Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m.

1946-06-04 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1946:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

1

Kr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om högsta domstolens sammansättning och

tjänstgöring, m. m.

Genom en den 1 mars 1946 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 135, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att anlaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38

s. 7) örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslagen, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Vid framläggandet för 1942 års riksdag av förslag till ny rättegångsbalk

förutsattes, att ändrade bestämmelser beträffande bland annat högsta domstolens

organisation och verksamhet skulle visa sig erforderliga. Förslag härom

har sedermera framlagts av processlagberedningen i dess den 17 mars

1944 avgivna betänkande med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken

m. m. (SOU 1944:9 och 10). Erforderliga ändringar i regeringsformen

ha slutgiltigt beslutats vid 1945 års riksdag (SFS 1945:108).

Av övriga erforderliga organisatoriska förändringar äro vissa av beskaffenhet

att kräva ändring i allmän lag. Processlagberedningen har fördenskull

utarbetat förslag till en särskild lag om Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning

och tjänstgöring, vilken lag är avsedd att ersätta lagen den 14

maj 1915 (nr 139) angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på

avdelningar, ävensom förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen

den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd. De

av beredningen framlagda lagförslagen ligga till grund för förevarande proposition.

Förstnämnda lagförslag har fogats såsom bilaga till propositionen.

Såsom framhållits i beredningens betänkande äro ändringsförslagen icke

av mera genomgripande art, utan högsta domstolens organisation har ansetts

höra i allt väsentligt bibehållas. I vissa delar lia jämväl de ändringsförslag

vilka beröra allmän lag redan genomförts, nämligen i samband med den

under 1945 beslutade begränsningen i rätten att fullfölja mål till högsta

domstolen, vilken lagstiftning trätt i kraft den 1 juni 1945 (prop. nr 251,

första lagutskottets utlåtande nr 28, riksdagens skrivelse nr 214, SFS 1945:

160—162).

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. lavi. Nr 43—45.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

Enligt lagen den 14 maj 1915 angående Kungl. Maj:ts

högsta domstols tjänstgöring p å avdelningar skall högsta

domstolen utgöras av tjugufyra justitieråd, av vilka tre tjänstgöra i lagrådet.

Före 1945 års ändring angåvos i lagen vissa tidrymder, under vilka högsta

domstolen skulle arbeta på en eller flera avdelningar. Under tjugunio veckor

skulle domstolen arbeta på tre avdelningar, under åtta veckor på en avdelning

samt under den övriga tiden av året, bortsett från fem veckors juloch

påskferier, på två avdelningar. Därest de för tjänstgöring i lagrådet avdelade

justitieråden ej erfordrades för sådan tjänstgöring, skulle högsta domstolen,

i den mån det lämpligen kunde ske, arbeta på ytterligare en avdelning.

För avgörande av dispensansökningar, därvid domstolen liksom för

närvarande är fallet var domför med tre ledamöter, skulle tjänstgöring fullgöras

på en särskild avdelning, dispensavdelningen.

Processlagberedningen har funnit det nya processförfarandet nödvändiggöra

att högsta domstolens avdelningar erhålla en fastare organisation. Dess

förslag innebär att — efter hovrättsorganisationens mönster -— högsta domstolens

samtliga ledamöter skola indelas på mera permanenta avdelningar.

Det nuvarande ledamotsantalet medger en uppdelning med sju ledamöter å

envar av tre avdelningar. Skäl för att bibehålla den särskilda dispensavdelningen

har icke ansetts föreligga. Stadgad tillståndsprövning avses i stället

skola företagas av tre justitieråd från den avdelning som har att handlägga

målet i övrigt. För de sällsynta fall, då ledamöter från lagrådet tjänstgöra i

högsta domstolen, föreslås att dessa ledamöter inträda å de redan bestående

avdelningarna, oaktat deras ledamotsantal därigenom tillfälligt kommer att

överstiga sju, vilket är det högsta antal ledamöter som skall äga på en gång

deltaga i prövningen av något mål, bortsett från plenimål. Om fasta avdelningar

inrättas, å vilka samtliga justitieråd indelas, föreligger ej någon anledning

att bestämma den sammanlagda sessionstiden olika för de särskilda avdelningarna.

Samtliga avdelningar föreslås därför skola vara i arbete under

fyrtio veckor av året, vilket innebär en minskning av julferien med en vecka.

I nu angivna delar har processlagberedningens förslag i det väsentliga

genomförts genom lagändringen år 1945. Sålunda gäller numera, att högsta

domstolen skall vara delad i tre avdelningar och att arbetet skall på envar

av avdelningarna fortgå minst fyrtio veckor örn året med iakttagande att

någon av avdelningarna alltid kan samlas. Den särskilda föreskriften om

bildande av ytterligare en avdelning, då de justitieråd vilka äro ledamöter

av lagrådet tjänstgöra i högsta domstolen, har utgått. Prövning av dispensansökningar

ankommer ej längre på en särskild avdelning. För handläggning

av sådana ärenden ävensom av nådemål, däri yttrande må beslutas

av tre justitieråd, må avdelning uppdelas eller eljest, i den mån det lämpligen

kan ske, en eller flera särskilda grupper om tre justitieråd bildas.

Till högsta domstolen fullföljda mål komma enligt nu rådande ordning

under domstolens behandling först då de av föredraganden anmälas där för

prövning och slutligt avgörande. Den föregående skriftväxlingen mellan parterna

äger rum inför nedre justitierevisionen, och där vidtagas även i regel

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

3

de åtgärder, som i övrigt erfordras för målens beredande till föredragning.

Med denna ordning låter sig väl förena, att målen inom nedre justitierevisionen

uppdelas mellan de olika föredragandena och att deras fördelning

mellan högsta domstolens avdelningar väsentligen bestämmes genom föredragandenas

indelning till tjänstgöring på dessa avdelningar. Alla avdelningarna

äro lika behöriga.

De i högsta domstolen tjänstgörande justitieråden äga enligt nu gällande

bestämmelser sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten. Med tillämpning

härav har införts den ordningen att justitierådens tjänstgöring växelvis är

förlagd till de olika avdelningarna, vilkas sammansättning alltså växlar efter

vissa tidsperioder, i regel en vecka. Denna bestämmanderätt för justitieråden

i fråga om tjänstgöringen modifieras av stadgandet att, då avdelning behandlar

ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av högsta domstolen

avgjort mål eller ärende, ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet

ej må tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är

att tillgå.

Vid sammanträde med högsta domstolen i dess helhet föres för närvarande

ordet av domstolens äldste ledamot. Ordförandeskapet på avdelning utövas

av den äldste på avdelningen. Av den förut skildrade ordningen för justitierådens

tjänstgöring på avdelningar följer, att ordförandeskapet på avdelning

ofta växlar.

Processlagberedningens förslag bygger som nämnts på en betydligt fastare

organisation av högsta domstolens avdelningar än den nuvarande. Beredningen

har, samtidigt som den framhållit den stora betydelse cirkulationen

mellan ledamöterna på avdelningarna äger till förhindrande av att mellan

olika avdelningar komme att framträda mera betydande avvikelser i rättstillämpningen,

förordat en omläggning av organisationen i den riktningen

att varje avdelning under en längre tidsperiod behölle oförändrad sammansättning.

Med hänsyn till de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande

av ordförandeskap vid huvudförhandling i högsta domstolen, och det ansvar

för arbetets jämna gång, som kommer att åvila avdelningsordförandena, ha

dessa av beredningen ansetts böra utses av Kungl. Majit, vilket förhållande

dock icke skall föranleda vare sig att ordförandena i förhållande till andra

ledamöter i övrigt intaga annan tjänsteställning eller att särskilt arvode utgår

till dem.

Processlagberedningen föreslår, att högsta domstolen skall äga genom samfällt

beslut fastställa närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och

målens fördelning samt tjänstgöringen inom domstolen. I övrigt skall det tillkomma,

såvitt angår viss avdelning, ordföranden och, i fråga om avdelningarna

inbördes, ordförandena gemensamt att leda arbetet och fördela tjänstgöringen.

Vid sammanträde med högsta domstolen samfällt skall ordet föras

av den främste bland avdelningsordförandena.

Det av beredningen upprättade förslaget till lag angående ändrad lydelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 43-

av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Maj-.ts

lagråd innehåller allenast en mindre jämkning av reglerna om tjänstgöringen

i lagrådet. I nämnda paragraf stadgas nu, att det åligger justitieråd, som

börjat tjänstgöra i lagrådet, att utan hinder därav deltaga i slutbehandling

av mål och ärende, varmed han förut tagit befattning i högsta domstolen.

Ett strängt vidhållande av denna regel har ansetts efter nya rättegångsbalkens

ikraftträdande i vissa fall medföra en onödig splittring av lagrådets arbetskrafter,

i vilket hänseende erinrats om att högsta domstolens ledamöter

framdeles komma att i långt högre grad än tidigare taga befattning med förberedande

åtgärder i de till högsta domstolen fullföljda målen. Det föreslås

därför, att regeln begränsas till sådana fall, då mål eller ärende tidigare varit

föremål för huvudförhandling eller annan handläggning för slutligt avgörande

i högsta domstolen.

Lagrådet har den 9 oktober 1944 avgivit utlåtande över de av processlagberedningen

utarbetade lagförslagen.

I fråga om 5 § i förslaget till lag örn Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning

och tjänstgöring anförde regeringsrådet Kellberg samt justitieråden

Guldberg och Ekberg:

»Den nya rättegångsordningen medför, att högsta domstolen organisatoriskt

intager en väsentligt annan ställning än för närvarande. Att så blir förhållandet

ligger i så öppen dag att någon närmare utläggning torde vara överflödig.

Det må blott erinras, att själva rättegångsförfarandet bringar domstolen

i närmare kontakt med allmänheten och kommer domstolen att i yttre

avseende — i motsats till vad nu är fallet — framstå såsom jämförlig med

statliga ämbetsverk i allmänhet. Redan med hänsyn härtill är det önskvärt,

att i spetsen för domstolen ställes en ledande person, som utåt kan företräda

hela domstolen. En sådan ledning är även till stor fördel för lösandet

av de administrativa uppgifter, som föreligga inom domstolen och som måste

bli långt mera omfattande än under nuvarande ordning. Väl måste åt varje

avdelning av domstolen lämnas att i viss utsträckning sköta sin administration,

men viktiga uppgifter kvarstå, vilka skulle få en bättre lösning,

örn de lades i en hand än om de hänvisades till avgörande i ett kollegium,

låt vara att detta kunde begränsas till tre personer. Det sist sagda gäller

icke minst örn vissa avgöranden, som angå arbetsfördelningen mellan de

olika avdelningarna inom domstolen. Det överinseende, som högsta domstolen

får i förhållande till nedre justitierevisionen, utövas jämväl bäst, om

domstolen har sådan ledning som nyss sagts.

En ledning av angivet slag skulle åvägabringas, om bland domstolens

ledamöter utsåges ordförande för domstolen i dess helhet, och med hänsyn

till de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande av dylikt ordförandeskap,

är det uppenbart, att ordföranden bör utses av Kungl. Majit.

Tydligt är, att den för högsta domstolen i dess helhet utsedda ordföranden

bör vara ordförande jämväl å en av domstolens avdelningar. Vad beträffar

ordförandeskapet å de övriga avdelningarna är att märka, att den mera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

5

framträdande ställning, som borde tillkomma den av Kungl. Majit utsedda

ordföranden för domstolen i dess helhet, skulle i betänklig grad bortskymmas,

för den händelse jämväl de båda övriga avdelningsordförandena tillsattes

av Kungl. Majit. Emellertid får denna synpunkt icke vara utslagsgivande,

örn starka skäl eljest tala för processlagberedningens förslag. Såsom

motiv för detta har anförts, att en sådan ordning påfordras med hänsyn till

de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande av ordförandeskap

vid huvudförhandling i högsta domstolen, och det ansvar för arbetets jämna

gång, som kommer att åvila ordföranden å avdelning. Det är uppenbart, att

ledamöterna i högsta domstolen genom den nya processordningen och särskilt

införandet av muntlig förhandling i dit fullföljda mål ställas inför

uppgifter och krav, som hittills varit främmande för denna domstols verksamhet,

ävensom att det är av utomordentlig vikt, att dessa uppgifter och

krav fyllas på sådant sätt att rättsskipningen i högsta instans framstår såsom

i alla avseenden föredömlig. Emellertid böra de svårigheter, som äro

förenade med en huvudförhandling i högsta domstolen, icke överskattas.

Det lärer kunna förväntas, att flertalet av de mål, däri prövningstillstånd

gives, kommer att röra sig örn rena rättsfrågor. I dylika mål, däri talan

som regel kan förväntas bli utförd av skolade och erfarna advokater, blir

det knappast behov av eller utrymme för någon mera omfattande processledning

från domstolens sida. De mål åter, i vilka ny bevisupptagning erfordras,

lära oftast bli av den invecklade beskaffenhet att ordföranden lämpligen

begagnar sig av den utav processlagberedningen förutsedda utvägen att

åt vederbörande referent — vilken allt från början följt målet i domstolen

och är väl insatt i målets alla detaljer — överlämna utövandet av den svåraste

och mest krävande delen av processledningen, nämligen ledandet av

förhör med parter, vittnen och sakkunniga. Om än, såsom ovan framhållits,

stora anspråk måste ställas på ordförandens förmåga och skicklighet att

med fast och säker hand leda en förhandling, måste icke mindre fordringar

i dessa avseenden ställas på referenten. Samtliga ledamöter av domstolen

måste vara beredda att fungera såsom referenter, och att, såsom beredningen

synes ha förutsatt, allenast vissa av högsta domstolens ledamöter skulle vara

skickade att vara ordförande vid huvudförhandling torde icke behöva befaras.

Visserligen kan det tänkas inträffa, att någon ledamot av särskild orsak

är mindre lämpad för uppgiften, men såsom regel kan man utgå från att

den, som beklädes med den ansvarsfulla och krävande posten av ledamotskap

i högsta domstolen och som måste fylla regeringsformens krav på ådagalagd

insikt och erfarenhet i domarevärv, besitter de egenskaper, vilka böra krävas

av den som för ordet i högsta instans. Frågan om det sätt, på vilket ordförande

å avdelning bör utses, kommer dessutom i annat läge, därest för domstolen

i dess helhet finnes en ordförande, utsedd av Kungl. Majit. Man kan

nämligen med visshet utgå från att de krav, som ur allmän synpunkt böra

uppställas vid val av avdelningsordförande och som förenas med domstolens

eget intresse av att ordförandeskap å avdelning ligger i kompetent persons

hand, bli vederbörligen beaktade, därest det överlämnas åt domstolen att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 43-

under ledning av den utav Kungl. Majit utsedda ordföranden träffa avgörande

i denna angelägenhet. Vad åter angår rent administrativa göromål

äro dessa, enligt de riktlinjer som av oss uppdragits, avsedda att i så stor

utsträckning som möjligt anförtros åt den av Kungl. Majit utsedda ordföranden

för domstolen i dess helhet. I följd härav komme uppgifter av detta slag

att vila på de övriga avdelningsordförandena i mindre omfattning än enligt

processlagberedningens förslag. Det råder icke något tvivel örn att förmågan

att tillfredsställande fylla dessa uppgifter jämväl skulle komma i betraktande,

när domstolen ginge att fatta beslut i personfrågan.

Av det anförda framgår, att förslaget om att avdelningsordförande utses

av Kungl. Majit icke uppbäres av ett verkligt behov. Härtill kommer, att en

sådan ordning är ägnad att väcka betänkligheter. Genom denna ordning blir

i sådana fall, då ordförande icke utses efter anciennitet inom högsta domstolen,

detta förhållande med särskild styrka framhävt, och allmänheten kan

föranledas till en underskattning av domaregenskaperna hos de ledamöter,

som av en eller annan anledning icke ifrågakomma till ordförandeskap.

Även örn avseende icke fästes vid att sådana omständigheter kunna minska

den arbetsglädje och den hängivenhet för uppgiften, som äro ett ovärderligt

underlag för det kollegiala samarbetet och ett gott arbetsresultat, bör man

icke bortse från att domstolens eget anseende och förtroendet för domstolen

skulle kunna undergrävas till rättsskipningens skada. Vid den av oss angivna

ordningen torde de nu framhållna olägenheterna så gott som helt bortfalla

till följd av det mindre uppseendeväckande sätt, på vilket en ömtålig

personfråga vinner sin lösning.

På dessa grunder hemställa vi, att i förevarande paragraf stadgas, att ordförande

inom högsta domstolen utses bland domstolens ledamöter av Konungen,

att den sålunda utsedda ordföranden, som har att leda arbetet och

övervaka tjänstgöringen inom domstolen, skall vara ordförande jämväl å en

av domstolens avdelningar samt att ordförande å vardera av de övriga avdelningarna

utses bland domstolens ledamöter av högsta domstolen samfällt.

Vid bifall till denna hemställan böra i den arbetsordning, som enligt 9 §

skall upprättas för högsta domstolen, uppenbarligen ingå närmare föreskrifter

rörande den av Kungl. Majit utsedda ordföranden och de övriga avdelningsordförandena

samt arbetsfördelningen dem emellan. Därvid är det erforderligt

att i viss utsträckning bereda den förstnämnde befrielse från de

göromål, som eljest ankomma på avdelningsordförande.

Någon motsvarighet till andra stycket i förevarande paragraf kan icke anses

behövlig, och detta stycke bör således utgå ur lagtexten.»

Vid 9 § i lagförslaget ha samma ledamöter uttalat att någon motsvarighet

till andra punkten av paragrafen icke erfordrades, därest 5 § erhölle det

innehåll, som av dem föreslagits. 9 § kunde fördenskull begränsas att omfatta

det i första punkten upptagna stadgandet.

Av lagrådet förordade jämkningar i 2, 6 och 7 §§ ha iakttagits i propositionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

7

Vid 8 § i förevarande lagförslag arnorde lagrådet:

»Därest nådansökning föreligger i mål, som avgöres genom att prövningstillstånd

ej gives, böra de domare, som deltagit i avgörandet, jämväl meddela

beslut i anledning av nådansökningen. I anseende till den terminologi, som

kommit till användning i nya rättegångsbalken, synes det mindre egentligt

att för sådant fall tala om prövning av målet. Uttrycket prövning, som icke

heller är påkallat av hänsyn till övriga hithörande fall, kan därför utgå ur

lagtexten.»

Det remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen

den 26 maj 1909 om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd lämnades av lagrådet

utan erinran.

I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,

bland annat följande:

»Det nya processförfarandet nödvändiggör vissa ändringar i vad som nu

gäller beträffande högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Det

förslag processlagberedningen i dessa delar framlagt till komplettering av

redan slutgiltigt antagna förslag till grundlagsändringar synes vara väl avvägt

och i huvudsak lämpat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Som framgår av den lämnade redogörelsen har förslaget i vissa delar redan

upphöjts till lag i samband med de under år 1945 genomförda ändringarna

beträffande fullföljdsrätten till högsta domstolen.

Lagrådet har i sitt utlåtande framhållit angelägenheten av att någon tyngande

arbetsbalans icke föreligger i högsta domstolen vid den tidpunkt, då

den nya rättegångsordningen träder i tillämpning, samt har anfört, att det

synts lagrådet ofrånkomligt att åtgärder snarast vidtoges för att nedbringa

den nu föreliggande arbetsbalansen. Såsom förut nämnts ha åtgärder i detta

syfte numera vidtagits. Ehuru de nya reglerna varit gällande i tre fjärdedels

år, synes det ännu icke kunna med säkerhet bedömas, huruvida de äro

tillräckliga för att målbalansen skall vara i erforderlig grad nedbringad då

processreformen den 1 januari 1948 avses skola träda i kraft. Hittills tillgängliga

siffror visa, att procenttalet beviljade dispenser hållits under det

beräknade samt att antalet inkommande besvärsmål tenderar att minska.

Däremot har antalet balanserade äldre mål ännu ej undergått någon mera

väsentlig förändring. Anledningen till detta förhållande torde vara att söka i

en strävan att i första hand förhindra balans av nyinkommande, dispenstvång

underkastade mål. Jag är därför ej nu beredd att taga ståndpunkt

till frågan huruvida ytterligare åtgärder böra vidtagas för balansens avarbetande,

därvid en tillfällig ökning av justitierådens antal närmast kan komma

i fråga.

I beredningens förslag till lag om Kungl. Maj.ts högsta domstols sammansättning

och tjänstgöring har i rubriken liksom även i 1 § för högsta domstolen

bibehållits den i gällande lag förekommande benämningen Kungl. Maj:ts

högsta domstol. Denna benämning härleder sig från § 17 l:o) regeringsfor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

men, däri stadgas att de män, åt vilka Konungens domsrätt skall uppdragas,

kallas justitieråd och utgöra Konungens högsta domstol. I överensstämmelse

härmed benämnas regeringsrätten och lagrådet i de lagar, som reglera deras

verksamhet, Kungl. Maj:ts regeringsrätt och Kungl. Maj:ts lagråd. Emellertid

har nya rättegångsbalken allenast benämningen högsta domstolen, så

exempelvis i rubriken till 3 kap. Samma benämning synes böra komma till

användning i förevarande lag. Rubriken till lagen och 1 § ha i anledning

härav jämkats. —---

Jag övergår härefter till den under 5 § i förslaget behandlade frågan örn

utseende av ordförande på avdelning och inom högsta domstolen i dess

helhet.

Vid högsta domstolens sammanträden i plenum och vid avdelningarnas

sammanträden är enligt nuvarande ordning den vid varje tillfälle tjänstgörande

äldste ledamoten ordförande; i övrigt finnes icke någon särskild anordning

för arbetets ledning i vidare mån än att en ledamot av domstolen

har att deltaga i planläggningen av revisionssekreterarnas arbete. Redan tidigt

upptogs emellertid frågan om att ställa högsta domstolen och dess avdelningar

under mera effektiv ledning.

Processkommissionen anförde i sitt år 1926 avgivna betänkande, att det

för arbetets gång otvivelaktigt skulle vara fördelaktigt, om i spetsen för högsta

domstolen sattes en president, vilken, liksom presidenten i hovrätt, skulle

leda arbetet inom domstolen och naturligen även ha närmaste uppsikten

över dess kansli. En starkare arbetsledning bleve så mycket mera nödvändig,

örn muntlig rättegång komme att i vissa fall äga rum även i högsta

domstolen och sålunda den nuvarande föredragningen genom revisionssekreterare

för dessa fall komme att utbytas mot en offentlig partsförhandling.

En sådan partsförhandling ställde också högre anspråk på den

som skulle leda förhandlingen än den nuvarande ordningen. De skäl som

talade för tillsättandet av en president för högsta domstolen i dess helhet

syntes även böra leda till att jämväl ordförandeskapet på avdelning, där

presidenten ej tjänstgjorde, icke ovillkorligen skulle tillfalla den äldste,

utan att Kungl. Majit borde till ordförande förordna den ledamot som funnes

mest lämplig därtill.

Frågan berördes ej i propositionen till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna

för en rättegångsreform eller vid riksdagsbehandlingen av denna

proposition. Den upptogs emellertid av processlagberedningen i dess betänkande

med förslag till ny rättegångsbalk. Enligt vad beredningen anförde i

motiven härtill talade starka skäl för att även högsta domstolens arbete ställdes

under ledning av en president. Såsom processkommissionen framhållit

komme otvivelaktigt den muntliga förhandlingen att i fråga om målens fördelning

och justitierådens tjänstgöring medföra vissa arbetsuppgifter, som

lämpligen borde anförtros åt en president. Å andra sidan förelåge enligt beredningens

mening den olikheten med hovrätterna och presidentämbetena

i dessa, att hovrätterna hade vissa allmänna förvaltningsuppgifter i fråga om

underställda domstolar och att befattningen med dessa uppgifter i första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43- y

hand tillkomme hovrättens president. Någon motsvarighet härtill förelåge

icke beträffande högsta domstolen. Beredningen hade för sin del icke ansett

sig i nu berörda sammanhang böra framställa något förslag örn inrättande

av ett presidentämbete i högsta domstolen.

Spörsmålet om arbetsledningen inom högsta domstolen har därefter ånyo

upptagits av beredningen i samband med framläggandet av förslag till nu

ifrågavarande lagstiftning. Beredningen har anfört (motiven s. 150), att en

väsentlig del av avdelningarnas arbetstid komme att upptagas av huvudförhandling

i de fullföljda målen. Dessutom tillkomme för de särskilda ledamöterna,

utöver deltagandet i avdelningarnas sessioner, åtskilliga uppgifter

för målens beredande. Vid bestämmande av varje avdelnings sessionstider

måste även ledamöternas behov av tid för hemarbete beaktas. Av det anförda

framginge, att frågor, som anginge ett lämpligt och effektivt tillvaratagande

av tillgängliga arbetskrafter i högsta domstolen, trädde i förgrunden

i långt högre grad än tidigare. Liksom hittills borde det väl tillkomma högsta

domstolen samfällt att antaga allmänna grunder för reglering av dessa

frågor, varvid borde såvitt möjligt beaktas att arbetet jämnt fördelades.

Uppenbart vore emellertid att det bästa resultatet kunde nås endast därigenom,

att en ganska vidsträckt frihet tillkomme de olika avdelningarna att

själva ordna arbetet. Det nu sagda gällde såväl frågan å vilka dagar sessioner

skulle hållas som den dagliga sessionstiden. Nu antydda uppgifter syntes

lämpligen böra handhavas, vad anginge för samtliga avdelningar gemensamma

frågor, av avdelningsordförandena gemensamt samt i fråga om arbetet

inom varje särskild avdelning av avdelningsordföranden. Med hänsyn till

de särskilda egenskaper som borde krävas för utövande av ordförandeskap

vid huvudförhandling i högsta domstolen och det ansvar för arbetets jämna

gång som komme att åvila ordförandena borde dessa utses av Kungl. Majit.

Mot beredningens förslag i dessa delar ha tre ledamöter av lagrådet framställt

erinringar samt i stället förordat den lösningen, att Kungl. Majit skulle

förordna en ordförande för högsta domstolen i dess helhet, som tillika skulle

vara ordförande å en av avdelningarna, under det att de båda andra avdelningsordförandena

skulle utses av högsta domstolen samfällt.

I denna fråga ha således ganska olikartade lösningar förordats av skilda

sakkunniga bedömare.

Såsom utgångspunkt för frågans bedömande kan tjäna det i § 17 regeringsformen

intagna stadgandet, att Konungens domsrätt skall utövas av minst

tolv justitieråd. Detta stadgande torde få anses utgå från att högsta domstolens

ledamöter skola som domare intaga en jämbördig ställning. Någon

ändring i detta avseende har icke skett vid den ändring av paragrafen som

vid 1945 års riksdag slutgiltigt beslöts. Bland annat av denna anledning har

det ansetts icke böra ifrågakomma alt inrätta ett särskilt presidentämbete för

högsta domstolen. Det är också enligt min mening värdefullt, att ledamöterna

i den högsta instansen alla äro likställda som domare. Såsom processlagberedningens

förslag och lagrådets yttrande visa torde emellertid denna princip

icke lägga hinder i vägen för att ett visst ansvar för domstolen i dess

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

helhet särskilt i administrativt hänseende lägges på en ledamot — såsom

lagrådets majoritet förordat — eller på ett kollegium av tre personer — på

sätt processlagberedningen föreslagit; ej heller lärer den kunna hindra att

inom envar av avdelningarna en ledamot göres till ordförande med ansvar för

arbetets behöriga gång.

Processlagberedningen har som nämnts föreslagit, att Kungl. Majit skulle

utse ordförande på envar av högsta domstolens tre avdelningar. Kungl.

Majit skulle härvid vara obunden av hänsyn till ancienniteten. Tydligt är,

att den nya processordningen kommer att ställa andra krav på arbetsledningen

inom högsta domstolens avdelningar än det nuvarande skriftliga förfarandet.

Detta gäller framför allt i två särskilda hänseenden, nämligen i

fråga om utövandet av ordförandeskapet vid huvudförhandling och beträffande

ledandet av arbetet på avdelningen, så att detta bedrives ändamålsenligt

och arbetsbalans undvikes. En fullgod arbetsledning inom avdelningarna

kan icke uppnås, om ordförandeskapet såsom nu är fallet ofta

växlar. Ordförandena måste alltså bliva mera stadigvarande. Det ligger

även stor vikt på att ordförandena besitta de särskilda egenskaper som erfordras

för att de skola kunna fylla uppgiften. I likhet med processlagberedningen

finner jag därför nödvändigt att ordförandena kunna utses utan avseende

å anciennitet. Jag anser också, att samtliga ordförande böra utses av

Kungl. Majit. I anledning av de inom lagrådet uttalade betänkligheterna att

ett genomförande av beredningens förslag i denna del skulle kunna leda

till en underskattning av de ledamöter, vilka ej anförtroddes ordförandeskap,

ma särskilt framhållas, att den omständigheten att till ordförande å avdelning

utses annan än den till tjänsteåren äldste ej innebär, att den senare

ej skulle vara lika framstående som jurist och domare som den på vilken

valet fallit. Det är icke i första hand sådana egenskaper som skarpsinne

och kunskapsrikedom, vilka skola vara avgörande vid detta val, utan de

företräden en viss ledamot kan äga i fråga örn att handhava praktiska och

organisatoriska uppgifter, som i den nya processordningen komma att åvila

ordförandena å högsta domstolens avdelningar. Såsom beredningen framhållit,

bör den omständigheten att ordförande förordnas av Kungl. Majit icke

medföra, att han i förhållande till andra ledamöter intager annan tjänsteställning.

Ej heller torde till ordförande böra utgå särskilt arvode. Den

i tjänsten äldste av ordförandena bör tillika vara ordförande i den samfällda

högsta domstolen.

I överensstämmelse med processlagberedningens förslag bör det tillkomma

högsta domstolen samfällt att besluta närmare grunder för avdelningarnas

sammansättning och målens fördelning samt tjänstgöringen i domstolen.

Som beredningen anfört torde det bästa arbetsresultatet ernås, om en ganska

vidsträckt frihet lämnas de olika avdelningarna att själva ordna arbetet.

Bestämmanderätten i dessa hänseenden bör, såvitt angår förhållandena inom

varje särskild avdelning, tillkomma ordföranden. I gemensamma angelägenheter

av denna art skola enligt beredningens förslag de tre ordförandena

gemensamt besluta. De skola sålunda bl. a. tillsammans tillämpa de av högsta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

11

domstolen beslutade grunderna såvitt angår ledamöternas indelning och målens

fördelning. Så långt kan jag biträda förslaget. I fråga om arbetsledningen

har jag, även om det i högsta domstolen icke föreligger samma behov

av en administrativ chef som exempelvis i hovrätterna, funnit det naturligt

att ålägga den i tjänsten äldste av ordförandena att övervaka tjänstgöringen

i domstolen i stort. I övrigt bör det tillkomma ordföranden på varje

särskild avdelning att leda arbetet på avdelningen.

I anledning av vad nu anförts har jag låtit omarbeta 5 § i det remitterade

förslaget så att lagrummet kommer att innehålla stadgande att Konungen

utser ordförande på avdelning samt att den äldste ordföranden tillika skall

vara ordförande i högsta domstolen.----

Vid 8 §, som handlar om högsta domstolens domförhet vid handläggning

av nådeärenden, har lagrådet föreslagit en redaktionell jämkning i ordalydelsen.

—

De grundläggande stadgandena om högsta domstolens domförhet återfinnas

i § 22 regeringsformen. I detta lagrum skiljes efter den vid 1945 års

riksdag slutgiltigt beslutade ändringen mellan å ena sidan prövning och avgörande

av mål samt å andra sidan behandling av fråga huruvida fullföljd

talan må komma under högsta domstolens prövning. Nu ifrågavarande paragraf

har avfattats i överensstämmelse med den terminologi som sålunda

valts i grundlagen. Yttrande i nådeärende, som förekommer i mål vari prövningstillstånd

ej meddelats, avses sålunda skola omfattas av stadgandet i

andra punkten av 8 § i det remitterade förslaget. Med hänsyn till vad nu

anförts och då lagrådets ändringsförslag kunde orsaka viss osäkerhet i tolkningen

vid en jämförelse med motsvarande stadgande i regeringsformen, har

jag ansett processlagberedningens förslag böra på förevarande punkt bibehållas

oförändrat.

I fråga örn 9 § har ändring vidtagits i enlighet med vad jag förut anfört

angående ordförandenas arbetsuppgifter.»

Det genom förevarande proposition framlagda förslaget till lag om högsta

domstolens sammansättning och tjänstgöring har föranletts av nya rättegångsbalken

och är avsett att träda i kraft samtidigt med denna. Förslaget

åsyftar i huvudsak att åvägabringa en fastare organisation av högsta domstolen

och dess avdelningar. Vissa bestämmelser i förslaget ha redan upphöjts

till lag i samband med de vid 1945 års riksdag genomförda ändringarna

beträffande fullföljdsrätten till högsta domstolen. Redan för närvarande

gäller sålunda att högsta domstolen skall vara delad i tre avdelningar och

att arbetet å envar av avdelningarna skall fortgå minst fyrtio veckor örn året,

med iakttagande att någon av avdelningarna alltid kan samlas. Den särskilda

s. k. dispensavdelningen har avskaffats. I fråga om arbetsledningen inom

domstolen och justitierådens tjänstgöring på de olika avdelningarna vidlogos

däremot inga ändringar i samband med 1945 års lagstiftning. Vid sammanträde

med högsta domstolen i dess helhet föres sålunda ordet av domstolens

äldste ledamot, och ordförandeskapet på avdelning utövas av den äldste på

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

avdelningen. Detta innebär att ordförandeskapet på avdelningarna ofta växlar,

i regel från vecka till vecka.

Den nya rättegångsordningen nödvändiggör vissa ändringar även i fråga

om arbetsledningen inom högsta domstolen. Det spörsmål som därvid i första

hand kräver sin lösning gäller ordförandeskapet i domstolen och å dess avdelningar.

Med nuvarande skriftliga förfarande har detta spörsmål knappast

någon större betydelse. Då förhandlingarna icke äro offentliga eller ens

muntliga, kommer varken den stora allmänheten eller parterna och deras

ombud i direkt kontakt med högsta domstolen. Skriftväxlingen mellan parterna

äger rum inför nedre justitierevisionen, som även vidtager övriga åtgärder

för målens förberedande. Målen föredragas inför högsta domstolen

av revisionssekreterare.

Det nya rättegångsförfarandet kommer att medföra en väsentlig förändring

av dessa förhållanden. Förfarandet kommer i stor utsträckning att bliva

muntligt även i den högsta instansen. En muntlig förhandling med partsoch

vittnesförhör kommer att ställa högre anspråk på den ledamot som har

att leda förhandlingen. Det blir också av stor betydelse att arbetet på avdelningarna

bedrives ändamålsenligt och effektivt, så att balans undvikes. Härtill

komma vissa uppgifter av mera intern natur, särskilt i fråga om arbetsfördelningen

mellan avdelningarna.

I 5 § av lagförslaget har, i huvudsaklig överensstämmelse med vad processlagberedningen

förordat, föreslagits att ordförande på avdelning skall utses

bland högsta domstolens ledamöter av Konungen och att den i tjänsten

äldste av ordförandena tillika skall vara ordförande i högsta domstolen. I

fråga om ordförandenas särskilda åligganden ha vissa bestämmelser upptagits

i 9 § av förslaget. Tre ledamöter av lagrådet lia hemställt, att ordförande

inom högsta domstolen skall utses bland domstolens ledamöter av Konungen,

att den sålunda utsedda ordföranden, som har att leda arbetet och övervaka

tjänstgöringen inom domstolen, skall vara ordförande jämväl å en av

domstolens avdelningar samt att ordförande å vardera av de övriga avdelningarna

skall utses bland domstolens ledamöter av högsta domstolen samfällt.

Beträffande spörsmålet om ordförandeskapet i högsta domstolen kunna

enligt utskottets mening starka skäl i och för sig anföras för inrättande av

ett särskilt presidentämbete i domstolen. I det stora flertalet främmande länder

har den högsta instansen ställts under ledning av en president. Redan

processkommissionen ansåg att det för arbetets gång otvivelaktigt skulle

vara fördelaktigt, om i spetsen för högsta domstolen sattes en president, som

kunde leda arbetet inom domstolen. Processlagberedningen uttalade i sitt

betänkande med förslag till ny rättegångsbalk att starka skäl talade för att

även högsta domstolens arbete ställdes under ledning av en president. Beredningen

ansåg sig emellertid icke böra framställa något förslag i sådan riktning.

Icke heller utskottet finner sig i frågans nuvarande läge böra förorda

inrättande av ett presidentämbete i högsta domstolen. Det har framhållits,

att ett sadant förslag icke skulle stå i alldeles god överensstämmelse med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

13

stadgandet i § 17 regeringsformen, att Konungens domsrätt skall utövas av

minst tolv justitieråd. Detta stadgande torde, såsom departementschefen uttalat,

få anses utgå från att högsta domstolens ledamöter såsom domare skola

intaga en jämbördig ställning.

Det åberopade grundlagsstadgandet torde däremot icke utgöra något hinder

för att en av högsta domstolens ledamöter erhåller en ledande ställning

i administrativt hänseende. Majoriteten inom lagrådet har framhållit önskvärdheten

av att i spetsen för domstolen ställes en ledande person, som utåt

kan företräda hela domstolen. Utskottet kan helt ansluta sig till de skäl för

en sådan ordning som åberopats av lagrådsmajoriteten och vill härutöver

särskilt understryka vikten av att domstolens arbete erhåller en fast ledning.

Enligt utskottets mening bör sålunda en av högsta domstolens ledamöter utses

till ordförande för domstolen i dess helhet. Att ordföranden bör utses

av Kungl. Majit synes uppenbart. Med hänsyn till de särskilda egenskaper

som böra fordras av högsta domstolens ordförande är det angeläget att

valet icke kommer att ske efter anciennitetsprincipen. Vid utseende av ordförande

bör avgörande betydelse tillmätas förmågan att utöva en fast ledning

av domstolens arbete och att bemästra de frågor av administrativ natur

som kunna uppkomma.

Det är uppenbarligen av vikt att ordföranden i högsta domstolen kommer

att intaga en ledande och självständig ställning såväl inåt som utåt. Med

hänsyn härtill synes böra föreskrivas att ordföranden utses för sin tjänstetid

såsom ledamot av domstolen. Genom en sådan anordning blir ordförandens

ledande ställning inom domstolen mera markerad och understrykes att valet

av ordförande måste ske med den största omsorg. Då ordförandeposten i

högsta domstolen måste anses utgöra en av de betydelsefullaste chefsposterna

i riket måste, såsom redan antytts, avgörande vikt fästas vid vederbörandes

chefsegenskaper. Det föreslagna stadgandet utgör icke hinder för ordföranden

att begära entledigande från ordförandeskapet med bibehållande av

befattningen såsom ledamot av domstolen.

Enligt utskottets mening bör hinder icke möta för Kungl. Maj :t att till ordförande

i högsta domstolen utse en framstående domare, som icke vid tiden

för utnämningen är ledamot av domstolen utan samtidigt utnämnes till justitieråd,

t. ex. någon förutvarande ledamot av högsta domstolen.

Utskottet delar departementschefens åsikt att ordföranden icke skall intaga

annan tjänsteställning i förhållande till andra ledamöter i domstolen och icke

heller vara berättigad till särskilt arvode. Att ordföranden i högsta domstolen

tillika bör tjänstgöra som ordförande på en av domstolens avdelningar synes

uppenbart. Dc särskilda arbetsuppgifter som komma att åvila högsta domstolens

ordförande i denna egenskap kunna icke förväntas bliva av alltför betydande

omfattning. Det kan emellertid visa sig erforderligt att ordföranden i

högsta domstolen i viss utsträckning befrias från de göromål, som enligt vad

nedan anföres eljest ankomma på avdelningsordförande. Bestämmelser härom

böra införas i den arbetsordning som enligt 9 § i förslaget skall upprättas

för högsta domstolen.

Vad härefter angår frågan örn den ordning vari ordförandena på de båda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

övriga avdelningarna böra utses ansluter sig utskottet till departementsche

fens förslag att dessa ordförande skola utses av Kungl. Majit. De skäl som

anförts för att ordföranden i högsta domstolen skall utses av Kungl. Maj :t äga

enligt utskottets mening i huvudsak giltighet även i fråga om ordförandena

på de särskilda avdelningarna. Det är uppenbart att den nya processordningen

kommer att ställa ökade krav på arbetsledningen inom högsta domstolen.

Detta gäller, såsom processlagberedningen understrukit, framför allt i två

hänseenden, nämligen i fråga om utövandet av ordförandeskapet vid huvudförhandling

och beträffande ledandet av arbetet på avdelningen, så att detta

bedrives ändamålsenligt och arbetsbalans undvikes. Arbetet på envar av domstolens

avdelningar måste fördenskull ställas under en fast och ansvarig ledning.

Inom lagrådet har framhållits att uppgiften att leda förhör med parter,

vittnen och sakkunniga i stor utsträckning torde komma att överlämnas åt referenten

i målet och att samtliga ledamöter av domstolen måste vara beredda

att fungera såsom referenter. Huruvida eller i vilken utsträckning ett sådant

tillvägagångssätt kan befinnas lämpligt är svårt att på förhand bedöma. I varje

fall måste avdelningens ordförande vara skickad att leda även sådana förhör.

Överhuvud torde de uppgifter som komma att åvila avdelningsordförandena

bliva av den vikt att särskilda krav måste ställas på dem. Detta gäller

icke minst med hänsyn till de uppgifter av praktisk och organisatorisk art

som uppkomma under den nya rättegångsordningen. Avgörande vid valet

bör därför också vara de företräden en viss ledamot kan äga i fråga om

förmågan att utöva en verklig ledning av arbetet på avdelningen. Kungl.

Majit bör vid sitt val vara helt obunden av ancienniteten.

Utskottet delar icke de betänkligheter mot den föreslagna ordningen som

kommit till uttryck i lagrådsmajoritetens yttrande. Den omständigheten att

viss ledamot icke ifrågakommer till ordförandebefattning kan möjligen i

något fall medföra olust eller misstämning, men detta får icke vara avgörande

när ur allmän synpunkt starka skäl tala för ett visst ställningstagande i en

lagstiftningsfråga. Även befattningarna som ordförande på högsta domstolens

avdelningar torde, trots justitierådens jämställdhet såsom domare, vara

att betrakta som verkliga chefsposter. Inom den statliga administrationen är

det vanligt att chefsposter tillsättas av Kungl. Majit utan avseende å anciennitet

med hänsynstagande till de särskilda kvalifikationer som erfordras för

befattningen. Det kan tilläggas att även lagrådsmajoritetens förslag, enligt

vilket avdelningsordförande skulle utses bland domstolens ledamöter av högsta

domstolen samfällt, skulle kunna medföra icke önskvärda verkningar. Det

kan befaras att av kollegiala hänsyn alltför stort avseende bomme att fästas

vid ancienniteten. Ej heller kan bortses från risken att valen kunna inbjuda

till gruppbildningar inom domstolen till men för det fortsatta samarbetet.

Vad utskottet anfört till motivering av det föreslagna stadgandet att ordföranden

i högsta domstolen bör utses för sin tjänstetid och örn innebörden

därav äger enligt utskottets mening motsvarande tillämpning i fråga örn de

särskilda avdelningsordförandena.

Utskottet föreslår på grund av vad sålunda anförts att i 5 § av föreva
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

15

rande lagförslag upplagas stadganden av innehåll, att Konungen utser en av

högsta domstolens ledamöter att för sin tjänstetid vara högsta domstolens

ordförande, att denne tillika skall vara ordförande på en av högsta domstolens

avdelningar samt att ordförande på envar av övriga avdelningar likaledes

utses bland högsta domstolens ledamöter av Konungen för ledamotens

tjänstetid.

De av utskottet sålunda förordade ändringarna i 5 § föranleda vissa ändringar

jämväl i 9 §. Enligt första punkten i sistnämnda lagrum skola närmare

grunder för avdelningarnas sammansättning och målens fördelning

samt tjänstgöringen i högsta domstolen beslutas av högsta domstolen samfällt.

I andra punkten stadgas att det tillkommer ordförandena gemensamt

att tillämpa de sålunda beslutade grunderna, såvitt angår ledamöternas indelning

och målens fördelning. Enligt tredje punkten åligger det i övrigt

ordföranden på varje särskild avdelning att leda arbetet på avdelningen och

den äldste av ordförandena att därjämte övervaka tjänstgöringen i dess

helhet.

Enligt utskottets mening kan det icke vara lämpligt att tillämpningen av

de i arbetsordningen för högsta domstolen upptagna föreskrifterna om ledamöternas

indelning och målens fördelning skall tillkomma ordförandena gemensamt.

Det synes vara en naturlig uppgift för högsta domstolens ordförande

att handhava denna verksamhet. Ansvaret för högsta domstolens arbete

skall i sista hand åvila domstolens ordförande, och han bör då också

äga bestämmanderätt i fråga örn arbetets organisation och bedrivande. En

sådan anordning torde även innebära större garantier för en verkligt effektiv

arbetsledning än Kungl. Maj:ts förslag. Sistnämnda förslag synes medföra

att ordföranden i högsta domstolen vid skiljaktiga meningar skulle

kunna överröstas av övriga avdelningsordförande. Ett sådant kollegialt avgörande

med delat ansvar kan knappast vara ändamålsenligt. Utskottets ändringsförslag

i fråga om 5 § innebär också, att ordföranden i högsta domstolen

erhåller en mera markerad chefsställning än enligt Kungl. Maj:ts förslag.

I överensstämmelse härmed synes det böra tillkomma ordföranden i

högsta domstolen att tillämpa de berörda föreskrifterna och att övervaka

tjänstgöringen i dess helhet. Att tillämpningen av grunderna för ledamöternas

indelning och målens fördelning bör ske i samråd med ordförandena på

övriga avdelningar synes uppenbart. Utskottet föreslår att särskild föreskrift

härom upptages i 9 §.

Inom utskottet har givits uttryck åt farhågan att en bestämmanderätt för

högsta domstolens ordförande kunde innebära risk för ett obehörigt gynnande

av den avdelning, på vilken denne har att tjänstgöra såsom ordförande. Enligt

utskottets mening är denna farhåga ogrundad. Utskottet vill särskilt erinra

örn att grunderna för avdelningarnas sammansättning och målens fördelning

samt tjänstgöringen i domstolen enligt förslaget skola beslutas av

högsta domstolen samfällt och att tillämpningen av dessa grunder skall ske

i samråd med ordförandena på övriga avdelningar. Det bör även bemärkas

att ordföranden i högsta domstolen i sista hand blir ansvarig för att arbetet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 43.

på samtliga avdelningar bedrives ändamålsenligt och effektivt. I arbetsordningen

torde för övrigt komma att upptagas bestämmelser av innehåll att de

olika ledamöternas tjänstgöring endast under viss tid skall vara förlagd till

viss avdelning. Sammansättningen på avdelningarna torde sålunda komma

att växla från det ena året till del andra.

De av utskottet förordade ändringarna i 9 § medföra även vissa jämkningar

i lagrummets utformning i övrigt.

Mot förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj

1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att riksdagen, med förklaring att riksdagen funnit vissa

ändringar böra vidtagas i det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till lag om högsta domstolens sammansättning

och tjänstgöring, måtte för sin del antaga följande

förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

l) Lag

om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Högsta domstolen skall utgöras av tjugufyra justitieråd, av vilka tre, enligt

vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen skall vara delad i tre avdelningar.

2 §•

Å envar av högsta domstolens avdelningar skall, med iakttagande att någon

av avdelningarna alltid kan samlas, arbetet fortgå minst fyrtio veckor

om året.

3 §•

Till tjänstgöring å avdelningarna skola justitieråden indelas för viss tidsperiod;

dock må därunder sådan jämkning i avdelningarnas sammansättning

äga rum, som påkallas av ledamots avgång, förfall eller annan särskild

omständighet.

4 §•

Högsta domstolens avdelningar äro lika behöriga att upptaga till högsta

domstolens handläggning hörande mål och ärenden.

Arbetet skall, såvitt möjligt, jämnt fördelas mellan avdelningarna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43-

17

(Kungl. Maj:ts förslag:)

5 §•

Ordförande på avdelning utses

bland högsta domstolens ledamöter

av Konungen.

Den i tjänsten äldste av ordförandena

är tillika ordförande i högsta

domstolen.

(Utskottets förslag:)

5 §.

Konungen utser en av högsta domstolens

ledamöter att för sin tjänstetid

vara högsta domstolens ordförande.

Denne skall tillika vara ordförande

på avdelning. Ordförande på

annan avdelning utses likaledes bland

högsta domstolens ledamöter av Konungen

för ledamotens tjänstetid.

6 §•

Mål, som fullföljts till högsta domstolen eller skall av denna omedelbart

upptagas, bör i allmänhet tilldelas viss ledamot (referent), som har att meddela

för målets beredande erforderliga anvisningar. Referenten bör deltaga

i målets handläggning och avgörande i högsta domstolen.

Är avdelning, varå referenten är indelad, fri från tjänstgöring och angår

målet häktad eller fordrar målet eller däri uppkommen fråga eljest skyndsamt

avgörande, bör annan ledamot utses att vara referent i målet eller i

den särskilda frågan.

7 §■

Då avdelning behandlar ansökan örn resning eller besvär över domvilla i

något av högsta domstolen avgjort mål eller ärende, må ej ledamot, som

deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört

antal ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen.

8 §.

Förekommer vid prövning och avgörande av mål i högsta domstolen tilllika

fråga örn yttrande i ärende, som avses i § 26 regeringsformen, böra de

domare, som deltagit i målets avgörande, besluta i frågan. Skall yttrande i

sådant ärende eljest avgivas, må beslut fattas av tre justitieråd; i mål, som

avgjorts av krigsdomstol, hör dock i stället för ett av justitieråden någon av

de i § 20 regeringsformen nämnda militärpersonema deltaga i beslutet.

9 §■

Närmare grunder för avdelningarnas

sammansättning och målens fördelning

samt tjänstgöringen i högsta

domstolen beslutas av högsta domstolen

samfällt. Det tillkommer ordförandena

gemensamt att tillämpa de

sålunda beslutade grunderna, såvitt

angår ledamöternas indelning och

målens fördelning. I övrigt åligger

9 §•

Närmare grunder för avdelningarnas

sammansättning och målens fördelning

samt tjänstgöringen i högsta

domstolen beslutas av högsta domstolen

samfällt.

Det tillkommer högsta domstolens

ordförande att i samråd med ordförandena

pä övriga avdelningar tilllämpa

de sålunda beslutade grunder
-

Ilihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. lavd. Nr 43—45.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 43-

(Kungl. Maj.ts förslag:)

det ordföranden på varje särskild avdelning

att leda arbetet på avdelningen

och den äldste av ordförandena

att därjämte övervaka tjänstgöringen

i dess helhet.

(Utskottets förslag:)

na, såvitt angår ledamöternas indelning

och målens fördelning, ävensom

att övervaka tjänstgöringen i dess helhet.

Det åligger ordföranden på varje

avdelning att leda arbetet på avdelningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

Genom lagen upphäves lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.

Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om

tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen

i Kungl. Maj:ts lagråd1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §■

Ledamot, som — — — förekommande ärenden.

Sedan justitieråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall han utan hinder därav

deltaga i behandling av mål eller ärende, varmed han förut i högsta domstolen

tagit befattning vid huvudförhandling eller annan handläggning för

slutligt avgörande, ävensom i handläggning av mål, som enligt förordnande

av någon högsta domstolens avdelning skall avgöras av högsta domstolen i

dess helhet. Likaså skall regeringsråd, som börjat tjänstgöra i lagrådet,

utan hinder därav deltaga i slutbehandling av mål eller ärende, varmed han

förut i regeringsrätten tagit befattning.

Ledamot i---lagrådet bestämmer.

Har Konungen---dess behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

Stockholm den 4 juni 1946.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

t 1 Senaste lydelse se SFS 1932:135.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 43-

19

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Karl Emil Johanson,

Westman, Ahlkvist, Kringel och Löthner;

från andra kammaren: herrar Olsson i Mellerud och Björling, fru Gustafson samt

herrar Landgren, Gustafsson i Lekåsa, Lindahl, Sundström i Vikmanshyttan och Sveningsson.

av herr Bergquist.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m. a1 i texten