Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24- mars 1942

1946-03-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24- mars 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24- mars

1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för

försvaret.

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 150, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet ar lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om

förhud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Härigenom förordnas, att lagen den 24 mars 1942 om förbud mot bebyggelse

till hinder för försvaret,1 vilken enligt lag den 25 maj 1945 (nr 255)

gäller till och med den 30 juni 1946, skall äga fortsatt giltighet lill och med

den 31 december 1947.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

I 1 § lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till

hinder för försvaret stadgas, att nybyggnad ej må utan tillstånd företagas

i närheten av befästning eller flygfält, örn genom byggnaden sådan anläggnings

användning för rikets försvar försvåras eller eljest avsevärt men åsamkas

försvaret. Vad sålunda stadgats örn nybyggnad skall även gälla väsentlig

om- eller tillbyggnad ävensom — enligt en den 25 maj 1945 företagen

lagändring (nr 255) — anordnande av virkes- eller annat varuupplag

eller materialgård. Har beslut meddelats om anläggande eller utvidgning

av befästning eller flygfält eller kan avsevärt men uppstå genom bebyggelse,

upplag eller materialgård i närheten av militär anläggning av annat slag,

äger länsstyrelsen förordna, att nu angivna bestämmelser skola äga motsvarande

tillämpning.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:255.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 19.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

Enligt 2 § åligger det byggnadsnämnd vid prövning av fråga om byggnadslov

att iakttaga vad i 1 § stadgas eller av länsstyrelsen med stöd av

samma paragraf föreskrivits. För ort, där byggnadsnämnd ej finnes, äger

länsstyrelsen enligt andra stycket av 2 § stadga, att nybyggnad eller väsentlig

om- eller tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej

må äga rum med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder som

avses i 1 § ej föreligger däremot. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn anordnande av upplag eller materialgård i ort, där

vad i stadsplanelagen är föreskrivet för stad ej gäller.

I 3 § föreskrives, att innan beslut meddelas med anledning av ansökan

om byggnadslov eller tillstånd enligt 2 §, byggnadsnämnden eller länsstyrelsen

skall, därest tvekan kan råda huruvida hinder som avses i 1 § föreligger,

inhämta yttrande därom av myndighet, som Konungen bestämmer.

Friligt 4 § äger länsstyrelsen, om synnerliga skäl därtill äro, medgiva

tillstånd till nybyggnad eller om- eller tillbyggnad eller anordnande av upplag

eller materialgård, oaktat därav kan uppkomma men som avses i 1 §.

Underrättelse om sådant tillstånd skall ofördröjligen tillställas myndighet

som har att avgiva yttrande enligt 3 §. Finner byggnadsnämnd vid prövning

av fråga om byggnadslov, att synnerliga skäl därtill äro, oaktat men som

nyss sagts kan uppkomma, skall nämnden överlämna handlingarna till länsstyrelsen

för prövning, huruvida tillstånd må medgivas.

Finnes på grund av lagen tillstånd till nybyggnad eller om- eller tillbyggnad

eller anordnande av upplag eller materialgård icke kunna meddelas,

och föranledes därav, att sökanden under den tid hindret varar får vidkännas

kostnad utan motsvarande nytta av fastigheten eller att han går miste om

avkastning å nedlagt kapital, är han enligt 5 § berättigad till skälig gottgörelse

av kronan, om det intrång som åsamkas honom ej är att anse såsom

ringa. Ersättningen bestämmes av riksvärderingsnämnden.

I lagen upptagas vidare bestämmelser om rätt för länsstyrelse att medgiva

undantag från förbudet i 1 §, örn framställande av anspråk på ersättning

samt om straff för överträdelse av lagens bestämmelser m. m.

1942 års lag, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1943, har

erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1946 genom lagar den

17 juni 1943 (nr 394), den 31 mars 1944 (nr 135) och den 25 maj 1945

(nr 255).

Bestämmelser angående tillämpning av lagen ha meddelats genom kungörelse

den 24 mars 1942 (nr 17 1), ändrad genom kungörelse den

29 oktober 1943 (nr 757). Genom dessa bestämmelser ålades länsstyrelserna

att skyndsamt i samråd med chefen för försvarsstaben taga i övervägande

för vilka områden förordnande borde meddelas enligt 2 § andra stycket i

lagen. Yttrande som avses i 3 § skall inhämtas från chefen för försvarsstaben

eller annan militär myndighet som denne bestämmer. Chefen för försvarsstaben

eller, efter uppdrag av honom, annan militär myndighet skall

vidare på framställning av byggnadsnämnd, i den mån så kan ske, lämna

upplysningar angående områden, beträffande vilka yttrande bör inhämtas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

3

från militär myndighet innan ansökan om byggnadslov prövas, så ock de

uppgifter som eljest lämpligen kunna meddelas till ledning för byggnadsnämndens

prövning.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen

anfört följande:

»Förevarande lag den 24 mars 1942 örn förbud mot bebyggelse till hinder för

försvaret avser att trygga befästningars, flygfälts och andra militära anläggningars

användbarhet under krig. För alt icke värdet av de under den förstärkta

försvarsberedskapen med stora kostnader utförda anläggningarna

skall gå förlorat genom en bebyggelse, som minskar anläggningarnas effektivitet,

föreligger alltjämt behov av förbud mot dylik bebyggelse. Stadsplaneutredningen

har också i sitt förslag till byggnadslag upptagit bestämmelser

av permanent natur om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret och

luftfarten i huvudsaklig överensstämmelse med stadgandena i 1942 års lag.

Utredningens förslag till byggnadslag med flera författningar är för närvarande

föremål för granskning inom justitiedepartementet på grundval av de

däröver avgivna yttrandena. Med hänsyn till ärendets omfattning kan förslaget

icke hinna slutligt prövas av statsmakterna, innan giltighetstiden för

1942 års lag utgår. För att icke skyddet för de militära anläggningarna skall

upphöra, innan statsmakterna hinna taga ställning till stadsplaneutredningens

förslag i förevarande hänseende, torde giltighetstiden för 1942 års lag

böra förlängas. Då en eventuell ny lagstiftning icke lärer kunna träda i kraft

förrän tidigast den 1 januari 1948, synes giltighetstiden för 1942 års lag böra

förlängas till och med den 31 december 1947.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 28 mars 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Under, Forslund, Hage, fröken Andersson,

herrar Hallagård och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagard, Hellbacken, Hyberg,

Hermansson, frii Johansson, herrar Larsson i Östersund och Osterman.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 a1 i texten