Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om bokföringsoch redovisningsskyldighet för sammanslutningar och andra, som bedriva politisk propaganda. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 222 i första kammaren av herrar Lindström och Branting samt nr 269 i andra kammaren av herr Brandt m. fl.
1946-03-05 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1946:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om bokföringsoch redovisningsskyldighet för sammanslutningar och andra, som bedriva politisk propaganda. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 222 i första kammaren av herrar Lindström och Branting samt nr 269 i andra kammaren av herr Brandt m. fl.
Dokumentets text
4
Första lagutskottets utlåtande nr 6.
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1946 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om
bokförings- och redovisningsskyldighet för sammanslutningar
och andra, som bedriva politisk propaganda.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nr 222 i första kammaren av herrar Lindström och Branting samt
nr 269 i andra kammaren av herr Brandt m. fl. I motionerna, vilka äro likalydande,
hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning,
huruvida och under vilka förutsättningar sammanslutningar och andra
som bedriva politisk propaganda böra genom lag åläggas skyldighet att föra
böcker över sina inkomster och utgifter samt att periodiskt avgiva offentlig
redovisning för sin propagandaverksamhet.
Beträffande de skäl som ligga till grund för motionärernas hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
motionerna.
Gällande bestämmelser angående bokföringsskyldighet återfinnas i bokföringslagen
den 31 maj 1929. Enligt denna lag åligger bokföringsplikt aktiebolag,
handelsbolag, bostadsrättsföreningar samt tjugo uppräknade arter
av yrkesmässigt driven rörelse. Politiska partier eller sammanslutningar äro
icke underkastade bestämmelserna i bokföringslagen. Dessa organisationer
utgöra regelmässigt ideella föreningar och äga rättskapacitet under förutsättning
att de erhållit en någorlunda fast organisation, d. v. s. att stadgar
antagits och styrelse utsetts. I praktiken torde politiska sammanslutningar i
allmänhet föra räkenskaper över sina inkomster och utgifter.
Vid 1934 års riksdag väckte herr Hallén motion i andra kammaren (nr
445) med hemställan örn bokföringsskyldighet för politiska sammanslutningar.
I sitt utlåtande (nr 58) över motionen framhöll första lagutskottet, att
dylik bokföringsskyldighet icke torde kunna förhindra politiska sammanslutningars
beroende av obehöriga inflytelser genom ekonomiskt understöd
eller dylikt. Vederbörande komme helt visst att finna utvägar att undandraga
sig offentliggörandet av sådana utgifter, som vittnade om obehörigt inflytande.
Första lagutskottets utlåtande nr 6. 5
Utskottets hemställan, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda, bifölls av båda kamrarna.
Vid påföljande års riksdag väcktes likalydande motioner i första kammaren
av herrar Björnsson och Lindström (nr 176) samt i andra kammaren
av herrar Hallén och Vougt (nr 441), vari hemställdes örn utredning huruvida
och under vilka förutsättningar politiska sammanslutningar måtte
kunna åläggas skyldighet att föra böcker och utlämna sina räkenskaper till
offentlig kontroll.
I utlåtande (nr 14) över motionerna anförde första lagutskottet, efter att
ha erinrat örn sitt ställningstagande till frågan vid 1934 års riksdag, följande:
Utskottet intager samma ståndpunkt till förevarande yrkande som i sitt
ovannämnda utlåtande vid riksdagen år 1934. Med anledning av de erinringar,
som i årets motioner riktats mot nämnda utlåtande, anser sig utskottet
dock böra något närmare angiva skälen för sitt ställningstagande.
Ingen lärer vilja bestrida att, såsom motionärerna ansett sig böra påpeka,
åtskilliga lagar och således ej blott en eventuell lag om bokföringsskyldighet
för politiska sammanslutningar kunna kringgås, men det torde icke desto
mindre vara nödvändigt att taga hänsyn till frågan i vilken omfattning något
sådant kan befaras. Utfallet av det övervägande som bör föregå stiftande av
lag, vad slag det vara må, är alltså uppenbarligen i hög grad beroende av
den effektivitet som kan förväntas i lagens tillämpning. Utskottet anser för
sin del, att en föreskrift örn bokföringsskyldighet för politiska sammanslutningar
kan kringgås så lätt och i sådan omfattning att den icke kan leda
till åsyftat resultat: att avslöja — och på så sätt möjligen motverka — obehöriga
inflytanden å det politiska livet.
Skall bokföringsskyldighet införas måste den omfatta alla politiska sammanslutningar
och upptaga alla inflytande bidrag. För att densamma icke
skall få karaktär av allenast rent privata räkenskaper, är vidare nödvändigt
att den på något sätt är tillgänglig för allmänheten. Det torde utan svårighet
kunna inses vilka tillfällen till politiska förföljelser och trakasserier som
genom bokföringens offentliggörande Lomme att yppa sig. Och därjämte
kunde på den vägen även valhemligheten i stor utsträckning äventyras.
Motionärerna ha själva förmärkt de svårigheter, som skulle vara förenade
med införande av en generell föreskrift örn bokföringsskyldighet för alla
politiska sammanslutningar, och ifrågasätta fördenskull att göra undantag
beträffande mindre, lokala valorganisationer. Det lärer dock vara tydligt att
genom ett sådant undantag föreskriften om bokföringsskyldighet skulle
komma att sakna betydelse.
I en vid utskottsutlåtande! fogad reservation av herrar Olsson i Mellerud
och Lindberg i Stockholm med hemställan örn bifall till motionerna anfördes
bland annat följande:
Även reservanterna medgiva, att det på detta som på så många andra områden
inom lagstiftningen skulle stöta på mycket betydande svårigheter att
få sagda bokföringsföreskrifter i ett sådant skick, att desamma icke skulle
kringgås, men det torde å andra sidan ligga en påfallande överdrift i utskottets
omdöme, att berörda föreskrifter skulle »sakna betydelse». Det ligger
säkerligen närmare till hands att antaga, att den sunda reaktion mot en
lurande korruption, som statsmakterna genom antagandet av en dylik lag
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Första lagutskottets utlåtande nr 6.
giva uttryck åt, skulle för den alldeles överväldigande delen av befolkningen
vara fullt tillräcklig för att hindra manipulationer av befarat slag.
Utskottets förmodan, att ett tillmötesgående av motionärernas förslag
skulle leda till politiska förföljelser och trakasserier, är ett antagande, för
vilket inga sannolika skäl givits. Ej heller torde utskottets anmärkning, att
valhemligheten genom föreskrift om offentlighet över politiska sammanslutningars
inkomster och utgifter skulle äventyras, ha på något övertygande
sätt dokumenterats.
Som i motionen angives, har ifrågavarande spörsmål i England ansetts
vara så betydelsefullt, att vissa lagstiftningsåtgärder i syfte att förekomma
obehörigt ekonomiskt inflytande vid valen till underhuset genomförts.
Utskottets hemställan bifölls efter långvariga debatter av båda kamrarna.
Vid 1945 års riksdag hemställdes i likalydande motioner, i första kammaren
av herr Sandegård m. fl. (nr 190) och i andra kammaren av herrar
Lövgren och Hallén (nr 323), om utredning huruvida och under vilka förutsättningar
sammanslutningar och andra, som bedriva politisk propaganda,
borde genom lag åläggas skyldighet att föra böcker över inkomster och utgifter
samt årligen avgiva offentlig redovisning över sin propagandaverksamhet.
Motionerna behandlades av sammansatt konstitutions- och första
lagutskott, som i enhälligt utlåtande (nr 2) anförde följande:
Motionärernas önskemål om kontroll av obehörigt inflytande över politiska
sammanslutningar m. m. finner utskottet förtjäna beaktande. Detta gäller
särskilt sådana fall, då anledning finnes att antaga, att här i riket framförda
åsikter i politiska frågor bestämmas av utländska intressen, ehuru dessa
framträda i förtäckt form. Även om alltså, särskilt i vad angår den av utländska
intressen bestämda propagandan, skäl kunna anföras för vidtagande
av åtgärder i motionernas syfte, inställa sig å andra sidan, såsom framgår av
behandlingen av dessa frågor vid tidigare tillfällen, starka betänkligheter
mot en lagstiftning av ifrågavarande innebörd.
För att en sådan lagstiftning skall kunna göras effektiv, måste skyldigheter
i betydande omfattning åläggas även medborgare som äro fullt lojala
mot samhället i deras politiska handlande. Då gränserna för vad som inrymmes
i begreppet politisk propaganda icke torde kunna närmare angivas,
skulle lagbestämmelser i ämnet ej komma att utgöra ett fast stöd för rättstillämpningen;
denna bleve säkerligen vacklande och inkonsekvent. För en
effektiv kontroll av den politiska propagandan synes det ej vara tillräckligt
att genom införande av bokföringsskyldighet och offentlig redovisning bereda
insyn i företagens ekonomiska förhållanden. Såsom antytts i motionerna
torde det vara nödvändigt att åt särskild myndighet uppdraga att
granska det omfattande material, som på detta sätt skulle bliva tillgängligt.
Mot en sådan administrativ kontroll av det politiska livet inställa sig emellertid
uppenbarligen stora betänkligheter.
Oavsett de skäl, som ur nu angivna synpunkter kunna anföras mot ett
bifall till motionerna, torde man icke kunna bortse från möjligheten, att
fullt lojala och politiskt oantastliga bidragsgivare skulle vållas skada såväl
i sina näringsintressen som i andra avseenden, örn deras anonymitet
skulle röjas.
Vad särskilt angår den utländska propagandan torde det även vara tvivel
-
Första lagutskottets utlåtande nr 6.
7
aktigt, huruvida man på den antydda vägen skulle kunna nå längre än som
redan med gällande lagstiftning är möjligt. Utskottet erinrar i detta sammanhang
om stadgandet i 8 kap. 22 § strafflagen om straff för den, som
av främmande makt mottager penningar eller amiat för att här i riket genom
utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den allmänna
meningen, samt örn den möjlighet, som vid misstanke om brott står
åklagarmyndigheten till buds att genom husrannsakan och beslag skaffa
sig tillgång även till ett företags bokföring och andra handlingar. Även de
möjligheter till fri kritik vårt demokratiska samhällsskick erbjuder utgöra
ett beaktansvärt skydd mot uppkomsten och utvecklingen av samhällsskadliga
företeelser.
På grund av det anförda och då utskottet icke kunde finna, att missförhållandena
på de områden motionerna avsåge vöre så allmänna eller av så
djupgående natur, att de nödvändiggjorde åtgärder i motionernas syfte,
hemställde utskottet att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I nu förevarande motioner uttalas inledningsvis, att upplysning och propaganda
spela en utomordentlig roll i all mera utvecklad politisk verksamhet
och framhålles som ett naturligt demokratiskt krav, att de penningbidrag
som lämnas för den politiska propagandan icke döljas under anonymitet
utan att de offentligen redovisas. Vidare erinras att 1945 års riksdag hemställt
örn utredning angående offentlig redovisning i fråga om finansieringen
av periodiska skrifter och att strafflagen innehåller ett särskilt stadgande
till skydd mot utländsk propaganda. Beträffande nämnda stadgande uttalas,
att nyligen gjorda erfarenheter visat att tillämpningen av detsamma stöter
på svårigheter, enär man saknat möjlighet att lätt kontrollera finansieringen
av den politiska propagandan. Härefter anföra motionärerna vidare:
Därutöver torde emellertid, såsom även framhölls under 1945 års behandling
av frågan, rimligen böra krävas att medborgarna äga kännedom örn
vilka intressen som ligga bakom den politiska propagandan. Detta enligt
motionärernas mening naturliga krav på öppenhet har, sedan frågan senast
behandlades, ytterligare aktualiserats genom den pågående, ytterst intensiva
och av allt att döma utomordentligt kostsamma propaganda, som i delvis
helt nya former bedrives inom landet rörande de mest aktuella politiska frågorna.
Man har tidigare invänt mot tanken på en redovisningsskyldighet av
här avsett slag, att den skulle komma att kräva en omfattande och svårbemästrad
kontrollapparat samt att en lagstadgad redovisningsskyldighet
skulle kunna medföra en risk för administrativ kontroll över det politiska
livet. Dessa invändningar kunna enligt motionärernas mening tillmätas någon
vikt, endast örn ett tillgodoseende av kravet på offentlig redovisning
skulle ske under tillskapande av ett nytt särskilt kontrollorgan. En sådan
lösning är emellertid varken nödvändig eller önskvärd. Vi hålla före, att
huvudsyftet med en dylik redovisningsskyldighet väl kunde tillgodoses
genom en enkel föreskrift om skyldighet för politiska partier, sammanslutningar
och andra som bedriva politisk propaganda att regelbundet av trycket
8
Första lagutskottets utlåtande nr 6.
Utskottet.
utgiva för allmänheten tillgängliga redogörelser för sina inkomster och
utgifter. Sådana redogörelser borde samlas av något redan existerande samhälleligt
organ för att där finnas tillgängliga, för den händelse en närmare
granskning av de lämnade uppgifterna skulle visa sig påkallad. Det är motionärernas
bestämda uppfattning, att redan förekomsten av en offentlig
redovisningsskyldighet av här ifrågasatt art skulle verka preventivt med hänsyn
till tendenser till illegitim, korruptiv påverkan genom den politiska propagandan.
Dessutom .skulle en sådan redovisningsskyldighet bereda medborgarna
möjlighet att klart bedöma, vilka legitima intressen som ta sig uttryck
genom propagandan. Medborgarna skulle därmed få en ytterligare och säkrare
grund för sitt politiska ställningstagande.
Delade meningar kunna icke eller borde i varje fall icke kunna råda örn
önskvärdheten av att det politiska livet hålles fritt från korrumperande
eller eljest obehöriga inflytelser. Särskilt angeläget är att utländska intressen
icke beredas tillfälle att utöva landsskadlig inverkan på den svenska
opinionen. För de stora politiska partierna liksom för den stora allmänheten
i vårt land torde det också stå klart att utländsk propaganda i strid
mot svenska intressen icke bör tolereras. I 8 kap. 22 § strafflagen har i
överensstämmelse härmed intagits ett särskilt stadgande om straff för den,
som av främmande makt mottager penningar eller annat för att här i riket
genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka
den allmänna meningen örn rikets styrelseskick eller örn åtgärder i dess
inre eller yttre styrelse. I straffrättskommitténs förslag till lagstiftning om
brott mot staten och allmänheten har upptagits ett motsvarande stadgande
med något vidare räckvidd.
Åsiktsbildningen i politiska frågor bör självfallet bedrivas utan obehörig
påverkan även av inhemska intressen. I den mån sådan påverkan verkligen
förekommer, lär den icke kunna omintetgöras genom införandet av bokförings-
och redovisningsskyldighet i enlighet med motionärernas förslag. Frågan
örn lagfästande av sådan skyldighet har, såsom utskottets redogörelse
utvisar, vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Förslagen
ha emellertid icke vunnit riksdagens bifall. Senast vid 1945 års riksdag
blevo motioner med yrkande örn införande av bokförings- och redovisningsskyldighet
för politiska partier och sammanslutningar efter hemställan
av enhälligt konstitutions- och första lagutskott avslagna av riksdagen. De
skäl som därvid åberopades mot en lagstiftning av ifrågasatt innebörd äga
enligt utskottets mening alltjämt giltighet. Särskilt må erinras om svårigheten
att göra en lagstiftning i ämnet effektiv — lagen skulle bliva verkningslös
i fråga örn de illojala och vålla onödigt besvär för de lojala —, om
risken för politiskt oantastliga medborgare att utsättas för obehag och trakasserier
samt örn det skydd mot uppkomsten och utvecklingen av samhällsskadliga
företeelser som den fria kritiken erbjuder.
Några händelser eller omständigheter, varigenom den nu ånyo väckta
frågan kan anses ha kommit i ett förändrat läge, synas icke ha inträffat.
Första lagutskottets utlåtande nr 6.
9
Med hänsyn till att 1945 års riksdag hos Kungl. Majit hemställt om utredning
och förslag om lagstadgad skyldighet för utgivare av periodiska
skrifter att offentligt redovisa hur skriften finansieras torde behovet av
den ifrågasatta lagstiftningen snarare vara mindre nu än tidigare. Utskottet
kan icke heller finna att vad motionärerna föreslagit beträffande den
ifrågasätta kontrollens anordnande är ägnat att skapa vare sig erforderlig
effektivitet eller nödiga garantier mot missbruk. Enligt utskottets förmenande
skulle en lagstiftning av den art motionärerna förorda svårligen
kunna genomföras utan att den skulle innebära en kontroll över åsiktsbildningen,
som bomme att stå i dålig överensstämmelse med demokratiska
rättsprinciper och mahända leda till allvarlig fara för demokratien själv.
Så länge det ej visats eller åtminstone gjorts troligt att missförhållanden
verkligen råda i fråga örn opinionsbildningen i landet, böra meningsutbytet
och propagandan vara obundna av legala föreskrifter. Härtill kommer
att en sådan lagstiftning som den föreslagna knappast skulle komma
att uppbäras av ett allmänt förtroende. Härigenom skulle den förut framhållna
risken för bristande effektivitet hos lagstiftningen ytterligare ökas.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
att förevarande motioner, 1:222 och 11:269, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 mars 1946.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Karl Emil
Johanson, Westman, Kriigel, Löthner och Olofsson*;
från a n ti r a kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Werner, Olsson
i Mellerud, Björling*, Lindberg, Ljungberg och Jonsson i Skutskär.
* Ej närvarande vid ullålandels justering.
Reservation
av herrar Olsson i Mellerud, Lindberg och Jonsson i Skutskär, vilka anfört:
»Vi anse att den politiska åsiktsbildningen i en demokratisk stat bör förBihang
till riksdagens protokoll 1046. 0 sand. 1 avil. Nr 5_6.
10
Första lagutskottets utlåtande nr 6.
sigga under sådana förhållanden, att den enskilde medborgaren så långt
möjligt har full insyn över de väsentliga faktorer, vilka påverka nämnda
åsiktsbildning. I den mån som det politiska upplysningsarbetet kommit att
omfatta allt bredare folkgrtipper och sålunda blivit alltmera omfattande samt
penningkrävande, ökas givetvis riskerna för obehörigt inflytande på opinionsbildningen
i politiska frågor. Ett korrektiv emot en dylik, ur alla synpunkter
beklaglig utveckling kan enligt vår mening tänkas ligga i ett åläggande
för sammanslutningar och andra, som bedriva politisk propaganda, att
avgiva offentlig redovisning över sina inkomster och utgifter, ett åläggande,
vilket ingalunda kan för sagda sammanslutningar anses oskäligt betungande.
Sannolikt skulle sådan redovisning för de smärre lokala politiska organisationernas
vidkommande knappast fylla någon uppgift för att uppnå angivna
syfte; denna angelägenhet finge givetvis göras till föremål för särskild prövning
vid en kommande utredning.
De huvudsakliga skäl för avslag å motionerna, som utskottet presterat,
synas vara, dels att riksdagen så sent som föregående år avslagit en liknande
framställning och dels att en lagstiftning av ifrågasatt slag enligt utskottets
mening skulle visa sig fullständigt ineffektiv för vinnande av syftet i fråga.
Beträffande förstnämnda skäl kan invändas, att flertalet spörsmål väl i
allmänhet behöva tid för att mogna och alt ett avvisande av en framställning
icke med nödvändighet behöver betyda, att densamma — även örn
väsentligt förändrade förhållanden under mellantiden icke inträtt — för
all framlid avvisas.
Det andra skälet, farhågan för en dylik lagstiftnings bristande effektivitet,
är naturligtvis av mera reellt innehåll. Det synes oss emellertid som om utskottet
högst väsentligt förstorat de föreliggande svårigheterna och, framför
allt, av skäligen okända och osäkra premisser dragit högst bestämda slutsatser.
Den lagstiftning om betydligt ökad offentlig insyn på olika områden av
samhällslivet, vilken kommit till stånd under senare år, har icke av vederbörande
mottagits på ett sådant sätt, att man därav kan ha rätt att draga slutsatser
örn bristande lojalitet mot samhällets önskemål om ökad offentlighet
i förevarande ting, och det finnes enligt vår mening näppeligen anledning
att betrakta företeelserna på det politiska livets fält väsentligen annorlunda
än i ovan antydda fall.
Vi anse sålunda, att det med hänsyn till utvecklandet och bevarandet av
det politiska livets sundhet finnes anledning undersöka, örn det skulle vara
möjligt skydda det politiska livet för obehöriga inflytelser genom ökad offentlighet
över de mera betydande penningmedel, vilka disponeras i den politiska
propagandan.
Första lagutskottets utlåtande nr 6.
Under hänvisning till ovanstående få vi hemställa,
11
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 222
och II: 269, ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
huruvida och under vilka förutsättningar sammanslutningar
och andra som bedriva politisk propaganda böra genom lag
åläggas skyldighet att föra böcker över sina inkomster och
utgifter samt att periodiskt avgiva offentlig redovisning för
sin propagandaverksamhet.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1946
640921
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.