Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
1946-03-21 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1946:16, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
i
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1946 kl. 6 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt
lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr
430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 22 februari 1946 dagtecknad proposition, nr 97, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
i) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas, dels att i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 a §, av nedan angiven lydelse,
dels att rubriken före 7 § skall lyda på sätt framgår av det följande, dels ock
att lagen, vilken enligt lag den 23 mars 1945 (nr 67) gäller till och med
den 30 september 1946,1 i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 september 1947.
Om förlängning av hyresavtal m. m.
8 a §.
Skall hyresförhållande beträffande lägenhet, som förhyrts av två eller flera
gemensamt, upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon av dem,
och vägrar hyresvärden annan, som har del i hyresrätten, att övertaga lägenheten,
äger hyresnämnden på framställning av den senare förordna därom,
såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig. I fråga om hyresvillkoren
vid sådant övertagande av lägenheten skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.
Vill make i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller eljest
övertaga lägenhet, som av andra maken är förhyrd till bostad, och bor den
1 Senaste lydelsen av lasén, se SFS 1945: 798.
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 9 sami. 2 aud. Nr 10. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
förre själv i lägenheten, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning, ändå att han icke har del i hyresrätten.
Framställning varom ovan sägs skall göras inom fjorton dagar från det
hyresvärden i samband med uppsägning eller eljest tydligt meddelat sökanden,
att hyresförhållandet skall upphöra.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1946.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1946
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1946, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 15 april 1946 eller, örn hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat sådant
meddelande.
Har hyresvärd före den 1 april 1946 lämnat meddelande som i 8 a § tredje
stycket sägs, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15
april 1946. Förordnande varom i nämnda paragraf sägs må icke meddelas,
örn hyresförhållandet upphört före den 1 april 1946.
Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19
juni 1942 om hyresreglering m. m. skola äga tillämpning i viss ort, äger
Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna
skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som Konungen
bestämmer.
2) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. ni.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 23 mars 1945
(nr 68) gäller till och med den 30 september 1946,1 skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 september 1947.
Utskottet har i samband med propositionen till behandling förehaft två
i anledning av densamma väckta motioner, nr 262 i första kammaren av herr
Lindblom m. fl. och nr 413 i andra kammaren av herr Johnsson i Kastanjegården
m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen måtte vidtaga sådana ändringar i förslaget till lag
om fortsatt giltighet av hyresregleringslagen, »alf övertaganderätten icke skall
gälla af färslägenheter, att lagen icke blir tillämplig i fall, där hyresrätten
förverkats, samt att 42 § 1 stycket allmänna hyreslagen skall äga motsva
-
1 Senaste lydelsen, se SFS 1945: 797.
Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
3
rande tillämpning å meddelande till medhyresgäst respektive make att hyresförhållandet
skall upphöra».
Beträffande de skäl som utöver vad som framgår av det följande åberopats
till stöd för de framlagda lagförslagen ävensom i fråga om de skäl motionärerna
andragit till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till propositionen
och motionerna.
Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)
har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter,
möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av
vissa andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill har i lagen den
19 juni 1942 (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m. (kontrollagen) genomförts reglering av lägenhetsförvärv, som
grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda lagarna
äga tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen, vilkas
invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000, samt dessutom,
efter särskilda förordnanden av Kungl. Majit, i åtskilliga mindre orter.
Regleringsåtgärderna handhavas närmast av kommunala hyresnämnder.
Dessas beslut kunna överklagas hos statens hyresråd, som utgör den centrala
myndigheten för hithörande frågor.
Nämnda lagar gällde ursprungligen till och med den 30 september 1943
och ha sedermera, med vissa ändringar, erhållit förlängd giltighet, senast
till och med den 30 september 1946 genom lagar den 23 mars 1945 (nr 67
och 68). Genom lagar den 14 december 1945 (nr 797 och 798) ha vissa
ytterligare ändringar vidtagits i de båda ifrågavarande lagarna.
Den nu angivna lagstiftningen har tillkommit på grund av den bostadsbrist
och därmed sammanhängande risk för hyresstegring, som orsakats av
den otillräckliga byggnadsproduktionen under krigsåren.
I propositionen lämnas å s. 4 och 5 en redogörelse för bostadsproduktionen
under de senaste åren. Utskottet tillåter sig hänvisa till denna redogörelse.
Hyresrådet har i skrivelse till Kungl. Majit den 11 december 1945
hemställt, att hyresregleringslagen och kontrollagen måtte erhålla fortsatt
giltighet till och med den 30 september 1947, därvid hyresrådet tillika förklarat,
att hyresrådet icke funnit skäl att föreslå någon ändring i de båda
lagarna. Över hyresrådets framställning lia efter remiss yttranden avgivits
av socialstyrelsen, statens byggnadslånebyrå, Sveriges fastighetsägareförbund
och hyresgästernas riksförbund. För innehållet i hyresrådets skrivelse och
remissyttrandena redogöres å s. 5—7 i propositionen. I
I samband med behandlingen av hyresrådets nyssnämnda framställning
Ilar inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria örn rätt
i vissa fall att övertaga hyresrätt, innehållande förslag till
bestämmelser om utvidgning av det enligt hyresregleringslagen gällande uppsägningsskyddet
till förmån för elen, som förhyr lägenhet tillsammans nied
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
annan, ävensom för äkta make med avseende å lägenhet, som förhyres av
andra maken.
I promemorian erinras till en början, att stadgandena om tvångsförlängning
av hyresavtal finnas upptagna i 7 och 8 §§ hyresregleringslagen. I 7 §
stadgas sålunda, att örn hyresvärd utan att hyresrätten är förverkad uppsagt
hyresavtal, hyresnämnden på framställning av hyresgästen äger förklara
uppsägningen ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. Nämnden äger också, om hyresgästen samtycker därtill,
förlänga hyresförhållandet mot den hyra som hyresväi''den enligt lagen
äger betinga sig och på de villkor i övrigt som finnas skäliga. Framställning
om ogiltigförklaring skall göras inom fjorton dagar från uppsägningen
eller, om hyresvärden icke därvid tydligt meddelat att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande. Hyresavtal, som slutits för bestämd tid utan förbehåll
örn uppsägning, kunna enligt 8 § under liknande förutsättningar förlängas
av hyresnämnden. Framställning härom skall göras inom fjorton dagar
från det hyresvärden vägrat hyresgästen förlängning av avtalet.
Det framhålles i promemorian, att det ganska ofta förekomme, att en lägenhet
förhyrdes av två eller flera personer gemensamt. Ett praktiskt fall
vore, att äkta makar gemensamt tecknade sig som hyresgäster å ett och samma
kontrakt. Vanligt vore även, att kontor förhyrdes gemensamt av två eller
flera personer. Om de situationer, som därvid kunna uppkomma, anföres i
promemorian:
Då sålunda å hyresgästsidan äro flera personer, torde för förfogande över
hyresrätten i princip krävas samtliga hyresgästers medverkan. En av hyresgästerna
är således icke berättigad att å samtliga hyresgästers vägnar
uppsäga hyresavtalet till upphörande i förtid. Detta skulle nämligen innebära,
att han skulle kunna avhända den eller de andra den gemensamma
tillgång som hyresrätten utgör. Däremot torde, om underlåtenhet att verkställa
uppsägningen enligt kontraktet skall föranleda att hyrestiden förlänges,
en uppsägning som gjorts av någon av hyresgästerna medföra hyresrättens
upphörande, oaktat den eller de övriga ha underlåtit att för sin del uppsäga
avtalet. En bestämmelse i kontraktet av innebörd, att hyrestiden skall anses
förlängd om uppsägning ej sker, anses nämligen utgå från att underlåtenhet
att verkställa uppsägning innebär en tyst överenskommelse om att avtalet
skall fortfarande gälla på oförändrade villkor. En sådan överenskommelse
kan tydligen icke anses vara för handen, om en av hyresgästerna genom
uppsägning givit till känna att han ej önskar förlängning.
Av den tankegång som nu utvecklats torde följa, att en framställning om
tvångsförlängning enligt 7 eller 8 § hyresregleringslagen, som göres av en av
hyresgästerna, icke kan komma under bedömande. Framställningen måste
sålunda biträdas av samtliga hyresgäster, örn ej den som gör framställningen
intager en sådan ställning att han kan anses företräda jämväl de andra.
Nu angivna förhållanden kunna tydligen medföra, att den eller de av
hyresgästerna som önska kvarbo i lägenheten icke få det skydd mot att
skiljas från densamma som hyresregleringslagen avser^ att giva. Den av hyresgästerna
som icke har intresse av hyresrättens bestånd kan ju genom en
vägran att biträda en framställning om tvångsförlängning förorsaka, att hyresförhållandet
upphör och därmed att även övriga hyresgäster skiljas från
Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
5
lägenheten. Likaledes torde en av hyresgästerna genom att i strid mot de
övrigas önskan uppsäga ett avtal med gängse förlängningsklausul kunna
föranleda att avtalet icke blir förlängt. De möjligheter att hindra hyresförhållandets
förlängning som sålunda stå en av hyresgästerna till buds kunna
tydligen begagnas i illojalt syfte. Särskilt stötande kan detta vara, örn de
som stå på hyresgästsidan äro eller lia varit äkta makar.
Enligt promemorian företer hyresregleringslagen sålunda en lucka ur hyresgästsynpunkt
för det fall, att en lägenhet förhyrts av två eller flera personer.
Beträffande äkta makar kunde emellertid ett motsvarande problem
uppkomma även i andra fall. Härom anföres i promemorian:
Om, såsom alltjämt torde vara det vanliga, mannen ensam tecknat sig som
hyresgäst, kan han vid söndring i äktenskapet bringa hyresförhållandet till
upphörande utan hänsyn till hustruns intresse. Hustruns och barnens möjligheter
att få bo kvar i den av mannen förhyrda lägenheten äro alltså helt
beroende av hans goda vilja. Det kan härvid lika väl förekomma att mannen
vidtager positiva åtgärder för att bringa hyresförhållandet till upphörande
som att han av slarv eller liknöjdhet låter hyresrätten gå förlorad. Vad nu
sagts torde i princip gälla även om domstol berättigat hustrun att sitta i
boet till dess bodelning skett. Hustrun har dock i sistnämnda fall av hyresrådet
ansetts kunna föra talan om bevarande av hyresrätten. Frågan om
räckvidden av hyresrådets avgörande är dock oviss.
I promemorian anmärkes därefter, att den lucka i hyresskyddet, som sålunda
förelåge, uppmärksammats i en interpellation i andra kammaren vid
1945 års riksdag, samt att, enligt vad som sedermera framkommit, fall som
avsetts i det föregående icke vore ovanliga, varför frågan syntes vara av
den betydelse, att en lagändring borde övervägas.
Sedan härefter olika lösningar av det föreliggande problemet diskuterats,
förordas en lösning efter den linjen, att den som önskar kvarbo i lägenheten
berättigas att ensam övertaga hyresrätten. Från hyresvärdens sida kunde
självfallet vissa betänkligheter anföras mot en dylik lösning. För honom vore
det nämligen icke likgiltigt, om en personförändring ägde rum på hyresgästsidan.
I sådana fall, då hyresvärden lede något avsevärt men av förändringen,
borde den tydligen icke få komma till stånd. Om så ej vore förhållandet,
syntes däremot de skäl, som talade för att medgiva en överlåtelse av hyresrätten,
böra bli avgörande.
I promemorian föreslås, att bestämmelser om rätt att övertaga hyresrätt
upptagas i en ny paragraf i hyresregleringslagen, benämnd 8 a §. Enligt ett
vid promemorian fogat förslag till lag örn ändring i nämnda lag omfattar
paragrafen tre stycken. I första stycket stadgas beträffande lägenhet som förhyrts
av två eller flera gemensamt, att om anledning är till antagande att hyresförhållandet
skall upphöra på grund av åtgärd av någon av dem samt hyresvärden
vägrar att låta annan, som har del i hyresrätten, i så fall övertaga
lägenheten, hyresnämnden äger att på framställning av den senare förordna
därom, såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig. I fråga örn hyresvillkoren
vid sådant övertagande av lägenheten skall vad i 7 § stadgas äga
motsvarande tillämpning. Jämlikt andra stycket skall, om make i anledning
opaginerad Kontrollera mot PDF
0 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
av hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller eljest vill övertaga lägenhet
som andra maken förhyrt, vad i första stycket stadgas äga motsvarande tilllämpning,
ändå att han icke har del i hyresrätten. Tredje stycket innehåller,
att framställning örn övertagande av hyresrätt skall göras inom fjorton dagar
från det hyresvärden tydligt meddelat den, som vill övertaga lägenheten,
att hyresförhållandet skall upphöra. — De nya bestämmelserna föreslås
skola träda i kraft den 1 april 1946.
Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.
En redogörelse för innehållet i dessa yttranden lämnas å s. 11—18
1 propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har beträffande
frågan om hyresregleringslagens och kontrollagens fortsatta giltighet i propositionen
anfört:
»De inledningsvis lämnade uppgifterna örn byggnadsproduktionen giva vid
handen, att nya bostadslägenheter under de senaste åren tillkommit i större
omfattning än under de tidigare krisåren. Emellertid är ökningen av bostadsproduktionen
icke så stor, att den kunnat avhjälpa den uppkomna
bostadsbristen. Denna kan icke antagas komma att bli undanröjd under det
närmaste året efter det hyresregleringslagens och kontrollagens nuvarande
giltighetstid utgått. Enighet synes också råda om att lagarna böra förlängas
åtminstone för ett år. Hyresgästernas riksförbund bär förordat en förlängning
på två år. Tillräckliga skäl för bifall till sistnämnda framställning synas
dock icke föreligga. Jag anser mig under dessa omständigheter böra
föreslå, att lagarnas giltighetstid förlänges till och med den 30 september
1947.
I likhet med vad som stadgats vid föregående förlängningar av hyresregleringslagen
torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för
hyresgäst, vars kontrakt redan före den 1 april 1946 blivit uppsagt till upphörande
efter den 30 .september 1946, att få uppsägningen prövad efter förlängningslagens
tillkomst. Framställning härom torde böra göras senast den
15 april 1946 eller, örn hyresvärden icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt
meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar
efter det hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande.»
I fråga om spörsmålet om rätt i vissa fall att övertaga hyresrätt har föredragande
departementschefen yttrat:
»Såsom av redogörelsen framgår förete hyresregleringslagens bestämmelser
om uppsägningsskydd en lucka för det fall att en lägenhet förhyrts av två
eller flera gemensamt. Örn hyresavtalet innehåller sedvanlig förlängningsklausul
eller skall upphöra att gälla utan uppsägning, kan en av hyresgästerna
mot den eller de övrigas vilja genom uppsägning eller underlåtenhet
att biträda framställning om tvångsförlängning av avtalet bringa detta till
Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
7
upphörande, med påföljd att även den eller de övriga kunna nödgas avflytta.
På motsvarande sätt är äkta make beroende av den andra maken, då
denne ensam förhyrt makarnas lägenhet. Den senare kan ensam förfoga
över hyresrätten och bringa hyresförhållandet till upphörande utan hänsyn
tili den andres intresse. De i promemorian föreslagna ändringarna i hyresregleringslagen
avse att i dylika fall tillerkänna medhyresgäst och make rätt
att under vissa förutsättningar övertaga lägenheten.
Under remissbehandlingen ha från fastighetsägarnas sida anförts invändningar
mot att införa en laglig reglering av ifrågavarande förhållanden. Såväl
fastighetsägarerepresentanterna i hyresrådet som Sveriges fastighetsägareförbund
göra sålunda gällande, att det i praktiken icke förekommit några
missförhållanden som skulle motivera en utökning av det skydd som tillkommer
hyresgästerna, men anse sig likväl icke böra avstyrka en lagstiftning
som inskränker sig till att under rådande förhållanden tillskapa visst
skydd beträffande bostaden för make som har vårdnaden örn minderåriga
barn. Hyresrådets majoritet uttalar, att den föreslagna lagstiftningen kan få
ej ringa praktisk betydelse beträffande äkta makars hyresrätt, men ställer
sig tveksam till behovet att införa något skydd för andra medhyresgäster
än äkta makar. Socialstyrelsen och hyresgästernas riksförbund däremot tillstyrka
förbehållslöst införandet av ett skydd för såväl äkta make som annan
medhyresgäst, därvid sistnämnda förbund vitsordar att de i promemorian
avsedda missförhållandena ofta förekomma.
Enligt min mening äro de i promemorian påvisade missförhållandena sådana
att en laglig reglering är påkallad. Detta gäller framförallt beträffande
lägenheter som innehavas av äkta makar. Det kan icke vara tillfredsställande,
att en äkta make — vare sig hyreskontraktet tecknats av honom
ensam eller av makarna gemensamt — skall kunna äventyra den andra makens
rätt genom ett ensidigt handlande utan hänsyn till den senares intresse.
Att så kan ske är särskilt stötande, då den make, vars intresse sättes på spel,
oundgängligen behöver lägenheten för sig själv och barn varom han har
vårdnaden. Det torde emellertid icke vara lämpligt att inskränka skyddet
till dessa fall. Frånsett de svårigheter som kunna uppstå vid en dylik gränsdragning
är det föga tilltalande, att en make under nu rådande förhållanden
skall kunna tvingas lämna bostaden enbart på grund av den andres åtgöranden.
Beträffande andra samhyresgäster än äkta makar är sannolikt behovet
av skydd icke lika ofta förekommande men redan möjligheten fölen
av två eller flera hyresgäster att äventyra de övrigas hyresrätt, kanske
för att i samförstånd med hyresvärden tillgodose sitt eget intresse, strider
uppenbart mot uppsägningsskyddets syfte. Hyresrådet har också vitsordat,
att fall förekommit då konsekvenserna av denna brist i uppsägningsskyddet
varit synnerligen stötande.
De invändningar, som likväl kunna riktas mot den föreslagna utvidgningen
av uppsägningsskyddet, bottna i hänsyn till hyresvärdarnas intresse. Det är
naturligt, alt en hyresvärd icke gärna vill finna sig i att uthyra en lägenhet
till annan än den som han en gång själv godtagit som hyresgäst. Emellertid
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
saknar hyreslagstiftningen icke exempel på att hyresvärden är skyldig att
låta hyresrätten övergå till annan, och nämnda synpunkt kan ej heller i nu
förevarande fall tillmätas avgörande betydelse, förutsatt att hyresvärdens rätt
ej i avsevärd mån försämras. Att, såsom Sveriges fastighetsägareförbund påpekat,
den som berättigas övertaga lägenheten möjligen kan se sig nödsakad
att hyra ut rum till annan, är ej i och för sig tillräcklig anledning att vägra
ombyte av hyresgäst. Samma förhållande kan ju uppkomma, även om det
ursprungliga hyresförhållandet upprätthålles. Däremot är uppenbarligen den
nye hyresgästens solvens av största betydelse.
Övervägande skäl synas alltså tala för lagstiftning i den riktning som föreslagits
i promemorian. Det remitterade förslaget innebär dels att, då en lägenhet
förhyrts av två — äkta makar eller andra — eller flera samt hyresförhållandet
skall upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon
av dem, de övriga eller någon av dem skall äga att under vissa förutsättningar
övertaga lägenheten dels ock att motsvarande rätt skall tillkomma
äkta make med avseende å lägenhet som förhyrts av andra maken ensam. I
båda fallen skall rätten att övertaga lägenheten gälla oavsett lägenhetens beskaffenl\et.
Det är tydligt, att de sociala skälen för de föreslagna bestämmelserna göra
sig särskilt gällande i fråga om bolstadslägenheter. Jag kan dock icke finna
tillräckliga skäl att i de fall, då lägenheten gemensamt förhyrts av två eller
flera, begränsa övertaganderätten till bostadslägenheter. Även i fråga örn
af färslägenheter, exempelvis kontor, kan ett starkt behov föreligga för någon
av hyresgästerna att ensam få övertaga lägenheten. Det kan ju ofta
vara ödesdigert för den som hyrt en kontorslägenhet gemensamt med annan
att nödgas lämna den, därför att medhyresgästen vill frånträda kontraktet.
Frånsett att med verksamheten förenad good-will kan gå förlorad, föreligger
under nuvarande förhållanden stor risk att han ej kan anskaffa annan
lägenhet för verksamheten.
Beträffande åter det fallet, att äkta make vill övertaga av andra maken
förhyrd lägenhet, synes syftet med lagförslaget bliva tillgodosett även om
rätten begränsas till att avse lägenhet där den som vill övertaga densamma
har sin bostad. Jag vill därför förorda en sådan begränsning.
Hyresrådet har för sistnämnda fall framhållit, att det borde i lagen angivas
att rätt att övertaga lägenhet förelåge allenast om söndring rådde
mellan makarna. Det är uppenbart, att en sådan rätt i praktiken främst
blir av betydelse i detta fall, men det kan tänkas, att behov av skydd även
eljest kan uppkomma, t. ex. om mannen befinner sig på resa och försummar
att tillvarataga familjens intressen. Härtill kommer att det kan möta svårigheter
att i ärendet klargöra, huruvida söndring råder eller ej. Jag anser
mig därför ej kunna biträda hyresrådets förslag i denna del.
Enligt promemorian skall rätt att övertaga lägenhet inträda, då hyresförhållandets
upphörande föranledes av åtgärd eller underlåtenhet av någon av
två eller flera hyresgäster eller av äkta make som ensam förhyrt makarnas
Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
9
lägenhet. Av promemorian framgår, att härmed närmast åsyftas uppsägning
på hyresgästsidan samt underlåtenhet att efter uppsägning från hyresvärdens
sida biträda framställning om ogiltigförklaring av densamma eller, i fall
som avses i 8 § hyresregleringslagen, tillkännagivande eller framställning som
där sägs. Hyresrådet har härtill framhållit, att då fråga vöre örn makes övertagande
av lägenhet, som förhyrts av andra maken, rätt härtill borde inträda
jämväl då hyresförhållandets upphörande föranletts av bristande hyresbetalning.
Vägande skäl synas mig tala för denna ståndpunkt. Särskilt i fall
då söndring uppkommit skulle eljest lätt kunna inträffa att andra maken
av illvilja försummade hyresbetalningen och därmed omintetgjorde möjligheten
att övertaga hyresrätten. Då lägenhet förhyrts av två eller flera gemensamt,
vare sig de äro makar eller ej, kan man möjligen ställa sig mera tveksam.
Emellertid torde det icke vara lämpligt att genom uttrycklig bestämmelse
utesluta rätt att övertaga lägenheten därför att någon av hyresgästerna
gjort sig skyldig till försummelse med hyresbetalning eller eljest. Om
den som vill övertaga lägenheten själv är ansvarig för hyresbelopp som ej
guldits, bör han emellertid icke få övertaga lägenheten annat än möjligen i
något undantagsfall, då särskilda omständigheter föreligga.
Prövningen av frågor örn övertagande av lägenhet bör såsom i promemorian
föreslagits ankomma på hyresnämnden. Vid prövningen skall, på sätt i
promemorian angivits, i första hand beaktas, örn hyresvärdens möjlighet
att utfå hyran skulle försämras genom personförändringen. Att såsom Sveriges
fastighetsägareförbund föreslagit införa ett uttryckligt stadgande härom
i lagtexten synes icke nödvändigt. I övrigt synes hänsyn böra tagas till de
omständigheter som i allmänhet tillmätas betydelse vid prövning av framställning
om ogiltigförklaring av uppsägning. Möjlighet bör, såsom följer av
förslaget, föreligga att, därest lägenheten icke rimligen bör få övertagas på
oförändrade villkor, förbinda övertagandet med de villkor som finnas skäliga.
Hyresrådet och hyresgästernas riksförbund ha i sina yttranden berört
frågan, huruvida make som vill övertaga av andra maken förhyrd lägenhet
borde vara skyldig att erlägga eventuellt ogulden hyra. I och för sig synes
det icke oskäligt att fordra, att make som själv nyttjat lägenheten och som
vill övertaga densamma erlägger den oguldna hyran. Emellertid kan detta
krav knappast göras generellt. En skälighetsbedömning synes böra ske
i varje särskilt fall, därvid hänsyn bör tagas till vederbörandes betalningsförmåga,
till storleken av det oguldna beloppet m. m. Jag vill erinra om att
hyresvärden icke kunnat uttaga den oguldna hyran av en ny hyresgäst, örn
han själv fått välja sådan.
Tiden för övertagandet av lägenhet synes böra bestämmas till den fardag
lill vilken det tidigare hyresförhållandet bragts ali upphöra eller, örn
hyresrätten förverkats, annan lämplig dag, I. ex. dagen för ingivandet av
framställningen örn övertagandet.
I fråga om den tid, inom vilken framställning örn övertagande av lägenhet
skall göras, biträder jag det i promemorian framlagda förslaget örn att så
Bihang
tilt riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd■ Nr 16. 2
10
''Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
Utskottet.
dan framställning skall göras inom fjorton dagar från det hyresvärden tydligt
meddelat den, som vill övertaga lägenheten, att hyresförhållandet skall
upphöra. Detta synes vara den enda framkomliga vägen för att tillskapa en
fast utgångspunkt. Farhågorna för att förslaget i denna del skulle vara alltför
betungande för fastighetsägarna torde förlora sin grund, om äkta makes
rätt att övertaga av andra maken förhyrd lägenhet begränsas till att avse
lägenhet i vilken maken bor. Hyresvärden har möjlighet att själv medverka
till ett skyndsamt avgörande av frågan genom att lämna sitt meddelande,
så fort anledning uppkommit till antagande att hyresförhållandet skall upphöra.
I de fall, då hyresvärden själv verkställer uppsägning, torde han kunna
lämna meddelandet redan i samband med uppsägningen. Skulle det av en
eller annan anledning visa sig svårt för hyresvärden att nå hyresgäst eller
make med ett meddelande som nu sagts och fördröjes prövningen härigenom,
bör detta beaktas vid avgörande, huruvida hyresrätten skall få övertagas.
Tillräckliga skäl synas icke föreligga att bifalla Sveriges fastighetsägareförbunds
framställning om införande av en särskild bestämmelse rörande vad
som skall fordras för att hyresvärden skall anses ha lämnat föreskrivet meddelande.
I enlighet med vad i promemorian föreslagits böra de nya bestämmelserna
träda i kraft den 1 april 1946. Bestämmelserna torde böra få tillämpas även
i sådana fall då uppsägning eller annan åtgärd för hyresförhållandets upphörande
ägt rum före lagens ikraftträdande. Såsom socialstyrelsen och hyresrådet
anfört torde det dock böra stadgas, att bestämmelserna icke skola gälla,
om hyresförhållandet upphört redan före lagens ikraftträdande.
För de fall, då uppsägning eller annan åtgärd för hyresförhållandets upphörande
ägt rum före lagens ikraftträdande, torde såsom i promemorian
uttalats böra föreskrivas, att den som vill övertaga lägenheten skall äga en
frist av minst fjorton dagar från lagens ikraftträdande för att göra framställning
härom. Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen, att det
icke är lämpligt att från lagens tillämplighetsområde särskilt göra undantag
för det fall att hyresvärden redan uthyrt lägenheten men att denna omständighet
bör tagas under bedömande vid den skälighetsavvägning som ankommer
på hyresnämnden.
Då Kungl. Majit begagnar sig av sin befogenhet att förordna om hyresregleringslagens
tillämpning å viss ort, bör möjlighet föreligga att jämka
berörda övergångsbestämmelser med avseende å angivna tidpunkter på samma
sätt som nu sker beträffande tidsfristen för framställningar om ogiltigförklaring
av uppsägningar, som gjorts innan lagen trätt i kraft i orten.»
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen skall den föreslagna
rätten för hyresgäst att övertaga lägenhet, som förhyrts av honom och en
eller flera andra personer gemensamt, gälla i fråga om såväl bostadslägenheter
som affärslägenheter. I de i ämnet väckta motionerna yrkas, att nämn
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
11
da rätt — i likhet med vad som i propositionen föreslås beträffande rätten
för äkta make att övertaga av andra maken förhyrd lägenhet — skall föreligga
endast i fråga örn bostadslägenheter.
Även om de sociala skäl som tala för medhyresgästs rätt att övertaga lägenhet
kunna anses framträda med särskild styrka i fråga örn bostadslägenheter,
torde det emellertid vara obestridligt, att behov av skydd i förevarande
hänseende kan föreligga även beträffande andra lägenheter. Örn exempelvis
två personer, kanske sedan lång tid tillbaka, drivit affärsrörelse i en av
dem gemensamt förhyrd lokal, kan under nu rådande brist på lägenheter
av alla slag en underlåtenhet från den enes sida att lämna sin medverkan
till förlängning av hyresavtalet åstadkomma en situation som medför ekonomisk
ruin för den andre. Då det i Sveriges fastighetsägareförbunds av
motionärerna åberopade reinissyttrande såsom skäl mot övertaganderätt
i här berörda fall anföres, att hyresvärden icke bör behöva stå någon risk
eller underkasta sig några olägenheter därför att hyresgästerna lia inbördes
tvistigheter, bör här anmärkas, att den enes önskan att frånträda avtalet
icke med nödvändighet behöver ha sin grund i en tvist i egentlig mening
mellan hyresgästerna.
Enligt förslaget skall rätt för medhyresgäst eller äkta make att övertaga
lägenhet föreligga även då hyresförhållandet skall upphöra på grund därav
att någon av medhyresgästerna eller andre maken förverkat hyresrätten, exempelvis
på grund av underlåtenhet att erlägga hyra. I motionerna hemställes,
att lagstiftningen icke skall bli tillämplig i dessa fall. Ett sådant undantag
skulle emellertid kumla föranleda till att övertaganderätten i många
fall bleve illusorisk. Genom att underlåta att erlägga hyra skulle äkta make
avsiktligen kunna förhindra andre maken att begagna sig av nämnda rätt.
Aven i de fall då lägenhet hyres av två eller flera personer gemensamt skulle
ett undantag av ifrågasatt art kunna leda till mindre önskvärda resultat.
I anledning av motionärernas ändringsyrkanden i nu berörda hänseenden
må erinras, att förutsättning för tillämpning av det föreslagna stadgandet är
att hyresvärdens vägran att låta medhyresgäst eller äkta make övertaga lägenheten
finnes vara obillig. Hyresnämnden skall sålunda liksom vid tilllämpning
av nu gällande regler örn hyresgästs uppsägningsskydd och rätt
att kvarbo i förhyrd lägenhet företaga en skälighetsprövning och mot varandra
väga hyresvärdens samt medhyresgästens eller äkta makens intressen.
Örn stadgandet tillämpas på ett riktigt sätt, lärer detsamma sålunda icke
kunna medföra något orättmätigt intrång i hyresvärdens rätt. Såsom departementschefen
anfört torde emellertid anvisningar rörande tillämpning av
stadgandet böra lämnas hyresnämnderna, varvid för dem bör understrykas
vikten av synnerlig försiktighet, särskilt för de fall då hyresrätt förverkats.
Framställning örn rätt att övertaga lägenhet skall enligt förslaget göras
inom fjorton dagar från det hyresvärden tydligt meddelat vederbörande att
hyresförhållandet skall upphöra. Motionärerna hemställa, alt i fråga örn sådant
meddelande skall tillämpas bestämmelsen i 3 kap. 42 § lagen örn nyttjanderätt
till fäst egendom, i vilket lagrum stadgas, att därest meddelande,
som avses i vissa lagrum i kapitlet, avlämnats å postanstalt inom riket för
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
befordran till mottagarens vanliga adress i rekommenderat brev, avsändaren
skall anses ha fullgjort vad på honom ankommer. Samma hemställan gjordes
av Sveriges fastighetsägareförbund under remissbehandlingen.
Enligt utskottets mening framstår det såsom mindre välbetänkt att giva
särskilda föreskrifter om vad hyresvärd har att iakttaga för att han skall
anses ha fullgjort den i 8 a § tredje stycket föreskrivna underrättelseskyldigheten,
då några motsvarande föreskrifter icke finnas i fråga om exempelvis
den skyldighet i förevarande hänseende som åligger honom enligt
7 § hyresregleringslagen. Det torde kunna förväntas, att de fall då svårigheter
uppkomma för hyresvärden att fullgöra vad sålunda enligt förslaget
åligger honom komma att bli sällsynta. Om prövningen av frågan huruvida
övertaganderätt föreligger fördröjes genom att hyresvärden har svårt att nå
medhyresgäst eller äkta make med ett meddelande, bör detta såsom departementschefen
anfört beaktas vid nämnda prövning. Därest hyresvärden i dylikt
fall gjort vad rimligen kan krävas av honom för alt tillställa hyresgäst
eller make meddelandet, bör övertaganderätt icke tillerkännas hyresgästen
eller maken annat än möjligen i något enstaka undantagsfall. Enligt
utskottets mening bör föreskrift härom intagas i de anvisningar, som
enligt vad ovan anförts torde komma att utfärdas rörande tillämpningen av
den föreslagna 8 a §.
Utskottet finner sålunda, att vad i motionerna anförts icke bör föranleda
till ändring av Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen måtte med avslag å motionerna 1: 262 och
11:413 bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 21 mars 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Forslund, Hage, Björkman,
Hallagård och Englund;
från andra kammaren: herrar Ryberg, Hermansson, Holm*, Håstad, fru Johansson*,
herrar Larsson i Östersund*, Osterman och Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Wistrand, Björkman och Håstad beträffande utskottets uttalande
rörande formen för den i 8 a § tredje stycket föreskrivna underrättelseskyldigheten.
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
461334
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 2 i texten