Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd engångsersättning åt efterlevande till sjöfolk, som omkommit genom krigsförlisning före den i januari 1940.

1946-03-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd engångsersättning åt efterlevande till sjöfolk, som omkommit genom krigsförlisning före den i januari 1940.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1946 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd engångsersättning

åt efterlevande till sjöfolk, som omkommit genom

krigsförlisning före den i januari 1940.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

143, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,

att »riksdagen måtte besluta tillerkänna de efterlevande till sjöfolk,

som omkommit genom krigsförlisningar före den 1 januari 1940, samma

engångsersättningar som utgå enligt nu gällande lag om krigsförsäkring för

ombord i fartyg anställda personer».

Såsom skäl för denna hemställan har i motionen anförts:

Den 13 december 1939 beslutade riksdagen bifalla en proposition med

förslag till ändrade bestämmelser angående krigsförsäkring för ombord

i fartyg anställda personer. Beslutet innebar bland annat, att de s. k. engångsersättningarna

höjdes ganska avsevärt. Tidigare utgjorde dessa ersättningar

till befälhavare, styrman och maskinbefäl allt efter den kontanta

lönens storlek lägst 5 000 kr. och högst 9 000 kr., under det att ersättningen

i fråga om övriga ombordanställda var bestämd till 4 800 kr. Riksdagens

beslut innebar, att förstnämnda belopp höjdes på sådant sätt, att minimiersättningen

blev 9 000 kr. och maximi ersättningen 13 000 kr. För övriga

ombordanställda blev ersättningen 9 000 kr. De nya bestämmelserna trädde

i kraft den 1 januari 1940.

Före nyssnämnda tidpunkt hade ett tjugotal svenska fartyg krigsförlist,

varvid sammanlagt 75 ombordanställda personer fingo sätta livet till. För

de efterlevande till dessa omkomna utgingo engångsersättningarna enligt

de äldre föreskrifterna. Från flera håll har anmärkts, att det hade varit

rimligt och rättvist, att de nya bestämmelserna fått retroaktiv verkan därhän,

att de gällt samtliga krigsförlisningar sedan krigsutbrottet. För vårt

vidkommande dela vi denna uppfattning och finna det vara berättigat att,

sedan nu kriget avslutats, en korrigering företages. Helst bör detta ske

genom att de efterlevande det här gäller tillerkännas den ytterligare ersättning

som erfordras för att de skola bli jämställda med övriga efterlevande

till omkomna sjömän. Ett riksdagsbeslut i sådan riktning skulle

understryka statsmakternas deklarerade uppskattning av det riskfyllda

arbete för folkförsörjningen under krigsåren som sjöfolket utfört.

Där ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt

lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete, till följd av

krigsåtgärd — inom område och under tid, som Konungen äger bestämma

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 20.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

— drabbas av olycksfall i arbetet, skola, med tillämpning i övrigt av vad i

nämnda lag stadgas (med undantag av vissa stadganden i 27 §), i fråga om

sådant olycksfall gälla vissa särskilda bestämmelser. Dessa finnas intagna i

lagen den 11 juni 1937 (nr 3A8) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer (ändrad genom lagar den 15 december 1939, nr 854, den 28 juni

1941, nr 540, den 30 april 1942, nr 216, samt den 16 april 1943, nr 175). Nyss återgivna

stadgande finnes i 1 § första stycket i 1937 års lag. Enligt andra stycket i

samma paragraf skall vad i första stycket sägs om person, som tjänstgör

ombord å svenskt fartyg, äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare,

som under utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt

fartyg. Har inom område och under tid, som avses i 1 § första stycket, person

som angives i första eller andra stycket blivit borta samt all underrättelse

om honom upphört, skall han (enligt 1 § tredje stycket) anses ha omkommit

genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, där ej med hänsyn till

antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter finnes

sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.

I 2 § av 1937 års lag givas föreskrifter örn beräkning av årlig arbetsförtjänst

för bestämmande av sjukpenning eller livränta, överstiger arbetsförtjänsten

6 240 kronor, skall det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning;

understiger arbetsförtjänsten 3 600 kronor, skall densamma dock beräknas

till detta belopp. — 3 § innehåller en tabell, utvisande beloppet av

hel sjukpenning vid olika storlek å årlig arbetsförtjänst. — Har olycksfallet,

efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av densamma med minst en tiondel, vilken förlust

eller nedsättning kan antagas bliva bestående för framtiden, skall enligt

4 § första stycket, utöver livränta, vid förlust av arbetsförmågan till den

skadade utgivas, om han var befälhavare, styrman eller maskinbefäl, ett

belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta månadslön,

som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst 9 000

och högst 13 000 kronor, och eljest ett belopp av 9 000 kronor. Vid nedsättning

av arbetsförmågan skall det lägre belopp utgivas, som svarar mot nedsättningen.

Vid väsentlig försämring i den skadades tillstånd kan jämlikt

4 § andra stycket jämkning i förut bestämd ersättning äga rum. —- Har

olycksfallet medfört döden, skall enligt 5 §, utöver livränta, till den avlidnes

efterlevande utgivas ett belopp, motsvarande det, som enligt 4 § skall

utgå vid förlust av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels viss begravningshjälp,

dels ock vad som må hava utgivits jämlikt 4 §. -— De ökade

försäkringsavgifter, som betingas av förevarande försäkring, skola enligt 6 §

bestridas av arbetsgivarna. — Jämlikt 8 § avse bestämmelserna i lagen ej

personer, som tjänstgöra ombord å krigsfartyg; de äga ej heller tillämpning

i fråga om skada, som kan uppkomma därav att Sverige råkat i krig.

Såsom ovan angivits har 1937 års lag undergått flera ändringar. Enligt

lagens ursprungliga lydelse kunde den årliga arbetsförtjänsten beräknas till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

3

lägst 2 900 och högst 4 800 kronor. Det engångsbelopp, som enligt lagen utgår

vid invaliditet eller dödsfall, var ursprungligen bestämt till lägst 5 000

och högst 9 000 kronor, om den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,

och till 4 800 kronor för övriga. Genom 1939 års lagändring, som

trädde i kraft den 17 december 1939, höjdes minimigränsen för arbetsförtjänsten

till 3 600 kronor samt engångsbeloppet beträffande befälhavare,

styrman eller maskinbefäl till lägst 9 000 och högst 13 000 kronor och beträffande

övriga till 9 000 kronor. Maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten

höjdes till 6 240 kronor genom 1943 års lagändring, som trädde i

kraft den 1 maj 1943. Enligt kungörelse den 26 augusti 1939, nr 572, skall

vid utbrottet av krig mellan europeiska stormakter, i vilket England, Frankrike

eller Tyska riket deltager, 1937 års lag omedelbart träda i tillämpning

med giltighet tillsvidare beträffande samtliga farvatten, dock att lagens bestämmelser

därvid icke skola gälla i fråga om olycksfall till följd av militära

åtgärder i annat krig än nyss sagts. I brev till kommerskollegium den

15 september 1939 har Kungl. Maj:t förklarat, att krigsutbrott, som avses

i nämnda kungörelse, skall anses hava ägt rum söndagen den 3 september

1939 klockan 11 förmiddagen.

Den år 1939 vidtagna ändringen i 1937 års lag om krigsförsäkring för utskottet.

ombord å fartyg tjänstgörande personer har ingen betydelse för olycksfall

som inträffat före lagändringens ikraftträdande den 17 december 1939.

Med hänsyn till att ersättningar enligt 1937 års lag grunda sig på av arbetsgivare

erlagda försäkringsavgifter torde det ej heller ha varit möjligt att

giva 1939 års lagändring retroaktiv verkan. Detta har emellertid medfört

att t. ex. de engångsersättningar, som enligt 1937 års lag utbetalats till efterlevande,

blivit avsevärt lägre om olycksfallet inträffat före än om det inträffat

efter lagändringens ikraftträdande. Enligt utskottets förmenande tala

starka skäl för en höjning i nivå med nu gällande bestämmelser av de engångsbelopp

enligt 1937 års lag, vilka hänföra sig till olycksfall, som inträffat

under tiden från utbrottet av det nu avslutade stormaktskriget, d. v. s.

från och med den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen, till och med

den 16 december 1939. Denna förhöjning bör emellertid icke i enlighet med

motionen begränsas till att avse engångsbelopp på grund av dödsfall, utan

den bör omfatta även engångsbelopp på grund av invaliditet. Beträffande

de olycksfall, som inträffat efter den 16 december 1939, är någon höjning

av engångsbeloppen icke erforderlig, enär såsom ovan anförts 1939 års lagändring

trädde i kraft den 17 december 1939. Uppgiften i motionen, att 1939

års lagändring trädde i kraft först den 1 januari 1940, måste bero på något

missförstånd.

I samband med 1939 års ändring av engångsbeloppen i 1937 års lag vidtogs

även en höjning av minimigränsen för arbetsförtjänsten. Det synes utskottet

skäligt att den, som uppbär livränta enligt 1937 års lag beräknad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

efter lägre arbetsförtjänst än nu gällande minimibelopp, beredes sådan förhöjning

av livräntan som en beräkning efter nämnda minimibelopp skulle

medföra. Det är här fråga örn de livräntetagare, som enligt 1937 års lag

äro sämst ställda.

De kostnader, som dessa förhöjningar av engångsbelopp och livräntor

medföra, torde få bestridas av statsmedel. Detta kommer i viss mån att innebära

ett frångående av principen att försäkring enligt 1937 års lag skall

bekostas av arbetsgivarna. Då det emellertid torde vara uteslutet att belasta

någon annan än staten med dessa kostnader, bör enligt utskottets mening

staten träda emellan. Det kan i detta sammanhang framhållas, att sjöfartens

bedrivande i största möjliga utsträckning under det nu avslutade stormaktskriget

varit ett samhällsintresse av högsta rang. Inte minst för folkförsörjningen

har sjöfarten varit av den största betydelse. Kostnaderna för

de ovan omnämnda förhöjningarna av engångsbelopp och livräntor torde

icke bliva av sådan storlek, att de kunna väcka statsfinansiella betänkligheter.

Enligt vad utskottet inhämtat ha från stormaktskrigets början t. o. m.

den 16 december 1939 46 personer ådragit sig sådana skador, att engångsbelopp

befunnits skola utgå jämlikt 1937 års lag. Beträffande livräntorna

uppbära för närvarande enligt uppgift endast 14 personer livräntor, som

beräknats efter en arbetsförtjänst understigande nuvarande minimum.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

föranstalta om skyndsam utredning och om möjligt till innevarande

riksdag framlägga förslag till förstärkning med

statsmedel av de enligt lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer utgående

engångsbelopp och livräntor, vilka hänföra sig till

olycksfall, som inträffat under tiden från och med den 3

september 1939 klockan 11 förmiddagen till och med den

16 december 1939.

Stockholm den 28 mars 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Wistrand*, Forslund, Hage,

Björkman*, Nils Elowsson och Hallagård;

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Ryberg, Hermansson, Osterman, Andersson

i Gisselås, Lundberg, Andersson i Alfredshem* och Jacobsson i Igelsbo.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

616563

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:125 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 s. 5 i texten