Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om ändrade bestämmelser rörande avstyckning i städer och vissa andra samhällen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Tjällgren och nr 110 i andra kammaren av herr Hedlund i Rådom.

1946-03-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om ändrade bestämmelser rörande avstyckning i städer och vissa andra samhällen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Tjällgren och nr 110 i andra kammaren av herr Hedlund i Rådom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om

ändrade bestämmelser rörande avstyckning i städer och

vissa andra samhällen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Tjällgren

och nr 110 i andra kammaren av herr Hedlund i Rådom.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning av frågan i vad mån skärpta

regler erfordras för att förhindra olämplig avstyckning i städer och vissa

samhällen.

Som skäl för denna hemställan ha motionärerna anfört:

Enligt bestämmelser i 19 kap. lagen om delning av jord å landet skall

ägovidd, som avstyckas — för såvitt fråga icke är om avstyckning för sammanläggning

— vara sådan att den kan på ett varaktigt sätt användas för

det med styckningen avsedda ändamålet. Detta allmänna lämplighetskrav

har för avstyckning från jordbruksfastigheter i lagen gjorts till föremål fölen

ingående behandling.

I fråga åter om avstyckning med stöd av lagen om fastighetsbildning i

stad har något dylikt generellt krav om lämplighet icke uppställts. Här sägs,

att avstyckning ej får verkställas så att genomförande av stadsplan eller

tomtindelning försvåras, resp. att vissa andra planer, bestämmelser och föreskrifter

motverkas, samt att avstyckning överhuvud taget ej får utföras, så

att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras. I övrigt saknas bestämmelser

örn att de vid avstyckning nybildade fastigheterna skola vara tjänliga

för den användning de äro avsedda för. Detta innebär exempelvis, att

en jordbruksfastighet — även om förhållandena äro .sådana att den under

överskådlig tid kan väntas bli använd för jordbruk — i alla fall får, utan

att något allmänt intresse främjas därav, göras till föremål för avstyckning

på så sätt att skogen skiljes från åkern eller att eljest fastigheter bildas, som

äro olämpliga för sitt ändamål. Dylika fall kunna ofta inträffa i stad eller

med städer i avstyckningshänseende jämförliga orter, som omfatta hela eller

stora delar av socknar. Det är ju ej alls ovanligt, att städerna numera särskilt

i anslutning till omfattande inkorporeringar innehålla stora arealer

jord, som såvitt man kan se knappast någonsin kunna väntas bli föremål

för tätbebyggelse. Sollefteå stads byggnadsnämnd har nyligen påtalat det

förhållande, som här berörts, och förklarat, att enligt dess mening åtgärder

äro erforderliga för att jorddelningslagens bestämmelser örn avstyckning må

komma att tillämpas å områden av ren landsbygdskaraktär i städer och

köpingar.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 10—11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

Efter att ha åberopat ett vid motionerna som bilaga fogat protokollsutdrag

från ett sammanträde med Sollefteå stads byggnadsnämnd anföra motionärerna

slutligen:

Det föreligger otvivelaktigt ett behov att inom de områden, där fastighetsbildningslagen

för stad gäller, kunna i vissa fall hindra att genom avstyckning

bildas sådana fastigheter, som äro olämpliga för sitt ändamål. Huruvida

denna brist bör avhjälpas genom att, som byggnadsnämnden i Sollefteå föreslagit,

jorddelningslagens bestämmelser förlänas giltighet även för delar av

städer och vissa samhällen eller genom införande av ett allmänt lämplighetskrav

även för avstyckning å sådana platser eller på annat sätt, fordrar givetvis

närmare övervägande.

Bestämmelser örn avstyckning från fastighet å landet finnas i 19 kap.

lagen den 18 juni 1926 om delning av jord d landet, i det följande kallad

jorddelningslagen.

I 19 kap. 3 § jorddelningslagen finnas följande villkor för avstyckning.

Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet

i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt

sätt användas för det med styckningen avsedda ändamålet eller ock,

där den skall sammanläggas med annan fastighet eller fastighetsdel, bilda

en fastighet gemensamt med denna. Avstyckning får ej ske sålunda, att

stamfastigheten ej lämpligen kan bestå såsom särskild fastighet eller, där

den skall ingå i sammanläggning, bilda en fastighet gemensamt med den

fastighet eller fastighetsdel, med vilken den skall sammanläggas. Vid avstyckning

skall i övrigt iakttagas, att fastighet, som är avsedd till jordbruk,

skall innehålla åker, äng eller därtill odlingsbar mark samt, där ej i paragrafen

annorlunda stadgas, lämpligt belägen skog för tillgodoseende av

nödigt husbehov, i den mån tillgång till sådan finnes. Avstyckning från

jordbruksfastighet må ej äga rum med mindre det kan antagas, att den

fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller, där sammanläggning

skall äga rum, genom avstyckningen och sammanläggningen skulle uppstå,

bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen eller

eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten. Är det fråga om avstyckning

från jordbruksfastighet gäller örn tilldelning av skogsmark, att i ort

med riklig skogstillgång, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden

för drivande av självständigt jordbruk i allmänhet är erforderligt att

inom fastighetens gränser finnes skog utöver husbehovet, avstyckning må

ske allenast så, att envar i förrättningen ingående jordbruksfastighet i mån

av tillgång erhåller sådan skog, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för

jordbruket; dock att avvikelse må göras beträffande viss fastighet, såframt

det är uppenbart, att den kan bestå såsom självständig fastighet utan tillgång

av skog utöver husbehovet, samt jordbrukets fördel av stödskog icke

därigenom minskas. I ort med ringa skogstillgång må avstyckning verk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

3

ställas så, att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående

jordbruksfastighet, såframt det för skogens bestånd prövas angeläget. I or!,

där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden är uppenbart att för

drivande av självständigt jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet

hör skogsmark, må ägolott avskiljas utan eljest föreskriven tilldelning

av skogsmark. De nu angivna bestämmelserna utgöra dock icke

hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende av uppkommet behovav

lägenheter för småbruk åt innehavare, som beräknas erhålla sin huvudsakliga

bärgning annorledes än av eget jordbruk, eller av bostadslägenheter

eller för beredande av plats för industriell, kommunikationsteknisk eller

kulturell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.

Bestämmelser om avstyckning från fastighet i stad, såvitt angår avstyckning

av område som ej ingår i tomtindelning, finnas i 5 kap. lagen den 12

maj 1917 om fastighetsbildning i stad, i det följande kallad fastighetsbildningslagen.

Villkoren för avstyckning äro i huvudsak följande. Inom område,

för vilket finnes fastställd stadsplan, må avstyckning ej verkställas

så, att stadsplanens genomförande eller kvarterens lämpliga indelning i

tomter därigenom försvåras. Inom område för vilket finnes stomplan eller

utomplansbestämmelser eller jämlikt äldre lag förordnats, att särskilda

föreskrifter skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,

må avstyckning ej verkställas så, att tillämpningen av nämnda plan,

bestämmelser eller föreskrifter motverkas. Avstyckning må ej i något fall

verkställas så, att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.

Fastighetsbildningslagens bestämmelser örn avstyckning gälla icke allenast

för stad utan även för sådant samhälle å landet, för vilket skall föras

fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1939 ha tillkallats sakkunniga

— fastighetsbildningssakkunniga — för en allmän revision av lagstiftningen

rörande delning av jord å landet. De sakkunnigas arbete skall

enligt direktiven med hänsyn till det samband som råder mellan jorddelningslagen

och fastighetsbildningslagen avse även en viss översyn av sistnämnda

lag. Med skrivelse den 1 september 1944 ha de sakkunniga avlämnat

ett betänkande med förslag till lag örn ändring i vissa delar av jorddelningslagen,

bland annat 19 kapitlet, m. m. (SOU 1944:46). Detta betänkande,

vilket icke berör det i motionerna framförda spörsmålet, utgör

endast ett led i de sakkunnigas arbete, som alltså fortsätter.

På senare tid ha vid bildandet av städer och köpingar samt vid inkorporering

med redan bestående städer och köpingar medtagits stora områden

av ren landsbygds natur. Härigenom har fastighetsbildningslagen i stället

för jorddelningslagen blivit tillämplig på dessa områden. Ur fastighetsbildningssynpunkt

är detta ägnat att ingiva betänkligheter. Fastighetsbildnings
-

Utskottct.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

lagen saknar de på jordpolitiska motiv grundade restriktiva bestämmelser i

fråga om avstyckning som finnas i jorddelningslagen. Enligt utskottets mening

tala starka skäl för att samma restriktioner i avstyckningshänseende

som gälla för den egentliga landsbygden också böra gälla för dylika områden.

Den omständigheten, att områden av åkerbruks- och skogsbrukstyp

komma inom en stads eller annat samhälles gränser, medför ju icke i och

för sig att behovet av kontroll å fastighetsbildningen upphör.

Fastighetsbildningssakkunniga torde komma att beakta detta spörsmål

under sitt fortsatta utredningsarbete. Innan fastighetsbildningssakkunniga

framlagt förslag till definitiv reglering av problemet och statsmakterna tagit

ställning till förslaget, kunna emellertid i städer och andra samhällen utan

konflikt med nu gällande lagregler bildas fastigheter, som äro olämpliga ur

skogs- och jordbrukssynpunkter. Det kan därför ifrågasättas, örn det icke

är erforderligt att provisoriska bestämmelser utfärdas för att förhindra

olämplig avstyckning i städer och sådana samhällen, där fastighetsbildningslagen

är tillämplig. Denna fråga kan emellertid icke avgöras utan närmare

utredning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville

låta föranstalta örn skyndsam utredning beträffande frågan

i vad mån provisoriska bestämmelser erfordras för att förhindra

olämplig avstyckning i städer och vissa samhällen

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 7 mars 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Löfvander, Hage*, Sten*,

fröken Andersson*, herrar Nils Elowsson och Hagman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Hedlund i Rådom*,

Andersson i Gisselås, Lundberg, Andersson i Alfredshem och Jacobsson i Igelsbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:62 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ls i statsverkspropositionen under tolfte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1946/47 ti s. 1 i texten