Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit.

1945-04-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91.

5

Nr 91.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1945 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt

statsgaranti för exportkredit.

(lia avd.)

I propositionen nr 169 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 2 mars 1945, föreslagit

riksdagen medgiva, att svenska staten må, i överensstämmelse med nu

gällande bestämmelser, under tiden till och med utgången av budgetåret 1945/

46 till belopp av högst 300 miljoner kronor — däri inräknade de belopp,

vartill garantier beviljats eller före utgången av nu löpande budgetår beviljas

— iklädas betalningsansvar för till utlandet försålda inhemska alster

av industri, jordbruk och fiske.

Statsgaranti för exportkredit har här i landet meddelats alltsedan budgetåret

1933/34 och har grundats på tid efter annan av riksdagen givna bemyndiganden

samt av Kungl. Majit i enlighet därmed utfärdade författningar.

Dessa bemyndiganden och författningar ha haft växlande innehåll, särskilt

vad avser maximibeloppet av statens sammanlagda betalningsansvar

för lämnade exportkrediter. Prövning och avgörande av frågor om statsgaranti

för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden, för vilken instruktion

utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).

Under tiden från och med den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden började

sin verksamhet, till och med den 31 december 1944 hava utfärdats

garantier för krediter å 725,9 miljoner kronor, varav statens ansvar omfattat

465,4 miljoner kronor. Sedan hösten 1943 har exportkreditnämnden

starkt inskränkt sin garantigivning i syfte att i möjligaste mån begränsa

statens förlustrisk under krigets slutskede. Under 1944 hava sålunda utställts

garantier för krediter å endast 23,4 miljoner kronor, omfattande ett garanterat

belopp av 14,4 miljoner kronor. Genom denna restriktiva politik har

summan av gällande garantiförbindelser sjunkit från ett kreditbelopp å

213,3 miljoner kronor och ett garantibelopp å 130,6 miljoner kronor den

31 december 1943 till 95 respektive 55,3 miljoner kronor den 31 december

1944. Sedan den 1 juli 1933 har intill utgången av år 1944 i premier influtit

12,9 miljoner kronor och i räntor å överskottsmedel 0,1 miljoner kronor.

Nämndens sammanlagda inkomst har alltså utgjort 13 miljoner kronor. Utbetalade

skadeersättningar under samma tid lia uppgått till 13,8 miljoner

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 91.

kronor, varav 0,6 miljoner kronor hittills kunnat återvinnas. Nettoutbetalningarna

för skador utgöra alltså 13,2 miljoner kronor. Omkostnaderna ha

uppgått till 0,8 miljoner kronor. Den å verksamheten per den 31 december

1944 uppkomna förlusten utgör alltså 1 miljon kronor. I samband med utbetalningar

av garanterade belopp ha emellertid garanti tagarnas fordringar

hos deras gäldenärer mot viss redovisningsskyldighet överlåtits på nämnden.

I en den 1 februari 1945 dagtecknad promemoria har exportkreditnämnden

framhållit, att fortsatt bemyndigande för nämnden att bevilja statsgaranti

för exportkredit vore av behovet påkallat. Nämnden har ansett sig icke

böra föreslå någon ändring i de bestämmelser, som reglera verksamheten.

Exportkreditnämnden har härefter framhållit, att den bestämmelse i författningen,

rörande vilken spörsmålet örn eventuell ändring vore aktuellt vid

varje tillfälle, då fråga förelåge örn förlängning av författningens giltighetstid,

avsåge stadgandet att sammanlagda beloppet av gällande exportkreditgarantier

—- däri inräknat vad exportkreditnämnden fått utgiva på grund av

beviljad garanti, i den mån utbetalningarna icke täcktes av återbetalningar

eller av inkomst av premier, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet

guldits -— ej finge överstiga ett visst maximibelopp. Ifrågavarande bestämmelse

hade med avseende å beloppet ändrats åren 1934, 1939, 1941 och 1942.

vilket sistnämnda år beloppet fastställdes till 300 miljoner kronor. Vid varje

tillfälle hade maximeringen lämnat en bred marginal för ytterligare garantigivning,

och marginalen hade aldrig varit större än vad under senaste tiden

varit fallet.

Efter att vidare ha uppgivit, att av nyssnämnda belopp å 300 miljoner kronor

vid 1945 års ingång utnyttjats omkring 60 miljoner kronor, därav 53 miljoner

kronor — avseende utelöpande eller beviljade garantier för sådana

finska statens skattkammarväxlar, som lämnats eller komme att lämnas såsom

likvid för leveranser av svenska varor under de fyra avtal vilka reglerat

handeln mellan Sverige och Finland under tiden från den 1 september 1940

till den 1 juli 1943 — finge beräknas vara tills vidare bundna på grund av bristande

möjligheter för finska staten att erlägga betalning i svensk valuta, framhåller

nämnden, att det icke kunde ens approximativt förutsägas i vilken utsträckning

behov av exportkreditgaranti komme att föreligga under det närmaste

året. Bortsett från sistnämnda belopp å 53 miljoner kronor torde den

vid ett och samma tillfälle förefintliga sammanlagda ansvarssumman knappast

kunna förväntas under återstoden av kriget komma att överstiga ett eller

annat 10-tal miljoner kronor. Nämnden saknade ur de synpunkter, som nämnden

hade att beakta, anledning föreslå en ändring av nu gällande maximibelopp,

ehuru givetvis denna fråga liksom exportkreditgarantisystemets utnyttjande

inom det fastställda maximibeloppet måste bedömas under hänsynstagande

till den totala kreditgivningen till utlandet. Om nuvarande maximibelopp

bibehölles oförändrat vid 300 miljoner kronor, skulle det således finnas

en marginal å sannolikt avsevärt mera än 200 miljoner kronor för mötande

av det under den närmaste tiden efter krigets slut aktuella garantibehovet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91.

1

Slutligen förestår nämnden att den tid, under vilken bemyndigandet att

meddela exportkreditgarantier skulle fortfara att gälla, endast måtte avse

budgetåret 1945/46. Det syntes nämligen angeläget att frågan örn formerna

för och omfattningen av exportkreditgarantiverksamheten upptoges till förnyad

prövning så snart förutsättningar för en bedömning av efterkrigsbehovet

förelåge.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 139 angående

statens kreditgivning till utlandet m. m. har chefen för finansdepartementet

lämnat en översikt över statens nuvarande kreditgivning till utlandet, enskilda

bidrag till lindrande av nöden i av kriget härjade länder och av enskilda

företag till utlandet under kriget lämnade krediter samt efter en behandling

av frågan om utrymmet för svensk kreditgivning till utlandet uppdragit riktlinjer

för den fortsatta politiken på detta område. Därvid har framhållits, att

Sverige även fortsättningsvis kommer att ställas inför avsevärda utländska

kreditbehov för finansieringen av den svenska exporten samt att i den mån

krediter för detta ändamål anses böra lämnas utöver vad som särskilt angivits

i propositionen, detta väsentligen bör ske genom kreditgivning från

exportörernas sida, med eller utan statsgaranti. Under hänvisning till vad

chefen för finansdepartementet därvid i övrigt anfört, särskilt rörande vår

förmåga att under förutsättning av en gynnsam importutveckling lämna utlandskrediter,

förordar jag förlängning av systemet med statlig garantigivning

för enskilda exportkrediter samt att maximigränsen för garantigivningen

bibehålies oförändrad vid 300 miljoner kronor. Då härav omkring 50

miljoner kronor torde komma att på grund av transfereringssvårigheter vara

mera stadigvarande bundna i finska krediter, återstår således för garantigivningen

under efterkrigstiden ett outnyttjat eller kortfristigt bundet garantibelopp

av cirka 250 miljoner kronor, möjliggörande en svensk kreditgivning

om minst 335 miljoner kronor. I vilken utsträckning dylika krediter komma

att beviljas blir beroende av förhållanden som för närvarande icke kunna

överblickas.

Jag vill i anslutning härtill erinra örn att i propositionen nr 139 chefen

för finansdepartementet i nyssnämnda diskussion om riktlinjerna för den

fortsatta kreditpolitiken och i en därtill ansluten överslagsberäkning rörande

den under vissa förutsättningar motsedda svenska finansiella totalinsatsen

till utlandet upptagit nya exportkreditgarantier å 300 miljoner kronor. Vid

beräkningen i fråga har emellertid det genom rådande transfereringssvårigheter

bundna garantibeloppet å cirka 50 miljoner kronor förutsatts reglerat

över den i propositionen lill upprättande föreslagna Fonden för kreditgivning

till utlandet och hänförts till summan av redan utestående krediter.

Vid reglering av ifrågavarande belopp i den i propositionen avsedda formen,

vilken reglering jag förutsätter skola få räknas såsom återbetalning av beloppet

till exportkreditnämnden, blir garantigivningen intill den föreslagna

maximigränsen helt disponibel för nya krediter och den finansiella totalinsatsen

alltså den beräknade. Därvid har likväl hänsyn icke tagits till, att

det sammanlagda beloppet av statsgaranlierna för exportkrediter representerar

endast en del, i regel högst 75 procent, av de garanterade krediternas

belopp. De kreditbelopp för vilka kreditgivaren bär självrisk lia alltså — i

likhet med övrig icke garanterad kreditgivning genom enskilda — ansetts

icke böra föranleda någon justering uppåt av den approximativa uppskattningen

av den totala kreditvolymen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 91.

Bortsett från bestämmelsen örn exportkreditgarantiernas högsta sammanlagda

belopp synes icke heller i övrigt behov nu föreligga att ändra reglerna

för garantigivningen.

Vad angår tiden för den fortsatta giltigheten av bestämmelserna i fråga förordar

jag, i likhet med exportkreditnämnden och på av nämnden anfört skäl,

att densamma må omfatta allenast nästkommande budgetår.

Utskottet. Gällande bestämmelser angående statsgaranti för exportkredit utlöpa med

utgången av innevarande budgetår. För ett bibehållande av det nuvarande exportkreditgarantisys

temet synas utskottet vägande skäl hava anförts, varför

utskottet tillstyrker, att exportkreditnämndens bemyndigande att meddela

exportkredit förnyas. På i propositionen anförda skäl synes utskottet ändring

icke nu böra vidtagas i de bestämmelser, som garantera verksamheten. Det

nuvarande högsta ansvarsbeloppet av 300 miljoner kronor bör sålunda bibehållas

oförändrat. Då såsom i ärendet framhållits frågan om formerna för

och omfattningen av exportkreditgarantiverksamheten bör upptagas till förnyad

prövning, så snart förutsättningarna för en bedömning av efterkrigsbehovet

föreligger, finner utskottet motiverat, att bemyndigandet i fråga begränsas

till ett budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att svenska staten må, i överensstämmelse

med nu gällande bestämmelser, under tiden till

och med utgången av budgetåret 1945/46 till belopp av högst

300 miljoner kronor — däri inräknade de belopp, vartill garantier

beviljats eller före utgången av nu löpande budgetår

beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet försålda

inhemska alster av industri, jordbruk och fiske.

Stockholm den 24 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Närvarande: se under utlåtandet nr 90.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. s. 11 i texten