Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

1946-03-21 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:16, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

i

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1946 kl. 6 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt

lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr

430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 22 februari 1946 dagtecknad proposition, nr 97, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 a §, av nedan angiven lydelse,

dels att rubriken före 7 § skall lyda på sätt framgår av det följande, dels ock

att lagen, vilken enligt lag den 23 mars 1945 (nr 67) gäller till och med

den 30 september 1946,1 i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1947.

Om förlängning av hyresavtal m. m.

8 a §.

Skall hyresförhållande beträffande lägenhet, som förhyrts av två eller flera

gemensamt, upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon av dem,

och vägrar hyresvärden annan, som har del i hyresrätten, att övertaga lägenheten,

äger hyresnämnden på framställning av den senare förordna därom,

såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig. I fråga om hyresvillkoren

vid sådant övertagande av lägenheten skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Vill make i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller eljest

övertaga lägenhet, som av andra maken är förhyrd till bostad, och bor den

1 Senaste lydelsen av lasén, se SFS 1945: 798.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 9 sami. 2 aud. Nr 10. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

förre själv i lägenheten, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande

tillämpning, ändå att han icke har del i hyresrätten.

Framställning varom ovan sägs skall göras inom fjorton dagar från det

hyresvärden i samband med uppsägning eller eljest tydligt meddelat sökanden,

att hyresförhållandet skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1946.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1946

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1946, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 15 april 1946 eller, örn hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat sådant

meddelande.

Har hyresvärd före den 1 april 1946 lämnat meddelande som i 8 a § tredje

stycket sägs, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15

april 1946. Förordnande varom i nämnda paragraf sägs må icke meddelas,

örn hyresförhållandet upphört före den 1 april 1946.

Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19

juni 1942 om hyresreglering m. m. skola äga tillämpning i viss ort, äger

Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna

skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som Konungen

bestämmer.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. ni.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 23 mars 1945

(nr 68) gäller till och med den 30 september 1946,1 skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1947.

Utskottet har i samband med propositionen till behandling förehaft två

i anledning av densamma väckta motioner, nr 262 i första kammaren av herr

Lindblom m. fl. och nr 413 i andra kammaren av herr Johnsson i Kastanjegården

m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen måtte vidtaga sådana ändringar i förslaget till lag

om fortsatt giltighet av hyresregleringslagen, »alf övertaganderätten icke skall

gälla af färslägenheter, att lagen icke blir tillämplig i fall, där hyresrätten

förverkats, samt att 42 § 1 stycket allmänna hyreslagen skall äga motsva
-

1 Senaste lydelsen, se SFS 1945: 797.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

3

rande tillämpning å meddelande till medhyresgäst respektive make att hyresförhållandet

skall upphöra».

Beträffande de skäl som utöver vad som framgår av det följande åberopats

till stöd för de framlagda lagförslagen ävensom i fråga om de skäl motionärerna

andragit till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till propositionen

och motionerna.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)

har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter,

möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av

vissa andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill har i lagen den

19 juni 1942 (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m. (kontrollagen) genomförts reglering av lägenhetsförvärv, som

grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda lagarna

äga tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen, vilkas

invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000, samt dessutom,

efter särskilda förordnanden av Kungl. Majit, i åtskilliga mindre orter.

Regleringsåtgärderna handhavas närmast av kommunala hyresnämnder.

Dessas beslut kunna överklagas hos statens hyresråd, som utgör den centrala

myndigheten för hithörande frågor.

Nämnda lagar gällde ursprungligen till och med den 30 september 1943

och ha sedermera, med vissa ändringar, erhållit förlängd giltighet, senast

till och med den 30 september 1946 genom lagar den 23 mars 1945 (nr 67

och 68). Genom lagar den 14 december 1945 (nr 797 och 798) ha vissa

ytterligare ändringar vidtagits i de båda ifrågavarande lagarna.

Den nu angivna lagstiftningen har tillkommit på grund av den bostadsbrist

och därmed sammanhängande risk för hyresstegring, som orsakats av

den otillräckliga byggnadsproduktionen under krigsåren.

I propositionen lämnas å s. 4 och 5 en redogörelse för bostadsproduktionen

under de senaste åren. Utskottet tillåter sig hänvisa till denna redogörelse.

Hyresrådet har i skrivelse till Kungl. Majit den 11 december 1945

hemställt, att hyresregleringslagen och kontrollagen måtte erhålla fortsatt

giltighet till och med den 30 september 1947, därvid hyresrådet tillika förklarat,

att hyresrådet icke funnit skäl att föreslå någon ändring i de båda

lagarna. Över hyresrådets framställning lia efter remiss yttranden avgivits

av socialstyrelsen, statens byggnadslånebyrå, Sveriges fastighetsägareförbund

och hyresgästernas riksförbund. För innehållet i hyresrådets skrivelse och

remissyttrandena redogöres å s. 5—7 i propositionen. I

I samband med behandlingen av hyresrådets nyssnämnda framställning

Ilar inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria örn rätt

i vissa fall att övertaga hyresrätt, innehållande förslag till

bestämmelser om utvidgning av det enligt hyresregleringslagen gällande uppsägningsskyddet

till förmån för elen, som förhyr lägenhet tillsammans nied

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

annan, ävensom för äkta make med avseende å lägenhet, som förhyres av

andra maken.

I promemorian erinras till en början, att stadgandena om tvångsförlängning

av hyresavtal finnas upptagna i 7 och 8 §§ hyresregleringslagen. I 7 §

stadgas sålunda, att örn hyresvärd utan att hyresrätten är förverkad uppsagt

hyresavtal, hyresnämnden på framställning av hyresgästen äger förklara

uppsägningen ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obillig. Nämnden äger också, om hyresgästen samtycker därtill,

förlänga hyresförhållandet mot den hyra som hyresväi''den enligt lagen

äger betinga sig och på de villkor i övrigt som finnas skäliga. Framställning

om ogiltigförklaring skall göras inom fjorton dagar från uppsägningen

eller, om hyresvärden icke därvid tydligt meddelat att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande. Hyresavtal, som slutits för bestämd tid utan förbehåll

örn uppsägning, kunna enligt 8 § under liknande förutsättningar förlängas

av hyresnämnden. Framställning härom skall göras inom fjorton dagar

från det hyresvärden vägrat hyresgästen förlängning av avtalet.

Det framhålles i promemorian, att det ganska ofta förekomme, att en lägenhet

förhyrdes av två eller flera personer gemensamt. Ett praktiskt fall

vore, att äkta makar gemensamt tecknade sig som hyresgäster å ett och samma

kontrakt. Vanligt vore även, att kontor förhyrdes gemensamt av två eller

flera personer. Om de situationer, som därvid kunna uppkomma, anföres i

promemorian:

Då sålunda å hyresgästsidan äro flera personer, torde för förfogande över

hyresrätten i princip krävas samtliga hyresgästers medverkan. En av hyresgästerna

är således icke berättigad att å samtliga hyresgästers vägnar

uppsäga hyresavtalet till upphörande i förtid. Detta skulle nämligen innebära,

att han skulle kunna avhända den eller de andra den gemensamma

tillgång som hyresrätten utgör. Däremot torde, om underlåtenhet att verkställa

uppsägningen enligt kontraktet skall föranleda att hyrestiden förlänges,

en uppsägning som gjorts av någon av hyresgästerna medföra hyresrättens

upphörande, oaktat den eller de övriga ha underlåtit att för sin del uppsäga

avtalet. En bestämmelse i kontraktet av innebörd, att hyrestiden skall anses

förlängd om uppsägning ej sker, anses nämligen utgå från att underlåtenhet

att verkställa uppsägning innebär en tyst överenskommelse om att avtalet

skall fortfarande gälla på oförändrade villkor. En sådan överenskommelse

kan tydligen icke anses vara för handen, om en av hyresgästerna genom

uppsägning givit till känna att han ej önskar förlängning.

Av den tankegång som nu utvecklats torde följa, att en framställning om

tvångsförlängning enligt 7 eller 8 § hyresregleringslagen, som göres av en av

hyresgästerna, icke kan komma under bedömande. Framställningen måste

sålunda biträdas av samtliga hyresgäster, örn ej den som gör framställningen

intager en sådan ställning att han kan anses företräda jämväl de andra.

Nu angivna förhållanden kunna tydligen medföra, att den eller de av

hyresgästerna som önska kvarbo i lägenheten icke få det skydd mot att

skiljas från densamma som hyresregleringslagen avser^ att giva. Den av hyresgästerna

som icke har intresse av hyresrättens bestånd kan ju genom en

vägran att biträda en framställning om tvångsförlängning förorsaka, att hyresförhållandet

upphör och därmed att även övriga hyresgäster skiljas från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

5

lägenheten. Likaledes torde en av hyresgästerna genom att i strid mot de

övrigas önskan uppsäga ett avtal med gängse förlängningsklausul kunna

föranleda att avtalet icke blir förlängt. De möjligheter att hindra hyresförhållandets

förlängning som sålunda stå en av hyresgästerna till buds kunna

tydligen begagnas i illojalt syfte. Särskilt stötande kan detta vara, örn de

som stå på hyresgästsidan äro eller lia varit äkta makar.

Enligt promemorian företer hyresregleringslagen sålunda en lucka ur hyresgästsynpunkt

för det fall, att en lägenhet förhyrts av två eller flera personer.

Beträffande äkta makar kunde emellertid ett motsvarande problem

uppkomma även i andra fall. Härom anföres i promemorian:

Om, såsom alltjämt torde vara det vanliga, mannen ensam tecknat sig som

hyresgäst, kan han vid söndring i äktenskapet bringa hyresförhållandet till

upphörande utan hänsyn till hustruns intresse. Hustruns och barnens möjligheter

att få bo kvar i den av mannen förhyrda lägenheten äro alltså helt

beroende av hans goda vilja. Det kan härvid lika väl förekomma att mannen

vidtager positiva åtgärder för att bringa hyresförhållandet till upphörande

som att han av slarv eller liknöjdhet låter hyresrätten gå förlorad. Vad nu

sagts torde i princip gälla även om domstol berättigat hustrun att sitta i

boet till dess bodelning skett. Hustrun har dock i sistnämnda fall av hyresrådet

ansetts kunna föra talan om bevarande av hyresrätten. Frågan om

räckvidden av hyresrådets avgörande är dock oviss.

I promemorian anmärkes därefter, att den lucka i hyresskyddet, som sålunda

förelåge, uppmärksammats i en interpellation i andra kammaren vid

1945 års riksdag, samt att, enligt vad som sedermera framkommit, fall som

avsetts i det föregående icke vore ovanliga, varför frågan syntes vara av

den betydelse, att en lagändring borde övervägas.

Sedan härefter olika lösningar av det föreliggande problemet diskuterats,

förordas en lösning efter den linjen, att den som önskar kvarbo i lägenheten

berättigas att ensam övertaga hyresrätten. Från hyresvärdens sida kunde

självfallet vissa betänkligheter anföras mot en dylik lösning. För honom vore

det nämligen icke likgiltigt, om en personförändring ägde rum på hyresgästsidan.

I sådana fall, då hyresvärden lede något avsevärt men av förändringen,

borde den tydligen icke få komma till stånd. Om så ej vore förhållandet,

syntes däremot de skäl, som talade för att medgiva en överlåtelse av hyresrätten,

böra bli avgörande.

I promemorian föreslås, att bestämmelser om rätt att övertaga hyresrätt

upptagas i en ny paragraf i hyresregleringslagen, benämnd 8 a §. Enligt ett

vid promemorian fogat förslag till lag örn ändring i nämnda lag omfattar

paragrafen tre stycken. I första stycket stadgas beträffande lägenhet som förhyrts

av två eller flera gemensamt, att om anledning är till antagande att hyresförhållandet

skall upphöra på grund av åtgärd av någon av dem samt hyresvärden

vägrar att låta annan, som har del i hyresrätten, i så fall övertaga

lägenheten, hyresnämnden äger att på framställning av den senare förordna

därom, såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig. I fråga örn hyresvillkoren

vid sådant övertagande av lägenheten skall vad i 7 § stadgas äga

motsvarande tillämpning. Jämlikt andra stycket skall, om make i anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

av hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller eljest vill övertaga lägenhet

som andra maken förhyrt, vad i första stycket stadgas äga motsvarande tilllämpning,

ändå att han icke har del i hyresrätten. Tredje stycket innehåller,

att framställning örn övertagande av hyresrätt skall göras inom fjorton dagar

från det hyresvärden tydligt meddelat den, som vill övertaga lägenheten,

att hyresförhållandet skall upphöra. — De nya bestämmelserna föreslås

skola träda i kraft den 1 april 1946.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.

En redogörelse för innehållet i dessa yttranden lämnas å s. 11—18

1 propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har beträffande

frågan om hyresregleringslagens och kontrollagens fortsatta giltighet i propositionen

anfört:

»De inledningsvis lämnade uppgifterna örn byggnadsproduktionen giva vid

handen, att nya bostadslägenheter under de senaste åren tillkommit i större

omfattning än under de tidigare krisåren. Emellertid är ökningen av bostadsproduktionen

icke så stor, att den kunnat avhjälpa den uppkomna

bostadsbristen. Denna kan icke antagas komma att bli undanröjd under det

närmaste året efter det hyresregleringslagens och kontrollagens nuvarande

giltighetstid utgått. Enighet synes också råda om att lagarna böra förlängas

åtminstone för ett år. Hyresgästernas riksförbund bär förordat en förlängning

på två år. Tillräckliga skäl för bifall till sistnämnda framställning synas

dock icke föreligga. Jag anser mig under dessa omständigheter böra

föreslå, att lagarnas giltighetstid förlänges till och med den 30 september

1947.

I likhet med vad som stadgats vid föregående förlängningar av hyresregleringslagen

torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för

hyresgäst, vars kontrakt redan före den 1 april 1946 blivit uppsagt till upphörande

efter den 30 .september 1946, att få uppsägningen prövad efter förlängningslagens

tillkomst. Framställning härom torde böra göras senast den

15 april 1946 eller, örn hyresvärden icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt

meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar

efter det hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande.»

I fråga om spörsmålet om rätt i vissa fall att övertaga hyresrätt har föredragande

departementschefen yttrat:

»Såsom av redogörelsen framgår förete hyresregleringslagens bestämmelser

om uppsägningsskydd en lucka för det fall att en lägenhet förhyrts av två

eller flera gemensamt. Örn hyresavtalet innehåller sedvanlig förlängningsklausul

eller skall upphöra att gälla utan uppsägning, kan en av hyresgästerna

mot den eller de övrigas vilja genom uppsägning eller underlåtenhet

att biträda framställning om tvångsförlängning av avtalet bringa detta till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

7

upphörande, med påföljd att även den eller de övriga kunna nödgas avflytta.

På motsvarande sätt är äkta make beroende av den andra maken, då

denne ensam förhyrt makarnas lägenhet. Den senare kan ensam förfoga

över hyresrätten och bringa hyresförhållandet till upphörande utan hänsyn

tili den andres intresse. De i promemorian föreslagna ändringarna i hyresregleringslagen

avse att i dylika fall tillerkänna medhyresgäst och make rätt

att under vissa förutsättningar övertaga lägenheten.

Under remissbehandlingen ha från fastighetsägarnas sida anförts invändningar

mot att införa en laglig reglering av ifrågavarande förhållanden. Såväl

fastighetsägarerepresentanterna i hyresrådet som Sveriges fastighetsägareförbund

göra sålunda gällande, att det i praktiken icke förekommit några

missförhållanden som skulle motivera en utökning av det skydd som tillkommer

hyresgästerna, men anse sig likväl icke böra avstyrka en lagstiftning

som inskränker sig till att under rådande förhållanden tillskapa visst

skydd beträffande bostaden för make som har vårdnaden örn minderåriga

barn. Hyresrådets majoritet uttalar, att den föreslagna lagstiftningen kan få

ej ringa praktisk betydelse beträffande äkta makars hyresrätt, men ställer

sig tveksam till behovet att införa något skydd för andra medhyresgäster

än äkta makar. Socialstyrelsen och hyresgästernas riksförbund däremot tillstyrka

förbehållslöst införandet av ett skydd för såväl äkta make som annan

medhyresgäst, därvid sistnämnda förbund vitsordar att de i promemorian

avsedda missförhållandena ofta förekomma.

Enligt min mening äro de i promemorian påvisade missförhållandena sådana

att en laglig reglering är påkallad. Detta gäller framförallt beträffande

lägenheter som innehavas av äkta makar. Det kan icke vara tillfredsställande,

att en äkta make — vare sig hyreskontraktet tecknats av honom

ensam eller av makarna gemensamt — skall kunna äventyra den andra makens

rätt genom ett ensidigt handlande utan hänsyn till den senares intresse.

Att så kan ske är särskilt stötande, då den make, vars intresse sättes på spel,

oundgängligen behöver lägenheten för sig själv och barn varom han har

vårdnaden. Det torde emellertid icke vara lämpligt att inskränka skyddet

till dessa fall. Frånsett de svårigheter som kunna uppstå vid en dylik gränsdragning

är det föga tilltalande, att en make under nu rådande förhållanden

skall kunna tvingas lämna bostaden enbart på grund av den andres åtgöranden.

Beträffande andra samhyresgäster än äkta makar är sannolikt behovet

av skydd icke lika ofta förekommande men redan möjligheten fölen

av två eller flera hyresgäster att äventyra de övrigas hyresrätt, kanske

för att i samförstånd med hyresvärden tillgodose sitt eget intresse, strider

uppenbart mot uppsägningsskyddets syfte. Hyresrådet har också vitsordat,

att fall förekommit då konsekvenserna av denna brist i uppsägningsskyddet

varit synnerligen stötande.

De invändningar, som likväl kunna riktas mot den föreslagna utvidgningen

av uppsägningsskyddet, bottna i hänsyn till hyresvärdarnas intresse. Det är

naturligt, alt en hyresvärd icke gärna vill finna sig i att uthyra en lägenhet

till annan än den som han en gång själv godtagit som hyresgäst. Emellertid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

saknar hyreslagstiftningen icke exempel på att hyresvärden är skyldig att

låta hyresrätten övergå till annan, och nämnda synpunkt kan ej heller i nu

förevarande fall tillmätas avgörande betydelse, förutsatt att hyresvärdens rätt

ej i avsevärd mån försämras. Att, såsom Sveriges fastighetsägareförbund påpekat,

den som berättigas övertaga lägenheten möjligen kan se sig nödsakad

att hyra ut rum till annan, är ej i och för sig tillräcklig anledning att vägra

ombyte av hyresgäst. Samma förhållande kan ju uppkomma, även om det

ursprungliga hyresförhållandet upprätthålles. Däremot är uppenbarligen den

nye hyresgästens solvens av största betydelse.

Övervägande skäl synas alltså tala för lagstiftning i den riktning som föreslagits

i promemorian. Det remitterade förslaget innebär dels att, då en lägenhet

förhyrts av två — äkta makar eller andra — eller flera samt hyresförhållandet

skall upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon

av dem, de övriga eller någon av dem skall äga att under vissa förutsättningar

övertaga lägenheten dels ock att motsvarande rätt skall tillkomma

äkta make med avseende å lägenhet som förhyrts av andra maken ensam. I

båda fallen skall rätten att övertaga lägenheten gälla oavsett lägenhetens beskaffenl\et.

Det är tydligt, att de sociala skälen för de föreslagna bestämmelserna göra

sig särskilt gällande i fråga om bolstadslägenheter. Jag kan dock icke finna

tillräckliga skäl att i de fall, då lägenheten gemensamt förhyrts av två eller

flera, begränsa övertaganderätten till bostadslägenheter. Även i fråga örn

af färslägenheter, exempelvis kontor, kan ett starkt behov föreligga för någon

av hyresgästerna att ensam få övertaga lägenheten. Det kan ju ofta

vara ödesdigert för den som hyrt en kontorslägenhet gemensamt med annan

att nödgas lämna den, därför att medhyresgästen vill frånträda kontraktet.

Frånsett att med verksamheten förenad good-will kan gå förlorad, föreligger

under nuvarande förhållanden stor risk att han ej kan anskaffa annan

lägenhet för verksamheten.

Beträffande åter det fallet, att äkta make vill övertaga av andra maken

förhyrd lägenhet, synes syftet med lagförslaget bliva tillgodosett även om

rätten begränsas till att avse lägenhet där den som vill övertaga densamma

har sin bostad. Jag vill därför förorda en sådan begränsning.

Hyresrådet har för sistnämnda fall framhållit, att det borde i lagen angivas

att rätt att övertaga lägenhet förelåge allenast om söndring rådde

mellan makarna. Det är uppenbart, att en sådan rätt i praktiken främst

blir av betydelse i detta fall, men det kan tänkas, att behov av skydd även

eljest kan uppkomma, t. ex. om mannen befinner sig på resa och försummar

att tillvarataga familjens intressen. Härtill kommer att det kan möta svårigheter

att i ärendet klargöra, huruvida söndring råder eller ej. Jag anser

mig därför ej kunna biträda hyresrådets förslag i denna del.

Enligt promemorian skall rätt att övertaga lägenhet inträda, då hyresförhållandets

upphörande föranledes av åtgärd eller underlåtenhet av någon av

två eller flera hyresgäster eller av äkta make som ensam förhyrt makarnas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

9

lägenhet. Av promemorian framgår, att härmed närmast åsyftas uppsägning

på hyresgästsidan samt underlåtenhet att efter uppsägning från hyresvärdens

sida biträda framställning om ogiltigförklaring av densamma eller, i fall

som avses i 8 § hyresregleringslagen, tillkännagivande eller framställning som

där sägs. Hyresrådet har härtill framhållit, att då fråga vöre örn makes övertagande

av lägenhet, som förhyrts av andra maken, rätt härtill borde inträda

jämväl då hyresförhållandets upphörande föranletts av bristande hyresbetalning.

Vägande skäl synas mig tala för denna ståndpunkt. Särskilt i fall

då söndring uppkommit skulle eljest lätt kunna inträffa att andra maken

av illvilja försummade hyresbetalningen och därmed omintetgjorde möjligheten

att övertaga hyresrätten. Då lägenhet förhyrts av två eller flera gemensamt,

vare sig de äro makar eller ej, kan man möjligen ställa sig mera tveksam.

Emellertid torde det icke vara lämpligt att genom uttrycklig bestämmelse

utesluta rätt att övertaga lägenheten därför att någon av hyresgästerna

gjort sig skyldig till försummelse med hyresbetalning eller eljest. Om

den som vill övertaga lägenheten själv är ansvarig för hyresbelopp som ej

guldits, bör han emellertid icke få övertaga lägenheten annat än möjligen i

något undantagsfall, då särskilda omständigheter föreligga.

Prövningen av frågor örn övertagande av lägenhet bör såsom i promemorian

föreslagits ankomma på hyresnämnden. Vid prövningen skall, på sätt i

promemorian angivits, i första hand beaktas, örn hyresvärdens möjlighet

att utfå hyran skulle försämras genom personförändringen. Att såsom Sveriges

fastighetsägareförbund föreslagit införa ett uttryckligt stadgande härom

i lagtexten synes icke nödvändigt. I övrigt synes hänsyn böra tagas till de

omständigheter som i allmänhet tillmätas betydelse vid prövning av framställning

om ogiltigförklaring av uppsägning. Möjlighet bör, såsom följer av

förslaget, föreligga att, därest lägenheten icke rimligen bör få övertagas på

oförändrade villkor, förbinda övertagandet med de villkor som finnas skäliga.

Hyresrådet och hyresgästernas riksförbund ha i sina yttranden berört

frågan, huruvida make som vill övertaga av andra maken förhyrd lägenhet

borde vara skyldig att erlägga eventuellt ogulden hyra. I och för sig synes

det icke oskäligt att fordra, att make som själv nyttjat lägenheten och som

vill övertaga densamma erlägger den oguldna hyran. Emellertid kan detta

krav knappast göras generellt. En skälighetsbedömning synes böra ske

i varje särskilt fall, därvid hänsyn bör tagas till vederbörandes betalningsförmåga,

till storleken av det oguldna beloppet m. m. Jag vill erinra om att

hyresvärden icke kunnat uttaga den oguldna hyran av en ny hyresgäst, örn

han själv fått välja sådan.

Tiden för övertagandet av lägenhet synes böra bestämmas till den fardag

lill vilken det tidigare hyresförhållandet bragts ali upphöra eller, örn

hyresrätten förverkats, annan lämplig dag, I. ex. dagen för ingivandet av

framställningen örn övertagandet.

I fråga om den tid, inom vilken framställning örn övertagande av lägenhet

skall göras, biträder jag det i promemorian framlagda förslaget örn att så
Bihang

tilt riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd■ Nr 16. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

''Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

Utskottet.

dan framställning skall göras inom fjorton dagar från det hyresvärden tydligt

meddelat den, som vill övertaga lägenheten, att hyresförhållandet skall

upphöra. Detta synes vara den enda framkomliga vägen för att tillskapa en

fast utgångspunkt. Farhågorna för att förslaget i denna del skulle vara alltför

betungande för fastighetsägarna torde förlora sin grund, om äkta makes

rätt att övertaga av andra maken förhyrd lägenhet begränsas till att avse

lägenhet i vilken maken bor. Hyresvärden har möjlighet att själv medverka

till ett skyndsamt avgörande av frågan genom att lämna sitt meddelande,

så fort anledning uppkommit till antagande att hyresförhållandet skall upphöra.

I de fall, då hyresvärden själv verkställer uppsägning, torde han kunna

lämna meddelandet redan i samband med uppsägningen. Skulle det av en

eller annan anledning visa sig svårt för hyresvärden att nå hyresgäst eller

make med ett meddelande som nu sagts och fördröjes prövningen härigenom,

bör detta beaktas vid avgörande, huruvida hyresrätten skall få övertagas.

Tillräckliga skäl synas icke föreligga att bifalla Sveriges fastighetsägareförbunds

framställning om införande av en särskild bestämmelse rörande vad

som skall fordras för att hyresvärden skall anses ha lämnat föreskrivet meddelande.

I enlighet med vad i promemorian föreslagits böra de nya bestämmelserna

träda i kraft den 1 april 1946. Bestämmelserna torde böra få tillämpas även

i sådana fall då uppsägning eller annan åtgärd för hyresförhållandets upphörande

ägt rum före lagens ikraftträdande. Såsom socialstyrelsen och hyresrådet

anfört torde det dock böra stadgas, att bestämmelserna icke skola gälla,

om hyresförhållandet upphört redan före lagens ikraftträdande.

För de fall, då uppsägning eller annan åtgärd för hyresförhållandets upphörande

ägt rum före lagens ikraftträdande, torde såsom i promemorian

uttalats böra föreskrivas, att den som vill övertaga lägenheten skall äga en

frist av minst fjorton dagar från lagens ikraftträdande för att göra framställning

härom. Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen, att det

icke är lämpligt att från lagens tillämplighetsområde särskilt göra undantag

för det fall att hyresvärden redan uthyrt lägenheten men att denna omständighet

bör tagas under bedömande vid den skälighetsavvägning som ankommer

på hyresnämnden.

Då Kungl. Majit begagnar sig av sin befogenhet att förordna om hyresregleringslagens

tillämpning å viss ort, bör möjlighet föreligga att jämka

berörda övergångsbestämmelser med avseende å angivna tidpunkter på samma

sätt som nu sker beträffande tidsfristen för framställningar om ogiltigförklaring

av uppsägningar, som gjorts innan lagen trätt i kraft i orten.»

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen skall den föreslagna

rätten för hyresgäst att övertaga lägenhet, som förhyrts av honom och en

eller flera andra personer gemensamt, gälla i fråga om såväl bostadslägenheter

som affärslägenheter. I de i ämnet väckta motionerna yrkas, att nämn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

11

da rätt — i likhet med vad som i propositionen föreslås beträffande rätten

för äkta make att övertaga av andra maken förhyrd lägenhet — skall föreligga

endast i fråga örn bostadslägenheter.

Även om de sociala skäl som tala för medhyresgästs rätt att övertaga lägenhet

kunna anses framträda med särskild styrka i fråga örn bostadslägenheter,

torde det emellertid vara obestridligt, att behov av skydd i förevarande

hänseende kan föreligga även beträffande andra lägenheter. Örn exempelvis

två personer, kanske sedan lång tid tillbaka, drivit affärsrörelse i en av

dem gemensamt förhyrd lokal, kan under nu rådande brist på lägenheter

av alla slag en underlåtenhet från den enes sida att lämna sin medverkan

till förlängning av hyresavtalet åstadkomma en situation som medför ekonomisk

ruin för den andre. Då det i Sveriges fastighetsägareförbunds av

motionärerna åberopade reinissyttrande såsom skäl mot övertaganderätt

i här berörda fall anföres, att hyresvärden icke bör behöva stå någon risk

eller underkasta sig några olägenheter därför att hyresgästerna lia inbördes

tvistigheter, bör här anmärkas, att den enes önskan att frånträda avtalet

icke med nödvändighet behöver ha sin grund i en tvist i egentlig mening

mellan hyresgästerna.

Enligt förslaget skall rätt för medhyresgäst eller äkta make att övertaga

lägenhet föreligga även då hyresförhållandet skall upphöra på grund därav

att någon av medhyresgästerna eller andre maken förverkat hyresrätten, exempelvis

på grund av underlåtenhet att erlägga hyra. I motionerna hemställes,

att lagstiftningen icke skall bli tillämplig i dessa fall. Ett sådant undantag

skulle emellertid kumla föranleda till att övertaganderätten i många

fall bleve illusorisk. Genom att underlåta att erlägga hyra skulle äkta make

avsiktligen kunna förhindra andre maken att begagna sig av nämnda rätt.

Aven i de fall då lägenhet hyres av två eller flera personer gemensamt skulle

ett undantag av ifrågasatt art kunna leda till mindre önskvärda resultat.

I anledning av motionärernas ändringsyrkanden i nu berörda hänseenden

må erinras, att förutsättning för tillämpning av det föreslagna stadgandet är

att hyresvärdens vägran att låta medhyresgäst eller äkta make övertaga lägenheten

finnes vara obillig. Hyresnämnden skall sålunda liksom vid tilllämpning

av nu gällande regler örn hyresgästs uppsägningsskydd och rätt

att kvarbo i förhyrd lägenhet företaga en skälighetsprövning och mot varandra

väga hyresvärdens samt medhyresgästens eller äkta makens intressen.

Örn stadgandet tillämpas på ett riktigt sätt, lärer detsamma sålunda icke

kunna medföra något orättmätigt intrång i hyresvärdens rätt. Såsom departementschefen

anfört torde emellertid anvisningar rörande tillämpning av

stadgandet böra lämnas hyresnämnderna, varvid för dem bör understrykas

vikten av synnerlig försiktighet, särskilt för de fall då hyresrätt förverkats.

Framställning örn rätt att övertaga lägenhet skall enligt förslaget göras

inom fjorton dagar från det hyresvärden tydligt meddelat vederbörande att

hyresförhållandet skall upphöra. Motionärerna hemställa, alt i fråga örn sådant

meddelande skall tillämpas bestämmelsen i 3 kap. 42 § lagen örn nyttjanderätt

till fäst egendom, i vilket lagrum stadgas, att därest meddelande,

som avses i vissa lagrum i kapitlet, avlämnats å postanstalt inom riket för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

befordran till mottagarens vanliga adress i rekommenderat brev, avsändaren

skall anses ha fullgjort vad på honom ankommer. Samma hemställan gjordes

av Sveriges fastighetsägareförbund under remissbehandlingen.

Enligt utskottets mening framstår det såsom mindre välbetänkt att giva

särskilda föreskrifter om vad hyresvärd har att iakttaga för att han skall

anses ha fullgjort den i 8 a § tredje stycket föreskrivna underrättelseskyldigheten,

då några motsvarande föreskrifter icke finnas i fråga om exempelvis

den skyldighet i förevarande hänseende som åligger honom enligt

7 § hyresregleringslagen. Det torde kunna förväntas, att de fall då svårigheter

uppkomma för hyresvärden att fullgöra vad sålunda enligt förslaget

åligger honom komma att bli sällsynta. Om prövningen av frågan huruvida

övertaganderätt föreligger fördröjes genom att hyresvärden har svårt att nå

medhyresgäst eller äkta make med ett meddelande, bör detta såsom departementschefen

anfört beaktas vid nämnda prövning. Därest hyresvärden i dylikt

fall gjort vad rimligen kan krävas av honom för alt tillställa hyresgäst

eller make meddelandet, bör övertaganderätt icke tillerkännas hyresgästen

eller maken annat än möjligen i något enstaka undantagsfall. Enligt

utskottets mening bör föreskrift härom intagas i de anvisningar, som

enligt vad ovan anförts torde komma att utfärdas rörande tillämpningen av

den föreslagna 8 a §.

Utskottet finner sålunda, att vad i motionerna anförts icke bör föranleda

till ändring av Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionerna 1: 262 och

11:413 bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 21 mars 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Forslund, Hage, Björkman,

Hallagård och Englund;

från andra kammaren: herrar Ryberg, Hermansson, Holm*, Håstad, fru Johansson*,

herrar Larsson i Östersund*, Osterman och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Wistrand, Björkman och Håstad beträffande utskottets uttalande

rörande formen för den i 8 a § tredje stycket föreskrivna underrättelseskyldigheten.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

461334

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 2 i texten