Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om ändrade bestämmelser rörande avstyckning i städer och vissa andra samhällen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Tjällgren och nr 110 i andra kammaren av herr Hedlund i Rådom.
1946-03-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1946:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om ändrade bestämmelser rörande avstyckning i städer och vissa andra samhällen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Tjällgren och nr 110 i andra kammaren av herr Hedlund i Rådom.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1946 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om
ändrade bestämmelser rörande avstyckning i städer och
vissa andra samhällen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Tjällgren
och nr 110 i andra kammaren av herr Hedlund i Rådom.
I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning av frågan i vad mån skärpta
regler erfordras för att förhindra olämplig avstyckning i städer och vissa
samhällen.
Som skäl för denna hemställan ha motionärerna anfört:
Enligt bestämmelser i 19 kap. lagen om delning av jord å landet skall
ägovidd, som avstyckas — för såvitt fråga icke är om avstyckning för sammanläggning
— vara sådan att den kan på ett varaktigt sätt användas för
det med styckningen avsedda ändamålet. Detta allmänna lämplighetskrav
har för avstyckning från jordbruksfastigheter i lagen gjorts till föremål fölen
ingående behandling.
I fråga åter om avstyckning med stöd av lagen om fastighetsbildning i
stad har något dylikt generellt krav om lämplighet icke uppställts. Här sägs,
att avstyckning ej får verkställas så att genomförande av stadsplan eller
tomtindelning försvåras, resp. att vissa andra planer, bestämmelser och föreskrifter
motverkas, samt att avstyckning överhuvud taget ej får utföras, så
att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras. I övrigt saknas bestämmelser
örn att de vid avstyckning nybildade fastigheterna skola vara tjänliga
för den användning de äro avsedda för. Detta innebär exempelvis, att
en jordbruksfastighet — även om förhållandena äro .sådana att den under
överskådlig tid kan väntas bli använd för jordbruk — i alla fall får, utan
att något allmänt intresse främjas därav, göras till föremål för avstyckning
på så sätt att skogen skiljes från åkern eller att eljest fastigheter bildas, som
äro olämpliga för sitt ändamål. Dylika fall kunna ofta inträffa i stad eller
med städer i avstyckningshänseende jämförliga orter, som omfatta hela eller
stora delar av socknar. Det är ju ej alls ovanligt, att städerna numera särskilt
i anslutning till omfattande inkorporeringar innehålla stora arealer
jord, som såvitt man kan se knappast någonsin kunna väntas bli föremål
för tätbebyggelse. Sollefteå stads byggnadsnämnd har nyligen påtalat det
förhållande, som här berörts, och förklarat, att enligt dess mening åtgärder
äro erforderliga för att jorddelningslagens bestämmelser örn avstyckning må
komma att tillämpas å områden av ren landsbygdskaraktär i städer och
köpingar.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 10—11.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
Efter att ha åberopat ett vid motionerna som bilaga fogat protokollsutdrag
från ett sammanträde med Sollefteå stads byggnadsnämnd anföra motionärerna
slutligen:
Det föreligger otvivelaktigt ett behov att inom de områden, där fastighetsbildningslagen
för stad gäller, kunna i vissa fall hindra att genom avstyckning
bildas sådana fastigheter, som äro olämpliga för sitt ändamål. Huruvida
denna brist bör avhjälpas genom att, som byggnadsnämnden i Sollefteå föreslagit,
jorddelningslagens bestämmelser förlänas giltighet även för delar av
städer och vissa samhällen eller genom införande av ett allmänt lämplighetskrav
även för avstyckning å sådana platser eller på annat sätt, fordrar givetvis
närmare övervägande.
Bestämmelser örn avstyckning från fastighet å landet finnas i 19 kap.
lagen den 18 juni 1926 om delning av jord d landet, i det följande kallad
jorddelningslagen.
I 19 kap. 3 § jorddelningslagen finnas följande villkor för avstyckning.
Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet
i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande
förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt
sätt användas för det med styckningen avsedda ändamålet eller ock,
där den skall sammanläggas med annan fastighet eller fastighetsdel, bilda
en fastighet gemensamt med denna. Avstyckning får ej ske sålunda, att
stamfastigheten ej lämpligen kan bestå såsom särskild fastighet eller, där
den skall ingå i sammanläggning, bilda en fastighet gemensamt med den
fastighet eller fastighetsdel, med vilken den skall sammanläggas. Vid avstyckning
skall i övrigt iakttagas, att fastighet, som är avsedd till jordbruk,
skall innehålla åker, äng eller därtill odlingsbar mark samt, där ej i paragrafen
annorlunda stadgas, lämpligt belägen skog för tillgodoseende av
nödigt husbehov, i den mån tillgång till sådan finnes. Avstyckning från
jordbruksfastighet må ej äga rum med mindre det kan antagas, att den
fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller, där sammanläggning
skall äga rum, genom avstyckningen och sammanläggningen skulle uppstå,
bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen eller
eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten. Är det fråga om avstyckning
från jordbruksfastighet gäller örn tilldelning av skogsmark, att i ort
med riklig skogstillgång, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden
för drivande av självständigt jordbruk i allmänhet är erforderligt att
inom fastighetens gränser finnes skog utöver husbehovet, avstyckning må
ske allenast så, att envar i förrättningen ingående jordbruksfastighet i mån
av tillgång erhåller sådan skog, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för
jordbruket; dock att avvikelse må göras beträffande viss fastighet, såframt
det är uppenbart, att den kan bestå såsom självständig fastighet utan tillgång
av skog utöver husbehovet, samt jordbrukets fördel av stödskog icke
därigenom minskas. I ort med ringa skogstillgång må avstyckning verk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
3
ställas så, att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående
jordbruksfastighet, såframt det för skogens bestånd prövas angeläget. I or!,
där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden är uppenbart att för
drivande av självständigt jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet
hör skogsmark, må ägolott avskiljas utan eljest föreskriven tilldelning
av skogsmark. De nu angivna bestämmelserna utgöra dock icke
hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende av uppkommet behovav
lägenheter för småbruk åt innehavare, som beräknas erhålla sin huvudsakliga
bärgning annorledes än av eget jordbruk, eller av bostadslägenheter
eller för beredande av plats för industriell, kommunikationsteknisk eller
kulturell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.
Bestämmelser om avstyckning från fastighet i stad, såvitt angår avstyckning
av område som ej ingår i tomtindelning, finnas i 5 kap. lagen den 12
maj 1917 om fastighetsbildning i stad, i det följande kallad fastighetsbildningslagen.
Villkoren för avstyckning äro i huvudsak följande. Inom område,
för vilket finnes fastställd stadsplan, må avstyckning ej verkställas
så, att stadsplanens genomförande eller kvarterens lämpliga indelning i
tomter därigenom försvåras. Inom område för vilket finnes stomplan eller
utomplansbestämmelser eller jämlikt äldre lag förordnats, att särskilda
föreskrifter skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,
må avstyckning ej verkställas så, att tillämpningen av nämnda plan,
bestämmelser eller föreskrifter motverkas. Avstyckning må ej i något fall
verkställas så, att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.
Fastighetsbildningslagens bestämmelser örn avstyckning gälla icke allenast
för stad utan även för sådant samhälle å landet, för vilket skall föras
fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1939 ha tillkallats sakkunniga
— fastighetsbildningssakkunniga — för en allmän revision av lagstiftningen
rörande delning av jord å landet. De sakkunnigas arbete skall
enligt direktiven med hänsyn till det samband som råder mellan jorddelningslagen
och fastighetsbildningslagen avse även en viss översyn av sistnämnda
lag. Med skrivelse den 1 september 1944 ha de sakkunniga avlämnat
ett betänkande med förslag till lag örn ändring i vissa delar av jorddelningslagen,
bland annat 19 kapitlet, m. m. (SOU 1944:46). Detta betänkande,
vilket icke berör det i motionerna framförda spörsmålet, utgör
endast ett led i de sakkunnigas arbete, som alltså fortsätter.
På senare tid ha vid bildandet av städer och köpingar samt vid inkorporering
med redan bestående städer och köpingar medtagits stora områden
av ren landsbygds natur. Härigenom har fastighetsbildningslagen i stället
för jorddelningslagen blivit tillämplig på dessa områden. Ur fastighetsbildningssynpunkt
är detta ägnat att ingiva betänkligheter. Fastighetsbildnings
-
Utskottct.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
lagen saknar de på jordpolitiska motiv grundade restriktiva bestämmelser i
fråga om avstyckning som finnas i jorddelningslagen. Enligt utskottets mening
tala starka skäl för att samma restriktioner i avstyckningshänseende
som gälla för den egentliga landsbygden också böra gälla för dylika områden.
Den omständigheten, att områden av åkerbruks- och skogsbrukstyp
komma inom en stads eller annat samhälles gränser, medför ju icke i och
för sig att behovet av kontroll å fastighetsbildningen upphör.
Fastighetsbildningssakkunniga torde komma att beakta detta spörsmål
under sitt fortsatta utredningsarbete. Innan fastighetsbildningssakkunniga
framlagt förslag till definitiv reglering av problemet och statsmakterna tagit
ställning till förslaget, kunna emellertid i städer och andra samhällen utan
konflikt med nu gällande lagregler bildas fastigheter, som äro olämpliga ur
skogs- och jordbrukssynpunkter. Det kan därför ifrågasättas, örn det icke
är erforderligt att provisoriska bestämmelser utfärdas för att förhindra
olämplig avstyckning i städer och sådana samhällen, där fastighetsbildningslagen
är tillämplig. Denna fråga kan emellertid icke avgöras utan närmare
utredning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville
låta föranstalta örn skyndsam utredning beträffande frågan
i vad mån provisoriska bestämmelser erfordras för att förhindra
olämplig avstyckning i städer och vissa samhällen
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 7 mars 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Löfvander, Hage*, Sten*,
fröken Andersson*, herrar Nils Elowsson och Hagman;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Hedlund i Rådom*,
Andersson i Gisselås, Lundberg, Andersson i Alfredshem och Jacobsson i Igelsbo.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:62 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ls i statsverkspropositionen under tolfte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1946/47 ti s. 1 i texten