Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927

1946-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1946:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

11

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr

85) om dödande av förkommen handling.

Genom en den 18 januari 1946 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 31, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslog

till

Lag

angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av

förkommen handling.

Härigenom förordnas, att 2, 8, 9, 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927

örn dödande av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §.

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas till

rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, örn sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av handlingen

inteckning meddelats i fast

egendom, skall ansökningen göras

hos den rätt, under vilken egendomen

lyder. Är handlingen intecknad

i tomträtt eller vattenfallsrätt eller i

fartyg, göres ansökningen hos vederbörande

inteckning sdomstol.

(Föreslagen lydelse)

2 §.

Ansökan örn dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas till

rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av handlingen

inteckning meddelats, göres

ansökningen, då fråga är örn handling,

för vilken inteckning fastställts

i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt

eller i jordbruksinventarier,

hos den rätt, under vilken fastigheten

lyder, och eljest hos rätten i den

ort, där vederbörande inskrivningsdomare

är.

1 Senaste lydelse av 2 och 10 §§, se SFS 1934: 260; beträffande 8 § jfr SFS 1934: 254 och

beträffande 13 § jfr SFS 1934: 260 och 1936: 95.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

(Gällande lydelse)

Ansökan örn---godsets be
stämmelseort.

Äro enligt---av dem.

8 §•

Innan fullföljd — — — hos gäldenären.

Finner rätten---rätten dö
dad.

9 §•

Varder handlingen — — — dödade

svarar.

Var handlingen intecknad, har rättens

ordförande att på begäran förse

den nya handlingen med bevis att

den medför den inteckningsrätt som

tillkommit den dödade.

I fråga om växel, check och konossement

gäde tillika vad därom är särskilt

stadgat.

10 §.

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad i fast

egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt

eller i fartyg, har rätten att föranstalta

örn att anteckning örn ansökningen

samt örn rättens slutliga

utslag i ärendet sd snart ske kan göres

i vederbörande fastighets- eller

inteckning sbok.

(Föreslagen lydelse)

Ansökan örn---godsets be
stämmelseort.

Äro enligt---av dem.

8 §.

Innan fullföljd — — — hos gäldenären.

Finner rätten---rätten dö
dad.

Beträffande intecknad handling

skall beslutet tillika innehålla erinran,

att det ej innebär dödande av

inteckningen.

9 §■

Varder handlingen — — — dödade

svarar.

Ny handling, som utfärdats i stället

för dödad inteckningshandling,

gäde ej såsom inteckningshandling

förrän anteckning skett jämlikt 10 §

andra stycket.

I fråga om växel och konossement

gälle tillika vad därom är särskilt

stadgat.

10 §.

Är handling, örn vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare

örn ansökningen,

och har denne att därom så snart

ske kan d inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken.

Vad nu sagts örn ansökningen

skall ock gälla rättens slutliga

utslag i ärendet; dock må, då ansökningen

avslagits, anteckning ej

verkställas förrän utslaget vunnit

laga kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad

handling dödats, vunnit laga kraft,

skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

d inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller intecknings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr A.

13

(Gällande lydelse)

13 §.

Hava tio år förflutit från det intecknad

fordringshandling, om vilken

det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteckningsärende

och vill den intecknade

egendomens ägare äska att inteckningen,

ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, gore ansökan

därom hos inteckning sdomstolen

eller, dår handlingen är intecknad i

fast egendom eller i jordbruksinventarier,

hos den rätt under vilken fastigheten

lyder. Sedan ansökningen,

där så ske kan, genom sökandens

försorg delgivits den senast antecknade

innehavaren av handlingen, utförde

rätten offentlig stämning, som

skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt

innehålla beskrivning av handlingen

ävensom tillkännagivande att, örn någon

innehar handlingen eller har

kännedom örn att den finnes i behåll,

han bör därom, vid äventyr att

inteckningen eljest dödas, hos rätten

eller domaren göra anmälan sist å

dag som för ärendets fullföljande utsättes.

Sådan dag må ej sättas tidigare

än sex månader efter kungörelsens

införande i allmänna tidningarna.

Fullföljes ej---ansökningen

förfallen.

(Föreslagen lydelse)

boken, att ny handling, som utfärdats

jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade.

När ansökan göres, skall den nya

handlingen vara åtföljd av avskrifter

enligt vad beträffande ansökan örn

inteckning är stadgat.

13 §.

Hava tio år förflutit från det intecknad

fordringshandling, örn vilken

det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteckningsärende

och vill den intecknade

egendomens ägare äska att inteckningen,

ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, gore ansökan

därom, då fråga är örn handling,

för vilken inteckning fastställts i fast

egendom, tomträtt eller vattenfallsrått

eller i jordbruksinventarier, hos den

rätt, under vilken fastigheten lyder,

och eljest hos rätten i den ort, där

vederbörande inskrivningsdomare år.

Sedan ansökningen, där så ske kan,

genom sökandens försorg delgivits

den senast antecknade innehavaren

av handlingen, utfärde rätten offentlig

stämning, som skall kungöras på

sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning

av handlingen ävensom tillkännagivande

att, örn någon innehar

handlingen eller har kännedom

om att den finnes i behåll, han bör

därom, vid äventyr att inteckningen

eljest dödas, hos rätten eller domaren

göra anmälan sist å dag som för

ärendets fullföljande utsättes. Sådan

dag må ej sättas tidigare än sex månader

efter kungörelsens införande i

allmänna tidningarna.

Fullföljes ej---ansökningen

förfallen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

(Gällande lydelse)

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må dödas utan handlingens

företeende.

Rätten har att föranstalta om att

anteckning om ansökningen samt örn

rättens slutliga utslag i ärendet så

snart ske kan göres i fastighets- eller

inteckningsboken.

(Föreslagen lydelse)

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må, på därom hos vederbörande

inskrivningsdomare gjord

ansökan, dödas utan handlingens företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren

örn ansökan som i

första stycket sågs, och har denne att

så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning därom i fastighetseller

inteckningsboken. Vad nu sagts

örn ansökningen skall ock gälla rättens

slutliga utslag i ärendet; dock

må, då ansökningen avslagits, anteckning

ej verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1946.

Har handling enligt 9 § andra stycket

i dess hittillsvarande lydelse försetts

med bevis som där sägs, skall

vad i nämnda lagrum enligt nya lydelsen

stadgas ej gälla. Det åligger inskrivningsdomaren

att, når handlingen

hos honom företes, verkställa anteckning

som avses i 10 § andra stycket

denna lag.

Enligt lagen den 8 april 1927 (nr 85) örn dödande av förkommen handling

må bland annat löpande skuldebrev, vare sig det är intecknat eller ej,

samt intecknad förskrivning, som är ställd till viss man, dödas på begäran

av den som förlorat handlingen, där det kan antagas att handlingen förstörts

eller eljest förkommit (1 §). Ansökan örn dödning av handling, som

intecknats i fast egendom, skall göras hos den rätt, under vilken egendomen

lyder. Är handlingen intecknad i tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg,

skall ansökningen göras hos vederbörande inteckningsdomstol (2 §).

Har sökanden visat sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts

eller eljest förkommit, skall rätten förelägga honom att å viss rättegångs
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr A.

15

dag fullfölja ansökningen, varjämte rätten utfärdar offentlig stämning (6 §).

Finner rätten, då ansökningen fullföljes, någon omständighet ej hava förekommit,

som utvisar, att handlingen finnes i behåll, eller giver skälig anledning

till antagande att så är fallet, skall handlingen genom beslut av rätten

dödas (8 §).

Beträffande verkan av att handlingen dödats stadgas, att den omständigheten

att den ej kan företes icke utgör hinder för sökanden att göra gällande

den rätt som kunnat grundas på handlingen. Vidare åligger det den, som är

förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på

grund av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att utfärda ny handling

som svarar mot den dödade. Var handlingen intecknad, har rättens ordförande

att på begäran förse den nya handlingen med bevis att den medför

den inteckningsrätt som tillkommit den dödade (9 §). Är handling, om vars

dödande gjorts ansökning, intecknad i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt

eller i fartyg, har rätten att föranstalta om att anteckning om ansökningen

samt örn rättens slutliga utslag i ärendet så snart ske kan göres

i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok (10 §).

De nu angivna bestämmelserna avse dödande av fordringsbevis. I fråga

om dödande av inteckning som kan ha meddelats på grund av handlingen

gäller enligt 13 § i lagen, att om tio år förflutit från det handlingen blivit

uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende,

ansökan örn dödning må göras hos inteckningsdomstolen eller, där handlingen

är intecknad i fast egendom eller i jordbruksinventarier, hos den rätt

under vilken fastigheten lyder. Sedan offentlig stämning utfärdats, skall sökanden

inom viss tid fullfölja ansökningen. Finner rätten, vid prövning av

ansökningen, någon omständighet ej ha förekommit som utgör skälig anledning

att låta inteckningen fortfarande gälla, skall rätten förordna, att

inteckningen må dödas utan handlingens företeende. Rätten har att föranstalta

om att anteckning om ansökningen samt örn rättens slutliga utslag

i ärendet så snart ske kan göres i fastighets- eller inteckningsboken.

Enligt kungörelsen den 25 februari 1921 (nr 65) med vissa bestämmelser

att iakttaga vid utfärdande av gravationsbevis rörande fast egendom, tomträtt

eller vattenfallsrätt samt av äganderåttsbevis och bevis örn innehav av

tomträtt eller vattenfallsrätt skola i gravationsbevis anmärkas bland annat

egendomen besvärande inteckningar med angivande av skedda förändringar

(2 §). På grund härav lärer i gravationsbevis skola redogöras jämväl för

sådana anteckningar som skett jämlikt 10 eller 13 § lagen örn dödande av

förkommen handling.

I nyssnämnda kungörelse stadgas vidare (3 §), att gravationsbevis skall

innehålla bland annat utgivningsdag för den handling, på vilken inteckning

grundats, namnet å den till vilken handlingen är ställd samt utgivarens namn.

I en den 23 november 1942 dagtecknad skrivelse till Konungen har riksdagens

justitieombudsman ifrågasatt, att i lagen örn dödande av förkommen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första latj ut skottets utlåtande nr 4.

handling skulle införas en bestämmelse av innehåll, att det skulle åligga rättens

ordförande att, sedan han försett ny inteckningshandling med bevis att

handlingen medförde den inteckningsrätt som tillkom den dödade, föranstalta

örn att anteckning därom så snart ske kunde gjordes i vederbörande fastighets-

eller inteckningsbok.

Över justitieombudsmannens skrivelse ha, efter remiss, yttranden avgivits

av Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Göteborg, inskrivningsdomaren i

Södra Roslags domsaga, styrelserna i föreningen Sveriges häradshövdingar,

föreningen Sveriges stadsmålare och svenska bankföreningen samt stadshypoteksföreningarnas

förtroenderåd. En redogörelse för innehållet i yttrandena

har intagits å s. 9—10 i propositionen.

Vid remiss till lagrådet den 14 december 1945 av ett inom justitiedepartementet

upprättat lagförslag i ämnet anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Zetterberg, följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår skall enligt lagen örn dödande

av förkommen handling anteckning göras i vederbörande fastighets- eller

inteckningsbok angående ansökning som avser handling, vilken är intecknad

i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg, samt om rättens

slutliga utslag i sådant ärende. Sedan intecknad handling dödats, äger sökanden

erhålla ny handling som svarar mot den dödade och som på begäran

skall av rättens ordförande förses med bevis att den medför den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade. Att sådant bevis åsättes ny handling torde

i allmänhet icke bli anmärkt i fastighets- eller inteckningsboken, eftersom

någon skyldighet att göra anteckning därom ej finnes stadgad. Detta kan

tydligen leda till allvarliga olägenheter. Bevis, att ny handling medför den

inteckningsrätt som tillkommit den dödade, kan sålunda av misstag komma

att utfärdas å flera handlingar. Att detta kan vålla rättsförlust, är uppenbart.

Men även eljest kan frånvaron av anteckningsskvldighet medverka till uppkomsten

av sådan förlust. Anteckningen om rättens beslut att intecknad

handling dödats, vilken anteckning inflyter i gravationsbevis rörande den intecknade

egendomen, synes nämligen kunna verka vilseledande, särskilt för

icke rättsbildade personer. Handlingens dödande innebär ju icke att själva inteckningen

dödats och, om anteckning saknas att ny handling satts i den dödades

ställe, kan inteckningens fortbestånd lätt förbises vid bedömande av

egendomens inteckningsbelastning. I enlighet med vad justitieombudsmannen

förordat i sin i samtliga remissyttranden tillstyrkta framställning finner

jag därför, att den berörda bristen i lagstiftningen bör avhjälpas.

Innan jag närmare ingår på frågan hur detta bör ske, vill jag beröra det

i flera remissyttranden upptagna spörsmålet, huruvida icke befogenheten att

teckna nämnda bevis på ny handling borde överflyttas från rättens ordförande

till inskrivningsdomaren. När inskrivningsdomarna inrättades genom

1932 års lag med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,

överfördes till deras ämbetsområde endast sådana inteckningsärenden

som angingo inteckning i fast egendom eller i jordbruksinventarier. Nu
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

17

mera handläggas emellertid av inskrivningsdomare även ärenden angående

övriga former av inteckning. Meddelandet av bevis att en handling medför

viss inteckningsrätt torde få anses vara en åtgärd som till sin natur är likartad

med de egentliga inteckningsärendena och närmast är jämförlig med

det utbyte av inteckningshandling som avses i 21 § inteckningsförordningen.

Vidare kan erinras, att jämlikt föreskrift i 8 § stämpelförordningen inteckningskontrollstämpel

skall anbringas på skuldebrev, som enligt 9 § i dödningslagen

utfärdats i stället för dödad handling och förses med bevis örn

inteckningsrätt. överhuvud synes det naturligt, att en begäran om bevis angående

inteckningsrätt behandlas i den ordning som gäller för inteckningsärenden.

Då detta dessutom skulle medföra en viss förenkling i förfarandet,

anser jag det lämpligt att i förevarande sammanhang överflytta befogenheten

i fråga från rättens ordförande till inskrivningsdomaren.

Den åtgärd, som i första hand bör vidtagas, synes mig vara att inskrivningsdomaren

i 10 § får åläggande att efter ansökan göra anteckning i fastighets-

eller inteckningsboken om att ny handling medför den inteckningsrätt

som tillkommit den ursprungliga handlingen. Av 9 § i nyssnämnda

1932 års lag, 12 § i 1883 års förordning angående förlagsinteckning och

12 § i 1932 års lag om inteckning i jordbruksinventarier följer, att inskrivningsdomaren

skall teckna bevis om åtgärden å handlingen, såvitt angår

inteckningar som avses i dessa författningar. Ehuru motsvarande bestämmelser

i 1901 års lag om inteckning i fartyg ha annan teknisk utformning än de

angivna lagrummen, torde det få anses självfallet att bevis skall åtecknas

handlingen även då fråga är om sådan inteckning. Det synes vara lämpligt,

att anteckningen i fastighets- eller inteckningsboken innehåller uppgift

om handlingens utgivningsdag, utgivarens namn och namnet å den, till vilken

handlingen är ställd. Belopp och ränta skola självfallet vara desamma som i

den ursprungliga handlingen. Särskilda bestämmelser härom torde icke behöva

meddelas i lag. Det synes emellertid vara lämpligt att göra vissa ändringar

i de administrativa föreskrifterna om fastighets- och inteckningsböckers

förande i syfte att säkerställa reda och överskådlighet vid införingen

av ifrågavarande anteckningar.

Såsom i vissa remissyttranden påyrkats, bör vid begäran om anteckning

angående inteckningsrätt för den nya handlingen denna vara åtföljd av erforderliga

avskrifter vid äventyr att eljest inskrivningsdomaren på sökandens

bekostnad ombesörjer handlingens avskrivande. Ett stadgande härom

synes enklast kunna meddelas genom en hänvisning till vad beträffande ansökan

örn inteckning är stadgat. Då ansökan örn inteckning göres, skall nämligen,

enligt 7 § i 1932 års lag med särskilda bestämmelser om handläggning

av inskrivningsärenden samt motsvarande föreskrifter beträffande

inteckningsformer som ej beröras av lagen, den till grund för ansökmngen

åberopade handlingen vara åtföljd av två till riktigheten styrkta avskrifter,

dock att, då fråga är om inteckning i jordbruksinventarier, endast en sådan

avskrift erfordras. Äro ej avskrifter ingivna, har inskrivningsdomaren att

mot stadgad avgift besörja handlingens avskrivande.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. Osand. laud. Nr 3—4. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

Även om i enlighet med det anförda stadgas skyldighet att verkställa anteckning

angående den nya handlingens inteckningsrätt, kvarstår — med

nu gällande ordning i övrigt — i viss mån den förut framhållna risken, att

anteckning angående rättens beslut örn intecknad handlings dödande kommer

att verka vilseledande med avseende å inteckningens giltighet. Denna beröres

ju ej av dödningsbeslutet. Dels föreligger ej säkerhet att den nya handlingen

alltid företes och dels kan, när så sker, någon tid lia förflutit från

dödningsbeslutet. För att undanröja den fara för misstag som föreligger, om

anteckning angående inteckningsrätt icke begäres omedelbart efter det rätten

beslutat handlings dödande, har ifrågasatts, att anteckning i fastighetseller

inteckningsbok, som avser beslut örn att handling dödats, skall innefatta

erinran, att beslutet icke innebär att inteckningsrätten dödats. Detta

synes i och för sig vara lämpligt. För att icke redan rättens beslut örn intecknad

handlings dödande skall kunna verka vilseledande förordar jag

emellertid att i 8 § dödningslagen införes skyldighet för rätten att i beslutet

intaga sådan erinran. Denna kommer sedermera automatiskt att inflyta i

fastighets- eller inteckningsboken, när inskrivningsdomaren verkställer anteckning

om det slutliga utslaget i dödningsärendet. Av ett därefter utfärdat

gravationsbevis bör givetvis framgå vad sålunda blivit anmärkt i fastigbetseller

inteckningsboken. Möjligen böra de i administrativ ordning givna bestämmelserna

om utfärdande av gravationsbevis förtydligas i sådan riktning.

Oaktat att härmed torde vara sörjt för att beslut om dödning av inteckningshandling

och anteckning därom i fastighets- eller inteckningsbok icke

skola verka vilseledande, synes ytterligare en åtgärd i liknande syfte vara påkallad.

Det framstår nämligen såsom mindre tillfredsställande, särskilt örn

utfärdandet av bevis angående ny handlings inteckningsrätt skall ankomma på

inskrivningsdomaren, att lagen icke innehåller någon antydan om angelägenheten

av att den nya handlingen blir försedd med sådant bevis. Ur synpunkten

av reda i inskrivningsväsendet är det givetvis önskvärt, att en handling,

som är avsedd att ersätta en dödad inteckningshandling, finnes antecknad hos

vederbörande myndighet och har den officiella prägel som beviset ger den.

Och för den enskilde innehavaren av handlingen måste det vara till fördel att

inteckningsrätten blir närmare anknuten till handlingen. Då det icke torde

vara rådligt att framtvinga anteckning örn inteckningsrätten genom ett så

radikalt medel som att förbjuda att inteckningrätten göres gällande innan så

skett, synes en lämplig utväg vara att det i 9 § stadgas att ny handling som

utfärdats i dödad handlings ställe icke medför någon inteckningsrätt förrän

anteckning därom blivit verkställd. Inteckningsrätten kommer följaktligen

att vara utan anknytning till någon viss handling under tiden från den ursprungliga

handlingens dödning till dess anteckning örn den nya handlingen

skett.

Enligt 10 § gäller för närvarande, att anteckning angående ansökan örn

dödande av förkommen handling och slutligt utslag i sådant ärende skall

göras i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok allenast såvitt angår inteckning

i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg. Denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr i.

19

begränsning synes icke tillräckligt motiverad och skyldigheten torde böra utsträckas

till alla ansökningar som avse dödande av intecknad handling. I

samband därmed torde till undanröjande av förefintlig oegentlighet uttryckligen

böra föreskrivas att anteckning om slutligt utslag, varigenom ansökan

om dödning avslagits, icke skall göras förrän utslaget vunnit laga kraft. Detta

föranleder jämkning av stadgandet även i redaktionellt hänseende.

Vissa jämkningar torde i förevarande sammanhang även böra vidtagas i

2 och 13 §§. Förstnämnda lagrum innehåller för närvarande bland annat

särskilda forumregler för vissa fall då ansökan örn dödande avser handling

som är intecknad. Sålunda skall, då på grund av handling inteckning är

meddelad i fast egendom, ansökningen göras hos den rätt, under vilken egendomen

lyder. Är handlingen intecknad i tomträtt eller vattenfallsrätt eller

i fartyg, göres ansökningen hos vederbörande »inteckningsdomstol». Däremot

saknas särskild forumbestämmelse i fråga om handling på grund av vilken

förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier meddelats. Ärenden

angående dödande av sådana handlingar torde därför i regel, jämlikt 2 §

första punkten, upptagas av den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara

i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Med anledning av att, enligt de föreslagna

ändringarna i 10 §, inskrivningsdomaren jämväl skall ha att fullgöra

uppgifter beträffande sistnämnda slag av inteckningshandlingar, synes

det lämpligt, att ärendena överflyttas till den domstol, vilken den meddelade

inteckningen närmast angår. På grund av det anförda och då det numera

icke torde vara riktigt att beteckna domstolen som inteckningsdomstol synas

berörda forumföreskrifter i 2 § böra ändras så att, örn inteckning meddelats

på grund av handlingen i fråga, ansökning örn handlingens dödande

skall göras, såvitt angår handling för vilken inteckning fastställts i fast egendom,

tomt- eller vattenfallsrätt eller jordbruksinventarier, hos den rätt, under

vilken fastigheten lyder, och eljest vid rätten i den ort där vederbörande inskrivningsdomare

är. En motsvarande ändring bör vidtagas i 13 § som reglerar

förutsättningarna för dödning av själva inteckningsrätten, när intecknad

handling förkommit. 1 detta lagrum synes dessutom, med föranledande av

vad styrelsen för Sveriges stadsdomare i sitt remissyttrande anfört, böra i

förtydligande syfte införas ett tillägg, som tydligt anger, att rättens förordnande

att inteckning må dödas utan handlingens företeende icke i och för

sig innebär att inteckningen dödas. Härom måste särskild ansökan göras hos

inskrivningsdomaren. Bestämmelserna i 13 § sista stycket om anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken torde böra jämkas i överensstämmelse

nied vad jag föreslagit i fråga örn 10 §.

I 9 § tredje stycket torde slutligen höra vidtagas en rent redaktionell ändring

varigenom ordet check uteslutes. Nu gällande checklag innehåller nämligen

icke något särskilt stadgande örn dödande av check.

Någon särskild erinran örn bestämmelserna i 1927 års lag torde icke, såsom

styrelsen för Sveriges stadsdomare ifrågasatt, behöva införas i inteckningsförordningen.

Örn en sådan åtgärd skulle vidtagas, krävde konsekvensen

att motsvarande ändringar genomfördes i andra författningar om inteckning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1946. Med avseende

å ansökningar som inkommit före lagens ikraftträdande torde äldre

forumregler böra tillämpas. Har handling enligt 9 § andra stycket äldre

lydelsen försetts med bevis som där sägs, bör det vara tillfyllest för att handlingen

skall medföra den ursprungliga handlingens inteckningsrätt. Inskrivningsdomaren

bör emellertid åläggas att, så snart handlingen företes, göra

anteckning örn förhållandet i fastighets- eller inteckningsboken.»

Efter hemställan av lagrådet har stadgandet i 9 § andra stycket i det genom

propositionen framlagda lagförslaget utformats så att ny handling, som

utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, ej skall gälla såsom inteckningshandling

förrän anteckning skett jämlikt 10 § andra stycket, varjämte

ett i övergångsbestämmelserna till det remitterade förslaget upptaget

stadgande av innebörd, att äldre forumregler skola tillämpas beträffande

ansökan, som ingivits till rätten före den nya lagens ikraftträdande, uteslutits

såsom obehövligt. Härutöver ha vissa andira, smärre redaktionella jämkningar

vidtagits i det remitterade lagförslaget.

Utskottet. Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda

lagförslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma och får alltså

hemställa,

att förevarande proposition, nr 31, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 5 mars 1946.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vd detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Karl Emil Johanson,

Westman, Ahlkvist, Krugel och Löthner;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Werner, Björling* och

Lindberg, fru Gustafson samt herrar Ljungberg och Jonsson i Skutskär.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

461006

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942 s. 3 i texten