Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om bokföringsoch redovisningsskyldighet för sammanslutningar och andra, som bedriva politisk propaganda. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 222 i första kammaren av herrar Lindström och Branting samt nr 269 i andra kammaren av herr Brandt m. fl.

1946-03-05 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1946:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om bokföringsoch redovisningsskyldighet för sammanslutningar och andra, som bedriva politisk propaganda. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 222 i första kammaren av herrar Lindström och Branting samt nr 269 i andra kammaren av herr Brandt m. fl.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om

bokförings- och redovisningsskyldighet för sammanslutningar

och andra, som bedriva politisk propaganda.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta

motioner, nr 222 i första kammaren av herrar Lindström och Branting samt

nr 269 i andra kammaren av herr Brandt m. fl. I motionerna, vilka äro likalydande,

hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning,

huruvida och under vilka förutsättningar sammanslutningar och andra

som bedriva politisk propaganda böra genom lag åläggas skyldighet att föra

böcker över sina inkomster och utgifter samt att periodiskt avgiva offentlig

redovisning för sin propagandaverksamhet.

Beträffande de skäl som ligga till grund för motionärernas hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna.

Gällande bestämmelser angående bokföringsskyldighet återfinnas i bokföringslagen

den 31 maj 1929. Enligt denna lag åligger bokföringsplikt aktiebolag,

handelsbolag, bostadsrättsföreningar samt tjugo uppräknade arter

av yrkesmässigt driven rörelse. Politiska partier eller sammanslutningar äro

icke underkastade bestämmelserna i bokföringslagen. Dessa organisationer

utgöra regelmässigt ideella föreningar och äga rättskapacitet under förutsättning

att de erhållit en någorlunda fast organisation, d. v. s. att stadgar

antagits och styrelse utsetts. I praktiken torde politiska sammanslutningar i

allmänhet föra räkenskaper över sina inkomster och utgifter.

Vid 1934 års riksdag väckte herr Hallén motion i andra kammaren (nr

445) med hemställan örn bokföringsskyldighet för politiska sammanslutningar.

I sitt utlåtande (nr 58) över motionen framhöll första lagutskottet, att

dylik bokföringsskyldighet icke torde kunna förhindra politiska sammanslutningars

beroende av obehöriga inflytelser genom ekonomiskt understöd

eller dylikt. Vederbörande komme helt visst att finna utvägar att undandraga

sig offentliggörandet av sådana utgifter, som vittnade om obehörigt inflytande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6. 5

Utskottets hemställan, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda, bifölls av båda kamrarna.

Vid påföljande års riksdag väcktes likalydande motioner i första kammaren

av herrar Björnsson och Lindström (nr 176) samt i andra kammaren

av herrar Hallén och Vougt (nr 441), vari hemställdes örn utredning huruvida

och under vilka förutsättningar politiska sammanslutningar måtte

kunna åläggas skyldighet att föra böcker och utlämna sina räkenskaper till

offentlig kontroll.

I utlåtande (nr 14) över motionerna anförde första lagutskottet, efter att

ha erinrat örn sitt ställningstagande till frågan vid 1934 års riksdag, följande:

Utskottet intager samma ståndpunkt till förevarande yrkande som i sitt

ovannämnda utlåtande vid riksdagen år 1934. Med anledning av de erinringar,

som i årets motioner riktats mot nämnda utlåtande, anser sig utskottet

dock böra något närmare angiva skälen för sitt ställningstagande.

Ingen lärer vilja bestrida att, såsom motionärerna ansett sig böra påpeka,

åtskilliga lagar och således ej blott en eventuell lag om bokföringsskyldighet

för politiska sammanslutningar kunna kringgås, men det torde icke desto

mindre vara nödvändigt att taga hänsyn till frågan i vilken omfattning något

sådant kan befaras. Utfallet av det övervägande som bör föregå stiftande av

lag, vad slag det vara må, är alltså uppenbarligen i hög grad beroende av

den effektivitet som kan förväntas i lagens tillämpning. Utskottet anser för

sin del, att en föreskrift örn bokföringsskyldighet för politiska sammanslutningar

kan kringgås så lätt och i sådan omfattning att den icke kan leda

till åsyftat resultat: att avslöja — och på så sätt möjligen motverka — obehöriga

inflytanden å det politiska livet.

Skall bokföringsskyldighet införas måste den omfatta alla politiska sammanslutningar

och upptaga alla inflytande bidrag. För att densamma icke

skall få karaktär av allenast rent privata räkenskaper, är vidare nödvändigt

att den på något sätt är tillgänglig för allmänheten. Det torde utan svårighet

kunna inses vilka tillfällen till politiska förföljelser och trakasserier som

genom bokföringens offentliggörande Lomme att yppa sig. Och därjämte

kunde på den vägen även valhemligheten i stor utsträckning äventyras.

Motionärerna ha själva förmärkt de svårigheter, som skulle vara förenade

med införande av en generell föreskrift örn bokföringsskyldighet för alla

politiska sammanslutningar, och ifrågasätta fördenskull att göra undantag

beträffande mindre, lokala valorganisationer. Det lärer dock vara tydligt att

genom ett sådant undantag föreskriften om bokföringsskyldighet skulle

komma att sakna betydelse.

I en vid utskottsutlåtande! fogad reservation av herrar Olsson i Mellerud

och Lindberg i Stockholm med hemställan örn bifall till motionerna anfördes

bland annat följande:

Även reservanterna medgiva, att det på detta som på så många andra områden

inom lagstiftningen skulle stöta på mycket betydande svårigheter att

få sagda bokföringsföreskrifter i ett sådant skick, att desamma icke skulle

kringgås, men det torde å andra sidan ligga en påfallande överdrift i utskottets

omdöme, att berörda föreskrifter skulle »sakna betydelse». Det ligger

säkerligen närmare till hands att antaga, att den sunda reaktion mot en

lurande korruption, som statsmakterna genom antagandet av en dylik lag

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

giva uttryck åt, skulle för den alldeles överväldigande delen av befolkningen

vara fullt tillräcklig för att hindra manipulationer av befarat slag.

Utskottets förmodan, att ett tillmötesgående av motionärernas förslag

skulle leda till politiska förföljelser och trakasserier, är ett antagande, för

vilket inga sannolika skäl givits. Ej heller torde utskottets anmärkning, att

valhemligheten genom föreskrift om offentlighet över politiska sammanslutningars

inkomster och utgifter skulle äventyras, ha på något övertygande

sätt dokumenterats.

Som i motionen angives, har ifrågavarande spörsmål i England ansetts

vara så betydelsefullt, att vissa lagstiftningsåtgärder i syfte att förekomma

obehörigt ekonomiskt inflytande vid valen till underhuset genomförts.

Utskottets hemställan bifölls efter långvariga debatter av båda kamrarna.

Vid 1945 års riksdag hemställdes i likalydande motioner, i första kammaren

av herr Sandegård m. fl. (nr 190) och i andra kammaren av herrar

Lövgren och Hallén (nr 323), om utredning huruvida och under vilka förutsättningar

sammanslutningar och andra, som bedriva politisk propaganda,

borde genom lag åläggas skyldighet att föra böcker över inkomster och utgifter

samt årligen avgiva offentlig redovisning över sin propagandaverksamhet.

Motionerna behandlades av sammansatt konstitutions- och första

lagutskott, som i enhälligt utlåtande (nr 2) anförde följande:

Motionärernas önskemål om kontroll av obehörigt inflytande över politiska

sammanslutningar m. m. finner utskottet förtjäna beaktande. Detta gäller

särskilt sådana fall, då anledning finnes att antaga, att här i riket framförda

åsikter i politiska frågor bestämmas av utländska intressen, ehuru dessa

framträda i förtäckt form. Även om alltså, särskilt i vad angår den av utländska

intressen bestämda propagandan, skäl kunna anföras för vidtagande

av åtgärder i motionernas syfte, inställa sig å andra sidan, såsom framgår av

behandlingen av dessa frågor vid tidigare tillfällen, starka betänkligheter

mot en lagstiftning av ifrågavarande innebörd.

För att en sådan lagstiftning skall kunna göras effektiv, måste skyldigheter

i betydande omfattning åläggas även medborgare som äro fullt lojala

mot samhället i deras politiska handlande. Då gränserna för vad som inrymmes

i begreppet politisk propaganda icke torde kunna närmare angivas,

skulle lagbestämmelser i ämnet ej komma att utgöra ett fast stöd för rättstillämpningen;

denna bleve säkerligen vacklande och inkonsekvent. För en

effektiv kontroll av den politiska propagandan synes det ej vara tillräckligt

att genom införande av bokföringsskyldighet och offentlig redovisning bereda

insyn i företagens ekonomiska förhållanden. Såsom antytts i motionerna

torde det vara nödvändigt att åt särskild myndighet uppdraga att

granska det omfattande material, som på detta sätt skulle bliva tillgängligt.

Mot en sådan administrativ kontroll av det politiska livet inställa sig emellertid

uppenbarligen stora betänkligheter.

Oavsett de skäl, som ur nu angivna synpunkter kunna anföras mot ett

bifall till motionerna, torde man icke kunna bortse från möjligheten, att

fullt lojala och politiskt oantastliga bidragsgivare skulle vållas skada såväl

i sina näringsintressen som i andra avseenden, örn deras anonymitet

skulle röjas.

Vad särskilt angår den utländska propagandan torde det även vara tvivel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

7

aktigt, huruvida man på den antydda vägen skulle kunna nå längre än som

redan med gällande lagstiftning är möjligt. Utskottet erinrar i detta sammanhang

om stadgandet i 8 kap. 22 § strafflagen om straff för den, som

av främmande makt mottager penningar eller amiat för att här i riket genom

utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den allmänna

meningen, samt örn den möjlighet, som vid misstanke om brott står

åklagarmyndigheten till buds att genom husrannsakan och beslag skaffa

sig tillgång även till ett företags bokföring och andra handlingar. Även de

möjligheter till fri kritik vårt demokratiska samhällsskick erbjuder utgöra

ett beaktansvärt skydd mot uppkomsten och utvecklingen av samhällsskadliga

företeelser.

På grund av det anförda och då utskottet icke kunde finna, att missförhållandena

på de områden motionerna avsåge vöre så allmänna eller av så

djupgående natur, att de nödvändiggjorde åtgärder i motionernas syfte,

hemställde utskottet att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I nu förevarande motioner uttalas inledningsvis, att upplysning och propaganda

spela en utomordentlig roll i all mera utvecklad politisk verksamhet

och framhålles som ett naturligt demokratiskt krav, att de penningbidrag

som lämnas för den politiska propagandan icke döljas under anonymitet

utan att de offentligen redovisas. Vidare erinras att 1945 års riksdag hemställt

örn utredning angående offentlig redovisning i fråga om finansieringen

av periodiska skrifter och att strafflagen innehåller ett särskilt stadgande

till skydd mot utländsk propaganda. Beträffande nämnda stadgande uttalas,

att nyligen gjorda erfarenheter visat att tillämpningen av detsamma stöter

på svårigheter, enär man saknat möjlighet att lätt kontrollera finansieringen

av den politiska propagandan. Härefter anföra motionärerna vidare:

Därutöver torde emellertid, såsom även framhölls under 1945 års behandling

av frågan, rimligen böra krävas att medborgarna äga kännedom örn

vilka intressen som ligga bakom den politiska propagandan. Detta enligt

motionärernas mening naturliga krav på öppenhet har, sedan frågan senast

behandlades, ytterligare aktualiserats genom den pågående, ytterst intensiva

och av allt att döma utomordentligt kostsamma propaganda, som i delvis

helt nya former bedrives inom landet rörande de mest aktuella politiska frågorna.

Man har tidigare invänt mot tanken på en redovisningsskyldighet av

här avsett slag, att den skulle komma att kräva en omfattande och svårbemästrad

kontrollapparat samt att en lagstadgad redovisningsskyldighet

skulle kunna medföra en risk för administrativ kontroll över det politiska

livet. Dessa invändningar kunna enligt motionärernas mening tillmätas någon

vikt, endast örn ett tillgodoseende av kravet på offentlig redovisning

skulle ske under tillskapande av ett nytt särskilt kontrollorgan. En sådan

lösning är emellertid varken nödvändig eller önskvärd. Vi hålla före, att

huvudsyftet med en dylik redovisningsskyldighet väl kunde tillgodoses

genom en enkel föreskrift om skyldighet för politiska partier, sammanslutningar

och andra som bedriva politisk propaganda att regelbundet av trycket

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

Utskottet.

utgiva för allmänheten tillgängliga redogörelser för sina inkomster och

utgifter. Sådana redogörelser borde samlas av något redan existerande samhälleligt

organ för att där finnas tillgängliga, för den händelse en närmare

granskning av de lämnade uppgifterna skulle visa sig påkallad. Det är motionärernas

bestämda uppfattning, att redan förekomsten av en offentlig

redovisningsskyldighet av här ifrågasatt art skulle verka preventivt med hänsyn

till tendenser till illegitim, korruptiv påverkan genom den politiska propagandan.

Dessutom .skulle en sådan redovisningsskyldighet bereda medborgarna

möjlighet att klart bedöma, vilka legitima intressen som ta sig uttryck

genom propagandan. Medborgarna skulle därmed få en ytterligare och säkrare

grund för sitt politiska ställningstagande.

Delade meningar kunna icke eller borde i varje fall icke kunna råda örn

önskvärdheten av att det politiska livet hålles fritt från korrumperande

eller eljest obehöriga inflytelser. Särskilt angeläget är att utländska intressen

icke beredas tillfälle att utöva landsskadlig inverkan på den svenska

opinionen. För de stora politiska partierna liksom för den stora allmänheten

i vårt land torde det också stå klart att utländsk propaganda i strid

mot svenska intressen icke bör tolereras. I 8 kap. 22 § strafflagen har i

överensstämmelse härmed intagits ett särskilt stadgande om straff för den,

som av främmande makt mottager penningar eller annat för att här i riket

genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka

den allmänna meningen örn rikets styrelseskick eller örn åtgärder i dess

inre eller yttre styrelse. I straffrättskommitténs förslag till lagstiftning om

brott mot staten och allmänheten har upptagits ett motsvarande stadgande

med något vidare räckvidd.

Åsiktsbildningen i politiska frågor bör självfallet bedrivas utan obehörig

påverkan även av inhemska intressen. I den mån sådan påverkan verkligen

förekommer, lär den icke kunna omintetgöras genom införandet av bokförings-

och redovisningsskyldighet i enlighet med motionärernas förslag. Frågan

örn lagfästande av sådan skyldighet har, såsom utskottets redogörelse

utvisar, vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Förslagen

ha emellertid icke vunnit riksdagens bifall. Senast vid 1945 års riksdag

blevo motioner med yrkande örn införande av bokförings- och redovisningsskyldighet

för politiska partier och sammanslutningar efter hemställan

av enhälligt konstitutions- och första lagutskott avslagna av riksdagen. De

skäl som därvid åberopades mot en lagstiftning av ifrågasatt innebörd äga

enligt utskottets mening alltjämt giltighet. Särskilt må erinras om svårigheten

att göra en lagstiftning i ämnet effektiv — lagen skulle bliva verkningslös

i fråga örn de illojala och vålla onödigt besvär för de lojala —, om

risken för politiskt oantastliga medborgare att utsättas för obehag och trakasserier

samt örn det skydd mot uppkomsten och utvecklingen av samhällsskadliga

företeelser som den fria kritiken erbjuder.

Några händelser eller omständigheter, varigenom den nu ånyo väckta

frågan kan anses ha kommit i ett förändrat läge, synas icke ha inträffat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

9

Med hänsyn till att 1945 års riksdag hos Kungl. Majit hemställt om utredning

och förslag om lagstadgad skyldighet för utgivare av periodiska

skrifter att offentligt redovisa hur skriften finansieras torde behovet av

den ifrågasatta lagstiftningen snarare vara mindre nu än tidigare. Utskottet

kan icke heller finna att vad motionärerna föreslagit beträffande den

ifrågasätta kontrollens anordnande är ägnat att skapa vare sig erforderlig

effektivitet eller nödiga garantier mot missbruk. Enligt utskottets förmenande

skulle en lagstiftning av den art motionärerna förorda svårligen

kunna genomföras utan att den skulle innebära en kontroll över åsiktsbildningen,

som bomme att stå i dålig överensstämmelse med demokratiska

rättsprinciper och mahända leda till allvarlig fara för demokratien själv.

Så länge det ej visats eller åtminstone gjorts troligt att missförhållanden

verkligen råda i fråga örn opinionsbildningen i landet, böra meningsutbytet

och propagandan vara obundna av legala föreskrifter. Härtill kommer

att en sådan lagstiftning som den föreslagna knappast skulle komma

att uppbäras av ett allmänt förtroende. Härigenom skulle den förut framhållna

risken för bristande effektivitet hos lagstiftningen ytterligare ökas.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motioner, 1:222 och 11:269, icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1946.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Karl Emil

Johanson, Westman, Kriigel, Löthner och Olofsson*;

från a n ti r a kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Werner, Olsson

i Mellerud, Björling*, Lindberg, Ljungberg och Jonsson i Skutskär.

* Ej närvarande vid ullålandels justering.

Reservation

av herrar Olsson i Mellerud, Lindberg och Jonsson i Skutskär, vilka anfört:

»Vi anse att den politiska åsiktsbildningen i en demokratisk stat bör förBihang

till riksdagens protokoll 1046. 0 sand. 1 avil. Nr 5_6.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

sigga under sådana förhållanden, att den enskilde medborgaren så långt

möjligt har full insyn över de väsentliga faktorer, vilka påverka nämnda

åsiktsbildning. I den mån som det politiska upplysningsarbetet kommit att

omfatta allt bredare folkgrtipper och sålunda blivit alltmera omfattande samt

penningkrävande, ökas givetvis riskerna för obehörigt inflytande på opinionsbildningen

i politiska frågor. Ett korrektiv emot en dylik, ur alla synpunkter

beklaglig utveckling kan enligt vår mening tänkas ligga i ett åläggande

för sammanslutningar och andra, som bedriva politisk propaganda, att

avgiva offentlig redovisning över sina inkomster och utgifter, ett åläggande,

vilket ingalunda kan för sagda sammanslutningar anses oskäligt betungande.

Sannolikt skulle sådan redovisning för de smärre lokala politiska organisationernas

vidkommande knappast fylla någon uppgift för att uppnå angivna

syfte; denna angelägenhet finge givetvis göras till föremål för särskild prövning

vid en kommande utredning.

De huvudsakliga skäl för avslag å motionerna, som utskottet presterat,

synas vara, dels att riksdagen så sent som föregående år avslagit en liknande

framställning och dels att en lagstiftning av ifrågasatt slag enligt utskottets

mening skulle visa sig fullständigt ineffektiv för vinnande av syftet i fråga.

Beträffande förstnämnda skäl kan invändas, att flertalet spörsmål väl i

allmänhet behöva tid för att mogna och alt ett avvisande av en framställning

icke med nödvändighet behöver betyda, att densamma — även örn

väsentligt förändrade förhållanden under mellantiden icke inträtt — för

all framlid avvisas.

Det andra skälet, farhågan för en dylik lagstiftnings bristande effektivitet,

är naturligtvis av mera reellt innehåll. Det synes oss emellertid som om utskottet

högst väsentligt förstorat de föreliggande svårigheterna och, framför

allt, av skäligen okända och osäkra premisser dragit högst bestämda slutsatser.

Den lagstiftning om betydligt ökad offentlig insyn på olika områden av

samhällslivet, vilken kommit till stånd under senare år, har icke av vederbörande

mottagits på ett sådant sätt, att man därav kan ha rätt att draga slutsatser

örn bristande lojalitet mot samhällets önskemål om ökad offentlighet

i förevarande ting, och det finnes enligt vår mening näppeligen anledning

att betrakta företeelserna på det politiska livets fält väsentligen annorlunda

än i ovan antydda fall.

Vi anse sålunda, att det med hänsyn till utvecklandet och bevarandet av

det politiska livets sundhet finnes anledning undersöka, örn det skulle vara

möjligt skydda det politiska livet för obehöriga inflytelser genom ökad offentlighet

över de mera betydande penningmedel, vilka disponeras i den politiska

propagandan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

Under hänvisning till ovanstående få vi hemställa,

11

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 222

och II: 269, ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

huruvida och under vilka förutsättningar sammanslutningar

och andra som bedriva politisk propaganda böra genom lag

åläggas skyldighet att föra böcker över sina inkomster och

utgifter samt att periodiskt avgiva offentlig redovisning för

sin propagandaverksamhet.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1946

640921

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.