavdelningar,

av de sakkunniga benämnda E-avdelningar, borde också

vissa observationspatienter kunna placeras. Avdelningen skulle i sådant fall

tjänstgöra såsom ett s. k. poliklinikhem. Ävenså skulle de lämpligen kunna

tjänstgöra såsom väntehem för blivande mödrar. De sakkunniga hava vidare

bifogat mönsterritningar till allmänna sådana E-avdelningar samt till E-avdelningar

för tuberkulösa och för barn.

Beträffande hem för kroniskt sjuka hemställa de sakkunniga, att gällande

kungörelser angående statsbidrag till uppförande och drift av hem för kroniskt

sjuka måtte så ändras, att

dels den stadgade begränsningen av antalet statsbidragsberättigade

vårdplatser inom ett sjukvårdsområde bortfaller,

dels sängliggande efterbehandlingspatienter, som icke äro berättigade

till statsbidrag, där måtte få vårdas, ändock att statsbidrag icke utgår till

deras vård,

dels statsbidragens storlek snarast ökas, förslagsvis till det dubbla

både beträffande uppförande, inrättande och drift av hem för kroniskt sjuka.

Betänkandet har i vanlig ordning varit föremål för remiss. Vid remissbehandlingen

(statsrådsprotokollet s. 10—15) ha de sakkunnigas förslag

rörande hemmen för kroniskt sjuka praktiskt taget genomgående tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i alla väsentliga delar. Beträffande eftervårdens

utbyggande i övrigt har man i stort sett varit ense örn angelägenheten av att

landets lasarett kompletteras med särskilda efterbehandlingsavdelningar för

uppegående patienter; i fråga örn riktlinjerna för denna vårdforms närmare

utbyggande och finansiering ha däremot mycket delade meningar framkommit

i de avgivna yttrandena. I ett flertal yttranden har till diskussion upptagits

frågan, i vad mån anordnande av ytterligare vårdhem för kroniskt sjuka

bör ske i landstingens respektive primärkommunernas regi.

Behovet av utredning för bedömande av sistnämnda fråga underströks

av 1944 års riksdag, som därvid framhöll angelägenheten av att sjukvården icke

centraliserades till alltför stora anstalter. En sådan utveckling skulle medföra,

att de sjuka komme att vårdas på större avstånd från hemorten, vilket

riksdagen med hänsyn till denna vårdforms natur fann otillfredsställande,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 88.

I skrivelser den 31 oktober och den 19 oktober 1944 har medicinalstyrelsen

beräknat medelsbehovet under anslagen till uppförande m. m. av och till driften

av hem för kroniskt sjuka.

Med hänsyn till vad vid remissbehandlingen framkommit har departementschefen

icke ansett sig beredd att nu till närmare behandling upptaga

frågan örn utbyggande med statligt stöd av efterbehandlingsavdelningar av

den typ som de sakkunniga föreslagit. Hinder har däremot icke ansetts

möta att nu till prövning upptaga de sakkunnigas förslag till befrämjande

av vården för kroniskt sjuka, Departementschefen anför för egen del följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, avser de sakkunnigas förslag

att få till stånd en snabbare och mera omfattande utbyggnad av hemmen

för kroniskt sjuka än vad för närvarande är fallet. Till stöd härför anföres,

att rådande platsbrist på lasaretten och därmed jämställda sjukhus nödvändiggör,

bland annat, anskaffande i ökad utsträckning av enklare och billigare

vårdplatser för sådana sängliggande sjuka, som icke kräva vård å s. k. A-plats.

Härvid åsyftas i första hand långvariga reumatikerfall och andra kroniskt

sjuka samt i andra hand vissa patientkategorier, vilka icke kunna rubriceras

såsom kroniskt sjuka i medicinsk bemärkelse men dock lämpligen skulle

kunna vårdas å hem för dylika sjuka. Som ett ytterligare motiv för en

forcerad och ökad utbyggnad av ifrågavarande vårdgren framhålles, att den

pågående åldersförskjutningen för varje år skapar behov av ytterligare vårdplatser

för kroniskt sjuka utöver den ursprungligen beräknade ramen, motsvarande

1 plats per 1000 invånare i landstingsområde och 1 plats per

2 000 invånare i stad utanför landsting.

För att underlätta en sådan utbyggnad föreslå de sakkunniga dels att

gällande kvotbegränsning av statens bidrag till hemmen för kroniskt sjuka

borttages, dels ock att statens bidrag till såväl anordnande som drift av

dessa hem fördubblas. Samtidigt föreslås, att författningsenlig möjlighet

beredes att å ifrågavarande hem intaga även andra sängliggande efterbehandlingspatienter

än kroniskt sjuka utan att dock driftbidrag för dessa

patienter utgår.

I likhet med de sakkunniga och det stora flertalet remissmyndigheter

finner jag det angeläget, att åtgärder vidtagas från statsmakternas sida i

syfte att befrämja en ytterligare utbyggnad av hemmen för de kroniskt

sjuka. Jag är också i stort sett ense med de sakkunniga örn arten av de

åtgärder, som böra vidtagas för vinnande av detta syfte. Innan ställning

tages till de sakkunnigas förslag härutinnan, synes dock den vid remissbehandling

berörda frågan örn huvudmannaskapet för vårdens fortsatta

utbyggnad böra upptagas till prövning. I detta hänseende må framhållas

följande.

Enligt gällande bestämmelser må statsbidrag till uppförande eller inrättande

av hem för kroniskt sjuka utgå till såväl landsting som kommuner

och kommunalförbund. Driftbidrag må utgå även för hem, som drivas av

föreningar och enskilda. Utvecklingen har gått efter skilda linjer inom

olika sjukvårdsområden. I vissa län hava sålunda landstingen, i andra

primärkommunerna huvudsakligen tagit hand örn vården av de kroniskt

sjuka. I åter andra län tillämpas ett blandat system utan att någondera

linjen blivit särskilt framträdande. I en av besparingsberedningen med

skrivelse den 11 februari 1943 överlämnad promemoria påtalades svårigheterna

att med gällande definition av begreppet kroniskt sjuka avgränsa

dithörande patienter från ålderdomshemmens klientel och ifrågasattes med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 88.

5

hänsyn härtill bland annat, att statens bidrag till vården av kroniskt sjuka

skulle begränsas till hem, som dreves av landsting och städer utanför landsting,

eventuellt även till större fristående hem enligt en av medicinalstyrelsen

godkänd plan. Därigenom skulle ock en lämplig fördelning av vårdplatserna

inom sjukvårdsområdena och ett rationellt utnyttjande av desamma

befrämjas. Beredningen åberopade härutinnan statens sjukvårdskommitté,

som i sitt år 1934 avgivna betänkande (SOU 1934: 22, sid. 305 309) ur i

huvudsak enahanda synpunkter förordat ett utbyggande av ifrågavarande

vårdform efter den s. k. landstingslinjen. Vid remissbehandlingen ay besparingsberedningens

promemoria tillstyrktes även en sådan utveckling i

princip av såväl medicinalstyrelsen och statskontoret som landstingsförbundet

och stadsförbundet. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet fann

jämväl, att både vårdtekniska och driftekonomiska skäl talade för ett utbyggande

av vården för de kroniskt sjuka enligt landstingslinjen, men betonade

samtidigt, att garantier måste skapas mot att vården koncentrerades

till ett fåtal större anstalter i varje län. Enligt förbundets mening vöre

det nämligen ett humanitärt intresse av första ordningen att de kroniskt

sjuka, som ofta långa tider vore bundna vid sjukbädden, icke berövades

möjligheterna till det sällskap och den uppmuntran, som besök av anhöriga

och vänner innebure.

För egen del var jag vid ärendets anmälan i 1944 års statsverksproposition

icke beredd att taga ställning till ifrågavarande spörsmål utan

fann erforderligt att, innan slutlig prövning skedde, frågan bleve närmare

belyst, bland annat med avseende på de nuvarande vårdplatsernas

fördelning på land och stad och på de olika huvudmännen. Det syntes mig

jämväl önskvärt att erhålla en ungefärlig uppskattning av det nuvarande

platsbehovet samt få del av landstingens utbyggnadsplaner för vården.

Beträffande de närmare detaljerna i detta ärende torde jag få hänvisa till 1944

års statsverksproposition (sid. 225—234).

Den utredning, som nu föreligger från reumatikervårdssakkunnigas sida,

lämnar delvis svar på de av mig nyss berörda frågorna. Av denna utredning,

kompletterad med vissa andra tillgängliga uppgifter, framgår nämligen,

att det totala antalet platser, som medräknas vid bidragskvotens bestämmande,

uppgår till i runt tal 4 000, att därav cirka 1 800 drivas av landsting,

600 av städer utanför landsting samt återstoden av i landsting deltagande

primärkommuner och enskilda. Av landstingsplatserna äro omkring

700 belägna i städer med över 10 000 invånare; inemot två tredjedelar av

landstingsplatserna äro alltså belägna i orter med högst 10 000 invånare.

Medeltalet platser å landstingshemmen varierar i stort sett mellan 20—70

och utgör i genomsnitt 33. Uppgifter, som inhämtats från svenska landstingsförbundets

byrå, utvisa härjämte, att inom de olika landstingsområdena

föreligga planer på en väsentlig utbyggnad av vården för de kroniskt sjuka

genom landstingens försorg (omfattande över 1 200^ platser), icke minst i

sådana sjukvårdsområden, där landstingen hittills icke deltagit i vårdens

ombesörjande. Av de planerade platserna avses allenast en mindre del (cirka en

tredjedel) komma att förläggas i städer med 10 000 invånare och därutöver.

Vad sålunda framkommit synes mig giva vid handen, att någon markerad

tendens till stark centralisering av vården för de kroniskt sjuka för närvarande

icke föreligger och icke heller är att befara inom den närmaste framtiden.

Yid sådant förhållande och då det i övrigt allmänt vitsordats, att

såväl sjukvårdsorganisatoriska som driftekonomiska skäl tala forén utbyggnad

av vården genom landstingens och de därmed jämställda städernas försorg,

anser jag mig böra förorda att staten, i vad det gäller nya hem för kroniskt

sjuka, i princip begränsar sina bidrag till sådana hem, som uppföras, in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 88.

rättas eller drivas av landsting oell städer utanför landsting. Möjlighet bör

dock föreligga att, om särskilda skäl därtill äro, bevilja även andra större

och från fattigvården fristående hem bidrag till såväl uppförande som drift.

En generell förutsättning för statsbidrag bör emellertid vara, att hemmen

ingå som led i en av medicinalstyrelsen för varje sjukvårdsområde godkänd

plan. Vid prövning av dylika planer för landstingsområdena bör det

åligga medicinalstyrelsen att särskilt beakta, att vården icke alltför mycket

centraliseras utan att såvitt möjligt en ur olika synpunkter lämplig fördelning

av vårdplatstillgången kommer till stånd. Beträffande städerna utanför

landsting torde det vidare böra tillses, att garantier i möjligaste mån skapas

mot en sammanblandning av ålderdomshemsklientelet och de kroniskt sjuka.

I detta syfte men även av sjukvårdsorganisatoriska skäl torde en sådan utveckling

böra befrämjas, att hemmen för kroniskt sjuka ställas under inseende

av vederbörande kommunala sjukvårdsmyndighet i stället för, såsom

hittills i regel varit fallet, vederbörande fattigvårdsmyndighet. Angelägenheten

av en dylik ordning har för övrigt vid skilda tillfällen betonats av

svenska stadsförbundets styrelse och sjukvårdsdelegation.

Med den ställning jag sålunda intagit till frågan örn huvudmannaskapet

för vården torde några allvarligare betänkligheter ur de synpunkter, som

medicinalstyrelsen framhållit, icke behöva möta mot ett borttagande av

gällande kvotbegränsning av statens bidrag till ifrågavarande hem.

Emellertid anser jag andra skäl tala för att man icke nu helt släpper kvotbegränsningen.

Rådande läge påkallar sålunda alljämt en viss återhållsamhet

beträffande byggnadsverksamheten, icke minst den av staten understödda

delen därav. Någon utredning örn det totala platsbehovet har icke förebragts,

varför man för närvarande icke kan nöjaktigt bedöma konsekvenserna

av ett fullständigt slopande av kvotbegränsningen. Härtill kommer, att i

åtskilliga sjukvårdsområden en icke obetydlig marginal förefinnes, innan de

medgivna kvottalen uppnåtts. A andra sidan är läget i ett flertal sjukvårdsområden

otvivelaktigt sådant, att behov av en omedelbar utbyggnad av

vården för de kroniskt sjuka utöver den fastställda kvoten föreligger. Under

sådana förhållanden anser jag mig böra förorda, att man tills vidare begränsar

sig till en viss höjning av de fastställda kvottalen, förslagsvis med 50 %

på sätt medicinalstyrelsen tänkt sig. Detta innebär, att bidrag till såväl

uppförande som drift skulle utgå för D/2 plats per 1 000 invånare i landstingsområde

och 11 /2 plats per 2 000 invånare i stad utanför landsting.

Eörslaget att hemmen för kroniskt sjuka skulle i viss utsträckning få beläggas

med andra patienter än dem, som kunna betecknas såsom kroniskt

sjuka, ter sig onekligen ur sjukvårdssynpunkt tilltalande under förutsättning,

att platstillgången inom visst sjukvårdsområde lämnar utrymme

för en utvidgning av klientelet. Såsom medicinalstyrelsen påpekat, torde

emellertid en åtgärd av denna art vara ägnad att icke i ringa grad försvåra

kontrollen i statsbidragshänseende, enär bidrag förutsatts icke skola utgå

för andra patienter än de kroniskt sjuka. Därest statens bidrag till hemmens

drift på sätt jag förordat alltjämt begränsas till visst mindre kvottal

av folkmängden, synes dock anledning icke föreligga att av hänsyn till kontrollsvårigheterna

motsätta sig, att hemmen för kroniskt sjuka, i den mån

platser finnas lediga och icke erfordras för sitt egentliga ändamål, må tillfälligtvis

beläggas med andra än statsbidragsberättigade patienter. Ett dylikt medgivande

bör dock tills vidare givas karaktären av ett provisorium under en

tid av förslagsvis tre år, och torde det sedan få bero av erfarenheterna,

huruvida och i så fall på vilka villkor en förlängning av detta medgivande

må lämnas.

Yad härefter angår storleken av statens bidrag lärer det icke kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 88.

7

bestridas, att de nuvarande maximibeloppen för såväl byggnads- som driftbidragen,

vilka fastställdes år 1927, framstå såsom väl låga, även örn man

bortser från det aktuella penningvärdet. En jämkning uppåt av dessa bidrag

synes därför befogad. Å andra sidan skulle en fördubbling av bidragen

i enlighet med sakkunnigförslaget leda till en alltför gynnad ställning i statsbidragsbänseende

för dessa bern vid jämförelse med andra statsunderstödda

kroppssjukvårdsanstalter. Jag förordar för egen del, att maximibeloppen

för statens bidrag till uppförande eller inrättande av bern för kroniskt sjuka,

vilka nu för olika fall äro bestämda till 750, 1 000 och 1 500 kronor per

plats, höjas till respektive 1 000, 1 500 och 2 000 kronor per plats samt att

driftbidraget, som nu utgår med 90 öre för dag och patient, böjes till 1

krona 50 öre för dag och patient. Därmed skulle viss överensstämmelse

vinnas med de för tuberkulosplatser av -B-typ gällande bidragsbeloppen.

Det för byggnadsbidrag till tuberkulosanstalter fastställda maximibeloppet

av 2 000 kronor per plats gäller visserligen både för A- och B-platser. Att

skillnad härutinnan icke gjorts mellan dessa båda platstyper beror emellertid

därpå, att man, sedan A-platsvården i huvudsak tillgodosetts, velat uppmuntra

till utbyggande av B-platser.

Någon ändring i övrigt av grunderna för statens bidrag till vården av

kroniskt sjuka torde för närvarande icke böra vidtagas.

I detta sammanhang bör måhända nämnas, att jag jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj:t snarast ämnar tillkalla särskilda sakkunniga för att överarbeta

de av 1940 års civila byggnadsutredning i betänkande den 15 februari

1943 (SOU 1943:10) framlagda förslagen till föreskrifter rörande planläggning

och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter, däribland hemmen

för kroniskt sjuka. En omprövning av gällande norm i detta hänseende

torde därför i sinom tid vara att emotse.

De ändrade statsbidragsgrunderna torde böra träda i kraft den 1 juli

1945. Det synes dock rimligt, att landsting eller stad utanför landsting må

för byggnads- eller ändringsarbeten, som påbörjats men ej avslutats före

nämnda dag, erhålla bidrag enligt de nya grunderna under förutsättning,

att hemmet kan godtagas som led i utbyggnadsplanen för vederbörande

sjukvårdsområde. För andra arbeten, som påbörjats före den 1 juli 1945,

torde bidrag böra utgå enligt de gamla grunderna.

Såsom förut nämnts har medicinalstyrelsen med utgångspunkt från gällande

grunder uppskattat anslagsbehovet för bidrag till uppförande

m. m. av hem för kroniskt sjuka till i runt tal 420 000 kronor. Mot

denna uppskattning synes i och för sig intet vara att erinra. Med tillämpning

av de nya grunderna skulle motsvarande belopp, örn samtliga inneliggande

och väntade ansökningar medräknas, stiga till omkring 700 000

kronor. På grund av rådande materielbrist och andra omständigheter torde

man emellertid få räkna med att en del av de planerade byggnadsarbetena

icke kommer till stånd under nästa budgetår. Jag anser mig därför kunna

förorda, att anslaget för nästa budgetår begränsas till ett belopp av 400 000

kronor, innebärande en höjning med 100 000 kronor i förhållande till innevarande

budgetår.

Anslagsbehovet för bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka har

av medicinalstyrelsen för nästa budgetår beräknats till samma belopp, som

upptagits å riksstaten för innevarande budgetår, eller 1 250 000 kronor. Vid

en tillämpning av de föreslagna nya bidragsgrunderna, inklusive bidragskvotens

utvidgning, skulle anslagsbehovet för helt år komma att öka med

omkring 850 000 kronor. Med hänsyn till att bidragen utbetalas halvårsvis

i efterskott, torde dock anslaget för nästa budgetår icke behöva upptagas

till högre belopp än (1250 000 + 425 000) 1 075 000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 88.

Utskottet.

I samband med Kungl. Majda förslag har utskottet till behandling förehaft

en inom första kammaren av herr G. W. Källman väckt motion (I: 3l0),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att driftbidrag för vård av kroniskt

sjuka må utgå för alla å dylika hem intagna sjuka.

Den utredning, som nu föreligger örn hem för kroniskt sjuka, vilka drivas

av landsting, och örn landstingens utbyggnadsplaner beträffande sådana hem,

synes giva fog för den uppfattningen, att någon markerad tendens till stark

centralisering av vården för de kroniskt sjuka för närvarande icke föreligger

och icke heller är att befara inom den närmaste framtiden. Utskottet anser

sig med hänsyn härtill och på de skäl departementschefen i övrigt anfört

kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att staten i vad gäller nya hem för

kroniskt sjuka i princip begränsar sina bidrag till sådana hem, som uppföras,

inrättas eller drivas av landsting och städer utanför landsting. En

förutsättning för statsbidrag bör vara, att hemmen ingå som led i en av

medicinalstyrelsen för varje sjukvårdsområde godkänd plan. Utskottet vill,

under åberopande av vad riksdagen förra året yttrat i ämnet, understryka

vad departementschefen anfört örn att det vid prövningen av dylika planer

bör beaktas att vården icke alltför mycket centraliseras, utan att såvitt

möjligt en ur olika synpunkter lämplig fördelning av vårdplatstillgången

kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts förslag örn jämkning av gällande kvotbegränsning för statens

bidrag genom höjning av de fastställda kvottalen ävensom i fråga örn

höjning av maximibeloppen för bidragen förefaller utskottet med hänsyn

till rådande omständigheter väl avvägt. Förslaget örn ett provisoriskt medgivande

att hemmen för kroniskt sjuka må, i den man platser finnas lediga

och icke erfordras för sitt egentliga ändamål, tillfälligtvis beläggas med

andra än statsbidragsberättigade patienter, vill utskottet ej motsätta sig.

Utskottet är icke berett tillstyrka motionärens förslag, att driftbidrag

skall utgå för vård å ifrågavarande hem av andra än kroniskt sjuka.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då Kungl. Maj:ts förslag ej

heller i övrigt givit utskottet anledning till erinran far utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl Maj:ts förslag

Å. godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till hem

för kroniskt sjuka, som förordats i statsrådsprotokollet över

socialärenden för den 16 februari 1945, att tillämpas från och

med den 1 juli 1945,

B. under femte huvudtiteln för budgetåret 1945/46 anvisa

a) till Bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka

ett reservationsanslag av 400 000 kronor,

b) till Bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka ett förslagsanslag

av 1 675 000 kronor,

II. att motionen 1:310 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,

Gränebo, Bäcklund, Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Gustaf

Iwar Anderson, Ekströmer, Johan Eric Ericson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Ward, Danielsson, Persson i Falla, Bergström, Mårtensson, Wallentheim,

Hoppe, Johansson i Mysinge och Birke.

Reservation

av herr Bernhard Nilsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 88.

862 16 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående statsbidrag till hem för kroniskt sjuka. s. 3 i texten