Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter.

1946-06-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1946:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om användande av statspolispersonal för vissa särskilda

uppgifter.

Genom en den 3 maj 1946 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 285, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för samma dag föreslagit riksdagen att antaga följande vid

propositionen fogade förslag till

Lag

om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter.

Härigenom förordnas som följer.

Enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar må vid spanings- eller

annan polisverksamhet för att hindra eller uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen

och andra brott, vilka kunna skada rikets försvar eller folkförsörjning,

utan hinder av vad i lagen om polisväsendet i riket är stadgat om statspolisen

statspolispersonal användas jämväl för tjänstgöring huvudsakligen

inom den stad, till vars polisstyrka personalen hör.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946 och gäller till och med den 30

juni 1949.

Genom särskild proposition, nr 284, vilken hänvisats till behandling av

statsutskottet, har Kungl. Maj:t föreslagit att allmänna säkerhetstjänsten

skall upphöra i och med utgången av budgetåret 1945/46 och hemställt örn

anvisande av medel för utökning av den nuvarande statspolisorganisalionen.

Syftet med denna ifrågasatta utökning är alt tillgodose behovet av polispersonal

för sådan spanings- och annan polisverksamhet, som efter den allmänna

säkerhetstjänstens avveckling erfordras för att hindra och uppdaga

brott mot 8 kap. strafflagen eller andra för rikets säkerhet skadliga brott.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sand. 1 avd. Nr 49.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 49.

Statsutskottet har i utlåtande den 21 juni 1946, nr 240, hemställt om bifall

till sistnämnda proposition i de delar som äro av betydelse för nu förevarande

lagfråga.

I nu förevarande proposition upptagas till behandling vissa lagstiftningsåtgärder,

vilka påkallas för genomförande av den nya organisationen. Föredraganden,

statsrådet Mossberg, anför härom följande:

»De huvudsakliga bestämmelserna angående statspolisen återfinnas i lagen

den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket samt i kungörelsen den

16 september 1932 (nr 448) angående stats- och reservpolisen. Nämnda

lag föreskriver i 5 § 3 morn., att i fråga om stad, som är skyldig tillhandahålla

reservpolismän - sådan skyldighet åligger stad, vars invånarantal

uppgår till minst 10 000, ävensom i län, där stad med minst 10 000 invånare

ej finnes, den stad inom länet Konungen bestämmer -— Konungen

må förordna, att ett bestämt antal av stadens polispersonal i särskilda

tjänstegrader huvudsakligen skall användas för tjänstgöring såsom statsPolis

vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet utom staden. Då

sådant förordnande meddelats, skall polispersonalen i staden ökas med det

bestämda antalet. Därest sedermera polispersonalen minskas, utan att motsvarande

ändring i behovet av polispersonal inom staden ägt rum, eller

personalen icke ökas i förhållande till sådan ändring, må Konungen förordna

om ökning av personalen. För tjänstgöring såsom statspolis i första

hand avsedda polismän till föreskrivet antal skola sammanföras till en

särskild statspolisavdelning.

Enligt 6 § gäller vidare att i fråga om stad, som inrättar kriminalpolisavdelning,

Konungen må förordna, att ett bestämt antal av stadens kriminalpolismän

i särskilda tjänstegrader huvudsakligen skall användas för

tjänstgöring såsom statspolis vid kriminalpolisverksamhet utom staden.

För sådan tjänstgöring i första hand avsedda kriminalpolismän till föreskrivet

antal skola i stad med statspolisavdelning tillhöra denna.

Närmare bestämmelser angående statspolisens tjänstgöring ha meddelats

i kungörelsen angående stats- och reservpolisen. Av dessa bestämmelser

må här endast anmärkas, att statspolisen i första hand skall användas å

landsbygden samt, savin angår kriminalstatspolisen, i stad där kriminalpolisavdelning

icke finnes, samt att statspolisen endast i särskilda fall får

tagas i anspråk för tjänstgöring inom förläggningsstaden.

Med nyssnämnda bestämmelser i lagen örn polisväsendet i riket böra

sammanställas föreskrifterna i 15 § 1 mom. samma lag. Däri stadgas —

förutom att polisdistrikts kostnader för polispersonal, som i distriktet finnes

anställd för hela rikets behov, samt för särskilda anordningar för polisväsendet

i dess helhet skola gottgöras polisdistriktet av statsmedel — att

stad, som skall tillhandahålla statspolis, gottgöres av statsverket så stor

del av stadens kostnader för avlöning, pensionering, begravningshjälp och

andra förmåner åt polispersonalen i särskilda tjänstegrader, som belöper

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

3

å det bestämda antalet statspolismän i motsvarande grader enligt de beräkningsgrunder,

som fastställas av Konungen. Ersättning utgår jämväl

för andra stadens utgifter för statspolisens verksamhet.

Lagen om polisväsendet i riket utgår i enlighet med det anförda från

den förutsättningen, att statspolisens verksamhet i princip faller utanför

ramen för den polisverksamhet, som sedan gammalt ansetts åvila städerna.

I enlighet härmed är också städernas skyldighet med avseende å statspolisen

begränsad till skyldigheten att tillhandahålla erforderlig

personal; kostnaderna för statspolisens verksamhet falla i det väsentliga

å statsverket. Därest åt statspolisen anförtros den väsentliga delen av sådan

spanings- och annan verksamhet, som erfordras för att uppdaga och beivra

spioneribrott och andra landsskadliga brott, kommer emellertid denna

verksamhet att i icke ringa utsträckning falla inom området för vad vederbörande

förläggningsstad enligt gällande lagstiftning torde få anses vara

skyldig att svara för. I sakens natur ligger nämligen, att en betydande

del av statspolispersonalens tjänstgöring i sådan verksamhet — och när

det gäller de största städerna troligen huvudparten av verksamheten —

kommer att vara förlagd lill den stad, till vars statspolisavdelning vederbörande

statspolisman hör. Denna principiella avvikelse från vad för närvarande

är i lag stadgat om det ändamål, för vilket statspolisen är avsedd,

synes påkalla, att bestämmelser därom meddelas i lag. Närmast till hands

ligger därvid att vidtaga sådana ändringar i lagen örn polisväsendet i riket,

alt föreskrifterna om statens skyldighet att bidraga till stads kostnader för

statspolispersonal icke knytas till förutsättningen, att statspolisen skall huvudsakligen

användas för tjänstgöring utom staden. Med hänsyn till den i

viss mån provisoriska karaktären av den av mig föreslagna organisationen

för bekämpandet av spioneri och jämförliga brott synes emellertid lämpligare

att för ändamålet endast tillskapas en provisorisk lagstiftning i ämnet.

I detta hänseende vill jag även erinra om att en genomgripande omorganisation

av polisväsendet i dess helhet ifrågasatts av 1939 års polisutredning.

En dylik provisorisk lagstiftning synes kunna begränsas till stadgande

därom att vid spanings- eller annan polisverksamhet för att hindra eller

uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada

rikets försvar eller folkförsörjning, må utan hinder av vad i lagen om polisväsendet

i riket är stadgat om statspolisen statspolispersonal användas jämväl

för tjänstgöring huvudsakligen inom den stad, till vars polisstyrka personalen

hör.

En lagstiftning av angivet innehåll kommer ulan särskilt stadgande att

medföra, att de i lagen örn polisväsendet i riket meddelade föreskrifterna

örn skyldighet för statsverket att bidraga till stads kostnader för tillhandahållande

av statspolispersonal bliva tillämpliga å all den statspolispersonal

som användes för bekämpande av spioneri och liknande brott. Uppenbarligen

kommer lagstiftningen också att medföra skyldighet för vederbörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr A9.

Utskottet.

stad att tillhandahålla den för statspolisens utökning erforderliga polispersonalen.

Såvitt angår ordningsstatspolisen följer detta omedelbart av

bestämmelserna i 5 § 3 mom. lagen om polisväsendet i riket. Beträffande

kriminalstatspolisen finnes intet uttryckligt stadgande om skyldighet för

stad, som tillhandahåller kriminalstatspolis, att öka polisstyrkan i staden

med motsvarande personal. En sådan skyldighet följer emellertid därav,

att enligt 2 och 6 §§ lagen om polisväsendet i riket kriminalpolismän

skola finnas anställda i staden i erforderlig utsträckning. Om statspolisavdelningen

i staden genom förordnande av Kungl. Maj:t utökas med visst

antal kriminalpolismän för särskild tjänstgöring såväl inom som utom

staden, lärer en ökning av stadens kriminalpolisavdelning utan vidare få

anses påkallad.

Med hänsyn till den nu föreslagna lagstiftningens provisoriska karaktär

synes den böra givas begränsad giltighet, förslagsvis under tre år eller till

och med den 30 juni 1949. De tillämpningsföreskrifter till lagen, som erfordras,

torde kunna i administrativ ordning utfärdas av Kungl. Majit.»

Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda

iagförslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma och får alltså

hemställa,

att förevarande proposition, nr 285, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 21 juni 1946.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Ahlkvist, Löthner,

Lodenius, William Ohlsson och Annér*;

från andra kammaren: herrar Olsson i Mellerud, Björling, Berg, Gustafsson i

Lekåsa, Lindahl, Sundström i Vikmanshyttan* och Sveningsson samt fröken Öberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Idclns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

617157

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter. s. 2 i texten