Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ heredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942

1946-02-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ heredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och

2 §§ heredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942

(nr 584).

Genom en den 12 januari 1946 dagtecknad proposition, nr 20, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ heredskapsförfogandelagen

den 30 juni 1942 (nr 584).

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ heredskapsförfogandelagen den 30

juni 1942 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §.

Där så prövas nödvändigt antingen för tillgodoseende av beredskapen vid

sådan del av krigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tagea i anspråk

för ändamål, varom förmäles i 28 § 1 mom. värnpliktslagen, eller ock

för avveckling av tidigare anbefalld beredskap äger Konungen förordna:

a) att då — — — sålunda erfordras;

b) att, även —--förfogande; samt

c) att ägare eller innehavare av visst i förordnandet angivet markområde

eller viss i förordnandet angiven byggnad eller anläggning skall ställa sålunda

angiven egendom till krigsmaktens förfogande.

Rätt att--— i kommandoväg.

2 §■

Egendom, som — — — övertages med äganderätt. Markområden, byggnader,

anläggningar, fartyg och luftfartyg må dock tagas i anspråk allenast

med nyttjanderätt.

Denna lag träder omedelbart i kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 1.

811 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I början av 1944 påbörjades inom försvarsdepartementet en undersökning

i syfte att förbereda krigsmaktens blivande övergång till fredsfot. Därvid uppmärksammades

bland annat frågan örn den egendom i enskild ägo, som under

beredskapen tvångsvis tagits i anspråk med nyttjanderätt för krigsmaktens

behov. Det framgick av undersökningen att det i många fall kunde bliva

erforderligt att även sedan krigsmakten återgått till fredsfot kvarhålla sådan

egendom under kronans disposition.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 september 1944 tillkallades

samma dag två utredningsmän att inom försvarsdepartementet biträda med

omprövning av frågan örn formerna för fortsatt förfogande under erforderlig

tid efter den förstärkta försvarsberedskapens upphörande över olika slag av

ianspråktagen egendom.

Utredningsmännen avgåvo betänkande i ämnet den 15 maj 1945.

Över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter.

Den för militära ändamål tillämpliga förfogandelagstiftningen innefattar

följande tre centrala författningar: allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939

(nr 293), rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583) samt beredskapsförfogandelagen

den 30 juni 1942 (nr 584). Till dessa lagar ansluta sig tillämpningsförfattningar.

Allmänna förfogandelagen är provisorisk och har tidsbegränsad giltighet.

Lagens giltighetstid har successivt förlängts, sista gången — genom lag den

11 maj 1945 — för tiden till och med den 30 juni 1946. För tillämpning av

lagens materiella bestämmelser fordras särskilt förordnande. Sådant förordnande

må meddelas »vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller

eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden». Förordnande

meddelas av Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke; dock att, när riksdagen ej

är samlad, provisoriskt förordnande må meddelas av Kungl. Majit. Genom

kungörelse den 6 september 1939 meddelade Kungl. Majit förordnande, som

nyss nämnts, att gälla tills vidare, och riksdagen förklarade sig i skrivelse

den 7 oktober samma år gilla förordnandet. — Enligt lagen är det förbehållet

Konungen allena att meddela förfogandebeslut. Lagen utgör grundvalen för

de genomgripande åtgärder på folkhushållningens område, som kriget nödvändiggjort,

men är även avsedd för andra syften, bland annat för den rent

militära behovstäckningen.

Rekvisitionslagen och beredskapsförfogandelagen äro båda av permanent

natur. För lagarnas tillämpning fordras emellertid, att särskilda förutsättningar

-—- knutna till särskilda stadier av den militära beredskapen — äro för

handen. Båda lagarna äro begränsade till att avse krigsmaktens behov.

Rekvisitionslagen förutsätter för sin tillämpning, att förordnande enligt

§ 74 regeringsformen meddelats att krigsmakten eller någon del därav skall

ställas på krigsfot samt att Konungen meddelat förordnande angående lagens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

3

tillämplighet. Den 5 april 1940 utfärdades en kungörelse (nr 198), enligt

vilken rätt till rekvisition enligt rekvisitionslagen (av år 1938) finge »tills

vidare tillkomma vederbörande militära myndigheter». Kungörelsen, som —

ehuru med vissa inskränkningar — fortfarande äger giltighet, har numera avseende

å 1942 års rekvisitionslag. Rekvisitionsrätt tillkommer enligt lagen de

militära myndigheter, åt vilka Konungen meddelar sådan rätt. Byggnader,

anläggningar och markområden må endast rekvireras med nyttjanderätt.

Egendom av annat slag rekvireras antingen med nyttjanderätt eller med

äganderätt.

Beredskapsförfogandelagen är avsedd att tillgodose beredskapen vid sådan

del av krigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tages i anspråk för

ändamål, varom förmäles i 28 § 1 mom. värnpliktslagen. I sistnämnda lagrum

stadgas, att Konungen, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver,

må efter statsrådets hörande till tjänstgöring inkalla värnpliktiga till behövligt

antal. Beredskapsförfogandelagen träder i tillämpning efter förordnande

av Konungen. I lagen upptagas tre huvudkategorier av förfoganden, nämligen:

a) förfoganden över livsmedel, transportmedel, kvarter m. m., avsedda

att möjliggöra militär personals förläggning utom den ordinarie förläggningsplatsen;

b) förfoganden över hästar, fordon och vissa fartyg m. m., som erfordras

för truppförbandens ställande på krigsfot; samt c) förfoganden över

markområden. Kätt att göra förfoganden enligt a) och b) tillkommer de militära

myndigheter, som bestämmas av Konungen. Örn förfogande över markområde

må däremot endast Konungen förordna.

Den egendom i enskild ägo, som kronan nu innehar med nyttjanderätt, har

upplåtits antingen jämlikt allmänna förfogandelagen eller rekvisitionslagen

eller ock genom frivillig överenskommelse.

Rekvisitionslagen och beredskapsförfogandelagen äro ej samtidigt tillämpliga

inom en och samma del av krigsmakten. Rätten att göra förfogande enligt

beredskapsförfogandelagen till förmån för viss del av krigsmakten upphör

nämligen så snart rekvisition må äga rum för fyllande av dess behov. Allmänna

förfogandelagen kan däremot tillämpas parallellt med envar av nyssnämnda

båda lagar. Mellan allmänna förfogandelagen, å ena, och särskilt

rekvisitionslagen, å andra sidan, råder en viss dualism. Samtliga förfoganden,

som må göras enligt rekvisitionslagen, kunna även ske enligt allmänna förfogandelagen,

som har den större räckvidden. Praxis synes ha varit att, då det

behov som skolat tillgodoses varit av längre varaktighet eller då fråga varit

örn särskilt värdefulla eller eljest betydelsefulla objekt, de militära myndigheterna

avstått från den dem tillkommande formella behörigheten att rekvirera

och i stället hemställt hos Kungl. Majit om förfogande enligt allmänna

förfogandelagen.

Ersättning för egendom som tages i anspråk enligt allmänna förfogandelagen

bestämmes av riksvärderingsnämnden. Enligt rekvisitionslagen och beredskapsförfogandelagen

bestämmes däremot ersättningen av lokal värderingsnämnd

såsom första instans. Lokal värderingsnämnds beslut må överklagas

hos riksvärderingsnämnden. Fyra olika slag av lokala värderingsnämnder

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 1,

finnas, nämligen hästvärderings-, bilvärderings- och allmänna lokala värderingsnämnden

inom länen samt fartygsvärderingsnämnder inom marindistrikten.

Utredningsmännen förordade den lösningen, att egendom, som upplåtits

enligt rekvisitionslagen och som angåves böra bibehållas under kronans disposition

under tiden efter det lagen upphört att vara tillämplig, toges i anspråk

jämlikt allmänna förfogandelagen genom förordnande av Kungl. Majit. Ett

sådant förordnande borde vara av det innehållet att viss i förordnandet närmare

angiven rekvirerad egendom toges i anspråk med nyttjanderätt enligt

allmänna förfogandelagen. Förordnandet komme således att innebära en konvertering

från en rättstitel till en annan. Motsvarande förfarande syntes böra

tillämpas beträffande egendom, som vore upplåten på grund av frivillig överenskommelse

och som icke på annat sätt kunde bevaras åt kronan.

Utredningsmännens förslag har tillstyrkts av flertalet remissmyndigheter

men två myndigheter ha framställt erinringar.

Försvarets civilförvaltning har påpekat, att rekvisitionslagen erbjöd den

fördelen att formerna för såväl ianspråktagandet som ersättningens fastställande

voro avpassade med hänsyn till militära förhållanden och under en

längre tid praktiskt prövade med tillfredsställande resultat.

Riksvärderingsnämnden har på anförda skäl framhållit angelägenheten av

att den enligt rekvisitionslagen gällande ordningen för prövning av ersättning

måtte vinna tillämpning å de ersättningsfrågor, som kunde uppkomma under

tiden för beredskapens avveckling.

I ett till utredningsmännen avgivet yttrande hade marinförvaltningen

framfört liknande synpunkter som sedermera civilförvaltningen och riksvärderingsnämnden.

I yttrande över ett av marinförvaltningen avgivet förslag till författningsändringar

har riksvärderingsnämnden — i anslutning till vad nämnden tidigare

yttrat rörande utredningsmännens förslag — bland annat anfört följande:

Man kunde ifrågasätta huruvida det behov av förfogande över annans

egendom, som kunde uppkomma under avvecklingstiden, borde tillgodoses

med användande av allmänna förfogandelagen. Nämnden ansåge för sin del

att behovet av förfoganderätt under avvecklingstiden enklast kunde tillgodoses

genom en utsträckt tillämpning av beredskapsförfogandelagen. Genom

hänvisningen i 4 § i denna lag till rekvisitionslagen komma sistnämnda lags

ersättningsregler att bliva tillämpliga och ersättningsfrågorna komme alltså

under avvecklingstiden att handläggas i samma ordning som under beredskapstiden.

Föredraganden, statsrådet Sköld, har i propositionen anfört:

»Under beredskapstiden bär enskild egendom i stor utsträckning tagits i

anspråk med nyttjanderätt för krigsmaktens behov. Upplåtelserna ha skett

antingen enligt allmänna förfogandelagen eller enligt rekvisitionslagen eller ock

efter frivilliga avtal. Den upplåtna egendomen är till en del alltjämt i kronans

besittning. Sålunda ha åtskilliga enskilda markområden upplåtits för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

befästningsanläggningar. Det har ännu ej varit möjligt att slutligt avgöra

vilka av dessa anläggningar som skola kvarstå och vilka som skola raseras.

Intill dess så skett måste områdena förbliva under kronans dispositionsrätt.

Vidare ha enskilda byggnader tagits i bruk för förråd vid fältdepåerna. Den

materiel, som förvaras där, avses skola uppläggas mera centralt. För ändamålet

erfordras emellertid nya förrådsbyggnader och dessa Ira ännu ej hunnit

färdigställas. I avvaktan härpå måste vissa av de nu upplåtna byggnaderna

alltjämt nyttjas för förrådsändamål. Motsvarande förhållande föreligger troligen

i fråga örn vissa verkstäder ävensom några anläggningar, t. ex. oljecisterner.

En annan i detta sammanhang betydelsefull kategori utgöres av de

hjälpfartyg, som användas för minsvepningen. En del av dessa fartyg måste

med all sannolikhet kvarhållas i tjänst under viss tid framåt.

Jag är medveten örn att det tvång, som tillämpningen av en förfogandelag

alltid innebär, kan vara ägnat att medföra särskild irritation under ett fredligt

tillstånd, då de av krisen föranledda tvångsåtgärderna i allmänhet äro

stadda på avskrivning. Jag vill därför understryka, att det uppenbarligen endast

kan komma i fråga att kvarhålla enskild egendom i fall då ett

oundgängligt behov därav föreligger. Den största hänsyn bör härvid självfallet

tagas till de enskilda ägarna i fråga om såväl förfogandenas omfattning

som deras varaktighet.

Såsom förut nämnts har en del av ifrågavarande upplåtelser skett jämlikt

rekvisitionslagen. Denna lag, som är anknuten till grundlagen, är för sin tilllämplighet

beroende av att krigsmakten är ställd på krigsfot eller — efter den

utvidgning begreppet mobilisering undergått — att förstärkt försvarsberedskap

är rådande. Vid krigsmaktens återgång till fredsfot skall sålunda rekvisitionsrätten

upphöra från och med den tidpunkt som Konungen bestämmer.

Sedan beredskapen numera upphävts, bör rekvisitionslagen så snart ske

kan sättas ur tillämpning. Därmed upphöra även de nyttjanderättsupplåtelser

som skett enligt lagen att vara gällande. Av det förut anförda följer emellertid

att dessa upplåtelser, i den mån de avse egendom som tills vidare ej

kan frigöras och återställas till ägarna, måste förlängas i en eller annan form.

De inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmännen ha härvid

förordat den lösningen att egendom som upplåtits enligt rekvisitionslagen

och som måste bibehållas i kronans besittning under tiden efter det lagen

upphört att vara tillämplig skulle tagas i anspråk enligt allmänna förfogandelagen

genom förordnanden av Kungl. Majit. Motsvarande förfarande syntes

böra tillämpas beträffande frivilligt upplåten enskild egendom som alltjämt

vore erforderlig och som ej på annat sätt kunde bevaras åt kronan. Det förutsattes

vidare, att Kungl. Majit då så bleve erforderligt skulle förordna örn

förlängning av sådana upplåtelser som tillkommit på grundval av allmänna

förfogandelagen.

Emellertid ha några myndigheter — försvarets civilförvaltning, marinförvaltningen

och riksvärderingsnämnden •— framhållit angelägenheten av att

den enligt rekvisitionslagen gällande ordningen för prövning av ersättning

måtte vinna tillämpning även å de ersättningsfrågor som uppkomme under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

avvecklingstiden och som vore av identiskt samma slag som de vilka under

beredskapstiden handlagts enligt rekvisitionslagen. Ersättningen borde med

andra ord prövas, icke såsom enligt allmänna förfogandelagen av riksvärderingsnämnden

såsom enda instans, utan i första hand av lokal värderingsnämnd.

Den erfarenhet som de lokala värderingsnämnderna förvärvat under

beredskapstiden vore en värdefull tillgång som ej borde underskattas. I

anslutning till de sålunda anförda synpunkterna har riksvärderingsnämnden

funnit att behovet av förfoganderätt under avvecklingstiden enklast kunde

tillgodoses genom en utsträckt tillämpning av beredskapsförfogandelagen.

Genom hänvisningen i 4 § i denna lag till rekvisitionslagen bomme sistnämnda

lags ersättningsregler att bliva tillämpliga och ersättningsfrågorna komme

alltså under avvecklingstiden att handläggas i samma ordning som under beredskapstiden.

För egen del finner jag starka skäl tala för den av riksvärderingsnämnden

förordade anordningen. Frågan örn beredskapsförfogandelagen står i överensstämmelse

med regeringsformen var föremål för bedömande vid lagens tillkomst

och den jämkning i lagen varom nu är fråga synes icke vala av innebörd

att böra föranleda ett annat bedömande än förut.

För ifrågavarande ändamål blir det erforderligt att utvidga beredskapsförfogandelagens

tillämplighet i så måtto att förordnande enligt lagen skall

kunna meddelas jämväl där så prövas nödvändigt för avveckling av tidigare

anbefalld beredskap.

Därjämte blir det behövligt att göra lagen tillämplig även å byggnader och

anläggningar. Rätten att förfoga över sådan egendom torde såsom en garanti

mot missbruk böra förbehållas Konungen, vilket kan ske genom att egendomen

upptages i 1 § första stycket c) i lagen. Det må i detta sammanhang framhållas,

att behov av att förfoga över egendom av nyssnämnda båda kategorier,

enligt vad erfarenheterna utvisa, även föreligger under ett sådant beredskapstillstånd

för vilket lagen hittills uteslutande avsetts.

Förutom å markområden, byggnader och anläggningar synes lagen under avvecklingstiden

böra tillämpas å fartyg, som omnämnas i 1 § första stycket b).

Detta stadgandes avfattning lägger i Konungens hand att uppdraga gränser för

förfogandenas utsträckning. Rätten att göra anfordran av fartyg bör i kommando

väg förbehållas chefen för marinen och marinförvaltningen (1 § andra

stycket). Det må framhållas, att den huvudsakliga verksamhet, för vilken

fartyg erfordras, nämligen minsvepningen av rikets kuster, uppenbarligen är

av i lika hög grad enskilt som offentligt intresse.

Förfoganderätt enligt 1 § första stycket a) i lagen synes icke böra ifrågakomma

under avvecklingstiden. Härav följer att »rum för personal, hästar

eller fordon» (kvarter) som må erfordras för t. ex. militär arbetsstyrka endast

må tagas i anspråk efter frivillig upplåtelse.

I enlighet med det anförda skulle Konungen, för tillgodoseende av oundgängliga

behov som sammanhänga med avvecklingen, äga utfärda förordnande

enligt 1 § första stycket i fråga örn dels fartyg dels ock markområden,

byggnader och anläggningar. Förordnandet torde få avse egendom som upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1. 7

låtits enligt rekvisitionslagen eller frivilligt ävensom i undantagsfall förut ej

ianspråktagen egendom. Efter hand som avvecklingen fortskrider bör egendom

successivt kunna''frigöras, varför omfattningen av förordnandet tid efter

annan bör tagas under omprövning.

Den förordade lagändringen synes böra träda i kraft omedelbart.

De befogenheter Konungen skulle erhålla genom lagändringen gå ej utöver

dem som stå till buds enligt den alltjämt gällande allmänna förfogandelagen.»

Lagrådet har mot det till lagrådet remitterade lagförslaget framställt en

erinran av formell natur, som beaktats vid utarbetandet av det genom propositionen

framlagda förslaget.

Genom förevarande proposition har föreslagits en utvidgning av beredskapsförfogandelagens

tillämplighet att jämväl omfatta avveckling av tidigare

anbefalld beredskap. Därjämte har lagen gjorts tillämplig även å byggnader

och anläggningar.

Det förhåller sig uppenbarligen så, att det även efter krigsmaktens övergång

till fredsfot är nödvändigt att Konungen för avveckling av beredskapen

äger förfoga över enskild egendom. Denna förfoganderätt hade givetvis

kunnat utformas på olika sätt, men utskottet har icke något att erinra

mot att det sker genom en utsträckning av beredskapsförfogandelagens tilllämplighet.

Ej heller har utskottet något att erinra mot avfattningen av det

framlagda lagförslaget.

Utskottet vill emellertid understryka, att förordnanden enligt beredskapsförfogandelagen

i dess föreslagna lydelse endast böra ifrågakomma då ett

oundgängligt behov så kräver. Såsom föredragande statsrådet framhållit i

propositionen är det tvång, som tillämpningen av en förfogandelag alltid

innebär, ägnat att medföra en särskild irritation under ett fredligt tillstånd,

då de av krisen föranledda tvångsåtgärderna i allmänhet äro stadda på avskrivning.

Utskottet förutsätter fördenskull, att beredskapsförfogandelagen

under avvecklingstiden kommer att användas med den största varsamhet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 12 februari 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Löfvander,

Björkman*, Nils Elowsson;*, Uhlén och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Håstad*, fru Johansson*,

herrar Hedlund i Rådom*, Osterman, Andersson i Gisselås, Lundberg och Andersson

i Alfredshem.

Utskottet.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:41 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ beredskapsförfogandelagen den 30 jun a1 i texten